Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged prioritera

10 tips för att sluta förhala

dobedobedoVi närmar oss slutet av januari, slutet av den första månaden på det nya året och jag undrar: Har du förhalat något ännu? I så fall kommer du bli mycket glad över ny forskning som visar att du inte behöver ha dåligt samvete för det. Det finns forskare som vill gå så långt som att säga att det kan vara positivt att förhala. Eller åtminstone produktivt.

Den här veckan visade en deltagare mig en artikel om att det kan vara positivt att förhala, som en professor lycktas skriva ner i en bok på knappt 92 sidor, 17 år efter att han kom på det.

Men hur vanligt är det egentligen med förhalning? Finns det grupper som förhalar mer än andra? Och var det bättre förr?

Psykologen Piers Steel har kartlagt mer än 24.000 människors förhalningsbeteende runt om i världen och menar att 95% av världens befolkning skjuter upp saker ibland. (Du kan testa dig själv på hans sida Procrastinus.com. ) 25% är kroniska förhalare, fem gånger fler än under 70-talet. Jag antar att denna ökning beror på att vi har mer flexibelt arbete, frihet under ansvar och större möjligheter att undvika obehagliga uppgifter.

Alternativen var färre förr. Torparen med 17 ungar, satt inte vid köksbordet och funderade på om de skulle gå ut och skörda nu eller senare. Grottmänniskan kunde inte luta sig tillbaka och lojt mumla: ”Nej, vad säger ni, ska vi ta och jaga någon annan dag?” Då vi lever i ett samhälle där vår fysiska överlevnad inte på samma sätt hänger på vad vi gör, så öppnar det givetvis upp för ett förhalningsbeteende. Föreställ dig att chefen kommer in och säger ”Jaha, har du förhalat din månadsrapport, då får du ingen lön den här månaden.” Det finns säkert chefer som varit sugna på att säga det. Och det finns säkert chefer som har skjutit upp sin egen rapportering.

Den som har ett arbete nuförtiden tillbringar vanligtvis en fjärdedel av dagen till att skjuta upp saker. Studenter gör det en tredjedel av dagen. Män är mer benägna än kvinnor att vara kroniska förhalare, särskilt unga män.

Så jag kan bara föreställa mig att det finns en del notoriska förhalare även på Stanford universitetet där Dr John Perry kom fram till sin teori om att förhalare faktiskt är rätt hyvens människor, som inte är speciellt lata, utan bara föredrar att göra något annat än det de borde göra.

Visst är det så att vi gärna skjuter på det som är tråkigt, svårt, obehagligt, tar lång tid, är krångligt eller känns meningslöst. Och visst är det så att vi hellre gör det som är lätt, roligt och går snabbt. Men här menar Dr Perry att vi kan lura hjärnan.

Om du har en uppgift som du tycker finns all anledning att skjuta upp, t ex att sammanställa dina reseräkningar, så kan du sätta upp saker på din att göra-lista som är ännu tråkigare, läskigare eller svårare, så att reseräkningen plötsligt känns som ett väldigt hyggligt alternativ.

Att göra:

–       Reseräkningen

–       Skura toaletterna (inte ett alternativ om du heter Lill-Babs och har städnoja)

–       Skriva en uppsats på 500 sidor om Noréns mer lättsammare pjäser.

–       Göra absolut ingenting (Låter det lockande? Kom igen, du får inte se på TV, kolla FB, gå ut på internet, när gjorde du senast absolut ingenting?)

–       Sätta ihop en IKEA-möbel.

Jag vet inte hur du fungerar. Men jag blir oerhört sugen på att göra en reseräkning med de alternativen. Givetvis ska listan bestå av saker som du borde göra, annars fungerar inte metoden. Faktum är att det är så här jag lurar mig själv varje morgon när jag ska få iväg barnen till skolan.

Om du frågar min familj vilken min största brist är så kommer de svara unisont ”Hon har inget tålamod”. Detta använder jag mig av på morgnarna när barnen har ätit fruskost och håller på att göra det där sista lilla innan de går till bussen. Ska jag jobba hemifrån så vet jag att det inte är någon idé att börja med något tankekrävande förrän familjen är ute ur huset. Då kan jag ha upptill 20 minuter ibland, som jag får vänta, innan mannen och barnen väl går ut genom dörren. 20 minuter är lääänge med mitt tålamod. På 20 minuter hinner jag göra bra många tråkiga saker som är så mycket roligare jämfört med att bara vänta och springa och kolla så att alla får med sig allt. Köksfläkten blir ren, garderoben blir rensad, kylskåp och skåpsluckor torkas av. När jag fixar lunch hemma har jag kommit fram till att jag precis hinner tömma diskmaskinen på de tre minuter det tar att koka snabbmakaroner.

Om du inte orkar lägga tid på Dr Perrys taktik för att bryta förhalningsbeteenden, genom att utföra ett pyramidspel på dig själv, så kan du alltid utöva den enklaste formen för att få saker gjorda. Fundera inte så mycket, gör det bara! Gör det innan alla tankar på vad du skulle kunna göra istället dyker upp. Fokusera hellre på hur härligt det kommer kännas när du har gjort det.

Hjälper inte det så får du här 10 konkreta tips för att sluta förhala:

  1. Skriv en lista på de saker du har skjutit upp. (Har du svårt att komma på något? Tänk dig att du ska resa bort i tre månader. Vilka saker vill du klara av innan du åker?)
  2. Prioritera dem i datumordning. När behöver de vara klara?
  3. Bestäm vad som behöver göras först och sätt igång. Du kommer frigöra härliga endorfiner av att avsluta en sak, vilket ger dig energi till nästa.
  4. Skriv ner de olika delarna i större projekt, så att du vet nästa steg och så att varje del känns överkomlig.
  5. Sätt av tid i din kalender för fokusuppgifter, gärna på morgonen när hjärnan fortfarande har energi kvar att ta sig an dem.
  6. Se till att få sitta ostört, så du slipper bli avbruten när du väl kommit igång.
  7. Be någon hjälpa dig att komma igång. Rapportera dina framsteg till en kollega, vän eller chef.
  8. Se till att du inte bara har en deadline, utan också en starttid på det du ska göra. Boka in det i kalendern.
  9. Fundera på hur du kan göra tråkiga uppgifter roligare. Ta fram tävlingslusten.
  10. Fira dina framgångar! Belöning är på sin plats när du landat en surdeg.

Jag möter människor som varje vecka sätter sig i klistret och bär omkring på dåliga samveten, saker som de borde ha gjort. De skrattar förlösande när de inser att de många gånger funderat längre tid på det, än vad det hade tagit i tid att göra det. Därför har jag svårt att se något positivit med förhalning mer än att det är mänskligt och något vi alla trillar dit på ibland. Men det mest positiva är att vi kan göra något åt det. Tänk så skönt med en helg utan ”jag borde ha…”.

Önskar dig en energifylld helg

Petra Brask

”Procrastination is the art of keeping up with yesterday”
Don Marquis

En strävan efter balans

”Det här går över… Jobbet är sådant… Jag har inget val… men det är lugnt, jag har läget under kontroll och behöver ingen hjälp.”

Jag vet inte hur du känner, men har det inte tjatats väldigt mycket om stress de senaste åren? Akta dig, se upp, den kan drabba alla den där stressen! Den är klasslös och kryper över landsgränser. Det har varit som en böldpest och vi har suttit över kaffekoppar och nickat menande när någon har rusat förbi.

”Jojo, Gösta… Han stressar för mycket… Det är inte bra för hjärtat… eller för Gösta…Stackarn, så sorgligt va? Och inget kan man göra… Han måste inse det själv. Det var som när Maggan sprang in i väggen. Pang! sa det och jag gick fram till henne och frågade. Är det dags nu? Jodå… jag såg det komma… Men inte hon.. Suck! Någon borde ha gett henne sparken! Det är det enda som hade hjälpt.”

Jag mår illa när jag hör dessa välmenande kommentarer om att det inte går att hjälpa människor som är på väg in i väggen. Att de måste inse det själva. Absolut, har alla ett eget ansvar. Men, det är klart att det går att hjälpa till. Du har flera år på dig att göra något. Det tar lång tid innan någon trillar över kanten. Och tyvärr tar det lång tid att komma tillbaka. Ny forskning visar också att många organ i kroppen sätts på sparlåga när vi stressar och de har svårt att någonsin återhämta sig.

Det låter ju läskigt. Men stress är inte farligt. Stress är en naturlig del av oss och hjälper oss i många situationer. Kroppen strävar alltid efter balans, det är inbyggt i systemet. Och det är när vi lutar för mycket åt något håll och gör det alldeles för länge, som det kör ihop sig.

Hur fungerar det i praktiken?

Alla människor har pannlober (alla djur har inte det) som bl a hjälper oss att förutse hot och bekymmer. Pannloberna hjälper oss också att skapa nya tanke- och beteendemönster och tillåter oss att självkritiskt reflektera över våra beteenden och tankar.

När vi blir väldigt stressade minskar denna förmåga och det gör att vi får;

  • Svårare att fatta beslut
  • Dålig planeringsförmåga
  • Mer impulsivitet
  • Mindre engagemang och motivation

Vad är det som gör oss stressade då?

Det är väldigt individuellt. Men det är ofta som vi skyller på jobbet. ”Det är så mycket nu! Vi har det så stressigt. Vi är inne i en så’n period…”

Jag har suttit med deltagare som gör liknande arbetsuppgifter och där en av deltagarna i princip suttit i taket för att det är så stressigt. Och den andra deltagaren ser lugn ut och säger att visst har vi ett stadigt tempo, men jag känner att jag hinner med.

När jag frågar deltagaren som sitter med panik i blicken; ”Hur är det hemma då?” Visar det sig att det pågår en uppslitande skilsmässa eller en omständlig flytt eller någon nära vän som hastigt har gått bort eller något bröllop som håller på att arrangeras. Alla dessa, var och en för sig genererar rätt mycket adrenalin hos vilken människa som. Och skulle inte det påverka under jobbtimmarna?

Det finns deltagare som är superstressade utan att det pågår för mycket vare sig på jobbet eller hemma, men däremot inom dem. De har en prestationsbaserad självkänsla som gör dem till ett lätt offer. De är alltid på plats, ställer alltid upp, säger aldrig Nej. Deras inre krav på sig själva är så höga att om de sviker det minsta känner de en enorm skam.

Det är ingen fara om du känner igen dig. Vi har alla saker som pågår i våra liv. Men det finns grader i helvetet. Det tillhör att vi har lite vardagsstress och i perioder har vi även en viss överansträngning som vi återhämtar oss från under helgen eller semestern. Men om du ignorerar dina signaler under väldigt lång tid och bara kör på i 190 km i timmen, känner du dig till slut utmattad. Då har det gått för långt.

Om du märker att du har kommit tillbaka från semestern och flyger fram de första 3-4 veckorna men sedan börjar gå på tomgång igen, sover sämre, ofta blir irriterad och låg. Ja, då är det dags att fundera över vilken balans du har i ditt liv?

Den här veckan har min man haft en Må bra-vecka på jobbet. Varje dag har bestått av olika teman som

Hälsodagen:
Med information om hur viktigt det är med regelbunden motion och bra kost.

Mail-fria dagen:
Mailboxen är mer av en stressfaktor för många än ett effektivt sätt att kommunicera och samarbeta. Tidningen Computer Sweden skrev den här veckan om att IBM skrotar sitt mailprogram Lotus Notes med grunden att mail är på utdöende och att moderna sociala nätverk tar över kommunikationsvägarna på företagen.

Uppskattningsdagen:
Hur bra är vi på att uppskatta varandra? 80% av all uppskattning som du får under ett helt liv, får du före 3 års ålder… Uppskattning ger energi och kostar ingenting.

Jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå för min man under uppskattningsdagen. När han kom hem var han alldeles exalterad och berättade om ett föredrag på temat Balans i Livet av psykologen Christer Karlsson på Manpower Hälsopartner.

Han sa att vi som befinner oss i riskområdet att utveckla stress symptom är

Typ A-beteende (Människor som präglas av stark tidspress och tävlingsinstinkt)

Över- och understimulering (du upplever dig ha för mycket att göra, eller för lite att göra)

Biologisk klocka (du sover för lite under för lång tid)

Ovanliga livshändelser som inte tas om hand (dödsfall, kriser i livet)

Prestationsbaserad självkänsla (du är bara värd något om du gör något)

Förändringar (vi har olika trösklar till hur bra vi hanterar förändringar, givetvis också beroende på hur dessa förändringar presenteras för oss)

Självklart styrs stress också av om vi känner att vi kan påverka vår situation eller inte och på de krav som ställs på oss. Om vi upplever vårt beslutsutrymme som högt eller lågt.

Några kontrollfrågor till dig själv:

När hade du tråkigt senast? Om du har haft tråkigt eller känt att nu måste det hända något, så är du sannolikt inte utsatt för ohälsosamt mycket stress.

När gjorde du senast något som gjorde dig glad? Det är viktigt med mål i livet, men glöm inte bort att bygga in belöningar också. Vad fyller på din energi?

Hur lång period under dagen är du i en positiv sinnesstämning?

Jag fick gåshud på armarna när min man berättade om hur Christer avslutat sin föresläsning. ”Apropå det här med ovanliga livshändelser så råkade jag själv ut för en sådan för ett år sedan. Min dotter, då 17 år, avled hastigt i en cykelolycka.”

Min man berättade att man kunde höra en knappnål falla och att Christer sedan hämtat andan och skakigt fortsatt. ”Det är inte så lätt att ha en positiv sinnesstämning då och jag har haft många dagar när jag inte varit på jobbet. Min arbetsgivare och jag tycker det är helt OK. Hade jag haft en prestationsbaserad självkänsla, så hade det varit ännu mer förödande. Nu har jag tack och lov inte det. Och min familj och jag tar en dag i sänder. Vi får se hur det går. Det här behöver ges tid. Och jag ger det tid. För vem ska stå upp för mig om inte jag själv gör det?”

Han avslutade sin föresläsning med 4 tips för balans i livet.

Prioritera

Motionera

Sov

Andas

Jag insåg att jag knappt hade andats när min man avslutade sin berättelse om dagen. Han fick en varm uppskattning av mig för att han kunde återberätta så mycket. Det är roligt att dela erfarenheter och kunskap och jag är glad att ha honom vid min sida. Speciellt de dagar när jag är hemmablind för mina egna signaler. Då gör han en skillnad. Det är jag säker på att du också gör i någons liv och framförallt i ditt eget.

Nästa vecka är jag på ledarskapsutbildning hela veckan från tidig morgon till sen kväll. Det ska bli oerhört spännande. Lovar att berätta mer i nästa blogg som därför kommer fredagen den 5 oktober.

Önskar dig en balanserad helg

Petra Brask

 

”Det finns en balans i mitt liv, det finns verklighet och det finns en del som ser ut att vara riktigt glamourös, men i slutet är vi alla bara människor ändå.”

Olivia Newton-John

Hur äter du enklast upp en elefant?

Det finns en sak som är min absoluta livlina just nu, en sak som håller ihop tillvaron, en sak som berättar för mig att jag faktiskt gör framsteg trots den enorma mängd jag håller på att ta mig igenom. Häromdagen hade någon familjemedlem flyttat den saken och jag blev helt kallsvettig.

Svettig var också den taxichaufför jag åkte med från Helsingfors till flygplatsen i veckan, du vet så där så hela bilen var fylld av doften och man önskar bara att man hade tagit en annan taxi. Men han var go och glad, speciellt när vi åkte förbi en BMW som hade hissat en liten finsk flagga på bilen.

 ”Very patriotic.” mumlade jag. ”Yes, or maybe they are salubrating something.” säger chauffören med övertydlig betoning på something, samtidigt som han skrattar rått. ”I have no idea what you’re talking about.” replikerar jag snabbt och tänker på alla gliringar jag fått hela dagen.  På lunchen fick jag plocka fram historia ända från VM 2003 och OS 2006 för att försvara vår ishockey-heder, som tog stryk under VM-finalen i helgen.

Dagens sista deltagare försökte försvara sig när jag frågade varför hon inte använde handlingsplaner eller checklistor.  Vi gick igenom förstudien inför kursen och noterade att hennes mål med utbildningen var att bli bättre på att komma igång med större och längre uppgifter och inte bara bocka av de lätta, enkla uppgifterna.

Hon hade skapat en tydlig att-göra lista, där hon prioriterat sina uppgifter. Och det var där jag såg de stora elefanterna, helt ostyckade.

”Hur äter du enklast upp en elefant? Frågade jag henne. ”Ursäkta?!” Hon tittade på mig som om jag förlorat förståndet. ”Ah, log hon sen, jag skulle dela upp den i mindre bitar.” Precis, och du har fem elefanter på din att göra-lista, som behöver styckas upp, så att de blir små överkomliga saker som du kan tugga i dig under veckan. Då ser du direkt vad du har gjort och vad du har kvar att göra och det blir enklare att plocka upp tråden, när du blir avbruten.”   

Kvinnan rättar till knapparna på sin marinblåa dräkt och börjar ivrigt fylla i den mall som jag har med till henne. Otålig att få ur sig alla pusselbitar som hon försökt hålla koll på i huvudet.

Jag förstår henne så väl och när jag landar på svensk mark igen, skyndar jag hem till mitt eget flytt-projekt och den slitna handlingsplanen på kylskåpsdörren. Till min fasa ser jag att min livlina inte hänger på sin plats.

Att flytta är jobbigt, men en fördel är rensandet. Barnen har fått rutin på att märka upp lådor och kartonger med Spara, sälja och slänga – de tre S:en. Min son Eric är expert på att fylla sälj-kartongerna i sitt rum och jag hör hur han räknar ut vad han ska tjäna på grejerna och hur mycket han då får sätta in på banken. Framtida ekonom?

I min dotters rum hittar jag motsatsen. Där är det mest Spara-saker och frustrerat har hon fyllt en halv sälj-låda, men hon plockar ständigt ur saker därifrån till spara-kartongerna.  Hon lusläser gamla Frida-tidningar för att se om de går att göra sig av med, men nej, oj, där är ju Justin Bieber… I hennes lådor står allt väldigt prydligt uppradat och nästintill i färgordning. Helt olik den hastiga röran i brorsans kartonger.

Jag går över till ”ekonomen” och hittar handlingsplanen. Puh! Jag ser att Eric kryssat i rutorna som det står hans namn på. ”Jag har bara en ruta kvar nu, mamma, det är min garderob och jag är strax klar. Kan man sälja strumpor som är för små?”  ”Nej, gamla strumpor säljer vi inte,” mumlar jag och sätter kryss för mina punkter. Den gamla kaffeservisen, check, packad, mormors gamla sherryglas, check, packade. Jag har ringt elbolaget, telefonbolaget och gjort adressändring, check, check, check.

Å, magiskt, energin rinner tillbaka in i ådrorna, när jag ser att jag kommit någonvart i den stora strömmen.

Gladare, skickar jag iväg beröm till barnen och hastar ner till nästa sak på listan, garderoben i hallen. Den fina, vita, med många skåp och lådor. Om mina besökare bara visste vad jag matat den med. En del av mig undrar varför? Varför har jag inte en vanlig söndag ställt mig och rensat där? 2/3 hade kunnat försvinna omedelbart och jag hade inte behövt vara livrädd för att någon skulle öppna den och avslöja mig. Jag hade uppskattat att det skulle ta 2 timmar att rensa den, det tog en halvtimme. Men räknar jag in den mentala kraften så är 2 timmar underskattat. Check, garderoben rensad och jag ropar till barnen att jag börjar med middagen.

Nöjd och glad, inser jag att spaghettin kokar i 7 minuter och då hinner jag rensa två hyllor i kaffeskåpet. Min simultankapacitet är på topp.  En hylla till sen kan jag bocka av det också. Check, Check matt.

När kvällen kommer stupar vi i säng. Lyckliga, glada och förundrade att ett sådant projekt kan vara så roligt. Men jag är helt övertygad att om jag inte fick bocka av delmålen, så hade mitt huvud bara varit fyllt av allt jag inte gjort än.

Sur hade jag legat i soffan och hävdat att jag bara måste se det här tv-programmet istället. Energin hade runnit ur mig och tröskeln att ta tag i projektet hade gjort mig gråtfärdig och nästintill svimfärdig. Förhalarens helvete hade tagit ett grepp om mig och paradiset av energi och belåtenhet över avslutade delmål hade varit långt borta.

Nu låg jag i min säng och skulle lägga tillbaka min bok på nattygsbordet, när jag plötsligt började rensa där också, check, en sista check till och sen god natt. OK, paradis och paradis, kanske lite av ett dårarnas paradis då. Men snart har jag ätit upp min elefant och kan börja på efterrätten…

En avkopplande helg önskar jag dig

Själv ska jag flytta

Petra Brask, snart sambo

”Vinnaren har alltid en handlingsplan, förloraren har en ursäkt.”
Gunde Svan

Att göra-lista eller önskelista?

”Det känns som om jag missat något, eller är det bara att det är så ovant?” den ljusa värmländskan sneglar ömsom på mig och ömsom i förundran på sin tomma inbox. Samma charmtroll skrattade hjärtligt på morgonens teori-genomgång när jag förklarade att hon skulle gå hem efter att ha rensat upp allt i sin inbox och på sin att-göra lista. ”Hahaha, hur många veckor har du tänkt stanna?” sa hon på lika bred värmländska som rally-Tina i Let’s Dance.

 Hennes kollega var inte lika munter, när hon muttrade ”Det där med att göra-lista har jag slutat med. Du kan väl inte på fullt allvar mena att det är personlig effektivitet? Det är ju det mest stressande som finns att se allt man ändå inte hinner göra.”

Tillhör du dem som låter inboxen i mailen vara din agenda för dagen? Sitter du som en gråsparv och rullar den långa listan upp och ner samtidigt som du markerar de viktigaste mailen som olästa? Eller har du spritt ut din att göra-lista på några post-it lappar? Samtidigt som du har uppgifter kvar i anteckningsblocket från förra mötet? Kanske försöker du bara komma ihåg det viktigaste genom att hålla det i huvudet (lycka till)?

I så fall är du inte ensam. Förvånansvärt många av våra deltagare skriver i sina förstudier inför utbildningen om hur stressade de känner sig över att inte riktigt ha kontroll över sin tid och sina många uppgifter. De berättar att deras största tidstjuvar är de ständiga avbrotten, bristen på fokus och att de har svårt att säga nej. Det spelar ingen roll vilket land vi åker till, vilken kultur vi möter, vilken organisation eller företag. Det här är bland de största utmaningarna för de flesta.

Vad som överraskar mig varje gång är det strutsbeteende som vissa envisas med. Där man inte ens orkar se sin att göra-lista i vitögat. OK? Intressant? Det kan säkert skapa en del spännande överraskningar i livet, men det löser ju inte dina uppgifter. De finns ju där ändå, oavsett om du skriver ner dem eller inte.

Det är som att du skulle ta din månadslön och shoppa loss på stan för att sen se hur mycket pengar du har kvar, om något, till din hyra och dina lån. Oj hoppsan, det räckte inte den här månaden heller, då får jag låna. Tänk om du var lika slösaktig med dina pengar som du kan vara med din tid? Då blir det Lyxfällan nästa.

Hur får vi bukt med det här slöseriet av tid och resurser då? Ja, lösningen är inte att skriva en enda lång att göra-lista som du bara hinner bocka av fem punkter i veckan på. Det låter mer som en önskelista och det får du gärna göra till jul och till du fyller år, men på jobbet behöver du prioritera.

Det tips som fungerar för de flesta är att samla uppgifterna på ett ställe och sedan dela upp dem i några olika kategorier, exempelvis

1. Prio 1
2. Prio 2
3. Prio 3
4. Bevakning/Uppföljning
5. Privat

Detta brukar göra hjärnan lugn, för då vet du i alla fall vilka som är uppgifter som är din första prioritet under veckan och är mån om att bocka av dem först. Ta för vana att sätta av tid för de saker som tar 20 minuter eller mer i din kalender, så att du vet vad du ska säga ja eller nej till när någon kommer med fler uppgifter. Du måste kunna vikta och jämföra.

En del höjer ögonbrynen över att de ska ha en privat kategori och menar att den listan ska väl ändå inte finnas med på jobbet? Förvisso, har du säkert en prio-lista hemma, men det finns vissa saker som snurrar i ditt huvud under arbetstid, som att ringa tandläkaren eller elbolaget eller vad det nu kan vara som måste göras under dagtid. Se till att du får ut de tankarna ur huvudet. Det är betydligt större chans att det blir gjort i tid då och dessutom ökar det din fokus på det andra du ska hinna med under arbetstid.

Hemma har vi just nu ett ordnat kaos i vardagsrummet. Flyttkartongerna trängs med varandra och på kylskåpsdörren sitter en sliten checklista över hela projektet. Barnen skriver färgglada innehållsförteckningar och ritar små symboler som beskriver innehållet. I mitt huvud förbannar jag mig själv för att jag drog igång det här projektet just som det är högsäsong på jobbet. Men sen tänker jag att det kommer vara värt det när semestern väl kommer och jag ligger där på stranden med min ljudbok, nöjd över att ha alla saker på plats.

Barnen nynnar sommarsånger och jag inser att det bara är en månad till skolavslutning. En månad?! Hur gick det till? SMHI utlovade inget vidare väder i helgen och det passar ju oss som ska gräva längst in i förråden.

En härlig helg önskar jag dig

Petra Brask

”Det är många som gör saker rätt, men långt ifrån alla gör rätt saker.”

Sida 2 av 212

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask