Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

Vintern är inget val

vinter”De sa på radion att om man kunde så vore det bäst att jobba hemifrån.” mannen kom extra tidigt till kurslokalen och stannade till framme vid scenen hos mig och började ta av sig den stora varma vinterjackan. ”Det verkar som att snön tar stockholmarna med överraskning. Men det är väl inget nytt att det är vinter varje år?” fortsätter han med sin vackert lugnande dialekt som klingar som balsam för min själ. Har knappt sovit en blund på två nätter, delvis för att bevaka maktkampen i det amerikanska valet men sedan för att jag grubblade på om vädrets makt över Stockholm skulle göra att jag kom försent till min egen föreläsning i planering. ”Tänk om vi skulle jobba hemifrån varje gång vi har sånt här väder hemma i Luleå, då skulle vi få stanna hemma i ett halvår.” fortsätter mannen för sig själv medan han kryssar fram och lägger beslag på en bra plats i lokalen. ”Det är liksom inget val vi kan göra under vintern. Hur skulle det gå för samhället då?” muttrar han och sätter sig ner. Jag ser ut över den stora öde konferenslokalen. Skulle det visa sig att det bara är jag och Luleå som trotsar vädrets makter idag?

Vintern har definitivt kommit till Stockholm. De som länge funderat på om det är dags att sätta på vinterdäcken på bilen, behöver inte fundera längre. När jag i början på veckan föreläser på en stor konferens är det nästan hälften som erkänner att de förhalat att byta till vinterdäck. ”Det där har blivit en riktig surdegspadda.” säger en dam och försöker sedan skylla på däckverkstaden. ”Du vet när jag ringde till dem, så hade de inte tid och sedan så var inte däcken hos dem utan hos en leverantör till dem och det skulle ta några dagar…” Visst kan vi skylla ifrån oss på alla möjliga omständigheter, men till syvende och sist så handlar det om framförhållning och planering. ”Alltså, jag blir så himla sur på mig själv när jag skjuter upp saker. Jag har snubblat över målarpenslar och färg hemma i hallen i flera månader nu. Hur svårt kan det vara att komma till skott och börja måla egentligen?” säger en man på en föreläsning idag. Jag förklarar snabbt att det inte är någon idé att skälla på sig själv, för det leder oftast bara till att vi förhalar mer. Tänk istället att du alltid kan börja på nytt. Varje dag är en ny chans till att göra bättre än igår. Varje dag är en chans till nystart.

I den tuffa vintertrafiken lyssnar jag extra noga på radion och råkar även svälja barnradion i min iver att inte missa trafikrapporteringen. På barnradion skriver en ung kille på 7 år in och klagar på att det är så röriga och stressiga morgnar hemma hos honom och att mamma och pappa är på så dåligt humör. Programledaren ringer då upp en 13-åring som säger sig ha goda råd. ”Hej, vad har du och dina syskon gjort för att få ordning på morgnarna hemma?” undrar programledaren. 13-åringen svarar klokt;
”Vi är fem i familjen och alla var griniga, stressade och trötta på morgnarna. Vi skällde och skrek på varann och sedan hade man med sig den känslan i skolan hela dagen.”
Jag tänkte i mitt stilla sinne att om folk nu inte har nog med valvaka och snökaos, så kan vi ju alltid mula in hur dåliga föräldrar vi är. Men spetsade öronen eftersom den kloka 13-åringen ändå sade sig ha en lösning.
”Jaha, vad gjorde ni åt detta då?” undrar programledaren.
”Jag och mina syskon tog ett snack med våra föräldrar om att vi inte vill ha det så här längre och sedan började vi utvärdera varje morgon. Så när vi åt middag på kvällen betygsatte vi morgonen och förklarade också varför vi satte det betyget.”
”Men hur kunde det hjälpa?”
frågar barnprogramledaren och jag hör att nu har även han spetsat öronen. Finns det hopp?
”Jo, men det som hände var att våra föräldrar då började gå upp en stund tidigare och då blev det inte så stressigt längre utan riktigt mysigt.”
”Jaha, fick de gå upp jättetidigt då?”
hör jag programledaren fråga och jag grimaserar och föreställer mig stackars föräldrar som yrvaket masar sig upp i ottan.
”Nej.” svarar 13-åringen snabbt. ”Det räckte med en kvart tidigare, så blev det en tydlig skillnad.”

Jag måste erkänna att i dessa vintertider har jag inte nöjt mig med en kvart tidigare. Jag har gått upp en timme tidigare än vanligt. Och jag har noterat att de deltagare som tagit sig till jobbet och till föreläsningarna också har kommit i väldigt god tid med gott om marginaler. På en frukostföreläsning som tidningen Chef anordnade i veckan satt många i godan ro och drack sitt morgonkaffe och smaskade smörgåsar innan de släntrade in i lugn och ro i den stora konferenslokalen. Det är skillnad från de flesta andra dagar när många kommer sladdande in i sista sekunden och ser ut som att de har en tiger efter sig.

”Vi ses till sommaren” ropar min dotter till de fyra kompisarna och de tre lärarna som tagit sig till skolan. Jag håller nästan på att missa henne när jag ska hämta. Hon har väntat utomhus i några minuter och är redan översnöad likt en snögubbe. ”Det var så mysigt i skolan idag. Jag är så glad att du tog dig tid att skjutsa mig dit. Det var så värt att gå.” utbrister min dotter entusiastiskt på vägen hem. ”Varför var det så värt det?” frågar jag nyfiket och lyssnar på hur hon berättar om hur de få som tagit sig till skolan samlats och pratat med varandra på ett sätt som de aldrig gjort annars. Det får mig att tänka på hur det måste ha varit förr i tiden när man samlades runt elden och berättade historier.

Runt bilen dansar snöflingorna tätt i luften och faller tunga och blöta över hela tillvaron. På vägen till och från skolan får vi stanna och plocka upp frusna människor som förgäves väntar på inställda SL-bussar. När snön bäddar in oss i ett stort vitt duntäcke behöver vi hjälpas åt, ta chansen att närma oss varandra i reflektion och eftertanke. Vi har svårt att påverka det amerikanska valet eller vädret, men med vår tid kan vi göra kloka val. Tänk om bara en kvart kan göra en stor skillnad? Tänk om det skulle vara de värdefullaste 15 minuterna i vårt liv?

Önskar dig en vit helg med goda val

Petra Brask

”Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That’s how the light gets in.”

Leonard Cohen

 

Hinner du med älgskogen?


algjakt”Nu får du vara beredd.” viskar min man tyst och reser sig upp. Jag ser uppmärksamt hur han rör sig och förstår att något spännande är på gång att ske. En kort sekund överväger jag om jag ska fortsätta blogga eller inte. Det är fredag och reflektionstid och i mitt fall; skrivtid. Men jag uppfattar på hans rörelser att det är läge att se upp. Jag sväljer och blundar. Tänk om det plötsligt kommer en gris rusandes rakt emot mig? Vad gör jag då?

Veckan började med filminspelning. Det var äntligen dags att spela in Surdegspaddan som jag och mina kollegor ofta berättar om på våra effektivitetsutbildningar och föreläsningar. Det verkar vara en pedagogik som går hem och det händer titt som tätt att jag får återkoppling på vad som händer efter utbildningarna, som den här veckan när en uppskattad chef skrev;

Hej Petra

Tack än en gång för dina kloka dragningar för oss om tid, kalendrar och effektivitet. På min enhet bidrog det verkligen till att anamma ett nytt sätt att arbeta. Att vi kunde göra det tillsammans har hjälpt oss att hitta både vardagliga förhållningssätt till mejl och paddor men också mer övergripande strategier i att hushålla med vår och andras tid.  20161010_142853_resized

I förra veckan började det dessutom dyka upp små lakritspaddor på våra skrivbord. Ofta låg där en när man kom på morgonen, och varje gång man gick iväg på ett möte blev de fler. Idag gjorde de gröna gelépaddorna entré. Ingen vet vem som delar ut dom. Du har varit på tal som misstänk såklart 😉

För mig är detta ett bra bevis på att vi hittat ett bra arbetssätt som alla både använder men som vi också kan förhålla oss till med humor. Bifogar bild på mina paddor idag.

Vi hörs mot slutet av året för att stämma av om en uppföljning och fortsättning. Jag känner att möten är nästa grej vi måste ta tag i här. När vi ätit oss igenom våra paddor vill säga.

Log stort när jag läste och vill bara betona att jag är helt oskyldig till att dela ut paddor. Mitt jobb är snarare att hjälpa till att få bort dem. J Och jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt när Jonas Leksell återigen tog plats på vårt kontor på Wallingatan tillsammans med fotograf och våra välbekanta skådespelare för att spela in filmen om Surdegspaddan. Ser mycket fram emot det färdigklippta resultatet. Veckan fortsatte med lite resande och sedan utbildningar i Stockholm. Men hela tiden hade jag Ågren över att ha lovat min man att följa med ner till de småländska jaktmarkerna. Kallt, segt och långtråkigt var tankar som flög förbi. Har jag verkligen lust att sätta mig tre dagar i älgskogen? Kunde komma upp med tusen saker som jag istället borde lägga min tid på. Min introverta sida längtar efter egen tid och pyssel och att göra-listan hemma har växt sig lång då jag varit bortrest flera helger i rad. Utemöblerna behöver ställas undan för vintern, vinterkläderna behöver fram och sommarkläderna ska rensas ut.

”Nu måste du vara tyst, tänk på det.” säger min man i bilen på väg ut till jaktmarkerna. ”Du får inte slå i bildörren och se till att ha mobilen på ljudlöst även om det oftast inte är någon mottagning så här långt ut i skogen.”  viskar han när vi är framme vid samlingsplatsen. I bilen sitter min bror och min svägerska. Brorsan tittar frågande på min man. ”Hur tänkte du nu? Min syster? Tyst?”

Svägerskan och jag försöker smyga så smidigt vi kan ut ur bilen och tar snabbt fram våra kameror för att föreviga vår jaktdebut. De grönklädda herrarna och en dam i grå skoteroverall ska nu fångas i sin jaktskrud. Efter en stund ser jag hur min bror skruvar på sig och jag inser att vi mest framstår som japaner på exotisk semester. Plötsligt kommer jaktledaren fram med en kortlek och vi får alla välja varsitt spelkort. Jag får spader 9 och tittar på min man. Av hans min att döma förstår jag genast att spader 9 inte är ett bra kort. Även i jaktspelet så föredrar man ess. Det är lottning av den turordning som man delar ut jaktpassen och med ess får man förstås första och bästa passet. Min tursamme bror drar givetvis, likt Alexander Lukas, esset och det finaste jakttornet till sig och svägerskan, medan min man och jag mest framstår som Kalle och Kajsa Anka och hamnar på ett blåsigt vägpass. Jag sjunker ivrigt ner på den sköna stolen som min omtänksamme man tagit med till mig, tar emot kaffet som han häller upp och börjar blogga. Jag hinner inte mer än skriva rubriken på bloggen, så reser sig min man plötsligt med geväret i högsta hugg.

Jag håller andan och inser att jag drabbats av samma jaktfeber som alla andra även om jag hela tiden hoppas att ingen söt älg ska komma fram. Mitt hjärta skulle brista om jag såg den falla. Men jag märker att jag inte tänker likadant om det skulle vara ett vildsvin. Då hoppas jag verkligen att min man gör skäl för sina guldmedaljer i skytte.

Efter några timmar är det dags för allt myset runt omkring. Vi bryter upp och tar oss till grillplatsen där brasans lågor står höga och slickar vedpinnarna. Vi görlagereldoss redo för korvgrillning. Alla har bestämda platser runt elden och korvpinnarna är långa som fiskespön så att de når fram till glöden. Det varma kaffet, skogens ljud och knastret från brasan påverkar mig och plötsligt hör jag mig själv säga högt att ”det här gör jag gärna till en tradition”. Min man ser glad ut, min bror ser förvånad ut och min svägerska viskar förtäckt ”din bror trodde max att du skulle orka ett pass och sedan komma med bortförklaringar för att få åka hem och ta ett varmt bad”.

Tänk om tiden i älgskogen är precis det som behövs för att få ro från livets surdegar. I den stillheten känns det som att inget annat är viktigare än att bara vara i stunden. Att umgås utan täckning, njuta och mötas i historier över lägerelden. Det finns något evigt, levande och lovande i det.

Önskar dig en helg full av njutning

Petra Brask

”Dricka utan att vara törstig och bedriva älskog vid alla tider på året, det är det enda som skiljer människan från de andra djuren.”
Pierre Augustin de Beaumarchais

En oas för själen

ladda”Hej det är Skolsköterskan, jag har din son här. Han mår inte bra och vill gå hem, men jag vill inte bara släppa hem honom om inte någon är hemma för han är väldigt ledsen.” Jag sitter först stum i telefonen samtidigt som tankarna far runt i huvudet. Min långe, gänglige, glade 15-åring? Ledsen? Vad har hänt? ”Varmt tack för att du ringer, jag kommer med detsamma och hämtar honom.” svarar jag snabbt och skickar många tacksamma tankar till denna kloka skolsjuksköterska som hör av sig och till mina kunder som i sista sekunden bokade om den föreläsning jag egentligen skulle ha hållit. Bara tio minuter senare hälsar jag på den omtänksamma sköterskan som står redo att släppa in mig i vilorummet till min son. ”Jag vet inte vad det är som har hänt, men jag tänker att det kan vara lättare för er att prata här i lugn och ro.” säger hon mjukt när hon öppnar dörren. Jag tar ett djupt andetag och ser in i ett par unga, ledsna och väldigt sårbara ögon.

Veckan inleds med att jag och mina kollegor får en alldeles egen lyxig föreläsning av Eva Jarlsdotter, som skrivit boken ”Från frustration till flow med Lean@home” Har du inte läst den, så gör det. Hon skriver bland annat om hur hon och hennes familj lyckades gå från en kaosartad tillvaro hemma till att få ett hem som är en oas för själen. Eva hade med sig garnnystan och vi fick beskriva ett flöde i vår vardag som vi upplevde trassligt och tidskrävande. Exemplen runt bordet haglade; det var städnings-, tränings-, mat- och tvättflöden. Genom att visualisera hela kedjan av aktiviteter kunde vi snabbt identifiera de största knutarna och komma på kloka förbättringar.

Eva ser på Hemmet AB och dess invånare som en behovsfabrik. Många gånger slösar vi med resurser, tid och pengar samtidigt som vi varje dag kör djupa hjulspår över våra egentliga grundbehov, som vi aldrig mättar. Vanligt slöseri i ett hem är t ex överkonsumtion – vi har inte koll på allt i kylskåpet och frysen och får slänga mycket mat. Merarbete – nytvättade kläder staplas i stora strykhögar (och blir ännu mer skrynkliga) samtidigt som vi inte tycker vi har några kläder och åker och handlar nytt. Brist på delaktighet – barnen tycker att vi aldrig har tid att umgås samtidigt som de inte fått vara med och skapa tydliga rutiner för hur de kan hjälpa till att hålla ordning, tvätta, duka fram och plocka av, laga mat – att hjälpas åt i ett hushåll är också tid tillsammans. ”Ställ frågan VARFÖR 5 gånger, så kommer du fram till den egentliga grundorsaken.” tipsar Eva Jarlsdotter.

”Vad har hänt?” frågar jag och försöker att inte låta alltför skärrad när jag sätter mig ner hos min son i skolans vilorum. ”Det gick skitdåligt på ett prov igår och ännu sämre på ett annat prov idag. Mina betyg kommer gå åt helvete och jag kommer inte komma in på något gymnasium.” frustrationen märks tydligt i den unga gängliga kroppen när han lägger händerna över ansiktet som för att värja sig från yttre hot. Därmed ser han inte min otroliga lättnad. På vägen dit hade min fantasi föreställt sig betydligt värre saker.

Jag ser dock att hans största hot kvarstår och de är inte yttre. Hans egna tankar blir till ångestfyllda känslor som skjuts ut som giftpilar och genomborrar hans själ. Jag vill sträcka mig in där och kasta mig framför varenda pil, avvärja de hotfulla attackerna, ta hans långa gängliga kropp i min famn och viska att allt kommer att bli bra igen. Precis som när han var liten och hade ramlat och slagit sig på knät så att det blödde ymnigt. Jag vill sätta på plåster efter plåster genom att protestera högljutt och ge hans tankar motstånd. ”Det är inte sant och det vet du.” vill jag överrösta och tysta ”Du är den finaste i hela världen.” Men jag vet att det skulle bli en ännu större kamp därinne. Tankar mot tankar. Och den gnagande oron inom honom skulle bara blossa upp igen, så fort den fick tillfälle. Jag behövde en bättre strategi för att hjälpa min son att hjälpa sig själv. Livet är komplext, det är komplicerat, tufft, obarmhärtigt och t o m väldigt orättvist ibland. Då gäller det att stå rustad.

”Problem är en möjlighet i förklädnad.” säger Eva Jarlsdotter muntert och berättar hur den inställningen kunde få hennes familj att mer kreativt hitta på lösningar och förbättringar, utan att komma med anklagelser mot varandra. Hon beskriver fem steg till förbättringar;

  1. Beskriv nuläget, hur fungerar det idag?
  2. Önskat framtida läge
  3. Bestäm ett nytt sätt, gör det lätt att göra rätt.
  4. Sätt igång med det nya inom samma vecka.
  5. Följ upp. Säkerställ att förändringarna blir varaktiga och hållbara.

”Ta tag i det flöde där du har mest att vinna på en förändring.” fortsätter Eva och får igång oss att tänka nytt i våra hem och oaser.

”Så du upplever att två prov har gått åt helvete?” säger jag sakligt till min son. ”Han trycker händerna hårdare mot ansiktet och säger ”Ja, så är det.” Jag frågar dröjande. ”Har du pluggat mycket till dem?” Han tänker efter och skakar sedan på huvudet. ”Nej, inte speciellt.” Jag andas ut och svarar; ”Kan det vara så att det egentligen har gått hyfsat med tanke på hur lite du har pluggat?” Han tar ner händerna och ser förvirrad ut en stund. ”Ja, jo, så är det nog.” Han ligger helt stilla på sängen och sätter sedan händerna framför ansiktet igen. ”Men jag borde ha pluggat så mycket mer. Varför har jag inte gjort det?! ”Har du räknat ut hur många poäng du har?” frågar jag frankt. ”Absolut.” svarar han och nämner en siffra. Jag googlar snabbt fram medelpoängen i Sverige och i den kommun vi bor i och berättar att han ligger en bra bit över. ”Som det är nu så kommer du in på alla gymnasieskolor.” Han ser förvånad ut och andas ut i en lång suck. ”Ja, nu ja!”  säger han sedan med samma tonläge som en Örebroare ”Men så kommer det inte vara om jag fortsätter att vara så här kass på proven.”

Jag tar fram kalendern och visar hur många veckor det gått sedan sommarlovet. ”Ge dig själv en chans att komma igång efter sommaren. Komma in i nya bra vanor igen. Kom nu så åker vi hem och gör ett rimligt läxflöde. Det finns inga genvägar. Den som har bra studievanor får bättre resultat på proven. Om du har bra pluggvanor och ändå får ett dåligt resultat, så vet du ändå att du gjort ditt bästa, att du jobbat för det. Då kan du känna dig lika stolt som jag gör över dig.”

Han reser sig lättad upp och ger mig en varm kram som säger mer än ord. Jag sväljer rörd och tänker att jag nog klarade att vara den där mamman jag vill vara, som jag har ett grundbehov av att vara. Trodde att jag verkligen lyckats ända tills min son säger. ”Du är cool mamma, fast du är väldigt coachig ibland, men det är ju du.” och så härmar han min ljusa röst och mitt kroppsspråk. Jag skrattar generat. Giftpilarna är avvärjda. Han har skyddat sig själv från dem. På mitt pinsamma mamma-vis sträcker jag upp handen och stryker undan den alldeles för långa luggen ur hans panna. När blev den så lång? När blev han så lång? Tänk om det hände under de där dagarna när jag var upptagen med annat? Så glad att det här hände just den här dagen när jag var med. Tack min käre son för att du gav mig tillstånd att dela vår dag tillsammans. Kanske kan det du upplevde ge någon annan styrkan under en dag när livet och alla dess uppgifter känns överväldigande. Vill också rikta ett stort tack till alla skolsköterskor ute i landet. Vilka vardagshjältar ni är.

Önskar dig en skön helg hemma i din oas

Petra Brask

”Ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek
så brukar folkvettet komma av sig själv.”
Astrid Lindgren

 

 

En citron i skon

lemon”Jag såg att några i publiken tog selfies. Då vill jag bara säga att det är ute. Det var ute redan för två år sedan. Pokémon Go är också ute. Det är bara 40-åriga kärringar som spelar det.”Mannen på scenen har spräckliga shorts i urvattnade färger som mest påminner om stora utspillda senapsfläckar. Till dessa har han lyckats hitta en matchande skjorta i ett svårtytt batikmönster. Skägget liknar något som härstammar från Gustav Wasa-tiden samtidigt som ögonen glittrar av energi. ”Nu ska vi ha kul tillsammans. Ni kommer inte att få se en enda powerpoint-bild. Det här är ingen playback-föreställning. Applåderna rungar i salen från alla som är trötta på oändliga bildspel i powerpoint utan varken power eller point.”

Den här veckans planering har tagit mig runt i vårt avlånga land för att avslutas i bokmässans Göteborg. Inte för att gå på någon mässa utan för att utbilda hos en av mina favoritföretag samtidigt som jag på hotellet fått trängas med ivriga bokfantaster som utbyter ”a lot of mäss” med varandra.

Men veckan har också innehållit egenvård där jag och mina kollegor fått gå på föreläsning och lyssna på den skicklige Alexander Bard. Hörde en kund som sa ”Han är ju verkligen inte bara en ex-medlem ur Idol-juryn, han är ju dessutom smart.”

Bard har inte mycket gott att säga om undervisningen i våra svenska skolor och den före detta utbildningsministern får många kängor. ”Björklund är så stolt över att han får sina barn att stänga av datorn på kvällarna. Hur vore det om Björklund satte sig med sina barn vid datorn istället? Då kanske han skulle lära sig något?” Enligt Bard lever vi i ett kommunikations-, informations- och nätverkssamhälle. Om bondesamhället innebar att män hade ett fysiskt övertag, så tillhör nutiden kvinnorna, menar Bard. ”Kvinnor är naturligt proffsiga på att nätverka.” Han är själv mentor för två kvinnor, invandrarkvinnor förstås, lägger han snabbt till. ”Svenska kvinnor är för blyga och tar inte för sig.”

Bard nämner också att vi har i genomsnitt 7,5 h skärmtid per person och dygn och därmed mer skärmtid än sömntid. Med så mycket skärmtid och mängder av information att sålla bland är det inte konstigt om minnet ibland känns så fullt att det inte går in något mer. Då är planeringssystem av yttersta vikt. Något som jag bland annat stod och föreläste om för en grupp tandsköterskor i veckan.

”Jag brukar lägga en citron i skon när jag ska komma ihåg något viktigt.” Skratten smittar i den stora salen när en av tandsköterskorna delar med sig av sina bästa planeringstips. ”När jag ska ta på mig skorna och hittar citronen där, så aktiveras minnet och det jag är rädd att glömma bort gör sig påmint. Jag brukar lägga citroner i barnens och min mans skor också.” fortsätter kvinnan allvarligt, vilket resulterar i ännu flera skratt i lokalen.

Bard låter ibland som att han ätit en del sura citroner, men också som att han skulle ha hållit med kvinnan. Den som lägger en citron i skon eller har andra bra tekniker för att sålla ut viktig information ur allt brus är den som kommer gå långt. Han tycker vi ska lära oss av våra unga. Det är de som hanterar den nya tekniken och informationsflödet bäst. ”Idag måste du ha en väldigt ung person som din mentor. Själv lyssnar jag på min son.” Jag funderar över vad Bards son tycker om sin pappas klädstil och tänker att retro är ju inne nu. ”Vi lever med 150 år gamla värderingar för det finns inga nya.” fortsätter Alexander Bard till synes helt obekymrat om sin stil och menar på att med så gamla värderingar och så ny teknik, så kör det ihop sig för oss. ”Ungdomar lever inte i vår värld. Deras värld är på internet. Det är den som är verklig för dem.”

Jag avrundar min vecka och min vistelse i Göteborg genom att bli bjuden på en väldigt god middag hemma hos en göteborgsfamilj och en god vän, som jag gått grundskolan tillsammans med. Min vän ser fundersam ut när jag entusiastiskt berättar om Bards föreläsning och det faktum att han nämner att barn av idag inte tror på att de kommer att få det bättre än sina föräldrar. ”Tänk om det är så att mina barn inte kommer få det bättre än jag har det, men att de kommer få det bättre än jag haft det.” resonerar min vän lugnt. Hans barn spetsar öronen runt middagsbordet samtidigt som jag pressar några uppfriskande syrliga droppar över den goda maten och hoppas att just den citronen inte legat i någons sko. När jag berättar att jag fick min första mobiltelefon vid 25 års ålder, ser jag hur jag går från att vara en ganska cool vän till barnens föräldrar till att bli en relik från stenåldern. Och inte nog med det, jag är en 46-årig kvinna som är på level 21 i Pokémon Go och dessutom visar powerpoint-bilder hela dagarna. Förhoppningsvis med både power och point. Dessutom bloggar jag och det är säkert ute.

Önskar dig en trevlig helg ute
i den vackra somriga hösten

Petra Brask

“When life gives you lemons…add melted butter, toasted paprika and dip some lobster in it!”
Stuart J. Scesney

 

En stund på jorden

yoga-sunset-meditation”Jag var nära, jag var där, en stund på jorden…” Lalehs livsbejakande sång ljuder hoppfullt ur högtalarna när det strömmar in åhörare i den svindlande stora salen. Några av deltagarna tittar upp och ser nyfikna ut. En kvinna kommer fram till mig och utbrister spontant ”Vad härligt med musik!” hon ler varmt och tackar för senast. ”Vi har redan gjort så många framsteg och haft så stor nytta av utbildningen. Så kul att alla kollegor ska få de här tipsen också.” Hon gör tummen upp och sätter sig. Jag ler stort tillbaka och är glad att det i alla fall finns en i lokalen som kommer ihåg vad jag brukar lära ut. Ljuset på publiken släcks och spotlighten på mig tänds. Jag inser att jag håller andan. Första stora föreläsningen efter semestern. Jag sväljer hårt. Kommer jag verkligen ihåg hur man gör nu?

Det har varit semestertider, det har väl inte undgått någon. Den här sommaren kommer vi att minnas länge, för vädermässigt slår den det mesta. Att den dessutom har vänligheten att följa med en bit in i hösten gör onekligen att allt känns ännu angenämare. Har fått flera undrade mejl från trogna bloggenläsare, som undrat när jag ska ta mig in från solen och börja skriva igen? En berättigad och mycket välkommen fråga. Blir glad och tacksam att ni vill läsa mer.

Har inte legat på latsidan i sommar. Hos oss har det producerats så det står härliga till och semestern blev något kortare än vanligt. Vi kommer snart att stolt kunna presentera en färdig e-utbildning i fyra delar; Beslutsfattande, Planering, Struktur och Team Effektivitet. Har haft förmånen att arbeta med prisbelönta Xtractor, med mina duktiga kollegor i branschen och med proffsiga experter och skådespelare för att ta fram denna expedition i tid. Att samla alla effektivitetstips i en timmes e-utbildning har varit en utmaning som heter duga. Har ibland känt mig som en förälder på förskolan som ska gå igenom sitt barns alla egenheter för att personalen verkligen ska ”förstå” hur de bäst ska ta hand om denna älskade unge. Den 1 oktober kommer den att installeras hos en av våra största kunder och vi är stolta till bristningsgränsen över vad vi åstadkommit.

Men några veckors semester rymdes mitt i all e-utbildning och den spenderades sedvanligt på Gotland tills det var dags för den årliga seglingen. Men då inträffade det där som man inte har tänkt sig. Min man blev helt oförutsett drabbad av influensa och låg nerbäddad i feber i två veckor. Det tog onekligen en stund att ställa om från böljande blå Kapten Haddock-tankar till Florence Nightingale. Det kändes bra att få pyssla om min man, som har varit en klippa så många gånger när jag legat i sjuksängen. Men jag måste erkänna att jag snabbt blev uttråkad.

Frustrerat undrade jag hur jag bäst skulle använda tiden? Jag zappade rastlöst på TV-kanalerna och försökte drömma mig bort. Till slut tog jag fram min smartphone och googlade på detox och yoga. ”Om min man nu ändå är sängliggandes kan jag lika gärna passa på att börja rensa ut gifterna ur kroppen och köra en hälsorening.” muttrade jag för mig själv hemma i soffan. Detta gav mig märkligt nog ny energi och ett par timmar senare fann jag mig ha inhandlat en aprikosfärgad yogamatta och var på väg att träffa min nya hälsoguru.

”Gör det nu.” mumlade min man febrigt och njöt av att äntligen få vara själv hemma. Min yogalärare hade rosa fluffiga kläder med fransar och batikmönster och mötte mig med en stor varm kram innan han spände ögonen i mig och satte mig på en energirik superfood-diet. ”Nu ska du ha disciplin och vara tuff mot dig själv.” sa han med en sträng röst som inte alls motsvarade vad jag hade trott när jag såg batikkläderna. Trodde sedan att jag skulle lida lika mycket som min febersjuke man. Men jag älskar det. Har hållit på i sju veckor och fått så mycket energi. Det blev inte bara en detox, det blev en livsstilsförändring.

Tänk vad bra det är att ha tråkigt. Då kommer de sjukt bra idéerna. Däremot kan jag säga att jag fortfarande känner mig som en klumpig elefant längst nere i hörnet i yoga-salen. Och mina muskler protesterar högljutt när Mr Yoga glatt säger att vi ska ”stå med raka ben och böja oss fram och sätta händerna under fötterna”. Då är det väldigt långt ner till marken.

”Nu kan vi säga, att vi har varit på jorden, ja, jag var där, hur underbart var det, hur underbart var inte det” Laleh sjunger hoppfullt vidare när jag avslutar höstterminens första stora föreläsning med rungande applåder. Med min nya detox-energi studsar jag runt som en duracell-kanin och fullständigt dränker deltagarna i effektivitetstips och insikter. När jag väl börjar föreläsa kommer passionen och den stora glädjen med att få arbeta med det jag gör tillbaka. Det är en fröjd att få se ljus tändas, aha-upplevelser hända, se skeptiker vända.

Ser fram emot en spännande höst tillsammans där vi vågar utmana oss själva och ta oss utanför trygghetszonen och lära oss nya saker när vi nu ändå är här en stund på jorden.

Önskar dig och dina nära och kära en skön helg i det härliga vädret.

Petra Brask

 

”Och vi ska slåss
Ja, vi ska slåss mot Goliat
Så tro på mig för jag vet att
Du är modigast, du kan”

Laleh

Sida 1 av 4312345...102030...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult.
”Det är en mänsklig rättighet att nå önskade resultat samtidigt som du har tid och energi över till resten av ditt liv.”
Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask