Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

5 tips för ett bra sommaravslut

IMG_3763”Vi är barn och vi är många, vi är jordens salt. Lyssna till oss, vi är starka, vi kan allt” Georg Riedels musik vibrerar i den stora salen samtidigt som Barbro Lindgrens ord sjungs ut i stämsång av fyrorna och ända upp till långa gängliga niorna. Det är sista musikkonserten före skolavslutningen och den slutar traditionsenligt. Vi föräldrar har suttit där i många år och vet vad vi har att vänta, men ändå får vi ståpäls och fuktig blick när vi hör våra unga. Jag kramar om min minsting till son som är längst av alla i klassen. Jag är så stolt som vi föräldrar tar oss rätten att vara. Imorgon tar min dotter studenten, ännu ett avslut och ett nytt äventyr som väntar. Jag skriver ett till tal. Ett av många den här våren. Avslut och avsked. Gammalt som stängs för att öppna upp till något nytt i höst. Juni är en festligheternas månad som ska samsas med alla jobbavslut. Inom mig hör jag en röst som protesterar när familjeaktiviteterna får ta så mycket kraft. Borde du inte jobba mer?

Den här veckan känns som en lång radda privata händelser där jobbsaker försöker göra sig hörda. I måndags fick jag några ursäktande kundsamtal från deltagare som undrade om de störde i ledigheten. De var halvt lediga och jobbade halvt. Det gick sådär, sa de. Själv jobbade jag. Av den enkla anledningen att det behövs. På några veckor ska plötsligt allt bli klart på jobbet. Dessutom är det tid för avslutningar och studentfiranden. Offerter som bara måste bli klara. Teamet som ska ha avslutningsmöte. Alla ekonomiuppgifter som du är tvungen att få in. Ovanpå det skolavslutningar, sommarfester eller möten som du inte vill missa. I juni kan det vara extra svårt att få dygnets timmar att räcka till.

Men det är ingen överraskning. Varje år den här tiden slits vi mer än annars mellan arbete och fritidsaktiviteter. Vi stressar sönder oss på jobbet, och försöker sedan vara hysterisk glada på alla sommarens släktmiddagar. Dessutom ska vi försöka upprätthålla ett lugn inför kollegor och kunder. Allt det skapar en väldig anspänning.

Här kommer för därför 5 tips för att minska sommarstressen;

1. Använd energin till rätt saker

Det som anses vara en stressig tid kan också framkalla en positiv kraft som vi kan ta vara på. En slags slutspurt. Trots att du är trött har du plötsligt mer energi just för att du kommer till många avslut och för att dygnet blivit ljusare. Använd den energin till rätt saker. Istället för att slösa bort merparten av energin på allt runtomkring, så får du äntligen kraft att ta tag i den där surdegspaddan som stirrar dig i ögonen varje morgon. Ta hand om den – nu.

2. Prioritera, rensa och tacka Nej

Det som framför allt stressar oss är att ha alla uppgifter i huvudet. Om du skriver ner dem, är det lättare för hjärnan att få helhetsperspektiv. Lista därför allt du måste hinna med innan semestern. Dela upp arbetsuppgifterna i prioritet 1, 2 och 3, där 1 är högsta prioritet och 3 är lägsta.

Se sedan över hur många arbetsdagar du har kvar, och var det finns luckor i ditt schema. Boka in tid för ”prio 1”-uppgifterna, helst på morgnarna när du har mycket energi. Om det är möjligt, ta gärna en löprunda eller promenad före ”prio 1”-uppgifterna så är hjärnan perfekt förberedd för arbete.

Om du har svårt att hitta luckor för alla uppgifter får du helt enkelt rensa och tacka Nej. Måste du verkligen vara närvarande på alla interna möten? Är det nödvändigt att vara med på alla sommarmingel?

3. Informera och delegera

För att du ska kunna varva ner före och vila under semestern är det bra om du har ordnat en ersättare eller delegerat vissa uppgifter.

Förbered även kunder, klienter och leverantörer på att du ska vara borta. Meddela dem hur länge du har semester, och vem de ska vända sig till när du är borta.

De flesta har förståelse för att man är borta, så länge man är tydlig med det. För att få kvalitet på jobbet under hösten, måste din hjärna få chans att gå ner i varv under sommaren. Om du ständigt är tillgänglig är det mycket svårare.

4. Tydliggör förväntningarna på den egna semestern

Familjens krav inför semestern kan också skapa stress. Att sväva för mycket i ovisshet kan leda till oro, särskilt om det finns många motstridiga krav inom familjen.  Tydliggör vilka förväntningar ni har på semestern. Uttalade önskemål gör det lättare att hitta lösningar och förebygga konflikter om det visar sig att någon vill ha en väldigt aktiv semester och någon annan i familjen bara vill ta det lugnt. Dra gärna upp en plan för semesterveckorna, även om ni bestämmer att ni inte ska göra något alls.

5. Börja blomma

Det är inte bara blommor och barn som ska växa och utvecklas. Du har också rätt att blomstra. Passa på att lägga dig i hängmattan under sommarveckorna och fundera över livet. Vad får dig att blomma? Vilka arbetsuppgifter, människor, miljöer fyller på dig med energi? Finns det dagar eller stunder på ditt jobb när ditt arbete känns mer som ett fritidsintresse. Vad kan du göra för att få mer sådan tid?

Livet är summan av den tid som känns värdefull. Ibland är vi stressade av att vi har för mycket att göra men är vi inte också stressade av att vi gör för lite – av det vi egentligen vill göra? Tänk om den inre frustrationen är själens frustande längtan efter sig själv. Efter att få slå ut i full blom. Tänk om det är dessa längtande tankar som du ska vattna i trädgården i sommar.

Bloggen är tillbaka igen i slutet av augusti. Då är det också dags för min första bok Vem bestämmer över din tid att komma ut i bokhyllorna. Där kan vi prata om ett skönt avslut. Känns som att lämna ifrån mig ett vuxet barn som för länge sedan borde ha flyttat hemifrån.

Önskar dig en riktigt skön sommar!

Petra Brask

Författardebutant

”och nu så har sommaren kommit
för jag har just tagit bort snön.”

Astrid Lindgren, ur Idas sommarvisa

Valutan heter tid

fingertopparSolen står högt över havet, på borggården tar vinden tag i den vita klänningen på bruden som skyndar upp genom de stenlagda trapporna bort till det hemliga rummet i Kalmar Slott. Det är den 27 maj, 2017 och en tropisk hetta råder. Bara några veckor tidigare har snön bäddat ett tunt vitt täcke över den anrika staden vid Ölandsbrons fäste. Själv står jag redan i Slottskyrkan och lyssnar på när min dotter övar på solosången hon ska framföra för brudparet. ”Du är allt jag nånsin önskat, du är allt jag nånsin drömt…” jag får gåshud när jag hör hennes ljusa, klara stämma sjunga Sonja Aldéns vackra visa. Min bror och hans vän spelar bas och piano till. Det är som att tiden står stilla. Min son är på körresa i Prag, annars hade vi sett honom vid basen eller möjligtvis pianot. Noga lagrar jag alla detaljer i minnet. Den här dagen kommer att bli en karamell som jag vill känna smaken av länge. Trots det har jag fällt många bitterljuva tårar över att våra föräldrar inte är i livet och får uppleva allt detta med oss. När min bror bad mig sköta textläsningen i kyrkan, nickade jag givetvis glatt, men tänkte i samma stund. Hur ska jag klara det? Jag som till och med gråter på bröllop där jag knappt känner någon. Hur ska jag klara av att få fram hela meningar till min älskade bror och hans tilltänkta, som är en kär väninna.  I programmet står det dessutom att jag ska gå upp och läsa precis efter att min dotter har sjungit. Jag fortsätter stå vänd ut mot fönstret och borggården, som om blotta åsynen av allt som pågår därute ska hjälpa mig att samla mig.

IMG_4064Det har varit några intensiva veckor precis som maj och juni håller ett löfte om att vara. Det är studenter, klassresor, kickoffer och skolavslutningar som flockas i kalendern tillsammans med en ofta späckad att göra-lista på jobbet. I mitt fall har min bror för säkerhets skull lagt in sin 50-årsfest och sitt bröllop helgerna efter varandra och engagerat mig för att se hur en effektivitetskonsult hanterar tempot i verkligheten. Det finns också ett stort behov av att hjälpa till med familjens icke rumsrena hundvalp, vilket visar sig vara tuffare än att ha hand om en bebis. Det innebär att jag fått hårdprioritera och bosätta mig i Kalmar mellan bokskrivande och föreläsningar. Vad gör man inte för familjen?

De praktiska förberedelserna har varit det enkla. Det kluriga har varit att hantera hur rörd jag blir i såna här sammanhang. Be mig föreläsa för vilken grupp som helst och jag fixar det, men min egen familj… Med nervösa fjärilar i magen och tårar i ögonen efter min dotters vackra sång, tar jag mig längst fram i kyrkan för att läsa en text för det förväntansfulla brudparet. I ett djupt andetag ser jag ut över kyrkan, brudparet och alla nära och kära.

”Nu står det Textläsning av brudgummens syster i häftet. Vad ska hon läsa då? Undrar du kanske? Det undrade jag också när brudparet frågade vad de skulle skriva i det här häftet. Så jag sa; att det blir nog något av den där profeten Khalil Gibran, om kärleken eller äktenskapet. Men jag kan inte bestämma vilken, så skriv bara textläsning. Inom effektivitetsbranschen kallar vi det för att skjuta upp saker.

Poeter i all ära men de känner ju inte det här brudparet. Så jag tänkte att det är bättre att jag skriver något själv. Låt oss börja med att referera till en mycket aktuell studie om kärlek och lycka. Det är den längsta studie som någonsin gjorts. Den pågick i 75 år och bytte undersökningsledare 4 gånger. Det är ovanligt att en studie överlever ens ett byte av ledare. Den startade på Harvard och handlar om lycka. Hur lever vi ett lyckligt liv? Ja, det kan man ju undra?

Ledarna av studien följde människor som gick från att växa upp fattiga och dö rika, de följde de som växte upp rika och dog fattiga, de följde framgångsrika och mindre framgångsrika, de med vanliga och ovanliga yrken, de med familj och vänner och de utan.

Efter 75 år talar studien sitt tydliga språk. Det är goda relationer som gör oss glada och lyckliga. De gör till och med att vi lever längre.

Vi människor behöver varandra. Det handlar inte om hur många guldtackor vi har på banken, hur hög titel vi har på jobbet eller hur många likes vi har på Facebook. Nej, vår största förutsättning för ett lyckligt liv är kort och gott; kärlek.

Äkta kärlek kan inte köpas eller fås på sociala medier. Kärlek är något vi odlar och investerar i. Valutan heter tid. Tid tillsammans. Och förmågan att sätta värde på den.

Kärlek handlar om att bädda, laga tacos och kramas. Den handlar om att springa i ösregn, bli dyngsura och skratta. Den handlar om att stanna upp i den stora stjärnklara natten och hitta den lilla Karlavagnen. Kärlek handlar om att vardagen får en guldkant för att du är med den du älskar.

Kärlek handlar om oss som är här idag, om vänner och familj, om nära och kära.

Den handlar om att hitta hem även när det är mörkt. Den handlar om en önskan att förstå även när det är svårt. Om att tala samma språk i tystnad.

Kärlek handlar om att kunna leva utan varandra men inte vilja. Ett val som egentligen är självklart och så livsnödvändigt då goda relationer gör oss lyckliga. Kärlek handlar om att våga sänka garden, att vara sårbar och hudlös. Kärlek handlar om att ligga stilla och lyssna på varandras hjärtslag, om att vara tryggt inlindade i en varm beröringsfilt.

Kalmar slottKärlek handlar om att &-tecknet mellan bruden & brudgummen egentligen är ett bindestreck. Kärlek handlar om fingertoppar som möts och når ända in i hjärtat.

Andlöst tittar jag ut över de församlade igen, över kyrkan och brudens vita klänning bredvid min brors svarta frack. Det är inte bara mina ögon som tåras. Det känns som att mitt hjärta och tiden har stannat. Jag njuter av stunden. Sätter värde på tiden. Tänk om jag klarar av att hålla mitt tal till brudparet också? Och tänk om det inte gör så mycket att vi blir rörda. Det betyder ju bara att vi håller av, bryr oss om och älskar varandra. Och det är ju det som betyder något.

Önskar dig en värdefull helg

Petra Brask
Brudgummens syster

 

”Kärleken ger intet annat utom sig själv och tar intet utom från sig själv. Kärleken äger intet och kan ej heller ägas; Ty kärleken är allt för kärleken.”
Kahlil Gibran

 

 

9 tips för effektivare möten

 

IMG_3677”Vad är det med er svenskar som gör att ni måste ha möten hela tiden? Ni måste ju inneha något slags världsrekord?” Jag står vid kaffeautomaten med några av deltagarna i en av pauserna under effektivitetsutbildningen. Mannen som reflekterar över den svenska möteskulturen är från vårt grannland Finland och han får snabbt medhåll från sina europeiska kollegor. ”In Sweden you must have this tender, loving feeling…” säger en annan deltagare och det är rätt tydligt vad han tycker om svenskar i möten. ”En helt vanlig dag på jobbet.” Tänker jag och instämmer helt i att vi behöver göra en mötesrevolution i Sverige men jag tycker också att möten får oförtjänt dåligt kritik. Det är som att det är en stor sten som är helt OK för alla att sparka på. Men jag vet precis hur jag ska bemöta deltagarna. Vänta bara.

Den här veckan har jag fått kombinera skrivtid på boken med möten och utbildningar. Det är inte optimalt, men det är som vanligt högsäsong på utbildningsfronten innan semestrarna tar vid. Jag har träffat professorer, ingenjörer och människor från alla jordens hörn. De har alla gemensamt att de lider av brist på tid och tittar jag i deras kalendrar så är i genomsnitt en tredjedel av dagen fylld med möten. När jag tar dem på pulsen om viktighetsgraden på alla dessa möten, så ser vi snabbt att de upplever hälften av tiden som bortkastad. Det är inget unikt för veckans deltagare. I mitt värv att hjälpa organisationer och människor med att identifiera tids- och energitjuvar i vardagen är möten en återkommande bov.

Vi behöver vässa den svenska möteskulturen. Det är inte möten i sig vi vill komma bort ifrån, det är snarare att se till att vi har mer meningsfulla möten och att de som sker av slentrian ifrågasätts och rensas bort. Våra deltagare drunknar i möten som är oförberedda, saknar syfte och som är ostrukturerade. Dagligen sker möten som istället för att lösa frågor, skapar frustration hos mötesdeltagarna. Man berättar om för många och för långa möten med information som inte är av allmänintresse. Om hur man löser enskilda detaljfrågor i stora forum under rubriken ”nu går vi laget runt”.

Vi fastnar lätt i gamla vanor eller ovanor som vi glömmer att stanna upp och ifrågasätta. Ta det klassiska måndagsmötet. Måste varje vecka verkligen börja så? Måste mötet alltid ske i samma gamla konferensrum eller kan det tillföra något att förlägga det någon annanstans, till exempel i köket, ett museum, ett kafé. Nya miljöer föder nya tankar.

Vi gör som vi alltid har gjort kombinerat med en brist på konsekvenser. Vad händer om vi inte är där i tid? Eller slutar i tid? Vad händer om vi inte håller oss till ämnet och fattar de beslut som ska fattas? Många möten börjar med att mala ett protokoll från förra mötet, som man nyss fått i handen. Man tuggar historia på bästa delen av mötet, när hjärnorna i rummet fortfarande har syre, istället för att fokusera på framtiden och ta upp det som är viktigast och mest värdeskapande först.

När vi sätter oss ner på stora långmöten så sätter sig hjärnan också ner. På Stanfords Universitet gjordes nyligen en studie där man såg att tre fjärdedelar av mötesdeltagarna kom upp med 60% fler idéer när de hade gående möten än när de satt ner. Att promenera ökar det divergenta tänkandet, vilket är en avgörande ingrediens för att kreativiteten ska flöda. Så om man ska brainstorma och komma upp med en uppsjö av nya idéer är gående möten perfekt. Men uppgifter som kräver konvergent tänkande, dvs komma fram till ett beslut, uppnå konsensus eller hitta den bästa lösningen på ett problem så visar samma studie att gående möten är direkt dåliga för den typen av tänkande.

Se till att skapa gemensamma spelregler för effektivare möten

Möten behövs, men hur vi genomför dem gör hela skillnaden. Både för dig som deltar och de du har möten med.

  1. Svara på varför?

Svara på två varför: Varför ska jag vara med på mötet? Och varför är vi kallade till det? Den som bjuder in ska veta syftet med mötet. Handlar mötet om att informera, brainstorma eller fatta ett beslut?

  1. Avsätt rätt tid.

Jag hör ofta “Jag avsätter en timme, 30 minuter känns för kort” Våga bryta normen. Sätt 45 minuter. Eller 20 minuter ifall det är så lång tid mötet behöver vara. Våga sätt en udda tid, det kommer att uppskattas. Tänk dig reaktionen om du sätter 37 minuter.

  1. Ha en tidsatt agenda.

Vilket innehåll har mötet? Sätt en tidsram för varje punkt. Prioritera och börja med den absolut viktigaste frågan. Den första punkten får alltid mest energi och fokus.

  1. Kom förberedd

Låt deltagarna få tid att förbereda sig innan mötet. Skicka ut de frågor ni ska diskutera i förhand. Boka in tid för din egen förberedelse.

  1. Gör en parkeringsruta.

Rita upp en parkeringsruta på blädderblocket eller på whiteboarden. Här kan ni skriva upp viktiga saker som kommer upp, men som inte hör till mötet. Då kan deltagarna släppa det och arbeta effektivt med mötet för dagen. Om man sedan vill kan parkeringsrutans innehåll tas upp under en diskussionspunkt på slutet.

  1. Bestäm roller och ansvar.

Här kan ni alternera. En mötesledare, en tidtagare och någon som för anteckningar. Variationen gör att hjärnan håller sig mer alert. Alla har också ansvaret att hjälpa rollerna att nå sina mål.

  1. Spelregler med konsekvenser

Ha gemensamma spelregler under era möten vad gäller sms:a, läsa mejl, svara i telefon, komma försent etc. Se till att det får konsekvenser om reglerna bryts.

  1. Ta ordentliga pauser

Ha som regel att aldrig hålla på längre än en timme utan paus. Vi orkar inte vara uppmärksamma hur länge som helst.

  1. Avsluta med feedback och frivillig diskussionspunkt

Be om feedback i slutet av mötet. Kontrollera att alla har förstått vad som har bestämts. Avsluta mötet med en frivillig diskussionspunkt där ni kan ta upp övriga frågor. De som är intresserade kan då stanna kvar och de övriga kan gå.

”Det är märkligt att inte fler organisationer satsar på att utbilda sina mötesledare och mötesdeltagare med tanke på hur enormt mycket tid detta sväljer av våra arbetsveckor.” säger mina deltagare ödmjukt när vi är klara med dagens mötesworkshop. Vi har pratat om kulturskillnader och om hur vi gärna vill tro att det finns en ”rätt” kultur och att om alla bara gjorde på det “rätta” sättet så skulle allt fungera så bra. Med det tankesättet får vi snart en mötesgrupp som hamnar i ett låst läge. Frustrerat tar de omedvetet ett konsensusbeslut där de enas om att alla möten är ett förfärligt slöseri av tid och så är alla igång och sparkar på den där mötesstenen. På väg till varje möte är deras mindset. ”Åh nej, ännu ett ineffektivt möte, pust, suck och stön.” De kommer att få rätt. Det blir som vi tänker. Tänk om det viktiga snarare ligger i att känna till och acceptera olikheterna och klara av att mötas med en positiv målbild av vad vi vill uppnå och med öppenhet och nyfikenhet.

Önskar dig skön helg och en effektiv vecka

Petra Brask

 

”Nya miljöer föder nya tankar.”

 

Dags för ett nytt kapitel i ditt liv?

IMG_3612”När jag skulle träffa Petra första gången var jag nervös. För säkerhets skull hade jag spenderat hela helgen på att rensa upp i min inbox och jag var riktigt stolt över att det bara var 8.000 mejl kvar när hon skulle komma.” Cissi Elwin från tidningen Chef står och berättar om sitt första möte med mig inför den stora konferenssalen som är fylld till bristningsgränsen med över hundra ledare som vill bli effektivare och få loss mer tid och energi ur dygnets 24 timmar. Några håller andan och tänker sig in i situationen av att ha en effektivitetskonsult som sitter bredvid och granskar allt de gör. Åhörarna i lokalen tittar nyfiket på Cissi och mig. ”Stolt visar jag upp inboxen och tänker att Petra ska bli imponerad.” Cissi tittar menande på mig. ”Men ni anar inte vad Petra…”

Denna och förra veckan har jag fått lämna skrivarstugan på Gotland och ge mig ut och föreläsa. Jag har bland annat mött medicinska sköterskor, ingenjörer och chefer runtom i Sverige. Dessutom har jag haft meningsfulla möten med mina kära kollegor och tackat av vår unga prao, som varit behjälplig i ungdomsprojektet som vi just nu gör research för.

Jag avslutade veckan med att landa på Malmö Airport och ta mig till högst motiverade deltagare från en mängd olika länder. På kvällen åt jag middag med en tidigare deltagare som snart ska gå i pension. Fundersamt tittade jag på henne och tänker att hon inte ser ut att vara över 60 än. ”Det är flera som har googlat mitt personnummer.” säger hon och skrattar när hon ser min frågande blick ”och det är sant att jag inte riktigt är 65 än, men jag har bestämt mig för att lämna när allt är som bäst. Vill hinna njuta av livet medan jag är pigg och frisk och dessutom har min man redan gått i pension. Nu är det dags för ett nytt kapitel i mitt liv.” Jag nickar och gratulerar henne till beslutet.

Lika bra att passa på innan pensionsåldern höjs tänker jag tyst för mig själv. Med tanke på att livslängden de senaste decennierna ökar med drygt ett år per decennium, samtidigt som gruppen äldre blir allt större i förhållande till den grupp som förvärvsarbetar. Jag frågar henne vad hon kommer sakna och hon får genast blanka ögon när hon sväljer och svarar ”Kollegorna. Hela stämningen på jobbet. Vi har haft så roligt ihop.” jag nickar förstående. De är ett riktigt härligt gäng där hon jobbar. ”Vad kommer du inte sakna?” fortsätter jag. ”Alla sega möten.” utbrister hon snabbt. ”Du vet alla de där heldagsmötena där alla ska gå igenom allt och där högst en bråkdel är av intresse.” Jag nickar och höjer samtidigt på ögonbrynen. Vi behöver verkligen göra en mötesrevolution i Sverige.

”Vilka av de verktyg som du lärde dig på effektivitetsutbildningen har du haft mest nytta av sedan dess?” Hon sitter tyst så länge att jag nästan börjar undra. Sedan räknar hon eftertänksamt upp en lång lista med saker;

Morgontiden – vi kom överens om att alla skulle ha fokustid mellan 7.30-9.30. Därefter är det fritt fram att störa varandra. Under de två timmarna får jag gjort merparten av min att göra lista, i alla fall de viktigaste punkterna.

Tydlighet – Vikten av att tydliggöra roller och förväntningar så att jag kommer vidare i frågor utan att fastna i långa beslutsbänkar.

Oförutsett – jag bokar upp max hälften av min tid så att jag har utrymme för allt oförutsett och oplanerat som dyker upp. Förut kunde jag gå till jobbet på måndagen med en helt orealistisk att göra lista, mer en önskelista faktiskt, vilket gjorde att planeringen kraschade redan innan veckan börjat.

Rutiner – för utvecklingssamtal, lönesamtal och återkommande uppgifter i kalendern. Det tar väldigt lite tid och energi när jag fått in vanan att göra saker med regelbundna intervall. Det fungerar lika bra hemma med städning och träning.

Mejlen – Alla tips i Outlook som gör att lågprioriterade mejl sorteras bort automatiskt. Vilken lättnad! Alla mallar och genvägar som gör att jobbet går lättare och snabbare.

Kalendern – Jag kommer ihåg att du sa ”Står det inte i din kalender så finns det inte.” Nu kan jag använda min kalender som ett sätt att manövrera pusselbitarna i min vardag. Det blir lättare att säga ja och nej till rätt saker.

Veckoplaneringen – Den var klurigast att få till som en rutin. Men nu försöker jag planera och lyfta blicken fyra veckor i taget så att jag får bättre framförhållning.

Återhämtning – Hade inte riktigt tänkt på att jag blir trött och orkar vara produktiv i maximalt 1–1,5 timme i sträck. Det var inte förrän du påpekade det innan en av rasterna under kursdagen som jag noterade att det stämmer. Numera boxar jag in min tid så att jag inte arbetar för länge utan rast. När jag själv börjar känna mig trött är det i regel redan försent, så när alarmet ringer blir jag påmind att ta en rast på 10 minuter. Brukar bli att jag passar på att hämta vatten eller té. Har minskat ner på kaffet avsevärt.

Närvaro – Förut försökte jag vara tillgänglig nästan jämt. Det var som att alla kände ett outtalat krav att vara det. Det var skönt när du sa att vi skulle tänka förmiddagar – egen tid och egen att göra lista och eftermiddagar – resten av världen. Det funkar inte alltid men vi har som regel att lägga möten på eftermiddagarna i den mån det går. Det har gjort att jag är mer närvarande när jag väl är tillgänglig.

Jag blir rörd när jag hör henne beskriva alla tips hon tagit till sig. Organisationen kommer att förlora en mycket kunnig, erfaren och effektiv medarbetare med ett stort engagemang i allt hon gör. Jag vänder mig till henne igen och höjer min kaffekopp till en skål. ”Jag har alltid tyckt att du är så modig som chef och ledare och i allt du gör. Stort grattis till ett nytt kapitel i ditt liv!”

På vägen hem kommer jag att tänka på en annan mycket modig och proffsig ledare; Cissi Elwin. Så härligt av henne att stå där inför över hundra ledare och berätta om vårt första möte. ”Ja, men då sa jag i alla fall. Titta, Petra, bara 8.000 mejl kvar. Och Petra pekade då på en annan siffra, som jag inte hade noterat och sa lugnt; – Vad skönt att du bara fokuserar på de olästa mejlen, Cissi, för totalt har du 30.000 mejl i din inbox.” Skratten rungade i den stora salen, kanske av lättnad. Skönt att veta att det är fler som kämpar i den stora informationsfloden. ”Men när Petra var klar med mig efter två timmar så hade jag noll mejl i inkorgen.” Det går ett sus genom publiken och nu vänds alla blickar mot mig. Vem är hon? Harry Potter? Tycks de säga. Härligt Cissi, med den presentationen så har vi satt ribban lagom högt tänker jag inom mig och tar ödmjukt över ordet från tidningen Chefs VD.

Och tänk om det är precis det vi behöver göra, sätta ribban högt för hur vi vill ha vårt arbetsliv och resten av dygnets timmar. Inte nöja oss med en krypande känsla av att tiden inte räcker till och att livet rinner ifrån oss. Ta oss tiden att stanna upp och reflektera; Hur har jag spenderat min tid och mitt liv hittills? Du är författaren. Du fyller sidorna. Hur önskar du att resterande kapitel i livet utvecklar sig? Vad blir ditt livs historia.

Önskar dig en historisk helg

Petra Brask

 

”Jag tycker att ditt livspussel är alldeles för viktigt
för att du ska lägga det i någon annans händer.”
Petra Brask

 

Tidsoptimist eller tidspessimist?

IMG_3539
”Jag är definitivt en tidspessimist. Jag kommer alltid en halvtimme för tidigt till saker och tror att allt tar längre tid än det egentligen gör.” den unga kvinnan sitter längst ner i konferenslokalen och bredvid henne nickar två kollegor instämmande. Alla tre kom mycket riktigt in i kurslokalen långt tidigare än alla andra deltagare. En man som hälsat på mig redan dagen innan och sagt att han väntat ett år på att få gå den här effektivitetsutbildningen, pekar nu på mannen vid sin sida; ”Jag är också en tidspessimist men han där är en tidsoptimist!” Mannen bredvid honom protesterar. ”Det är jag väl inte?!” De två männen tittar menande på varandra. ”Jodå, det är du. Du gör allt i sista sekunden och tror att det inte tar någon tid alls. Din brist på planering drabbar de omkring dig. Mig.” Jag börjar ana att de kanske är mer än bara kollegor? Det kan i så fall bli en spännande dag. Undrar hur länge det dröjer innan någon av dem pekar på den andre och säger ”Du har fel.” Inte länge visar det sig.

Den långa påskledigheten är slut och förhoppningsvis med den även det överraskande vintervädret. Tidigt i morse körde jag till Nynäshamn på glashala vägar med sommardäck på bilen som jag laglydigt bytt till. ”Jag saknar ord.” sa den annars så pratglade reportern på radio P4 när han beskriver det bistra väglaget och de bidragande olyckorna. Du kanske undrar varför jag bloggar en måndag? Ja, det undrar jag med. Kanske för att jag är så himla lycklig över att äntligen få åka tillbaka till min skrivarstuga på Gotland och börja med redigeringen av boken. Har längtat så oerhört efter att få lugn och ro omkring mig så att det där skrivflödet som bubblar som en kokande kittel inuti äntligen får ro att komma ut.

Varje författare har säkerligen en alldeles egen rutin kring sitt skrivande, för jag tror att det är just det som behövs för att få till så många sidor. Rutiner. I mitt fall handlar dessa rutiner om långa perioder av ensamhet, av att stänga ute omvärlden. Jag behöver vara tidspessimist och tänka att saker tar mycket längre tid än de egentligen gör. Allt för att värna om det kreativa flödet. Vi kan nog känna igen oss i både tidspessimisten och tidsoptimisten- den som tror att allt går så fort så att det egentligen tar ingen tid alls. ”Åka och handla? Det gör jag på 10 minuter. Javisst, om du får köra in bilen i affären kanske?” Vår hjärna upplever tid och med tanke på att vi är olika så upplever vi den olika. Det kan förstås vara oerhört frustrerande i en parrelation. Jag tänker tillbaka på när jag nyligen var i Köpenhamn och lärde ut effektiva metoder i deltagarnas digitala verktyg.

”Eftersom du är min man så måste jag protestera och säga att Du har fel.” Mannen är oerhört bestämd och tittar uppfordrande på sin partner. Vi håller på och undersöker en fråga i OneNote, där jag påstår att det går att göra och där deltagaren säger att det inte går. Han blir nu nerröstad av sin man som träder fram till mitt försvar ”Petra har rätt.” Hela gruppen fnissar åt den bestämda tonen och jag måste erkänna att jag också har svårt att se allvarlig ut. Jag börjar fantisera om hur det skulle vara att ha med min man på en föreläsning. Tänk att få peka på honom med hela handen och säga ”Du har fel.” Men känner jag min man rätt så skulle han säkerligen ha rätt då också.

Väl hemma i Stockholm igen lunchar jag med mina kära medsystrar Ann och Monica, två vänner som har känt mig nästan hela mitt liv och som jag har turen att få arbeta med i olika sammanhang. Jag frågar osökt om deras förhållande till tid. ”Jag är nog både tidsoptimist och tidspessimist och dessutom är jag lat.” säger Ann utan omsvep. Monica och jag brister ut i skratt åt hennes erkännande och säger att hon i alla fall inte varit lat idag och syftar då på den guidade turen hon bokat in åt oss på Kungliga Slottet efter lunchen. Det är spännande att vara turist i sin egen hemstad och få höra om vårt land och vår historia tillsammans med besökare från hela världen. Det ger ett häftigt utifrån-perspektiv.

Den känslan beskriver rätt väl upplevelsen samma kväll när jag och min man ska hjälpa min käre bror och hans trolovade att flytta. En flytt kan verkligen förstärka våra mänskliga beteenden såsom huruvida du är en tidsoptimist eller tidspessimist och om du är en gör-det-nu eller gör-det-sen. Vi har med oss värderingar hemifrån om hur vi ska använda vår tid. Jag och min bror är uppväxta med att ha fått klara oss själva väldigt tidigt i livet. Om vi inte tog tag i saker, så fanns det ingen annan som gjorde det. Jag minns hur vi satt hemma vid köksbordet i tonåren och skrev checklistor på allt som behövdes göras hemma. Är man två unga syskon som själva ska ta hand om ett hem i flera våningar och onödigt stor trädgård så blir det förstås extra viktigt att arbetet fördelas rättvist. Jag kan därför känna igen mig så väl när min bror i flyttkaoset blir en riktig gör-det-nu:are som önskar att få allt i ordning på en gång. Min man och min bror trivs väldigt bra ihop. Min man är nog en av de få tidsrealister jag mött i mitt liv. Han är uppvuxen i ett hem där ordning, planering, och framförhållning är lika självklart som att borsta tänderna. Man behöver kanske inte bara vara effektivitetskonsult för att tycka att detta är oerhört attraktiva drag.

Det är viktigt att komma ihåg att oavsett vem vi är så finns det inget rätt eller fel. Vi kommer alla från olika hem och kulturer. Både hemma och på våra arbetsplatser ska vi samsas med olika värderingar och ibland frustrerade känslor av att ”så här borde det vara”. Och visst kan vi drömma om att få säga till vår partner ”Nu har du fel.” Jag har fortfarande inte släppt tanken på att bjuda in min man till en föreläsning. Men antagligen kommer han att bli den jobbigaste deltagare jag någonsin råkat ut för. Av den enkla anledningen att han känner mig väl. Och det skulle nog bereda honom mycket stort nöje att med hela handen peka på mig och säga. ”Jättebra tips om planering och framförhållning, Petra, fast här måste jag ändå påpeka att du inte alltid lever som du lär. Du är en riktig tidsoptimist.”

Önskar dig en effektiv vecka

Petra Brask

”It’s how we spend our time here and now, that really matters. If you are fed up with the way you have come to interact with time, change it.”
Marcia Wieder

Sida 1 av 4612345...102030...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask