Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged Få tiden att räcka till

Stressad över stressen?

Långhelgen kunde inte ha kommit bättre i tiden, den var mitt ljus i tunneln, mitt vatten i öknen, den var som att komma hem och landa i ett bulldoftande kök där mitt enda bekymmer var hur många nybakade små väsen som skulle hinna slinka ner innan jag blev mätt. Livet före helgen hade bestått av en stor och konstant dos av verben jobba, resa, rensa, packa, bära, släpa, städa, flytta. Var jag rentav för stressad?

Vi lever i en tid när vi nästan blir stressade av kravet på att man inte får stressa. När tidningarna inte skriver om skandaler (väldigt sällan) kan de alltid dra till med rubrikerna ”Hur uppe i varv är du?” ”Är svenskar mest stressade i världen?” och  ”Hur farlig är din stress?” Det komiska är att nästkommande sidor nästan alltid innehåller ”Så får du den perfekta midsommaren.” Skapa drömhemmet.” ”Bjud familjen på en resa till Seychellerna (eller nå’t annat vansinnigt dyrt ställe). Stress?

Dan Hansson, forskare och författare skriver i sin bok ”Stressa rätt” att det inte är ohälsosamt i sig att stressa – om stressen är lagom, regelbunden och om man får tillräckligt med återhämtning.

Före våra utbildningar mäter vi stressnivån på våra deltagare på en skala  0-10 där 0 är ingen stress och 10 är väldigt hög stress. I de nordiska länderna ligger stressnivån  på drygt 7 i genomsnitt. Deltagarna beskriver sin situation som mycket stressande, att de har många mail, många avbrott, mycket ad hoc och alldeles för mycket eller lite (!) information. Det händer att deltagare angivit en väldigt låg siffra och i nästa rad skriver: Jag upplever att jag har för lite att göra och det är väldigt stressande.

Efter avslutad utbildning ligger stressnivån i genomsnitt på strax under 5. Deltagarna beskriver att de har kontroll över tillvaron igen, att de mår bra och att de känner att de styr sitt liv och sin tid. Det intressanta är att ingen efter avslutad utbildning ligger på 0 i stressnivå och att det inte ens är önskvärt.

Min blivande sambo räknade med att jag skulle bryta ihop sista helgen före flytten. Och kanske just därför så gjorde jag inte det. Det som höll på att ge honom rätt var när städfirman ringde och sa att min städfé var sjuk. Eh, ok, kan ni skicka någon annan? Javisst, nästa vecka? Tack, men vi det laget är det nya invånare i huset.

Det blev så absurt fel i min kalender att jag tyckte det var rent komiskt. Men det var bara att planera om. Utrustad med skurborstar och en mp3 fylld av Babben Larssons härliga bok ”Jag vägrar dö nyfiken.” städade jag hela huset på 5 skrattfyllda timmar. På sin klingande gotländska och med dråpliga och mänskliga anekdoter ur sitt liv höll hon mig på gott humör. Det var nästan så att jag inte ville sluta städa.

Ett höjdarögonblick var när Babben berättade att hon skulle kunna bränna ut sig på vadsomhelst. Hon beskrev hur hon suttit i  ”På spåret” och inte kunnat svara på en enda fråga. Hade någon frågat vilken Sveriges största ö är, så hade hon inte vetat det heller. Det enda hon tänkte var ”Le” det ser bra ut i TV.

Vad hade hon gjort för att bli så stressad och må så dåligt? Undrade bästa väninnan på kvällen efter tv-sändningen? Jo, hon hade legat i hårdträning med en av sina hundar och slitit för att vovven skulle ställa upp i någon certifiering och istället för att göra som den skulle, hade hunden fått vittring på något vilt och sprungit iväg på andra äventyr. Babben, som själv slitit som en hund, blev vansinnigt arg och tryckte snabbt in besten i bilen och åkte därifrån, rädd att hon annars skulle strypa den inför hela hundkåren.

Vad är det som får oss att bete oss så här?

Vid det här laget tror jag vi alla har läst om hur stress är kroppens uråldriga reaktion för att överleva, antingen genom att fly från en angripare eller genom kamp. Musklerna blir spända och immunförsvaret aktiveras när stresshormoner, bland annat adrenalin, pumpas ut. För stenåldersmänniskan var denna kraftsamling nödvändig för överlevnaden. Det rörde sig om kortvariga stresstoppar och när faran var över återgick kroppen till sitt normala tillstånd.

Problemet idag är att vi varken flyr eller kämpar, vi får inte ur oss reaktionen på stressen, om vi inte får kasta irriterade blickar på han i affären som är långsam med plånboken, skrika eller tuta på bilisten framför oss som inte begriper hur man använder en blinkers eller lägga oss i löpspåret när vi kommer hem.

Och skulle vi få ur oss stressen, så kvarstår faran, när vi börjar oroa oss igen. ”Varför sa jag så där?” ”Nu har jag femtioelva möten och kommer inte hinna jobba med prognosen.” ”Skulle Kalle ha matsäck med sig?” ”Jag måste skicka in tidrapporten.” I tanken är vi i gårdagen eller i morgondagen och räknar upp fara efter fara och adrenalin-påslaget går på högvarv igen.

Finns det några bättre sätt att hantera stress i vardagen?

Jadå, ett grundläggande tips när det är stressigt är att andas långsamt och djupt.

Det låter ju enkelt? För enkelt?

Var konkret – Skriv

Försök inte hantera alla problem i huvudet. Det är svårt att få en överblick på mängden och antalet och upplevs som mer stressande än det kanske egentligen är. Skriv ner dem så blir de konkreta och du får lättare att komma med konstruktiva lösningar.

Stress uppstår när vi upplever att vi inte har kontroll över situationen. På det här sättet upplever du det mer kontrollerbart

Hur skulle någon annan lösa det?

Din inställning och ditt förhållningssätt är viktigt när det gäller stresshantering och problemlösning. Ett knep är att se på problemet ur ett annat perspektiv. Hur skulle en klok vän eller mentor lösa problemet? Eller se på problemet ur ett humoristiskt perspektiv.

På det här sättet kommer du ur dina invanda tankebanor och kan få nya, kreativa, infallsvinklar

20-sekunder-vid-dörren-övningen

Dan Hansson beskriver i sin bok ”Stressa  rätt” ett ganska vanligt scenario. Du kommer hem, sliten efter en lång arbetsdag. Du kanske har behov att ventilera dina tankar och känslor. Du brakar in genom ytterdörren och möter din intet ont anande partner och säger: ”Du anar inte vilken hemsk dag jag haft idag…” (oftast frågar man inte ens sin partner om han eller hon har tid eller lust att lyssna).

Därefter utspelas tre olika scenarion:

  1. Din partner lyssnar och allt är frid och fröjd. (du kanske har upplevt det på film?)
  2. Din partner ”halvlyssnar” och det kan bli okej, men någorlunda tryckt stämning resten av kvällen.
  3. Din partner lyssnar inte alls som du önskar och stämningen kan bli spänd och otrevlig resten av kvällen.

Tjugo-sekunder-vid-dörren-övningen kan motverka denna situation och brukar ge omedelbara effekter.

1. Innan du går in genom ytterdörren, stanna upp och dra några djupa andetag så att du kommer ner i varv.

2. Tänk nu på något som gör dig riktigt glad. Det kan vara vad som helst. Om du inte kommer på något från verkliga livet som gör dig riktigt glad går det lika bra att fantisera om något.

3. När du känner dig riktigt glad, öppna dörren och gå in.

Vad tror du blir annorlunda om du gör så? Tänk om den lilla tankeövningen skulle förändra stämningen inte bara för dig utan också för din familj och dina barn? En svindlande tanke att en enda människa skulle kunna påverka en hel grupp positivt. Om du tycker det låter helt orimligt, fundera på hur många du känner som kan göra det omvända…

Passar på att önska dig en skön sommarhelg,

Petra Brask, sambo

”Det är inte farligt att jobba för mycket, men det är farligt att vila för lite.”

Att göra-lista eller önskelista?

”Det känns som om jag missat något, eller är det bara att det är så ovant?” den ljusa värmländskan sneglar ömsom på mig och ömsom i förundran på sin tomma inbox. Samma charmtroll skrattade hjärtligt på morgonens teori-genomgång när jag förklarade att hon skulle gå hem efter att ha rensat upp allt i sin inbox och på sin att-göra lista. ”Hahaha, hur många veckor har du tänkt stanna?” sa hon på lika bred värmländska som rally-Tina i Let’s Dance.

 Hennes kollega var inte lika munter, när hon muttrade ”Det där med att göra-lista har jag slutat med. Du kan väl inte på fullt allvar mena att det är personlig effektivitet? Det är ju det mest stressande som finns att se allt man ändå inte hinner göra.”

Tillhör du dem som låter inboxen i mailen vara din agenda för dagen? Sitter du som en gråsparv och rullar den långa listan upp och ner samtidigt som du markerar de viktigaste mailen som olästa? Eller har du spritt ut din att göra-lista på några post-it lappar? Samtidigt som du har uppgifter kvar i anteckningsblocket från förra mötet? Kanske försöker du bara komma ihåg det viktigaste genom att hålla det i huvudet (lycka till)?

I så fall är du inte ensam. Förvånansvärt många av våra deltagare skriver i sina förstudier inför utbildningen om hur stressade de känner sig över att inte riktigt ha kontroll över sin tid och sina många uppgifter. De berättar att deras största tidstjuvar är de ständiga avbrotten, bristen på fokus och att de har svårt att säga nej. Det spelar ingen roll vilket land vi åker till, vilken kultur vi möter, vilken organisation eller företag. Det här är bland de största utmaningarna för de flesta.

Vad som överraskar mig varje gång är det strutsbeteende som vissa envisas med. Där man inte ens orkar se sin att göra-lista i vitögat. OK? Intressant? Det kan säkert skapa en del spännande överraskningar i livet, men det löser ju inte dina uppgifter. De finns ju där ändå, oavsett om du skriver ner dem eller inte.

Det är som att du skulle ta din månadslön och shoppa loss på stan för att sen se hur mycket pengar du har kvar, om något, till din hyra och dina lån. Oj hoppsan, det räckte inte den här månaden heller, då får jag låna. Tänk om du var lika slösaktig med dina pengar som du kan vara med din tid? Då blir det Lyxfällan nästa.

Hur får vi bukt med det här slöseriet av tid och resurser då? Ja, lösningen är inte att skriva en enda lång att göra-lista som du bara hinner bocka av fem punkter i veckan på. Det låter mer som en önskelista och det får du gärna göra till jul och till du fyller år, men på jobbet behöver du prioritera.

Det tips som fungerar för de flesta är att samla uppgifterna på ett ställe och sedan dela upp dem i några olika kategorier, exempelvis

1. Prio 1
2. Prio 2
3. Prio 3
4. Bevakning/Uppföljning
5. Privat

Detta brukar göra hjärnan lugn, för då vet du i alla fall vilka som är uppgifter som är din första prioritet under veckan och är mån om att bocka av dem först. Ta för vana att sätta av tid för de saker som tar 20 minuter eller mer i din kalender, så att du vet vad du ska säga ja eller nej till när någon kommer med fler uppgifter. Du måste kunna vikta och jämföra.

En del höjer ögonbrynen över att de ska ha en privat kategori och menar att den listan ska väl ändå inte finnas med på jobbet? Förvisso, har du säkert en prio-lista hemma, men det finns vissa saker som snurrar i ditt huvud under arbetstid, som att ringa tandläkaren eller elbolaget eller vad det nu kan vara som måste göras under dagtid. Se till att du får ut de tankarna ur huvudet. Det är betydligt större chans att det blir gjort i tid då och dessutom ökar det din fokus på det andra du ska hinna med under arbetstid.

Hemma har vi just nu ett ordnat kaos i vardagsrummet. Flyttkartongerna trängs med varandra och på kylskåpsdörren sitter en sliten checklista över hela projektet. Barnen skriver färgglada innehållsförteckningar och ritar små symboler som beskriver innehållet. I mitt huvud förbannar jag mig själv för att jag drog igång det här projektet just som det är högsäsong på jobbet. Men sen tänker jag att det kommer vara värt det när semestern väl kommer och jag ligger där på stranden med min ljudbok, nöjd över att ha alla saker på plats.

Barnen nynnar sommarsånger och jag inser att det bara är en månad till skolavslutning. En månad?! Hur gick det till? SMHI utlovade inget vidare väder i helgen och det passar ju oss som ska gräva längst in i förråden.

En härlig helg önskar jag dig

Petra Brask

”Det är många som gör saker rätt, men långt ifrån alla gör rätt saker.”

Får du mer gjort med Rut och Rot?

”Har jag förstått det här rätt?” Den paranta kvinnan tittade på mig som om hon var beredd på att jag skulle säga emot. ”Du är alltså något slags effektivitetskonsult?” Klockan var åtta på fredagskvällen – en tidpunkt som borde ha inneburit en mysig kväll i TV-soffan framför ”På Spåret” – så där som det brukar vara – när jag inte behövde vara på middag med vilt främmande människor.

”Jaha, själv har jag städhjälp hemma, men jag är inte nöjd alls! Jag får gå och efterputsa och det är så vansinnigt irriterande. Där har du en bransch som skulle behöva effektiviseras!” 

Jag var trött redan under taxifärden in till stan. Nu var jag inte alls nöjd med min bordsplacering och mitt impulsiva beslut att tacka ja till bjudningen. Jag kände att min kärlek betraktade mig från andra sidan rummet. Hans sällskap såg mycket gladare ut.

Det är svårt att låta bli och reflektera över att den nya snackisen är de olika tjänster man har köpt in till sitt hushåll.

Oavsett om det är målning med rotavdrag eller städning med rutavdrag, så tenderar man att ha väldiga synpunkter på kvalitén. Det är väl ingen tvekan om att idén med rut och rot är att på ett kostnadseffektivt sätt få hjälp med det du själv inte hinner med eller vill lägga din dyrbara fritid på. Men ibland kan jag undra om vi verkligen är mogna för det här?

Hur duktiga är vi på att lämna över ansvaret till någon annan? Är det tillräckligt för oss att få jobbet gjort eller måste det vara gjort på ett visst sätt? Har vi svårt att släppa in någon i vårt hem, i vår borg?

En anledning att jag och många med mig tar lite hjälp med städningen är väl kanske inte att det egentligen tar så enormt mycket tid och kraft. Men för mig är det inte bara en tidsmässig vinst utan också en mental avlastning.

Trots det var det längesen jag hörde ett område där det finns så mycket missnöje och synpunkter.

På tunnelbanan och fikarasterna hör jag hur det diskuteras om hur trött man är på recepten i de hemkörda matkassarna, på målaren som spillt färg och på städerskan som glömmer att torka av spisen och dricker kaffe på betald arbetstid (vem gör inte det?)

Något jag har noterat är att man inte tar upp dessa synpunkter med personen ifråga, utan hellre ältar det med vänner och kollegor. Varför kan vi inte säga ifrån direkt till källan? Är vi för snälla? Eller har vi svårt att ha synpunkter på någon när vi får all denna lyxiga hjälp? Där står människan som är fem år äldre än jag och tjänar mindre än vad jag gör och så ska jag ha synpunkter?

Det är klart att det kan upplevas känsligt att säga ifrån, för då ska man ha någon som går och ångar och är sur över det varenda vecka. Tänk om städaren i hemlighet doppar min tandborste i toaletten i ren protest?

Jämför med hur du känner när din partner eller dina barn städar hemma. Har du tidigare haft synpunkter på när din man ska göra rent badrummet, så är du kanske inte mogen för att låta en vilt främmande människa göra det (eller kanske gör vem som helst det bättre än din respektive?)

Förr när det fanns hemhjälp i form av tjänstehjon, var det här med extrahjälp hemma något förunnat en väldigt priviligierad och liten del av samhället. Tanken slog mig när jag besökte en gammal vän, som bor mitt i stan. Där kunde jag fortfarande ana var pigkammaren varit och det fanns bjällror kvar i hallen för att kalla på hemhjälpen. Hade människor en annan tillit då? För att Rut som gjorde jobbet var en del av familjen?

”Nej, jag ska vara helt ärlig mot dig, Pernilla” den välklädda kvinnan som för länge sedan glömt mitt namn, men ändå landade hyfsat nära, hade nu uppnått ett tonläge på rösten som skulle kunna orsaka tinnitus. ”Det här med vår städerska hemma har blivit ett rent helvete och Jag hade gjort den där städningen mycket bättre själv!”  Jag har inte lagt vartenda ord hon sagt på minnet, men känner ändå att jag har så mycket på tungan som jag skulle vilja svara henne.

–          Lägg inte pengar och energi på något som bara tar mental kraft av dig och som du irriterar dig på! Se istället på det du får och byt hemhjälp eller acceptera att de gör 80 procent av jobbet och du bara behöver göra 20 procent. Med rätt inställning kan du frigöra både tid och energi och framförallt slippa klaga en hel fredagskväll.

Men jag är precis lika svensk som många andra. Jag tänker orden inom mig och så säger jag det med eftertryck till min man i taxin på vägen hem istället. Han lyssnar diplomatiskt och tålmodigt och påpekar att oaktat politiskt läge med rut och rot så är nog det här med hushållsnära tjänster här för att stanna. Vi får sakta en acceptans för att släppa in någon annan i vårt liv och i vårt hus.

Jag tycker det låter hoppfullt med tanke på att han och jag ska flytta ihop här under våren och han ska släppa in mig och barnen i sitt hem, på heltid. Vi får hoppas att han gör det med ren glädje.

Önskar dig en helg med mycket sinnesro,

Petra Brask, i ur och skur

”Hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete*.”

*Helvete – Ordet helvete är inlånat av ett annat germanskt språk. Hel betyder dödsrike och vite står för straff. Med andra ord betyder helvete “ett straff i dödsriket”.

The blog in English:
http://time4petrabrask.wordpress.com/

 

En riktig bottendag

”Idag har jag haft en riktig bottendag och jag är så fruktansvärt irriterad över det!” jag tittar frustrerat på min tålmodigt lyssnande man när jag öser ur mig min klagosång.

I över femton år har jag predikat att morgonstund har guld i mund.”Gör det viktigaste först medan hjärnan är pigg och du har energi att tugga dig igenom de svåra sakerna.” Nu hade jag nästan glömt bort hur det känns när man börjar i helt fel ordning.

Vad händer när någon annan styr min dag? Hur planerar jag realistiskt? Hur mycket tid har jag till mitt förfogande?

Micael Dahlén är en kreativ professor i ekonomi på Handelshögskolan och författare till boken ”Nextopia” (rekommenderas varmt). Micael har räknat ut att livet består av 29 000 dagar (som den urläckre Mikael Madsen så fint säger i Fritidsresors reklam). En tredjedel av dessa dagar sover vi bort. Under en fjärdedel är vi för unga eller för gamla för att styra livet själva. Det blir inte många dagar kvar.

Några av dessa dagar spenderar du på jobbet (9 000… och framför datorn 2000 och framför TVn minst lika många..). För att inte smeta ut ditt arbete över de få som är kvar och kallas för  din fritid, så behöver du fundera på hur du kan förvalta din arbetstid på bästa sätt.

”Min magkänsla sa mig att det här blir fel. Om jag bara hade lyssnat på den där lilla kloka rösten…” Johan tittar på mig och jag vet att han funderar på om jag är klar snart. Om han bara ser så där förstående ut och nickar i samförstånd i någon minut till, så kan vi säkert styra in kvällen på något trevligare ämne snart. Jag suckar inombords och tänker att nu är jag jobbig. Var det verkligen förra veckan som jag bloggade om PMA? En positiv mental attityd! I stunden känns den som en riktig ovän. Varför blev det så här?

Kalendern – din bästa vän?

Kalendern är din bästa vän och det signalsystem du behöver för att tala om vad du ska göra och när. Nyckeln är att använda kalendern så realistiskt som möjligt. Genom att de uppgifter du tänkt göra synliggörs kan du ta bättre kontroll över din tid. Det är så du skapar en proaktiv kalender.

Vilka pusselbitar får plats?

Först måste du vara medveten om de saker som tar tid från din arbetsdag. Våra deltagare får under våra utbildningar mäta och räkna ut hur mycket tid de lägger inom dessa fyra huvudkategorier:

  1. Arbetsuppgifter, projekt
  2. Oförutsett
  3. Möten och utbildningar
  4. Återkommande uppgifter och rutiner

De flesta deltagare inser snabbt att de har alldeles för lite tid till sina ”Arbetsuppgifter och projekt” och att deras arbetsdagar fylls av alldeles för många avbrott (2), möten (3) och mail (4). När du har identifierat var du läcker mest tid, blir nästa steg att göra något åt det.

Utmaningen i de flesta jobb är att hinna med din egen att göra-lista. Det var i den sitsen jag befann mig efter att ha varit ute och rest och utbildat hela förra veckan. Nu hade jag satt av förmiddagen för att beta av mina viktigaste uppgifter. Det hade gått fantastiskt bra om jag inte istället hade ägnat min tid åt att diskutera en stor och komplex fråga med en av mina kollegor. Detta satte igång hur många tankar som helst i mitt huvud och motivationen att på eftermiddagen sätta mig med de viktiga och stora uppgifterna var nu på minus 7. Jag hämtade aldrig igen den tiden den dagen, inte energin heller.

När jag på kvällen skulle ta mig in på kontoret och försöka samla ihop resterna av den mindre lyckade planeringen ”råkade jag hamna” någon annanstans. Min hjärna sa förrädiskt att en liten paus framför något meningslöst TV-program kan ju inte skada 🙂 och så fastnade jag framför SVTs ”Jakten på lyckan” med Hanna Hellquist. Precis vad jag behövde och långt ifrån meningslöst!

Sporrad av Hanna ställde jag väckarklockan på 2 timmar tidigare. Att gå upp tidigt är som att få en extra dag. Jag såg skönheten i soluppgången och var riktigt nöjd efter att ha bockat av de viktigaste sakerna.

Hannas program lärde mig att fokusera på det som jag ska vara tacksam för i mitt liv, så tack käre man för att du stod ut med en kvinna som det fullständigt rök ur öronen på. Tack också för att du är ett sån’t tekniskt geni och på nolltid fixade i ordning min nya dator. Tack min nya kollega för att du testar mig, det behöver jag, så att jag inte förlorar respekten och ödmjukheten.

De deltagare som fyllde den här veckan har det varit en förmån att få jobba med och jag vill särskilt tacka för all fin feedback jag fått, speciellt från alla bloggen-läsare, är så glad att den kommer till nytta.

Önskar dig en skön helg med mycket fri tid,

Petra Brask

”Många skuggor i livet kommer av att man skymmer solen för sig själv.”

Brist på tid = brist på sömn

I sin senaste läsarundersökning ställde CFOworld frågan om vilken aspekt av yrkeslivet som håller deras läsare vakna om nätterna. Vanligaste svaret? ”Att få tiden att räcka till.”. Av denna anledning fick jag ett samtal från deras journalist Ada Fredelius som ville att vi skulle vara först ut med tips i deras tema-serie ”Så får du tiden att räcka till.” Önskar du inspirationsläsning om detta kan du läsa artikeln om du klickar på länken:

http://www.cfoworld.idg.se/2.13965/1.334049/tema-tidsa-far-du-arbetsdagen-att-racka

Efter en vecka på FNs kontor i Köpenhamn har jag inte brist på tid, men sannerligen brist på sömn. Var där tillsammans med en underbar kollega som jag satt och filosoferade med en bra bit in på nätterna. Trots detta var jag pigg som en mört i huvudet och full av energi på dagarna, mer än jag brukar vara när jag sitter själv på hotellrummet.

Börjar nu verkligen få belägg för att det är viktigt för hjärnan att vila från jobbet och mina egna tankar som snurrar. Att göra något helt annat gjorde att jag laddade batterierna.

En av kvällarna insisterade min kollega på att vi skulle ta oss ut till museet Louisiana som har en utställning med bl a Edvard Munch och Andy Warhol. Jag var väl så där sugen på att traska runt och titta på en massa konst och konstigheter, efter att ha sprungit runt i FNs långa korridorer och coachat deltagare efter deltagare hela da’n.  Skulle vi inte bara kunna sätta oss i soffan och vila lite…?

Innan jag hann blinka fann jag mig på väg dit och hade snart gått igenom varenda konstföremål. Allt var inte i min smak, men jag uppskattade särskilt de duktiga utställningsteknikernas förmåga att skapa upplevelser för mig som besökare, med mörker, ljus, eld och vatten… Det lämnade ingen oberörd. Och trots att kvällen blev sen och fötterna trötta, fann jag mig själv skutta upp ur sängen ännu piggare nästa morgon och gå den vackra promenaden längs kajen med segelbåtar till FNs kontor.

Förvånade deltagare såg hur jag, även sista dagen, med sprudlande pedagogisk entusiasm intog min plats bredvid dem och inspirerade till ett lyckligare arbetsliv. Vid kaffeautomaten frågade några sydamerikaner var jag får all energi ifrån? Tänk om det är dags att lyssna mer på de omkring dig som vill dra iväg dig och dina tankar i nya riktningar? Tänk om det är viktigare än att vila i en soffa framför TVn?

Tack kära Monica för en fantastiskt rolig vecka tillsammans och tack FN för att ni bjöd ner mig igen.

Tack också Louisiana för en fin utställning. Jag ber om ursäkt för att jag trodde att några av föremålen var gjorda av en skolklass…

Hoppas du haft en skön sommar så att du har många fina minnen med dig in i jobbhösten och får en kanonstart tillsammans med dina kollegor.

Trevlig helg,

Petra

”Sol i minnet, sol i sinnet.”

Sugen på mer läsning? Här är länken till vår engelska blogg:

http://time4petrabrask.wordpress.com/

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask