Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Arkiv för Stress Kategorin

Glad Sommar

midsommarNär jag tittar ut genom fönstret kan jag inte låta bli att le. Det regnar. Termometern visar grader som osökt får mig att längta efter en varm filt. Det är dags för Svensk Midsommar helt enkelt. 🙂 Vill passa på att önska dig, kära bloggenläsare, en riktigt skön och glad Sommar. Skulle du råka bli uppstressad av vädret, släktingar eller sillen så kan du här trösta dig med den senaste forskningen som visar att om du gör stressen till din vän, så är den inte så farlig. Kelly McGonigal menar också att när vi månar om varandra, så utlöser vi kroppens eget botemedel mot stress.

 

 

Så hoppas du hittar någon att måna lite extra om i sommar, kanske dig själv? Bloggen är tillbaka igen i slutet på augusti.

Trevlig Sommar

Petra Brask

 ”Alltför många människor rusar genom livet för att undkomma något som inte förföljer dem.”

 

Får du skäll när du är stressad?

chihuahua-tongue”Det är inte bara stressen som är ett problem för mig. Det värsta är att jag får skäll när jag stressar också. Och då blir jag ännu mer stressad.” Kvinnan som uttalar sig har långt bakåtkammat hår med hårspännen för att hålla det på plats, men några lockar har slitit sig och inramar vackert hennes ansikte. Vi pratar om stress och hur vi behöver ha en strategi för att hantera arbetstoppar när de uppstår. Kvinnan refererar till att vi inte bara har stress på jobbet. ”När vi ska ha gäster hemma kan jag känna att stressnivån ökar drastiskt ju närmare vi kommer tiden för att gästerna ska anlända. Och det är då som Alex plötsligt börjar skälla på mig.”

Den här veckan har det stått en del på spel. Jag har bland annat startat upp utbildningar hos nya spännande kunder och jag har hållit föreläsning för mina nya kollegor i media-branschen. När det står mycket på spel kan vi alla få igång adrenalinnivåerna lite extra och känna hur det går åt mer energi. Då gäller det att ha en strategi för att återhämta sig mellan varven.

Aktivitet kostar vila. Det vet varenda idrottsman. Men när vi jobbar så har vi en tendens att tro att vi ska orka hur mycket som helst, utan återhämtning. Vi sätter upp mål som vi ska nå och sedan glömmer vi bort att fira när vi nått dem. Istället kastar vi oss i lianerna mot nästa mål. En sak till, bara en sak till, sen…

Din hjärna undrar vad du håller på med när du ständigt flyttar fram horisonten för när du ska få fira, få känna dig lyckad, få hämta andan och säga ”Det där gjorde vi bra!”.

Under effektivitetsutbildningarna brukar mina deltagare få uppskatta hur de använder sin tid under en genomsnittlig arbetsdag. Många fyller i tid för rutiner, möten och utbildningar och sedan när jag ber dem uppskatta hur mycket oförutsett som de behöver utrymme för, så kör det ihop sig. Då tar nämligen tiden slut. ”Det är väl inte så farligt, säger jag, vi har väl ändå fått med allt?” Då brukar de flesta le lättade och pusta ut. ”Så skönt! Ja, det har vi ju!” och så sänker de axlarna en aning. Ända tills någon kommer på att; ”Men vänta nu. Har vi inte glömt något? Det som står på min att göra-lista har jag inte fått med i den här tidsbudgeten.” Som effektivitetskonsult och kursledare är det underbart att se när polletten trillar ner i utbildningssalen. Deltagarna vänder sig till mig och undrar ”Hur löser vi det här?” Min fråga tillbaka är uppenbar. ”Ja, hur brukar ni lösa det när arbetstiden tar slut och ni fortfarande har viktiga uppgifter kvar att göra?” Det går ett sorl genom utbildningssalen och de flesta mumlar ”Övertid. Man får ta med jobbet hem.”

Jag nickar frenetiskt framme vid tavlan och målar till en ruta med tid till. ”Vi får lägga till en ruta och du kan ju alltid låna tid från ditt privata liv, eller hur?” säger jag ironiskt. Deltagarna missar ironin och nickar lättade. ”Javisst, det går ju bra.”

”Vilken tid är det du tar av då? Låt mig frasera om den frågan. Vems tid är det du lånar av?” är min följdfråga och nu funderas det igen så det knakar i lokalen men ganska snabbt kommer svaren. ”Min egen tid. Familjens. Barnens. Träning. Vila. Återhämtning.” Någon fortsätter; ”Tid för att träffa vänner. Gå ut i naturen. Ligga på soffan och vila.” Någon annan utbrister; ”Sömn, min sovtid blir helt klart mindre för att jag ibland jobbar långt in på nätterna.”

Jag skriver för glatta livet framme på tavlan för att få med alla tankar på vilken tid som först går åt när arbetstiden inte räcker till. ”Brukar du få tillbaka den där tiden” undrar jag nyfiket. ”Ibland.” svarar någon. Men de flesta svarar ”Nej.”
Jag skakar på huvudet och utbrister ”Då är det inte ett lån. Då är det stöld. Du kan inte gå in på banken och be att få låna en miljon kronor och i nästa mening säga att du inte tänker betala tillbaka lånet, inte ens betala räntan på det.”

Vid det här laget kan man nästan se hur tankarna hoppar runt i hjärnorna på deltagarna. Deras ansikten avspeglar många känslor. En del blir upprörda. Jag bryter därför in med en snabb fråga. ”Hur märker din familj på dig att du är stressad? Resonera med din bordsgranne.” Efter några minuter kommer svaren. ”Jag blir arg, irriterad, trött, vill vara ifred.”
”Min fru säger att jag stänger henne ute när jag är stressad. Hon påstår att jag försöker se ut som att jag lyssnar, men att jag inte tar in någonting av det hon säger. ”
”Min sambo säger att jag är odräglig när jag är stressad. Slår i dörrar. Suckar. Och är allmänt grinig. Hon tycker det vore bättre om jag klev av några busshållplatser innan vårt hem och gick av mig stressen innan jag kom hem istället.”

Jag ler åt alla exempel och kan absolut känna igen mig i många av deltagarnas upplevelser. Det här är mänskligt. Det är så vi stackars människor reagerar i en värld där valen är många och kraven på tillgänglighet är större än någonsin.

Min nästa fråga blir oundvikligen. ”Om du skulle fundera ut en strategi för att bättre hantera din stress. Fundera på vad du behöver som mest när du är stressad?” Den frågan brukar generera stor tystnad. Det här är en del av dagen när jag plötsligt kan höra fläktsystemet i kurslokalen, så tyst är det. Efter en stund brukar det alltid vara någon lite extra klok och observant deltagare som noterar att allt det som behövs när vi är stressade står redan på tavlan. Det står i rutan med privat tid som vi tog av för att arbeta extra när vi inte hinner med det vi ska göra under arbetstid. Om du letar bland stöldgods, så kommer du att hitta din strategi för att hantera din vardagliga stress.

”Alex är verkligen expert på att upptäcka när hela familjen blir stressad. Då ställer han sig i fönstret och skäller. Högt och ljudligt söker han vår uppmärksamhet tills vi stannar upp och tar några djupa andetag. Tills vi lugnar våra steg. Eller tills vi sätter på honom kopplet och ger honom hans kvällspromenad. Och är det något som är avstressande så är det att ta en promenad med hunden.” Jag kan inte låta bli att le stort åt den lille Chihuahuan som helt klart verkar bestämma hemma hos min deltagare.

Tänk om det är så att du istället för att sno av din privata tid skulle kunna effektivisera hur du använder din arbetsdag istället? Tänk om
du kunde frigöra tid från möten, från hur du sköter dina rutiner, från alla avbrott och allt oförutsett som dyker upp. Kanske det är så att du egentligen behöver omprioritera och säga nej till vissa saker. Du kanske tillhör dem som tycker att jobbet är det du vill syssla med på fritiden också. Men betänk då att din hjärna i alla fall behöver återhämtning mellan varven. Tänk om du helt plötsligt fick lite mer fritid? Eller kanske lite mer fri tid. Vad skulle du längta efter att göra då? Måste erkänna att jag blir grymt sugen på att skaffa en Alex, trots risk för utskällning.

Aktivitet kostar vila. Därför tar bloggen sportlovsledigt nästa vecka och är tillbaka igen fredagen den 7 mars, utvilad, glad och kreativ.

Önskar dig en stressfri helg med mycket fri tid

Petra Brask

”The key is not to prioritize what’s on your schedule, but to schedule your priorities.”
Stephen Covey

Vad klagar vi mest över?

 ”Vår jul är kommen, ja nu är den här, så mörk i midvintertid. Barnen och julklapparna, leder oss bort, ej hem. Vi söker med ljus och med lykta efter varje krona. Handeln triumferar och följer dig gärna. Dagen är snart kommen och gången och allt ska glänsa över sjö och strand eller bara glänsa helt enkelt.  Jul, jul, strålande jul. Julegran och julegris. Men vart är julekänslan?”

Nu ska vi vara, nu ska vi vara glada. Vem vill dansa runt granen och vara grinolle i år igen? Ja, är du svensk får du nog bjuda till lite extra för här ska det klagas. Vad är det som gör att missnöjet gror på jobbet? Är vi oroliga för att den ekonomiska krisen i världen ska påverka antalet klappar i tomtens säck? Eller är det stressen som gör att vi istället klappar ihop när julen lackar?

75% klagar för att man egentligen vill byta jobb. Det vet man på Blockets nya jobbsajt som har gjort en undersökning bland drygt 1000 personer i olika åldrar och yrken. Det kan jag ju ändå tycka är lite positivt, att man är villig att prova något nytt. Men de flesta som önskar något nytt fastnar i steget och kommer inte till skott direkt. Detta leder till att missnöjet gror. 80% hör någon i sin omgivning klaga över sitt jobb minst nån gång i månaden och 40% uppger att de själva klagar så ofta.

På plats nummer två och tre kom missnöje med lönen och att man inte utvecklas på jobbet.

8 av 10 anser också att det finns stora arbetsmiljöproblem och att stress är det klart vanligaste. En tredjedel tycker att stress är ett problem i deras jobbvardag. Hög arbetsbelastning, tätt sammanhängande med stressen och dåliga anställningsvillkor är också stora problem för många. Dåliga chefer och låg lön hamnar längre ner på listan.

Att ekonomin krisar runt om i världen oroar dock inte svensken mycket. Endast 16% säger att de är mer oroliga idag än för ett år sedan för att förlora jobbet. 12 procent är till och med mindre oroliga.

Vad fyller egentligen klagan för funktion i samhället?  Den har säkerligen en funktion. Det är t ex ett effektivt sätt att skapa en känsla av gemenskap i en grupp. ”Vi, vi som klagar, vi tycker minsann så här… ” Men ett ännu effektivare sätt att få ihop gruppen är att skratta och ha kul ihop.

Jag måste erkänna att just överdrivet negativa människor, de som börjar varje mening med att belysa problem och hur svårt allting är, de är nog de som jag har svårast att umgås med i mitt privata liv. Jag får liksom inte luft. Vet inte varför? Det är som en allergisk reaktion.

Jag tänkte verkligen på det när jag var ute och reste senast, den här gången råkade det vara till ett land där huvudstaden ligger nere i en gryta omringad av vackra majestätiska berg. Detta påverkar luften som påminner om engelsk smog och ligger som ett lock över staden, fylld med allsköns avgaser. Byggnaderna blir dessutom rätt färglösa och gråbruna. Därför blev jag överraskad när jag klev in i kurslokalen och mina deltagare mötte mig med så mycket värme och glädje. I ett land som utifrån ett svenskt perspektiv verkligen har skäl till missnöje. Just där, klagades det inte. Deltagarna sa istället. ”Vi har två val. Vi kan antingen skratta eller gråta. Och vi väljer att skratta och försöker vara positiva.”

När jag sedan kom hem till underbara, vackra, friska Sverige och flygplanet cirklade över Stockholms skärgård med små söta röda hus och vita knutar, så blev jag nästan tårögd. Jag klev av planet och tog flera djupa andetag. Frisk luft! Vad härligt det är. Och så många färger.

När jag åkte genom min hemkommun, granskade jag alla byggnader med nya ögon. De låg där runtomkring varandra, som små smycken, uppresta och glänsande. Jag passerade det absolut tråkigaste området, med de gråaste hyreshusen, men de var inte längre grå i mina ögon. De var stolta, svenska, tegelhus, med grönska omkring.

Egentligen hade ingenting hänt. Jag hade bara fått ett nytt perspektiv på tillvaron. Hur länge höll det i sig? Denna halleluja-känsla? Tja, en vecka lite drygt. Sedan kom jag på mig själv med att muttra över att kön var lång vid trafikljusen igen och att han i bilen framför mig var en idiot som inte begriper hur man använder blinkers.

Suckande sneglade jag mot reklamskylten vid sidan av vägen och ser en jultomte som ser glad ut och säger att nu börjar uppladdning inför julen. Tummen upp!

Tummen upp eller tummen ner? Ja, valet är mitt. Oavsett hur lång kön är, hur grå tillvaron ter sig, eller hur omöjlig att göra-listan inför julen än kan verka, så är julen inte en säsong. Den är en känsla. Och Julafton kommer att infinna sig den 24:e det här året också. Tänk om vi skulle prioritera att bara njuta, eftersom det är jul och eftersom man kan vara lite extra glad när man bor i ett så vackert land.

Trevlig julhelg önskar jag dig

Petra Brask

”Du kan klaga över att rosor har taggar
eller glädjas över att taggar har rosor.”
Tom Wilson, ”Ziggy”

Stressad över stressen?

Långhelgen kunde inte ha kommit bättre i tiden, den var mitt ljus i tunneln, mitt vatten i öknen, den var som att komma hem och landa i ett bulldoftande kök där mitt enda bekymmer var hur många nybakade små väsen som skulle hinna slinka ner innan jag blev mätt. Livet före helgen hade bestått av en stor och konstant dos av verben jobba, resa, rensa, packa, bära, släpa, städa, flytta. Var jag rentav för stressad?

Vi lever i en tid när vi nästan blir stressade av kravet på att man inte får stressa. När tidningarna inte skriver om skandaler (väldigt sällan) kan de alltid dra till med rubrikerna ”Hur uppe i varv är du?” ”Är svenskar mest stressade i världen?” och  ”Hur farlig är din stress?” Det komiska är att nästkommande sidor nästan alltid innehåller ”Så får du den perfekta midsommaren.” Skapa drömhemmet.” ”Bjud familjen på en resa till Seychellerna (eller nå’t annat vansinnigt dyrt ställe). Stress?

Dan Hansson, forskare och författare skriver i sin bok ”Stressa rätt” att det inte är ohälsosamt i sig att stressa – om stressen är lagom, regelbunden och om man får tillräckligt med återhämtning.

Före våra utbildningar mäter vi stressnivån på våra deltagare på en skala  0-10 där 0 är ingen stress och 10 är väldigt hög stress. I de nordiska länderna ligger stressnivån  på drygt 7 i genomsnitt. Deltagarna beskriver sin situation som mycket stressande, att de har många mail, många avbrott, mycket ad hoc och alldeles för mycket eller lite (!) information. Det händer att deltagare angivit en väldigt låg siffra och i nästa rad skriver: Jag upplever att jag har för lite att göra och det är väldigt stressande.

Efter avslutad utbildning ligger stressnivån i genomsnitt på strax under 5. Deltagarna beskriver att de har kontroll över tillvaron igen, att de mår bra och att de känner att de styr sitt liv och sin tid. Det intressanta är att ingen efter avslutad utbildning ligger på 0 i stressnivå och att det inte ens är önskvärt.

Min blivande sambo räknade med att jag skulle bryta ihop sista helgen före flytten. Och kanske just därför så gjorde jag inte det. Det som höll på att ge honom rätt var när städfirman ringde och sa att min städfé var sjuk. Eh, ok, kan ni skicka någon annan? Javisst, nästa vecka? Tack, men vi det laget är det nya invånare i huset.

Det blev så absurt fel i min kalender att jag tyckte det var rent komiskt. Men det var bara att planera om. Utrustad med skurborstar och en mp3 fylld av Babben Larssons härliga bok ”Jag vägrar dö nyfiken.” städade jag hela huset på 5 skrattfyllda timmar. På sin klingande gotländska och med dråpliga och mänskliga anekdoter ur sitt liv höll hon mig på gott humör. Det var nästan så att jag inte ville sluta städa.

Ett höjdarögonblick var när Babben berättade att hon skulle kunna bränna ut sig på vadsomhelst. Hon beskrev hur hon suttit i  ”På spåret” och inte kunnat svara på en enda fråga. Hade någon frågat vilken Sveriges största ö är, så hade hon inte vetat det heller. Det enda hon tänkte var ”Le” det ser bra ut i TV.

Vad hade hon gjort för att bli så stressad och må så dåligt? Undrade bästa väninnan på kvällen efter tv-sändningen? Jo, hon hade legat i hårdträning med en av sina hundar och slitit för att vovven skulle ställa upp i någon certifiering och istället för att göra som den skulle, hade hunden fått vittring på något vilt och sprungit iväg på andra äventyr. Babben, som själv slitit som en hund, blev vansinnigt arg och tryckte snabbt in besten i bilen och åkte därifrån, rädd att hon annars skulle strypa den inför hela hundkåren.

Vad är det som får oss att bete oss så här?

Vid det här laget tror jag vi alla har läst om hur stress är kroppens uråldriga reaktion för att överleva, antingen genom att fly från en angripare eller genom kamp. Musklerna blir spända och immunförsvaret aktiveras när stresshormoner, bland annat adrenalin, pumpas ut. För stenåldersmänniskan var denna kraftsamling nödvändig för överlevnaden. Det rörde sig om kortvariga stresstoppar och när faran var över återgick kroppen till sitt normala tillstånd.

Problemet idag är att vi varken flyr eller kämpar, vi får inte ur oss reaktionen på stressen, om vi inte får kasta irriterade blickar på han i affären som är långsam med plånboken, skrika eller tuta på bilisten framför oss som inte begriper hur man använder en blinkers eller lägga oss i löpspåret när vi kommer hem.

Och skulle vi få ur oss stressen, så kvarstår faran, när vi börjar oroa oss igen. ”Varför sa jag så där?” ”Nu har jag femtioelva möten och kommer inte hinna jobba med prognosen.” ”Skulle Kalle ha matsäck med sig?” ”Jag måste skicka in tidrapporten.” I tanken är vi i gårdagen eller i morgondagen och räknar upp fara efter fara och adrenalin-påslaget går på högvarv igen.

Finns det några bättre sätt att hantera stress i vardagen?

Jadå, ett grundläggande tips när det är stressigt är att andas långsamt och djupt.

Det låter ju enkelt? För enkelt?

Var konkret – Skriv

Försök inte hantera alla problem i huvudet. Det är svårt att få en överblick på mängden och antalet och upplevs som mer stressande än det kanske egentligen är. Skriv ner dem så blir de konkreta och du får lättare att komma med konstruktiva lösningar.

Stress uppstår när vi upplever att vi inte har kontroll över situationen. På det här sättet upplever du det mer kontrollerbart

Hur skulle någon annan lösa det?

Din inställning och ditt förhållningssätt är viktigt när det gäller stresshantering och problemlösning. Ett knep är att se på problemet ur ett annat perspektiv. Hur skulle en klok vän eller mentor lösa problemet? Eller se på problemet ur ett humoristiskt perspektiv.

På det här sättet kommer du ur dina invanda tankebanor och kan få nya, kreativa, infallsvinklar

20-sekunder-vid-dörren-övningen

Dan Hansson beskriver i sin bok ”Stressa  rätt” ett ganska vanligt scenario. Du kommer hem, sliten efter en lång arbetsdag. Du kanske har behov att ventilera dina tankar och känslor. Du brakar in genom ytterdörren och möter din intet ont anande partner och säger: ”Du anar inte vilken hemsk dag jag haft idag…” (oftast frågar man inte ens sin partner om han eller hon har tid eller lust att lyssna).

Därefter utspelas tre olika scenarion:

  1. Din partner lyssnar och allt är frid och fröjd. (du kanske har upplevt det på film?)
  2. Din partner ”halvlyssnar” och det kan bli okej, men någorlunda tryckt stämning resten av kvällen.
  3. Din partner lyssnar inte alls som du önskar och stämningen kan bli spänd och otrevlig resten av kvällen.

Tjugo-sekunder-vid-dörren-övningen kan motverka denna situation och brukar ge omedelbara effekter.

1. Innan du går in genom ytterdörren, stanna upp och dra några djupa andetag så att du kommer ner i varv.

2. Tänk nu på något som gör dig riktigt glad. Det kan vara vad som helst. Om du inte kommer på något från verkliga livet som gör dig riktigt glad går det lika bra att fantisera om något.

3. När du känner dig riktigt glad, öppna dörren och gå in.

Vad tror du blir annorlunda om du gör så? Tänk om den lilla tankeövningen skulle förändra stämningen inte bara för dig utan också för din familj och dina barn? En svindlande tanke att en enda människa skulle kunna påverka en hel grupp positivt. Om du tycker det låter helt orimligt, fundera på hur många du känner som kan göra det omvända…

Passar på att önska dig en skön sommarhelg,

Petra Brask, sambo

”Det är inte farligt att jobba för mycket, men det är farligt att vila för lite.”

Översvämning i hjärnan

”Du har just gått in i ett rum, förmodligen för att hämta något, men du är inte riktigt säker, för du stirrar bara rakt in i väggen och försöker komma ihåg vad du skulle göra.”

Så börjar boken ”Den översvämmade hjärnan, en bok om arbetsminne, IQ och den stigande informationsfloden” av Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

Torkel försöker ge oss svaren på frågor om vad som händer i hjärnan när du störs av din mobiltelefon? När du försöker göra tre saker samtidigt? När det blir ett överflöd av information?

”Det är inte längre tekniken som sätter gränser, utan vår egen hjärna” säger han i sin bok.

Och jag kan inte annat än instämma att det är där jag hittar den största röran hos människor. När jag började jobba med effektivitet för 15 år sedan kavlade jag upp armarna och högg in i stora pappershögar hos människor som satt med darrande underläpp och tårar i ögonen och sa ”Jag klarar inte av det här längre, det är nå’t fel på mig.” Där fanns alla symptom på stress som drabbar de duktiga yrkesutövarna som har svårt att säga nej och sätta gränser för hur mycket de kan arbeta.

Idag möter jag välutbildade, erfarna människor med en hyfsat ren arbetsplats och en mini-dator som förvirrat tittar på mig och undrar ”Ska det vara så här? Varför räcker jag inte till?”

När jag ber mina deltagare mäta hur ofta de blir avbrutna är genomsnittet var 8:e minut. Till saken hör att det tar mer än 7 minuter att komma ner i djup koncentration. En ekvation som är svår att få ihop. Personer som jobbar med sin dator har i genomsnitt 8 olika fönster öppna samtidigt.

Mina deltagare berättar historier om hur de är på jobbet vid åtta på måndagarna och går igenom helgens mejlskörd med hundratals mejl. ”Vid tiotiden är jag fortfarande inte klar med e-posten, men börjar göra en presentation till mötet samt ta del av mina kollegors underlag till mötet. Fem minuter in i presentationen blir jag avbruten av en kollega som behöver råd om inköp av ny mobiltelefon. Vi går in på intranätet och kollar på alternativen, jag ignorerar min egen ringande mobiltelefon. Min kollega svarar i sin telefon, som har en enerverande ringsignal och jag försöker desperat hitta mejlet som samtalet gäller. Medan hon fortsätter prata passar jag på att radera några mejl till och så här håller det på tills jag går hem på fredagen och undrar vad jag egentligen har gjort den här veckan?”

Det här är en mycket vanlig bild av den moderna arbetsplatsen. Forskarna på området bekräftar att de ständiga distraktionerna surrar som myggor runt oss och gör det svårt att koncentrera oss på det vi ska. Informationsfloden ökar kraven på det vi förväntas ta till oss, men också kraven på det vi förväntas kunna stänga ute (öppna kontorslandskap).

En glad deltagare i början på veckan blev plötsligt väldigt arg för att hon inte fått utbildning i time management tidigare. ”Jag är precis tillbaka från att ha varit sjukskriven en längre tid och jobbar nu halvtid. Vad jag undrar är varför jag inte fick lära mig de här verktygen för att hantera mitt arbete och allt informationsflöde innan jag blev sjuk?”

Hennes chef erkände mot slutet av dagen att han många gånger tänkt avboka utbildningen. ”Du vet, Petra, jag har gått så många kurser som inte gett ett dugg eller som inte varit tillräckligt konkreta för att ge mig nå’t av nytta i mitt arbete. Men det här var skitbra.”

Jag kanske har turen att stöta på väldigt snälla kursdeltagare, men i min mission att hjälpa människor ur den informationsstress som teknikens hjälpmedel kan skapa om vi inte lär oss hantera dem, så känns det ändå gott i hjärtat avsluta veckan och känna att jag nått fram till några själar till.

Nu är det helg och jag ska se om mina små änglar där hemma är mottagliga för lite nya kunskaper. Typ plocka upp strumpor från golvet, duka av bordet och sätta in i diskmaskinen. Vet inte hur du har det hemma, men är det inte lättare att missionera på jobbet?

Trevlig helg,

Petra

”Människans hjärna är en anordning som ska förhindra öronen att trassla in sig i varandra.”
Peter de Vries (1910-1993)

http://time4petrabrask.wordpress.com/2010/11/11/the-overflowing-brain/

Sida 1 av 212

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask