Se upp för hajar

hajen”Det är så mycket att göra nu så jag har egentligen inte tid att vara här?” Den unga deltagaren sveper in i rummet där hon ska få individuell utbildning och uppföljning tillsammans med mig. Kjolen i hennes klänning fångar nästan min kaffekopp som har stått där hela dagen. Diskret flyttar jag den till en säkrare plats på konferensbordet och försöker få mitt lugn och att smitta av sig till den uppstressade unga damen. ”Vi ligger efter med leveranserna. Det här skulle varit klart i förra veckan.” hon pekar på ett projekt i sin att göra-lista. Hennes blick sneglar mot mig och sedan mot dörren. Det är uppenbart att hon tycker det är en felprioritering att sätta sig ner och få överblick över sitt jobb tillsammans med mig just nu. Hennes hopp om att jag ska förstå det och släppa iväg henne får ett abrupt slut när jag öppnar munnen och svarar henne.

Den här veckan har varit fylld med deltagare som just insett att det kommer en jul i år igen. De har också råkat titta längre än en vecka i sin kalender och upptäckt att året är på väg att ta slut. Reaktionerna över dessa två insikter har bestått i ett slags panikartad inre kaos som resulterar i att de springer in i konferensrummet som att de var jagade av ett gäng hajar. Jag har frågat; ”Har du någon efter dig?” och en deltagare i veckan svängde om i dörröppningen och slängde en hastig blick över axeln innan han krampaktigt svarade ”Nej, jag tror inte det?” jag frågade ”Är du säker?” Då tittade han över axeln igen.

Jag tycker det är en berättigad fråga att ställa sig själv. Är jag säker på att det verkligen är fara för livet? Eller är det min hjärna som spelar mig ett spratt? Den kan nämligen göra det när den upplever sig sakna en tydlighet över det sammanhang den befinner sig i. Reptilhjärnan blir orolig och undrar om du verkligen har koll på läget? Ditt korttidsminne är begränsat och rymmer endast 5-9 enheter åt gången. Dessa enheter byts ut var 30:e sekund. Man kan säga att vi snittar en hjärnkoll på 7 saker åt gången. Har du mer än 7 saker på gång i ditt liv just nu? Hjärnan bryr sig inte om ifall det är på jobbet eller hemma, den räknar in allt.

December kan vara en månad när det är mycket som händer både på jobbet och hemma. Då är det läge att avlasta ditt korttidsminne eller arbetsminnet, som det kallas i dagligt tal, och istället göra listor och en tydlig planering som du kan förhålla dig till. När du inte listar ner allt som ska hända utan försöker hålla det i huvudet eller skriver det på olika ställen som postitlappar, olika anteckningsblock, skickar mejl till dig själv, så blir din hjärna orolig att du ska tappa bort någon information. Den saknar överblick och börjar hjälpa dig genom att räkna upp allt du inte får glömma bort att komma ihåg. För varje gång din hjärna räknar upp allt, får du en upplevelse av att du har mer att göra än du egentligen har.

”Nu blir jag ledsen.” Ögonen tåras och den unga kvinnan böjer ner huvudet så att luggen döljer ansiktet. Hon har pratat på om hur mycket hon har att göra, utan att hämta andan, tills hon till slut märkte att jag inte sa någonting. Då tystnade hon och la sedan till; ”Jag har märkt att jag har börjat glömma bort saker. Jag minns knappt vad jag nyss sa.” och sedan kom den första tåren. ”Det är bara för mycket och det tar aldrig slut. Vi får bara mer att göra hela tiden och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag räcker liksom inte till. Det är för mycket privat också.” Tårarna rinner nu nerför kinderna och hon torkar irriterat bort dem. ”Jag blir så arg över att jag blir ledsen nu också. Det har jag verkligen inte tid med och så känner jag mig svag. Jag vill inte vara svag.” Jag svarar eftertänksamt; ”Min gissning är att du har varit stark för länge och inte har fått den återhämtning som du behöver som människa. Jag gissar också att du behöver ett planeringssystem som kan hjälpa dig skapa ett realistiskt förhållande till din tid och vad du rimligtvis kan åstadkomma under dygnets timmar.”

Ibland kan vi bli överraskade när vi listat ner allt. Det kanske inte är så farligt som vi tror? Är det något som hjärnan tycker är otäckt så är det allt som är okänt. Det vi inte riktigt klargjort kan te sig mycket värre än det som är tydligt uttalat.

Vilka hjärnspöken brottas du med just nu? Skriv ner dem. Jag brukar jämföra med Steven Spielbergs skräckfilm ”Hajen” från 1975. Titeln symboliserar en vithaj på 7,5 meter som brutalt attackerar och slukar människor. Men när i filmen får vi se hajen? Den visas inte förrän i slutminuterna och då ser den verkligen plastig och rätt fånig ut. Men fram till dess har Spielberg oss i sitt grepp helt skräckslagna över något vi inte ens har sett. Vår fantasi är mycket värre än vad Spielberg någonsin skulle kunna hosta fram. Det vet varenda skräckfilmsregissör.

hajen5Så om din december ska vara så långt ifrån en skräckfilm du kan komma, se till att stanna upp och skriv ner vad du vill ska hända. Ska det bli en romantisk komedi, en action-thriller eller ”Ett päron till farsa firar jul”? Se till att vara schysst och ta bort de saker som kan vänta. Förhoppningsvis har vi ett liv även efter jul. I alla fall om vi ser upp för hajarna.

Passar på att önska dig en riktigt härlig första advent

Petra Brask

”En liten tröst när man känner sig trött i hjärnan
är att det bör vara ett bevis för att man har en.”
Carl Hammarén (1922-1990)

 

Lämna ett svar