Mission Impossible?

”De viktigaste cheferna på företaget står på översta raden och vi som är mindre viktiga står på nedersta raden. Därför fungerar det inte att styra om alla CC-mejl automatiskt till en egen mapp.” Den arabiska kvinnan tittar bestämt på mig med kolsvart kajal som markerar de mörkbruna ögonen och med håret hårt tillbakadraget.

Jag vaknade i gryningen på söndagsmorgonen några veckor tidigare av att mobilen ringde och jag svarade yrvaket ”Ja, det är Petra.” En avlägsen kvinnoröst i andra änden frågade tvekande ”Is this the Petra Brask company?” Min hjärna letade upp den engelska delen i huvudet och svarade automatiskt ”Yes, that is correct, how can I help you?”

Barnen var i full färd med att förbereda Lucia-tåg för sin pappa i Stockholm, när jag och min kollega, Monica, reste ner till Dubai för att effektivisera 23 deltagare på ett internationellt kontor i Mellanöstern. Här där helgdagarna heter fredag och lördag och veckan startar med en söndag.

Hur kommer det sig att de flyger ner effektivitetskonsulter hela vägen från Sverige? Är tidstjuvarna verkligen så stora? Skulle de gå att lösa eller hade jag skickat en orderbekräftelse och skrivit under för Mission Impossible?

Jag hade inte förväntat mig att vi skulle starta utbildningen på utsatt tid. Min kropp var fortfarande förvirrad av tidsskillnaden på tre timmar och undrade vad jag gjorde i en kurslokal klockan fem på morgonen. Klockan blev kvart över nio, lokal tid, innan deltagarna, med nationalitet från världens alla hörn, till slut hade samlats och förväntansfulla ögon vände sina blickar emot mig.

I Dubai finns bara 100.000 emirater som är ursprungsbefolkningen och utgör knappt 10% av den totala befolkningen i Förenade Arab Emiraterna, som sedan 2 december, 1971 är en sammanslagning av sju emirater: Abu Dhabi, Dubai, Sharjah, Ajman, Umm al-Qaiwain, Ra’s al-Khaimah and Fujairah. Trots att det finns få emirater, så finns det desto fler inresta gästarbetare från Indien, Pakistan, Iran och alla andra länder runtomkring. De bor i utkanterna av staden och blir skjutsade i busslaster in till stadens hotell och shoppingcenter, där de gör sina dagsverken. Mina deltagare tillhör de som är lyckligt lottade och som bor i fina lägenheter, har en bra lön och arbetar på ett företag som t o m delar ut julklappar till sina anställdas barn.

En av de gästarbetande har rest ända från Irland för att göra en insats och förbättra Dubai-kontorets interna rutiner. Hon gick en effektivitetsutbildning för mig redan 2008 på Irland och blev frälst i arbetsmetodiken vi rekommenderar och i hur enkelt det är att frigöra tid genom att förenkla sina arbetsmetoder. När hon skulle vidareförmedla kunskaperna på sin nya arbetsplats i Mellanöstern, stötte hon dock på stora hinder. Hon gick därför upp till HR-chefen och rekommenderade dem att flyga ner oss. När vi mötte henne på kontoret den första morgonen var hon noga med att betona att vi inte skulle bli ett dugg ledsna om vi inte lyckades förändra något. Det är svårt här, men då har vi alla fall försökt, var hennes tröstande ord.

När jag sammanställde deltagarnas förstudier förstod jag snart att tidstjuvarna på det här kontoret inte skilde sig särskilt mycket från resten av världen. Jag insåg att deras största tidstjuv också var ”Svårt att säga Nej.” Deras andra största tidstjuv förvånade mig dock lite. ”Brist på information.” och jag förstod snart varför. När något går fel i det här landet är inte första frågan ”Hur rättar vi till det?” utan Vems fel är det? Men, det gäller väl inte bara här..? Att folk inte kom i tid till sina möten var förstås också en tidstjuv, men det löste vi snabbt när jag berättade att de gärna får komma sent efter rasterna, men då får de sjunga framme hos mig.

Tänk om vi har skapat en ny sångtrend i Dubai? Jag vet i alla fall att en av deltagarna heter Elvis och det var inte för inte. Han hade en fantastisk sångröst och fick stora applåder, när han fick ta konsekvensen av att ha kommit försent. Det var bara en sångare under de tre utbildningsdagarna, punktlighet blev en dygd. Jag vet nu att det går att förändra arbetssätten även i det här mångkulturella landet.

”You are wrong. I told my managers about the CC-rule and they have now put me on the To-list on all their e-mails.” En av herrarna vänder sig glatt till den stränga arabiska kvinnan som inte ser vinsten med att flytta sina CC-mail till en separat mapp. Glada skratt utbrister i lokalen när hon gratulerar honom till att ha kommit upp sig i världen.

Ett stort varmt tack till cheferna i Dubai, som satte sitt rykte på spel, och vågade testa våra metoder även i den här delen av världen. Har förstått att de upplever att de fått valuta för pengarna, då de redan beställt uppföljning samt nya kurser till alla de som inte kunde delta.

Jag tror inte att det är mer ”Mission Impossible” att förändra arbetsvanorna i Mellanöstern än vad det är i Europa, speciellt om du försöker vara profet i ditt eget hus. Det är betydligt enklare att komma utifrån och peka på möjligheterna och vinsterna med att frigöra tid och få balans mellan arbete och fritid. Men, trots det, så spelade de faktiskt in Mission Impossible 4 med Tom Cruise och Co på stranden vid vårt hotell. It’s a small world!

Med denna lilla reseblogg från Dubai vill jag önska dig och din familj en alldeles underbar jul! Vi hörs igen i bloggen den 14 januari när jag är tillbaka från julledighet och skidåkning med familjen.

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År,

Petra

“Att vara begränsad är ingen styrka.”
Arabiskt ordspråk

Lämna ett svar