Mångfald är bättre än enfald

När jag tog flyget till London i måndags för min arbetsvecka där, hamnade jag bredvid en vithårig Örebro-tant med klös. Hon såg ut som ett litet troll i grå mysbyxor och en illgrön t-shirt. På magen satt en knallröd bögslunga. Jag förstod att hon hörde dåligt när hon skrek högt till flygvärdinnan. ”Jag tar kaffe och vatten, för det är väl gratis??!!!”

Hungrig som en varg bad jag om något matigare och såg att hon sneglade länge på min bricka. Till slut kunde hon inte hålla sig. ”Ursäkta, men vad kostar det där?” Suckande vände jag mig tålmodigt mot henne och tänkte stilla. Ska det här komma att bli en väldigt lång resa?

Med mycket bestämd röst berättade damen att hon skulle vidare till Brasilien. ”Något måste jag ju göra nu när jag är pensionär.”
– Brasilien?! Oj, det är ju långt bort. Har du någon som möter dig där? Undrade jag förvånat.
”Nej, jag reser med Tema-resor. Jag reser alltid med dom.”
– Jaha, då är du en av deras bästa kunder förstår jag.
Då tittar hon misstänksamt på mig och sedan sneglar hon ut genom fönstret och muttrar. ”Det tror jag inte.”
– Men om du reser så mycket med dem, måste du väl tycka att de är bra?
”Så där. Sa hon och ryckte på axlarna. Jag brukar klaga på något varje gång, så får jag lite pengar tillbaka, som jag kan resa mer för.”

Jag börjar få respekt för den här damen och börjar också bli ordentligt full i skratt. Men hon tittar uppfordrande på mig och jag vågar inte visa med en min vad jag känner. Är så rädd att hon ska sluta prata med mig och nu har hon verkligen fångat mitt intresse.

– Vad brukar du klaga på då?
“Det finns alltid nå’t. När jag var i Kenya förra året, så klagade jag på avloppet, det rann inte ut ordentligt, så det blev fullt med vatten i duschen. Ja, då skrev jag ett brev om det.”

Sedan kommer en lång utläggning om alla hennes resor runt om i världen och shoppingturer hemma på ICA i Örebro, där hon bland annat lyckats byta en vissnande pelargon mot en ny fräsch. Jag uttrycker mig väldigt väl i skrift, säger hon stolt och ögonen glittrar.

Ujujuj, se upp Brasilien… tänkte jag.

Jag tror inte vi vill erkänna hur ofta vi ser tillvaron ur ett rätt snävt perspektiv. Om någon är väldigt olik dig, så har du lätt för att tycka att det är en udda eller konstig person. De som är lika dig, har du lättare för att gilla. Och ändå är det inte det som bygger ett effektivt team eller ens en bra arbetsplats.

Jag måste erkänna att alla fördomar flaggade upp och stora alarmklockan klämtade när jag satte mig bredvid tanten med den knallröda bögslungan på magen. Men det blev verkligen en av mina roligaste resor på länge. Jag vet inte vad som var så speciellt med denna udda dam. Kanske hennes mod att sätta sig på tvären i de flesta situationer? Något hos henne gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

Tänk vilket spännande möte hon bjöd på. Och då denna pansarvagn inte pratade ett ord engelska vågade jag inte släppa henne ur sikte på Heathrow förrän jag såg att hon gick mot rätt terminal. Där vände hon sig om och vinkade till mig med ett stort leende. Det första jag sett hos henne. Då såg hon nästan söt och beskedlig ut. Nästan…

Önskar dig en riktigt udda helg

Petra Brask

“Länge leve den lilla skillnaden, särskilt när den inte är alltför liten.”
Ethel Bartlett

Vecka 9 har vi sportlov och ny blogg kommer fredag vecka 10. Då är det återigen dags för den årliga galan där Veckans Affärer utser Sveriges mäktigaste kvinna. Jag är självklart där och rapporterar. Väl mött! //PB

Lämna ett svar