I en annan del av världen

Undrar vad de tycker om Sempers välling i den iranska tullen? Jag har fyra paket inpackade i systembolagspåsar med mig. Jag rynkar fundersamt på pannan när jag sitter på planet till Teheran. Den första snön har redan fallit i staden, även om vädret har lovat att vara soligt och mellan 9-14 grader. Är så glad att inte behöva svettas ihjäl i min påbyltade uppenbarelse när jag ska vara här och undervisa. Packningen har gjort mig lite brydd. Min burka fick åka ner i handbagaget, då den skulle på när vi flög in över iranska gränsen.

Svenskar är kända och omtycka för att vi är duktiga på att anpassa oss och ta seden dit vi kommer. Men vilka seder är viktiga att tänka på i Iran? Att lära sig namnen på deltagarna rekommenderas inte, då jag som kvinna ändå inte får kalla dem vid namn. Ska man försöka sig på lite hälsningsfraser? Vad är bra att känna till om Irans kultur och historia?

Lufthansa tar mig först till Frankfurt för vidare resa till Teheran. Tiden, liksom vädret, tycks inte skilja sig mycket från i Sverige, endast 2 och en halv timme tidigare får jag kliva upp på morgonen och jag har en dag på mig att vänja mig innan jag står inför mina iranska deltagare. I resväskan ligger det kläder och skor till min bästa väninnas släkting, Hengame. Ann, som min väninna heter, har på bästa språkkursvis spelat in sin svärmor när denne uttalar de mest fantastiska fraser som:

Godmorgon, jag heter Petra. Välkommen till den här kursen i effektivitet. Tack för en trevlig dag. Och av någon anledning har hon spelat in ordet kebab, som helt otippat heter… just det… Kebab.

Jag sitter på planet och lyssnar på min amerikanska smartphone och hör Anns svärmor, Mansar uttala allt så snyggt och naturligt. När jag försöker härma, tittar resenärerna nyfiket på mig. Jag tystnar. Kanske ska träna på hotellet istället? Fortsätter jag så här, är det risk att de inte släpper in mig i landet.

Jag tar upp broschyren som jag fått av företaget jag ska besöka. Det är 16 sidor med information och det står att jag inte får ta med mig alkohol eller droger i landet. Jag tänker på sempervällingen i systembolagspåsarna. Varför skulle jag ta med just det? Jo för att deras 1,5 åriga dotter är tokig i denna välling. På nästa sida står det att damer inte skakar hand med män i formella sammanhang. Kvinnor ska ha slöja som döljer håret samt lämpliga kläder som döljer resten av kroppen. Konstigt nog har det gjort mig lite lugn att jag kan dölja mig i ett stort tält. För en gångs skull behöver jag inte oroa mig om jag valt fel kavaj, eller fel färg på blusen, ingen kommer att se det ändå. Jag kan t o m ha en fläck på byxorna utan att det märks. Det jag funderar lite över är om jag valt en för festlig burka. Den är inköpt i Dubai och har små, blå glitterpärlor på sig. Tänk om det är en festburka och ingen kontorsburka? Jag behöver stilråd och får fråga Hengame imorgon.

Vidare står det att Iran har ca 70 miljoner invånare och att 68% bor i städerna. I Teheran finns 16 miljoner invånare på dagen och 12 miljoner på natten. Valutan heter Rials och 1 Euro är nästan 15 IRR. Tydligen är landet känt för sina vackra mattor, sin Caviar sin goda mat. Men man kan också åka skidor, det finns fyra skidbackar runt om Teheran och en i stan. Det finns palats och museum som är väl värda ett besök. Men den irakiske taxichauffören, som körde mig till Arlanda, sa leende att jag inte fick missa basaren. Vi får väl se vad jag hinner med. Nästa sida i min guidebok är några användbara fraser:

Salam – Hej
Khodahafez – Hej då
Mersi – Tack
Lotfan – Please
Kheily khoob – Mycket bra
Chetori? – Hur mår du?
Khanoom – Kvinna
Agha – Man

Min kära väninna berättade att seden är att man nästintill uttalar en liten dikt till varje människa man möter. Att fatta sig kort är oförskämt, något jag märkt i förstudierna och mejlväxlingen med alla deltagare. Och hit ska jag då komma med mina effektivitetstips? Deras arbetsvecka börjar nu på söndag, min med. Men nu ska jag först göra ett besök för att lämna över välling. Fortsättning följer, det vill jag lova.

Trevlig nordisk hösthelg önskar jag dig

Petra Brask

”Jag vill inte bo i ett hus med höga, kompakta murar och stängda fönster. Kulturens vindar från alla länder ska blåsa fritt genom mitt hus, men ingen av dem ska föra mig med sig. Jag vill stanna på jorden.”

Mahatma Gandhi (1869-1948)

Lämna ett svar