Har någon snott din kudde?

imageSjälen och det goda humöret var på väg rakt ner i skorna. Det var som en mardröm jag brukade drömma när jag var liten. Om hur jag kom på försent när jag skulle till skolan och hur hela omgivningen var emot mig när jag kämpade för att ta mig dit i tid. Dörren krånglade, väskan tappade ur sitt innehåll, bussen kom försent och hela tiden kände jag stressen över att inte hinna i tid dit jag skulle. Det var alltid en lättnad att vakna och inse att det bara var en mardröm. Så var det inte nu. Jag var smärtsamt vaken. Och någon hade snott min kudde.

Den här veckan körde igång med många härliga möten och slutade med några större föreläsningar. Bland annat i Linköping som man kan ta sig till väldigt snabbt och smidigt med tåg, som det så käckt står på SJs hemsida. Redan där borde man ju bli misstänksam. Hur mycket extra marginaltid behöver man för att åka tåg? Vad händer när du kommer försent? Hur hanterar du ett förlorat tidstapp?

När man jobbar med att utbilda inom Time management så finns det en stor dödssynd – att komma försent. Det är svårt att hämta upp det tappet i förtroende när du ska ställa dig på scen och föreläsa om tid. Då jag är en av de största tidsoptimister som går i ett par skor, har jag ofta tillämpat mina egna planeringstekniker genom att skapa ordentliga marginaler i kalendern. Jag brukar kalla dem för kuddar, tidskuddar. Dessa härliga mjuka kuddar av tid skyddar mig under veckorna och ser till att jag slipper jäkta till olika evenemang. Kuddarna gör så att jag slipper komma inspringande med andan i halsen och röda kinder och flåsade säga “Heeej” samtidigt som jag försöker ge ett lugnt och förtroendeingivande intryck. Kuddar gör att jag kan njuta hela vägen till kunderna och vara full av energi när jag väl är framme. I bästa fall. Men du och jag som lever i verkligheten vet att ibland kan inte ens kuddarna dämpa de fall av tidskrävande händelseutveckling som t ex en tågresa kan skapa i ditt liv.

Av just denna anledning tittade jag misstänksamt på SJs käcka hemsida som utlovade smidiga tågresor, parallellt med att jag insöp SMHIs senaste värderrapport. Den var full av varningskyltar för väghalka och stora snöflingor. Miljövännen i mig vill ju helst undvika egen bil och om det nu är halt också så finns det dubbla anledningar att åka med SJs rullande service. Föreläsningen i Linköping skulle börja klockan 13.00. och med en tågkudde på det, tänkte jag.. hmmm… Låt säga att jag tar i riktigt ordenligt och åker hemifrån klockan 07.00… Min man som älskar allt som andas framförhållning tittar uppskattande på min planering och mumlar “Du lär dig!” Jag muttrar tillbaka “Vad fint… så här efter 20 år i time management branschen.”

Planeringen gick ut på att jag åkte två tåg tidigare än jag egentligen behövde. Du som har varit med förr har säkert redan listat ut att den stora rejäla tidskudden sprack. Tåget kom in en timme försent till Stockholms central. Fortfarande vid gott mod hoppade jag på marginalerna skulle hålla. En timme senare hade vi fortfarande inte kommit förbi Södertälje. Det berodde inte på vädret utan på tekniska problem. Jag hade råkat hamna på en vagn som egentligen var abonnerad av ett helt företag. De hade full personalfest mitt på blanka förmiddagen och gick runt och drack öl och hälsade glatt på varandra. Innan jag listade ut att de alla kom från samma företag satt jag och funderade över hur öppna och sociala vi svenskar ändå har blivit med varandra. När konduktören sedan upplyste mig om att jag var den enda passageraren på den vagnen som liksom inte tillhörde gänget, så fick det sin förklaring.

Tågföraren var flitig med att informera om alla tekniska fel och när vi närmade oss tre timmars försening så började jag inse att inte ens min väl tilltagna tidskudde skulle hålla. Stämningen i vagnen hade gått från suckar, besvikelse, till ilska och sedan skratt. Det räckte med att tågföraren slog på mikrofonen och sa “Ja, då får vi be om ursäkt men…” så skrattades det hejdlöst i vagnen. Jag tittade febrilt på klockan och insåg att jag måste ringa beställaren och förbereda dem på att jag inte skulle dyka upp i tid. En del av mig kände skuldkänslor över att komma försent. En annan del försökte lugna mig och menade att jag kunde ju inte gärna be om en övernattning i Linköping när jag ska börja föreläsa kl 13.00. Det fanns ingen att bli arg på. Bara en uppgivenhet och käsla av att befinna sig i en mardröm som inte tog slut.

När jag en timme försenad kliver upp på scenen framför de tålmodiga kunder som väntat in mig, så är jag mycket glad att det inte är mitt första år i branschen. Det gick att vända förtroendet, det gick att använda det som hänt som ett exempel på den verklighet där vi behöver vara flexibla och ställa om. Visst kan man planera för det oförutsedda, visst kan man lägga in tidskuddar och andra marginaler. Men ibland hjälper inte ens det. Tänk om det då är din förmåga att kunna hantera det oförutsedda som blir din räddning? I det här fallet blev jag räddad av tre rutinerade chefer som tog över en timme av min föreläsningstid och gjorde något vettigt av den. Stort varmt tack för det!

Önskar dig en flexibel helg
Petra Brask
“Last night I dreamt I ate a ten pound marshmallow. When I woke up the pillow was gone.”
Tommy Cooper

Lämna ett svar