Facebookdepression?

”Mamma, det var fett skönt att stänga av mobilen under påsklovet. För att inte tala om Facebook, så skönt att slippa.” Jag tittar på min 13-åriga dotter och undrar vilken planet hon kommer ifrån. För bara några månader sedan satt samma tonåring och grät över att hon var den sista i klassen som skulle få en mobil och ett facebook-konto.

Barnläkare varnar för Facebookdepression. De menar att barn kan få en känsla av att inte duga eller vara tillräckliga när de jämför sig med den orealistiska värld som målas upp på Facebook. Hur är det med vuxna då?

På lunchrasterna hör jag ibland högljudda diskussioner om att vara eller inte vara på Facebook.

”Jag orkar inte med det, man måste vara så social och jag känner att jag inte hinner med mina riktiga vänner.” sa en kvinnlig deltagare i 30-årsåldern. “Du har inte varit aktiv på länge” var ett meddelande jag tröttnade på och droppen var när min kompis Annika som lagt till mig hade 789 vänner och jag bara hade 22.

På stan ser jag ibland människor som fikar med kompisar och med sina smarta mobiler är mer intresserade av att dela med sig av upplevelsen än att delta på plats. Vad är det som lockar så med Facebook? Vilket mänskligt behov tillfredställer det? Kan det skapa en social stress?

En del kritiker tycker att Facebook är ett stort popularitetstest, där den som har flest vänner och foton taggade vinner. De menar att det är en lekplats för vuxna på nätet med taskig självbild. Men vad var egentligen grundtanken med Facebook?

Facebook grundades i februari 2004 av Mark Zuckerberg tillsammans med hans college-rumskamrater och studievänner Eduardo Saverin, Dustin Moskovitz och Chris Hughes. Det har fått sitt namn efter de elevkataloger som i USA delas ut till studenter av universitetens administration, vars syfte är att hjälpa studenterna att lära känna varandra bättre.

Till en början begränsades registreringen på webbplatsen till Harvardstudenter, men gradvis öppnades webbplatsen för studenter vid andra universitet i USA och Kanada och slutligen till allmänheten och resten av världen.

I mars 2011 hade Facebook mer än 600 miljoner aktiva användare.

Mest intressant är hur Facebook-systemet fungerar för att fylla ett djupt psykologiskt behov i vårt samhälle. I hundratusentals år har människan bott i stammar på ca 30-70 personer. Under den industriella revolutionen, splittrades storfamiljen för att flytta arbetare till städerna. Men ett djupt evolutionärt behov av gemenskap fortsätter att pocka på uppmärksamhet. Känslor av samhörighet som genereras av dina nära och kära, din arbetsplats, i lagsporter och nu på Facebook.

Att människor vill uppdatera sig på Facebook eller kontrollera sin e-post oupphörligt beror helt enkelt på en längtan efter kontakt.

Låt oss jämföra Facebook med Abraham Maslows behovstrappa (visas oftast som en pyramid). De lägsta nivåerna består av de mest grundläggande behoven som mat, vatten, sömn och värme. När dessa behov har uppfyllts, kan människor gå vidare till högre nivåer av behov som blir allt mer psykologiska och sociala. Behovet av kärlek, vänskap och intimitet blir viktiga. Längre upp i pyramiden kommer behovet av personlig självkänsla och känslor av att utföra något viktigt och meningsfullt. Slutligen betonade Maslow vikten av självförverkligande, att växa och utvecklas som person.

Facebook syftar främst till att tillfredsställa sociala behov av att tillhöra och känna att någon bryr sig. Ett annat behov, vad gäller självkänsla och socialt erkännande, kan uppnås med Facebook. Det tillåter normala människor att känna sig som kändisar. Vi smickras av tanken på att andra kanske faktiskt bryr sig om detaljer i vårt dagliga liv.

Kan detta fenomen av mikro-kändisskap drivas av en existentiell ångest?

Jag Facebookar, alltså finns jag.

Jag har med stor glädje hittat gamla klasskompisar både i Sverige, men också från skolor utomlands under uppväxtåren. Det är fantastiskt kul att titta på bilder på vänner från Nya Zeeland. För mig är Facebook ett roligt hjälpmedel och verktyg för att hålla kontakt med gamla och avlägsna vänner och det är klart har man inte hörts på 15 år, så finns det kanske inte behov av att förmedla sig varje vecka.

Sociala medier som Facebook, Stay Friends, Linked In och andra är säkerligen här för att stanna och jag har lovat mig själv att hålla det på en lagom nivå. Bestäm hur aktiv du vill vara. Precis som vi ibland känner i privatlivet att vi behöver egen tid och inte orkar umgås jämnt och ständigt, så har vi samma rättigheter i alla medier att stänga av.

Nu stänger jag av datorn och lämnar det fina svenska vädret för hettan i Dubai. På söndag börjar deras arbetsvecka och då får min vecka också börja.

Önskar dig en härlig helg,

Petra Brask

”Cogito, ergo sum”
René Descartes (1596-1650)

Lämna ett svar