Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged tidstjuvar

Blir du aldrig färdig?

Recovery”Det var en välbehövlig vila. Det blev två hela och så välgörande veckor. Nu känns det som att min hjärna har fått distans och orkar tänka igen. Före jul så blev minsta problem till en stor sak. Nu så här i ljuset av en vilsam period kan jag nästan fnissa över med vilken intensitet jag jagade små stackars detaljer som att de var stora, otäcka monster som skulle hanteras och tämjas. Och hela tiden muttrade jag att bara allt blev färdigt så skulle jag minsann få vila. Problemet är bara att jag aldrig blev färdig.” Mannen som pratar med mig i telefon låter så glad. Jag kan se honom framför mig i sitt cendrébruna hår och stora skägg. Han har en mjuk stämma när han är på gott humör. Men de som jobbar med honom vet att han kan få en mycket bestämd skärpa när han blir stressad eller irriterad. Och han blir väldigt lätt irriterad när han blir stressad. Vem blir inte det? I hans fall höll det på att kosta honom familjen.

Den här veckan har jag mött deltagare som haft en helt annan energi än när jag mötte dem före jul. Och jag kan bara instämma för egen del. Ledigheten bjöd på en stor dos påfyllning av energi. Förutom julfirande och skidåkning så roade jag mig med att lyssna på årets Vintervärdar i P1. Om du av någon anledning inte fick tid att lyssna på Tomas Sjödin, så har jag i slutet av bloggen lagt in hans vinterprat från den 28 december.

Tomas Sjödin är författare, pastor och föreläsare och har skrivit många böcker. Han är dessutom krönikör i Göteborgs-Posten. I sitt vinterprat berättar han att det finns ord som han fruktar innebörden av. Ett av dem är ”förgäves”.

Det får mig att tänka på hur många deltagare som, när vi pratar om vad som ger dem motivation i jobbet, nämner hur viktigt det är med mål och mening. Att veta att de bidrar till verksamheten, men också hur viktigt det är att få feedback för sin insats. ”Det värsta är när man inte hör något alls. Eller när man hör att det man gjort inte var till någon nytta. Eller att man gjort något helt i onödan.” är vanliga kommentarer när vi pratar om tids- och energitjuvar på jobbet. Många deltagare tar som exempel upp rapporter som de fyller i till någon ekonomiavdelning och där de tycker att de fyller i samma saker i flera olika rapporter, men undrar om informationen någonsin används och hur stort värde den ger? Tänk om du lägger ner en oerhörd kraft och tid på en väldigt omständlig rapportering som är förgäves?

Det leder mig osökt in på hur viktiga ord kan vara. Och att det finns andra källor till energi än bara återhämtning. Ibland kan det vara de minsta orden som ger mest. Tack. Tack för att du fyller i den här rapporten. Tack för att du alltid lämnar in din lönerapport i tid. Tack för att du är en så himla härlig kollega. Tack för att du gör ett så bra jobb i det här projektet.  Det korta ordet på fyra bokstäver uttrycker att det finns ett värde i det man gör.

Inte minst när vi kommer hem kan det lilla ordet få stor betydelse. Tack älskling, för att du ordnar med tvätten. Tack för att du tänkte på mig idag. Tack för att du plockade ur diskmaskinen. Tack för att du var tyst, när jag behövde lugn och ro omkring mig.

Men ibland när orken tryter orkar vi inte vara så himla tacksamma mot vår omgivning. Vi kanske i bästa fall orkar på jobbet, men inte när vi kommer hem. Där tar kraften liksom slut. Och så blir vi besvikna på oss själva för att vi inte är de där människorna vi skulle vilja vara med de som står oss närmast. Ibland förväxlar vi kanske bristen på ork, med bristen på kärlek? Vi glömmer kanske att det är enklare att skaffa ett nytt jobb än att skaffa en ny familj?

Eller hade du tänkt hinna med dig själv och familjen när det är mer lämplig tid för det? Eller när du inte orkar jobba mer? Eller när du är klar med det som måste göras?

En liten retlig detalj i livet är att man aldrig blir färdig. Det finns alltid något staket som ska målas, någon kartong som ska rensas, något projekt som ska avslutas.

När trycket på vardagslivet ökar, så är det viktigt att hålla i minnet att det är just det, vardagslivet – som är livet. Det kommer inte något annat liv efter det sedan. Det är inte så att vi först lever vardagslivet i 80 år och sen kommer lyxlivet.

Tänk om det här året ska bli ett år med lite mer lyx i vardagslivet? Med större marginaler, lite mer vila mellan varven, lite återhämtning trots att den där att göra-listan inte är färdig. Aktivitet kostar vila, det vet varenda idrottsman. Och om det också kostar kärlek, då vore det ju rentav lönsamt att vila tillsammans med dina nära och kära ibland. Se till att du har planerat in nästa längre återhämtningsperiod och att du skapar lite luft i kalendern så att du får det att fungera under tiden. För när vi blir stressade tappar vi inte bara tålamodet och distansen till saker och ting. Vi minskar också vår effektivitet och vår förmåga att fatta bra beslut.

Önskar dig en lyxig helg

Petra Brask

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/291148?programid=2071

“Hopeful thinking can get you out of your fear zone and into your appreciation zone.”
Martha Beck

Tid som läcker eller tid som räcker?

in the moment”De jäktandes liv rinner bort i djupet. Det spelar ingen roll hur mycket du än gjuter in… om det icke finns någon botten som tager upp och bevarar det…”skriver den romerska filosofen Lucius Annaeus Seneca d.y. född 4 år f Kr. i Spanien. Han säger vidare att; ”Deras liv är kort, som jämt äro i sysselsättning.” Pauser, avbrott för stillhet, avspänning och återhämtning skulle enligt honom leda till att vi upplever oss själva och tillvaron mer rofylld och tiden mer än tillräcklig. Men herregud! Karln levde samtidigt som Jesus. Jag menar f. Sp. – före Smartphonens tid. Före informationsåldern. De hade stentavlor! Och Seneca skriver att folk behövde återhämtning. Vad ska vi då inte behöva nu?

Hur är det med närvaron? Har din smartphone blivit en snuttefilt som tröstar dig så fort du riskerar att bli ensam med dina egna tankar? Varje gång du märker att du fått ett nytt sms eller mejl så utsöndras dopamin inom dig. Detta kan bli till ett beroende. Hur är det med signaler om Facebook och Twitter uppdateringar? Beroende?

”Jag försöker koppla av när jag är hemma, men det går inte. Jag har provat mindfulness, men det är ju så tråkigt.” Kvinnan framför mig är en mycket uppskattad chef, känd för att vara närvarande, lyssna och leverera i tid och när det gäller. Det tar en stund innan jag ser igenom hennes lugna fasad. Där under ytan lurar en ytterst stressad människa som har piskat upp sig själv till warpspeed alltför länge. ”Jag behöver lära mig att koppla av, men jag förstår inte hur jag ska ha tid med det? Om jag lägger mig på soffan en stund, så flyger jag snart upp igen för jag tänker på allt jag skulle kunna göra istället och så sträcker jag mig efter mobilen och börjar svara på mejl och kolla Facebook.”

Kvinnans kollega nickar igenkännande och berättar i sin tur om hur upprörd han blev en kväll när han glömt sin mobiltelefon och var ute på krogen med sina kompisar. ”Det var längesedan jag kände mig så utanför.” var hans kommentar. ”Jag stod ut en timme, men sedan gick jag hem och var riktigt förbannad på mina vänner. Hur ignorerad ska man behöva bli egentligen? ”Jag funderade på om han var överkänslig eller hade ovanligt taskiga vänner, när han något mildare fortsatte;  ”Halvvägs hem kom jag på att jag hade betett mig precis likadant, om jag inte hade råkat glömma telefonen.”

Då kan man ju undra vad detta är för ett beteende? Låt oss kalla det ”Livet-pågår-medan-du-försöker-fånga-det-i-din-smartphone-beteendet.” Jag minns när jag brukade fnissa åt kineser och japaner på stan som filmade och fotade så hysteriskt att de glömde att njuta av semestern. Nu ser jag inte bara asiater som beter sig så… och det gäller inte bara under semestertider… Har vår smartphone blivit en alien förklädd till snuttefilt som tagit över vårt liv? Låt oss få 2 minuters tankeställare.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=OINa46HeWg8&w=420&h=315]

När du sett den här filmen börjar du kanske fundera på om du har en plats eller ett utrymme där du kan finna mer sinnesro? Och då kommer vi osökt in på nästa klipp. Hur viktigt det är att bejaka ditt behov av egen tid och eget utrymme? Katten vet hur du ska få till det. Och skam den som ger sig.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ieax46UMtm4&w=420&h=315]

Tänk om det är så som den romerska filosofen Seneca listade ut redan på Kristus tid; När vi tar oss tid för reflektion och återhämtning Sit on Tailså upplever vi tiden som mer än tillräcklig. Då kanske det är dags att ifrågasätta ett allt för stort beroende av en snuttetrasa?

Önskar dig en rofylld helg

Petra Brask

”Life is all memory, except for the one present moment that goes by so quickly you hardly catch it going.”
Tennessee Williams

Vem sätter värde på dig?

Learning”Jag ifrågasätter hela begreppet effektivitet. Och så kan jag bara tolka det som att vi inte har skött oss, eftersom det stod att det var obligatoriskt att gå den här utbildningen.” Det är efter lunch och hundtimmen som jag brukar kalla det. Timmen när alla deltagare är trötta och helst vill att föreläsaren släcker ner ordentligt i lokalen så att det inte märks när åhörarna slumrar in. Det är timmen när jag får jobba som en hund för att skapa energi i salen igen. Den här dagen står jag inför en ny grupp bestående av chefer, professorer och pedagogiska ledare. En erfaren dam granskar mig strängt och förklarar att hon tar det som en förolämpning att hon blivit kallad till min utbildning i Effektivare Möten.

Den här veckan har jag träffat många deltagare som kommit tillbaka från föräldraledigheten och med full entusiasm kastat sig in i jobbet igen. De har pratat om hur fantastiskt det känns att som småbarnsförälder få dricka en hel kopp kaffe utan att behöva springa och rädda upp en katastrof. Glädjen i att få prata till punkt med en annan vuxen utan att avbrytas av akuta blöjbyten. I nästa sekund har de med värme och stolthet visat bilder på sina söta lintottar. De har påmint sina kollegor om hur lyckligt lottade vi ska känna oss om vi har ett jobb att gå till. Visst kan man klaga på att ”det är för mycket” ibland. Men föreställ dig det omvända.

Vem är du om du inte har ett jobb att gå till? Händer det något med ditt värde då? Händer det något med din glädje?

I slutet av varje vecka har jag en stående punkt i min kalender. Samtalet till min pappa. Sisådär vid halv fem varje söndag ringer jag honom och pratar om allt mellan himmel och jord i upp till en timme. Första gången jag ringde honom efter att min mamma hade gått bort, så satt jag med en klocka i handen och tog tiden. Jag hade bestämt mig för att få samtalet att vara i minst fyra minuter. Sekunderna tickade fram sakta, sakta. Det är min mamma som har skött de sociala kontakterna i familjen. Pappa har varit den reflekterande, analyserande och ibland blyga. Han öppnar bara munnen om han har något väldigt viktigt att säga. Han är inte Telias bästa kund genom tiderna om man säger så. Den som verkligen kunde få pappa att öppna upp sig var hans hund, Simon. Min pappa har haft tre passioner i sitt liv. Mamma, Hunden och Jobbet. På grund av ålder har alla tre försvunnit, en efter en.

Jag minns när det hette arbetslös och hur Arbetsförmedlingen i sina reklamkampanjer jobbade hårt för att det skulle heta arbetssökande. Arbetslös fick inte bli förknippad med värdelös. Men är arbetsökande förknippat med värdesökande? Men visst kan man väl ha ett arbete och ändå känna sig värdelös?

Det fick jag erfara i slutet av den här veckan när jag stod inför de pedagoger och ledare som känt sig tvingade att gå min utbildning Effektivare Möten. Personalchefen tog på sig ansvaret för att ha velat ge alla medarbetare utbildningen som en bonus för att de alla har gjort ett bra jobb. ”Jag kunde inte för mitt liv föreställa mig att ni skulle ta det som en förolämpning.” sa hon och tittade sig förvånat omkring i den stora utbildningssalen. ”Jag gick själv en utbildning med Petra för ett par månader sedan och tyckte det var bland det bästa jag har gjort. Nu ville jag erbjuda er samma möjlighet. Det är tänkt som en belöning.”

När vi väl rett ut missförstånden fick vi en mycket kreativ eftermiddag där deltagarna med stort engagemang bjöd på sina erfarenheter, kunskaper och skratt. När dagen var klar hade de tagit fram suveräna guidelines för olika typer av möten samt prövat metoderna om och om igen i olika möteskonstellationer. Det vara glada ansikten som lämnade lokalen och tackade för en givande eftermiddag. Kvar stod jag och kunde inte låta bli att känna mig lite fundersam över att en utbildning i effektivitet skulle ses som en förolämpning mot någons kunskap och erfarenhet.

Jag är inne på mitt 18:e år som effektivitetskonsult och lär mig nya saker hela tiden. Min pappa fyller snart 70 år och har nyss gått i pension, men hävdar att det fortfarande finns så mycket att lära. ”Det är en glädje att känna sig värdefull och det är en glädje att lära sig nya saker. Den dag jag slutar känna det, är den dag något i mig dör.”

Önskar dig en helg med mycket glädje

Petra Brask

 

”Remember that the most valuable antiques are dear old friends.”
H. Jackson Brown, Jr.

 

Att lyckas är ingen garanti för lycka

 Veckan hade inte börjat bra. Faktum var att den inte kunde börjat sämre. Men här stod jag ändå och hade överlevt till slutet av den och tyckte att den hade tagit sig. Gruppen framför mig var ett digert gäng entusiaster i försäkringsbranschen som med glada ögon visade prov på samarbetsvillighet när de kom fram med kloka lösningar på avdelningens tidstjuvar. Efter vårt första steg tillsammans kom deras ledare fram till mig på scenen. Hennes dräkt var som klippt ur en modetidning för affärskvinnor och hon tog vant in hela rummet när hon talade. ”Vi vill tacka dig för att du har kommit hit till oss idag och startat den här förändringsprocessen och vårt nya effektivare liv. Vi har därför tagit med en speciell present till dig. Här är din get, Petra!”

Har du någon gång känt som att du har ett svart orosmoln över huvudet, som du irriterat försöker vifta bort? Ett svart moln som är där trots att du har allt du någonsin drömt om eller åtminstone allt som många runtomkring dig tycker borde vara drömmen. Du har en någorlunda hälsosam kropp och har turen att bo i ett land där det råder demokrati. En familj, ett hem, vänner. Till och med vädret utanför ditt fönster är irriterande perfekt och ändå är det inte bra. Ditt moln hänger över dig och du kan inte sätta fingret på varför det är där och vad det betyder?

Ibland vaknar du och tror dig veta vad molnet står för. För säkerhets skull drar du till med att det står för något som ligger utanför din kontroll, något som inte du kan förändra. För då behöver du ju inte göra något åt det. Det är riksdagens fel, vädrets makter, chefens, kollegans, din partner (den som inte har velat förändra sin partner nå’n gång, ljuger…). Det är Sverige, i ett annat land hade du minsann…

Kanske skyller du inte alls på någon och har inte en susning om vad molnet betyder.

I måndags låg det ett lågtryck över mig när jag vaknade. Något var fel. Inne i min hjärna hade tankarna snurrat till sig. De gick i samma hjulspår. Något är fel, men jag vet inte vad. Bara en allmän olustkänsla. Men fy katten vad den tog energi! Fast besluten att få bort den googlade jag på lycka och kom osökt in på min favoritsida TED talks.

Varför lyckas människor? Är det för att de är smarta? Eller är de bara lyckosamma? Analytikern Richard St. John komprimerar samman år av intervjuer kring de riktiga hemligheterna till framgång, i en 3-minuters presentation. Kort och bra. Jag kastade mig nyfiket in i Richards roliga tal.

http://www.ted.com/talks/lang/sv/richard_st_john_s_8_secrets_of_success.html

Några skratt senare mådde jag bättre och jag kände igen mig. Jag hade inte haft den där pushiga mamman som Richard pratade om. Jag och min storebror fick klara oss själva från tonåren och uppåt, medan våra föräldrar jobbade utomlands. Det i sig gav oss en otrolig drivkraft och ett entreprenörskap. Vi gjorde listor på innetjänst och utetjänst. Vissa veckor på året kändes utetjänsten som att man var ledig. På så sätt tog vi hand om familjen stora hus på landet (tack brorsan, jag vet att du drog det tyngsta lasset). Jag tror det var då min stora passion för effektivitet började. Hur intresserad är man av att göra jobbet lättare för sig när man är 15 år? Jätte!

OK, Richard, 8 enkla vägar till framgång, men sedan då? Att lyckas är ingen garanti för lycka.

Jag googlade igen. Och till min förvåning dyker Mr St John upp en gång till. Den här gången pratar han om att behålla framgången. I sin typiskt ärliga stil påminner han oss om att framgång inte är en enkelriktad väg, utan en konstant resa. Han använder historian om sitt eget företags framgång och nederlag för att illustrera en viktig läxa – när vi slutar försöka, misslyckas vi. Det tog honom bara 4 minuter att förklara det.

http://www.ted.com/talks/lang/sv/richard_st_john_success_is_a_continuous_journey.html

Jag var mer nöjd den här gången. Det träffade mer rakt i hjärtat. Det viktiga i att hålla dig kvar i det du verkligen brinner för, inte konstla till det för att andra tycker det är en bra eller lönsam idé (för vem då?) Mmm… mitt moln började lätta. Men det var inte förrän på slutet av veckan som det försvann på riktigt. När jag fick geten.

Jag blev lite nervös först och trodde de kära kunderna skulle plocka fram en livs levande get bakom kulisserna. Hann tänka några tankar på hur jag skulle förklara det för min ordningsamme man hemma…”Eh, hej älskling! Det hände en rätt kul sak på jobbet idag…” samtidigt mumlade jag matt ”En get! Tack! En så’n har jag faktiskt inte…”  men tänkte snabbt ”Vad är det för fel på blommor?”

Den kloka ledaren räckte stolt över ett köpintyg med en bild på en vit get som bar en namnskylt som det stod Petra på. Det stod också att Skandinaviska Barnmissionen hade mottagit en gåva för inköp av en get till deras näringsprogram i Afrika. Flera länder i Afrika är hårt drabbade av HIV/Aids och många barn har blivit föräldralösa. Geten Petra kommer att ges till en fattig familj som tar hand om föräldralösa barn och den kommer att vara viktig för denna familjs överlevnad.

Det var då jag blev påmind om livets goda och vad som gör mig lycklig. Att få ge. Varför inte en get? Till någon som verkligen behöver det.

Ett varmt tack kära kunder för att ni påminde mig om hur viktigt det är att vi alla bidrar till att göra den här världen lite bättre. Det är inte viktigt vad vi gör, men att vi alla gör något. Tänk om det inte behöver vara mer än en vänlig tanke. En omtanke.

En omtänksam helg önskar jag dig

Petra Brask

“It’s not always easy to push yourself, and that’s why they invented mothers.”
Richard St John

…or brothers?
Petra

Tidstjuvar? Vem stjäl din tid?

För några år sedan satt jag med mina barn i TV-soffan hemma och tittade på ett barn- och ungdomsprogram som heter REA. Fantastiskt program, där ungar ställer oss vuxna till svars för våra handlingar, när de tycker att vi beter oss lite underligt (rätt ofta). I det programmet som jag fastnade i var det en pojke som åkte till sin mammas jobb och intervjuade hennes chef. Hans mamma jobbade som sjuksköterska på ett sjukhus och hade varit tvungen att jobba övertid ofta på grund av personalbrist (inte helt ovanligt) Pojken såg till att kameran riktades mot den intet ont anande chefen och stack mikrofonen under näsan på honom. ”Hej, det är så att min mamma jobbar här för dig och hon har jobbat väldigt mycket på sista tiden. Så mycket att hon missat några av mina viktigaste fotbollsmatcher och träningar. Nu undrar jag vad du tänker göra åt det?”

Under alla år som jag undersökt vad mina deltagare lägger sin tid på under arbetsveckorna har jag kommit fram till att det är förvånansvärt lika från år till år. Tiden räcker inte till för de viktigaste sakerna. Vart tar den vägen då?

Vi har en tendens att först fylla dagarna med följande tidsblock:

–       Återkommande uppgifter och rutiner (mail…)

–       Möten, möten och åter möten (och ibland utbildningar)

–       Oförutsett

Återkommande uppgifter och rutiner

Återkommande uppgifter och rutiner? Vad är det?
E-post, fakturor, tidrappor­ter, reseräkningar, planering, fikaraster mm. Din egen administration helt enkelt!

Innan våra deltagare gått vår utbildning uppskattar de att de lägger ca 1 – 2 timmar per dag på detta. Sedan inser de att mailhantering ingår och då ökar de på sin siffra med en timme till. En del frågar vad vi menar?

E-posthantering? Där ingår ju allt mitt jobb!  Då kan jag skriva 8 timmar på detta, minst!

Ja, men vi menar bara att du ska sortera e-posten i olika kategorier, det som ska göras, sparas eller det du kan kasta. Vissa saker i mejlen går fortare att svara på direkt än att flytta till din att göra-lista. I genomsnitt tar ett mejl 2 minuter att svara på. Om det har en bilaga tar det i genomsnitt 4 minuter att hantera enligt Olle Bälter, forskare på våra e-postvanor.

Möten och utbildningar
Vilka möten avses här? Gäller det även spontana möten? Nej, här menar vi möten som du har bokat in i din kalender, möten som du vet om ska komma. Vissa dagar har du heldagsmöten eller heldagsutbildningar. Jag möter sällan deltagare som tycker att de har för få möten. Genomsnittet bland våra deltagare ligger på ca 1-4 timmars möten per dag.

Oförutsedda och oplanerade uppgifter
Vad menar vi här? Vissa saker kan du egentligen förutse.

Det är ingen överraskning att din chef ringer för att stämma av saker med dig, eller dina medarbetare kikar förbi för att fråga något. Skrivaren brakar ihop och du är den enda som kan fixa det. Bengt fyller år och du får hämta tårtan för ingen annan har bil. Kunderna ska ju ha sitt, de behöver nå dig och fråga om offerten eller fakturan. Oförutsett kan ibland vara det viktigaste i ditt jobb, men du vet inte när i tiden det kommer. Du vet bara att det kommer och att du behöver ha utrymme för det, annars kommer veckan att braka ihop innan den ens har börjat.

Våra deltagare brukar uppskatta att de har någonstans mellan 1-4 timmars oförutsett per dag i genomsnitt. Chefer har oftast en högre siffra, då de ska finnas till hands för sina medarbetare.

Räkna ihop hur mycket tid av dagen du nu har spenderat. Vad har du kvar? Eller har du redan hamnat på minus?

Men vad gör det. För dagen var väl ändå avklarad nu, eller? Vad är kvar egentligen?

Just det, ditt jobb, ja! Det som står på din att göra-lista. Förberedelser inför möten, dina projekt, det som hamnade på ditt bord på senaste avdelningsmötet, kontakta kunderna, ringa, fixa, beställa, avbeställa, driva, leda, utveckla…

Om du nu tillhör de som inte fick så mycket tid kvar så finns det en lösning på problemet.

Vad gör gemene man i Sverige när vi fyllt bokhyllan med för många böcker?

Jo, då finns det ett företag som heter Ikea, som lever på att vi i Sverige hamstrar saker och har väldigt svårt för att rensa och slänga. Ikea blir väldigt glada när du har fyllt dina bokhyllor och kommer till dem och köper några nya.

Blev det lite trångt hemma? Det är lugnt då finns Shurgard och andra företag som tjänar pengar på att hyra ut utrymme till dig. Det är perfekt! För några tusenlappar per år, kan du ha hur många saker du vill.

Hur är det med din tid då? Jo, där agerar du på precis samma sätt. Du insåg kanske nu att du är en av de där som snopet noterade att tiden tog slut? Veckan fylldes med e-post, avbrott, telefon, möten, möten och åter möten och så fanns det ingen tid till dina egna projekt, din att göra lista? Det är lugnt! Du kan ju fylla på med fler timmar! Det är bara att jobba övertid.

Lättad över att ha löst problemet, bokar du in lite jobb på söndagen eller så är du riktigt diffus och bestämmer dig för att inte bestämma när du ska jobba på helgen, utan går och mal det inom dig hela fredagen, lördagen och halva söndagen innan du till slut tar tag i det på söndag kväll. Hur länge har det funnits på ditt samvete och smetat ut sig över din privata sfär då?

Du är långt ifrån ensam om att smeta ut jobbet eller åtminstone tankar på jobbet över dygnets alla timmar. Det kan inte hjälpas, så är det ju för alla. Vems tid är det du lånar av? Din egen, familjens, träning? En fundering jag har är om du får tillbaka den tiden? Inte? Ok, då kallas det inte för att låna. Det kallas för stöld.

”Jag satt stum i TV-soffan när jag tittade på den unge reportern på REA, full av beundran men också med tårar i ögonen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det gjorde inte chefen på TV heller. Han stammade fram att pojkens mamma minsann fick betalt för allt hon jobbat över och att det är så här ibland. Pojken var inte nöjd med svaret och tryckte bestämt fram mikrofonen igen. ”Jaha, det har varit så här alldeles för länge nu, tycker jag, och jag vill veta vad du tänker göra åt det? Hur ska du lösa det här? Jag vill ha tillbaka min mamma.”

Jag röstar på den här pojken. Han kan bli allt han föresätter sig för han har lärt sig att ifrågasätta. Tänk om det är dags att ifrågasatta hur du använder din tid? Vänta, låt mig frasera om den frågan. Tänk om det är dags att ifrågasatta hur du tillåter andra att använda din tid?

För om livet är här och nu, kanske det finns viktigare saker du vill göra än att jobba när du är ledig?

En solig vårhelg utan dåliga samveten önskar jag dig

Petra Brask

”Om du får ett dåligt betyg i skolan så visa det för din mamma när hon pratar i telefon”
Alyesha, 13 år

Sida 1 av 212

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask