Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged stress

Många bollar i luften nu?

vovve och bollarTänk dig att du sitter på ett kontor och ska fokusera. Du har en enormt viktig deadline och en röst i ditt huvud säger. ”Det här kommer aldrig att gå!” Du är redan alltför försenad. Utanför ditt kontorsfönster mitt i staden, sitter det en dragspelare och försöker förtjäna sitt uppehälle. I takt med att det blir kallare, blir hans melodier hurtigare och till slut märker du hur ditt hjärta hoppar i bröstet i takt med den tilltagande polka som spelas. Du ser dig desperat omkring och vill helst ta död på något, vadsomhelt för att slippa det eviga gnisslandet på dragspelet. En röst i ditt huvud börjar nu säga att du är på gränsen till nervsammanbrott. Förmodligen det mest sanna du hört den dagen.

”Det är många bollar i luften nu!” säger flygvärdinnan glatt samtidigt som hon häller upp mitt kaffe och tar upp beställningar från raden av passagerare i flygstolarna bakom. Utan att hon vet om det sammanfattar hon mina upplevelser av veckan. Den har bestått av flera starka möten med deltagare som fått varningssignaler av sin egen kropp, familjen och läkare. Samtidigt som de frustrerat tittat på mig och undrar: Hur kunde jag bli så stressad?

Beror stressen på att vi känner av det ekonomiska läget i Europa? Har klimatet blivit tuffare på arbetsmarknaden? Måste vi nu visa framfötterna extra mycket för att förtjäna vår plats i laget? Eller är det vårens alla helgdagar som stressar? Kanske är det en kombination?

”Du ska inte tro det bli sommar, ifall inte nå’n sätter fart.” sjöng Ida. Men hur lätt är det att sätta fart när våren hackas sönder av ledigheter?

Sportlovet smetar ut sig över ett gäng veckor, så att vi kan vara säkra på att det alltid finns någon del av landet där det inte går att få tag på någon. Lagom till vi hämtat oss från det kommer påsken och inkräktar på två av våra arbetsveckor. Valborg och första maj stannar upp verksamheten igen och sen ska Kristus ta sin himmelfärd. Nationaldagen har nu blivit en helgdag och sen börjar skolavslutningarna, Midsommar och semestrarna.

Är det konstigt att vi sitter och blinkar förvirrat på arbetsdagarna i kalendern och funderar över när människorna i det här landet ska hinna jobba också?

Lösningen är uppenbart enkel. Med dagens tekniska verktyg, så går det utmärkt att skjuta in jobbet under helgdagarna. På så sätt kan vi jobba hela tiden, samtidigt som vi klämkäckt ler mot familjen och försäkrar att vi är närvarande hemma också. Fast inte just nu, när jag skriver den här rapporten med stort R. Men sen ska jag gå med dig ut och handla. I köpcentrumet funderar vi fortfarande på rapporten. Hur bra blev den egentligen? Och vem har uppfunnit köpcentrum? De måste väl ändå vara Guds straff? Med ungar som springer runt och skriker och smetar glass på varandra. Kvinnor som skriker över hela klädbutiken, ”Tycker du jag ska köpa den här?!” Och män som demonstrativt tittar ner i påsarna från Clas Ohlsson för att visa att de bara råkade hamna i den här dambutiken. Medan de generat mumlar ”Ja, det blir bra, den var jättefin.” och hoppas att frun nu ska ta den senaste i raden av sexton provade klänningar så att de får komma hem någon gång. Hem till rapporten. Frun fräser ilsket att ”Svara ärligt nu. Kan jag ha den här klänningen på ett så viktigt kundmöte?” I huvudet går hon igenom powerpoint-presentationen som ska vinna över kunderna på hennes sida igen.

Media och tidningar har sett till att vi vet ganska mycket om stress och hur det drabbar. Trots det kan vi vara dåliga på att upptäcka egna signaler. När jag sitter och reflekterar så här i slutet på veckan kan jag inte låta bli att fråga min man. Hur reagerar jag när jag blir stressad? Han behöver inte ens tänka utan svarar självklart ”Du blir binär. Du får en jädra fart och kör på så det ryker eller så vill du bara lägga dig ner och skita i allt. I det läget brukar du också klaga på att ”Ingenting är roligt nu.” och det är inte du heller då. Din förmåga till humor försvinner ut genom fönstret.” Jag tittar stumt på min man och tänker att ”som jag frågar får jag svar”. En del av mig vill svara med hur jag upplever honom när han är stressad. Som för att ge igen. Jag inser att det är mina försvarsignaler som vill slå ifrån sig en information som är svårsmält, just av den anledningen att den inte får mig att se särskilt fördelaktig ut. Jag sväljer och tackar för den tydliga analysen.

Tänk om det är dags att ta ett kliv tillbaka och få lite distans till tillvaron? Tänk om det är så att när vi är stressade har vi en tendens att ta oss själva på lite för stort allvar?

När jag avslutade min vecka hos en alltför stressad kvinna, som i falsett berättade att hon minsann inte räckte till och att det var en del av jobbet. Hon visade en bild med en cirkel i mitten och en massa bollar som kastades in mot cirkeln. Det här är jag! Hon pratade fortare och högre i takt med att en gladlynt man spelade hurtiga polskor på sitt dragspel utanför hennes kontorsfönster. Det var kallt ute och jag hörde hur dragspelspolkan blev hurtigare och svängigare, säkerligen i takt med att kylan ökade. Till slut hade jag så vansinnigt svårt att hålla mig för skratt. Situationen blev alltför komisk. ”Gillar du dragspel?” undrade jag plötsligt.  Hon tystnade och tittade förvirrat på mig. Sen brast hon ut i ett rungande skratt och frustade vilt. Hon intygade att hon avskydde dragspelsmusik och speciellt på fredagar när den överförfriskade mannen valde att sitta just under hennes kontorsfönster. Vi skojade lite om vad hon skulle kunna hitta på för att ge igen på honom. Hennes röst var lugnare, axlarna som tidigare satt uppe vid öronen hade sjunkit betydligt och ögonen glittrade av liv. När vi sorterat upp bland hennes mål och ”bollar i luften” lovade jag henne att skicka tips på hörlurar som kan stänga ute både dragspelsmusik och andra störmoment. Hon kramade om mig så där innerligt och sa Tack! Det här var precis vad jag behövde! Jag tror hon menade skrattet, som hon själv bjöd på.

Önskar dig en komisk helg

Petra Brask

”I’ve tried yoga, but I find stress less boring.”

Hur mycket ska till innan du ber om hjälp?

How To Ask For HelpI en vrå av rummet stod ett värmeljus och brann i en blå ljushållare av glas. På en stol framför behandlingsbordet satt en äldre man och höll båda sina händer om tassarna på sin tio år gamla hund. Den var stor och lurvig och tittade under lugg på sin husse. Tårarna rann tyst nerför mannens ansikte. Det skulle bli en stor omställning. Frånvaron, tomheten, tystnaden. Det var en förändring som inte var välkommen. ”Men när är en sån här förändring välkommen?”, muttrade den, av livet, ärrade mannen tyst för sig själv. Jag la min hand på hans och strök den ömt för att visa mitt stöd.  Han tittade upp först på mig och sedan mot veterinären. Och nickade.

Den första stora förändringen i livet gör vi när vi föds. Den sista stora förändringen uppstår när vi lämnar in. Men däremellan hinner det förhoppningsvis hända många saker, både stora och små. Eftersom all förändring, oavsett om vi valt den själva eller inte, innebär en anpassning, så tar det energi av oss. Problemet är givetvis att vår energi är begränsad. När flera förändringar inträffar samtidigt påverkar det vår förmåga att hantera dem. Vi känner oss pressade och stressade. Ibland till vårt yttersta. Det vet alla som har varit med om en omorganisation, en flytt, en skilsmässa eller varför inte ett giftermål?

Har du haft många förändringar, utmaningar eller sorg i privatlivet så kan det vara droppen som får bägaren att rinna över, när man dessutom byter datasystem på jobbet. Eller uppgraderar till ett nytt mejlprogram. Eller inför nya rutiner.

En förändring till? Vad begär det här företaget av oss?

Vi märker att vi är tyngda av för mycket när orken att fatta beslut plötsligt försvinner. När vi börjar blundar för vissa saker. När vi inte längre orkar tänka för att det är för mycket att ta in. Vad gör du i det läget? När det inte ens finns kraft för att förklara? När du bara vill sträcka ut handen och säga; Jag behöver hjälp med det här. Jag vill släppa det här. Det skulle vara så skönt att få lasta över ansvaret.

Den här veckan har jag träffat många förändringströtta. Innan jag själv blev trött och däckade i sängen med årets influensa. En ovanligt envis och seg variant, precis som kvinnan den attackerat. Jag låg där och tyckte synd om mig själv och svettades både av feber och av hur jag skulle få ihop allt i kalendern som jag nu var tvungen att boka om. Det här hade jag ju inte räknat med. Att halva Sverige ligger i influensa nu, var inte tillräcklig indikation för att få mig att inse att även jag kunde drabbas. Efter några ångestfyllda ögonblick lyfte jag sedan luren och ringde till mina fantastiska kollegor, Monica och Janne och lastade över mina bekymmer på dem. Efteråt var jag löjligt lättad. Och tacksam. Och lite förundrad över hur långt inne det satt att be om hjälp. Varför skulle det vara så svårt?

Det låter ju lätt. Och ändå är det så svårt när vi är mitt uppe i livet.

När min pappa ringde några dagar senare och sa att han behövde hjälp att ta sin älskade hund till veterinären hade jag lagom kommit ner till normal kroppstemperatur. Min pappa ber i princip aldrig om hjälp, så jag förstod att det var livsviktigt. Jag kastade mig ur sängen.

När vi satt där på djursjukhuset konstaterade den erfarne veterinären att läget för min pappas fyrbente vän var dystert. Det stod mellan valet att förlänga lidandet eller att avsluta det.

Jag kände tårarna stiga när jag såg hur pappa kämpade med det tuffa beslutet han skulle bli tvungen att fatta. Det är en stor förändring, när det blir tomt och tyst i ett hus. När ingen är där och väntar när du kommer hem. Ingen som du kan ta i famnen och krama om.

Till sist sa han lågt. Jag behöver nog hjälp att ta rätt beslut.

Det enda vi kan vara helt säkra på i livet är att saker och ting kommer att förändras. Och att det är OK att sträcka ut handen och be om hjälp, när utmaningarna känns övermäktiga. Hjälp är en gåva att få och en lycka att ge. Även om det kan sitta långt inne ibland, kanske för att vi har någon röst som säger att ”Själv är bäste dräng” eller ”Det här borde jag klara själv.”

Jag är så oerhört tacksam för den hjälp jag fått den här veckan. Och jag är så berörd över de fina människor som jobbar med människans bästa vänner och som förstod precis hur de skulle stötta och hjälpa oss i en så sorglig stund.

Önskar dig en hjälpsam helg

Petra Brask

“We can’t help everyone, but everyone can help someone.”
Ronald Reagan

 

Dags att effektivisera julen?

waiting for santa”Hej! Jag ringer från Radio P4 och undrar om du kan vara med i P4s uppesittarkväll den 23 december tillsammans med Johan Wester? Ämnet är förstås effektivitet och om hur man kan effektivisera julen.” Den varma manlige rösten i andra linjen låter så trevlig så jag smälter.  Hur får de som jobbar på radio en så fantastiskt mjuk klang? Har de speciella skolor för att träna rösten?

Ett radioprogram som verkar vara hur spontant som helst är noga planerat av en duktig producent har jag lärt mig nu. Men för mig som gäst i studion är det så långt ifrån en agenda och struktur jag kan komma. Med hjärtat i halsgropen sitter jag där och försöker lista ut vad jag ska utsättas för.

Den här veckan har jag rört mig i vitt skilda städer och branscher, allt från rättsmedicin, IT & teknik till förlagsvärlden. Från deltagare som undrar vad de ska ta sig för när uppgifterna sinar och minuterna segar sig fram till frustrerade deltagare som darrande berättar att de tar lugnande innan de går till jobbet. Kontrasterna är många och stora så här runt jul och nyår. Jag kan känna mig lugn i att december är en månad när mina deltagare är tacksammare än vanligt över alla tips som kan frigöra tid och energi till alla julförberedelser.

Men en effektivare jul? Vill man verkligen effektivisera julen? Tänker jag tyst för mig själv när jag pratar med radiomannen i andra änden.

Söker du på effektivitet i ordlistan så står det ”att nå ett önskat resultat med minsta möjliga ansträngning”. När man inte sätter det i ett sammanhang låter det lätt trist. Ordet kan få människor att associera till strukturfascism och militärisk uppsträckning. Inget utrymme för lust, glädje och spontan samvaro?

För mig handlar effektivitet om att skapa trygghet. Om att få kvalitet på tiden och livet. Om att komma i tid och hålla vad vi lovat varandra. Att slippa lägga onödig energi på att leta efter saker, att skapa marginaler och utrymme för spontanitet och kreativitet.

Motsatsen är att vara ineffektiv, göra saker i onödan, ta extra lång tid med saker som inte är mödan värt. Om att känna otrygghet och oro kring hur man ska få ihop det. Jag tänker på min barndoms jular när mamma sprang som en skottspole mellan köket och matrummet för att ordna allt inför julmiddagen. Hon höll på i dagar och handlade, lagade, bakade, syltade och snyftade för att hela tjocka släkten skulle komma och få just precis alla delikatesser snyggt uppradade på finbordet.

Hemmet skulle vara pyntat och julfint och de tre barnen hela och rena i nya hemsydda fina julkläder. Pappa jobbade hårt fram till julafton och sedan satt han i soffan och underhöll släktingar med mamma sprang fram och tillbaka mellan alla rätterna. När allt var klart kunde klockan vara nio eller tio innan farfar gick till kyrkan för att köpa tidningen och ”missa” tomten.

Något som ger trygghet är traditioner. Vi har en vana av att fira jul och nyår på ett visst sätt. Vi kanske inte alltid tycker om det, men vi är vana vid det och på så sätt trygga med det. I en värld när så mycket förändras, så är det tryggt med något som är beständigt.

Och när det gäller våra vanor, så är de inte alltid helt lätta att förändra. De sitter ofta djupt rotade. Det vet du när du försökt ändra en vana. Att byta låda på osthyveln kan orsaka stora bekymmer i de flesta hem. Tänk dig då att kliva in på människors arbetsplats, deras revir, där de rotat fast sig och föreslå en förändring. Eller att vara den släkting som föreslår en förändring i julvanorna? Ve och fasa!

När jag frågade mina barn om det var något med julen som de tyckte vi kunde effektivisera sa de genast. ”Ja, julklappsutdelningen! Den tar för lång tid!”

Sedan vi blev bonusfamilj fick vi ärva traditionen i min sambos familj, där det är sed att öppna ett paket i taget och så ska hela släkten jubla eller förfasas över den inköpta presenten. Snacka om prestationsångest! Redan i september börjar adrenalinnivån stiga. I år har vi tagit ett gemensamt beslut att helt avskaffa julklappar till vuxna. Det har skapat en ljuvlig sinnesfrid och lättnad när vi insåg det alla tänkte, men ingen vågade säga.

”Men är inte det tråkigt med bara julklappar till barnen?” sa en deltagare i veckan. Nej, vi lättar upp stämningen med en julfrågesport istället. Mina svärföräldrar är väldigt förtjusta (läs duktiga) i frågesport.

Själva schemat under dagen är väldigt effektivt redan. Vi börjar med jullunch som består av ett knytkalas där alla bidrar. Delikatesserna är uppätna lagom till Kalle Anka börjar. Efter det är det julklappsutdelning tillsammans med kaffe och saffranspannkaka med salmbärssylt (ja, vi är en gotländsk släkt). I år kommer då ett inslag av frågesport i samband med detta och sedan tar nästa sport vid. Den årliga julpromenaden. Volangerna på kroppen ska trimmas efter all mat, så vi går långpromenad runt kyrkan och insuper julstämningen från alla hem och marschaller som vi går förbi.

Då vi är ett gäng gourmander händer det att det bli vickning efter det. ”Lite julskinka till?”

Sedan samlas vi en stund i soffan och instämmer i hur bra julen har varit, i år igen. Rörande överens om att det är just så här den ska firas. Lugnt och fint och med god planering. Det är inte så långt ifrån min barndoms jular, men med den skillnaden att här hjälps vi åt. Det finns ingen mamma som springer benen av sig medan resten av gänget väntar i soffan. Men hennes recept finns kvar. Det är tradition och smakar gott.

Jag vet inte om det går att effektivisera julen eller om vi ens vill det, men jag vet att vid julen så vill i alla fall jag slippa stress. Julen är inte bara en tradition, det är en känsla. Vilken känsla tar du med dig till julbordet?

Bloggen tar nu julledigt och är tillbaka igen den 11 januari, 2013.

Varmt tack för det här året tillsammans och tack för all härlig feedback ni mejlar mig, det värmer gott att veta att bloggen gör så mycket nytta.

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag dig

Petra Brask

 

Tips på julklappsrim:

Fast den mycket pengar kostar, står den bara där och rostar. (Brödrost)

Denna bok har inga mord, ingen kärlek och inga ord. (Plånbok)

Ibland så tycker jag du luktar unken, egentligen borde jag köpt hela dunken. (Rakvatten)

Med denna kan du springa och ha kul, det är något som du har önskat dig varje jul. (Hund)

Jesus ligger i sin krubba, här får du en bandyklubba. ( ! )

En strävan efter balans

”Det här går över… Jobbet är sådant… Jag har inget val… men det är lugnt, jag har läget under kontroll och behöver ingen hjälp.”

Jag vet inte hur du känner, men har det inte tjatats väldigt mycket om stress de senaste åren? Akta dig, se upp, den kan drabba alla den där stressen! Den är klasslös och kryper över landsgränser. Det har varit som en böldpest och vi har suttit över kaffekoppar och nickat menande när någon har rusat förbi.

”Jojo, Gösta… Han stressar för mycket… Det är inte bra för hjärtat… eller för Gösta…Stackarn, så sorgligt va? Och inget kan man göra… Han måste inse det själv. Det var som när Maggan sprang in i väggen. Pang! sa det och jag gick fram till henne och frågade. Är det dags nu? Jodå… jag såg det komma… Men inte hon.. Suck! Någon borde ha gett henne sparken! Det är det enda som hade hjälpt.”

Jag mår illa när jag hör dessa välmenande kommentarer om att det inte går att hjälpa människor som är på väg in i väggen. Att de måste inse det själva. Absolut, har alla ett eget ansvar. Men, det är klart att det går att hjälpa till. Du har flera år på dig att göra något. Det tar lång tid innan någon trillar över kanten. Och tyvärr tar det lång tid att komma tillbaka. Ny forskning visar också att många organ i kroppen sätts på sparlåga när vi stressar och de har svårt att någonsin återhämta sig.

Det låter ju läskigt. Men stress är inte farligt. Stress är en naturlig del av oss och hjälper oss i många situationer. Kroppen strävar alltid efter balans, det är inbyggt i systemet. Och det är när vi lutar för mycket åt något håll och gör det alldeles för länge, som det kör ihop sig.

Hur fungerar det i praktiken?

Alla människor har pannlober (alla djur har inte det) som bl a hjälper oss att förutse hot och bekymmer. Pannloberna hjälper oss också att skapa nya tanke- och beteendemönster och tillåter oss att självkritiskt reflektera över våra beteenden och tankar.

När vi blir väldigt stressade minskar denna förmåga och det gör att vi får;

  • Svårare att fatta beslut
  • Dålig planeringsförmåga
  • Mer impulsivitet
  • Mindre engagemang och motivation

Vad är det som gör oss stressade då?

Det är väldigt individuellt. Men det är ofta som vi skyller på jobbet. ”Det är så mycket nu! Vi har det så stressigt. Vi är inne i en så’n period…”

Jag har suttit med deltagare som gör liknande arbetsuppgifter och där en av deltagarna i princip suttit i taket för att det är så stressigt. Och den andra deltagaren ser lugn ut och säger att visst har vi ett stadigt tempo, men jag känner att jag hinner med.

När jag frågar deltagaren som sitter med panik i blicken; ”Hur är det hemma då?” Visar det sig att det pågår en uppslitande skilsmässa eller en omständlig flytt eller någon nära vän som hastigt har gått bort eller något bröllop som håller på att arrangeras. Alla dessa, var och en för sig genererar rätt mycket adrenalin hos vilken människa som. Och skulle inte det påverka under jobbtimmarna?

Det finns deltagare som är superstressade utan att det pågår för mycket vare sig på jobbet eller hemma, men däremot inom dem. De har en prestationsbaserad självkänsla som gör dem till ett lätt offer. De är alltid på plats, ställer alltid upp, säger aldrig Nej. Deras inre krav på sig själva är så höga att om de sviker det minsta känner de en enorm skam.

Det är ingen fara om du känner igen dig. Vi har alla saker som pågår i våra liv. Men det finns grader i helvetet. Det tillhör att vi har lite vardagsstress och i perioder har vi även en viss överansträngning som vi återhämtar oss från under helgen eller semestern. Men om du ignorerar dina signaler under väldigt lång tid och bara kör på i 190 km i timmen, känner du dig till slut utmattad. Då har det gått för långt.

Om du märker att du har kommit tillbaka från semestern och flyger fram de första 3-4 veckorna men sedan börjar gå på tomgång igen, sover sämre, ofta blir irriterad och låg. Ja, då är det dags att fundera över vilken balans du har i ditt liv?

Den här veckan har min man haft en Må bra-vecka på jobbet. Varje dag har bestått av olika teman som

Hälsodagen:
Med information om hur viktigt det är med regelbunden motion och bra kost.

Mail-fria dagen:
Mailboxen är mer av en stressfaktor för många än ett effektivt sätt att kommunicera och samarbeta. Tidningen Computer Sweden skrev den här veckan om att IBM skrotar sitt mailprogram Lotus Notes med grunden att mail är på utdöende och att moderna sociala nätverk tar över kommunikationsvägarna på företagen.

Uppskattningsdagen:
Hur bra är vi på att uppskatta varandra? 80% av all uppskattning som du får under ett helt liv, får du före 3 års ålder… Uppskattning ger energi och kostar ingenting.

Jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå för min man under uppskattningsdagen. När han kom hem var han alldeles exalterad och berättade om ett föredrag på temat Balans i Livet av psykologen Christer Karlsson på Manpower Hälsopartner.

Han sa att vi som befinner oss i riskområdet att utveckla stress symptom är

Typ A-beteende (Människor som präglas av stark tidspress och tävlingsinstinkt)

Över- och understimulering (du upplever dig ha för mycket att göra, eller för lite att göra)

Biologisk klocka (du sover för lite under för lång tid)

Ovanliga livshändelser som inte tas om hand (dödsfall, kriser i livet)

Prestationsbaserad självkänsla (du är bara värd något om du gör något)

Förändringar (vi har olika trösklar till hur bra vi hanterar förändringar, givetvis också beroende på hur dessa förändringar presenteras för oss)

Självklart styrs stress också av om vi känner att vi kan påverka vår situation eller inte och på de krav som ställs på oss. Om vi upplever vårt beslutsutrymme som högt eller lågt.

Några kontrollfrågor till dig själv:

När hade du tråkigt senast? Om du har haft tråkigt eller känt att nu måste det hända något, så är du sannolikt inte utsatt för ohälsosamt mycket stress.

När gjorde du senast något som gjorde dig glad? Det är viktigt med mål i livet, men glöm inte bort att bygga in belöningar också. Vad fyller på din energi?

Hur lång period under dagen är du i en positiv sinnesstämning?

Jag fick gåshud på armarna när min man berättade om hur Christer avslutat sin föresläsning. ”Apropå det här med ovanliga livshändelser så råkade jag själv ut för en sådan för ett år sedan. Min dotter, då 17 år, avled hastigt i en cykelolycka.”

Min man berättade att man kunde höra en knappnål falla och att Christer sedan hämtat andan och skakigt fortsatt. ”Det är inte så lätt att ha en positiv sinnesstämning då och jag har haft många dagar när jag inte varit på jobbet. Min arbetsgivare och jag tycker det är helt OK. Hade jag haft en prestationsbaserad självkänsla, så hade det varit ännu mer förödande. Nu har jag tack och lov inte det. Och min familj och jag tar en dag i sänder. Vi får se hur det går. Det här behöver ges tid. Och jag ger det tid. För vem ska stå upp för mig om inte jag själv gör det?”

Han avslutade sin föresläsning med 4 tips för balans i livet.

Prioritera

Motionera

Sov

Andas

Jag insåg att jag knappt hade andats när min man avslutade sin berättelse om dagen. Han fick en varm uppskattning av mig för att han kunde återberätta så mycket. Det är roligt att dela erfarenheter och kunskap och jag är glad att ha honom vid min sida. Speciellt de dagar när jag är hemmablind för mina egna signaler. Då gör han en skillnad. Det är jag säker på att du också gör i någons liv och framförallt i ditt eget.

Nästa vecka är jag på ledarskapsutbildning hela veckan från tidig morgon till sen kväll. Det ska bli oerhört spännande. Lovar att berätta mer i nästa blogg som därför kommer fredagen den 5 oktober.

Önskar dig en balanserad helg

Petra Brask

 

”Det finns en balans i mitt liv, det finns verklighet och det finns en del som ser ut att vara riktigt glamourös, men i slutet är vi alla bara människor ändå.”

Olivia Newton-John

Får du ihop livspusslet?

Tänk dig att du viger större delen av ditt liv till ett jobb som du avskyr för att kunna köpa saker som du inte behöver så att du kan imponera på människor du inte gillar. Låt oss hoppas att det inte gäller dig?

Den här veckan har jag varit på ett företag där problemet inte har varit för mycket jobb utan snarare nedläggning och hotet av för mycket fritid. Korridorerna har ekat spöklikt tomma där jag har gått förbi rum efter rum som för bara några månader sedan var fyllda med liv och rörelse, med passion och intensitet, med människor som brann för företagets utveckling och sitt bidrag till den.

På de små whiteboard-tavlorna utanför deras rum har jag läst hälsningar som ”Gått för alltid.” ”Lycka till.” och ”På möte med Darth Vader.”

Vi vill inte ha för mycket att göra och vi vill inte hotas av för lite att göra. Hur skapar du balans så du får ihop livspusslet? Är det ens möjligt? Nigel Marsh är författare till böckerna ”Fat, Forty and Fired” och ”Overworked and Underlaid.”

Han säger att livspusslet är alltför viktigt för att man ska lägga det i arbetsgivarens händer. På TEDxSydney visar Marsh en idealdag med balans mellan familjetid, egentid och produktivitet – och ger dig en rolig men allvarlig tankeställare. Notera att du kan se videoklippet med svensk text (ca 10 min).

[ted id=1069 lang=sv]

http://www.ted.com/talks/lang/sv/nigel_marsh_how_to_make_work_life_balance_work.html

Önskar dig en balanserad och härlig helg

Petra Brask

Sida 3 av 41234

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask