Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged Personlig effektivitet

Effektivare träning – din kontorsstol är livsfarlig

Om du läser detta och sitter ner rekommenderar jag dig att ställa dig upp omedelbart! Varför inte göra lite excentriska tåhävningar? Skulle din omgivning (eller du) smälla av om du marscherar på plats? Ta chansen att aktivera lipoproteinet, som suger fett från blodet till musklerna. Känn hur du bränner kalorier genom att göra några glädjeskutt.

Sträva efter att hålla en jämn promenadtakt under resten av den här krönikan. Din hjärna kanske får härdsmälta, men skyll på mig bara. För övrigt skriver jag detta ståendes vid mitt höj- och sänkbara skrivbord. Nu börjar jag plötsligt förstå varför våra politiker har talarstolar. Tänk vilken övervikt vi skulle ha i riksdagen om de arbetade sittandes. För att inte tala om hur mycket sämre beslut de skulle fatta.

SVT 2 visade i lördags, den 9 januari, ett mycket efterlängtat program, om du frågar mig. ”Myten om träning.” Ja! Äntligen! Tänkte jag och lutade mig nöjt tillbaka i soffan. Nu ska ni få, ni hurtbullar som ger mig dåligt samvete för att jag inte ligger på vägarna och löper mil efter mil i neonfärgade träningskläder. BBCs programledare Michael Mosley inledde programmet med devisen ”Stolen är livsfarlig.” Hastigt satte jag mig upp och tittade misstänksamt mot vardagsrumssoffan. Michael berättade att hans far hade typ två diabetes och att han ville bryta familjetraditionen. Men, liksom jag, var Michael född med en aversion mot gym. Vad skulle han göra?

En läkare vid namn, James Levine, dök upp i bild och berättade att han och hans kollegor har forskat på hälsa och välmående i många år och utvecklat NEAT (Neural Everyday Activity Training). Han menar att de kalorier som bränns bort av träning på gymmet eller i löpspåret är försumbar jämfört med naturliga rörelser som promenader, gå i trappor och springa för att hämta mer kaffe.

Under programmet visades hur BBCs Michael Mosley fick sätta på sig ett par byxor, som faktiskt såg ut som ett par korta träningsbyxor, med sensorer i, för att mäta hur mycket han rörde sig under en vecka. Hans resultat jämfördes med en tjänsteman på kontor som tränade på gym varje dag, samt med en servitris, som cyklade till jobbet och sprang kors och tvärs med cafébrickor hela dagarna.

Jag var mycket nyfiken på resultatet och höll tummarna för servitrisen. Efter en vecka kunde forskarna konstatera att BBCs reporter hade suttit i totalt 12 timmar per dag, genomsnittet ligger på 13 timmar för en genomsnittlig britt, så det var inget ovanligt. Men intressantare var att servitrisen fick överlägset bäst resultat. Tjänstemannen som satt på kontoret hela dagarna för att sedan kompensera det med aktiva träningspass varje dag var chanslös! Enligt forskarna går det inte att ta igen förlorad vardagsrörelse, med intensiva träningspass på kvällen. Vardagsrörelsen är viktig för kroppen och behöver ske under dagtid också. Vi har aldrig suttit så mycket som vi gör nuförtiden vid datorer och med mobiler. Och att höja på ögonbrynen under alltför många och långa stillasittande möten räknas inte som vardagsrörelse.

Vi har en underbar svensk forskare på området, Mai-Lis Hellenius på Karolinska Institutet, som bekräftar detta. Att hålla dig på fötterna mer och oftare förlänger ditt liv och minskar midjemåttet avsevärt, säger hon. Gå inte förbi trapporna till hissen, ta chansen att få vardagsmotion, så slipper du gå till gymmet.

Men är gym och annan träning av ondo? Bör de som älskar Friskis & Svettis upphöra med detta bums? Jag började le vid tanken på att få säga detta till mina mest hurtiga vänner. Men, nej, absolut inte, sa forskarna i BBCs program genast. Fortsätt med all rörelse du tycker är rolig och mår bra av, men tro inte att du kan ersätta en dags stillasittande med en timmes träning på kvällen. Se till att röra dig mer hela tiden. Gå, stå, cykla, promenera, så fort du får en chans.

Programmet från BBC var bara 45 minuter, men jag måste erkänna att jag ställde mig upp efter en kvart, så peppad blev jag. Medan jag stod där en halvtimme och såg resten av Mosleys resa och hur många procent han förbättrade sin hälsa med en löjligt liten insats, tänkte jag stilla på alla möten vi har i Sverige. Vi är världsmästare på att boka in många möten. Jag vet inget annat land som slår oss där. Utöver de effektivitetsåtgärder vi kan göra genom att ifrågasätta de möten vi har, hur många, hur ofta, hur långa, så är väl det här ytterligare en anledning att ha stående eller gående möten? Vi blir effektivare samtidigt som vi bränner fler kalorier.

Under veckan som gått har jag uppmuntrat deltagarna att höja sina skrivbord så att jag kan coacha dem ståendes. Det är möjligt att jag har blivit fanatisk, men efter alla julbord så skulle det ju vara fantastiskt att bli av med överflödskilon utan att behöva ta till några alltför drastiska metoder. Tänk om de flyger av i bara farten? Tänk om alla mina kursdeltagare hädanefter kommer säga ”Det var en väldigt bra kurs, vi blev inte bara effektivare, vi gick ner i vikt också, då vi tvingades genomföra hela kursen ståendes.”gymstol

Du kan sitta ner nu förresten.

Passar på att önska dig en riktigt rörlig helg

Petra Brask

”Motivation is what gets you started. Habit is what keeps you going.”
Jim Ryan

Länk till programmet ”Myten om träning” (visas 5 dagar till)
http://www.svtplay.se/video/326348/myten-om-traning

Länk till föreläsning med vår svenska forskare Mai-Lis Hellenius (30 min, men intressantast är de sista 15 min.)
http://www.youtube.com/watch?v=LPypzDqkQMk

För dina engelsktalande kollegor och vänner, länk till vår engelska blogg
http://time4petrabrask.wordpress.com/

Ledarskapsbikt

Flygplanets fönsterruta känns kall mot pannan när jag tankfullt lutar mig mot den och sneglar ut över de sockervaddsmjuka molnen. Mina tankar är kvar på Mossbylunds konferensgård vid det mäktiga havet, 1,5 mil väster om Ystad. Jag saknar redan de människor jag träffat för första gången i mitt liv. På mindre än en vecka har de kommit mig så nära att det känns som om vi delat en livstid. Min uppgift var att utvärdera kursledarnas kvalitet inför ett potentiellt samarbete och jag skulle bara delta litegrann. Därför var jag så aningslös inför vad som skulle hända mig.

”Vad gjorde ni egentligen på den där ledarskapskursen, mamma?”  Det har gått några dagar sedan jag kom hem och min dotter sitter i soffan med huvudet på sned och ögon som sveper fundersamt över mitt ansikte. ”Du är annorlunda.” Jag ler och frågar om hon menar annorlunda bra eller annorlunda dåligt. Hon tar ett djupt andetag och känner in. ”Du är gladare och har mer energi. Fast det har du ju alltid. Men nu är det på ett lugnare sätt.”

Hur reagerar du när du är ny i en grupp? Hur bekväm känner du dig? Vilka funderingar och kanske fördomar har du om de du möter?

Det och mer om gruppers utveckling skulle jag få uppleva och lära mig när min taxi stannade utanför den skånska kursgården i måndags efter en högst förvirrande taxifärd ifrån Sturups flygplats. Ibland kan jag häpna över en del taxichaufförers avsaknad av lokalsinne.

Under fem dagar skulle jag få en tydlig karta över gruppers utveckling från ineffektiva till högpresterande team, men jag skulle också hitta hem i mig själv.

Vi var åtta förväntansfulla ledare från organisationer och företag runtom i Sverige. Tre män och fem kvinnor. Våra kursledare heter Måns Lindblom och Gudbjörg Petursdottir (ja, hon är från Island). De andra deltagarna var ännu så länge namnlösa och okända för mig. Jag visste bara att de två erfarna kursledarna var psykologer i grunden och att de såg ut att vara kompetenta nog att kunna hantera en världskatastrof. Något som kändes väldigt tryggt under veckans övningar och prövningar.

Under kvällen på dag ett hade jag ett trevligt samtal med två av de andra deltagarna och vi konstaterade att vi redan fått lära oss så mycket. Vi förstod gruppers utvecklingsstadier och vilka viktiga faktorer som behövs för att skapa effektiva team med människor som får utrymme att visa sin talang. ”Men jag hoppas det blir lite intensivare känslomässigt. Jag har kollegor som gått den här utbildningen och gråtit hela veckan. Men så kände inte jag idag.” säger en mörkhårig kvinna med ett samlat ansiktsuttryck. Gråtit?! Varför skulle vi göra det? Jag tänker att det är nog ingen fara för min del, jag är ju mest här som observatör.

Nästa dag inleddes med tester och gruppövningar där vi fick utvärdera varandra. Alla höll fortfarande en god min även om vi kämpade med siffror och konsten att ge feedback utifrån de första intryck vi fått av varandra. Det är inte helt lätt att sitta framför en ny bekantskap och uttala dig om ifall du upplever att de vill kontrollera andra eller inte, om du känner att de inkluderar dig och är öppna i sin kommunikation. Vi hade fortfarande ingen aning om att det här bara var början.

På onsdagen var vi en trygg och glad grupp som slappnat av inför varandra. Då började prövningarna. Nu skulle vi härdas och testa våra gränser. Övningarna kändes plötsligt inte lika bekväma längre. Vi fick uttrycka våra största rädslor. ”Vad ljuger du om inför dig själv?” Jag fick en klump i halsen, när en man i gruppen sa. ”Jag ljuger ibland inför mig själv om att jag kan mer än jag egentligen kan. Jag undrar när omvärlden ska se att jag är en bluff.” Kvinnan till vänster om honom sa ”Tack.” och rörd fortsatte hon. ”Jag ljuger ibland inför mig själv om att jag är bättre än alla andra.” När turen kom till mig ville jag bara säga. ”Jag vet inte, jag kan inte komma på något.” Och precis då sa kursledarna. ”Om du nu känner att du inte kan komma på något, så ber vi dig att söka extra noga efter svaren i dig själv. Fortsätt övningen.” Det var allt som behövdes. Och vilken befrielse. Att sitta där framför främlingar som du känner dig trygg med och få erkänna dina ofullkomligheter som den självklaraste sak i världen.

Du som läser kanske undrar vad det här är för kurs egentligen? Påminner det inte lite om pyjamaskurserna på 70-talet? Du kanske fnyser och tänker. ”Det där är inget för mig.” Jag kanske hade gjort likadant om någon hade berättat det för mig.

Det ultimata testet på vår effektivitet i gruppen och ökade ledarkunskaper märktes i slutövningen under fredagen. Vi fick i uppgift att välja den bäst lämpade ledaren för vår grupp. Vi visste inte då att även efter en så kunskapsfylld vecka, så lyckas bara 20% av grupperna att utse en ledare inom den utsatta tiden. Vi fick 30 minuter på oss. Tänk om vi inte skulle lyckas?

Jag kommer inte ihåg när jag senast skrattade så mycket samtidigt som jag fällde tårar. Varje dag innehöll reflektion, motion, teori och övningar. Varje minut knöt kursledarna banden tätare mellan oss medlemmar i gruppen. Till slut satt vi där och hade delat varandras livshistorier. Och det var längesen det kändes så självklart, skönt och enkelt att vara människa.

Det var smärtsamt att lämna mina nya vänner på fredag eftermiddag och samtidigt längtade jag så det gjorde ont efter att komma hem till min viktigaste grupp, mina älskade barn och man.

Varmt tack till kursledare och deltagare för en betydelsefull vecka. Jag önskar jag fått den här kunskapen för länge sedan. Tack min vän Anna, som redan gått den här kursen, för dina coachande sms under veckan. Tack vare oss alla fick min familj hem en lite annorlunda, lugnare och gladare mamma.

Önskar dig en hel helg

Petra Brask

”Att våga erkänna sina brister inför andra är stort, men att erkänna dem inför sig själv är större.”
Johan Wiklund (1962 – )

Att lyckas är ingen garanti för lycka

 Veckan hade inte börjat bra. Faktum var att den inte kunde börjat sämre. Men här stod jag ändå och hade överlevt till slutet av den och tyckte att den hade tagit sig. Gruppen framför mig var ett digert gäng entusiaster i försäkringsbranschen som med glada ögon visade prov på samarbetsvillighet när de kom fram med kloka lösningar på avdelningens tidstjuvar. Efter vårt första steg tillsammans kom deras ledare fram till mig på scenen. Hennes dräkt var som klippt ur en modetidning för affärskvinnor och hon tog vant in hela rummet när hon talade. ”Vi vill tacka dig för att du har kommit hit till oss idag och startat den här förändringsprocessen och vårt nya effektivare liv. Vi har därför tagit med en speciell present till dig. Här är din get, Petra!”

Har du någon gång känt som att du har ett svart orosmoln över huvudet, som du irriterat försöker vifta bort? Ett svart moln som är där trots att du har allt du någonsin drömt om eller åtminstone allt som många runtomkring dig tycker borde vara drömmen. Du har en någorlunda hälsosam kropp och har turen att bo i ett land där det råder demokrati. En familj, ett hem, vänner. Till och med vädret utanför ditt fönster är irriterande perfekt och ändå är det inte bra. Ditt moln hänger över dig och du kan inte sätta fingret på varför det är där och vad det betyder?

Ibland vaknar du och tror dig veta vad molnet står för. För säkerhets skull drar du till med att det står för något som ligger utanför din kontroll, något som inte du kan förändra. För då behöver du ju inte göra något åt det. Det är riksdagens fel, vädrets makter, chefens, kollegans, din partner (den som inte har velat förändra sin partner nå’n gång, ljuger…). Det är Sverige, i ett annat land hade du minsann…

Kanske skyller du inte alls på någon och har inte en susning om vad molnet betyder.

I måndags låg det ett lågtryck över mig när jag vaknade. Något var fel. Inne i min hjärna hade tankarna snurrat till sig. De gick i samma hjulspår. Något är fel, men jag vet inte vad. Bara en allmän olustkänsla. Men fy katten vad den tog energi! Fast besluten att få bort den googlade jag på lycka och kom osökt in på min favoritsida TED talks.

Varför lyckas människor? Är det för att de är smarta? Eller är de bara lyckosamma? Analytikern Richard St. John komprimerar samman år av intervjuer kring de riktiga hemligheterna till framgång, i en 3-minuters presentation. Kort och bra. Jag kastade mig nyfiket in i Richards roliga tal.

http://www.ted.com/talks/lang/sv/richard_st_john_s_8_secrets_of_success.html

Några skratt senare mådde jag bättre och jag kände igen mig. Jag hade inte haft den där pushiga mamman som Richard pratade om. Jag och min storebror fick klara oss själva från tonåren och uppåt, medan våra föräldrar jobbade utomlands. Det i sig gav oss en otrolig drivkraft och ett entreprenörskap. Vi gjorde listor på innetjänst och utetjänst. Vissa veckor på året kändes utetjänsten som att man var ledig. På så sätt tog vi hand om familjen stora hus på landet (tack brorsan, jag vet att du drog det tyngsta lasset). Jag tror det var då min stora passion för effektivitet började. Hur intresserad är man av att göra jobbet lättare för sig när man är 15 år? Jätte!

OK, Richard, 8 enkla vägar till framgång, men sedan då? Att lyckas är ingen garanti för lycka.

Jag googlade igen. Och till min förvåning dyker Mr St John upp en gång till. Den här gången pratar han om att behålla framgången. I sin typiskt ärliga stil påminner han oss om att framgång inte är en enkelriktad väg, utan en konstant resa. Han använder historian om sitt eget företags framgång och nederlag för att illustrera en viktig läxa – när vi slutar försöka, misslyckas vi. Det tog honom bara 4 minuter att förklara det.

http://www.ted.com/talks/lang/sv/richard_st_john_success_is_a_continuous_journey.html

Jag var mer nöjd den här gången. Det träffade mer rakt i hjärtat. Det viktiga i att hålla dig kvar i det du verkligen brinner för, inte konstla till det för att andra tycker det är en bra eller lönsam idé (för vem då?) Mmm… mitt moln började lätta. Men det var inte förrän på slutet av veckan som det försvann på riktigt. När jag fick geten.

Jag blev lite nervös först och trodde de kära kunderna skulle plocka fram en livs levande get bakom kulisserna. Hann tänka några tankar på hur jag skulle förklara det för min ordningsamme man hemma…”Eh, hej älskling! Det hände en rätt kul sak på jobbet idag…” samtidigt mumlade jag matt ”En get! Tack! En så’n har jag faktiskt inte…”  men tänkte snabbt ”Vad är det för fel på blommor?”

Den kloka ledaren räckte stolt över ett köpintyg med en bild på en vit get som bar en namnskylt som det stod Petra på. Det stod också att Skandinaviska Barnmissionen hade mottagit en gåva för inköp av en get till deras näringsprogram i Afrika. Flera länder i Afrika är hårt drabbade av HIV/Aids och många barn har blivit föräldralösa. Geten Petra kommer att ges till en fattig familj som tar hand om föräldralösa barn och den kommer att vara viktig för denna familjs överlevnad.

Det var då jag blev påmind om livets goda och vad som gör mig lycklig. Att få ge. Varför inte en get? Till någon som verkligen behöver det.

Ett varmt tack kära kunder för att ni påminde mig om hur viktigt det är att vi alla bidrar till att göra den här världen lite bättre. Det är inte viktigt vad vi gör, men att vi alla gör något. Tänk om det inte behöver vara mer än en vänlig tanke. En omtanke.

En omtänksam helg önskar jag dig

Petra Brask

“It’s not always easy to push yourself, and that’s why they invented mothers.”
Richard St John

…or brothers?
Petra

Har du någon som tror på dig?

”För att lyckas som chef måste du lära dig kontrollera din reptilhjärna, ha en tydlig tro på din inriktning och känna dig genuin. Men för att få svar på hur du ska nå målet – där är du helt beroende av dina medarbetare.” Kvinnan i marinblå byxor och väl struken vit skjorta talar med naturlig auktoritet inför den stora församlingen. Hennes ansikte är välkänt. Hon titulerar sig konsult och bonde och verkar sannerligen stå med båda fötterna i myllan. Jag kunde inte låta bli att fundera på om hon övat på talet tillsammans med sin icke talträngde make?

Den här veckan har jag bland annat fått frottera mig med den kvinnliga eliten inom försäkringsbranschen. Svenska försäkringsföreningen anordnade ett av sina populära inspirationsseminarier där erfarna ledare berättade om sina karriärval och erfarenheter som chefer.

Deras fantastiska historier fick mig att fundera på min egen väg och hur viktigt det är att titta i backspegeln ibland. Hur hamnade du där du är idag? Vilka val gjorde du för att komma dit? Vad har du lärt dig på vägen?

Proffsig moderator var Sarah McPhee, VD, SPP. Klädd i en vackert mörklila dräkt inledde hon seminariedagen med att dela med sig av några egna klokheter. På perfekt svenska, men med en charmig amerikansk accent betonade hon vikten av att älska sina kollegor. Hon önskade att hon hade tagit mer hjälp i hemmet tidigare. ”Men, jag startade min karriär långt före rutavdraget.”

Elisabeth Ankarcrona vVD, FAO (Försäkringsbranschens Arbetsgivarorganisation), berättade om utveckling och trender inom arbetslivet, försäkringsbranschen och näringslivet generellt. Enligt den senaste statistiken gällande löneutveckling för kvinnor kunde vi konstatera att det går åt rätt håll, men… männen dominerar fortfarande löneligan.

Vid det här laget var det dags för mig att dela med mig av så många effektivitetstips som möjligt till församlingen och nervöst knäppte jag på min mygga för att höras ut i salen. Publiken var tacksam och tiden flög fram. Vips höll de välorganiserade arrangörerna upp en skylt som det stod 5 minuter kvar på och dags för kaffe. Tillsammans med deltagarna njöt jag av både ros och rast.

Efter pausen äntrades scenen av Gunilla Svensson, nytillträdd VD på Dina Försäkring. Hon var enormt förkyld, men gav ändå ett varmt och energifyllt intryck. Hon talade om vikten av självdistans. ”Det är bara ett jobb.” och ”Vad är viktigt på riktigt?” Hon tyckte också att vi skulle duscha i ovett och bada i beröm. Tyvärr har vi nog en tendens att göra tvärtom?

Anna-Carin Söderblom Agius, Chef för Affärsenheten, Skandia Liv, berättade att hon egentligen hade velat bli läkare, men när livet tog henne på andra vägar gjorde hon Ole, dole, doff och blev Civilekonom istället.

Sedan tog bonden och konsulten, Anitra Steen, vid och delade med sig av sin karriärväg fram till idag och om förändringsarbete – Hur gör man? Hon berättade att hon egentligen hade velat bli logoped, men att det viktigaste var att flytta till Uppsala, för där pluggade hennes dåvarande pojkvän. I Uppsala var det bara intagning vartannat år och ni kan ju gissa vilket år Anitra flyttade dit?

Yvonne Sjögren, Personskadechef, Folksam utstrålade en äkta passion för sitt arbete. Klädd i klarrött och med en distinkt page berättade hon hur hon jobbat sig till en hjärtinfarkt och vägen tillbaka till en hälsosam förhållning till jobbet med bibehållet engagemang.

Ellen Bramness Arvidsson, Chefsekonom på Svensk Försäkring, var en väldigt svartklädd kvinna med norskt ursprung i låga skor och markerade svarta glasögon. Hon berättade ärligt och härligt om vilken ego kick det är att få känna sig riktigt efterfrågad och behövd på jobbet. Hur adrenalinstinn blir du inte av det? Och hur jobbigt är det inte när det uppdraget tar slut?

Energiknippet från Göteborg, Carolina Siljö, Nordic Head of Motor Claims på If Skadeförsäkring AB betonade hur viktigt det är att rekrytera chefer även ute i landet och låta dem få bo kvar. Det finns många huvudkontor i Stockholm, men det betyder väl inte alltid att de bästa cheferna bor där?

Helena Palmgren , vVD, Brummer Life Försäkringsaktiebolag, betonade att vi läcker vad vi tänker. Hon talade om attitydinkontinens och vikten av att jobba med ledord och värderingar. Ett team som fungerar bra smittar av sig som ringar på vattnet (men det gör också ett team som inte fungerar…)

Avslutningsvis fick vi lyssna på Marie-Louise Zetterström, VD, Förenade Liv. Och jag njöt. Den kvinnan kunde tala. Hon inledde med att ge deltagarna beröm. Jag har räknat ut att ni har minst 1000 års yrkeserfarenhet. Ni har lyckats allihop! Det känns förmätet att stå här och dela med mig av tips till er då jag är full av respekt för de kunskaper som finns inom dessa väggar just nu.

Men Marie-Louise kunde också. Hon talade om att varje människa är sitt eget varumärke och att det gäller att bygga det. Sedan gick hon igenom några saker som kännetecknade hennes varumärke.

”Jag är genuin och jag pratar från hjärtat. Det är viktigt för mig att framstå som kunnig och social. Jag ser möjligheter, är engagerad och tycker om att utmana mig själv. Jag vill vara modig. Det är inte så farligt att vara ute på djupt vatten. Jag kan ju simma. Och tänk om det blir fel? Ja, då kan man alltid simma tillbaka! Var dig själv och se till att leverera. Helst mätt i siffror.”

Det var ord och inga visor.

Samtliga damer var som läskpapper när det gällde visdomsord och både kända, okända och ökända citerades frikostigt på powerpoint-bilder.
Men inte Anitra. Hon behövde inga bilder. Hennes talande beskrivningar om att stå pall när vindarna blåser tuffa och media driver på, lämnade ingen oberörd. Hennes man hade tröstat henne med ”Det handlar inte om dig personligen och det kommer en ny tidning imorgon.”

Det kommer en ny dag i morgon också. Med de kloka kvinnornas berättelser ska jag sätta mig ner och göra en egen resumé. Se mig själv i backspegeln och fråga: Hur hamnade du här? Vilka historier har du att berätta om din väg?

Något som genomsyrade samtliga damers historier var vikten av någon som har trott på dem. Någon som har trott att de kan. Till och med när de själva inte har trott det. Och då har de vågat. Mer än de tordes.

Önskar dig en Trevlig helg tillsammans med de som tror på dig,

Petra Brask

 ”Gör du ett bra jobb så blir du sedd.”
Anitra Steen

Är din partner beroende av sin Smartphone?

”Måste du sitta med mobilen när vi äter frukost?” den äkta mannen blänger irriterat på sin blippande hustru. ”Men du läste ju ändå tidningen!” hon slänger med det mörka hårsvallet och drämmer demonstrativt mobiltelefonen i bordet när hon lägger ner den bredvid den kladdiga servetten. Det är trångt i hotellets frukostmatsal och jag har hamnat pinsamt nära de enda gästerna som inte verkar vara där på affärsresa.

Enligt en ny studie skulle en tredjedel hellre ge upp sex för en vecka än sin mobiltelefon. Om man bortser från det faktum att de flesta människor har sex mindre än en gång i veckan i alla fall, så kan man ändå inte låta bli att notera en viss irritation över ett växande mobilmissbruk.

Är smartphones beroendeframkallande? När blev fredagsmys i soffan förenat med ett pling i mobilen? Är vi så digitalt sociala att vi ignorerar våra nära och kära?

Svenskarna har i genomsnitt 13 tekniska prylar hemma som de ägnar 5,3 timmar om dygnet. Allra kärast är mobiltelefonen. 7 av 10 kan inte leva utan mobilen enligt en undersökning som Silentium gjort åt IT & Teknik. Drygt tusen svenskar mellan15 och 80 år har listat vilken eller vilka tekniska prylar de har svårast att klara sig utan. Mobil och bärbar dator är viktigast för yngre medan äldre föredrar tv:n och den stationära datorn. Unga använder mobilen till allt: De tittar på tv, lyssnar på musik, tar bilder och pratar (!).

”Jag misstänker att min man har en affär.” Jag rycker till och spiller kaffe på min väninnas köksbord.
– Vad säger du?! Frågar jag bestört. – Inte din man, det har jag svårt att tro.
Väninnan ser ut som guds gåva till mannen och de blickar hon får av sin äkta hälft kan bara bekräfta hur såld han är på henne. – Vad får dig att tro det?
”Han har sin mobil med överallt, t o m på toaletten och den plingar hela tiden.” Hon är samlad och låter som en blandning av Sherlock Holmes och Gunvald Larsson när hon går igenom alla fakta i målet. ”Varför skulle han annars vara så beroende av sin telefon?”

Enligt SVT:s Rapport visade en amerikansk undersökning tidigare i år att studenter som ombads hålla sig ifrån teknisk utrustning ett dygn upplevde stora problem, liknande dem som beroende känner när de försöker sluta röka eller sluta med droger, det vill säga rastlöshet, ångest och isolering. Forskarna drog slutsatsen att människor inte har kunskap att styra över inkommande informationsflöden.

Oavsett om en smartphone används för arbete, till e-post, att sms:a vänner, kolla sportresultat, spela spel eller Facebook ochTwitter så är resultatet detsamma. Användarens uppmärksamhet avleds och omgivningen riskerar att känna sig ignorerade.

Du har säkert hört alla möjliga undanflykter till varför din partner måste fippla med sin smartphone ”Det är arbete!” ”Jag ska bara kontrollera mitt poängsaldo!” ”Det tar bara en sekund!”

Beroendet kan yttra sig under middagen, när ni tittar på en film tillsammans eller mitt under firandet av bröllopsdagen. Plötsligt befinner du dig i en trekant med din partner och dennes telefon.

Vad skulle hända om vi stängde av mobilen, e-posten, internet, dataspelen, Facebook och twitter?

Det vet Susan Mausharts, amerikansk författare. Hon fick nog en dag när hon kom hem från jobbet och inga av hennes barn ens märkte att hon kom in genom dörren. Det kändes inte som att familjen åt middagar tillsammans längre. Hennes barn tuggade slarvigt i sig det som stod på bordet utan att prata med varandra, för att snabbt kunna springa tillbaka till sina datorer igen.

Susan beslutade sig för att utföra ett test på sin familj. Hennes tre tonårsbarn fick finna sig i att hon drog ur husets alla sladdar till den digitala omvärlden i sex månader. Ingen tv, inga datorer, inget internet och inga mobiler. Experimentet resulterade sedan i boken ”Nedkopplad: Ett experiment. Ett liv utan teknik”.

Idén med boken är att visa att det går att välja. Susans familj fick ett helt nytt liv. De började prata med varandra igen, göra saker tillsammans och utveckla nya intressen. Hennes barn började spela instrument och läsa böcker och framförallt så började de sova ordentligt på nätterna.
Jag tolkar hennes bok som att hon inte på något sätt menar att teknik är av ondo, men att vi inte ständigt ska låta all teknik stå för underhållning och upplysning.

När jag var liten sa mina föräldrar alltid att man fick fyrkantiga ögon av att sitta för nära Tv:n, det var samma föräldrar som sa att man inte fick bada en timme efter maten, vilket också var en myt. Tänk om vi behöver hitta på en myt för att få distans till våra smartphones en stund?
Hur skulle det låta?

Önskar dig en mytomspunnen helg

Petra Brask

“You do anything long enough to escape the habit of living
until the escape becomes the habit.”
David Ryan

Sida 2 av 41234

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask