Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged kollegor

Brukar du smygjobba?

workaholic2”Vad gör du? Du är ju ledig idag!” Jag märker att jag sväljer irriterat och försöker ignorera rösten från det andra rummet för att istället fortsätta lyssna på min kollega i telefonen. ”OK, jag ska kolla på det under dagen.” hör jag mig själv säga. I samma stund ropar rösten från det andra rummet. ”Det ska du inte alls. Du är LEDIG idag!” Jag suckar och säger till min kollega i telefon att jag nog måste lägga på nu för att jag tydligen är ledig idag.” Javisst, ja, det är du ju!” utbrister hon och vi bestämmer att vi ska höras på måndag istället. Jag lägger hastigt ifrån mig telefonen och tittar mordiskt bort mot det andra rummet. ”Vad gör du nu då?!” ropar rösten igen.  På vägen till rummet där min lika ledige man befinner sig råkar jag se en spegelbild av mig själv i hallen och rycker till. Den där kvinnan ser inte ut att vara god att tas med.

”Det är härligt med så många kollegor!” tänker jag för mig själv när jag den här veckan fortsatt att spela in första avsnittet i TV-serien samt suttit på förberedelsemöten inför de kommande avsnitten. Flera hjärnor är bättre än en. Många händer får mycket gjort. Och dessutom är det ju så mycket roligare när man gör saker tillsammans. Du tycker kanske att detta är självklart. Men som egen företagare så är jag van vid att allt ansvar vilar på mina axlar och tittar därför ibland glatt förvånat upp när någon tagit reda på något, som jag trodde att jag var tvungen att fixa själv. När redaktionens effektiva assistent ordnat saker utan att jag bett om det, för att jag inte visste att jag behövde det än, så blir jag så glad och tacksam.

Lika glad som när mina kollegor från min ”vanliga värld” kommer på besök och berättar allt de nu sköter av min verksamhet, som jag inte kan göra så länge jag vickar i TV-världen. Mina kära kollegor Monica och Janne verkar klara sig alldeles utmärkt och jag njuter omåttligt av att höra om kurserna och kunderna. Den världen är så trygg och hemmavan för mig. I TV-världen är jag ständigt lite utanför min komfortzon och inte riktigt varm i kläderna än. Mina nya kollegor är dock där och peppar, stöttar och säger att jag är grymt bra. Ibland är jag kanske det också. Men mest känner jag mig som en gröngöling.

Mitt i detta nya, roliga, spännande, så är det ju förstås väldigt lätt att bli indragen i de flesta syltburkar. Det är första gången vi gör en sådan här produktion och det bygger mycket på min erfarenhet och det jag gör dagligen. Självklart är det viktigt att jag är med i många sammanhang till mina nya kollegors glädje. ”Åh, vad bra att du kan vara med på det här manusmötet också.” I detta är det förstås väldigt lätt hänt att jobba några fler timmar än jag egentligen ska. Speciellt de dagar när jag är ledig men mina kollegor jobbar ändå.

Då kan jag ibland smyga upp tidigare på morgonen och sätta mig och smygjobba i vardagsrummet. Ända tills min man vaknar och kommer på mig. Ibland sitter jag kvar en stund extra på kvällen också, fast att jag har sagt att jag ska komma hem tidigt. Och allt det där gör jag ju för att det är så himla roligt. För alla, utom för min familj. Min man tittar förvirrat på mig och mumlar ”Du lever inte som du lär. Så har du aldrig gjort förut, varför gör du det?” Jag funderar. Ja, varför gör jag det nu? Varför blir jag t o m irriterad på min man för att han påpekar det uppenbara. Vad är det som är så lockande i det nya jobbet och kollegorna?

Jag stannar upp och backar tillbaka till spegeln i hallen. Fundersamt synar jag den där kvinnan som är på väg in till rummet där familjen väntar. ”Vad är du så irriterad över?” frågar jag henne i spegelbilden. Hon rycker på axlarna och svarar undvikande. ”Vet inte.” Jag tar ett djupt andetag och frågar igen. ”Vem är du arg på egentligen?” luften går ur henne i spegeln och så kommer det uppenbara svaret.

”Varför smygjobbar du när du säger att du ska vara ledig?” frågar min man och nu märker jag att han ser lite sårad ut. Jag förstår honom. Har vi bestämt att vi ska vara lediga tillsammans så har vi. Annars kunde ju han ha planerat något annat. Jag kryper intill honom och berättar om vad hon i spegeln kom fram till. Han stönar och säger ”Ni coacher… är ett speciellt släkte. Stå i spegeln och coacha… du är bara för mycket. Inget du tänker lära ut till barnen hoppas jag?” Jag ler och tänker hur glad han ska vara att spegeln gjorde jobbet.

Hörde om en professor som intervjuat gamla äkta par som levt ”lyckliga i alla sina dagar” och tagit reda på vad de gjort för att fortsätta älska varandra passionerat. Svaret låg i att ständigt upptäcka nya sidor hos varandra, se varandra i nya situationer, göra nya saker ihop.  Tänk att det kan vara så lockande med nya projekt, nya kollegor och ny uppskattning. Så lockande att det plötsligt blir en tävlan mot familjen hemma som behandlar dig ”som vanligt”.

Nyhetens behag är en bedräglig älskarinna. För den dag du tröttnat på att smygjobba med henne så kanske dina nära och kära har tröttnat på dig.

Önskar dig en hederlig gammal helg i ny tappning

Petra Brask

”Life’s what happens when you’re busy making other plans.”newOn the Job
John Lennon

 

 

2014 – ditt värsta eller bästa år?

unhappy lionTack och lov finns det forskning på mycket, t o m hur de mest miserabla människorna i världen lyckas bli olyckliga och utan större omständigheter.  Att skapa olycksstämning är ingen konst alls. Du kan ordna allt med några få enkla tankeprocesser i hjärnan. Utan att anstränga dig kan du sprida den till din omgivning också.

Jag vet inte hur du har det i dina sociala nätverk. Men vi har väl alla mött människor i livet som fascinerat oss på olika sätt. På Facebook kan jag dela in de som statusuppdaterar i sex olika grupper. Det är resegruppen som alltid statusuppdaterar när de åker på semester eller konferenser, gärna utomlands. ”En svalkande drink på balkongen ut mot havet så här i den trettiogradiga värmen smakar gott.” Vi har vardagsgruppen vars status alltid handlar om de mest vanliga saker. ”God morgon. Har borstat tänderna. Nu kammar jag håret.” Sedan är det PK-gruppen som visar på orättvisor i samhället och lägger upp bilder på bortsprungna djur och ja, bortsprungna människor också för den delen. Vi har förstås Lyckliga familjen-gruppen som lägger upp bilder på sina barn. ”Kickan somnade i vagnen efter en härlig dag på Gröna Lund.” Vi har Lyx-gruppen ”En enkel måltid.” och så bild på champagne och ostron på Stureplan. Gulleplutt-gruppen ”Tulpaner igen. Och så har min älskling skottat hela garageuppfarten.” Jag kan erkänna att jag mycket väl skulle platsa i alla grupper periodvis. Men det finns en grupp till, som fascinerar mig lite extra. Det är Miserabel-gruppen. ”Kallt ute och kallt inne också. Tandvärk. Näsan rinner. Min vanliga otur.” Miserabelgruppen är intressanta att studera, för att de bidrar ibland med ett närmast komiskt fokus på ve, fasa och egen olycka.

Har du funderat över hur du bäst ska peppa dig själv så här i början på ett nytt år? Vad behöver du fokusera på för att 2014 ska bli ett lyckat år? Jag inser att när jag läser kvällstidningarnas hurtiga förslag så blir jag lite anti. Och alla tjusiga delningar på Facebook med hur 2014 ska bli ditt bästa år någonsin blir för präktiga på något sätt. Därför har jag roat mig med att istället fundera över hur jag skulle kunna göra 2014 till mitt värsta år någonsin och delar här med mig av några tips:

Ånga på. Stanna inte upp för att ifrågasätta. ”Är det här verkligen sant?” Förutsätt att det är sant. Ja, du är dålig och fet också. Efter julen är det ingen hejd på hur idiotiskt du har fortsatt att peta i dig allt. Är du inte en loser också som inte har tränat tillräckligt?  När dina kollegor nu demonstrativt börjar ta med sig träningsväskor till jobbet, så vill du bara tömma ur deras väskor och fylla dem med Billy’s Panpizza. För guds skull!! Frossa nu en stund i hur olycklig du är över dina kollegors träningshysteri. Kan du ta upp det på nästa personalmöte? Då dödar du garanterat stämningen och kan skapa tio olyckspoäng. Top score den här veckan, grattis!

Var kritisk – mot allt och alla, men framför allt mot dig själv. Ställ dig framför spegeln och säg ”Hur ser du ut egentligen?” Säg det gärna högt, för då får du nästa fråga gratis. ”Men hur låter du? Är det där verkligen din röst? Inte konstigt att folk håller på att somna när du tar till orda på möten.”

Försök hitta någon som du vill ändra på – gärna den du lever med. Intala dig själv att ditt liv aldrig kommer att bli bra förrän din partner ändrar på sig.

Älta – Fokusera på dig själv och varför du är som du är? Fokusera på stora problem i världen men få dem att handla om dig. När du ändå är igång så kom ihåg att DET VAR BÄTTRE FÖRR och fokusera på hur olycklig du är över att det ALDRIG kommer tillbaka.

Våga vägra lyx – Att njuta av livets goda är till för ytliga människor. Undvik för säkerhets skull kulturella sammanhang med musik, dans och sång. Norén-pjäser går bra dock.

Oroa dig – för allt. Det finns så mycket att oroa sig för i världen och vår hjärna är som gjord för att vara alert och scanna efter orosmoment. ”Jag är orolig. Allt är ju farligt idag. Nyss var det chips vi inte skulle äta. Vad är det vi äter idag, som vi inte borde äta imorgon?” Är du riktigt vaken kan du hitta mycket att ligga sömnlös över och brist på sömn kommer att ge extra krydda till ditt miserabla år.

Otacksamhet är den miserables lön. Vad finns det egentligen att vara tacksam över? Att du lever? Nä, här gäller det att ligga i och inte tacka någon för hur du har det. Förresten som du har det så borde någon tacka dig för att du står ut.

Missförstånd är det enda förståndet. Var defensiv och inled så många meningar du kan med: ”Vad menar du?!” eller ”Vi måste prata.” Förutsätt att de du möter vill dig illa. Tolka allt de säger till det värsta. När grannen ropar ”Tjena! Hur är läget?” är det ju rena förolämpningen när man tänker efter. Fundera över vad du borde skrika tillbaka?

Var uttråkad – inget är så effektivt som att vara uttråkad. Se uttråkad ut. Betona i alla sammanhang hur uttråkad du är, det brukar ta kål på det mesta.

Var rädd, riktigt rädd – om inget annat hjälper oroa dig för brist på pengar och brist på tid. Fokusera på hur lite du har och hur lite du kommer att få. Gå på din omgivning om hur slösaktiga de är med sin tid och sina pengar. ”Och tänk att allt det där gör de för skattebetalarnas pengar.” ”Det är det jag säger, folk har för mycket fritid. Om de ändå tog vara på den.”

Och skulle du vilja att 2014 blir ditt bästa år någonsin, eller åtminstone ett hyfsat år, så vet du i alla fall vad du inte ska lägga för stor fokus på.

Önskar dig en hyfsad helg

Petra Brask

”Pessimism never won any battle.”
Dwight D. Eisenhower

Tänk om tomten finns på riktigt?

Xmas-group-therapy”Vad är det för datum idag?” säger den av tiden märkta mannen som sitter bredvid mig. Vi har precis sjungit igenom tolv julsånger tillsammans under ledning av en mycket hurtig allsångsledare på boendet för demenssjuka åldringar. En vithårig dam harklar sig mitt i ”Stilla Natt” och klagar över att rösten inte låter som den brukar. Med mycket möda och stort besvär reser hon sig upp för att notera att rösten fortfarande inte låter som den ska. ”Fortsätt sjunga ni.” säger hon darrigt men bestämt och så stapplar hon ut i hallen utanför sångrummet mumlandes ”Det måste vara akustiken det är fel på.” Efter några versrader i hallen kommer hon tillbaka in igen och konstaterar. ”Rösten låter inte som den brukar därute heller och det kanske beror på att jag är över åttio år.” Jag tänker för mig själv att det var en oerhört skarp iakttagelse för någon som bor på ett demensboende. Mannen bredvid mig vänder bestämt blad när de sista tonerna av ”Stilla natt.” klingar ut. ”Nu är det bara en låt kvar.” säger allsångsledaren glatt på bred småländska. Mannen bredvid mig är propert klädd och varje hårstrå ligger rätt på hans hjässa, precis så som det alltid har gjort. Med låg röst muttrar han ”Det är egentligen två låtar kvar, för hon har hoppat över en.” Jag tittar överraskat på honom. Han är ovanligt observant idag och han skulle komma att överraska mig två gånger till.

Den här veckan har jag, utöver några ekonomer och ett medicinsk-tekniskt bolag också utbildat en glad säljavdelning. Jag stod där lite imponerad i mitten av veckan. Imponerad över att chefen lyckats boka in alla trots att de verkar vara hyperstressade med överfulla att-göra-listor och privata julprojekt som hopar sig. ”Köpa julklappar? Nej, det har jag inte förhalat, det är inbokat dagen före julafton.” säger en av dem stolt under rasten. ”Om jag har förhalat något? OM jag har!” mumlar en mörk ung skönhet som i sin eleganta kofta och med stor ångest meddelar att hon har något som hon förhalat i 18 år. ”Och vet du vad det värsta är?” säger hon allvarligt och blundar när hon med bävan i rösten berättar om sin kvalfyllda hemlighet. ”Det värsta är att jag redan sagt till min omgivning att jag tagit tag i det här… och fått applåder för att jag gjort det. Det är så hemskt.” kvider hon och håller händerna för ansiktet samtidigt som både jag och hennes kollegor inte kan låta bli att le åt den tragikomiska situationen.

Vi är på väg in i 2014, året då vår koncentration borde öka, enligt trend- och omvärldsanalysföretaget Kairos Future. De menar att om vi ska ligga steget före de ständigt smartare datorerna några år till, så behöver vi koncentration mer än kommunikation. Ändå är vi på sätt och vis mer sociala än någonsin. Faktum är att vi är så sociala att 25% av ungdomarna i världen gladeligen skulle byta bort sin bästa vän mot möjligheten att få vara på nätet i ytterligare två år. I genomsnitt är 43% av alla ungdomar i världen online fem eller fler timmar per dag. 13% hävdar att de är online mer än 8 timmar.

Det får mig osökt att fundera över hur jul och nyår ska bli. Vill ungdomar ens ha julgran och julmat längre? Ska allt ske virtuellt? Kommer min son att säga att han redan firat jul i det hem han byggt upp på Minecraft? Kommer min dotter att ha räknat ner nyåret på Instagram, långt innan jag och min man ens hunnit tända alla thailändska papperslyktor inköpta på Claes Ohlson?

”Vad är det för datum idag?” frågar den av åldern fårade mannen vid min sida igen. Jag svarar genom att hämta en månadskalender med små gulliga golden retrievervalpar på. ”Han iakttar dagens datum och säger plötsligt. ”Idag brukar jag sätta blommor på mammas grav och tända ljus.” Jag tittar överraskat på honom. Han är ovanligt pigg idag. Sist jag var på besök trodde han att jag var min mamma. ”Men då gör vi det, pappsen. Jag hämtar din jacka och mössa.” svarar jag snabbt och tittar ut emot den soliga förmiddagen. Runt det låga kaffebordet sitter sju åldringar till, som nog gärna hade åkt iväg med sina släktingar. Men det finns ingen avundsjuka i deras ansiktsuttryck. De sitter kvar med blickar som stirrar ut genom fönstren utan att egentligen se vad som är där utanför. De ser ut att vara långt borta någonstans. Kanske i minnen från förr. När de var mitt uppe i livet och sprang runt och jagade julklappar, åt julmiddagar och firade nyårsaftnar i glada vänners lag.

När jag parkerat utanför blomsteraffären som pappa alltid köpt sina blommor hos under alla år, så blir jag rörd över att expediterna skyndar ut ur affären för att hjälpa oss med både dörrar och rullstol samtidigt som de glatt hälsar på min pappa med namn. ”Välkommen, så gott att se dig igen! Vill du ha samma som du brukar?” För tredje gången idag överraskar min pappa mig när han med kristallklart minne harklar sig och säger ”Ja, en bukett laxrosa rosor ska det vara. Och ljus. Och så får vi nog köpa en cigarettändare också, jag vet inte var jag har lagt min.” Jag ler. Pappa har glömt bort att han har slutat röka. Men han har inte glömt bort att vi behöver tändare till ljusen. Imponerande. För det måste jag erkänna att inte jag tänkte på. Det här blir en fin dag att minnas.

”Jag minns fortfarande när jag skulle ta körkort samtidigt som mina kompisar. Men jag fick liksom inte till det. Och så tänkte jag att det där kan jag ju vänta några år med.” Den mörkahåriga småbarnsmamman i den prydliga koftan ser ändå lättad ut över att berätta om sin körkortsångest. Hennes chef lägger huvudet på sned och säger ”Du menar alltså att du inte har något körkort? Ingick inte det som ett krav när vi anställde dig?” Den nyss så lättade deltagaren kör nu upp axlarna till öronen igen och skrynklar ihop sitt ansikte. ”Nej, det kan du inte mena.” Den allvarliga chefen ler glatt ”Jodå, nu får du allt ta ditt körkort och snabbt, det ingår i din tjänst.” En efter en hittar hennes kollegor på tusen anledningar till varför hon måste ta körkortet fortare än kvickt. Hennes ångest borde ju stiga i graderna, men istället börjar hon skratta lättat. Jag ser ett hopp tändas i hennes ögon. Nu ska hon äntligen ta tag i det. Nu får hon den peppning hon så väl behöver. Och på nästa klassåterträff, så slipper hon oroa sig för att det ska komma fram att hon fått applåder för något som hon ännu inte genomfört. Hon berättar att hon fick sitt körkort i julklapp av tomten (sin bror) när hon var 18. Hon fnissar när hon funderar över vad som skulle hända om hon frågar brorsan ifall det erbjudandet fortfarande gäller så här arton år senare?

Som liten tog det några år innan jag och mina bröder kom på att det var farfar som var jultomte hemma hos oss. Irriterat konstaterade vi att han alltid gick till kyrkan på den mest olämpliga tiden på julafton. Jag minns fortfarande när min bror, Tomas, drog mig åt sidan i vardagsrummet och konspiratoriskt konstaterade. ”Syrran, jultomten finns inte på riktigt! Jag har listat ut allt.”

Det är rätt typiskt min bror att lista ut allt och långt före mig dessutom. Men tänk om jultomten finns på riktigt, fast inom oss? Hur skulle du då vilja att det märks att det är du som är tomte i år?

Mitt i det kommersiella julstöket med klappar, gran och julbord, så kanske vi bara ska sänka hastigheten, kraven och rösten något? Stanna upp och njut. Det är bara jul en gång om året. Julen är en känsla. Inte en känsla av att du slår knut på dig själv för att leverera ytterligare en perfekt julgran, en perfekt griljerad skinka eller århundradets godaste julglögg.

Satsa på att leverera årets största leende, årets varmaste jul kram och årets härligaste närvaro. Se dina medmänniskor i kön på affären, notera de som står och väntar på bussen med dig, stanna upp och skänk en god tanke till de gamla, de hemlösa, de värnlösa, som inte har det lika varmt och ombonat som du.

När du ändå är igång, så låt dig inspireras av den nya trenden bland våra ungdomar. Nu drar de hem med en svärm av kompisar och letar fram våra gamla spel. Monopol har fått en renässans. De har nämligen upptäckt att man har roligare och umgås mer när man spelar våra gamla hederliga spel, till skillnad från att var och en sitter och hänger över varsin smartphone.

Bloggen tar nu jullov och är tillbaka igen fredagen den 20 januari, 2014. Nästa år bjuder på många spännande saker. Det blir mer TV, det blir bokutgivning, men jag börjar januari med en resa för att utbilda i Ryssland för första gången. Ser fram emot att rapportera om det.  Och så hoppas jag få in rapport om hur det går med ditt körkort, kära deltagare. Nu kör vi! Eller ja, i alla fall du!

Den här reflektionstiden varje vecka är det som gör att jag stannar upp och påminner mig om att njuta av livet, så varmt tack för det här året tillsammans med dig på bloggen.

Om tomten finns på riktigt så önskar jag dig och alla nära och kära en nostalgisk Jul och ett Gott Nytt 2014!

God Jul på dig älskade Pappa och du med mamma om du hör oss.

Petra Brask

 

”He who has not Christmas in his heart will never find it under a tree.”
Roy L. Smith

 

Tips på sällskapsspelen som skapar samvaro i närvaro

Dixit – roligt och kreativt tänk för alla åldrar
När då då?? – kul spel till alla historienördar och även oss andra.
Monopol – en riktig klassiker som gjort comeback
Uno – ett måste för alla familjer med barn
Så det kan låta – bilda lag med olika ålder och sjung så mycket du kan under julen
Pictionary – Trodde du att du kunde rita? Ett härligt och roligt spel för alla åldrar och hela familjen.
Vagabond – Hemma i jul? Res med Vagabonds sällskapspel istället. Man lär sig alltid något nytt.

 

Att ge kan också ge bra reklam:

http://youtu.be/zIEIvi2MuEk

 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=zIEIvi2MuEk&w=560&h=315]

 

 

 

Låt sommaren förnya dig

buzybeeDet som möter mig på arbetsplatserna i början på juni påminner om en bikupa. En frenetisk aktivitet från surrande arbetsbin som gör allt som står i deras makt för att förse drottningen (kunden) med så mycket nektar och pollen (uppgifter) som möjligt så att de stackars bina snart kan gå och lägga sig i en solstol någonstans och bara dröna sig bort. Tryggt förvissade om att drottningen inte kommer störa dem. Med ett lojt snusande vill de kunna ligga där och njuta av allt de klarat av innan D-dagen. Den första semesterdagen. Desto mer som bockats av, ju större njutning är arbetsbiet värd att känna i sin solstol.

Det är en kraft i dessa avslutningstider. En positiv kraft att vilja ta tag i saker, få en ände på surdegar, redovisa reseräkningar och få bort, bort, bort allt gammalt skräp och groll, för att sen kunna njuta.

Ta vara på detta härliga tillfälle och passa på att ta semester med rent samvete. Rensa för all del din att göra-lista, ditt skrivbord, huvud, hårddisk och mejlbox innan du går på semester. Men knäck inte ryggen på kuppen.

3 tips från mig som kan minska före-semester-stressen hittar du här:

http://chef.se/?p=12971

Några frågor som du behöver ställa dig inför semestern är:

Hur beroende är du? Har du ro att vara ledig?

Enligt forskning tar det några dagar innan hjärnan går ner i varv och vi vet alla att det tar ytterligare några dagar att varva upp den sen igen. Därför är det viktigt att vi unnar oss att vara ordentligt lediga och inte likt en beroende smygrökare sitta på stranden och svara på mejl från arbetande kollegor och kunder. En anledning till att vi jobbar och kämpar på är ju för att ha råd att vara lediga. Sätter vi inte värde på semestern, njuter och kopplar av, så skulle vi ju lika gärna kunna jobba hela året.

Hur viktig är din förmåga att vara kreativ, att kunna komma med nya lösningar?

Det är när hjärnan går ner i varv som den hinner göra nya kopplingar, så du kan förnya dig och komma med briljanta idéer lagom till höstens nystart. Men semestern är framförallt en tid på året när du kan stanna upp och njuta av livet. Nu såg jag på nyheterna att vi svenskar i huvudsak njuter väldigt mycket av vårt arbete, det sociala sammanhanget och känslan av att vara behövd. Du kanske t o m kommer sakna vissa kollegor som alltid skrattar artigt åt dina skämt och tycker att du är en stjärna på jobbet?  Se då för all del till att ge dina familjemedlemmar samma chans och ha realistiska förväntningar på er semester tillsammans

Har du humor?

Den perfekta sommaren finns inte.  Ha en plan B om det blir regn, köer, förseningar och annat krångel. Låt semestern förnya dig, inte förgöra sig. Kom ihåg att det många gånger är när saker inte har fungerat som blir de roliga historierna du berättar på middagarna under hösten. Ska du verkligen beröva dina vänner det nöjet?

Kan du uppskatta det enkla?

Fundera på vad du har gillat från tidigare somrar? Vad har du inte gillat? Vad vill du ha mer av den här sommaren? Frågar jag barnen får jag alltid samma svar; Det är kul när vi gör saker tillsammans, spelar spel, badar eller ser en film ihop. Mellan raderna hör jag att de längtar efter min närvaro. Barn och skratt är det bästa mindfulness-knepet jag kan ta till.

Slår jag dessutom till med någon kul aktivitet från ett erbjudande i DN- eller via ICA-kortet, så är jag mamma-hjälte en bra bit in på hösten.

Kan du prova att simma med strömmen ett tag?

Tillhör du dem som inte har möjlighet att vara ledig i sommar, så kan du alltid låtsas att du har semester men att du väljer att jobba ändå. Jag vet, det låter helt sjukt. Men faktum var att när jag häromveckan bara ville vara ledig och gick med tunga steg till kontoret, så sa min kollega Janne; ”Vänd på det. Låtsas att du har semester, men att du väljer att gå in och jobba några timmar idag.” Min omedelbara respons var ”Nej, så kan man inte göra. Är man ledig så är man ledig. Jobbar man, så jobbar man.” Men faktum var att Jannes tips funkade alldeles utmärkt.

Plötsligt var det som att jag simmade med strömmen, istället för mot strömmen. Axlarna åkte ner. Jag njöt av solen en extra stund under lunchen. Och väl vid skrivbordet var det som att jag lämnat tio kilo av krav utanför porten medan jag visslande betade av min att göra-lista. Jag blinkade med ena ögat mot solen utanför fönstret och tänkte. ”Det är fantastiskt vad jag presterar, trots att jag egentligen har semester.”

Tänk om det är så att när det är OK att inte topprestera eller jobba i warp-speed, så blir det riktigt roligt att avsluta saker. Det kanske är då du känner dig mer effektiv än någonsin?

Tack för tipset, Janne! Jag önskar dig och alla andra arbetsbin en riktigt skön sommar!

Bloggen tar semester och är tillbaka igen fredagen den 23 augusti. Till hösten är det många nya, spännande saker på gång. Ser fram emot att träffa dig här igen då och få avslöja mer.

Trevlig sommar,

Petra Brask

”Semester är den ledighet som utgår för att de anställda ska påminnas om att företaget klarar sig utan dem.”
Earl Wilson

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask