Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged julklappar

Tänk om tomten finns på riktigt?

Xmas-group-therapy”Vad är det för datum idag?” säger den av tiden märkta mannen som sitter bredvid mig. Vi har precis sjungit igenom tolv julsånger tillsammans under ledning av en mycket hurtig allsångsledare på boendet för demenssjuka åldringar. En vithårig dam harklar sig mitt i ”Stilla Natt” och klagar över att rösten inte låter som den brukar. Med mycket möda och stort besvär reser hon sig upp för att notera att rösten fortfarande inte låter som den ska. ”Fortsätt sjunga ni.” säger hon darrigt men bestämt och så stapplar hon ut i hallen utanför sångrummet mumlandes ”Det måste vara akustiken det är fel på.” Efter några versrader i hallen kommer hon tillbaka in igen och konstaterar. ”Rösten låter inte som den brukar därute heller och det kanske beror på att jag är över åttio år.” Jag tänker för mig själv att det var en oerhört skarp iakttagelse för någon som bor på ett demensboende. Mannen bredvid mig vänder bestämt blad när de sista tonerna av ”Stilla natt.” klingar ut. ”Nu är det bara en låt kvar.” säger allsångsledaren glatt på bred småländska. Mannen bredvid mig är propert klädd och varje hårstrå ligger rätt på hans hjässa, precis så som det alltid har gjort. Med låg röst muttrar han ”Det är egentligen två låtar kvar, för hon har hoppat över en.” Jag tittar överraskat på honom. Han är ovanligt observant idag och han skulle komma att överraska mig två gånger till.

Den här veckan har jag, utöver några ekonomer och ett medicinsk-tekniskt bolag också utbildat en glad säljavdelning. Jag stod där lite imponerad i mitten av veckan. Imponerad över att chefen lyckats boka in alla trots att de verkar vara hyperstressade med överfulla att-göra-listor och privata julprojekt som hopar sig. ”Köpa julklappar? Nej, det har jag inte förhalat, det är inbokat dagen före julafton.” säger en av dem stolt under rasten. ”Om jag har förhalat något? OM jag har!” mumlar en mörk ung skönhet som i sin eleganta kofta och med stor ångest meddelar att hon har något som hon förhalat i 18 år. ”Och vet du vad det värsta är?” säger hon allvarligt och blundar när hon med bävan i rösten berättar om sin kvalfyllda hemlighet. ”Det värsta är att jag redan sagt till min omgivning att jag tagit tag i det här… och fått applåder för att jag gjort det. Det är så hemskt.” kvider hon och håller händerna för ansiktet samtidigt som både jag och hennes kollegor inte kan låta bli att le åt den tragikomiska situationen.

Vi är på väg in i 2014, året då vår koncentration borde öka, enligt trend- och omvärldsanalysföretaget Kairos Future. De menar att om vi ska ligga steget före de ständigt smartare datorerna några år till, så behöver vi koncentration mer än kommunikation. Ändå är vi på sätt och vis mer sociala än någonsin. Faktum är att vi är så sociala att 25% av ungdomarna i världen gladeligen skulle byta bort sin bästa vän mot möjligheten att få vara på nätet i ytterligare två år. I genomsnitt är 43% av alla ungdomar i världen online fem eller fler timmar per dag. 13% hävdar att de är online mer än 8 timmar.

Det får mig osökt att fundera över hur jul och nyår ska bli. Vill ungdomar ens ha julgran och julmat längre? Ska allt ske virtuellt? Kommer min son att säga att han redan firat jul i det hem han byggt upp på Minecraft? Kommer min dotter att ha räknat ner nyåret på Instagram, långt innan jag och min man ens hunnit tända alla thailändska papperslyktor inköpta på Claes Ohlson?

”Vad är det för datum idag?” frågar den av åldern fårade mannen vid min sida igen. Jag svarar genom att hämta en månadskalender med små gulliga golden retrievervalpar på. ”Han iakttar dagens datum och säger plötsligt. ”Idag brukar jag sätta blommor på mammas grav och tända ljus.” Jag tittar överraskat på honom. Han är ovanligt pigg idag. Sist jag var på besök trodde han att jag var min mamma. ”Men då gör vi det, pappsen. Jag hämtar din jacka och mössa.” svarar jag snabbt och tittar ut emot den soliga förmiddagen. Runt det låga kaffebordet sitter sju åldringar till, som nog gärna hade åkt iväg med sina släktingar. Men det finns ingen avundsjuka i deras ansiktsuttryck. De sitter kvar med blickar som stirrar ut genom fönstren utan att egentligen se vad som är där utanför. De ser ut att vara långt borta någonstans. Kanske i minnen från förr. När de var mitt uppe i livet och sprang runt och jagade julklappar, åt julmiddagar och firade nyårsaftnar i glada vänners lag.

När jag parkerat utanför blomsteraffären som pappa alltid köpt sina blommor hos under alla år, så blir jag rörd över att expediterna skyndar ut ur affären för att hjälpa oss med både dörrar och rullstol samtidigt som de glatt hälsar på min pappa med namn. ”Välkommen, så gott att se dig igen! Vill du ha samma som du brukar?” För tredje gången idag överraskar min pappa mig när han med kristallklart minne harklar sig och säger ”Ja, en bukett laxrosa rosor ska det vara. Och ljus. Och så får vi nog köpa en cigarettändare också, jag vet inte var jag har lagt min.” Jag ler. Pappa har glömt bort att han har slutat röka. Men han har inte glömt bort att vi behöver tändare till ljusen. Imponerande. För det måste jag erkänna att inte jag tänkte på. Det här blir en fin dag att minnas.

”Jag minns fortfarande när jag skulle ta körkort samtidigt som mina kompisar. Men jag fick liksom inte till det. Och så tänkte jag att det där kan jag ju vänta några år med.” Den mörkahåriga småbarnsmamman i den prydliga koftan ser ändå lättad ut över att berätta om sin körkortsångest. Hennes chef lägger huvudet på sned och säger ”Du menar alltså att du inte har något körkort? Ingick inte det som ett krav när vi anställde dig?” Den nyss så lättade deltagaren kör nu upp axlarna till öronen igen och skrynklar ihop sitt ansikte. ”Nej, det kan du inte mena.” Den allvarliga chefen ler glatt ”Jodå, nu får du allt ta ditt körkort och snabbt, det ingår i din tjänst.” En efter en hittar hennes kollegor på tusen anledningar till varför hon måste ta körkortet fortare än kvickt. Hennes ångest borde ju stiga i graderna, men istället börjar hon skratta lättat. Jag ser ett hopp tändas i hennes ögon. Nu ska hon äntligen ta tag i det. Nu får hon den peppning hon så väl behöver. Och på nästa klassåterträff, så slipper hon oroa sig för att det ska komma fram att hon fått applåder för något som hon ännu inte genomfört. Hon berättar att hon fick sitt körkort i julklapp av tomten (sin bror) när hon var 18. Hon fnissar när hon funderar över vad som skulle hända om hon frågar brorsan ifall det erbjudandet fortfarande gäller så här arton år senare?

Som liten tog det några år innan jag och mina bröder kom på att det var farfar som var jultomte hemma hos oss. Irriterat konstaterade vi att han alltid gick till kyrkan på den mest olämpliga tiden på julafton. Jag minns fortfarande när min bror, Tomas, drog mig åt sidan i vardagsrummet och konspiratoriskt konstaterade. ”Syrran, jultomten finns inte på riktigt! Jag har listat ut allt.”

Det är rätt typiskt min bror att lista ut allt och långt före mig dessutom. Men tänk om jultomten finns på riktigt, fast inom oss? Hur skulle du då vilja att det märks att det är du som är tomte i år?

Mitt i det kommersiella julstöket med klappar, gran och julbord, så kanske vi bara ska sänka hastigheten, kraven och rösten något? Stanna upp och njut. Det är bara jul en gång om året. Julen är en känsla. Inte en känsla av att du slår knut på dig själv för att leverera ytterligare en perfekt julgran, en perfekt griljerad skinka eller århundradets godaste julglögg.

Satsa på att leverera årets största leende, årets varmaste jul kram och årets härligaste närvaro. Se dina medmänniskor i kön på affären, notera de som står och väntar på bussen med dig, stanna upp och skänk en god tanke till de gamla, de hemlösa, de värnlösa, som inte har det lika varmt och ombonat som du.

När du ändå är igång, så låt dig inspireras av den nya trenden bland våra ungdomar. Nu drar de hem med en svärm av kompisar och letar fram våra gamla spel. Monopol har fått en renässans. De har nämligen upptäckt att man har roligare och umgås mer när man spelar våra gamla hederliga spel, till skillnad från att var och en sitter och hänger över varsin smartphone.

Bloggen tar nu jullov och är tillbaka igen fredagen den 20 januari, 2014. Nästa år bjuder på många spännande saker. Det blir mer TV, det blir bokutgivning, men jag börjar januari med en resa för att utbilda i Ryssland för första gången. Ser fram emot att rapportera om det.  Och så hoppas jag få in rapport om hur det går med ditt körkort, kära deltagare. Nu kör vi! Eller ja, i alla fall du!

Den här reflektionstiden varje vecka är det som gör att jag stannar upp och påminner mig om att njuta av livet, så varmt tack för det här året tillsammans med dig på bloggen.

Om tomten finns på riktigt så önskar jag dig och alla nära och kära en nostalgisk Jul och ett Gott Nytt 2014!

God Jul på dig älskade Pappa och du med mamma om du hör oss.

Petra Brask

 

”He who has not Christmas in his heart will never find it under a tree.”
Roy L. Smith

 

Tips på sällskapsspelen som skapar samvaro i närvaro

Dixit – roligt och kreativt tänk för alla åldrar
När då då?? – kul spel till alla historienördar och även oss andra.
Monopol – en riktig klassiker som gjort comeback
Uno – ett måste för alla familjer med barn
Så det kan låta – bilda lag med olika ålder och sjung så mycket du kan under julen
Pictionary – Trodde du att du kunde rita? Ett härligt och roligt spel för alla åldrar och hela familjen.
Vagabond – Hemma i jul? Res med Vagabonds sällskapspel istället. Man lär sig alltid något nytt.

 

Att ge kan också ge bra reklam:

http://youtu.be/zIEIvi2MuEk

 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=zIEIvi2MuEk&w=560&h=315]

 

 

 

Trött på att ”tänka utanför boxen”?

man-in-a-box”Jag hatar det där uttrycket!  ”Vi måste tänka utanför boxen!” Om min chef säger det en gång till så kommer jag att spy.” Kvinnan framför mig ser faktiskt lätt illamående ut och jag tvivlar inte på att hon vid nästa möte kommer gå upp i atomer om hennes chef drar igång med samma gamla klyschor. Hon drar ett djupt andetag och handen darrar så att kaffet nästan skvimpar över kanten när hon sätter ner muggen med företagets prydliga logo på. ”Kan någon leta upp den som hittade på denna ”utanför boxen-plåga” och se till att lämpligt straff utdelas? När man ändå är igång borde man straffa alla som hittar på klyschor. ”Högt i tak, Sätta sig i förarsätet, walk the talk.” Snälla, kom med något nytt!”

Den här veckan vilade trots allt en något lugnare stämning ute på arbetsplatserna hos mina deltagare. Höstlovet gjorde sig påmint och jag såg hur mina deltagares inboxar var fyllda med out-of-office meddelanden. På fikarasterna suckades det när man scrollade upp och ner bland sina Facebook-vänners semesteruppdateringar. ”30 grader i solen, vin på balkongen, Cypern visar sig från sin bästa sida.”

”Ja, ja, mula in det bara.” muttrade en medelålders man med en skogsgrön kavaj medan vi åt korv Stroganoff till lunch. ”Och om sanningen ska fram så är det väl inte bara Cypern som visar sig från sin bästa sida på Facebook. Det är ingen som skriver att rummet var skitigt, att sonen slog i tån i poolkanten och att hans syster fick psykbryt när hon skulle gå och lägga sig.” Mannens kollegor skrattar lättade. Vad skönt. Vem vill vara på Cypern? Nej, vi har tur som får jobba i lugn och ro den här veckan.

Det är först när lunchen nästan är över och vi avslutar med kaffe, som en av kvinnorna i gruppen eldar upp sig ordentligt. Den något loja semesterstämningen får ett abrupt slut när hon börjar uttrycka sin ilska över chefens klyschor. ”Han säger att vi ska ”fixa säljet” och ”borra djupare i frågan” och för att göra det måste vi ”äga kunden” och ”tänka utanför boxen” så att vi kan ”closa dealen”. Men allvarligt, Petra, du som undervisar i möteseffektivitet. Skulle inte mötena gå dubbelt så fort om man tog bort alla upprepningar av gamla klyschor? De gör ju bara så att det känns som att vi har haft samma möte alltför många gånger. Hur ska vi kunna vara kreativa och komma på nya idéer då?”

Hur många gånger har du själv använt klyschor den senaste veckan? Kan det påverka nytänkandet och locka oss in i samma tanke som vi hade igår? Varför heter det klyschor?

Klyscha är slang och kommer från franskans clicher; att avtrycka eller avbilda i en formbar massa. I grafiken är en kliché en platta av metall som man använder för att mångfaldiga en bild eller en viss text. I ordböcker förklaras klyscha oftast med ”en sliten fras”.

I vårt språk använder vi klichéer av olika slag för att förklara, skoja och överdriva. Men också för att moralisera, försköna eller ironisera. Modeorden försvinner ibland lika fort som de kommer, men ju mer seglivat ett uttryck blir, ju större är chansen att det uppfattas som en klyscha.

Du kanske har varit på ett möte och hört följande uttryck några gånger:

Det är lite så vi jobbar
Från ax till limpa
Fokusera bredare (!)
Hur långt är ett snöre
Högt i tak
Höja lägstanivån
Skapa synergier
Trång sektor

Och man kan ju undra om vi sett för många matprogram på TV när det smyger in uttryck som

Marinera frågan
Baconlinda frågan (?)
Köttigt
Smör och bröd-tjänster
Ett fiberrikt möte

Du behöver inte ens kalla Maria Montazami till mötet för att höra:

Commita sig
Holistisk approach
Pinpointa
Mainstreama
Workshoppa
Fejsa

Sportens värld bidrar med väl mycket till möteskulturen:

Många bollar i luften
Skjuta över målet
Göra en dragning
Skjuta från höften
Tar du den bollen?
Ta stafettpinnen
Tänka ett varv till
Det här måste vi punktmarkera

Historien kan göra sig påmind på ett möte:

Det här är inte ristat i sten
Det bästa sedan skivat bröd
Framtiden är redan här (?)

Och även djurlivet kan bidra till den klyschiga mötesandan:

Spindeln i nätet
Göra en pudel
Kratta manegen
Hjulet snurrar men hamstern är död

Det märks att en och annan mötesdeltagare har tittat på Solsidan när man kommer in i konferensrummet och hälsar på varandra.

”Tjeeeenare, mannen!”

Och varför begränsa oss till möten, de här uttrycken hör vi på fikarasterna, på stan, på släktmiddagarna. Ingen kommer undan och ingen är oskyldig till att någon gång ha använt dem. Från början är ju inte de här uttrycken några klyschor utan ett sätt att visualisera och målande beskriva något. Problemet uppstår när vi använder samma uttryck för ofta, för brett och ibland i helt fel sammanhang. Det är då vi glömmer bort deras verkliga innebörd och styrka. Värdet går förlorat.

På vilket sätt skulle slitna uttryck påverka kreativiteten då? Utöver det faktum att för ofta använda uttryck i sig kanske skvallrar om en brist på kreativitet, så vet jag inte om det finns forskning som pekar på just det sambandet. Men däremot uttrycker en del deltagare en frustration när de ska ha kreativa möten och påstår att de snabbt fastnar i gamla tankemönster.

Studier på University of Alabama som Thomas Ward och hans kollegor gjort visar att ditt minne automatisk söker upp information som är relaterad till det du redan tänker. De gjorde bland annat ett test där de bad högskolestudenter att rita djur från främmande planeter. Nästan alla ritade djur som liknade de djur vi redan har på jorden. De hade liknande organ, ben och armar och var symmetriska. Även när studenterna ombads att vara kreativa så byggde de sina idéer på redan kända exempel.

Om jag ber dig att tänka på ett djur, kommer du börja tänka på ett som du känner väl till. En hund kanske? Om du vill ändra på sättet du närmar dig en kreativ utmaning, så behöver du ändra vad du tänker. Beskriv situationen på ett nytt sätt. Ställ andra frågor. Det kommer att ändra vad du drar dig till minnes och den kunskap du använder för att lösa problemet. Så om du upptäcker att du saknar friska idéer, leta efter en annan beskrivning av situationen och kom ihåg att din kreativa process hänger på var du startar den. Det handlar inte om att tänka utanför boxen utan i sådana fall om att inte tänka på en box överhuvudtaget.

Nu när butikerna smyger igång julskyltningarna börjar det bli dags att tänka kreativt hemma också. Eller ska du ge din familj samma slags julklapp som förra året? Det kanske ändå är vad de vill ha, eller? Är det därför vi ibland har svårt att vara kreativa? Vem vill egentligen ha något nytt? Är vi kanske vanemänniskor som gillar att allt är som det alltid har varit? Därför blir vi upprörda när Kalles Kaviar plötsligt fyllt tuben med mjukost också. Vem kom på den idén?

Önskar dig inte en suboptimerad helg

Petra Brask

”It is a cliche that most cliches are true, but then like most cliches, that cliche is untrue.”
Stephen Fry

ShitInABox

Dags att effektivisera julen?

waiting for santa”Hej! Jag ringer från Radio P4 och undrar om du kan vara med i P4s uppesittarkväll den 23 december tillsammans med Johan Wester? Ämnet är förstås effektivitet och om hur man kan effektivisera julen.” Den varma manlige rösten i andra linjen låter så trevlig så jag smälter.  Hur får de som jobbar på radio en så fantastiskt mjuk klang? Har de speciella skolor för att träna rösten?

Ett radioprogram som verkar vara hur spontant som helst är noga planerat av en duktig producent har jag lärt mig nu. Men för mig som gäst i studion är det så långt ifrån en agenda och struktur jag kan komma. Med hjärtat i halsgropen sitter jag där och försöker lista ut vad jag ska utsättas för.

Den här veckan har jag rört mig i vitt skilda städer och branscher, allt från rättsmedicin, IT & teknik till förlagsvärlden. Från deltagare som undrar vad de ska ta sig för när uppgifterna sinar och minuterna segar sig fram till frustrerade deltagare som darrande berättar att de tar lugnande innan de går till jobbet. Kontrasterna är många och stora så här runt jul och nyår. Jag kan känna mig lugn i att december är en månad när mina deltagare är tacksammare än vanligt över alla tips som kan frigöra tid och energi till alla julförberedelser.

Men en effektivare jul? Vill man verkligen effektivisera julen? Tänker jag tyst för mig själv när jag pratar med radiomannen i andra änden.

Söker du på effektivitet i ordlistan så står det ”att nå ett önskat resultat med minsta möjliga ansträngning”. När man inte sätter det i ett sammanhang låter det lätt trist. Ordet kan få människor att associera till strukturfascism och militärisk uppsträckning. Inget utrymme för lust, glädje och spontan samvaro?

För mig handlar effektivitet om att skapa trygghet. Om att få kvalitet på tiden och livet. Om att komma i tid och hålla vad vi lovat varandra. Att slippa lägga onödig energi på att leta efter saker, att skapa marginaler och utrymme för spontanitet och kreativitet.

Motsatsen är att vara ineffektiv, göra saker i onödan, ta extra lång tid med saker som inte är mödan värt. Om att känna otrygghet och oro kring hur man ska få ihop det. Jag tänker på min barndoms jular när mamma sprang som en skottspole mellan köket och matrummet för att ordna allt inför julmiddagen. Hon höll på i dagar och handlade, lagade, bakade, syltade och snyftade för att hela tjocka släkten skulle komma och få just precis alla delikatesser snyggt uppradade på finbordet.

Hemmet skulle vara pyntat och julfint och de tre barnen hela och rena i nya hemsydda fina julkläder. Pappa jobbade hårt fram till julafton och sedan satt han i soffan och underhöll släktingar med mamma sprang fram och tillbaka mellan alla rätterna. När allt var klart kunde klockan vara nio eller tio innan farfar gick till kyrkan för att köpa tidningen och ”missa” tomten.

Något som ger trygghet är traditioner. Vi har en vana av att fira jul och nyår på ett visst sätt. Vi kanske inte alltid tycker om det, men vi är vana vid det och på så sätt trygga med det. I en värld när så mycket förändras, så är det tryggt med något som är beständigt.

Och när det gäller våra vanor, så är de inte alltid helt lätta att förändra. De sitter ofta djupt rotade. Det vet du när du försökt ändra en vana. Att byta låda på osthyveln kan orsaka stora bekymmer i de flesta hem. Tänk dig då att kliva in på människors arbetsplats, deras revir, där de rotat fast sig och föreslå en förändring. Eller att vara den släkting som föreslår en förändring i julvanorna? Ve och fasa!

När jag frågade mina barn om det var något med julen som de tyckte vi kunde effektivisera sa de genast. ”Ja, julklappsutdelningen! Den tar för lång tid!”

Sedan vi blev bonusfamilj fick vi ärva traditionen i min sambos familj, där det är sed att öppna ett paket i taget och så ska hela släkten jubla eller förfasas över den inköpta presenten. Snacka om prestationsångest! Redan i september börjar adrenalinnivån stiga. I år har vi tagit ett gemensamt beslut att helt avskaffa julklappar till vuxna. Det har skapat en ljuvlig sinnesfrid och lättnad när vi insåg det alla tänkte, men ingen vågade säga.

”Men är inte det tråkigt med bara julklappar till barnen?” sa en deltagare i veckan. Nej, vi lättar upp stämningen med en julfrågesport istället. Mina svärföräldrar är väldigt förtjusta (läs duktiga) i frågesport.

Själva schemat under dagen är väldigt effektivt redan. Vi börjar med jullunch som består av ett knytkalas där alla bidrar. Delikatesserna är uppätna lagom till Kalle Anka börjar. Efter det är det julklappsutdelning tillsammans med kaffe och saffranspannkaka med salmbärssylt (ja, vi är en gotländsk släkt). I år kommer då ett inslag av frågesport i samband med detta och sedan tar nästa sport vid. Den årliga julpromenaden. Volangerna på kroppen ska trimmas efter all mat, så vi går långpromenad runt kyrkan och insuper julstämningen från alla hem och marschaller som vi går förbi.

Då vi är ett gäng gourmander händer det att det bli vickning efter det. ”Lite julskinka till?”

Sedan samlas vi en stund i soffan och instämmer i hur bra julen har varit, i år igen. Rörande överens om att det är just så här den ska firas. Lugnt och fint och med god planering. Det är inte så långt ifrån min barndoms jular, men med den skillnaden att här hjälps vi åt. Det finns ingen mamma som springer benen av sig medan resten av gänget väntar i soffan. Men hennes recept finns kvar. Det är tradition och smakar gott.

Jag vet inte om det går att effektivisera julen eller om vi ens vill det, men jag vet att vid julen så vill i alla fall jag slippa stress. Julen är inte bara en tradition, det är en känsla. Vilken känsla tar du med dig till julbordet?

Bloggen tar nu julledigt och är tillbaka igen den 11 januari, 2013.

Varmt tack för det här året tillsammans och tack för all härlig feedback ni mejlar mig, det värmer gott att veta att bloggen gör så mycket nytta.

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag dig

Petra Brask

 

Tips på julklappsrim:

Fast den mycket pengar kostar, står den bara där och rostar. (Brödrost)

Denna bok har inga mord, ingen kärlek och inga ord. (Plånbok)

Ibland så tycker jag du luktar unken, egentligen borde jag köpt hela dunken. (Rakvatten)

Med denna kan du springa och ha kul, det är något som du har önskat dig varje jul. (Hund)

Jesus ligger i sin krubba, här får du en bandyklubba. ( ! )

Har du energi till jul?

Julen kan vara en av de mest stressande händelserna under året och i år har tomten planerat extra dåligt och lagt helgdagarna på just helgen. Inte mycket tid att springa ifrån och handla klappar och fixa julmat. Trycket ökar och för vissa är sista-minuten-shoppingen ett faktum.

Riskerar du att bli en av de som står där villrådig dagarna före julafton när alla storlekar och färger är slut i butikerna? Hur ska det gå när förväntningarna är som högst på familjegemenskapen samtidigt som jobb-listan aldrig tycks ta slut? Vad står högst upp på din egen önskelista?

”Julen är den tid på året då det köps mest diamanter.” läser jag i en veckotidning hos hårfrisörskan. Verkligen? Det har jag aldrig märkt… Men vad vore julen utan griljerad skinka, en tindrande gran och den heligaste traditionen av dem alla – Kalle Anka och hans vänner? Smakar det, så kostar det. Under december månad gör de svenska hushållen av med drygt 10 procent av den totala årsförbrukningen av el.

o Det årliga julbadet, badkar 150 liter, betingar en kostnad på 7,84 kr. (60 minuter × 5 600 W)
o Julgransbelysning (inomhus) kostar 1,60 kr per dygn. (24 timmar × 48 W)
o Att griljera skinkan kostar 1,05 kr. (15 minuter × 3 000 W)

Elkostnaderna är beräknade enligt ett pris på 1,40 kr/kWh (inkl abonnemang, energiskatt och årsavgift). Boende och matkostnad är givetvis högre, men elen är den tredje största kostnaden ett normalhushåll har.

Det är inte bara elen som svider i plånboken, alla julklappar och julmat gör sitt till för att höja kostnader och blodtryck. Här är därför några konkreta förslag för att minska julhetsen och skapa en rimlig jul utan att du behöver slänga dig ner helt slutkörd i soffan på julafton.

Julklappar
Om du har en stor krets av släkt eller vänner att köpa julklappar till, kan det bli mycket kostsamt både i tid och kronor. Du kanske kan minska stress och kostnader för alla om du föreslår att:

  • Ni bara köper paket till barn under 18 år.
  • Ni skriver allas namn på varsin lapp och stoppar i en burk. Låt alla dra varsin lapp och så behöver du bara köpa present till en person.
  • Ni sätter en gräns på kostnaden per present till varje person.
  • Gör en lista över alla gåvor som ska köpas innan du går och handlar. Om du väntar på att inspirationen ska slå till, kan du vandra planlöst i köpcentrumet i timmar.
  • Om möjligt, gör din jul shopping tidigt (det är hög tid nu).
  • Handla dina julklappar på Internet. Vissa företag slår också in dem i presentpapper mot en liten extra avgift.

Julmaten
Att förbereda en måltid för familj och vänner kan vara roligt men tröttande och stressande på samma gång. Jag hade en deltagare i förra veckan som klagade på att det alltid var hon och hennes man som gjorde allting och att ingen av gästerna hjälpte till, de tog inte ens med sig något.

Om du tillagar och förbereder maten hemma, se till att delegera uppgifter. Till ett julbord fungerar det ju perfekt att alla tar med sig något, det blir dessutom trevligare och roligare när alla känner sig delaktiga.

Gör en lista på mat och ingredienser. Köp så mycket du kan i förväg – det blir trängre i affären ju närmre julafton (och vissa varor tar slut).
Är det tiden som är knapp mer än kassan, så fundera på att göra matinköpen online. Butiken kommer att leverera dina matvaror till din dörr. (Självklart dyrare än att besöka affären själv, men du kanske tycker det är värt att få den tiden till annat.)

Julkänslan
Stress, ångest och depression är vanliga under julen. Psykologer försäkrar oss att dessa känslor är helt normala.
Räkna inte med mirakel. Om du och vissa familjemedlemmar ibland gnabbas andra tider på året, så vore det väl konstigt om det inte blev lite spänningar även vid jul. Undvik kända riskfaktorer. Om politik är ett känsligt ämne i din familj, prata inte om det. Om någon tar upp ämnet, använda distraktion och prata om nå’t annat.

Bästa julhälsan får du genom att äta och dricka måttligt, säger alla hälsogurus och de brukar lägga till; Sov ordentligt och rör på dig.

En riktigt mysig tradition vi har hemma är julpromenaden på förmiddagen, när svärmor och jag traskar runt i skogen och pratar om livet och året som varit. På kvällen kör vi den gemensamma ”julrullningen”. Hela tjocka släkten går ut och går tillsammans efter all julmat. Vi brukar ta oss bort till kyrkan och se alla fina ljus och marschaller som tänts för ”absent friends”. På vägen hem igen blir det pulkaåkning i närmaste backe för stora och små (risk för barmark i år…) Frusna söker vi oss sedan hem till lite värmande glögg samtidigt som vi inte kan undgå att se in i vardagsrummen vi går förbi hur folk fortfarande sliter med julklapparna.

Så vad är det då egentligen du önskar dig mest av allt till jul? Kanske är det fred på jorden eller i alla fall fred i hemmet under julen? Lite fredad tid om det går att önska? Vad det än är så hoppas jag att du hittar det under granen eller kanske i ditt hjärta.

En riktigt lugn och fin jul önskar jag dig.

Petra Brask

”The one thing women don’t want to find in their stockings on Christmas morning is their husband.”
Joan Rivers

Vad klagar vi mest över?

 ”Vår jul är kommen, ja nu är den här, så mörk i midvintertid. Barnen och julklapparna, leder oss bort, ej hem. Vi söker med ljus och med lykta efter varje krona. Handeln triumferar och följer dig gärna. Dagen är snart kommen och gången och allt ska glänsa över sjö och strand eller bara glänsa helt enkelt.  Jul, jul, strålande jul. Julegran och julegris. Men vart är julekänslan?”

Nu ska vi vara, nu ska vi vara glada. Vem vill dansa runt granen och vara grinolle i år igen? Ja, är du svensk får du nog bjuda till lite extra för här ska det klagas. Vad är det som gör att missnöjet gror på jobbet? Är vi oroliga för att den ekonomiska krisen i världen ska påverka antalet klappar i tomtens säck? Eller är det stressen som gör att vi istället klappar ihop när julen lackar?

75% klagar för att man egentligen vill byta jobb. Det vet man på Blockets nya jobbsajt som har gjort en undersökning bland drygt 1000 personer i olika åldrar och yrken. Det kan jag ju ändå tycka är lite positivt, att man är villig att prova något nytt. Men de flesta som önskar något nytt fastnar i steget och kommer inte till skott direkt. Detta leder till att missnöjet gror. 80% hör någon i sin omgivning klaga över sitt jobb minst nån gång i månaden och 40% uppger att de själva klagar så ofta.

På plats nummer två och tre kom missnöje med lönen och att man inte utvecklas på jobbet.

8 av 10 anser också att det finns stora arbetsmiljöproblem och att stress är det klart vanligaste. En tredjedel tycker att stress är ett problem i deras jobbvardag. Hög arbetsbelastning, tätt sammanhängande med stressen och dåliga anställningsvillkor är också stora problem för många. Dåliga chefer och låg lön hamnar längre ner på listan.

Att ekonomin krisar runt om i världen oroar dock inte svensken mycket. Endast 16% säger att de är mer oroliga idag än för ett år sedan för att förlora jobbet. 12 procent är till och med mindre oroliga.

Vad fyller egentligen klagan för funktion i samhället?  Den har säkerligen en funktion. Det är t ex ett effektivt sätt att skapa en känsla av gemenskap i en grupp. ”Vi, vi som klagar, vi tycker minsann så här… ” Men ett ännu effektivare sätt att få ihop gruppen är att skratta och ha kul ihop.

Jag måste erkänna att just överdrivet negativa människor, de som börjar varje mening med att belysa problem och hur svårt allting är, de är nog de som jag har svårast att umgås med i mitt privata liv. Jag får liksom inte luft. Vet inte varför? Det är som en allergisk reaktion.

Jag tänkte verkligen på det när jag var ute och reste senast, den här gången råkade det vara till ett land där huvudstaden ligger nere i en gryta omringad av vackra majestätiska berg. Detta påverkar luften som påminner om engelsk smog och ligger som ett lock över staden, fylld med allsköns avgaser. Byggnaderna blir dessutom rätt färglösa och gråbruna. Därför blev jag överraskad när jag klev in i kurslokalen och mina deltagare mötte mig med så mycket värme och glädje. I ett land som utifrån ett svenskt perspektiv verkligen har skäl till missnöje. Just där, klagades det inte. Deltagarna sa istället. ”Vi har två val. Vi kan antingen skratta eller gråta. Och vi väljer att skratta och försöker vara positiva.”

När jag sedan kom hem till underbara, vackra, friska Sverige och flygplanet cirklade över Stockholms skärgård med små söta röda hus och vita knutar, så blev jag nästan tårögd. Jag klev av planet och tog flera djupa andetag. Frisk luft! Vad härligt det är. Och så många färger.

När jag åkte genom min hemkommun, granskade jag alla byggnader med nya ögon. De låg där runtomkring varandra, som små smycken, uppresta och glänsande. Jag passerade det absolut tråkigaste området, med de gråaste hyreshusen, men de var inte längre grå i mina ögon. De var stolta, svenska, tegelhus, med grönska omkring.

Egentligen hade ingenting hänt. Jag hade bara fått ett nytt perspektiv på tillvaron. Hur länge höll det i sig? Denna halleluja-känsla? Tja, en vecka lite drygt. Sedan kom jag på mig själv med att muttra över att kön var lång vid trafikljusen igen och att han i bilen framför mig var en idiot som inte begriper hur man använder blinkers.

Suckande sneglade jag mot reklamskylten vid sidan av vägen och ser en jultomte som ser glad ut och säger att nu börjar uppladdning inför julen. Tummen upp!

Tummen upp eller tummen ner? Ja, valet är mitt. Oavsett hur lång kön är, hur grå tillvaron ter sig, eller hur omöjlig att göra-listan inför julen än kan verka, så är julen inte en säsong. Den är en känsla. Och Julafton kommer att infinna sig den 24:e det här året också. Tänk om vi skulle prioritera att bara njuta, eftersom det är jul och eftersom man kan vara lite extra glad när man bor i ett så vackert land.

Trevlig julhelg önskar jag dig

Petra Brask

”Du kan klaga över att rosor har taggar
eller glädjas över att taggar har rosor.”
Tom Wilson, ”Ziggy”

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask