Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged hjärnan

Fokustid ökar självkänslan

 

Med fokustid menas att fokusera på en sak i taget, att ha förmåga att fokusera sin uppmärksamhet.

Anneli Godman föreläser, utbildar och skriver om Mental Ergonomi. Hon skärskådar myten om multitasking. Och  hon delar generöst med sig av praktiska verktyg för att få ihop det här med stress och prestation, utifrån hur hjärnan vill ha det.

Läs mer i hennes artikel  ”Fokustid ökar självkänslan”

Önskar dig en lugn och fokuserad helg

Petra Brask

”Det finns mer i livet än att öka farten.” – Mahatma Gandhi                                                                                                  

 

 

Sparar du på champagnen?

champagne”Jag måste erkänna en sak. Jag har ju bara hört gott om dig, men jag hade ändå gjort mig en bild av hur du skulle vara. Och jag måste erkänna att jag var rädd för dig.” Chefen framför mig är en man i medelåldern som har varit med om en hel del tuffa saker i sitt liv. Han har fått klara av en utbrändhet och överlevt ett cancerbesked. Han har svårt att sitta stilla när han pratar. Det är som att han vill hylla livet i varje sekund. Och det kanske är så, när vi har varit där i gränslandet mellan liv och död, att vi vill insupa varje minut som att det var den sista. Hans historia berör mig och jag tycker han har varit så modig. ”Om jag säger så här. Jag sparar inte på champagnen, livet är för kort för det.” Jag sitter och kan inte annat än gapa. Den här mannen har helt klart för sig vad som är viktigast i livet och hur han vill prioritera. Idén om han skulle vara rädd. För mig?! Är så långt ifrån mina egna tankar att jag formligen häpnar. Den enda jag brukar lyckas skrämma är mig själv.

Den här veckan har jag träffat många kloka deltagare som uppnått resultat, klarat av kriser, bockat av projekt och uppnått drömmar och sedan sitter de och tittar på mig och säger att de är trötta. Och så kommer tårarna i ögonen. Tröttheten sveper som en skugga över ansiktet och så stryker de otåligt med handen över ögonen och ber om en kur som gör att de bara ska orka lite till. En sak till. De är beskvikna och ledsna över att de är trötta redan. Året har ju bara börjat.

Men, när nu vintern fick en seg start, och det har varit mörkt länge och du har klarat av massor, så är det väl inte så konstigt om du känner att du behöver påfyllning av energi? Om du försöker pressa in mer så kommer hjärnan att protestera eller börja gå på autopilot. Det där som skulle bli så häftigt kommer bara att falla platt. Känns det som att du behöver återhämtning, NU! Då är det antagligen så. Då hjälper det inte att chefen står och viftar i ditt ansikte och säger; ”Kom igen, nu kör vi! Nu vill jag se att ni satsar 110 procent. Lägg i en högre växel. Öka, öka!”

Ska du få med dig hjärnan och högsta växeln ett tag tills det blir vår och sol, värme och semester, så måste du ge din hjärna lite påfyllning längs vägen. Nu är det inte läge att spara på champagnen. Nu är det läge att skämma bort dig själv ordentligt. Nu är det läge att skratta. Skrattet är den absolut bästa energipåfyllaren.

Att le sänker blodtrycket, hjälper dig att slappna av, minskar stress, gör att du tränar 15-26 ansiktsmuskler, får dig att se yngre ut och sätter igång flera delar av din hjärna.

Här kommer några galna tips som kan få din hjärna med i matchen igen och kanske till och med får dig att le.

  • Gör något galet, något som är helt olikt dig.
  • Köp lösnäsor och bullar till alla på nästa gruppmöte
  • Är du arbetssökande? Häng med dina kompisar till deras jobb några dagar.
  • Gör egna kinesiska visdomsord och lägg i fruktskålen.
  • Tvinga samtliga till promenadmöten.
  • Förlägg nästa avdelningsmöte i en kreativ lokal, kanske ett museum?
  • Gå baklänges i korridorerna.
  • Nog med svart! Fram med färger ur garderoben. Ta på dig något starkt rött, orange eller varför inte knallgult!
  • Duscha kallt eller varför inte vinterbada?
  • När inget annat hjälper smörj in dig med pepparmyntsolja eller släng fram polkagrisar i en skål.
  • Gör en lista på världens tio roligaste filmer, välj den roligaste och se den.
  • Ge någon en blomma och hitta på en galen anledning till varför; ”Grattis, du har kontorets snyggast knutna skosnören.”
  • Ge någon en uppskattning och känn hur lycklig du blir av att göra någon annan glad.
  • Massage är alltid rätt.
  • Att försöka uppnå perfektion kan ta kål på vem som helst.  Inse att du har brister och är mänsklig. Det är i skavankerna vi människor får de mest intressanta samtalen.
  • Djupandas. Sträck på dig – stretcha
  • Gör om hemma eller på jobbet!
  • Var tyst på måndagar. Låter det omöjligt? Låtsas att du tappat rösten, fantastiskt skönt (och kanske inte bara för dig?)
  • Andas frisk luft och rör på dig, ut och promenera.
  • 20 minuters solsken kan göra jordens skillnad, kasta dig ut om du ser att den skiner… eller sätt dig vid ett fönster så du får dagsljus.
  • Gör en lista på 5 saker du har att se fram emot.can-t-buy-happiness

”Du var ju inte det minsta skrämmande, tvärtom, så har du fått mig att lyfta. Och på något konstigt sätt har jag gått med på att prova alla dina tips kring planering och struktur. Men det jag är mest förvånad över  är att du efter bara en kvart kunde ge en analys över vem jag är och vad som driver mig. Vad avslöjad jag känner mig. Men inte ens det var skrämmande. Jag som trodde att jag inte hade så mycket att lära egentligen och nu vill jag träffa dig igen. Har du tid med det?” Jag ler och nickar åt den modige chefen samtidigt som jag känner att där fick jag mitt glas champagne av honom.

Om det är så att du är en av dem som bara sprungit på, utan att riktigt ta in att du kanske egentligen är lite trött just nu i slutet på vår mörkaste årstid, så stanna upp och fundera en stund. Tänk om du bara fick välja en sak den här helgen som skulle kunna fylla på dig med energi? Vad skulle du välja då? Om du fick fylla på någon annan med energi? Vad skulle du göra då?

Önskar dig en helg som är en riktig energipåfyllare

Petra Brask

”Passion is energy. Feel the power that comes from focusing on what excites you.”
Oprah Winfrey

 

 

Det regnar neråt

refuse schoolDet råder en spänd stämning i luften. En av ledarna möter upp mig vid dörren och försöker låta avslappnad och glad. Han släpper in flera med sammanbitna miner. Porten går igen och vi tar oss en trappa upp och in i rätt sal. Alla är inte på plats än. Och alla kommer inte att delta, en del för att de inte bryr sig och någon för att man helt enkelt inte kan eller vill. Min telefon ringer och jag får springa ner och öppna dörren för några eftersläntrare. Jag sätter mig sedan längst fram och vänder mig mot de två ledarna som står och gungar fram och tillbaka med händerna bakom ryggen. De hälsar välkomna och så bryter en hetsig diskussion ut.

Efter att ha besökt min son på högstadiet ett flertal dagar under hösten, kan jag konstatera att om vi har problem med ineffektiva möten och röriga arbetsplatser på företag och myndigheter i Sverige, så är det ingenting mot den brist på arbetsro jag har mött i vissa klassrum på barnens skola.

Under alla år som mina barn har gått i skolan så har det varit en utmaning för mig att gå på föräldramöten. Jag har tyckt att det är jobbigt att sitta där, utan agenda och med en eller två lärare längst fram, som inte riktigt vågar sätta ner foten för att de vill hålla sig väl med den stora föräldragruppen. Men under mellanstadiet fick min son en underbar lärare som var supereffektiv. Hon hade alltid gjort en agenda på tavlan med starttid, sluttid och tidsatta mötespunkter. Hon hälsade vänligt på oss och så satte hon bestämt igång på utsatt tid. Hennes föräldramöten var strukturerade och givande att gå på samt väldigt välfyllda med intresserade föräldrar.

Det känns angeläget att gå på det extra-inkallade föräldramötet, med tanke på att jag och barnens pappa undrat i föräldragruppen om någon mer noterat den stökiga arbetsmiljön som råder i barnens klassrum. Föräldrar som märkt att deras barn också mått dåligt av skolmiljön är glada för initiativet, men långt ifrån alla instämmer. Frågor som ”Vad har hänt och vad kan vi göra?” byts bort mot ”OM det mot förmodan är så här illa som ni påstår, hur kommer det sig då att inte lärarna har meddelat oss om det? Det är ju deras skyldighet!”

Det får mig osökt att tänka på när vår folkkäre komiker Tage Danielsson i folkomröstningen 1980 debatterade mot den eventuella utbyggnaden av den svenska kärnkraften. Han refererade till kärnkraftsolyckan i Harrisburg den 28 mars, 1979.

”Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant.”

En förälder frågar sammanbitet klassens lärare ”Vad anser ni? Är det verkligen kaos i klassrummet som de här föräldrarna påstår?” Jag håller andan och tänker att nu är det fler föräldrar än vanligt på plats för att deras barn har stressymptom och mår dåligt av bristen på arbetsro i skolan. Nu har vi föräldrar chansen att ta vårt ansvar.

Lärarna svarar undvikande. ”Nej, det stämmer inte. Vi anser inte att det är så farligt. Vi tycker att ni har jättefina barn och de är så trevliga. Att det kan vara lite stökigt och rörigt ibland är helt naturligt för sjätteklassare. Det är normalt och det brukar lugna ner sig.”

Jag förstår att det regnar neråt från Skolverket via rektorer till lärare. Om man inte sluter upp i leden, så kan det säkert vara ett ensamt jobb att vara ledare, särskilt i ett klassrum. Jag förstår att lärare kan bli uthängda och till och med utslängda om de inte passar vad de säger eller om det de säger inte passar.

Lärarna fortsatte; ”Vi förstår mycket väl att det blir lite stökigt på lektionerna när barnen använder sina mobiler under lektionstid. Men tekniken är här för att stanna och vi har bestämt oss för att använda mobilerna på ett positivt sätt i undervisningen.”

En klar majoritet av alla arbetsplatser jag utbildar på i Sverige och internationellt har eller vill ha väldigt strikta mobilrestriktioner under möten. Man är väl medveten om problemen och utmaningarna med att skapa ett effektivt mötesrum. Man förstår vikten av ett tydligt ledarskap och gemensamma guidelines för att ett effektivt och kreativt arbetsklimat ska skapas. Man förstår vikten av att se till att dessa riktlinjer följs från högsta ledning till entréplan. När nu vuxna behöver så tydliga riktlinjer, så undrar jag varför våra barn ska klara sig utan regler för detta, de är ju ändå bara barn?

Läraren: ”Lisa, varför håller du på med mobilen?”
Eleven: ”Jag gjorde inget, men det plingade till och jag skulle bara kolla…”

Mina deltagare säger sig bli avbrutna i genomsnitt var åttonde minut av pling och plång från mejl och statusuppdateringar. Forskare säger att det tar upp till sju minuter för hjärnan att komma tillbaka till full fokus. Man behöver inte ha A i matematik för att räkna ut att det är en ekvation som är svår att få ihop.

Det pratas i media om att elevers kunskaper i våra kärnämnen är oacceptabelt låga och att vi ska se över lärarnas kompetens. Politikerna skyller på varandra och diskuterar vad som är fel och verkar vilja säkerställa att det är någon annans fel.

På föräldramötet i min sons klass inleds mötet på samma sätt. OM något är fel, VEMs fel är det? Den kulturen kan jag känna igen från vissa arbetsplatser, men främst i länder som ligger en bra bit bort ifrån Sverige, när det gäller utveckling, jämställdhet och rättvisa.

Kan vi inte sluta med den här hämmande pajkastningen som gör att lärare tvekar att berätta hur det egentligen ligger till? Vi lever trots allt i ett fantastiskt land där det är en rättighet att få utbildning och där både vi och våra barn har det så bra. Kanske så bra att vi glömmer att värdesätta det viktigaste vi har?

Min son kom precis hem från skolan och berättade att det har varit värre än vanligt och att en av lärarna har gått till rektorn och bett om att få gå ner i tid för att orken är slut. Jag förstår att jag sticker ut hakan när jag påstår att vi föräldrar kan hjälpa till. Men är det ändå inte vårt ansvar att ge våra barn en viktig värdegrund att stå på när de går till skolan? Det är vi som ska lära dem att kunskap är viktigt. Det räcker inte med att kunna googla. Det handlar om att lära sig lära för livet. Våra barns lärare kämpar för livet, kanske så till den milda grad att de inte ens märker när vi sträcker ut handen och erbjuder stöd. Kanske för att de är mer vana att få ris än att få ros. Tänk om det är dags att tala om hur mycket vi värdesätter lärare och deras kunskap? Tänk om våra barn också skulle göra det då? Det regnar neråt. Och nu har det börjat snöa också.

Önskar dig en värdefull Andra Advent

Petra Brask

”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”
Albert Einstein

Du får en sol av fem möjliga

Inre kritiker”Jag måste tyvärr ställa in vår träff, är genomförkyld och känner mig rätt låg.” Jag tittar på meddelandet från min vän och förstår så väl känslan. Jag svarar snabbt ”Hej Vännen, förstår dig, känner mig också låg när jag är sjuk och ligger hemma. Är som att allt plötsligt faller över mig. Plötsligt kan jag ingenting, har aldrig gjort något vettigt. Alla synder i världen är mitt fel. Andra Världskriget, svälten i Afrika, Tsunamin… det var jag! Sen räcker det med en kontakt med en annan människa så får jag plötsligt perspektiv igen. Sjukt, men sant. Så kom bara ihåg att jag tycker du är fantastisk, klok och betydelsefull.”

Vad är det som gör att vi plötsligt tillåter vår inre kritiker att uttala de mest hemska saker samtidigt som vi sväljer dessa tankar som om de vore sanningen? Ibland häller vi i oss orden så snabbt att vi varken hinner registrera eller ifrågasätta dem. I vår inre bedömning ger vi oss en sol av fem möjliga. Kan det till och med vara så att vi har lättare att värja oss när någon annan ger oss lågt betyg, än när vi gör det själva?

Det jag gör påverkar vem jag blir. Men det jag upprepade gånger tänker om mig själv, påverkar vad jag gör.

Hur kan vi göra för att bli en bättre chef över vår egen hjärna?

Är det dags att stanna upp och tacka hjärnan för vad den försöker förmedla? ”Tack snälla hjärna för att du påminner mig om att ifall jag inte gör det här jobbet tillräckligt bra, så kommer jag förlora alla mina kunder, mitt jobb och bli långtidsarbetslös resten av livet.”

”Tack för att du tar upp det här med Beach 2013 och att om jag inte tränar nu så får jag bada i vassen i år igen. Tack för att du i samma mening nämner att om jag blir fetare och min man tappar lusten för mig så kommer jag bli ensam och aldrig mer älskad. Det gör mig inte mer motiverad att träna, men tack ändå.”

”Tack för dina varningar hjärnan, jag ska nu ta vara på alla tillfällen att lära av tidigare erfarenheter och inte göra om samma misstag igen.”

Jag kan ibland känna att jag lever i en krigszon. En del av hjärnan säger; ”Ät den där efterrätten nu, unna dig! En annan del säger; ”Men för tusan, skärp dig kvinna, har du ingen karaktär?!” Jag tror jag är i stort behov av en fredsmäklare, som kan gå in och sluta fred med alla tankar och känslor.

När Jan Eliasson medlade i kriget mellan Iran och Irak på 80-talet, så använde han sig av diplomati på hög nivå. Inte en enda gång föreslog han att ett utav landen skulle utplånas. Hans mission var att de skulle sluta kriga mot varandra och istället leva sida vid sida. Istället för att lägga energin på skadegörelse av både byggnader och människor, så ville han att de skulle fokusera på att bygga friska, välmående samhällen.

Det skulle vara väl drastiskt att lobotomera hjärnan för att ta bort de negativa tankar som kommer.  Bör jag istället välkomna den inre dialogen? Det är svårt att opartiskt granska sig själv. Jag tror att det ligger i sakens natur att för säkerhets skull vara lite mer kritisk. Och vid tillfällen när vi är sjuka, trötta, stressade och allmänt irriterade. Vem tror du då vinner den inre dialogen? Din inre positiva coach eller din inre kritiker?

Då kan det vara skönt att säga till den inre kritikern. ”Jag vet nog att du utnyttjar att jag är sjuk nu.”

Jag behöver inte gilla alla tankar som dyker upp, jag kan bara notera att de är där, medan jag går ut och får saker gjorda. För till syvende och sist så vill jag göra saker och för att göra dem behöver jag energi.

Kritik är ett sätt att utvecklas och bli bättre. Men för mycket nedslående kritik, som kanske inte ens är sanningen, kan också hindra mig. Vad skulle hända om jag lyssnade mer på den där rösten som säger. ”Det där gjorde du bra!” Tänk om jag kanske till och med skulle lyckas bättre då?

Det jag tänker påverkar mitt humör, min fysiska hälsa, hur trött eller pigg jag känner mig. Tankarna är mina mentala vanor, hälsosamma eller ohälsosamma. Den här helgen ska jag, likt en god ledare, lära känna mina utmanare och bli mer uppmärksam på vad de förmedlar.

Men jag ska också komma ihåg att unna mig en timeout ifrån den inre kritikern och fokusera på lyckliga tider med människor jag älskar, den vackra våren och livets goda.

Önskar dig en helg med fem solar av fem möjliga

Petra Brask

“You are a mature adult, yet you live each day by the rules of your inner voice.”

 

 

 

 

10 tips för att sluta förhala

dobedobedoVi närmar oss slutet av januari, slutet av den första månaden på det nya året och jag undrar: Har du förhalat något ännu? I så fall kommer du bli mycket glad över ny forskning som visar att du inte behöver ha dåligt samvete för det. Det finns forskare som vill gå så långt som att säga att det kan vara positivt att förhala. Eller åtminstone produktivt.

Den här veckan visade en deltagare mig en artikel om att det kan vara positivt att förhala, som en professor lycktas skriva ner i en bok på knappt 92 sidor, 17 år efter att han kom på det.

Men hur vanligt är det egentligen med förhalning? Finns det grupper som förhalar mer än andra? Och var det bättre förr?

Psykologen Piers Steel har kartlagt mer än 24.000 människors förhalningsbeteende runt om i världen och menar att 95% av världens befolkning skjuter upp saker ibland. (Du kan testa dig själv på hans sida Procrastinus.com. ) 25% är kroniska förhalare, fem gånger fler än under 70-talet. Jag antar att denna ökning beror på att vi har mer flexibelt arbete, frihet under ansvar och större möjligheter att undvika obehagliga uppgifter.

Alternativen var färre förr. Torparen med 17 ungar, satt inte vid köksbordet och funderade på om de skulle gå ut och skörda nu eller senare. Grottmänniskan kunde inte luta sig tillbaka och lojt mumla: ”Nej, vad säger ni, ska vi ta och jaga någon annan dag?” Då vi lever i ett samhälle där vår fysiska överlevnad inte på samma sätt hänger på vad vi gör, så öppnar det givetvis upp för ett förhalningsbeteende. Föreställ dig att chefen kommer in och säger ”Jaha, har du förhalat din månadsrapport, då får du ingen lön den här månaden.” Det finns säkert chefer som varit sugna på att säga det. Och det finns säkert chefer som har skjutit upp sin egen rapportering.

Den som har ett arbete nuförtiden tillbringar vanligtvis en fjärdedel av dagen till att skjuta upp saker. Studenter gör det en tredjedel av dagen. Män är mer benägna än kvinnor att vara kroniska förhalare, särskilt unga män.

Så jag kan bara föreställa mig att det finns en del notoriska förhalare även på Stanford universitetet där Dr John Perry kom fram till sin teori om att förhalare faktiskt är rätt hyvens människor, som inte är speciellt lata, utan bara föredrar att göra något annat än det de borde göra.

Visst är det så att vi gärna skjuter på det som är tråkigt, svårt, obehagligt, tar lång tid, är krångligt eller känns meningslöst. Och visst är det så att vi hellre gör det som är lätt, roligt och går snabbt. Men här menar Dr Perry att vi kan lura hjärnan.

Om du har en uppgift som du tycker finns all anledning att skjuta upp, t ex att sammanställa dina reseräkningar, så kan du sätta upp saker på din att göra-lista som är ännu tråkigare, läskigare eller svårare, så att reseräkningen plötsligt känns som ett väldigt hyggligt alternativ.

Att göra:

–       Reseräkningen

–       Skura toaletterna (inte ett alternativ om du heter Lill-Babs och har städnoja)

–       Skriva en uppsats på 500 sidor om Noréns mer lättsammare pjäser.

–       Göra absolut ingenting (Låter det lockande? Kom igen, du får inte se på TV, kolla FB, gå ut på internet, när gjorde du senast absolut ingenting?)

–       Sätta ihop en IKEA-möbel.

Jag vet inte hur du fungerar. Men jag blir oerhört sugen på att göra en reseräkning med de alternativen. Givetvis ska listan bestå av saker som du borde göra, annars fungerar inte metoden. Faktum är att det är så här jag lurar mig själv varje morgon när jag ska få iväg barnen till skolan.

Om du frågar min familj vilken min största brist är så kommer de svara unisont ”Hon har inget tålamod”. Detta använder jag mig av på morgnarna när barnen har ätit fruskost och håller på att göra det där sista lilla innan de går till bussen. Ska jag jobba hemifrån så vet jag att det inte är någon idé att börja med något tankekrävande förrän familjen är ute ur huset. Då kan jag ha upptill 20 minuter ibland, som jag får vänta, innan mannen och barnen väl går ut genom dörren. 20 minuter är lääänge med mitt tålamod. På 20 minuter hinner jag göra bra många tråkiga saker som är så mycket roligare jämfört med att bara vänta och springa och kolla så att alla får med sig allt. Köksfläkten blir ren, garderoben blir rensad, kylskåp och skåpsluckor torkas av. När jag fixar lunch hemma har jag kommit fram till att jag precis hinner tömma diskmaskinen på de tre minuter det tar att koka snabbmakaroner.

Om du inte orkar lägga tid på Dr Perrys taktik för att bryta förhalningsbeteenden, genom att utföra ett pyramidspel på dig själv, så kan du alltid utöva den enklaste formen för att få saker gjorda. Fundera inte så mycket, gör det bara! Gör det innan alla tankar på vad du skulle kunna göra istället dyker upp. Fokusera hellre på hur härligt det kommer kännas när du har gjort det.

Hjälper inte det så får du här 10 konkreta tips för att sluta förhala:

  1. Skriv en lista på de saker du har skjutit upp. (Har du svårt att komma på något? Tänk dig att du ska resa bort i tre månader. Vilka saker vill du klara av innan du åker?)
  2. Prioritera dem i datumordning. När behöver de vara klara?
  3. Bestäm vad som behöver göras först och sätt igång. Du kommer frigöra härliga endorfiner av att avsluta en sak, vilket ger dig energi till nästa.
  4. Skriv ner de olika delarna i större projekt, så att du vet nästa steg och så att varje del känns överkomlig.
  5. Sätt av tid i din kalender för fokusuppgifter, gärna på morgonen när hjärnan fortfarande har energi kvar att ta sig an dem.
  6. Se till att få sitta ostört, så du slipper bli avbruten när du väl kommit igång.
  7. Be någon hjälpa dig att komma igång. Rapportera dina framsteg till en kollega, vän eller chef.
  8. Se till att du inte bara har en deadline, utan också en starttid på det du ska göra. Boka in det i kalendern.
  9. Fundera på hur du kan göra tråkiga uppgifter roligare. Ta fram tävlingslusten.
  10. Fira dina framgångar! Belöning är på sin plats när du landat en surdeg.

Jag möter människor som varje vecka sätter sig i klistret och bär omkring på dåliga samveten, saker som de borde ha gjort. De skrattar förlösande när de inser att de många gånger funderat längre tid på det, än vad det hade tagit i tid att göra det. Därför har jag svårt att se något positivit med förhalning mer än att det är mänskligt och något vi alla trillar dit på ibland. Men det mest positiva är att vi kan göra något åt det. Tänk så skönt med en helg utan ”jag borde ha…”.

Önskar dig en energifylld helg

Petra Brask

”Procrastination is the art of keeping up with yesterday”
Don Marquis

Sida 1 av 212

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask