Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged facebook

Har du rätt verktyg för våren 2014?

toolstoolstoolsFörsta månaden på året lider mot sitt slut och du kanske släpar dig fram i det försenade vintervädret. Det känns långt till en solig vår och enda fördelen med det är kanske att du upplever att du har gott om tid. Men betänk då att under våren är det inte mindre än sju helgdagar utöver de vanliga lördagarna och söndagarna.

  1. 6 januari – Trettondedag jul – redan avklarad!
  2. Sportlovet utbreder sig över inte mindre än fem veckor i Sverige, från söder till norr, vecka 7-11 (Jokkmokk är sist ut i vecka 11), så att du inte kan vara säker på att få tag på någon under den här tiden.
  3. I mitten på april kommer påsken med långfredag den 18 april och Annandag påsk den 21 april och kortar av tiden under två arbetsveckor för oss.
  4. Direkt veckan efter har du Valborgsmässoafton och första maj som infaller på en torsdag i år och kanske ger dig en klämdag den 2 maj.
  5. Torsdagen den 29 maj är det Kristi Himmelsfärd och kanske en klämdag igen på fredagen?
  6. Och veckan efter är det Sveriges nationaldag den 6 juni.
  7. Den 20 juni infaller Midsommarafton och sedan börjar hela Sverige droppa av på semester fram till och med början på september.

Och tittar vi på när dessa helgdagar inträffar, så kan vi lugnt konstatera att våra mest produktiva veckor borde vara just nu. När vi då vet att vi går emot ljusare tider, men också mer sönderhackade vecko-tider, så är det viktigt att ha rätt verktyg för att förvalta din dyrbara tid.

Här delar CFO World med sig av några tips och verktyg som kan lotsa dig genom vårens utmaningar.

15 verktyg för att få mer gjort 2014

Några av mina egna nya effektiva appar och verktygsfynd är:

Cloze

En app som ser till att du har koll på hur mycket kontakt du har med dina bekanta i sociala medier. Den hjälper dig att bli uppmärksam på om det är någon viktig person som du har för lite kontakt med och ännu värre om det är tvärtom. Cloze organiserar dina feeds efter vem som betyder mycket för dig, inte efter vem som snackar mest. Den kan bl a kopplas till E-post, Facebook, Twitter och LinkedIn. Du kan också spåra konversationer där du nämns.

Mindmeister

Mindmeister ger dig möjlighet att skapa, redigera och dela mindmapps för dig som gillar det.

IFTTT

IFTTT är förkortning på If This Then That och är precis som det låter ett sätt att skapa en händelsestyrd aktivitet. Få internet att arbeta åt dig. Om du får en bild på Instagram så vill du kanske att den ska automatiskt ska sparas i Dropbox. Om du är i Göteborg så vill du kanske automatiskt skicka ett meddelande och förvarna några väl utvalda. Möjligheterna är många.

30/30

30/30 är en prisbelönt att göra-lista med en väldigt rolig och enkel utformning som hjälper dig att lägga upp dagen med vad du ska göra och hur lång tid det ska ta. Den har många snabbfunktioner. Kanske något att tillämpa vid barnens läxläsning? Eller varför inte lägga upp ditt träningspass med alla olika moment?

Lumosity

Tycker du att tiden går långsamt och att du behöver fler utmaningar så kan du alltid gå in på Lumosity och utöva lite hjärngympa. Helt klart ett nyttigt alternativ till patiens eller andra spel.

Trafiknytt Sthlm

Och för er som bor i eller ofta besöker Stockholm, så kan jag varmt rekommendera den enkla Trafiknytt-appen. Klickar du på den så får du automatiskt den senaste trafikrapporten och kan undvika onödigt långa bilköer.

I början på nästa vecka kommer jag att slippa Stockholms köer då jag istället ska ta mig fram i Moskva-trafiken. Spännande ryskt effektivitetsuppdrag väntar och jag lovar att rapportera i nästa blogg. Men först är det dags för en helt vanlig och mycket välkommen helg.

Önskar dig en härlig helg med slipade verktyg

Petra Brask

“To the man who only has a hammer, everything he encounters begins to look like a nail.”
Abraham Harold Maslow

2014 – ditt värsta eller bästa år?

unhappy lionTack och lov finns det forskning på mycket, t o m hur de mest miserabla människorna i världen lyckas bli olyckliga och utan större omständigheter.  Att skapa olycksstämning är ingen konst alls. Du kan ordna allt med några få enkla tankeprocesser i hjärnan. Utan att anstränga dig kan du sprida den till din omgivning också.

Jag vet inte hur du har det i dina sociala nätverk. Men vi har väl alla mött människor i livet som fascinerat oss på olika sätt. På Facebook kan jag dela in de som statusuppdaterar i sex olika grupper. Det är resegruppen som alltid statusuppdaterar när de åker på semester eller konferenser, gärna utomlands. ”En svalkande drink på balkongen ut mot havet så här i den trettiogradiga värmen smakar gott.” Vi har vardagsgruppen vars status alltid handlar om de mest vanliga saker. ”God morgon. Har borstat tänderna. Nu kammar jag håret.” Sedan är det PK-gruppen som visar på orättvisor i samhället och lägger upp bilder på bortsprungna djur och ja, bortsprungna människor också för den delen. Vi har förstås Lyckliga familjen-gruppen som lägger upp bilder på sina barn. ”Kickan somnade i vagnen efter en härlig dag på Gröna Lund.” Vi har Lyx-gruppen ”En enkel måltid.” och så bild på champagne och ostron på Stureplan. Gulleplutt-gruppen ”Tulpaner igen. Och så har min älskling skottat hela garageuppfarten.” Jag kan erkänna att jag mycket väl skulle platsa i alla grupper periodvis. Men det finns en grupp till, som fascinerar mig lite extra. Det är Miserabel-gruppen. ”Kallt ute och kallt inne också. Tandvärk. Näsan rinner. Min vanliga otur.” Miserabelgruppen är intressanta att studera, för att de bidrar ibland med ett närmast komiskt fokus på ve, fasa och egen olycka.

Har du funderat över hur du bäst ska peppa dig själv så här i början på ett nytt år? Vad behöver du fokusera på för att 2014 ska bli ett lyckat år? Jag inser att när jag läser kvällstidningarnas hurtiga förslag så blir jag lite anti. Och alla tjusiga delningar på Facebook med hur 2014 ska bli ditt bästa år någonsin blir för präktiga på något sätt. Därför har jag roat mig med att istället fundera över hur jag skulle kunna göra 2014 till mitt värsta år någonsin och delar här med mig av några tips:

Ånga på. Stanna inte upp för att ifrågasätta. ”Är det här verkligen sant?” Förutsätt att det är sant. Ja, du är dålig och fet också. Efter julen är det ingen hejd på hur idiotiskt du har fortsatt att peta i dig allt. Är du inte en loser också som inte har tränat tillräckligt?  När dina kollegor nu demonstrativt börjar ta med sig träningsväskor till jobbet, så vill du bara tömma ur deras väskor och fylla dem med Billy’s Panpizza. För guds skull!! Frossa nu en stund i hur olycklig du är över dina kollegors träningshysteri. Kan du ta upp det på nästa personalmöte? Då dödar du garanterat stämningen och kan skapa tio olyckspoäng. Top score den här veckan, grattis!

Var kritisk – mot allt och alla, men framför allt mot dig själv. Ställ dig framför spegeln och säg ”Hur ser du ut egentligen?” Säg det gärna högt, för då får du nästa fråga gratis. ”Men hur låter du? Är det där verkligen din röst? Inte konstigt att folk håller på att somna när du tar till orda på möten.”

Försök hitta någon som du vill ändra på – gärna den du lever med. Intala dig själv att ditt liv aldrig kommer att bli bra förrän din partner ändrar på sig.

Älta – Fokusera på dig själv och varför du är som du är? Fokusera på stora problem i världen men få dem att handla om dig. När du ändå är igång så kom ihåg att DET VAR BÄTTRE FÖRR och fokusera på hur olycklig du är över att det ALDRIG kommer tillbaka.

Våga vägra lyx – Att njuta av livets goda är till för ytliga människor. Undvik för säkerhets skull kulturella sammanhang med musik, dans och sång. Norén-pjäser går bra dock.

Oroa dig – för allt. Det finns så mycket att oroa sig för i världen och vår hjärna är som gjord för att vara alert och scanna efter orosmoment. ”Jag är orolig. Allt är ju farligt idag. Nyss var det chips vi inte skulle äta. Vad är det vi äter idag, som vi inte borde äta imorgon?” Är du riktigt vaken kan du hitta mycket att ligga sömnlös över och brist på sömn kommer att ge extra krydda till ditt miserabla år.

Otacksamhet är den miserables lön. Vad finns det egentligen att vara tacksam över? Att du lever? Nä, här gäller det att ligga i och inte tacka någon för hur du har det. Förresten som du har det så borde någon tacka dig för att du står ut.

Missförstånd är det enda förståndet. Var defensiv och inled så många meningar du kan med: ”Vad menar du?!” eller ”Vi måste prata.” Förutsätt att de du möter vill dig illa. Tolka allt de säger till det värsta. När grannen ropar ”Tjena! Hur är läget?” är det ju rena förolämpningen när man tänker efter. Fundera över vad du borde skrika tillbaka?

Var uttråkad – inget är så effektivt som att vara uttråkad. Se uttråkad ut. Betona i alla sammanhang hur uttråkad du är, det brukar ta kål på det mesta.

Var rädd, riktigt rädd – om inget annat hjälper oroa dig för brist på pengar och brist på tid. Fokusera på hur lite du har och hur lite du kommer att få. Gå på din omgivning om hur slösaktiga de är med sin tid och sina pengar. ”Och tänk att allt det där gör de för skattebetalarnas pengar.” ”Det är det jag säger, folk har för mycket fritid. Om de ändå tog vara på den.”

Och skulle du vilja att 2014 blir ditt bästa år någonsin, eller åtminstone ett hyfsat år, så vet du i alla fall vad du inte ska lägga för stor fokus på.

Önskar dig en hyfsad helg

Petra Brask

”Pessimism never won any battle.”
Dwight D. Eisenhower

Gränslös undervisning?

respektDen ena efter den andra droppar in i lokalen försenade och uppspelta. Mobilerna är på och kommentarerna haglar högljutt om de senaste uppdateringarna på Instagram och Facebook. ”Som mest har jag fått femhundra likes! Men det är mitt rekord, liksom!” Tio minuter in på lektionen har den propert klädde läraren längst fram fortfarande inte fått tyst i lokalen. Jag ser att han är rödflammig på halsen och svettpärlor rinner ur pannan. Förtvivlat försöker han ta kontroll över gruppen. Men en klunga i mitten har bestämt sig för att göra livet surt för honom. De får snabbt med sig flera av sina kamrater med spydiga kommentarer och uppnosiga attityder. Till slut brister det. Läraren skriker ”Håll käften nu!” En förvånad tystnad uppstår tills en av eleverna utbrister. ”Så får du inte säga till oss. Det är respektlöst.”

Varje termin brukar jag och barnens pappa ägna oss åt att vara med en dag vardera i skolan för att kolla in läget och se vad barnen gör där om dagarna. I måndags var det dags för mig. Min son har gått från mellanstadiet och femte klass till högstadiebyggnaden och sjätte klass. Han och hans 29 klasskompisar har gått från en gudomligt kompetent lärare som har haft helhetskoll och ringt oss föräldrar så fort något har behövt styras upp det minsta. Till sjätte klass med två nya mentorer som träffar dem sporadiskt. De har skåp och byter klassrum, lika ofta som Madonna byter kläder. Med tonårshjärnor som det borde stå ”under ombyggnad” i pannan på ska de nu gå igenom en omställning som heter duga. Om jag säger så här. Det har gått sådär.

Undrar om han har sett fram emot att gå till jobbet? Han har kollegor i branschen som kommer till skolan med en klump i magen. Bildläraren berättar att han fick tinnitus efter bara några år inom läraryrket. Jag lider med mannen längst fram. En stökig grupp är en utmaning för vem som helst, men trettio tonåringar som har attityder som om de var barn till rockgruppen KIZZ är tufft. Paris Hilton har en närmast blyg framtoning om jag jämför med några av ungdomarna i klassen. Jag sitter stum och undrar vad som hänt i Sverige? Det är upp och ner. Lärarna försöker fostra på dagarna och föräldrarna försöker undervisa på kvällarna. När abdikerade en hel generation föräldrar från rollen att fostra sina barn?

Föreställ dig 30 tonåringar som inte sitter still, driver runt i klassrummet, plötsligt far ut genom dörren för att prata med några killar utanför, spelar spel på mobilerna och statusuppdaterar, skriker rakt ut över klassrummet, avbryter varandra konstant. Snackar om helgen, om det senaste YouTube-klippet, om hur dåligt skolmaten smakar.  Och allt under lektionstid. Att det sitter en förälder i klassrummet gör dem inte det minsta generade och vid vissa tillfällen överväger jag att åka hem och hämta hörselskydd.

När blev det OK att bete så respektlöst? Utan regler för mobiltelefoner, utan respekt för starttider, utan att ens ha med sig läroböcker till lektionerna?

När jag tar upp det med andra föräldrar fastnar det i en diskussion om huruvida barnen ska få ha mobil på under lektionstid eller inte. INTE förstås. Hallå?! Forskning visar att det sker en dopaminutsöndring i kroppen varje gång du får en statusuppdatering på mobilen. Det blir en kick, en drog. Mobilen är som en snuttetrasa, en tröstnapp, så fort läraren säger något som verkar det minsta tråkigt. Det är inte så lätt att tävla i uppmärksamhet, när du tävlar mot 500 likes på Facebook. Inte ens vuxna klarar att stå emot pressen, det är tydligt när vi går igenom möteseffektivitet ute på arbetsplatserna. Det första som brukar komma upp är hur trötta ”alla” är på att ”alla andra” sitter med mobilerna under mötet. Hemma i soffan får du tävla om din partners uppmärksamhet mot jobbmejlandet med de spännande kollegorna och projekten.

Vad fint, då förstår vi ju var ungarna har fått beteendet ifrån. De gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

”Lägg mobilen i korgen och sätt den på katedern.” Jag ser hur några huvuden vänds mot mig i förtvivlan, när några elever smyger sig fram till katedern och hämtar tillbaka sina telefoner så fort läraren vänder ryggen till. Sedan är cirkusen igång igen. Ljudvolymen stegras till outhärdliga nivåer. Jag tittar på min son. Han slår ut med händerna och höjer ögonbrynen ”Vad var det jag sa?” mimar han tyst till mig. Jag börjar förstå varför kvällarna är fulla med läxor. Inga utav barnen klarar att koncentrera sig i det här oljudet. Jag har lovat min son att inte säga något, bara observera, idag. Men vänta bara… Någon måste sätta ner foten. En dag. Och inte bara i det här klassrummet. Inte bara på den här skolan.

Har Sverige blivit ett gulligull-land vars mjuka rosa brist på uppfostran har lett till att vi skapat en generation snorungar?

Ja, det menar i alla fall psykiatrikern David Eberhard i sin bok ”Hur barnen tog makten.” En debatterande bok om curlingpappor, tigermammor och om hur barnen blev kungar i vårt Bolibompaland. David påpekar att ordet uppfostran nästan kommit att bli ett skällsord. Barnen ska inte indoktrineras, utan man ska möta barnen på barnens villkor. Experter av olika slag påtalar för oss hur vi ska göra för att ta hand om våra barn. Det gemensamma för dessa experter är att de varnar för allt möjligt.

Då vill jag passa på att varna för den fruktansvärda arbetsmiljö som både barn och lärare vistas i under dagtid. Barnen klagar på huvudvärk och har flera stressymptom p g a den tråkiga attityderna och den hätska stämningen. När jag tar upp ämnet med bekanta som jobbar i skolan som lärare kan de bara bekräfta att de inte får något som helst stöd ifrån föräldrarna. ”De har inte tid. De verkar ha fullt upp med sina karriärer, jobb, skilsmässor, nya relationer, träning för maraton eller triathlon. De tycker att när barnen går på högstadiet, så är de så pass självständiga att de klarar sig i princip själva. Och det finns ju läxhjälp på skolan.” funny-school-

I tidningarna kan vi läsa att betygen i våra kärnämnen sjunker. Om lärarna ska ägna halva lektioner åt att be eleverna hålla tyst för att överhuvud taget kunna lära ut något, så är det inte konstigt.

Tänk om det börjar bli dags att släppa blicken från teknikprylar och superkarriärer en stund och kolla upp vem det är som försöker fostra våra barn? Vems ansvar är det att se till att dina barn växer, utvecklas och blommar? Är det inte dags att vi föräldrar tar vårt ansvar när det gäller uppfostran och ger våra barns lärare ro att undervisa i klassrummen?

Önskar dig en vaken helg

Petra Brask

”Den som vill ha rosen måste respektera taggen.”
Persiskt ordspråk

Fler inlägg i debatten om bristerna i vår skola: ”Svenska elever allt sämre”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4058&artikel=5718952

http://www.svt.se/nyheter/sverige/svenska-elever-allt-samre via @svtnyheter

 

Trött på att ”tänka utanför boxen”?

man-in-a-box”Jag hatar det där uttrycket!  ”Vi måste tänka utanför boxen!” Om min chef säger det en gång till så kommer jag att spy.” Kvinnan framför mig ser faktiskt lätt illamående ut och jag tvivlar inte på att hon vid nästa möte kommer gå upp i atomer om hennes chef drar igång med samma gamla klyschor. Hon drar ett djupt andetag och handen darrar så att kaffet nästan skvimpar över kanten när hon sätter ner muggen med företagets prydliga logo på. ”Kan någon leta upp den som hittade på denna ”utanför boxen-plåga” och se till att lämpligt straff utdelas? När man ändå är igång borde man straffa alla som hittar på klyschor. ”Högt i tak, Sätta sig i förarsätet, walk the talk.” Snälla, kom med något nytt!”

Den här veckan vilade trots allt en något lugnare stämning ute på arbetsplatserna hos mina deltagare. Höstlovet gjorde sig påmint och jag såg hur mina deltagares inboxar var fyllda med out-of-office meddelanden. På fikarasterna suckades det när man scrollade upp och ner bland sina Facebook-vänners semesteruppdateringar. ”30 grader i solen, vin på balkongen, Cypern visar sig från sin bästa sida.”

”Ja, ja, mula in det bara.” muttrade en medelålders man med en skogsgrön kavaj medan vi åt korv Stroganoff till lunch. ”Och om sanningen ska fram så är det väl inte bara Cypern som visar sig från sin bästa sida på Facebook. Det är ingen som skriver att rummet var skitigt, att sonen slog i tån i poolkanten och att hans syster fick psykbryt när hon skulle gå och lägga sig.” Mannens kollegor skrattar lättade. Vad skönt. Vem vill vara på Cypern? Nej, vi har tur som får jobba i lugn och ro den här veckan.

Det är först när lunchen nästan är över och vi avslutar med kaffe, som en av kvinnorna i gruppen eldar upp sig ordentligt. Den något loja semesterstämningen får ett abrupt slut när hon börjar uttrycka sin ilska över chefens klyschor. ”Han säger att vi ska ”fixa säljet” och ”borra djupare i frågan” och för att göra det måste vi ”äga kunden” och ”tänka utanför boxen” så att vi kan ”closa dealen”. Men allvarligt, Petra, du som undervisar i möteseffektivitet. Skulle inte mötena gå dubbelt så fort om man tog bort alla upprepningar av gamla klyschor? De gör ju bara så att det känns som att vi har haft samma möte alltför många gånger. Hur ska vi kunna vara kreativa och komma på nya idéer då?”

Hur många gånger har du själv använt klyschor den senaste veckan? Kan det påverka nytänkandet och locka oss in i samma tanke som vi hade igår? Varför heter det klyschor?

Klyscha är slang och kommer från franskans clicher; att avtrycka eller avbilda i en formbar massa. I grafiken är en kliché en platta av metall som man använder för att mångfaldiga en bild eller en viss text. I ordböcker förklaras klyscha oftast med ”en sliten fras”.

I vårt språk använder vi klichéer av olika slag för att förklara, skoja och överdriva. Men också för att moralisera, försköna eller ironisera. Modeorden försvinner ibland lika fort som de kommer, men ju mer seglivat ett uttryck blir, ju större är chansen att det uppfattas som en klyscha.

Du kanske har varit på ett möte och hört följande uttryck några gånger:

Det är lite så vi jobbar
Från ax till limpa
Fokusera bredare (!)
Hur långt är ett snöre
Högt i tak
Höja lägstanivån
Skapa synergier
Trång sektor

Och man kan ju undra om vi sett för många matprogram på TV när det smyger in uttryck som

Marinera frågan
Baconlinda frågan (?)
Köttigt
Smör och bröd-tjänster
Ett fiberrikt möte

Du behöver inte ens kalla Maria Montazami till mötet för att höra:

Commita sig
Holistisk approach
Pinpointa
Mainstreama
Workshoppa
Fejsa

Sportens värld bidrar med väl mycket till möteskulturen:

Många bollar i luften
Skjuta över målet
Göra en dragning
Skjuta från höften
Tar du den bollen?
Ta stafettpinnen
Tänka ett varv till
Det här måste vi punktmarkera

Historien kan göra sig påmind på ett möte:

Det här är inte ristat i sten
Det bästa sedan skivat bröd
Framtiden är redan här (?)

Och även djurlivet kan bidra till den klyschiga mötesandan:

Spindeln i nätet
Göra en pudel
Kratta manegen
Hjulet snurrar men hamstern är död

Det märks att en och annan mötesdeltagare har tittat på Solsidan när man kommer in i konferensrummet och hälsar på varandra.

”Tjeeeenare, mannen!”

Och varför begränsa oss till möten, de här uttrycken hör vi på fikarasterna, på stan, på släktmiddagarna. Ingen kommer undan och ingen är oskyldig till att någon gång ha använt dem. Från början är ju inte de här uttrycken några klyschor utan ett sätt att visualisera och målande beskriva något. Problemet uppstår när vi använder samma uttryck för ofta, för brett och ibland i helt fel sammanhang. Det är då vi glömmer bort deras verkliga innebörd och styrka. Värdet går förlorat.

På vilket sätt skulle slitna uttryck påverka kreativiteten då? Utöver det faktum att för ofta använda uttryck i sig kanske skvallrar om en brist på kreativitet, så vet jag inte om det finns forskning som pekar på just det sambandet. Men däremot uttrycker en del deltagare en frustration när de ska ha kreativa möten och påstår att de snabbt fastnar i gamla tankemönster.

Studier på University of Alabama som Thomas Ward och hans kollegor gjort visar att ditt minne automatisk söker upp information som är relaterad till det du redan tänker. De gjorde bland annat ett test där de bad högskolestudenter att rita djur från främmande planeter. Nästan alla ritade djur som liknade de djur vi redan har på jorden. De hade liknande organ, ben och armar och var symmetriska. Även när studenterna ombads att vara kreativa så byggde de sina idéer på redan kända exempel.

Om jag ber dig att tänka på ett djur, kommer du börja tänka på ett som du känner väl till. En hund kanske? Om du vill ändra på sättet du närmar dig en kreativ utmaning, så behöver du ändra vad du tänker. Beskriv situationen på ett nytt sätt. Ställ andra frågor. Det kommer att ändra vad du drar dig till minnes och den kunskap du använder för att lösa problemet. Så om du upptäcker att du saknar friska idéer, leta efter en annan beskrivning av situationen och kom ihåg att din kreativa process hänger på var du startar den. Det handlar inte om att tänka utanför boxen utan i sådana fall om att inte tänka på en box överhuvudtaget.

Nu när butikerna smyger igång julskyltningarna börjar det bli dags att tänka kreativt hemma också. Eller ska du ge din familj samma slags julklapp som förra året? Det kanske ändå är vad de vill ha, eller? Är det därför vi ibland har svårt att vara kreativa? Vem vill egentligen ha något nytt? Är vi kanske vanemänniskor som gillar att allt är som det alltid har varit? Därför blir vi upprörda när Kalles Kaviar plötsligt fyllt tuben med mjukost också. Vem kom på den idén?

Önskar dig inte en suboptimerad helg

Petra Brask

”It is a cliche that most cliches are true, but then like most cliches, that cliche is untrue.”
Stephen Fry

ShitInABox

Varför du inte får något gjort på kontoret

Det har varit en härlig vecka. Jag har bland annat haft turen att föreläsa för chefer i hemtjänsten ifrån Sveriges alla hörn. De hade ett öppet sinne och skrattade igenkännande när jag beskrev hur rörig en arbetsvecka kan bli när man försöker vara tillgänglig jämt. Efter min föreläsning kunde jag inte låta bli att stanna kvar en stund och fika med dem. En av cheferna berättade då om hur hon tagit med sig jobbet, som hon inte hunnit göra under arbetstid, hem. Till slut hade hennes man och barn börjat klaga på att hon alltid jobbade hemma på kvällarna. För att undvika klagomål smög hon helt enkelt in på toaletten tillsammans med miniräknaren och lönelistorna och gjorde allt som hon behövde koncentrationstid till. Efter några veckor frågade hennes son en kväll ”Mamma, hur kommer det sig att jag alltid hittar miniräknaren i badrummet nu för tiden?”  Vad svarar man då?

Jason Fried skrev bestsellern ReWork tillsammans med David Heinmeier Hansson och ifrågasatte vår tids arbetskultur. Under en inspirerande och tankeväckande kvart förklarar han varför vi inte får något gjort på kontoret. Även om han generaliserar och är väl utmanande ibland och speciellt på sista punkten, så tror jag vi behöver hans hjälp att ifrågasätta hur vi egentligen jobbar.

[ted id=1014 lang=sv width=560 height=315]

http://www.ted.com/talks/lang/sv/jason_fried_why_work_doesn_t_happen_at_work.html

Önskar dig en jobbfri helg

Petra Brask

“Facebook and Twitter aren’t the real problems in the office. The real problems are what I like to call the M&Ms, the Managers and the Meetings.”
Jason Fried

 

Sida 1 av 212

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask