Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged energi

10 bra saker med hösten

höstgläjdeSom en längtande, trofast hund, väntar tangenterna och reflektionstiden när jag nu tar upp fredagsbloggen igen. Fingrarna skälver och dansar fram, som kalvar på grönbete, glada att äntligen få dela med sig av sina intryck. Kort sagt jag har saknat dig, kära bloggen-läsare. Hur har din sommar varit? Har du suttit i solstolen och kommit fram till att det är dags för en uppgradering? Inte bara på ditt datorprogram, utan på hela ditt liv?

Hösten väntar och med den en nystart, en möjlighet att göra något annorlunda. Kanske har du någon längtan som pockar på. Där under solglasögonen i sommar kanske din blick flackade iväg för sig själv en stund bortöver fjärran och fångade svansen på en gammal dröm du haft en gång.  Den där drömmen om att sadla om, gå vidare, bryta ny mark eller bara börja leva livet något rikare och ta med dig sinnesnärvaron till jobbet.

Kanske tillhör du de som pustar ut och är tacksam över att semestern äntligen är slut? En vecka till och du hade fått krupp? Som en vilsen varg har du nu hittat hem till flocken som uppskattar dig för det du bidrar med i teamet? Alla är tillbaka i de bekväma rutinerna och ordningen är återställd. Du gnuggar händerna och hugger in i högen av höstens projekt.

Om du skulle vara en av dem som håglöst tittar ut genom fönstret och undrar vad du gör inomhus när solen är ute? Om du skulle vara den som står extra länge under fläkten i badrummet, bara för att drömma dig bort till resebolagens kritvita stränder. Om du skulle vara en människa som känner att hela kroppen går på sparlåga för den är i chocktillstånd över att sommaren tagit slut. Då kan jag lugna dig och säga att det är den inte. Någonstans i världen finns det alltid en sommar. Kanske kan du börja spara och planera för nästa ledighet, se till att du har något att längta till och kämpa för. Men kom ihåg att hösten också är en härlig tid. Ingen beskriver den lika vackert som Karlfeldt i sin Höstvisa.

För dig som fortfarande är tveksam kommer här en lista med 10 bra saker med hösten:

  1. Färgerna
    Äntligen får du gå i svart, invirad i halsdukar och se svår och intellektuell ut samtidigt som du fluktar över höstens intensiva färgskiftningar i rött, gult och grönt.
  2. Dofterna
    Dagg, dimma, frost och sjörök smyger sig in och doftar mystiskt, ibland jordigt, men uppfriskande.
  3. Nystarten
    Längtan efter att börja på nytt, göra något annorlunda, starta en ny klass, ett nytt projekt, en ny kurs. Nu börjar det, spänningen ilar i ryggraden. Du är redo!
  4. Inköpen
    Äntligen får du shoppa nya höstgarderoben och ytterligare en ylletröja.
  5. Aktiviteterna
    Kurskatalogerna strömmar in och vill locka dig att prova nya saker som; mat på lätt svenska, långfärdskridskor för nybörjare och språkcocktail, prova tre språk samtidigt.
  6. Lövhögarna
    De retsamma lövhögarna som bara väntar på att du ska vältra dig i dem eller kasta löv på en oskyldig passerande.
  7. Festerna
    Kickofferna, onsdagsklubben, fredagsgänget, lördagsmiddagen, äntligen kan vi kura ihop oss igen och släppa loss sommarens historier.
  8. Ljusen
    Med totalt lugn kan du plocka fram de stora blockljusen och stilla ett helt rum.
  9. Kryddorna
    Varma drycker gör sig bäst under hösten; varm choklad med kanel, hett kaffe med kask, grönt jasminté och längtan efter första glöggens kryddor lockar dig.
  10. Glöden
    Glöden från brasans sken, glödande kinder som överraskat mött den första morgonfrosten, glöd och passion i ögonen från den som kryper intill dig i mörkret.

Ser fram emot att förgylla din höst med bloggen igen och dela med mig av exempel från de deltagare jag möter, historierna i fikarummen runt om i Sverige och världen samt ny forskning och statistik på mitt kära kärnämne Effektivitet. Målet är att frälsa hela världen, så nu kör vi!

Önskar dig en kärnfull augusti-helg

Petra Brask

– Ja, det är höst. Mitt hjärtas väna vän,
vad lust, att vårfödd kärlek lever än!
Vad lust att se din unga fägring mogna,
din barm bli hög, din kind bli äppelröd!
Stort är att älska, mer att vara trogna
i älskogs brusande och bråda glöd.

När hem jag kommer från en tidig jakt,
bak trappans jungfruvin du står på vakt,
och när från ljustring sent jag återvänder,
ur fönstrets mörker hälsar mig din röst;
din blick har följt mitt bloss längs älvens stränder.
Vad lust att älska i den kära höst!

Ur Karlfeldts Höstvisa

Du får en sol av fem möjliga

Inre kritiker”Jag måste tyvärr ställa in vår träff, är genomförkyld och känner mig rätt låg.” Jag tittar på meddelandet från min vän och förstår så väl känslan. Jag svarar snabbt ”Hej Vännen, förstår dig, känner mig också låg när jag är sjuk och ligger hemma. Är som att allt plötsligt faller över mig. Plötsligt kan jag ingenting, har aldrig gjort något vettigt. Alla synder i världen är mitt fel. Andra Världskriget, svälten i Afrika, Tsunamin… det var jag! Sen räcker det med en kontakt med en annan människa så får jag plötsligt perspektiv igen. Sjukt, men sant. Så kom bara ihåg att jag tycker du är fantastisk, klok och betydelsefull.”

Vad är det som gör att vi plötsligt tillåter vår inre kritiker att uttala de mest hemska saker samtidigt som vi sväljer dessa tankar som om de vore sanningen? Ibland häller vi i oss orden så snabbt att vi varken hinner registrera eller ifrågasätta dem. I vår inre bedömning ger vi oss en sol av fem möjliga. Kan det till och med vara så att vi har lättare att värja oss när någon annan ger oss lågt betyg, än när vi gör det själva?

Det jag gör påverkar vem jag blir. Men det jag upprepade gånger tänker om mig själv, påverkar vad jag gör.

Hur kan vi göra för att bli en bättre chef över vår egen hjärna?

Är det dags att stanna upp och tacka hjärnan för vad den försöker förmedla? ”Tack snälla hjärna för att du påminner mig om att ifall jag inte gör det här jobbet tillräckligt bra, så kommer jag förlora alla mina kunder, mitt jobb och bli långtidsarbetslös resten av livet.”

”Tack för att du tar upp det här med Beach 2013 och att om jag inte tränar nu så får jag bada i vassen i år igen. Tack för att du i samma mening nämner att om jag blir fetare och min man tappar lusten för mig så kommer jag bli ensam och aldrig mer älskad. Det gör mig inte mer motiverad att träna, men tack ändå.”

”Tack för dina varningar hjärnan, jag ska nu ta vara på alla tillfällen att lära av tidigare erfarenheter och inte göra om samma misstag igen.”

Jag kan ibland känna att jag lever i en krigszon. En del av hjärnan säger; ”Ät den där efterrätten nu, unna dig! En annan del säger; ”Men för tusan, skärp dig kvinna, har du ingen karaktär?!” Jag tror jag är i stort behov av en fredsmäklare, som kan gå in och sluta fred med alla tankar och känslor.

När Jan Eliasson medlade i kriget mellan Iran och Irak på 80-talet, så använde han sig av diplomati på hög nivå. Inte en enda gång föreslog han att ett utav landen skulle utplånas. Hans mission var att de skulle sluta kriga mot varandra och istället leva sida vid sida. Istället för att lägga energin på skadegörelse av både byggnader och människor, så ville han att de skulle fokusera på att bygga friska, välmående samhällen.

Det skulle vara väl drastiskt att lobotomera hjärnan för att ta bort de negativa tankar som kommer.  Bör jag istället välkomna den inre dialogen? Det är svårt att opartiskt granska sig själv. Jag tror att det ligger i sakens natur att för säkerhets skull vara lite mer kritisk. Och vid tillfällen när vi är sjuka, trötta, stressade och allmänt irriterade. Vem tror du då vinner den inre dialogen? Din inre positiva coach eller din inre kritiker?

Då kan det vara skönt att säga till den inre kritikern. ”Jag vet nog att du utnyttjar att jag är sjuk nu.”

Jag behöver inte gilla alla tankar som dyker upp, jag kan bara notera att de är där, medan jag går ut och får saker gjorda. För till syvende och sist så vill jag göra saker och för att göra dem behöver jag energi.

Kritik är ett sätt att utvecklas och bli bättre. Men för mycket nedslående kritik, som kanske inte ens är sanningen, kan också hindra mig. Vad skulle hända om jag lyssnade mer på den där rösten som säger. ”Det där gjorde du bra!” Tänk om jag kanske till och med skulle lyckas bättre då?

Det jag tänker påverkar mitt humör, min fysiska hälsa, hur trött eller pigg jag känner mig. Tankarna är mina mentala vanor, hälsosamma eller ohälsosamma. Den här helgen ska jag, likt en god ledare, lära känna mina utmanare och bli mer uppmärksam på vad de förmedlar.

Men jag ska också komma ihåg att unna mig en timeout ifrån den inre kritikern och fokusera på lyckliga tider med människor jag älskar, den vackra våren och livets goda.

Önskar dig en helg med fem solar av fem möjliga

Petra Brask

“You are a mature adult, yet you live each day by the rules of your inner voice.”

 

 

 

 

Hur mycket ska till innan du ber om hjälp?

How To Ask For HelpI en vrå av rummet stod ett värmeljus och brann i en blå ljushållare av glas. På en stol framför behandlingsbordet satt en äldre man och höll båda sina händer om tassarna på sin tio år gamla hund. Den var stor och lurvig och tittade under lugg på sin husse. Tårarna rann tyst nerför mannens ansikte. Det skulle bli en stor omställning. Frånvaron, tomheten, tystnaden. Det var en förändring som inte var välkommen. ”Men när är en sån här förändring välkommen?”, muttrade den, av livet, ärrade mannen tyst för sig själv. Jag la min hand på hans och strök den ömt för att visa mitt stöd.  Han tittade upp först på mig och sedan mot veterinären. Och nickade.

Den första stora förändringen i livet gör vi när vi föds. Den sista stora förändringen uppstår när vi lämnar in. Men däremellan hinner det förhoppningsvis hända många saker, både stora och små. Eftersom all förändring, oavsett om vi valt den själva eller inte, innebär en anpassning, så tar det energi av oss. Problemet är givetvis att vår energi är begränsad. När flera förändringar inträffar samtidigt påverkar det vår förmåga att hantera dem. Vi känner oss pressade och stressade. Ibland till vårt yttersta. Det vet alla som har varit med om en omorganisation, en flytt, en skilsmässa eller varför inte ett giftermål?

Har du haft många förändringar, utmaningar eller sorg i privatlivet så kan det vara droppen som får bägaren att rinna över, när man dessutom byter datasystem på jobbet. Eller uppgraderar till ett nytt mejlprogram. Eller inför nya rutiner.

En förändring till? Vad begär det här företaget av oss?

Vi märker att vi är tyngda av för mycket när orken att fatta beslut plötsligt försvinner. När vi börjar blundar för vissa saker. När vi inte längre orkar tänka för att det är för mycket att ta in. Vad gör du i det läget? När det inte ens finns kraft för att förklara? När du bara vill sträcka ut handen och säga; Jag behöver hjälp med det här. Jag vill släppa det här. Det skulle vara så skönt att få lasta över ansvaret.

Den här veckan har jag träffat många förändringströtta. Innan jag själv blev trött och däckade i sängen med årets influensa. En ovanligt envis och seg variant, precis som kvinnan den attackerat. Jag låg där och tyckte synd om mig själv och svettades både av feber och av hur jag skulle få ihop allt i kalendern som jag nu var tvungen att boka om. Det här hade jag ju inte räknat med. Att halva Sverige ligger i influensa nu, var inte tillräcklig indikation för att få mig att inse att även jag kunde drabbas. Efter några ångestfyllda ögonblick lyfte jag sedan luren och ringde till mina fantastiska kollegor, Monica och Janne och lastade över mina bekymmer på dem. Efteråt var jag löjligt lättad. Och tacksam. Och lite förundrad över hur långt inne det satt att be om hjälp. Varför skulle det vara så svårt?

Det låter ju lätt. Och ändå är det så svårt när vi är mitt uppe i livet.

När min pappa ringde några dagar senare och sa att han behövde hjälp att ta sin älskade hund till veterinären hade jag lagom kommit ner till normal kroppstemperatur. Min pappa ber i princip aldrig om hjälp, så jag förstod att det var livsviktigt. Jag kastade mig ur sängen.

När vi satt där på djursjukhuset konstaterade den erfarne veterinären att läget för min pappas fyrbente vän var dystert. Det stod mellan valet att förlänga lidandet eller att avsluta det.

Jag kände tårarna stiga när jag såg hur pappa kämpade med det tuffa beslutet han skulle bli tvungen att fatta. Det är en stor förändring, när det blir tomt och tyst i ett hus. När ingen är där och väntar när du kommer hem. Ingen som du kan ta i famnen och krama om.

Till sist sa han lågt. Jag behöver nog hjälp att ta rätt beslut.

Det enda vi kan vara helt säkra på i livet är att saker och ting kommer att förändras. Och att det är OK att sträcka ut handen och be om hjälp, när utmaningarna känns övermäktiga. Hjälp är en gåva att få och en lycka att ge. Även om det kan sitta långt inne ibland, kanske för att vi har någon röst som säger att ”Själv är bäste dräng” eller ”Det här borde jag klara själv.”

Jag är så oerhört tacksam för den hjälp jag fått den här veckan. Och jag är så berörd över de fina människor som jobbar med människans bästa vänner och som förstod precis hur de skulle stötta och hjälpa oss i en så sorglig stund.

Önskar dig en hjälpsam helg

Petra Brask

“We can’t help everyone, but everyone can help someone.”
Ronald Reagan

 

Är du trygg och effektiv i ditt team?

Österström konferensNär GPSen sa att vi var framme tittade jag mig misstroget omkring. Jag hade hämtat upp Rikhard, norsk kursdeltagare och vän, på Arlanda och styrt bilen mot Sundsvall. Nu var vi plötsligt mitt ute i ingenstans. Det var nattsvart och snövallar. Astrid, GPSens röst, måste vara helt fel ute? Jag provade att rulla fram lite till på vägen. ”Gör en U-sväng nu!” ropade Astrid hastigt och jag backade tillbaka igen för att svänga in på en liten gårdsplan. Vi tittade skeptiskt på den avlånga ljusa byggnaden, som i mörkret såg ut mer som en praktisk skolbyggnad, än en tjusig konferensgård. Skulle det verkligen hållas en exklusiv ledarskapsutbildning här? Jag suckade, stängde av Astrid och bilen, tog ett djupt andetag och gick in.

The Human Element, världens bäst bevarade hemlighet, säger Ron Luyet med glimten i ögat när han introducerar sig själv och programmet den första kursdagen. Ron var med från starten när den amerikanske psykologen Will Schutz grundade FIRO (Fundamental Interpersonal Relationship Orientation)- teorin om hur medlemmar i en grupp förhåller sig till varandra.

Will fick redan på 50-talet i uppdrag av den amerikanska marinen att ta reda på varför vissa arbetsteam var effektivare än andra, trots att de hade precis samma grundförutsättningar. Det tog inte lång tid för Will att räkna ut att vi är olika människotyper, med olika behov och hur man kunde sätta ihop grupper som skulle kunna jobba optimalt tillsammans. Effektiviteten ökade från 50% till 75% och där hade man ju kunnat känna sig rätt nöjd. Men inte Will, han var känd för sitt analytiska sinnelag och han skulle inte ge sig förrän han tagit reda på vad de sista 25% berodde på.

Hur kunde de förbättras för att uppnå 100% effektivitet i ett team? Resultatet blev The Human Element. Programmet som jag nu skulle bli licensierad i. Jag såg fram emot veckan med skräckblandad förtjusning. Tillsammans med 16 andra deltagare skulle jag från tidig morgon till sen kväll drillas i ledarskap och träna på att handleda mina kurskamrater på engelska. Skulle jag klara av det? Tänk om jag la ner all denna tid och alla pengar och så sa de; Tyvärr Petra, du passar inte för detta, det är bäst du åker hem nu. Oroligt tittade jag mig runt i kurslokalen. Två veckor, OK, bara 14 dagar kvar alltså…

Vår svensktalande lärare Per-Åke Sundholm har precis hunnit gå igenom grunderna i programmet när den store amerikanen Ron Luyet kliver in i kurslokalen, nyss influgen från Japan, där han ofta är och utbildar. Ganska snart finner jag mig fundera på hur han kan hålla ett så högt tempo med oss, samtidigt som han har en så stor tidsskillnad i kroppen? Var hämtar karln all energi? Jag gör en notering i mitt block att fråga om det. Föga förstod jag att svaret delvis låg i programmet.

Ron ber oss föreställa oss en metafor där känslorna är en stor rosa elefant och på toppen av elefanten sitter det styrande intellektet. Allt det där fungerar fantastiskt bra, ända tills elefanten blir rädd.

Tänk dig att du möter dina rädslor och släpper ut dem i dagsljuset bara för att inse att de inte är så farliga. Tänk dig mängden energi du förbrukat på att hålla dessa rädslor i schack. Tänk dig hur du ansträngt dig för att försvara dig mot en omgivning som triggat dessa rädslor, utan att du varit medveten om det.

”People bond by sharing their scars more than their medals.säger Ron lugnt och betonar vikten av att skapa en trygg miljö där deltagare kan dela med sig av sina erfarenheter och inse att de är långt ifrån ensamma om sina upplevelser. Att skapa ett tryggt och öppet arbetsklimat – är en grund till att skapa effektiva team.

I olika grupper och konstellationer får vi lära oss övningar där vi kan ta en ineffektiv arbetsgrupp som styrs av rädsla och har aktiverat sina försvar till att bli en effektiv grupp som känner sig trygga med varandra och kan lägga full fokus på uppgifterna som ska göras istället för att oroa sig för sin plats i gruppen; om de är tillräckligt kompetenta, om någon har en dold agenda, om de är omtyckta.

Jag fascineras gång på gång över hur grundläggande och självklara våra mänskliga behov är och vilka enorma krafter som sätts igång när dessa behov inte möts.

”This workshop would have gone much better if some of you would step up! You know who you are.”

Rons ord gör att vi först sätter kaffet i halsen och sedan ser vi glimten i ögat när han förklarar att vi ibland dömer oss själva så hårt. Inte nog med att vi ska bli triggade av kollegor som påminner oss om situationer där vi känner oss otillräckliga, inkompetenta eller avvisade. Vi har ett gäng papegojor på axeln som ständigt sitter där och klankar ner på oss själva. Ron förklarar tålmodigt när dessa papegojor föddes.

”If any part of you is not worthy – when did you first feel this? Listen.
It is always leading to your past. Often based on a feeling that you are not good enough.

Jag inser plötsligt allvaret. Jag tittar på mina kurskamrater, jag är inte den enda som har barn… Hur kan jag uppmuntra dem på ett bra sätt? Jag skriver frågan i blocket och tittar hjälpsökande på Ron. Det må vara en kurs i ledarskap, och jag kan inte tänka mig ett viktigare ledarskap än att vara förälder.

”Never compare the scores. Comparisons are almost always a form of attack.”

När du uppmuntrar dina barn tänk på att:

  • Uppmuntra ansträngning och uthållighet
  • Uppskatta att de vågar pröva och utmana
  • Uppskatta intresse, energi, entusiasm
  • Uppskatta nya lärdomar
  • Uppskatta strategier och tillvägagångssätt
  • Fokusera på lärande och utfall
  • Använd bakslag som lärdomar
  • Ge specifik feedback.

Detta fungerar utmärkt på dig själv också. Ron blinkar med ena ögat.

Två veckor senare står jag lättad på kursgårdens veranda och tittar på mitt certifikat i handen. Jag klarade det, puh! Jag går in och tackar personligen den duktige kocken, Janne, som lagat så god mat. Österströms kursgård fem mil utanför Sundsvall visar sig från sin bästa sida i solskenet som gnistrar över den vackra trakten. Jag hoppas jag får uppleva det på sommaren någon gång. Kan bara föreställa mig den mäktiga naturen. Med tårfyllda ögon vinkar jag av kurskamraterna. Sida vid sida har vi kämpat och nu ska vi skiljas. Det är sorgligt samtidigt som längtan efter familjen pockar på.

Jag får norskt sällskap i bilen hem också och det är skönt att få reflektera över de nya kunskaperna tillsammans. När jag släppt av min Human Element-kollega på Arlanda, kör jag hemåt försjunken i tankar och blir nästan förvånad när Astrid plötsligt säger ”Du har nu anlänt till destinationen.” Jag tittar ut och ser en välbekant gul byggnad. Mitt hem, min trygghet, mitt team. Borta bra, men…

Önskar dig en skön helg

Petra Brask

”I do not want to be friends with anyone who likes me as a friend.
Woody Allen

 

Humor du?

”Vi har en kollega i kontorslandskapet som hyschar så fort man andas. Det räcker med att jag tänker på att jag vill säga något så får jag ett menande ögonkast.” Kvinnan framför mig sitter med ett stort varmt leende som är så typiskt för henne. Hon har en lång blond hästsvans och är moderiktigt klädd. Bakom henne skymtar jag stora panoramafönster med en utsikt över Stockholmskvällen. Stadens ljus gnistrar och glimmar i det täta novembermörkret. ”Sen har jag en annan kollega som ser ut som att sju svåra år har drabbat henne. Hon släpar sig in genom kontorsentrén på måndagsmorgnarna och suckar ”Jaha, nu är det bara 5 dagar kvar, sen är det helg.” min väninna och fd kollega berättar fascinerat om hur det är att just har fått en anställning efter att ha varit egen företagare i många år.

”Men jag tror jag börjar få lite fart på kollegorna nu. I tisdags såg jag fröken ”sju-svåra-år” klämma på en stor apelsin och jag viftade från andra sidan landskapet och pekade på frukten. Hon tecknade tillbaka och undrade om hon skulle ta med en frukt till mig? Jag skakade frenetiskt på huvudet och pekade på apelsinen hon höll i och visade att hon skulle kasta den till mig. Hon tittade oroligt bort mot ”hysch-kvinnan” men kastade sedan klumpigt apelsinen rakt över landskapet. Nu gällde det bara att fånga den snyggt.”

November känns som en mellanmånad, som en mörk transportsträcka innan advent, lucia och julefrid tar vid. Jag längtar redan efter julbelysningen och funderar allvarligt på att hetsa upp grannarna genom att pynta tidigare än vanligt i år. Ute på företagen möts jag av något utmattade kunder som stretat sig till jobbet och utmanat regn, blåst och kyla. De suckar över det gråa och mörka och fastnar med blicken på något semesterminne som lyser upp när datorns skärmsläckare går på. Några pratar drömmande om julledigheten.

När mörkret lägger sig över Sverige är det extra viktigt att fylla på ditt kul-konto. Vad ger dig energi? Har du någon kollega eller vän som livar upp tillvaron? Är du kanske själv en sådan?

En marknadschef som fick sin uppföljning den här veckan sa lättad ”Bra, att du är här, jag behöver ladda batterierna. Förresten hur lyckas du vara så energisk jämnt? Vad går du på?” Jag tittade förvånat på henne och undrade om hon var ironisk. Men hon såg allvarlig ut.

Jag minns när jag började jobba som effektivitetskonsult på stenåldern (1995). Då var det många ögonbryn som höjdes när jag anlände till effektivitetsföretaget i Stockholm. ”Lantlollan” från Kalmar, 25 år ung med sönderpermanentat hår och en omåttlig positivism. En del av mina kollegor trodde att jag var djupt religiös. ”Så glad och energisk kan man ju inte vara, henne kan vi inte släppa ut till kun­derna”. En av delägarna utnämnde sig till min mentor och bokade tid för klippning och styling. ”Tagga ner fröken lycklig!”.

Men jag är varken djupt religiös eller född glad. Däremot är jag begåvad med en fantastisk uppsättning vänner. När min energi dippar, är det dem jag ringer. Och de ställer upp mangrant. Som tur är har jag många, så jag kan slita ut dem en i taget.

När hälsotidningarna rekommenderar oss att stärka upp immunförsvaret med extra c-vitaminer för att klara den mörka hösten, ringer jag istället mina gamla barndomsvänner. Förra veckan lunchade jag med en vän från grundskolan, som jag inte träffat på mycket länge. Hon är nyss hemflyttad till Sverige efter att ha bott på Sri Lanka i 22 år. Jag tittade fascinerat på henne och konstaterade att hon såg likadan ut som när vi gick i femman. Hon hävdade att jag också gjorde det, och då har hon snälla ögon. Hennes svenska hade en charmig brytning när hon berättade om hur fantastiskt det är att få komma hem till Sverige. Jag tittade ut i det november-grå och bad henne upprepa vad som är så fantastiskt med Sverige nu igen. Vi skiljdes åt med stora leenden.

I tisdags kväll åt jag middag med en f d kollega och tillika granne, som förgyllt min tillvaro med så oerhört många skratt. Vi träffades första gången när vi båda var mindre lyckligt gifta och delade sorger och skratt i varandras kök. Hon utbildade sig till coach och vi gjorde en del uppdrag tillsammans. Hon hade en osviklig förmåga att hitta på bus ute hus kunderna. Jag minns hur vi var inne på ett ganska strikt bankkontor i Stockholms innerstad och försökte få en högst motsträvig deltagare att rensa upp på sitt kontor. Bankdirektören hade sagt att om vi lyckades med honom, kunde de tänka sig att göra en utbildning för resten av företaget.

Jag kände att loppet var kört när mannen satt med armarna i kors i det kaos-artade kontorsrummet. Hakan var djärvt utskjuten och hela kroppen var spänd i protest när han sa ”Det här kommer ni aldrig att lyckas med.” Den utmaningen var som att hälla bensin på en eld för min kollega. Det glittrade till i hennes ögon och så hör jag henne säga ”Ska vi slå vad?” Om vad då? Säger han rappt. ”Om du rensar upp här inne i eftermiddag, så kommer Petra och jag att dansa på ditt skrivbord imorgon.” Ett djävulsleende smög sig in i mannens ansikte och han lutade sig nöjt tillbaka och började lojt skissa på ett kontrakt som min kollega och jag skulle skriva under, för att hålla oss till vårt löfte.” Chockad men tyst blängde jag på min kollega och skakade menande på huvudet. Mina ögon talade om för henne att hon inte var klok. Hon bara ryckte på axlarna och skrattade. Jag måttade deltagarens skrivbord med blicken och försökte föreställa mig dansandes på det. Skulle det ens hålla? Det här var visserligen åtskilliga kilo sedan, men ändå?

”Nästa fredag ska vi ha Frossarfredag. Alla tar med sig sitt favorit-bakverk och så smakar vi av varandra.” Jag ser förmodligen ut som en fågelholk efter att ha hört historier om apelsin-kastning i landskapet, matlådor som bytts ut i hemlighet och nu frossarfredag. Det är ingen hejd på busen som min väninna infört i det kommunala kontorsliv hon nu påbörjat. Jag minns att när hennes nya chef ringde för att fråga mig om jag trodde hon var lämplig för att arbeta hos dem, då var mitt spontana svar: ”Jag är avundsjuk på er, ni kommer få så kul!” Och jag kan inte låta bli att tänka på när vi shejkade loss till ABBAs Dancing Queen på ett av bankens anrika kontorsbord, som otroligt nog höll. Trots att ryktet nådde bankdirektören så fick vi förtroendet att jobba vidare med resten av bankens personal. Kanske just därför?

För dig handlar kanske hösten om att passa på att kura skymning med en kopp té och en god bok. Du kanske njuter av att slippa krav på käcka grillkvällar och besök hos moster Agda. Tids nog kommer julen med julklappar, besök och stök. Nu är tiden när ingen är förvånad eller upprörd över att du kurar ihop dig inomhus och du tänker njuta av varje minut. Mörkret kanske är din bästa vän.

Oavsett vad som fyller på dig med energi i höstens mörka så önskar jag dig en skön helg!

Petra Brask

”Vänner är änglar som lyfter dig, när dina egna vingar har glömt bort hur man flyger.”

Sida 2 av 212

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask