Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged effektivitetsutbildning

Är du nostalgisk?

För många år sedan utbildade jag på ett fashionabelt företag i Stockholm och träffade sju tjusiga damer. Deras chef var bekymrad över det överbelamrade avdelningsarkivet och lyste upp när jag berättade hur man enklast får alla att ta sitt ansvar och rensa där. ”Ni bjuder bara in till en avdelningsfest. Det är vad många företag gör vid Lucia. De beställer lussekatter och lite extra glögg, ibland lite extra stark och så rensar de först och firar resultatet sedan.” Damerna i sina tjusiga dräkter och moderiktiga pumps var nu eld och lågor och sa i falsett ”Det där måste vi göra!”. Ivriga till tusen ville de inte vänta till Lucia utan beställde lite snittar och vitt vin som skulle festas på nästkommande fredag.

Jag blev hedersgäst och skulle få komma och granska resultatet på fredagkvällen. Det värmde i mitt effektivitetshjärta och spänd av förväntan ringde jag på porten vid 17.30. Ganska snart blev jag insläppt av ordningssamma Birgit vars hårknut nu hängde lite på sned och några hårslingor hade slitit sig och skymde de röda kinderna. Vi mötte Elisabeth som kom vinglande i korridoren med famnen full av pärmar. Hennes knytblus hängde slarvigt utanpå kjolen och hon hejade glatt. Jag började ana att allt inte stod rätt till.

Ikväll är jag inbjuden till min mentor. Det är dags för nostalgifest. Vi effektivitetskonsulter från den gamla goda tiden ska minnas tillbaka till stenåldern, men framförallt hylla värdinnan, som vid 74 års ålder har bestämt sig för att gå i pension. Alla gäster har fått i uppdrag att ta med sig en historia från förr och det har fått mig att gå igenom gamla personaltidningar. Efter en djupdykning i nostalgiarkivet började jag inse att jag stod där med ett leende på läpparna och alldeles varm i hjärtat. ”Windows 95 syns i bakgrunden på kontoret och kavajerna var stilrent långa. Tjejerna hade stickade klänningar med hängande brett bälte på kontoret och tantvarning-pumps med spetsig tå och löjliga små klackar.” När jag tittade upp på klockan insåg jag att tiden flugit iväg och jag kände mig alldeles upprymd.

Nostalgi-tripp som alternativ till mindfulness? Kan det vara så att nostalgi rent av är väldigt bra för hälsan?

Både i USA och Storbritannien har forskare kommit fram till att nostalgi ger bättre självkänsla och höjer humöret. På Southamptons Universitet i England visade testerna att människor som är nostalgiska är mindre benägna att drabbas av depression och klarar att hantera problem mer effektivt.

Men forskarna har också noterat att vi relaterar till gamla minnen på olika sätt. En del ser tillbaka och minns skratten och de goda händelserna som har lett fram till den de är idag. Andra ser tillbaka och minns bara hur ”allt var mycket bättre förr” och blir ledsna av att tänka på hur allt har blivit så mycket sämre nu. Forskarna har sett att det finns hopp även för nostalgi-pessimister. De kommer över ältandet av kontrasterna från förr och nu genom att fokusera på sitt yngre jag, som en gång drömde om framtiden. Att återuppleva förväntan som du känt tidigt, livar även upp dig i nuet tydligen.

När jag kommit så här långt i mina efterforskningar börjar jag få dåligt samvete. För några helger sedan fick jag tuppjuck på våra växter här hemma. Med händerna i sidorna förklarade jag för min käre sambo att några av hans gamla ungkarlsväxter nu måste gå en hastig död till mötes. Jag är trött på den stora, dammiga benjaminfikusen som hänger över mig i soffan och jag orkar inte trängas med ett vidlyftigt paradisträd vid matbordet. Min sambo hängde med huvudet och sa att de där växterna minsann hade följt honom sedan hans första lägenhet under studietiden på KTH. Det fanns minnen kopplade till dem. Men jag var stenhård. Min sambo hade likvaka ute vid komposten, men efter några dagar hade han repat sig, tyckte jag. Och nu stod jag alltså här och läste att nostalgi var bra, t o m hälsosamt.

Jag mindes tillbaka till damerna på det fashionabla kontoret i Stockholm och den syn som mötte mig när jag kom till dem på fredagskvällen. Birgit och Elisabeth stod med varsitt vinglas och skrattade åt några gamla bilder de hittat i arkivet. ”Nämen, titta här Bettan, det är ju du och jag på 70-talet, så ärtiga vi var då’ra! Den bilden kan vi inte slänga.” Jag såg att snittarna var slut för länge sedan och att döma av damernas tillstånd, så hade festen börjat tidigt. ”Jo’ru förstår, vi tyckte det skulle bli så mycket roligare att rensa om vi samtidigt tullade lite på viiiinet…” Birgit kom från Lidingö, det kunde man höra även utan vin. Deras chef slet sitt hår. I takt med att innehållet i glasen hade minskat, så hade nostalgin ökat. Till slut sa chefen ”Ni får två hyllmeter för att rymma all nostalgi, men inte mer! Sen måste ni slänga.”

Det är väl med nostalgi som med allt annat, lagom är bäst. Även om vi inte alltid minns saker med glädje, utan också med saknad, så tror jag de flesta uppfattar tankar om det förgånga som ganska mysigt. Det är framför allt trevligt att dela minnen. I dessa dagar av mindfulness-hysteri, så tror jag många finner både glädje och styrka i att drömma sig bort och unna sig nostalgi. Därmed inte sagt att all nostalgi måste vara materialiserad i saker. Eller i växter. Nu har vi plats för adventsljustakarna som ska upp till helgens första advent. Och nog har jag sparat barnens julpynt sedan dagis och blir lika nostalgisk varje år jullådan åker ner från vinden. Min historia till festen och till min mentor, hittade jag på en gammal hårddisk. Det ska bli riktigt roligt att se hennes min när jag delar med mig av den.

Önskar dig en historisk helg

Petra Brask

”Nostalgin är inte längre vad den varit.”
Simone Signoret (1921-1985)

Humor du?

”Vi har en kollega i kontorslandskapet som hyschar så fort man andas. Det räcker med att jag tänker på att jag vill säga något så får jag ett menande ögonkast.” Kvinnan framför mig sitter med ett stort varmt leende som är så typiskt för henne. Hon har en lång blond hästsvans och är moderiktigt klädd. Bakom henne skymtar jag stora panoramafönster med en utsikt över Stockholmskvällen. Stadens ljus gnistrar och glimmar i det täta novembermörkret. ”Sen har jag en annan kollega som ser ut som att sju svåra år har drabbat henne. Hon släpar sig in genom kontorsentrén på måndagsmorgnarna och suckar ”Jaha, nu är det bara 5 dagar kvar, sen är det helg.” min väninna och fd kollega berättar fascinerat om hur det är att just har fått en anställning efter att ha varit egen företagare i många år.

”Men jag tror jag börjar få lite fart på kollegorna nu. I tisdags såg jag fröken ”sju-svåra-år” klämma på en stor apelsin och jag viftade från andra sidan landskapet och pekade på frukten. Hon tecknade tillbaka och undrade om hon skulle ta med en frukt till mig? Jag skakade frenetiskt på huvudet och pekade på apelsinen hon höll i och visade att hon skulle kasta den till mig. Hon tittade oroligt bort mot ”hysch-kvinnan” men kastade sedan klumpigt apelsinen rakt över landskapet. Nu gällde det bara att fånga den snyggt.”

November känns som en mellanmånad, som en mörk transportsträcka innan advent, lucia och julefrid tar vid. Jag längtar redan efter julbelysningen och funderar allvarligt på att hetsa upp grannarna genom att pynta tidigare än vanligt i år. Ute på företagen möts jag av något utmattade kunder som stretat sig till jobbet och utmanat regn, blåst och kyla. De suckar över det gråa och mörka och fastnar med blicken på något semesterminne som lyser upp när datorns skärmsläckare går på. Några pratar drömmande om julledigheten.

När mörkret lägger sig över Sverige är det extra viktigt att fylla på ditt kul-konto. Vad ger dig energi? Har du någon kollega eller vän som livar upp tillvaron? Är du kanske själv en sådan?

En marknadschef som fick sin uppföljning den här veckan sa lättad ”Bra, att du är här, jag behöver ladda batterierna. Förresten hur lyckas du vara så energisk jämnt? Vad går du på?” Jag tittade förvånat på henne och undrade om hon var ironisk. Men hon såg allvarlig ut.

Jag minns när jag började jobba som effektivitetskonsult på stenåldern (1995). Då var det många ögonbryn som höjdes när jag anlände till effektivitetsföretaget i Stockholm. ”Lantlollan” från Kalmar, 25 år ung med sönderpermanentat hår och en omåttlig positivism. En del av mina kollegor trodde att jag var djupt religiös. ”Så glad och energisk kan man ju inte vara, henne kan vi inte släppa ut till kun­derna”. En av delägarna utnämnde sig till min mentor och bokade tid för klippning och styling. ”Tagga ner fröken lycklig!”.

Men jag är varken djupt religiös eller född glad. Däremot är jag begåvad med en fantastisk uppsättning vänner. När min energi dippar, är det dem jag ringer. Och de ställer upp mangrant. Som tur är har jag många, så jag kan slita ut dem en i taget.

När hälsotidningarna rekommenderar oss att stärka upp immunförsvaret med extra c-vitaminer för att klara den mörka hösten, ringer jag istället mina gamla barndomsvänner. Förra veckan lunchade jag med en vän från grundskolan, som jag inte träffat på mycket länge. Hon är nyss hemflyttad till Sverige efter att ha bott på Sri Lanka i 22 år. Jag tittade fascinerat på henne och konstaterade att hon såg likadan ut som när vi gick i femman. Hon hävdade att jag också gjorde det, och då har hon snälla ögon. Hennes svenska hade en charmig brytning när hon berättade om hur fantastiskt det är att få komma hem till Sverige. Jag tittade ut i det november-grå och bad henne upprepa vad som är så fantastiskt med Sverige nu igen. Vi skiljdes åt med stora leenden.

I tisdags kväll åt jag middag med en f d kollega och tillika granne, som förgyllt min tillvaro med så oerhört många skratt. Vi träffades första gången när vi båda var mindre lyckligt gifta och delade sorger och skratt i varandras kök. Hon utbildade sig till coach och vi gjorde en del uppdrag tillsammans. Hon hade en osviklig förmåga att hitta på bus ute hus kunderna. Jag minns hur vi var inne på ett ganska strikt bankkontor i Stockholms innerstad och försökte få en högst motsträvig deltagare att rensa upp på sitt kontor. Bankdirektören hade sagt att om vi lyckades med honom, kunde de tänka sig att göra en utbildning för resten av företaget.

Jag kände att loppet var kört när mannen satt med armarna i kors i det kaos-artade kontorsrummet. Hakan var djärvt utskjuten och hela kroppen var spänd i protest när han sa ”Det här kommer ni aldrig att lyckas med.” Den utmaningen var som att hälla bensin på en eld för min kollega. Det glittrade till i hennes ögon och så hör jag henne säga ”Ska vi slå vad?” Om vad då? Säger han rappt. ”Om du rensar upp här inne i eftermiddag, så kommer Petra och jag att dansa på ditt skrivbord imorgon.” Ett djävulsleende smög sig in i mannens ansikte och han lutade sig nöjt tillbaka och började lojt skissa på ett kontrakt som min kollega och jag skulle skriva under, för att hålla oss till vårt löfte.” Chockad men tyst blängde jag på min kollega och skakade menande på huvudet. Mina ögon talade om för henne att hon inte var klok. Hon bara ryckte på axlarna och skrattade. Jag måttade deltagarens skrivbord med blicken och försökte föreställa mig dansandes på det. Skulle det ens hålla? Det här var visserligen åtskilliga kilo sedan, men ändå?

”Nästa fredag ska vi ha Frossarfredag. Alla tar med sig sitt favorit-bakverk och så smakar vi av varandra.” Jag ser förmodligen ut som en fågelholk efter att ha hört historier om apelsin-kastning i landskapet, matlådor som bytts ut i hemlighet och nu frossarfredag. Det är ingen hejd på busen som min väninna infört i det kommunala kontorsliv hon nu påbörjat. Jag minns att när hennes nya chef ringde för att fråga mig om jag trodde hon var lämplig för att arbeta hos dem, då var mitt spontana svar: ”Jag är avundsjuk på er, ni kommer få så kul!” Och jag kan inte låta bli att tänka på när vi shejkade loss till ABBAs Dancing Queen på ett av bankens anrika kontorsbord, som otroligt nog höll. Trots att ryktet nådde bankdirektören så fick vi förtroendet att jobba vidare med resten av bankens personal. Kanske just därför?

För dig handlar kanske hösten om att passa på att kura skymning med en kopp té och en god bok. Du kanske njuter av att slippa krav på käcka grillkvällar och besök hos moster Agda. Tids nog kommer julen med julklappar, besök och stök. Nu är tiden när ingen är förvånad eller upprörd över att du kurar ihop dig inomhus och du tänker njuta av varje minut. Mörkret kanske är din bästa vän.

Oavsett vad som fyller på dig med energi i höstens mörka så önskar jag dig en skön helg!

Petra Brask

”Vänner är änglar som lyfter dig, när dina egna vingar har glömt bort hur man flyger.”

Rädd att du är en bluff?

”Kommer du in på mig som person också, under den här utbildningen? För i så fall vill jag lära mig att ta mer plats. Eller ja, att våga säga det jag egentligen tänker. Jag har tappat räkningen på alla möten där jag tänker alla smarta saker som andra vågar uttrycka. Varför sa inte jag det först?” Jag sitter tyst och lyssnar noga på kvinnan som sitter på sin kontorsstol framför mig. I hennes arbetsrum finns högar med bevis på hennes kompetens. Skåp, hyllor och lådor hotar att svämma över av pärmar och papper från hennes långa tid på företaget. På väggarna hänger diplom och intyg tillsammans med flera bilder av hennes tre barn i olika åldrar.

Den kompetenta kvinnan hämtar andan och fortsätter. ”Och så har jag ständigt dåligt samvete över att kalendern bara rymmer en massa måsten. Det känns som att jag inte hinner njuta av mina barn. Alla tror säkert att jag är en bra mamma, men ibland undrar jag om jag är en bluff hemma också? Alla andra föräldrar hämtar sina barn tidigt på dagis och fritids. De sitter där på alla barnens aktiviteter som att det är det bästa som finns att se ungarna spela fotboll, handboll och simma. Jag sitter bara där och känner att jag har så himla mycket annat jag borde göra. Och så får jag dåligt samvete för att jag tänker så.” Jag tittar ingående på den skuldtyngda trebarnsmamman och säger lugnt ”Ja, du är helt klart den enda föräldern i världen som tänker så.” Håret fladdrar till när hon hastigt svänger på huvudet och tittar misstroget på mig.

Att vara rädd för hur andra uppfattar dig är normalt. Men tänk dig att aldrig kunna skaka av dig den där känslan av att du inte alls är den andra uppfattar dig som? Att tro att just du blev befordrad, inte berodde på att du är bättre, utan på att din chef helt enkelt var för snäll eller dum nog att befordra just dig? Jag kan absolut känna igen mig i att jag ibland slår knut på mig själv för att ge barnen ett bra liv. Jag skjutsar dem till aktiviteter och lagar deras favoritmat men kan ändå känna att jag inte duger som förälder. Nog finns det väl något mer jag borde göra för att få titeln ”MVG-mamma”?

Det är ofta jag coachar ledare som på ett eller annat sätt uttrycker ”Om alla bara visste att jag egentligen inte vet vad jag håller på med…”

Rädslan att vara en bluff är vanligare än vi tror. Människor som har hur mycket bevis som helst på att de verkligen är kompetenta och framgångsrika, sitter hemma på kammaren och stirrar på sina diplom och känner att ”Jamen, det var ju bara tur, eller för att jag hade de rätta kontakterna, eller för att jag är så envis och tvingade igenom det här.

För en del är blufftänkandet milt och uppkommer sällan, för andra är det intensivt och ständigt. För vissa försvinner det med erfarenhet för andra försvinner det aldrig.

Vad menas med att känna sig som en bluff? Jamen, inget konstigt egentligen. Jag tror faktiskt att hela succén med TV-serien Solsidan bygger på igenkänning som har med bluff-tänkandet att göra. När Fredde och Mickan kämpar förtvivlat för att toppa Saltsjöbadens societetstege. De vill berättiga sin plats med de senaste prylarna och märkeskläderna och snubblar över lögner för att hålla fasaden uppe.

Blufftänkande är när du känner att du är på en plats eller på en position som du faktiskt inte förtjänar. Du känner att du lurar andra och att en dag kommer de att avslöja dig. Det är ungefär samma känsla som om du lyckats bli medlem i en exklusiv klubb där du egentligen inte hör hemma. Och eftersom du inte hör hemma på klubben, så måste du se upp med hur du beter dig och behärska dig själv så att du inte drar någon onödig uppmärksamhet till dig själv. Uppmärksamhet kan leda till att du blir ”avslöjad”.

Det intressanta är egentligen inte hur det uppstår, utan vad det gör med oss. Utöver att detta är begränsande, så tar det väldigt mycket tid och energi.

Bluffmakeri – en känsla som förminskar vad vi egentligen är. Som gör att vi inte känner glädje och stolthet över vad vi åstadkommer.

Varje år vid välkomsttalet till alla antagna på Stanfords universitet i USA brukar man be studenterna att räcka upp handen om de anser att det måste ha blivit något fel hos antagningsnämnden och att de egentligen inte förtjänar sin plats på det prestigefyllda universitetet. 70% räcker upp handen. Endast 30% anser sig vara värda sin plats.

Vad är det värsta som kan hända då? Låt säga att vi blir ”avslöjade”. Vi släpper garden och visar att vi är mänskliga, att vi kan misslyckas eller ännu värre t o m lyckas (Hur höga ska inte kraven på mig själv bli då? Och hur ska vännerna hantera min framgång?) Ja, tittar vi in i hjärnan och de rädslor som aktiveras så handlar det oftast om rädslan för att bli övergiven. Vi tror att vännerna ska lämna oss eller anklaga oss om vi visar oss sårbara. Vilket i sig är rätt orealistiskt. För vi är sårbara. Vi är mänskliga. Och vägen till att må bra och vara lycklig handlar om att våga öppna sig och visa sin sårbarhet. Men det förutsätter mod, för det är otroligt läskigt. Så läskigt att vi hellre dövar våra känslor på alla sätt vi kan. Vi springer fort, bokar in varenda timme, snaskar godis och sitter där på läktaren när barnen gör alla sina aktiviteter och undrar hur det kommer sig att ALLA andra är så lyckade. Tänk om de sitter och tänker likadant?

Önskar dig en autentisk helg med dina nära och kära

Petra Brask

 

”Det gäller att ha mod att vara den jag är och inte tappa modet för att jag är den jag är.”
Torvald Gahlin (1910-2006)

Vad värdesätter du mest?

Blev den här veckan som du hade tänkt dig? Eller sitter du med en känsla av frustration och funderar på vad du egentligen har uträttat?  Vi är halvvägs in i hösten och bläddrar du lite i kalendern, så står det snart jul. Är hösten som du hade tänkt dig? En ännu större fråga; är livet som du hade tänkt dig? Om inte, hur kan du få den kvalitet du önskar på ditt liv och din tid? Den här frågan kanske inte känns relevant för dig, men för någon du känner?

Det du väljer, medvetet eller omedvetet, att värdesätta mest här i livet kommer att ha en dominerande påverkan på utformningen av ditt liv. Det kommer att påverka dina val, det kommer till och med att påverka vem du väljer att dela ditt liv med. Det kommer också att påverka hur lycklig du kommer att vara. Inte helt oviktigt alltså?

Du kan påverka dina val, men det förutsätter att du är medveten om dem. Vi möter ständigt situationer i våra liv som får oss att tänka efter, handla och fatta beslut. Våra handlingar och beslut grundas till stor del på det vi värdesätter. Många av våra värderingar har vi övertagit från människor som betytt mycket för oss. Kanske var det något som dina föräldrar värderade högt och som du indirekt gjorde till din värdering utan att kritiskt ifrågasätta om denna värdering hjälper dig att uppnå det du vill i livet.

Jag bjuder gärna på ett exempel från mitt eget liv. Min hälsa. Detta ständiga projekt. När ska jag känna mig hälsosam? Låt säga att jag har satt upp onödigt hårda regler för att mina värderingar kring hälsa ska bli tillgodosedda. Jag kanske måste motionera minst 4 gånger i veckan och minst en timme per gång, förutom det behöver jag också äta sund och vitaminrik mat som tillagats med omtanke och kärlek. Dessutom måste jag känna mig avslappnad och lugn HELA tiden. Varje dag ska vara fylld med tankar på naturen och välmående.

Låter det absurt? Ja, nu när vi pratar om det, så tycker jag faktiskt att det låter rätt absurt. Men tro mig, innan jag hade bollat upp det med mig själv och klargjort dessa orealistiska fakta, så var jag rätt missnöjd med mig själv, VARJE vecka. Är det någonting hjärnan tycker är tråkigt, så är det att känna sig som en looser, vecka ut och vecka in. När målen blir så ouppnåeliga, känner jag ett större behov av att tröstäta och sätta mig ner i soffan än att lustfyllt ta en promenad.

Ett annat vanligt exempel när det gäller tankar kring värderingar är pengar och hur vi värdesätter vår ekonomi. Vad behöver ske för att du ska känna dig ekonomiskt trygg? Ska du vara skuldfri? Ha ett antal miljoner på ett schweiziskt bankkonto? Ett guldvalv i källaren? Kunna köpa vad du vill och när du vill och aldrig tänka en tanke av oro kopplat till pengar?

Enklaste sättet att ta reda på vad du värdesätter i livet är genom att fundera över vad du lägger din tid på under en vecka, både på jobbet och fritiden.  Räkna ihop hur mycket tid du lägger på olika aktiviteter. Vad ger det dig att lägga tid på detta? Ställ den frågan 3 gånger; Vad ger det dig? Då ska du se att du får fram det du värdesätter till slut. Nästa steg blir att fundera på vilka saker du faktiskt skulle vilja prioritera högre och lägga mer tid på än du gör?

Tänk om du tog ditt jobb för att du ville vara mer kreativ och så får du aldrig till den tiden i kalendern? Tänk om du blev förälder för att du ville spendera tid med dina barn och så gör du det på tok för lite? Fundera igenom vilket regelverk du har för att värdesätta dig själv som en god förälder. Hur tålmodiga barn du än har, så kanske de inte vill vara med dig HELA tiden.

Ric Elias satt på främre raden på flight 1549, flygplanet som kraschlandade i Hudsonfloden i New York i januari 2009. Han var övertygad om att slutet hade kommit och kom då fram till vad han borde värdesatt högre i sitt liv. Ge honom fem minuter att berätta om vad han kom fram till när han trodde att det var försent.

http://www.ted.com/talks/ric_elias.html?quote=962

Önskar dig en värdefull helg

Petra Brask

”Ingen människa är värd mer än du, men ingen människa är värd mindre än du heller.”
Stellan Skarsgård

Tidstjuvar? Vem stjäl din tid?

För några år sedan satt jag med mina barn i TV-soffan hemma och tittade på ett barn- och ungdomsprogram som heter REA. Fantastiskt program, där ungar ställer oss vuxna till svars för våra handlingar, när de tycker att vi beter oss lite underligt (rätt ofta). I det programmet som jag fastnade i var det en pojke som åkte till sin mammas jobb och intervjuade hennes chef. Hans mamma jobbade som sjuksköterska på ett sjukhus och hade varit tvungen att jobba övertid ofta på grund av personalbrist (inte helt ovanligt) Pojken såg till att kameran riktades mot den intet ont anande chefen och stack mikrofonen under näsan på honom. ”Hej, det är så att min mamma jobbar här för dig och hon har jobbat väldigt mycket på sista tiden. Så mycket att hon missat några av mina viktigaste fotbollsmatcher och träningar. Nu undrar jag vad du tänker göra åt det?”

Under alla år som jag undersökt vad mina deltagare lägger sin tid på under arbetsveckorna har jag kommit fram till att det är förvånansvärt lika från år till år. Tiden räcker inte till för de viktigaste sakerna. Vart tar den vägen då?

Vi har en tendens att först fylla dagarna med följande tidsblock:

–       Återkommande uppgifter och rutiner (mail…)

–       Möten, möten och åter möten (och ibland utbildningar)

–       Oförutsett

Återkommande uppgifter och rutiner

Återkommande uppgifter och rutiner? Vad är det?
E-post, fakturor, tidrappor­ter, reseräkningar, planering, fikaraster mm. Din egen administration helt enkelt!

Innan våra deltagare gått vår utbildning uppskattar de att de lägger ca 1 – 2 timmar per dag på detta. Sedan inser de att mailhantering ingår och då ökar de på sin siffra med en timme till. En del frågar vad vi menar?

E-posthantering? Där ingår ju allt mitt jobb!  Då kan jag skriva 8 timmar på detta, minst!

Ja, men vi menar bara att du ska sortera e-posten i olika kategorier, det som ska göras, sparas eller det du kan kasta. Vissa saker i mejlen går fortare att svara på direkt än att flytta till din att göra-lista. I genomsnitt tar ett mejl 2 minuter att svara på. Om det har en bilaga tar det i genomsnitt 4 minuter att hantera enligt Olle Bälter, forskare på våra e-postvanor.

Möten och utbildningar
Vilka möten avses här? Gäller det även spontana möten? Nej, här menar vi möten som du har bokat in i din kalender, möten som du vet om ska komma. Vissa dagar har du heldagsmöten eller heldagsutbildningar. Jag möter sällan deltagare som tycker att de har för få möten. Genomsnittet bland våra deltagare ligger på ca 1-4 timmars möten per dag.

Oförutsedda och oplanerade uppgifter
Vad menar vi här? Vissa saker kan du egentligen förutse.

Det är ingen överraskning att din chef ringer för att stämma av saker med dig, eller dina medarbetare kikar förbi för att fråga något. Skrivaren brakar ihop och du är den enda som kan fixa det. Bengt fyller år och du får hämta tårtan för ingen annan har bil. Kunderna ska ju ha sitt, de behöver nå dig och fråga om offerten eller fakturan. Oförutsett kan ibland vara det viktigaste i ditt jobb, men du vet inte när i tiden det kommer. Du vet bara att det kommer och att du behöver ha utrymme för det, annars kommer veckan att braka ihop innan den ens har börjat.

Våra deltagare brukar uppskatta att de har någonstans mellan 1-4 timmars oförutsett per dag i genomsnitt. Chefer har oftast en högre siffra, då de ska finnas till hands för sina medarbetare.

Räkna ihop hur mycket tid av dagen du nu har spenderat. Vad har du kvar? Eller har du redan hamnat på minus?

Men vad gör det. För dagen var väl ändå avklarad nu, eller? Vad är kvar egentligen?

Just det, ditt jobb, ja! Det som står på din att göra-lista. Förberedelser inför möten, dina projekt, det som hamnade på ditt bord på senaste avdelningsmötet, kontakta kunderna, ringa, fixa, beställa, avbeställa, driva, leda, utveckla…

Om du nu tillhör de som inte fick så mycket tid kvar så finns det en lösning på problemet.

Vad gör gemene man i Sverige när vi fyllt bokhyllan med för många böcker?

Jo, då finns det ett företag som heter Ikea, som lever på att vi i Sverige hamstrar saker och har väldigt svårt för att rensa och slänga. Ikea blir väldigt glada när du har fyllt dina bokhyllor och kommer till dem och köper några nya.

Blev det lite trångt hemma? Det är lugnt då finns Shurgard och andra företag som tjänar pengar på att hyra ut utrymme till dig. Det är perfekt! För några tusenlappar per år, kan du ha hur många saker du vill.

Hur är det med din tid då? Jo, där agerar du på precis samma sätt. Du insåg kanske nu att du är en av de där som snopet noterade att tiden tog slut? Veckan fylldes med e-post, avbrott, telefon, möten, möten och åter möten och så fanns det ingen tid till dina egna projekt, din att göra lista? Det är lugnt! Du kan ju fylla på med fler timmar! Det är bara att jobba övertid.

Lättad över att ha löst problemet, bokar du in lite jobb på söndagen eller så är du riktigt diffus och bestämmer dig för att inte bestämma när du ska jobba på helgen, utan går och mal det inom dig hela fredagen, lördagen och halva söndagen innan du till slut tar tag i det på söndag kväll. Hur länge har det funnits på ditt samvete och smetat ut sig över din privata sfär då?

Du är långt ifrån ensam om att smeta ut jobbet eller åtminstone tankar på jobbet över dygnets alla timmar. Det kan inte hjälpas, så är det ju för alla. Vems tid är det du lånar av? Din egen, familjens, träning? En fundering jag har är om du får tillbaka den tiden? Inte? Ok, då kallas det inte för att låna. Det kallas för stöld.

”Jag satt stum i TV-soffan när jag tittade på den unge reportern på REA, full av beundran men också med tårar i ögonen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det gjorde inte chefen på TV heller. Han stammade fram att pojkens mamma minsann fick betalt för allt hon jobbat över och att det är så här ibland. Pojken var inte nöjd med svaret och tryckte bestämt fram mikrofonen igen. ”Jaha, det har varit så här alldeles för länge nu, tycker jag, och jag vill veta vad du tänker göra åt det? Hur ska du lösa det här? Jag vill ha tillbaka min mamma.”

Jag röstar på den här pojken. Han kan bli allt han föresätter sig för han har lärt sig att ifrågasätta. Tänk om det är dags att ifrågasatta hur du använder din tid? Vänta, låt mig frasera om den frågan. Tänk om det är dags att ifrågasatta hur du tillåter andra att använda din tid?

För om livet är här och nu, kanske det finns viktigare saker du vill göra än att jobba när du är ledig?

En solig vårhelg utan dåliga samveten önskar jag dig

Petra Brask

”Om du får ett dåligt betyg i skolan så visa det för din mamma när hon pratar i telefon”
Alyesha, 13 år

Sida 3 av 41234

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask