Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged effektivitetskonsult

Ny på jobbet?

OfficeJoy”Ska jag hjälpa dig att ställa in din signatur i Outlook?” säger jag och vänder mig till min nya kollega. ”Nej, det behövs inte.” svarar han automatiskt och fortsätter läsa sitt manus. Sedan tittar han upp och ser hur jag febrilt gör inställning efter inställning i min nya dator. ”Eller ja, jo, självklart vill jag ha hjälp med det. Visa mig allt du kan.” Jag skrattar och säger att det kanske var att ta i, men vi kan göra några grundinställningar i alla fall. Och så tar vi bort alla pling och aviseringsrutor, lägger in helgdagar och veckonummer samt ställer in regler och gör inställningar för kalendern och att göra-listan. Min nya kollega iakttar fascinerat hur hans Outlook börjar sköta mailhanteringen åt honom. ”Vart har du lärt dig allt sån’t här?” undrar han förvånat.

Den här veckan har jag börjat på mitt nya tillfälliga jobb i TV-branschen. Jag har fått en ny dator, en ny mejladress, kontorsnycklar och spännande kollegor som är helt fantastiskt omtänksamma och vänliga. Du kanske tycker att det är helt självklart när man kommer till en ny arbetsplats. Och det är det säkert. Men du förstår, att jag har varit egen företagare så länge att jag har glömt bort hur det är att börja på ett nytt jobb och få bli alldeles bortskämd och omhändertagen. Som egen företagare åkte jag iväg till Clas Ohlson och inhandlade splitternya kontorshjälpmedel för att inreda mitt skrivbord. När min chef visade mig företagets omfattande kontorsförråd kom jag på att ”Ja, visst ja, här kan man bara gå och hämta saker”. Knappt hade jag hunnit ställa upp mina nyinköpta brevkorgar och kortet på barnen, förrän en IT-tekniker anlände med instruktioner om lösenord och frågade om jag behövde hjälp med några inställningar?

”Redaktionsmötet börjar så fort ni har kommit i ordning säger producenten till mig och min programledarkollega, som sitter vid skrivbordet bredvid. Jag sneglar ovanför våra arbetsplatser och ser skylten med programtiteln hänga ovanför. Min blick sveper över det stora kontorslandskapet till alla skyltar med titlar på olika TV-program. Jag kan knappt förstå det. Här sitter jag mitt i ett hav av TV-människor och ska få göra en programserie. Jag vill nästan nypa mig i armen, men tydligen så drömmer jag inte. Glad i själen studsar jag iväg till ett av de mer kreativa konferensrummen för att delta i ett långt manusmöte. Några timmar senare är jag fortfarande inte trött, men mötet får en naturlig paus i form av lunch. Vi börjar igen klockan 13.00 säger producenten och plockar ihop sina saker. ”Sharp!” utbrister jag i ren reflex. Alla hajar till och vänder sig mot mig. ”Javisst ja, vi har ju en effektivitetsexpert med oss.” säger en av dem. ”Kommer man försent får man sjunga.” fortsätter jag, precis som att de var mina deltagare och att jag var kursledare. Jag ser hur några protesterar. ”Inte sjunga väl?” Jag kan bara inte stänga av mig själv utan fortsätter enträget. ”Jo, du får sjunga om du kommer försent.” Jag märker hur vissa regerar och hur de säkert tänker att det här kommer att bli några kämpiga månader tillsammans.

Vi äter lunch ihop och när klockan är fem i ett säger en av medarbetarna att han ska gå och ringa ett samtal. ”Visst, men mötet börjar om fem minuter.” utbrister reflexrösten i mig. Irriterat försöker jag stänga av henne, den där kursledaren som bara ”tar över”. Lite mildare lägger jag till ”Men det där gör man ju som man själv vill.” och hör hur jag bara låter fullkomligt ironisk och som att jag dryper av sarkasm. Jag börjar svettas. Det här går inte. Jag kan inte stänga av den där reflexen. Jag reser mig upp och går in i konferensrummet så att jag ska vara färdig när mötet börjar. Min nye kollega står fortfarande med telefonen i handen och klurar på om han ska ringa eller inte. Men tre minuter i ett överger han och kollegorna allt de har för händer och rusar in i konferensrummet. Ingen vill sjunga.

Kanske var det p g a detta som det kändes lite extra skönt att vara ”ledig” från TV-jobbet i två dagar och jobba med mitt ”vanliga” jobb. Där jag får vara den som tar kommandot. Där ska jag styra upp och se till att vi håller oss till ämnet samt börjar och slutar i tid. Tack kära deltagare på Piperska Muren för två fantastiska Time Management-dagar tillsammans. Som vanligt är det ni som är min inspirationskälla, som ger mig de största insikterna och som får mig att brinna så för det här ämnet. När ni kom fram och så hjärtligt tackade för all kunskap och nya insikter så kände jag uppriktigt att det här är detsinging singHireroligaste jobbet som finns och att jag aldrig vill göra något annat. Men omväxling förnöjer och det ska bli väldigt roligt att fortsätta ”vicka” i mediabranschen. Vem vet? Nästa vecka kanske jag får höra dem sjunga?

Önskar dig en helg med nytändning

Petra Brask

”Variety’s the very spice of life, that gives it all its flavor.”
William Cowper

Får du skäll när du är stressad?

chihuahua-tongue”Det är inte bara stressen som är ett problem för mig. Det värsta är att jag får skäll när jag stressar också. Och då blir jag ännu mer stressad.” Kvinnan som uttalar sig har långt bakåtkammat hår med hårspännen för att hålla det på plats, men några lockar har slitit sig och inramar vackert hennes ansikte. Vi pratar om stress och hur vi behöver ha en strategi för att hantera arbetstoppar när de uppstår. Kvinnan refererar till att vi inte bara har stress på jobbet. ”När vi ska ha gäster hemma kan jag känna att stressnivån ökar drastiskt ju närmare vi kommer tiden för att gästerna ska anlända. Och det är då som Alex plötsligt börjar skälla på mig.”

Den här veckan har det stått en del på spel. Jag har bland annat startat upp utbildningar hos nya spännande kunder och jag har hållit föreläsning för mina nya kollegor i media-branschen. När det står mycket på spel kan vi alla få igång adrenalinnivåerna lite extra och känna hur det går åt mer energi. Då gäller det att ha en strategi för att återhämta sig mellan varven.

Aktivitet kostar vila. Det vet varenda idrottsman. Men när vi jobbar så har vi en tendens att tro att vi ska orka hur mycket som helst, utan återhämtning. Vi sätter upp mål som vi ska nå och sedan glömmer vi bort att fira när vi nått dem. Istället kastar vi oss i lianerna mot nästa mål. En sak till, bara en sak till, sen…

Din hjärna undrar vad du håller på med när du ständigt flyttar fram horisonten för när du ska få fira, få känna dig lyckad, få hämta andan och säga ”Det där gjorde vi bra!”.

Under effektivitetsutbildningarna brukar mina deltagare få uppskatta hur de använder sin tid under en genomsnittlig arbetsdag. Många fyller i tid för rutiner, möten och utbildningar och sedan när jag ber dem uppskatta hur mycket oförutsett som de behöver utrymme för, så kör det ihop sig. Då tar nämligen tiden slut. ”Det är väl inte så farligt, säger jag, vi har väl ändå fått med allt?” Då brukar de flesta le lättade och pusta ut. ”Så skönt! Ja, det har vi ju!” och så sänker de axlarna en aning. Ända tills någon kommer på att; ”Men vänta nu. Har vi inte glömt något? Det som står på min att göra-lista har jag inte fått med i den här tidsbudgeten.” Som effektivitetskonsult och kursledare är det underbart att se när polletten trillar ner i utbildningssalen. Deltagarna vänder sig till mig och undrar ”Hur löser vi det här?” Min fråga tillbaka är uppenbar. ”Ja, hur brukar ni lösa det när arbetstiden tar slut och ni fortfarande har viktiga uppgifter kvar att göra?” Det går ett sorl genom utbildningssalen och de flesta mumlar ”Övertid. Man får ta med jobbet hem.”

Jag nickar frenetiskt framme vid tavlan och målar till en ruta med tid till. ”Vi får lägga till en ruta och du kan ju alltid låna tid från ditt privata liv, eller hur?” säger jag ironiskt. Deltagarna missar ironin och nickar lättade. ”Javisst, det går ju bra.”

”Vilken tid är det du tar av då? Låt mig frasera om den frågan. Vems tid är det du lånar av?” är min följdfråga och nu funderas det igen så det knakar i lokalen men ganska snabbt kommer svaren. ”Min egen tid. Familjens. Barnens. Träning. Vila. Återhämtning.” Någon fortsätter; ”Tid för att träffa vänner. Gå ut i naturen. Ligga på soffan och vila.” Någon annan utbrister; ”Sömn, min sovtid blir helt klart mindre för att jag ibland jobbar långt in på nätterna.”

Jag skriver för glatta livet framme på tavlan för att få med alla tankar på vilken tid som först går åt när arbetstiden inte räcker till. ”Brukar du få tillbaka den där tiden” undrar jag nyfiket. ”Ibland.” svarar någon. Men de flesta svarar ”Nej.”
Jag skakar på huvudet och utbrister ”Då är det inte ett lån. Då är det stöld. Du kan inte gå in på banken och be att få låna en miljon kronor och i nästa mening säga att du inte tänker betala tillbaka lånet, inte ens betala räntan på det.”

Vid det här laget kan man nästan se hur tankarna hoppar runt i hjärnorna på deltagarna. Deras ansikten avspeglar många känslor. En del blir upprörda. Jag bryter därför in med en snabb fråga. ”Hur märker din familj på dig att du är stressad? Resonera med din bordsgranne.” Efter några minuter kommer svaren. ”Jag blir arg, irriterad, trött, vill vara ifred.”
”Min fru säger att jag stänger henne ute när jag är stressad. Hon påstår att jag försöker se ut som att jag lyssnar, men att jag inte tar in någonting av det hon säger. ”
”Min sambo säger att jag är odräglig när jag är stressad. Slår i dörrar. Suckar. Och är allmänt grinig. Hon tycker det vore bättre om jag klev av några busshållplatser innan vårt hem och gick av mig stressen innan jag kom hem istället.”

Jag ler åt alla exempel och kan absolut känna igen mig i många av deltagarnas upplevelser. Det här är mänskligt. Det är så vi stackars människor reagerar i en värld där valen är många och kraven på tillgänglighet är större än någonsin.

Min nästa fråga blir oundvikligen. ”Om du skulle fundera ut en strategi för att bättre hantera din stress. Fundera på vad du behöver som mest när du är stressad?” Den frågan brukar generera stor tystnad. Det här är en del av dagen när jag plötsligt kan höra fläktsystemet i kurslokalen, så tyst är det. Efter en stund brukar det alltid vara någon lite extra klok och observant deltagare som noterar att allt det som behövs när vi är stressade står redan på tavlan. Det står i rutan med privat tid som vi tog av för att arbeta extra när vi inte hinner med det vi ska göra under arbetstid. Om du letar bland stöldgods, så kommer du att hitta din strategi för att hantera din vardagliga stress.

”Alex är verkligen expert på att upptäcka när hela familjen blir stressad. Då ställer han sig i fönstret och skäller. Högt och ljudligt söker han vår uppmärksamhet tills vi stannar upp och tar några djupa andetag. Tills vi lugnar våra steg. Eller tills vi sätter på honom kopplet och ger honom hans kvällspromenad. Och är det något som är avstressande så är det att ta en promenad med hunden.” Jag kan inte låta bli att le stort åt den lille Chihuahuan som helt klart verkar bestämma hemma hos min deltagare.

Tänk om det är så att du istället för att sno av din privata tid skulle kunna effektivisera hur du använder din arbetsdag istället? Tänk om
du kunde frigöra tid från möten, från hur du sköter dina rutiner, från alla avbrott och allt oförutsett som dyker upp. Kanske det är så att du egentligen behöver omprioritera och säga nej till vissa saker. Du kanske tillhör dem som tycker att jobbet är det du vill syssla med på fritiden också. Men betänk då att din hjärna i alla fall behöver återhämtning mellan varven. Tänk om du helt plötsligt fick lite mer fritid? Eller kanske lite mer fri tid. Vad skulle du längta efter att göra då? Måste erkänna att jag blir grymt sugen på att skaffa en Alex, trots risk för utskällning.

Aktivitet kostar vila. Därför tar bloggen sportlovsledigt nästa vecka och är tillbaka igen fredagen den 7 mars, utvilad, glad och kreativ.

Önskar dig en stressfri helg med mycket fri tid

Petra Brask

”The key is not to prioritize what’s on your schedule, but to schedule your priorities.”
Stephen Covey

Sparar du på champagnen?

champagne”Jag måste erkänna en sak. Jag har ju bara hört gott om dig, men jag hade ändå gjort mig en bild av hur du skulle vara. Och jag måste erkänna att jag var rädd för dig.” Chefen framför mig är en man i medelåldern som har varit med om en hel del tuffa saker i sitt liv. Han har fått klara av en utbrändhet och överlevt ett cancerbesked. Han har svårt att sitta stilla när han pratar. Det är som att han vill hylla livet i varje sekund. Och det kanske är så, när vi har varit där i gränslandet mellan liv och död, att vi vill insupa varje minut som att det var den sista. Hans historia berör mig och jag tycker han har varit så modig. ”Om jag säger så här. Jag sparar inte på champagnen, livet är för kort för det.” Jag sitter och kan inte annat än gapa. Den här mannen har helt klart för sig vad som är viktigast i livet och hur han vill prioritera. Idén om han skulle vara rädd. För mig?! Är så långt ifrån mina egna tankar att jag formligen häpnar. Den enda jag brukar lyckas skrämma är mig själv.

Den här veckan har jag träffat många kloka deltagare som uppnått resultat, klarat av kriser, bockat av projekt och uppnått drömmar och sedan sitter de och tittar på mig och säger att de är trötta. Och så kommer tårarna i ögonen. Tröttheten sveper som en skugga över ansiktet och så stryker de otåligt med handen över ögonen och ber om en kur som gör att de bara ska orka lite till. En sak till. De är beskvikna och ledsna över att de är trötta redan. Året har ju bara börjat.

Men, när nu vintern fick en seg start, och det har varit mörkt länge och du har klarat av massor, så är det väl inte så konstigt om du känner att du behöver påfyllning av energi? Om du försöker pressa in mer så kommer hjärnan att protestera eller börja gå på autopilot. Det där som skulle bli så häftigt kommer bara att falla platt. Känns det som att du behöver återhämtning, NU! Då är det antagligen så. Då hjälper det inte att chefen står och viftar i ditt ansikte och säger; ”Kom igen, nu kör vi! Nu vill jag se att ni satsar 110 procent. Lägg i en högre växel. Öka, öka!”

Ska du få med dig hjärnan och högsta växeln ett tag tills det blir vår och sol, värme och semester, så måste du ge din hjärna lite påfyllning längs vägen. Nu är det inte läge att spara på champagnen. Nu är det läge att skämma bort dig själv ordentligt. Nu är det läge att skratta. Skrattet är den absolut bästa energipåfyllaren.

Att le sänker blodtrycket, hjälper dig att slappna av, minskar stress, gör att du tränar 15-26 ansiktsmuskler, får dig att se yngre ut och sätter igång flera delar av din hjärna.

Här kommer några galna tips som kan få din hjärna med i matchen igen och kanske till och med får dig att le.

  • Gör något galet, något som är helt olikt dig.
  • Köp lösnäsor och bullar till alla på nästa gruppmöte
  • Är du arbetssökande? Häng med dina kompisar till deras jobb några dagar.
  • Gör egna kinesiska visdomsord och lägg i fruktskålen.
  • Tvinga samtliga till promenadmöten.
  • Förlägg nästa avdelningsmöte i en kreativ lokal, kanske ett museum?
  • Gå baklänges i korridorerna.
  • Nog med svart! Fram med färger ur garderoben. Ta på dig något starkt rött, orange eller varför inte knallgult!
  • Duscha kallt eller varför inte vinterbada?
  • När inget annat hjälper smörj in dig med pepparmyntsolja eller släng fram polkagrisar i en skål.
  • Gör en lista på världens tio roligaste filmer, välj den roligaste och se den.
  • Ge någon en blomma och hitta på en galen anledning till varför; ”Grattis, du har kontorets snyggast knutna skosnören.”
  • Ge någon en uppskattning och känn hur lycklig du blir av att göra någon annan glad.
  • Massage är alltid rätt.
  • Att försöka uppnå perfektion kan ta kål på vem som helst.  Inse att du har brister och är mänsklig. Det är i skavankerna vi människor får de mest intressanta samtalen.
  • Djupandas. Sträck på dig – stretcha
  • Gör om hemma eller på jobbet!
  • Var tyst på måndagar. Låter det omöjligt? Låtsas att du tappat rösten, fantastiskt skönt (och kanske inte bara för dig?)
  • Andas frisk luft och rör på dig, ut och promenera.
  • 20 minuters solsken kan göra jordens skillnad, kasta dig ut om du ser att den skiner… eller sätt dig vid ett fönster så du får dagsljus.
  • Gör en lista på 5 saker du har att se fram emot.can-t-buy-happiness

”Du var ju inte det minsta skrämmande, tvärtom, så har du fått mig att lyfta. Och på något konstigt sätt har jag gått med på att prova alla dina tips kring planering och struktur. Men det jag är mest förvånad över  är att du efter bara en kvart kunde ge en analys över vem jag är och vad som driver mig. Vad avslöjad jag känner mig. Men inte ens det var skrämmande. Jag som trodde att jag inte hade så mycket att lära egentligen och nu vill jag träffa dig igen. Har du tid med det?” Jag ler och nickar åt den modige chefen samtidigt som jag känner att där fick jag mitt glas champagne av honom.

Om det är så att du är en av dem som bara sprungit på, utan att riktigt ta in att du kanske egentligen är lite trött just nu i slutet på vår mörkaste årstid, så stanna upp och fundera en stund. Tänk om du bara fick välja en sak den här helgen som skulle kunna fylla på dig med energi? Vad skulle du välja då? Om du fick fylla på någon annan med energi? Vad skulle du göra då?

Önskar dig en helg som är en riktig energipåfyllare

Petra Brask

”Passion is energy. Feel the power that comes from focusing on what excites you.”
Oprah Winfrey

 

 

Vem sätter värde på dig?

Learning”Jag ifrågasätter hela begreppet effektivitet. Och så kan jag bara tolka det som att vi inte har skött oss, eftersom det stod att det var obligatoriskt att gå den här utbildningen.” Det är efter lunch och hundtimmen som jag brukar kalla det. Timmen när alla deltagare är trötta och helst vill att föreläsaren släcker ner ordentligt i lokalen så att det inte märks när åhörarna slumrar in. Det är timmen när jag får jobba som en hund för att skapa energi i salen igen. Den här dagen står jag inför en ny grupp bestående av chefer, professorer och pedagogiska ledare. En erfaren dam granskar mig strängt och förklarar att hon tar det som en förolämpning att hon blivit kallad till min utbildning i Effektivare Möten.

Den här veckan har jag träffat många deltagare som kommit tillbaka från föräldraledigheten och med full entusiasm kastat sig in i jobbet igen. De har pratat om hur fantastiskt det känns att som småbarnsförälder få dricka en hel kopp kaffe utan att behöva springa och rädda upp en katastrof. Glädjen i att få prata till punkt med en annan vuxen utan att avbrytas av akuta blöjbyten. I nästa sekund har de med värme och stolthet visat bilder på sina söta lintottar. De har påmint sina kollegor om hur lyckligt lottade vi ska känna oss om vi har ett jobb att gå till. Visst kan man klaga på att ”det är för mycket” ibland. Men föreställ dig det omvända.

Vem är du om du inte har ett jobb att gå till? Händer det något med ditt värde då? Händer det något med din glädje?

I slutet av varje vecka har jag en stående punkt i min kalender. Samtalet till min pappa. Sisådär vid halv fem varje söndag ringer jag honom och pratar om allt mellan himmel och jord i upp till en timme. Första gången jag ringde honom efter att min mamma hade gått bort, så satt jag med en klocka i handen och tog tiden. Jag hade bestämt mig för att få samtalet att vara i minst fyra minuter. Sekunderna tickade fram sakta, sakta. Det är min mamma som har skött de sociala kontakterna i familjen. Pappa har varit den reflekterande, analyserande och ibland blyga. Han öppnar bara munnen om han har något väldigt viktigt att säga. Han är inte Telias bästa kund genom tiderna om man säger så. Den som verkligen kunde få pappa att öppna upp sig var hans hund, Simon. Min pappa har haft tre passioner i sitt liv. Mamma, Hunden och Jobbet. På grund av ålder har alla tre försvunnit, en efter en.

Jag minns när det hette arbetslös och hur Arbetsförmedlingen i sina reklamkampanjer jobbade hårt för att det skulle heta arbetssökande. Arbetslös fick inte bli förknippad med värdelös. Men är arbetsökande förknippat med värdesökande? Men visst kan man väl ha ett arbete och ändå känna sig värdelös?

Det fick jag erfara i slutet av den här veckan när jag stod inför de pedagoger och ledare som känt sig tvingade att gå min utbildning Effektivare Möten. Personalchefen tog på sig ansvaret för att ha velat ge alla medarbetare utbildningen som en bonus för att de alla har gjort ett bra jobb. ”Jag kunde inte för mitt liv föreställa mig att ni skulle ta det som en förolämpning.” sa hon och tittade sig förvånat omkring i den stora utbildningssalen. ”Jag gick själv en utbildning med Petra för ett par månader sedan och tyckte det var bland det bästa jag har gjort. Nu ville jag erbjuda er samma möjlighet. Det är tänkt som en belöning.”

När vi väl rett ut missförstånden fick vi en mycket kreativ eftermiddag där deltagarna med stort engagemang bjöd på sina erfarenheter, kunskaper och skratt. När dagen var klar hade de tagit fram suveräna guidelines för olika typer av möten samt prövat metoderna om och om igen i olika möteskonstellationer. Det vara glada ansikten som lämnade lokalen och tackade för en givande eftermiddag. Kvar stod jag och kunde inte låta bli att känna mig lite fundersam över att en utbildning i effektivitet skulle ses som en förolämpning mot någons kunskap och erfarenhet.

Jag är inne på mitt 18:e år som effektivitetskonsult och lär mig nya saker hela tiden. Min pappa fyller snart 70 år och har nyss gått i pension, men hävdar att det fortfarande finns så mycket att lära. ”Det är en glädje att känna sig värdefull och det är en glädje att lära sig nya saker. Den dag jag slutar känna det, är den dag något i mig dör.”

Önskar dig en helg med mycket glädje

Petra Brask

 

”Remember that the most valuable antiques are dear old friends.”
H. Jackson Brown, Jr.

 

Säger du ja till rätt saker i höst?

TV4 Nyhetsmorgon Petra Brask”Nej, nej, nej…” sitter jag i bilen på väg in till TV4s studio och mumlar tyst för mig själv. Hur tänkte jag när jag tackade ja till att vara med i direktsändning i TV? Vilken del av min hjärna tyckte att det var ett lysande sätt att spendera en söndagsmorgon på? Att det var samma del som förmodligen skällt ännu högre om jag INTE sagt ”Ja.” är inget jag reflekterar över. Däremot sa jag nej till taxi. Tydligen blir alla erbjudna att få åka taxi in till studion, men det kunde jag visst säga nej till. ”Nej, tack, jag föredrar att köra in själv.” hör jag mig själv svara. Varför då? Trodde jag att en taxi hemifrån oss in till stan skulle sänka TV4:s budget? Undrade min man. ”Nej, älskling, men jag orkar inte prata med en taxichaufför hela vägen in, när jag ska fokusera på vad jag ska säga i TV.” Min man höjer på ögonbrynen. Att jag skulle kunna åka taxi utan att prata med chauffören hela vägen, vet han redan är en omöjlighet.

Det är löjligt tomt på parkeringen utanför studion. Så tomt att jag börjar fundera på om jag verkligen är på rätt adress. Jag går uppför trappan och tar mig in genom dörrslussen. Receptionisten bekräftar att jag kommit rätt. En studiovärdinna kommer springande och presenterar sig som ”Amanda” och säger att det är bäst jag följer henne till ”sminket” med en gång. Antagligen ser jag ovanligt blek ut.

Vi går uppför en lång trappa, som Amanda förmodligen springer upp och ner i med olika gäster ca hundra gånger under en dag. En barsk brunett slänger på mig en svart kappa och börjar sminka och fixa håret. Hon muttrar över att mitt hår torkat utan att jag fixat till benan rakt. ”Det måste du göra hemma när håret är blött. Tänk på det till nästa gång.” Jag mumlar matt att det blir nog inte fler gånger. Mitt inre är i upplösningstillstånd och jag har svårt att sitta still. ”Vad är du här för?” frågar sminkösen och kisar mot mig i spegeln. Jag har bara lust att svara ”Ja, det undrar jag också.” Men säger lydigt. ”Jag jobbar med effektivitet – hur du får mer gjort utan att jobba mer.” ”Ha! Det kan vi allt om här på sminket, oss behöver du inte lära någonting!” säger hon och fortsätter fokusera på min hopplösa hårbena.

Bestämda och många steg hörs i trappan och sminköserna mumlar i kör ”Nu kommer Carl Bildt.” Några sekunder senare dimper han ner på stolen bredvid mig och hälsar kort ”Hej.” till alla i rummet. Han stirrar ner i sina papper och ser inte speciellt pratsugen ut.

Det är faktiskt andra gången jag sitter bredvid Carl Bildt utan att prata med honom. Första gången var för ett par år sedan när jag flög till Finland. Då hamnade vi av en slump bredvid varandra, men den gången tänkte jag inte på det förrän vi gick av planet.

Bildts sminkning går betydligt fortare än min. Lite puder och sen är han klar, reser sig och traskar lika bestämt nerför trapporna. ”Min” sminkös har nu gett upp om min sidbena och säger ”Du får ha den sådär.” Hon tar av mig kappan och säger att jag är färdig.

Med stapplande steg letar jag mig nerför trapporna och blir mött av Amanda igen. Hon leder mig till det stora fikarummet och ”väntsalen” för oss som ska in i sändning. ”Här kan du äta frukost medan du väntar.” säger Amanda glatt och pekar på den stora buffén av filmjölk, frallor och müsli. Tack mumlar jag lågmält och känner hur det vänder sig i magen. Skakigt häller jag upp lite kaffe och ett glas vatten och ser mig om efter någonstans att sitta. Det finns bara en plats ledig. Den är bredvid Carl Bildt. Tredje gången gillt.

När Bildt reser sig för att gå in i studion, kommer Amanda och sätter sig på hans plats. Hon ler uppmuntrande mot mig och säger att snart är det min tur. Ovanför de två gigantiska TV-skärmarna som dominerar det kombinerade fika- och väntrummet, tickar stora, röda, digitala siffror som tidtagarur.

Jag tittar nervöst ner i mitt block för att läsa mina anteckningar. Där står bara tre punkter;
Andas
Tala lugnt
Du kan det här

Långsamt släpper nervositeten och jag börjar känna mig fokuserad, som en löpare som ställer sig vid startsträcket. Jag är redo. Nu kör vi.

Så här efteråt kan jag bara säga att jag är otroligt glad över att det var Jonas Gardell som spillde té över hela bordet i sändning och inte jag. Han hanterade det snyggt och torkade upp med stor precision. Ordning och reda, Jonas, det är bra.

Stort tack till alla nära och kära för peppning både före och efter min TV-debut. Ett extra stort tack till min käre man för att du stod ut med mig dagarna innan. Har full förståelse för om du skulle googla efter en klinik för anhöriga till TV-stjärnor.

Det kan tyckas att åtta minuter i etern inte är mycket att bekymra sig över. Men för mig var det åtta viktiga minuter och jag ville bjuda på något bra. Och visst hade det varit mycket enklare att säga ”Nej.” Men attans vad glad jag är så här efteråt att jag sa ”Ja.”

Önskar dig en livsbejakande helg

Petra Brask

Länk till TV4s Nyhetsmorgon ”Så får du loss mer tid”

TV4Play: Så får du loss mer tid

Petra Brask

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Ibland är det enklare att säga ja och ibland är det enklare att säga nej. Men vem har sagt att livet alltid måste vara enkelt?”
Petra Brask

Sida 1 av 212

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask