Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged effektivitet

Moskva – staden som aldrig sover

Vasilijkatedralen Jag bet mig i tungan. Det kunde inte vara sant! Här stod jag i Rysslands huvudstad och vräkte ur mig något som fick mina deltagare att stelna till av förskräckelse. Jag försökte släta över, försökte rädda situationen. Men det såg inte ut som att jag lyckades. Vid kaffemaskinen på det lilla Moskva-kontoret stod nu tre ryssar och sneglade på mig med största misstänksamhet. Jag såg mig omkring på de vitkalkade väggarna som för att hitta något som kunde hjälpa mig. Utanför de höga fönstren såg jag några kontorsarbetare hasta iväg på sen lunch. Det var minus tjugo grader ute och de var rejält påbyltade. Jag vände mig tillbaka till mina ryska deltagare i ett sista försök att rädda situationen.

En stor skylt med mitt namn skrivet i prydliga bokstäver var det första jag såg när jag klivit av planet till Moskva och äntligen tagit mig igenom passkontrollen. Veronika, en av mina kunder och deltagare hälsade mig glatt välkommen och styrde oss snabbt bort mot expresståget och in mot stan. Med långa bestämda steg och klar röst gick hon igenom agendan för min vistelse. Och vilken agenda. ”Moskva är en del av mitt hjärta.” berättade Veronika som hade bestämt sig för att visa mig så mycket som möjligt av staden före och efter utbildningspassen på företagets nya kontor. Hon skulle visa sig vara en guide med en passionerad kunskap och en förmåga att leverera datum och historiska detaljer om Ryssland som om hon var en vandrande uppslagsbok. För en effektivitetskonsult så är hon en dröm-guide.

Det finns mycket i detta land som väcker kritiska frågor, men detta tålmodiga folk måste man har respekt för. Efter drygt 20 år som fritt land märks det att ryssarna fortfarande är tokiga i att upptäcka mycket av det vi i väst tar för givet, vilket gör att för många går livet i högsta hastighet. Det festas mycket, sovs aldrig och god mat och dryck är ett måste. Stämningen är livad och barerna håller i gång fram till småtimmarna alla veckans kväller och nätter. Moskva med sina 12 miljoner invånare är staden som aldrig sover.

Veronika

Moskva är också en kontrasternas stad med en bohemisk enkelhet som blandas med guldglittrande glamour. Överdådiga palats och vackra gamla kyrkor trängs med moderna glasbyggnader från tidigt 2000-tal. Det går inte att ta miste på vilka komplex som uppfördes under Stalins tid, även om min alerta guide noga pekar ut dem åt mig. De har gigantiska dörrar och enorma fönster, som får mig att känna mig som en liten blöt fläck på marken. Men min guide styr mig med bestämda steg mot Röda Torget och Vasilijkatedralen. Jag tappar räkningen på alla teatrar vi passerar och noterar hur stora folkmassor som står i kö för att ta sig in på kvällsföreställningarna. ”Det här är teaterscener som används flitigt och du får vara ute i god tid om du ska få biljetter till någon föreställning.” berättar Veronika och slänger ur sig en rad ryska pjäsförfattare och deras verk som hon uppskattar extra mycket. Jag försöker lägga deras namn på minnet, men det är svårt. Så många konsonanter och ljud som är ovana.Bolsjojteatern

Vår promenad fortsätter i den minus elva-gradiga kylan samtidigt som Moskvas vackra Bolsjojteater uppenbarar sig som en syn framför mig. Jag ryser. Men inte av kylan. Känslan av historiens vingslag gör sig påmind. Tanken på alla de kända prima ballerinor som dansat där ger mig en häftig längtan av att ha velat stanna längre. Efter en middag på ryska traditionella pannkakor samt tre timmar till fots närmar sig Veronikas första guidekväll sitt slut. Hon lämnar av mig vid hotellet nära midnatt med löfte om att hämta mig halvnio dagen därpå. Själv har hon en timmes resa innan hon är hemma i sin lägenhet och jag undrar hur hon ska orka upp nästa dag igen? Hur ska jag själv orka? Att gå upp halvåtta och med tre timmars tidsskillnad blir onekligen en väckarklocka som skräller 4.30 svensk tid.  Utmattad slänger jag mig på kudden i hotellsängen och säger ”Sov nu!” till mig själv.

Nästa dag byltar jag på mig extra mycket inför den kyliga morgonpromenaden till kontoret. 20 minuters promenad i minus 20 graders kyla kan ibland te sig långt. Men det känns uppfriskande. Min första deltagare sitter redan på sin arbetsplats och väntar när vi kommer in genom kontorsdörren. Hans kollegor droppar in en efter en och så är utbildningsdagen i full gång. Inkorgar töms, skrivbord rensas, mappsystem organiseras och kalendrar fylls med värdefulla påminnelser och uppgifter. Mejlprogrammen får jobba till sitt yttersta och deltagarnas ibland bistra miner lyser upp när de får lära sig nya effektiva tekniker som underlättar vid tidsnöd.

Det är först under eftermiddagens kafferast som jag trampar i klaveret. Ordenligt. Mina ryska deltagare berättade anekdoter om sin stad och sitt land, vi pratade förstås om OS i Sotji och sedan kommer vi in på det ryska språket och dess uppbyggnad. Jag berättar stolt att min man kan en del ryska och hur avundsjuk jag är på det. ”Hur kommer det sig att han kan ryska?” undrar några av herrarna nyfiket. Jag berättar att min språkkunnige svärfar också läst ryska och varit intresserad av rysk historia och kultur. ”He was actually a spy.” hör jag mig själv säga. Jag vet… Det är oförlåtligt. Ryssarna stelnar till och en av dem försöker skratta överslätande. Jag mumlar snabbt. ”Eh, I mean, he had a very boring job. He was listening to radio traffic and most of the time nothing happened.” Inom mig skickar jag en tyst ursäkt till FRA och min stackars ovetande och sedan länge pensionerade svärfar. En snabb tanke till klassiska gamla spionfilmer far genom min hjärna. Scener där huvudrollsinnehavaren spanar ut genom hotellfönstret för att se om hon är skuggad dyker upp. Jag försöker snabbt skaka bort de tankarna.

herringDet var inte förrän vid middagen på kvällen som spänningen släppte. En av mina deltagare undrade om jag hade rest till många spännande länder. Visst hade du varit i Mellansöstern och Iran, undrade en av dem. Jag nickade och berättade om den gången jag stod i ett konferensrum i Teheran och inte för mitt liv kunde få slöjan att stanna kvar på huvudet. Tills deltagarana tröttnade och utbrast ”leave it” och så tog damerna i gruppen av sig sina slöjor också.

Ryssarna skrattar glatt och bjuder på egna resehistorier. Spänningen är bruten. Och in dukas fler rätter än jag någonsin orkar äta. Bland annat den ljuvligt läckra soppan Borsjtj och en underlig sillrätt som på engelska blev ”Herring under fur coat”. Tyvärr såg den ut så också, även om den smakade gott. Men det sägs ju att man äter med ögat också.

Kvällen tog slut alldeles för fort. Och när vi vandrade genom den folktäta staden kunde jag se att festandet bara hade börjat. Tänk omröda torget2 jag kunnat hålla igång som Moskva. Nu somnade jag istället och drömde om att snart få komma tillbaka. Kanhända drömde jag också om att kunna guida runt i Stockholm med pricksäkra årtal och passionerad kunskap om min hemstad. ”Moskva är staden i mitt hjärta.” sa Veronika när vi möttes. Och på något sätt lyckades hennes stad även smyga in i mitt.

Önskar dig en god helg i din drömstad

Petra Brask

Пе́рвый блин всегда́ ко́мом.
(Den första pannkakan blir alltid en ful en.)
Russian proverb

Känner du någon som lider av tidsbrist, har svårt att få ihop vardagen eller stressar för mycket? Vi söker deltagare till ny spännande TV-serie. Mer information här: http://www.petrabrask.se/Deltagare-till-TV-program.htm

Många affärergatuvy torg (2)

Har du rätt verktyg för våren 2014?

toolstoolstoolsFörsta månaden på året lider mot sitt slut och du kanske släpar dig fram i det försenade vintervädret. Det känns långt till en solig vår och enda fördelen med det är kanske att du upplever att du har gott om tid. Men betänk då att under våren är det inte mindre än sju helgdagar utöver de vanliga lördagarna och söndagarna.

  1. 6 januari – Trettondedag jul – redan avklarad!
  2. Sportlovet utbreder sig över inte mindre än fem veckor i Sverige, från söder till norr, vecka 7-11 (Jokkmokk är sist ut i vecka 11), så att du inte kan vara säker på att få tag på någon under den här tiden.
  3. I mitten på april kommer påsken med långfredag den 18 april och Annandag påsk den 21 april och kortar av tiden under två arbetsveckor för oss.
  4. Direkt veckan efter har du Valborgsmässoafton och första maj som infaller på en torsdag i år och kanske ger dig en klämdag den 2 maj.
  5. Torsdagen den 29 maj är det Kristi Himmelsfärd och kanske en klämdag igen på fredagen?
  6. Och veckan efter är det Sveriges nationaldag den 6 juni.
  7. Den 20 juni infaller Midsommarafton och sedan börjar hela Sverige droppa av på semester fram till och med början på september.

Och tittar vi på när dessa helgdagar inträffar, så kan vi lugnt konstatera att våra mest produktiva veckor borde vara just nu. När vi då vet att vi går emot ljusare tider, men också mer sönderhackade vecko-tider, så är det viktigt att ha rätt verktyg för att förvalta din dyrbara tid.

Här delar CFO World med sig av några tips och verktyg som kan lotsa dig genom vårens utmaningar.

15 verktyg för att få mer gjort 2014

Några av mina egna nya effektiva appar och verktygsfynd är:

Cloze

En app som ser till att du har koll på hur mycket kontakt du har med dina bekanta i sociala medier. Den hjälper dig att bli uppmärksam på om det är någon viktig person som du har för lite kontakt med och ännu värre om det är tvärtom. Cloze organiserar dina feeds efter vem som betyder mycket för dig, inte efter vem som snackar mest. Den kan bl a kopplas till E-post, Facebook, Twitter och LinkedIn. Du kan också spåra konversationer där du nämns.

Mindmeister

Mindmeister ger dig möjlighet att skapa, redigera och dela mindmapps för dig som gillar det.

IFTTT

IFTTT är förkortning på If This Then That och är precis som det låter ett sätt att skapa en händelsestyrd aktivitet. Få internet att arbeta åt dig. Om du får en bild på Instagram så vill du kanske att den ska automatiskt ska sparas i Dropbox. Om du är i Göteborg så vill du kanske automatiskt skicka ett meddelande och förvarna några väl utvalda. Möjligheterna är många.

30/30

30/30 är en prisbelönt att göra-lista med en väldigt rolig och enkel utformning som hjälper dig att lägga upp dagen med vad du ska göra och hur lång tid det ska ta. Den har många snabbfunktioner. Kanske något att tillämpa vid barnens läxläsning? Eller varför inte lägga upp ditt träningspass med alla olika moment?

Lumosity

Tycker du att tiden går långsamt och att du behöver fler utmaningar så kan du alltid gå in på Lumosity och utöva lite hjärngympa. Helt klart ett nyttigt alternativ till patiens eller andra spel.

Trafiknytt Sthlm

Och för er som bor i eller ofta besöker Stockholm, så kan jag varmt rekommendera den enkla Trafiknytt-appen. Klickar du på den så får du automatiskt den senaste trafikrapporten och kan undvika onödigt långa bilköer.

I början på nästa vecka kommer jag att slippa Stockholms köer då jag istället ska ta mig fram i Moskva-trafiken. Spännande ryskt effektivitetsuppdrag väntar och jag lovar att rapportera i nästa blogg. Men först är det dags för en helt vanlig och mycket välkommen helg.

Önskar dig en härlig helg med slipade verktyg

Petra Brask

“To the man who only has a hammer, everything he encounters begins to look like a nail.”
Abraham Harold Maslow

Blir du aldrig färdig?

Recovery”Det var en välbehövlig vila. Det blev två hela och så välgörande veckor. Nu känns det som att min hjärna har fått distans och orkar tänka igen. Före jul så blev minsta problem till en stor sak. Nu så här i ljuset av en vilsam period kan jag nästan fnissa över med vilken intensitet jag jagade små stackars detaljer som att de var stora, otäcka monster som skulle hanteras och tämjas. Och hela tiden muttrade jag att bara allt blev färdigt så skulle jag minsann få vila. Problemet är bara att jag aldrig blev färdig.” Mannen som pratar med mig i telefon låter så glad. Jag kan se honom framför mig i sitt cendrébruna hår och stora skägg. Han har en mjuk stämma när han är på gott humör. Men de som jobbar med honom vet att han kan få en mycket bestämd skärpa när han blir stressad eller irriterad. Och han blir väldigt lätt irriterad när han blir stressad. Vem blir inte det? I hans fall höll det på att kosta honom familjen.

Den här veckan har jag mött deltagare som haft en helt annan energi än när jag mötte dem före jul. Och jag kan bara instämma för egen del. Ledigheten bjöd på en stor dos påfyllning av energi. Förutom julfirande och skidåkning så roade jag mig med att lyssna på årets Vintervärdar i P1. Om du av någon anledning inte fick tid att lyssna på Tomas Sjödin, så har jag i slutet av bloggen lagt in hans vinterprat från den 28 december.

Tomas Sjödin är författare, pastor och föreläsare och har skrivit många böcker. Han är dessutom krönikör i Göteborgs-Posten. I sitt vinterprat berättar han att det finns ord som han fruktar innebörden av. Ett av dem är ”förgäves”.

Det får mig att tänka på hur många deltagare som, när vi pratar om vad som ger dem motivation i jobbet, nämner hur viktigt det är med mål och mening. Att veta att de bidrar till verksamheten, men också hur viktigt det är att få feedback för sin insats. ”Det värsta är när man inte hör något alls. Eller när man hör att det man gjort inte var till någon nytta. Eller att man gjort något helt i onödan.” är vanliga kommentarer när vi pratar om tids- och energitjuvar på jobbet. Många deltagare tar som exempel upp rapporter som de fyller i till någon ekonomiavdelning och där de tycker att de fyller i samma saker i flera olika rapporter, men undrar om informationen någonsin används och hur stort värde den ger? Tänk om du lägger ner en oerhörd kraft och tid på en väldigt omständlig rapportering som är förgäves?

Det leder mig osökt in på hur viktiga ord kan vara. Och att det finns andra källor till energi än bara återhämtning. Ibland kan det vara de minsta orden som ger mest. Tack. Tack för att du fyller i den här rapporten. Tack för att du alltid lämnar in din lönerapport i tid. Tack för att du är en så himla härlig kollega. Tack för att du gör ett så bra jobb i det här projektet.  Det korta ordet på fyra bokstäver uttrycker att det finns ett värde i det man gör.

Inte minst när vi kommer hem kan det lilla ordet få stor betydelse. Tack älskling, för att du ordnar med tvätten. Tack för att du tänkte på mig idag. Tack för att du plockade ur diskmaskinen. Tack för att du var tyst, när jag behövde lugn och ro omkring mig.

Men ibland när orken tryter orkar vi inte vara så himla tacksamma mot vår omgivning. Vi kanske i bästa fall orkar på jobbet, men inte när vi kommer hem. Där tar kraften liksom slut. Och så blir vi besvikna på oss själva för att vi inte är de där människorna vi skulle vilja vara med de som står oss närmast. Ibland förväxlar vi kanske bristen på ork, med bristen på kärlek? Vi glömmer kanske att det är enklare att skaffa ett nytt jobb än att skaffa en ny familj?

Eller hade du tänkt hinna med dig själv och familjen när det är mer lämplig tid för det? Eller när du inte orkar jobba mer? Eller när du är klar med det som måste göras?

En liten retlig detalj i livet är att man aldrig blir färdig. Det finns alltid något staket som ska målas, någon kartong som ska rensas, något projekt som ska avslutas.

När trycket på vardagslivet ökar, så är det viktigt att hålla i minnet att det är just det, vardagslivet – som är livet. Det kommer inte något annat liv efter det sedan. Det är inte så att vi först lever vardagslivet i 80 år och sen kommer lyxlivet.

Tänk om det här året ska bli ett år med lite mer lyx i vardagslivet? Med större marginaler, lite mer vila mellan varven, lite återhämtning trots att den där att göra-listan inte är färdig. Aktivitet kostar vila, det vet varenda idrottsman. Och om det också kostar kärlek, då vore det ju rentav lönsamt att vila tillsammans med dina nära och kära ibland. Se till att du har planerat in nästa längre återhämtningsperiod och att du skapar lite luft i kalendern så att du får det att fungera under tiden. För när vi blir stressade tappar vi inte bara tålamodet och distansen till saker och ting. Vi minskar också vår effektivitet och vår förmåga att fatta bra beslut.

Önskar dig en lyxig helg

Petra Brask

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/291148?programid=2071

“Hopeful thinking can get you out of your fear zone and into your appreciation zone.”
Martha Beck

2013 i siffror

Varmt tack alla läsare för 2013! Ni är rekordmånga enligt 2013 års rapportering från WordPress, läs mer nedan. Bloggen har nyårsledigt och startar igen fredagen den 10 januari, 2014. Du kommer då få fortsatt rapportering om den senaste forskningen och tipsen inom effektivitet och time management. Du får följa med mig till deltagare i Sverige men också internationellt, bl a till Ryssland under våren. Tack för att du tipsat så många om den här fredagsbloggen, att det blivit så många läsare gör det helt klart roligare och ännu mer meningsfullt att skriva.

Önskar dig och din familj ett riktigt Gott Nytt 2014!

Petra Brask

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2013 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 32,000 times in 2013. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 12 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Det regnar neråt

refuse schoolDet råder en spänd stämning i luften. En av ledarna möter upp mig vid dörren och försöker låta avslappnad och glad. Han släpper in flera med sammanbitna miner. Porten går igen och vi tar oss en trappa upp och in i rätt sal. Alla är inte på plats än. Och alla kommer inte att delta, en del för att de inte bryr sig och någon för att man helt enkelt inte kan eller vill. Min telefon ringer och jag får springa ner och öppna dörren för några eftersläntrare. Jag sätter mig sedan längst fram och vänder mig mot de två ledarna som står och gungar fram och tillbaka med händerna bakom ryggen. De hälsar välkomna och så bryter en hetsig diskussion ut.

Efter att ha besökt min son på högstadiet ett flertal dagar under hösten, kan jag konstatera att om vi har problem med ineffektiva möten och röriga arbetsplatser på företag och myndigheter i Sverige, så är det ingenting mot den brist på arbetsro jag har mött i vissa klassrum på barnens skola.

Under alla år som mina barn har gått i skolan så har det varit en utmaning för mig att gå på föräldramöten. Jag har tyckt att det är jobbigt att sitta där, utan agenda och med en eller två lärare längst fram, som inte riktigt vågar sätta ner foten för att de vill hålla sig väl med den stora föräldragruppen. Men under mellanstadiet fick min son en underbar lärare som var supereffektiv. Hon hade alltid gjort en agenda på tavlan med starttid, sluttid och tidsatta mötespunkter. Hon hälsade vänligt på oss och så satte hon bestämt igång på utsatt tid. Hennes föräldramöten var strukturerade och givande att gå på samt väldigt välfyllda med intresserade föräldrar.

Det känns angeläget att gå på det extra-inkallade föräldramötet, med tanke på att jag och barnens pappa undrat i föräldragruppen om någon mer noterat den stökiga arbetsmiljön som råder i barnens klassrum. Föräldrar som märkt att deras barn också mått dåligt av skolmiljön är glada för initiativet, men långt ifrån alla instämmer. Frågor som ”Vad har hänt och vad kan vi göra?” byts bort mot ”OM det mot förmodan är så här illa som ni påstår, hur kommer det sig då att inte lärarna har meddelat oss om det? Det är ju deras skyldighet!”

Det får mig osökt att tänka på när vår folkkäre komiker Tage Danielsson i folkomröstningen 1980 debatterade mot den eventuella utbyggnaden av den svenska kärnkraften. Han refererade till kärnkraftsolyckan i Harrisburg den 28 mars, 1979.

”Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant.”

En förälder frågar sammanbitet klassens lärare ”Vad anser ni? Är det verkligen kaos i klassrummet som de här föräldrarna påstår?” Jag håller andan och tänker att nu är det fler föräldrar än vanligt på plats för att deras barn har stressymptom och mår dåligt av bristen på arbetsro i skolan. Nu har vi föräldrar chansen att ta vårt ansvar.

Lärarna svarar undvikande. ”Nej, det stämmer inte. Vi anser inte att det är så farligt. Vi tycker att ni har jättefina barn och de är så trevliga. Att det kan vara lite stökigt och rörigt ibland är helt naturligt för sjätteklassare. Det är normalt och det brukar lugna ner sig.”

Jag förstår att det regnar neråt från Skolverket via rektorer till lärare. Om man inte sluter upp i leden, så kan det säkert vara ett ensamt jobb att vara ledare, särskilt i ett klassrum. Jag förstår att lärare kan bli uthängda och till och med utslängda om de inte passar vad de säger eller om det de säger inte passar.

Lärarna fortsatte; ”Vi förstår mycket väl att det blir lite stökigt på lektionerna när barnen använder sina mobiler under lektionstid. Men tekniken är här för att stanna och vi har bestämt oss för att använda mobilerna på ett positivt sätt i undervisningen.”

En klar majoritet av alla arbetsplatser jag utbildar på i Sverige och internationellt har eller vill ha väldigt strikta mobilrestriktioner under möten. Man är väl medveten om problemen och utmaningarna med att skapa ett effektivt mötesrum. Man förstår vikten av ett tydligt ledarskap och gemensamma guidelines för att ett effektivt och kreativt arbetsklimat ska skapas. Man förstår vikten av att se till att dessa riktlinjer följs från högsta ledning till entréplan. När nu vuxna behöver så tydliga riktlinjer, så undrar jag varför våra barn ska klara sig utan regler för detta, de är ju ändå bara barn?

Läraren: ”Lisa, varför håller du på med mobilen?”
Eleven: ”Jag gjorde inget, men det plingade till och jag skulle bara kolla…”

Mina deltagare säger sig bli avbrutna i genomsnitt var åttonde minut av pling och plång från mejl och statusuppdateringar. Forskare säger att det tar upp till sju minuter för hjärnan att komma tillbaka till full fokus. Man behöver inte ha A i matematik för att räkna ut att det är en ekvation som är svår att få ihop.

Det pratas i media om att elevers kunskaper i våra kärnämnen är oacceptabelt låga och att vi ska se över lärarnas kompetens. Politikerna skyller på varandra och diskuterar vad som är fel och verkar vilja säkerställa att det är någon annans fel.

På föräldramötet i min sons klass inleds mötet på samma sätt. OM något är fel, VEMs fel är det? Den kulturen kan jag känna igen från vissa arbetsplatser, men främst i länder som ligger en bra bit bort ifrån Sverige, när det gäller utveckling, jämställdhet och rättvisa.

Kan vi inte sluta med den här hämmande pajkastningen som gör att lärare tvekar att berätta hur det egentligen ligger till? Vi lever trots allt i ett fantastiskt land där det är en rättighet att få utbildning och där både vi och våra barn har det så bra. Kanske så bra att vi glömmer att värdesätta det viktigaste vi har?

Min son kom precis hem från skolan och berättade att det har varit värre än vanligt och att en av lärarna har gått till rektorn och bett om att få gå ner i tid för att orken är slut. Jag förstår att jag sticker ut hakan när jag påstår att vi föräldrar kan hjälpa till. Men är det ändå inte vårt ansvar att ge våra barn en viktig värdegrund att stå på när de går till skolan? Det är vi som ska lära dem att kunskap är viktigt. Det räcker inte med att kunna googla. Det handlar om att lära sig lära för livet. Våra barns lärare kämpar för livet, kanske så till den milda grad att de inte ens märker när vi sträcker ut handen och erbjuder stöd. Kanske för att de är mer vana att få ris än att få ros. Tänk om det är dags att tala om hur mycket vi värdesätter lärare och deras kunskap? Tänk om våra barn också skulle göra det då? Det regnar neråt. Och nu har det börjat snöa också.

Önskar dig en värdefull Andra Advent

Petra Brask

”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”
Albert Einstein

Sida 2 av 912345...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask