Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged effektiv

Säger du ja till rätt saker i höst?

TV4 Nyhetsmorgon Petra Brask”Nej, nej, nej…” sitter jag i bilen på väg in till TV4s studio och mumlar tyst för mig själv. Hur tänkte jag när jag tackade ja till att vara med i direktsändning i TV? Vilken del av min hjärna tyckte att det var ett lysande sätt att spendera en söndagsmorgon på? Att det var samma del som förmodligen skällt ännu högre om jag INTE sagt ”Ja.” är inget jag reflekterar över. Däremot sa jag nej till taxi. Tydligen blir alla erbjudna att få åka taxi in till studion, men det kunde jag visst säga nej till. ”Nej, tack, jag föredrar att köra in själv.” hör jag mig själv svara. Varför då? Trodde jag att en taxi hemifrån oss in till stan skulle sänka TV4:s budget? Undrade min man. ”Nej, älskling, men jag orkar inte prata med en taxichaufför hela vägen in, när jag ska fokusera på vad jag ska säga i TV.” Min man höjer på ögonbrynen. Att jag skulle kunna åka taxi utan att prata med chauffören hela vägen, vet han redan är en omöjlighet.

Det är löjligt tomt på parkeringen utanför studion. Så tomt att jag börjar fundera på om jag verkligen är på rätt adress. Jag går uppför trappan och tar mig in genom dörrslussen. Receptionisten bekräftar att jag kommit rätt. En studiovärdinna kommer springande och presenterar sig som ”Amanda” och säger att det är bäst jag följer henne till ”sminket” med en gång. Antagligen ser jag ovanligt blek ut.

Vi går uppför en lång trappa, som Amanda förmodligen springer upp och ner i med olika gäster ca hundra gånger under en dag. En barsk brunett slänger på mig en svart kappa och börjar sminka och fixa håret. Hon muttrar över att mitt hår torkat utan att jag fixat till benan rakt. ”Det måste du göra hemma när håret är blött. Tänk på det till nästa gång.” Jag mumlar matt att det blir nog inte fler gånger. Mitt inre är i upplösningstillstånd och jag har svårt att sitta still. ”Vad är du här för?” frågar sminkösen och kisar mot mig i spegeln. Jag har bara lust att svara ”Ja, det undrar jag också.” Men säger lydigt. ”Jag jobbar med effektivitet – hur du får mer gjort utan att jobba mer.” ”Ha! Det kan vi allt om här på sminket, oss behöver du inte lära någonting!” säger hon och fortsätter fokusera på min hopplösa hårbena.

Bestämda och många steg hörs i trappan och sminköserna mumlar i kör ”Nu kommer Carl Bildt.” Några sekunder senare dimper han ner på stolen bredvid mig och hälsar kort ”Hej.” till alla i rummet. Han stirrar ner i sina papper och ser inte speciellt pratsugen ut.

Det är faktiskt andra gången jag sitter bredvid Carl Bildt utan att prata med honom. Första gången var för ett par år sedan när jag flög till Finland. Då hamnade vi av en slump bredvid varandra, men den gången tänkte jag inte på det förrän vi gick av planet.

Bildts sminkning går betydligt fortare än min. Lite puder och sen är han klar, reser sig och traskar lika bestämt nerför trapporna. ”Min” sminkös har nu gett upp om min sidbena och säger ”Du får ha den sådär.” Hon tar av mig kappan och säger att jag är färdig.

Med stapplande steg letar jag mig nerför trapporna och blir mött av Amanda igen. Hon leder mig till det stora fikarummet och ”väntsalen” för oss som ska in i sändning. ”Här kan du äta frukost medan du väntar.” säger Amanda glatt och pekar på den stora buffén av filmjölk, frallor och müsli. Tack mumlar jag lågmält och känner hur det vänder sig i magen. Skakigt häller jag upp lite kaffe och ett glas vatten och ser mig om efter någonstans att sitta. Det finns bara en plats ledig. Den är bredvid Carl Bildt. Tredje gången gillt.

När Bildt reser sig för att gå in i studion, kommer Amanda och sätter sig på hans plats. Hon ler uppmuntrande mot mig och säger att snart är det min tur. Ovanför de två gigantiska TV-skärmarna som dominerar det kombinerade fika- och väntrummet, tickar stora, röda, digitala siffror som tidtagarur.

Jag tittar nervöst ner i mitt block för att läsa mina anteckningar. Där står bara tre punkter;
Andas
Tala lugnt
Du kan det här

Långsamt släpper nervositeten och jag börjar känna mig fokuserad, som en löpare som ställer sig vid startsträcket. Jag är redo. Nu kör vi.

Så här efteråt kan jag bara säga att jag är otroligt glad över att det var Jonas Gardell som spillde té över hela bordet i sändning och inte jag. Han hanterade det snyggt och torkade upp med stor precision. Ordning och reda, Jonas, det är bra.

Stort tack till alla nära och kära för peppning både före och efter min TV-debut. Ett extra stort tack till min käre man för att du stod ut med mig dagarna innan. Har full förståelse för om du skulle googla efter en klinik för anhöriga till TV-stjärnor.

Det kan tyckas att åtta minuter i etern inte är mycket att bekymra sig över. Men för mig var det åtta viktiga minuter och jag ville bjuda på något bra. Och visst hade det varit mycket enklare att säga ”Nej.” Men attans vad glad jag är så här efteråt att jag sa ”Ja.”

Önskar dig en livsbejakande helg

Petra Brask

Länk till TV4s Nyhetsmorgon ”Så får du loss mer tid”

TV4Play: Så får du loss mer tid

Petra Brask

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Ibland är det enklare att säga ja och ibland är det enklare att säga nej. Men vem har sagt att livet alltid måste vara enkelt?”
Petra Brask

10 bra saker med hösten

höstgläjdeSom en längtande, trofast hund, väntar tangenterna och reflektionstiden när jag nu tar upp fredagsbloggen igen. Fingrarna skälver och dansar fram, som kalvar på grönbete, glada att äntligen få dela med sig av sina intryck. Kort sagt jag har saknat dig, kära bloggen-läsare. Hur har din sommar varit? Har du suttit i solstolen och kommit fram till att det är dags för en uppgradering? Inte bara på ditt datorprogram, utan på hela ditt liv?

Hösten väntar och med den en nystart, en möjlighet att göra något annorlunda. Kanske har du någon längtan som pockar på. Där under solglasögonen i sommar kanske din blick flackade iväg för sig själv en stund bortöver fjärran och fångade svansen på en gammal dröm du haft en gång.  Den där drömmen om att sadla om, gå vidare, bryta ny mark eller bara börja leva livet något rikare och ta med dig sinnesnärvaron till jobbet.

Kanske tillhör du de som pustar ut och är tacksam över att semestern äntligen är slut? En vecka till och du hade fått krupp? Som en vilsen varg har du nu hittat hem till flocken som uppskattar dig för det du bidrar med i teamet? Alla är tillbaka i de bekväma rutinerna och ordningen är återställd. Du gnuggar händerna och hugger in i högen av höstens projekt.

Om du skulle vara en av dem som håglöst tittar ut genom fönstret och undrar vad du gör inomhus när solen är ute? Om du skulle vara den som står extra länge under fläkten i badrummet, bara för att drömma dig bort till resebolagens kritvita stränder. Om du skulle vara en människa som känner att hela kroppen går på sparlåga för den är i chocktillstånd över att sommaren tagit slut. Då kan jag lugna dig och säga att det är den inte. Någonstans i världen finns det alltid en sommar. Kanske kan du börja spara och planera för nästa ledighet, se till att du har något att längta till och kämpa för. Men kom ihåg att hösten också är en härlig tid. Ingen beskriver den lika vackert som Karlfeldt i sin Höstvisa.

För dig som fortfarande är tveksam kommer här en lista med 10 bra saker med hösten:

  1. Färgerna
    Äntligen får du gå i svart, invirad i halsdukar och se svår och intellektuell ut samtidigt som du fluktar över höstens intensiva färgskiftningar i rött, gult och grönt.
  2. Dofterna
    Dagg, dimma, frost och sjörök smyger sig in och doftar mystiskt, ibland jordigt, men uppfriskande.
  3. Nystarten
    Längtan efter att börja på nytt, göra något annorlunda, starta en ny klass, ett nytt projekt, en ny kurs. Nu börjar det, spänningen ilar i ryggraden. Du är redo!
  4. Inköpen
    Äntligen får du shoppa nya höstgarderoben och ytterligare en ylletröja.
  5. Aktiviteterna
    Kurskatalogerna strömmar in och vill locka dig att prova nya saker som; mat på lätt svenska, långfärdskridskor för nybörjare och språkcocktail, prova tre språk samtidigt.
  6. Lövhögarna
    De retsamma lövhögarna som bara väntar på att du ska vältra dig i dem eller kasta löv på en oskyldig passerande.
  7. Festerna
    Kickofferna, onsdagsklubben, fredagsgänget, lördagsmiddagen, äntligen kan vi kura ihop oss igen och släppa loss sommarens historier.
  8. Ljusen
    Med totalt lugn kan du plocka fram de stora blockljusen och stilla ett helt rum.
  9. Kryddorna
    Varma drycker gör sig bäst under hösten; varm choklad med kanel, hett kaffe med kask, grönt jasminté och längtan efter första glöggens kryddor lockar dig.
  10. Glöden
    Glöden från brasans sken, glödande kinder som överraskat mött den första morgonfrosten, glöd och passion i ögonen från den som kryper intill dig i mörkret.

Ser fram emot att förgylla din höst med bloggen igen och dela med mig av exempel från de deltagare jag möter, historierna i fikarummen runt om i Sverige och världen samt ny forskning och statistik på mitt kära kärnämne Effektivitet. Målet är att frälsa hela världen, så nu kör vi!

Önskar dig en kärnfull augusti-helg

Petra Brask

– Ja, det är höst. Mitt hjärtas väna vän,
vad lust, att vårfödd kärlek lever än!
Vad lust att se din unga fägring mogna,
din barm bli hög, din kind bli äppelröd!
Stort är att älska, mer att vara trogna
i älskogs brusande och bråda glöd.

När hem jag kommer från en tidig jakt,
bak trappans jungfruvin du står på vakt,
och när från ljustring sent jag återvänder,
ur fönstrets mörker hälsar mig din röst;
din blick har följt mitt bloss längs älvens stränder.
Vad lust att älska i den kära höst!

Ur Karlfeldts Höstvisa

Låt sommaren förnya dig

buzybeeDet som möter mig på arbetsplatserna i början på juni påminner om en bikupa. En frenetisk aktivitet från surrande arbetsbin som gör allt som står i deras makt för att förse drottningen (kunden) med så mycket nektar och pollen (uppgifter) som möjligt så att de stackars bina snart kan gå och lägga sig i en solstol någonstans och bara dröna sig bort. Tryggt förvissade om att drottningen inte kommer störa dem. Med ett lojt snusande vill de kunna ligga där och njuta av allt de klarat av innan D-dagen. Den första semesterdagen. Desto mer som bockats av, ju större njutning är arbetsbiet värd att känna i sin solstol.

Det är en kraft i dessa avslutningstider. En positiv kraft att vilja ta tag i saker, få en ände på surdegar, redovisa reseräkningar och få bort, bort, bort allt gammalt skräp och groll, för att sen kunna njuta.

Ta vara på detta härliga tillfälle och passa på att ta semester med rent samvete. Rensa för all del din att göra-lista, ditt skrivbord, huvud, hårddisk och mejlbox innan du går på semester. Men knäck inte ryggen på kuppen.

3 tips från mig som kan minska före-semester-stressen hittar du här:

http://chef.se/?p=12971

Några frågor som du behöver ställa dig inför semestern är:

Hur beroende är du? Har du ro att vara ledig?

Enligt forskning tar det några dagar innan hjärnan går ner i varv och vi vet alla att det tar ytterligare några dagar att varva upp den sen igen. Därför är det viktigt att vi unnar oss att vara ordentligt lediga och inte likt en beroende smygrökare sitta på stranden och svara på mejl från arbetande kollegor och kunder. En anledning till att vi jobbar och kämpar på är ju för att ha råd att vara lediga. Sätter vi inte värde på semestern, njuter och kopplar av, så skulle vi ju lika gärna kunna jobba hela året.

Hur viktig är din förmåga att vara kreativ, att kunna komma med nya lösningar?

Det är när hjärnan går ner i varv som den hinner göra nya kopplingar, så du kan förnya dig och komma med briljanta idéer lagom till höstens nystart. Men semestern är framförallt en tid på året när du kan stanna upp och njuta av livet. Nu såg jag på nyheterna att vi svenskar i huvudsak njuter väldigt mycket av vårt arbete, det sociala sammanhanget och känslan av att vara behövd. Du kanske t o m kommer sakna vissa kollegor som alltid skrattar artigt åt dina skämt och tycker att du är en stjärna på jobbet?  Se då för all del till att ge dina familjemedlemmar samma chans och ha realistiska förväntningar på er semester tillsammans

Har du humor?

Den perfekta sommaren finns inte.  Ha en plan B om det blir regn, köer, förseningar och annat krångel. Låt semestern förnya dig, inte förgöra sig. Kom ihåg att det många gånger är när saker inte har fungerat som blir de roliga historierna du berättar på middagarna under hösten. Ska du verkligen beröva dina vänner det nöjet?

Kan du uppskatta det enkla?

Fundera på vad du har gillat från tidigare somrar? Vad har du inte gillat? Vad vill du ha mer av den här sommaren? Frågar jag barnen får jag alltid samma svar; Det är kul när vi gör saker tillsammans, spelar spel, badar eller ser en film ihop. Mellan raderna hör jag att de längtar efter min närvaro. Barn och skratt är det bästa mindfulness-knepet jag kan ta till.

Slår jag dessutom till med någon kul aktivitet från ett erbjudande i DN- eller via ICA-kortet, så är jag mamma-hjälte en bra bit in på hösten.

Kan du prova att simma med strömmen ett tag?

Tillhör du dem som inte har möjlighet att vara ledig i sommar, så kan du alltid låtsas att du har semester men att du väljer att jobba ändå. Jag vet, det låter helt sjukt. Men faktum var att när jag häromveckan bara ville vara ledig och gick med tunga steg till kontoret, så sa min kollega Janne; ”Vänd på det. Låtsas att du har semester, men att du väljer att gå in och jobba några timmar idag.” Min omedelbara respons var ”Nej, så kan man inte göra. Är man ledig så är man ledig. Jobbar man, så jobbar man.” Men faktum var att Jannes tips funkade alldeles utmärkt.

Plötsligt var det som att jag simmade med strömmen, istället för mot strömmen. Axlarna åkte ner. Jag njöt av solen en extra stund under lunchen. Och väl vid skrivbordet var det som att jag lämnat tio kilo av krav utanför porten medan jag visslande betade av min att göra-lista. Jag blinkade med ena ögat mot solen utanför fönstret och tänkte. ”Det är fantastiskt vad jag presterar, trots att jag egentligen har semester.”

Tänk om det är så att när det är OK att inte topprestera eller jobba i warp-speed, så blir det riktigt roligt att avsluta saker. Det kanske är då du känner dig mer effektiv än någonsin?

Tack för tipset, Janne! Jag önskar dig och alla andra arbetsbin en riktigt skön sommar!

Bloggen tar semester och är tillbaka igen fredagen den 23 augusti. Till hösten är det många nya, spännande saker på gång. Ser fram emot att träffa dig här igen då och få avslöja mer.

Trevlig sommar,

Petra Brask

”Semester är den ledighet som utgår för att de anställda ska påminnas om att företaget klarar sig utan dem.”
Earl Wilson

Är du på riktigt?

”Du är en så’n där människa som är på riktigt.” kvinnan som sitter framför mig berättar hur glad hon blev när vännerna kom hem på middag och uttryckte uppskattning för att hon vågade visa exakt hur rörigt hennes hem såg ut i verkligheten. ”Jag menar, jag ville ju inte lägga krut på att städa. Jag ville fokusera på att laga god mat.” Samtidigt anar jag en rebellisk sida hos henne. En människa som vill protestera mot att allt ska vara så perfekt hela tiden och att vi ska sitta på middagar och skryta om hur bra allt är, när det egentligen inte är det.

Solen har tittat fram och jag börjar ana vår, även om jag fick skrapa bilen i morse. När veckan började i Malmö upptäckte jag att flera skåningar redan plockat fram lättare vår-jackor och färgglada ylletröjor. Kände mig helt fel i min tjocka bruna vinterjacka. Men när veckan nu slutar i ett betydligt kallare Umeå, är jag ändå glad att ha den på.

”Är du ordningssam, Petra?” undrade en programledare på radio P4 nyligen. Och jag hajar alltid till när jag hör den frågan. Vem är juryn? Vilka bestämmer om jag är ordningssam eller inte? Är det kanske jag som är domare här? Och i så fall, vem jämför jag mig med?

Det är svårt att jobba med effektivitet i sjutton år, utan att anamma en del tips på vägen, mest av den anledningen att det är så mycket enklare och trivsammare när jag har ordning och reda. Men jämför jag mig med min sambo så kan jag ibland fundera över hur strukturerad jag egentligen är.  Jag har inte tillträde till tvättstugan hemma, då min sambo tycker jag är för slarvig med sorteringen.

En rationell general i mig vill bara få eländet gjort på kortast möjliga tid. Det kan innebära att tvätten endast delas in i tre högar; ljust, mörkt och färgat. Min sambo delar in allt i ljust, mörkt och färgat i 40-gradigt och 60-gradigt, d v s sex högar. Dessutom har han en speciell korg för handtvätt och en för all rödtvätt. Ingenting tvättas förrän det är en full maskin av varje sortering. Det kan alltså innebära att det tar ett tag innan kläderna hänger i garderoben igen. Tidigare hade vi en särskild korg för allt giftgrönt, vilket resulterade i att en sommarklänning jag köpt blev tvättad strax före julafton nästa gång. När jag försöker prata om det här med mina vänner så vill de bara slå mig. ”Kom inte och klaga på att din man sköter all tvätt, vi är inte intresserade av att höra på det. Köp mer giftgrönt, så löser det sig.”

Men hur är det egentligen med röran på jobbet och i våra svenska hem? Och vad kostar den oss i utrymme, pengar och tid?

I genomsnitt letar vi 45 min per dag efter saker på jobbet, vilket snabbt uträknat blir 5 arbetsveckor på ett år. Hemma letar vi ännu mer, ungefär en timme, efter nycklar, räkningar och viktiga papper till barnens skola som vi vet att vi la på ett ”bra ställe”. Det vanligaste vi letar efter är glasögon och de sitter oftast på huvudet.

På arbetsplatser kan jag fortfarande hitta en del röriga kontor, med tre-fyra kaffekoppar med olika grad av gammalt kaffe i, 2-3 kalendrar, i vilka man skriver olika saker så att det ska blir extra förvirrat i hjärnan. Några olika pennställ med olika grad av fungerande pennor, häftapparater, stämplar sedan Hedenhös-tiden, tejprullar, saxar, kort på barn och barnbarn, man eller fru. Har hittat kort på en ex-fru en gång också. Hon stod kvar av gammal vana. Men vanligast är röran i datorn, med mappstrukturer som är lika fantasifulla som en femårings teckningar. Långa rader av mappar som tar evigheter att lägga in något i, alternativt avsaknad av mappar och tusentals mail i inkorgen.

På fikarasterna berättar deltagare om att de senast körde in bilen i garaget 1984 och att nu står där all sorts bråte och arvegods, som de inte vågar kasta. De hyr extra utrymme på Shurgard för några tusenlappar i månaden. Många förhalar utrensning av garderober, vindsutrymmen, kökslådor och klagar på att hallen är en katastrofzon. Panik utbrister när man ska bjuda hem gäster. Vart ska vi gömma strykhögen? I tvättkorgen?

”Vet du att när jag växte upp skulle allting vara perfekt, allt i vårt hem stod i vinkelrät ordning. Min första dammråtta såg jag när jag var 18 år och flyttade hemifrån. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det är min barndom jag rebellerar mot, genom att envisas med att ha det stökigt hemma.” Jag lyssnar lugnt på min deltagare och förklarar att svaren till varför vi gör som vi gör många gånger handlar om mönster från barndomen, som vi följer eller försöker bryta mot. Jag berättar om en vän till mig på Öland, som växte upp i ett otroligt rörigt hem där den enda ordning som fanns att hitta, var i hans rum. Han jobbar för övrigt som inredningsdesigner idag. Gissa om han gillar vitt och rena linjer? Jag har en annan vän som kastade sig ner på golvet och kammade mattfransarna när folk gick ut genom dörren. Hennes mamma var superpedant.

Jag är varken överpedantisk eller slarvig. Jag gillar ordning som gör att jag hittar saker när jag behöver dem, det gör tillvaron smidigare och enklare. Jag tycker om att ha rena ytor omkring mig. Men öppnar du en låda med pennor, så kommer de inte att ligga färgsorterade och i storleksordning. Och tänk om det är så att jag aldrig lär mig sortera tvätten i åtta olika högar? Om jag säger så här, oddsen är väldigt små att jag någonsin gör det. Och jag tror jag kan leva utan giftgrönt.

Önskar dig en effektiv helg

Petra Brask

“If your house is really a mess and a stranger comes to the door greet him with, ”Who could have done this? We have no enemies.”
Phyllis Diller

Är du trygg och effektiv i ditt team?

Österström konferensNär GPSen sa att vi var framme tittade jag mig misstroget omkring. Jag hade hämtat upp Rikhard, norsk kursdeltagare och vän, på Arlanda och styrt bilen mot Sundsvall. Nu var vi plötsligt mitt ute i ingenstans. Det var nattsvart och snövallar. Astrid, GPSens röst, måste vara helt fel ute? Jag provade att rulla fram lite till på vägen. ”Gör en U-sväng nu!” ropade Astrid hastigt och jag backade tillbaka igen för att svänga in på en liten gårdsplan. Vi tittade skeptiskt på den avlånga ljusa byggnaden, som i mörkret såg ut mer som en praktisk skolbyggnad, än en tjusig konferensgård. Skulle det verkligen hållas en exklusiv ledarskapsutbildning här? Jag suckade, stängde av Astrid och bilen, tog ett djupt andetag och gick in.

The Human Element, världens bäst bevarade hemlighet, säger Ron Luyet med glimten i ögat när han introducerar sig själv och programmet den första kursdagen. Ron var med från starten när den amerikanske psykologen Will Schutz grundade FIRO (Fundamental Interpersonal Relationship Orientation)- teorin om hur medlemmar i en grupp förhåller sig till varandra.

Will fick redan på 50-talet i uppdrag av den amerikanska marinen att ta reda på varför vissa arbetsteam var effektivare än andra, trots att de hade precis samma grundförutsättningar. Det tog inte lång tid för Will att räkna ut att vi är olika människotyper, med olika behov och hur man kunde sätta ihop grupper som skulle kunna jobba optimalt tillsammans. Effektiviteten ökade från 50% till 75% och där hade man ju kunnat känna sig rätt nöjd. Men inte Will, han var känd för sitt analytiska sinnelag och han skulle inte ge sig förrän han tagit reda på vad de sista 25% berodde på.

Hur kunde de förbättras för att uppnå 100% effektivitet i ett team? Resultatet blev The Human Element. Programmet som jag nu skulle bli licensierad i. Jag såg fram emot veckan med skräckblandad förtjusning. Tillsammans med 16 andra deltagare skulle jag från tidig morgon till sen kväll drillas i ledarskap och träna på att handleda mina kurskamrater på engelska. Skulle jag klara av det? Tänk om jag la ner all denna tid och alla pengar och så sa de; Tyvärr Petra, du passar inte för detta, det är bäst du åker hem nu. Oroligt tittade jag mig runt i kurslokalen. Två veckor, OK, bara 14 dagar kvar alltså…

Vår svensktalande lärare Per-Åke Sundholm har precis hunnit gå igenom grunderna i programmet när den store amerikanen Ron Luyet kliver in i kurslokalen, nyss influgen från Japan, där han ofta är och utbildar. Ganska snart finner jag mig fundera på hur han kan hålla ett så högt tempo med oss, samtidigt som han har en så stor tidsskillnad i kroppen? Var hämtar karln all energi? Jag gör en notering i mitt block att fråga om det. Föga förstod jag att svaret delvis låg i programmet.

Ron ber oss föreställa oss en metafor där känslorna är en stor rosa elefant och på toppen av elefanten sitter det styrande intellektet. Allt det där fungerar fantastiskt bra, ända tills elefanten blir rädd.

Tänk dig att du möter dina rädslor och släpper ut dem i dagsljuset bara för att inse att de inte är så farliga. Tänk dig mängden energi du förbrukat på att hålla dessa rädslor i schack. Tänk dig hur du ansträngt dig för att försvara dig mot en omgivning som triggat dessa rädslor, utan att du varit medveten om det.

”People bond by sharing their scars more than their medals.säger Ron lugnt och betonar vikten av att skapa en trygg miljö där deltagare kan dela med sig av sina erfarenheter och inse att de är långt ifrån ensamma om sina upplevelser. Att skapa ett tryggt och öppet arbetsklimat – är en grund till att skapa effektiva team.

I olika grupper och konstellationer får vi lära oss övningar där vi kan ta en ineffektiv arbetsgrupp som styrs av rädsla och har aktiverat sina försvar till att bli en effektiv grupp som känner sig trygga med varandra och kan lägga full fokus på uppgifterna som ska göras istället för att oroa sig för sin plats i gruppen; om de är tillräckligt kompetenta, om någon har en dold agenda, om de är omtyckta.

Jag fascineras gång på gång över hur grundläggande och självklara våra mänskliga behov är och vilka enorma krafter som sätts igång när dessa behov inte möts.

”This workshop would have gone much better if some of you would step up! You know who you are.”

Rons ord gör att vi först sätter kaffet i halsen och sedan ser vi glimten i ögat när han förklarar att vi ibland dömer oss själva så hårt. Inte nog med att vi ska bli triggade av kollegor som påminner oss om situationer där vi känner oss otillräckliga, inkompetenta eller avvisade. Vi har ett gäng papegojor på axeln som ständigt sitter där och klankar ner på oss själva. Ron förklarar tålmodigt när dessa papegojor föddes.

”If any part of you is not worthy – when did you first feel this? Listen.
It is always leading to your past. Often based on a feeling that you are not good enough.

Jag inser plötsligt allvaret. Jag tittar på mina kurskamrater, jag är inte den enda som har barn… Hur kan jag uppmuntra dem på ett bra sätt? Jag skriver frågan i blocket och tittar hjälpsökande på Ron. Det må vara en kurs i ledarskap, och jag kan inte tänka mig ett viktigare ledarskap än att vara förälder.

”Never compare the scores. Comparisons are almost always a form of attack.”

När du uppmuntrar dina barn tänk på att:

  • Uppmuntra ansträngning och uthållighet
  • Uppskatta att de vågar pröva och utmana
  • Uppskatta intresse, energi, entusiasm
  • Uppskatta nya lärdomar
  • Uppskatta strategier och tillvägagångssätt
  • Fokusera på lärande och utfall
  • Använd bakslag som lärdomar
  • Ge specifik feedback.

Detta fungerar utmärkt på dig själv också. Ron blinkar med ena ögat.

Två veckor senare står jag lättad på kursgårdens veranda och tittar på mitt certifikat i handen. Jag klarade det, puh! Jag går in och tackar personligen den duktige kocken, Janne, som lagat så god mat. Österströms kursgård fem mil utanför Sundsvall visar sig från sin bästa sida i solskenet som gnistrar över den vackra trakten. Jag hoppas jag får uppleva det på sommaren någon gång. Kan bara föreställa mig den mäktiga naturen. Med tårfyllda ögon vinkar jag av kurskamraterna. Sida vid sida har vi kämpat och nu ska vi skiljas. Det är sorgligt samtidigt som längtan efter familjen pockar på.

Jag får norskt sällskap i bilen hem också och det är skönt att få reflektera över de nya kunskaperna tillsammans. När jag släppt av min Human Element-kollega på Arlanda, kör jag hemåt försjunken i tankar och blir nästan förvånad när Astrid plötsligt säger ”Du har nu anlänt till destinationen.” Jag tittar ut och ser en välbekant gul byggnad. Mitt hem, min trygghet, mitt team. Borta bra, men…

Önskar dig en skön helg

Petra Brask

”I do not want to be friends with anyone who likes me as a friend.
Woody Allen

 

Sida 2 av 3123

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask