Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged drömmar

2014 – ditt värsta eller bästa år?

unhappy lionTack och lov finns det forskning på mycket, t o m hur de mest miserabla människorna i världen lyckas bli olyckliga och utan större omständigheter.  Att skapa olycksstämning är ingen konst alls. Du kan ordna allt med några få enkla tankeprocesser i hjärnan. Utan att anstränga dig kan du sprida den till din omgivning också.

Jag vet inte hur du har det i dina sociala nätverk. Men vi har väl alla mött människor i livet som fascinerat oss på olika sätt. På Facebook kan jag dela in de som statusuppdaterar i sex olika grupper. Det är resegruppen som alltid statusuppdaterar när de åker på semester eller konferenser, gärna utomlands. ”En svalkande drink på balkongen ut mot havet så här i den trettiogradiga värmen smakar gott.” Vi har vardagsgruppen vars status alltid handlar om de mest vanliga saker. ”God morgon. Har borstat tänderna. Nu kammar jag håret.” Sedan är det PK-gruppen som visar på orättvisor i samhället och lägger upp bilder på bortsprungna djur och ja, bortsprungna människor också för den delen. Vi har förstås Lyckliga familjen-gruppen som lägger upp bilder på sina barn. ”Kickan somnade i vagnen efter en härlig dag på Gröna Lund.” Vi har Lyx-gruppen ”En enkel måltid.” och så bild på champagne och ostron på Stureplan. Gulleplutt-gruppen ”Tulpaner igen. Och så har min älskling skottat hela garageuppfarten.” Jag kan erkänna att jag mycket väl skulle platsa i alla grupper periodvis. Men det finns en grupp till, som fascinerar mig lite extra. Det är Miserabel-gruppen. ”Kallt ute och kallt inne också. Tandvärk. Näsan rinner. Min vanliga otur.” Miserabelgruppen är intressanta att studera, för att de bidrar ibland med ett närmast komiskt fokus på ve, fasa och egen olycka.

Har du funderat över hur du bäst ska peppa dig själv så här i början på ett nytt år? Vad behöver du fokusera på för att 2014 ska bli ett lyckat år? Jag inser att när jag läser kvällstidningarnas hurtiga förslag så blir jag lite anti. Och alla tjusiga delningar på Facebook med hur 2014 ska bli ditt bästa år någonsin blir för präktiga på något sätt. Därför har jag roat mig med att istället fundera över hur jag skulle kunna göra 2014 till mitt värsta år någonsin och delar här med mig av några tips:

Ånga på. Stanna inte upp för att ifrågasätta. ”Är det här verkligen sant?” Förutsätt att det är sant. Ja, du är dålig och fet också. Efter julen är det ingen hejd på hur idiotiskt du har fortsatt att peta i dig allt. Är du inte en loser också som inte har tränat tillräckligt?  När dina kollegor nu demonstrativt börjar ta med sig träningsväskor till jobbet, så vill du bara tömma ur deras väskor och fylla dem med Billy’s Panpizza. För guds skull!! Frossa nu en stund i hur olycklig du är över dina kollegors träningshysteri. Kan du ta upp det på nästa personalmöte? Då dödar du garanterat stämningen och kan skapa tio olyckspoäng. Top score den här veckan, grattis!

Var kritisk – mot allt och alla, men framför allt mot dig själv. Ställ dig framför spegeln och säg ”Hur ser du ut egentligen?” Säg det gärna högt, för då får du nästa fråga gratis. ”Men hur låter du? Är det där verkligen din röst? Inte konstigt att folk håller på att somna när du tar till orda på möten.”

Försök hitta någon som du vill ändra på – gärna den du lever med. Intala dig själv att ditt liv aldrig kommer att bli bra förrän din partner ändrar på sig.

Älta – Fokusera på dig själv och varför du är som du är? Fokusera på stora problem i världen men få dem att handla om dig. När du ändå är igång så kom ihåg att DET VAR BÄTTRE FÖRR och fokusera på hur olycklig du är över att det ALDRIG kommer tillbaka.

Våga vägra lyx – Att njuta av livets goda är till för ytliga människor. Undvik för säkerhets skull kulturella sammanhang med musik, dans och sång. Norén-pjäser går bra dock.

Oroa dig – för allt. Det finns så mycket att oroa sig för i världen och vår hjärna är som gjord för att vara alert och scanna efter orosmoment. ”Jag är orolig. Allt är ju farligt idag. Nyss var det chips vi inte skulle äta. Vad är det vi äter idag, som vi inte borde äta imorgon?” Är du riktigt vaken kan du hitta mycket att ligga sömnlös över och brist på sömn kommer att ge extra krydda till ditt miserabla år.

Otacksamhet är den miserables lön. Vad finns det egentligen att vara tacksam över? Att du lever? Nä, här gäller det att ligga i och inte tacka någon för hur du har det. Förresten som du har det så borde någon tacka dig för att du står ut.

Missförstånd är det enda förståndet. Var defensiv och inled så många meningar du kan med: ”Vad menar du?!” eller ”Vi måste prata.” Förutsätt att de du möter vill dig illa. Tolka allt de säger till det värsta. När grannen ropar ”Tjena! Hur är läget?” är det ju rena förolämpningen när man tänker efter. Fundera över vad du borde skrika tillbaka?

Var uttråkad – inget är så effektivt som att vara uttråkad. Se uttråkad ut. Betona i alla sammanhang hur uttråkad du är, det brukar ta kål på det mesta.

Var rädd, riktigt rädd – om inget annat hjälper oroa dig för brist på pengar och brist på tid. Fokusera på hur lite du har och hur lite du kommer att få. Gå på din omgivning om hur slösaktiga de är med sin tid och sina pengar. ”Och tänk att allt det där gör de för skattebetalarnas pengar.” ”Det är det jag säger, folk har för mycket fritid. Om de ändå tog vara på den.”

Och skulle du vilja att 2014 blir ditt bästa år någonsin, eller åtminstone ett hyfsat år, så vet du i alla fall vad du inte ska lägga för stor fokus på.

Önskar dig en hyfsad helg

Petra Brask

”Pessimism never won any battle.”
Dwight D. Eisenhower

Vem bestämmer över din tid?

No-time-to-explain”Jag vet inte om jag har några mål. Jag tror inte det. Jag tycker det är viktigast att leva i nuet.” Jag tittar förvånat på den unga norrländskan framför mig. Hon har en väldigt professionell utstrålning och har visat sig vara ett riktigt chefsämne. I förstudien kan jag se att hon har farligt höga stressindikationer och mellan raderna läser jag om enormt höga krav på sig själv. Nu påstår hon att hon inte har några mål. ”Var ser du dig själv om fem år?” lirkar jag. Hon intar försvarsställning och säger kyligt. ”Ingenstans.” Har du några drömmar? Fortsätter jag och letar efter att något ska gnistra till i hennes ögon. ”Hon sneglar förbi mig, sväljer nervöst, och stammar ”Om jag säger vad jag drömmer om, så tycker du bara att jag är knäpp.”

Efter en vecka på konfirmationsresa med min dotter i Italien, så är jag fantastiskt glad att vara tillbaka i Sverige igen. Rom är Rom, men hemma… Den här årstiden har en oemotståndlig skandinavisk charm. Dessutom har jag hört den ena italienskan efter den andra berätta hur fantastiska män vi har i Sverige ”Era män förstår det här med jämlikhet. De skulle aldrig begära att ni går hemma med barnen och ger upp er karriär. Dessutom så busvisslar de inte nedlåtande när man går förbi på gatan.”

När jag berättar om min viking därhemma som både sköter tvätten, lagar cyklarna och fantastiskt god mat. Så håller de söta italienskorna på att svimma. ”How romantic!” Jag borde väl egentligen inte avslöja det för honom, med risk för att han packar väskan och åker till Italien. Men jag säger det just i syfte att jag tror vi ibland glömmer bort hur bra vi har det. Att vi lever i ett alltmer jämlikt land fullt av möjligheter. Därför blev jag extra förvånad när jag lyssnade på en av mina kunder den här veckan.

”Jag har två barn och är så sugen på att skaffa ett tredje. Knäppt, va?!” Jag tittar förvånat på den unga norrländskan och undrar vad hon menar? Varför skulle det vara knäppt att skaffa ett barn till? ”Jamen, du vet… karriärsmässigt. Jag kommer ju tappa ett år då. Och vad tror du min chef skulle säga? Och frågan är ju om man räknas bort då? Det är ju en kvinnofälla. Jag vet dessutom inte riktigt hur det passar ihop tidsmässigt på jobbet just nu. Min man och jag har råd med ett barn till, men har vi tid?”

Det är ett spännande sätt att ta ifrån sig själv bestämmanderätten över något.  När låter du tiden bestämma och när bestämmer du?

Jag hör det ofta på tåget, tunnelbanan, flyget, på stan och ibland hör jag mig själv säga

Jag hinner inte…
Tiden räcker inte till för att..
Jag skulle gärna lyssna på dig, men klockan säger att…
Jag skulle gärna ses, men det är fullt i kalendern…

Vad händer när vi lämnar ifrån oss ansvaret för varför vi inte gör saker?

Jag kommer ihåg när jag var liten att jag hade kompisar som sa. ”Vi har inte råd. Vår familj har aldrig råd med någonting.”  Då handlade enheten om pengar.

Nu hör jag barnens kompisar säga ”I vår familj har vi inte tid. Mina föräldrar har knappt tid att gå på toaletten.”

Samma problem, men enheten är tid.

Jag uppfattar dessutom en väldig massa dåligt samvete förknippat med detta. ”Vi har inte tid att åka på semester, vi har inte tid att hälsa på mormor. Vi har inte tid att gå till parken, vi har inte tid att gå på bio.” Allvarligt talat. Har vi inte tid? Eller vill vi inte?

Alla har 24 timmar per dygn att förvalta. Vi vet att vi föds och vi dör. Hur lång tid det går däremellan vet vi dock inte. Men vi vet att vi har en möjlighet att göra något bra av den tid vi har.

Ibland brukar jag föreställa mig själv som gammal. Sådär 90 år gammal. Och så tänker jag att jag ska ge mig själv råd där jag är nu i livet. Vad skulle 90-åriga Petra ge för råd till 42-åriga Petra i den här situationen? 90-åriga Petra är en väldigt tuff coach. Hon tycker inte att jag ska slösa mina minuter på en massa dumheter eller nonsens. Hon tycker att varje minut är för dyrbar för det. Hon tycker det är viktig att vara autentisk och äkta i varje relation. Hon tycker att jag ska säga ifrån snabbare, tala om vad jag behöver. Säga hur jag upplever saker, inte konstla till det. Hon är inte lika rädd för konsekvenserna som 42-åriga Petra. För hon vet, att det är värt det.

Men hur ska jag göra då? Om jag ska leva så?

Jag får ofta lunchförfrågningar. Om jag tackade ja till alla som vill ses för en lunch så skulle jag behöva äta lunch morgon, middag och kväll varje dag i veckan. Men hur tackar jag nej? Ibland anses det ofint att säga nej. När jag tackar nej till en lunch kanske någon uppfattar det som att den personen inte är viktig för mig. Men om jag skyller på brist på tid, så kommer jag runt problemet. ”Jag skulle så gärna ses, men jag hinner inte…” Det har alla en förståelse för.

Men faktum är att det som verkligen har lärt mig att säga nej, är att ställa det i relation till vad jag hellre skulle vilja göra med min tid. Att sätta mina behov i främsta rummet. Nej, jag kan inte äta lunch med dig, för då skulle jag bli tvungen att ta tid från min familj och från nära vänner och då lever jag inte som jag lär. Prioritera det som är viktigt, det som tillför mest värde. Familjen är viktig, nära vänner är viktiga. Kunder är väldigt viktiga. Men inte viktigare än min familj.

Mitt jobb är otroligt viktigt, men fortfarande, inte viktigare än mina nära och kära.Notime3

Den dag vi låter vår arbetsgivare avgöra om det är läge att skaffa fler barn eller inte, det är den dag det inte blir fler barn på den här jorden.

Det handlar inte bara om jämställdhet, det handlar om prioriteringar, om livet, om behov, om familjen, drömmar och önskningar. Tänk om det är dags att ha ett samtal med oss själva om vad som är den egentliga orsaken till varför vi känner oss stressade. För tänk om vi inte har brist på tid, utan brist på liv? Trots att vi lever i ett land där vi har råd att ha ett liv.

Önskar dig en ärlig helg

Petra Brask


”The best thing about the future is that it comes one day at a time.”

Abraham Lincoln

Har du någon som tror på dig?

”För att lyckas som chef måste du lära dig kontrollera din reptilhjärna, ha en tydlig tro på din inriktning och känna dig genuin. Men för att få svar på hur du ska nå målet – där är du helt beroende av dina medarbetare.” Kvinnan i marinblå byxor och väl struken vit skjorta talar med naturlig auktoritet inför den stora församlingen. Hennes ansikte är välkänt. Hon titulerar sig konsult och bonde och verkar sannerligen stå med båda fötterna i myllan. Jag kunde inte låta bli att fundera på om hon övat på talet tillsammans med sin icke talträngde make?

Den här veckan har jag bland annat fått frottera mig med den kvinnliga eliten inom försäkringsbranschen. Svenska försäkringsföreningen anordnade ett av sina populära inspirationsseminarier där erfarna ledare berättade om sina karriärval och erfarenheter som chefer.

Deras fantastiska historier fick mig att fundera på min egen väg och hur viktigt det är att titta i backspegeln ibland. Hur hamnade du där du är idag? Vilka val gjorde du för att komma dit? Vad har du lärt dig på vägen?

Proffsig moderator var Sarah McPhee, VD, SPP. Klädd i en vackert mörklila dräkt inledde hon seminariedagen med att dela med sig av några egna klokheter. På perfekt svenska, men med en charmig amerikansk accent betonade hon vikten av att älska sina kollegor. Hon önskade att hon hade tagit mer hjälp i hemmet tidigare. ”Men, jag startade min karriär långt före rutavdraget.”

Elisabeth Ankarcrona vVD, FAO (Försäkringsbranschens Arbetsgivarorganisation), berättade om utveckling och trender inom arbetslivet, försäkringsbranschen och näringslivet generellt. Enligt den senaste statistiken gällande löneutveckling för kvinnor kunde vi konstatera att det går åt rätt håll, men… männen dominerar fortfarande löneligan.

Vid det här laget var det dags för mig att dela med mig av så många effektivitetstips som möjligt till församlingen och nervöst knäppte jag på min mygga för att höras ut i salen. Publiken var tacksam och tiden flög fram. Vips höll de välorganiserade arrangörerna upp en skylt som det stod 5 minuter kvar på och dags för kaffe. Tillsammans med deltagarna njöt jag av både ros och rast.

Efter pausen äntrades scenen av Gunilla Svensson, nytillträdd VD på Dina Försäkring. Hon var enormt förkyld, men gav ändå ett varmt och energifyllt intryck. Hon talade om vikten av självdistans. ”Det är bara ett jobb.” och ”Vad är viktigt på riktigt?” Hon tyckte också att vi skulle duscha i ovett och bada i beröm. Tyvärr har vi nog en tendens att göra tvärtom?

Anna-Carin Söderblom Agius, Chef för Affärsenheten, Skandia Liv, berättade att hon egentligen hade velat bli läkare, men när livet tog henne på andra vägar gjorde hon Ole, dole, doff och blev Civilekonom istället.

Sedan tog bonden och konsulten, Anitra Steen, vid och delade med sig av sin karriärväg fram till idag och om förändringsarbete – Hur gör man? Hon berättade att hon egentligen hade velat bli logoped, men att det viktigaste var att flytta till Uppsala, för där pluggade hennes dåvarande pojkvän. I Uppsala var det bara intagning vartannat år och ni kan ju gissa vilket år Anitra flyttade dit?

Yvonne Sjögren, Personskadechef, Folksam utstrålade en äkta passion för sitt arbete. Klädd i klarrött och med en distinkt page berättade hon hur hon jobbat sig till en hjärtinfarkt och vägen tillbaka till en hälsosam förhållning till jobbet med bibehållet engagemang.

Ellen Bramness Arvidsson, Chefsekonom på Svensk Försäkring, var en väldigt svartklädd kvinna med norskt ursprung i låga skor och markerade svarta glasögon. Hon berättade ärligt och härligt om vilken ego kick det är att få känna sig riktigt efterfrågad och behövd på jobbet. Hur adrenalinstinn blir du inte av det? Och hur jobbigt är det inte när det uppdraget tar slut?

Energiknippet från Göteborg, Carolina Siljö, Nordic Head of Motor Claims på If Skadeförsäkring AB betonade hur viktigt det är att rekrytera chefer även ute i landet och låta dem få bo kvar. Det finns många huvudkontor i Stockholm, men det betyder väl inte alltid att de bästa cheferna bor där?

Helena Palmgren , vVD, Brummer Life Försäkringsaktiebolag, betonade att vi läcker vad vi tänker. Hon talade om attitydinkontinens och vikten av att jobba med ledord och värderingar. Ett team som fungerar bra smittar av sig som ringar på vattnet (men det gör också ett team som inte fungerar…)

Avslutningsvis fick vi lyssna på Marie-Louise Zetterström, VD, Förenade Liv. Och jag njöt. Den kvinnan kunde tala. Hon inledde med att ge deltagarna beröm. Jag har räknat ut att ni har minst 1000 års yrkeserfarenhet. Ni har lyckats allihop! Det känns förmätet att stå här och dela med mig av tips till er då jag är full av respekt för de kunskaper som finns inom dessa väggar just nu.

Men Marie-Louise kunde också. Hon talade om att varje människa är sitt eget varumärke och att det gäller att bygga det. Sedan gick hon igenom några saker som kännetecknade hennes varumärke.

”Jag är genuin och jag pratar från hjärtat. Det är viktigt för mig att framstå som kunnig och social. Jag ser möjligheter, är engagerad och tycker om att utmana mig själv. Jag vill vara modig. Det är inte så farligt att vara ute på djupt vatten. Jag kan ju simma. Och tänk om det blir fel? Ja, då kan man alltid simma tillbaka! Var dig själv och se till att leverera. Helst mätt i siffror.”

Det var ord och inga visor.

Samtliga damer var som läskpapper när det gällde visdomsord och både kända, okända och ökända citerades frikostigt på powerpoint-bilder.
Men inte Anitra. Hon behövde inga bilder. Hennes talande beskrivningar om att stå pall när vindarna blåser tuffa och media driver på, lämnade ingen oberörd. Hennes man hade tröstat henne med ”Det handlar inte om dig personligen och det kommer en ny tidning imorgon.”

Det kommer en ny dag i morgon också. Med de kloka kvinnornas berättelser ska jag sätta mig ner och göra en egen resumé. Se mig själv i backspegeln och fråga: Hur hamnade du här? Vilka historier har du att berätta om din väg?

Något som genomsyrade samtliga damers historier var vikten av någon som har trott på dem. Någon som har trott att de kan. Till och med när de själva inte har trott det. Och då har de vågat. Mer än de tordes.

Önskar dig en Trevlig helg tillsammans med de som tror på dig,

Petra Brask

 ”Gör du ett bra jobb så blir du sedd.”
Anitra Steen

Du äger din tanke och tid

Ungefär i mitten av min karriär åkte en kollega och jag till Singapore för att effektivisera. Det låter lite glamorösare än det i själva verket var, men vi skulle hålla kurs på Svenska Ambassaden, ett seminarium för Svenska Kyrkan och ett föredrag för SWEA, en organisation för svenska kvinnor i utlandet.

Något som slog mig var hur fantastiskt vackert det var överallt, så rent och grönskande. Singapore är verkligen Asien à la First Class. I välbyggda hus, med vackra möbler och snygga trädgårdar satt medresta partners och väntade på att deras kärlek skulle komma hem från jobbet. Deras hemhjälp hade städat huset in i minsta detalj medan de själva varit på hårsalongen och fått naglarna manikyrerade i korallrosa. Vilket paradis. Jag var helt säker på att detta var en plats där ingen coach skulle behövas, ingen effektivitetskonsult heller för den delen. Det här var stället på jorden där alla var lyckliga och inget öga var vått. Därför fick jag nästintill en chock när min första coaching kund (en bland många) bröt ihop och grät tröstlöst över sin stora olycka.

Vi har kommit fram till sommaren och semestern, när alla ska vara lyckliga och glada tillsammans. När vi ska ladda batterierna så att det räcker till nästa ledighet.

Har det några positiva effekter att sträva efter lycka eller är det bara känslan i sig vi jagar? Finns den en speciell tid på året, på en speciell plats eller finns den bara i oss själva?

Sonja Lyubomirsky, amerikansk professor i psykologi har länge varit en av de ledande inom forskningen kring vad som gör människor lyckliga. I sin bok ”Lyckans verktyg” sammanfattar hon egen och andras forskning i ämnet.

Om du hade dubbelt så lång semester, gick ner i vikt, träffade en fantastisk partner, fick barn, köpte en ny bil eller vann en miljon, visst skulle du bli lyckligare då?

Det stämmer, skriver Sonja, men du blir bara lite lyckligare en kort tid och inte mycket lyckligare på lång sikt. Hennes grundtes är att 50 procent av vår förmåga till lycka är genetiskt bestämd (vi föds med en viss grundnivå eller bas för lycka), 10 procent beror på omständigheter och slump (partner, ekonomi etc.) och 40 procent kan man påverka själv.

Men är lycka ens önskvärt, eller blir vi bara olyckliga i vår strävan efter den?

En genomgång av tillgänglig litteratur på området har visat att lyckan faktiskt har många positiva biprodukter, som verkar gynnar inte bara individer, utan familjer, samhällen och samhället i stort. Fördelarna är bl a bättre utfall  i arbete (högre produktivitet och högre kvalitet i arbetet), större sociala belöningar (mer tillfredsställande och längre äktenskap, fler vänner, starkare socialt stöd, ett rikare socialt liv), mer energi och bättre fysisk hälsa (stärkt immunförsvar, sänkt stress och mindre smärta) samt en längre livslängd.

På min resa i Singapore fick jag använda hela min empatiska förmåga för att leva mig in i svårigheterna dessa utlandssvenskar i paradiset upplevde.

”OK, så du är ledsen och stressad över att du förlorar pensionspoäng medan du är här? Och kanske inte får ett jobb när du flyttar hem till Sverige igen om ett eller två år? Vad har du tänkt göra under tiden då?”

(Blankt ansiktsuttryck) Vad menar du?

”Jo, medan dina vänner och släktingar går huttrandes till jobbet i den mörka vintermorgonen (detta var i december) och längtar och sparar till några veckors semester då de minsann ska leva ut hela sitt liv. Så sitter du här med 1-2 års semester, men kan bara tänka på pensionen?”

(lång, olycklig suck) Ja?

”Har du några drömmar? Har du velat lära dig något språk, volontärarbete, måla, dansa tango, plöja igenom Dostojevskijs Brott och Straff, spela gitarr, plugga design, bli en fantastisk talare, författare..? Nå’t?

För i så fall har du en fantastisk chans nu.

En del blev det en himla fart på, andra tittade de bara på mig och tog in den första delen. Tror du att mina vänner i Sverige tjatar om pension och jobb för att de är avundsjuka på mig?

”Jag menar bara att tiden går oavsett. Livet här och nu, varför inte vara lite effektiv och njuta av det?”

Lycka är att bara vara

Livslånga mål är nyckelfaktorer för de lyckligaste människorna i Sonja Lyubomirskys studier. Det kan handla om nästan vad som helst – att bygga skåp, ge sina barn goda värderingar eller bekämpa bedrägerier.

Tvärtemot vad man kan tro är det ofta bland de lyckligaste som vi finner människor som upplevt svår sjukdom eller svåra förluster. Dels handlar det om personer som har en grundinställning som hjälper dem att komma tillbaka efter svåra tragedier. Dels handlar det om att en kris ibland kan skapa en större tacksamhetskänsla och förhöja känslan av att vara levande.

Sonja Lyubomirsky menar att det är en myt att ”ignorance is bliss” och att lycka kräver att man är lyckligt ovetande om allt världens elände. Istället vill hon framhålla att de personer som är lyckligast i hennes studier är mer kreativa och har ett flexibelt tänkande. Det finns också andra studier som visar att människor som reflekterat över livets mening och sin plats i universum är lyckligare och i större grad känner att livet är meningsfullt.

Ta tid och slappna av tillsammans

Jag vänder mig nu till mina älskade barn 10 och 13 år gamla, som ramlar in genom dörren efter en fotbollsmatch i det gröna. De har äntligen fått sitt efterlängtade sommarlov och jag frågar dem. ”Vad vill ni tipsa alla vuxna om vad vi kan tänka på för att det ska bli en härlig sommar?”

”Slappna av och jobba ingenting.” säger de i mun på varandra och tittar menande på min dator. ”Ta tid och gå ner till stranden och gör saker tillsammans.” säger sonen och svetten rinner ner i pannan på honom. Nog är han badsugen. ”Om ni fick bestämma över hela sommaren, vad skulle ni bestämma då?” frågar jag ”Att alla fick bestämma” svarar Eric och dottern fyller i ”Att alla fick göra det de ville tillsammans och att man kopplar av.” och harklar igen menande mot min dator, där fingrarna flyger över tangenterna för att fånga upp deras citat.

Tänk om det är så enkelt att de där veckorna på året när vi ska samla kraft bara handlar om att slappna av, njuta och vara tillsammans? Det kanske inte är så viktigt vad vi gör utan hur vi gör det? Finns det i så fall något du kan göra redan nu i tanken och känslan för att höja kvaliteten på din semester?

Jag vet i alla fall vad jag ska göra. Nästa fredag är det vår härliga svenska Midsommar, då blir det ingen blogg, veckan efter varvar jag ner och börjar inse faktum att sommaren är här. För att få riktig kvalitet på ledigheten skrivs det ingen ny blogg förrän fredagen den 26 augusti, men vi samlar stoff till den, säkerligen.

En riktigt härlig sommar önskar jag dig

Indulge…

Petra Brask med Partners

”Vad vill barn ha av sin mamma och pappa på semestern?”
– Sin mamma och pappa
Eric, 10 år

”Ditt liv är ditt eget
Du äger din tanke och tid
Låt ingen ta det ifrån dig
du är en speciell individ”

Peter Le Marc

Tillåter du dig att göra misstag?

”Det där feel-good börjar kännas trist måste jag säga. Det kan stå en upp i halsen med alla goda tips som man ändå inte orkar följa. Nej, fram för lite smuts i bägaren så att man kan identifiera sig. Finns det något eländes elände-nät”värk”?”  Den snart 40-åriga brunetten har nötbruna ögon och en figur som skulle passa perfekt i mina för små kläder som är förpassade till längst in i garderoben. Jag blir nästan upprörd när jag ser att hon slentrianmässigt slängt på sig en urtvättad rosa bomullströja och svarta byxor, som använts väl de senaste 10 åren. Hennes ansikte är osminkat och håret på ända när hon suckar och fortsätter.

 ”Jag vill höra om andras elände så jag kan gå därifrån och känna; Ja, jag är ju rätt bra i alla fall. De som pratade och bölade på scenen hade det värre än jag. ”

Jag lyssnar på min vän som är som en syster för mig. Hon plockar ner mig på jorden när jag börjar bli för uppblåst och tror att jag kan frälsa hela världen med effektivitet. Hon har ett av de godaste hjärtan och muttrar ofta att människor måste sluta vara så ego-fixerade.

”Folk hetsar upp sig över att de har för mycket att göra, jag förstår inte varför? Rensa i listan då och fokusera på det som är viktigt. Ge dina barn lite extra tid eller dig själv. Gör något viktigt för någon annan människa, eller ja, strunta i det och bara va.”

Jag ler när jag lyssnar och mina tankar far iväg på den födelsedagsfest vi ordnar för henne. Nu ska hon få en riktig överraskningshelg och vara prinsessa för en dag. Vi ska dränka denna småbarnsmamma i omtanke och ego-tid och hon kommer förmodligen avsky oss för det. Men det är rätt åt henne med tanke på att hon fixade en överraskning till mig i form av att åka motorcykel med ögonbindel och en spådam, som om möjligt var ännu mer positiv än jag. Ja, det är nog så att jag gick därifrån och tänkte att så jobbig är jag i alla fall inte. Kanske fick hon mig att må lite bättre med mig själv? Även om jag var lite matt av själva upplevelsen.

Varför är det i relation till andra som vi avgör hur lyckade vi själva är? Om någon lyckas sämre, kan vi då höja oss och tänka att våra misstag minsann inte är så farliga? Blir vi stressade av alla ”lyckade” människor som ler på bilder och i TV och verkar ha så perfekt liv? Ställer vi så höga krav på oss själva att vi måste koppla av med Lyxfällan för att känna oss duktiga igen?

Att tillåta dig göra misstag är det bästa sättet att undvika dem, enligt ny forskning. Heidi Grant Halvorson är Doktor i psykologi och författare till boken ”Succeed: How We Can Reach Our Goals” , enligt Dr Heide närmar vi oss det mesta av det vi gör med två olika inställningar:

1. ”Vara bra” – där fokus ligger på att bevisa att du är duktig och redan kan det du gör.

2. ”Bli bättre” – när du vill lära dig något eller förbättras.

Problemet med ”vara bra” mål är att de tenderar att slå tillbaka när det blir tufft. Vi börjar snabbt tvivla på vår förmåga (”Åh nej, jag kanske inte är bra på det här!”), Och detta skapar en hel del ångest. Ironiskt nog är det då mer troligt att vi slutligen misslyckas. Oräkneliga studier har visat att ingenting stör din prestation så mycket som ångest.

”Bli bättre” mål är praktiskt taget skottsäkra, då vår förväntan från början är mer realistisk och vi mäter de små framstegen istället för att förvänta oss de stora skördarna så fort vi sått ett litet frö. Du accepterar att du kan göra några misstag längs vägen och fortsätter vara motiverad trots motgångar.

Alltför ofta när chefen ger oss ett uppdrag, förväntar vi oss att kunna göra arbetet felfritt, oavsett hur svårt det kan vara. Vi fokuserar på att vara bra, och utsikten att misslyckas (inte leva upp till våra egna förväntningar) blir skrämmande. Tänk tillbaka på när du senast försökt angripa något riktigt svårt i ditt liv. Hur kändes det? Skrämmande? Obekvämt?

En del människor är ivriga att möta nya utmaningar, andra försöker bara överleva utan att orsaka några större katastrofer. Något helt nytt är förstås skrämmande, eftersom oddsen för att göra misstag är större när man är oerfaren. Inte undra på att vi välkomnar nya utmaningar med så lite entusiasm, ibland.

Hur kan du omforma dina mål så att du känner att du lyckas?

  •  Börja med att acceptera det faktum att när något är svårt och nytt, kommer du behöva lite tid att verkligen få grepp om det. Du får göra några misstag, och det är OK.
  • Kom ihåg att be om hjälp när du stöter på problem. Att behöva hjälp betyder inte att du inte kan – i själva verket är det tvärtom. Endast de dåraktiga tror att de kan göra allt på egen hand.
  • Försök att inte jämföra dig med andra människor – jämför istället dina resultat idag med din prestation igår.

Ja, förlåt mig, nu avslutade jag med de där goda tipsen i alla fall. Jag är ett hopplöst fall som tydligen inte kan låta bli att lägga mig i människors möjlighet till utveckling. Förra helgen var jag på klass-återträff för oss som gick ut nian tillsammans. Jag var ju då inte äldst, men jag var fetast, eller ja, kanske inte fetast, men jag var definitivt långt ifrån smalast (på tal om att inte jämföra sig med andra) Så den här veckan får jag äta upp mina ord när Kristina Gissler, personlig tränare, nu sätter tänderna i mig och ropar ”Bra, Petra” när jag gör armhävningar. Tänk om jag skulle följa mina egna råd och gå in för att lära mig träna en gång för alla.

Önskar dig en hälsosam helg,

Petra Brask

”Errare humanum est, ignoscere divinum est.”

(Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt.)

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask