Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged deltagare

Vem sätter värde på dig?

Learning”Jag ifrågasätter hela begreppet effektivitet. Och så kan jag bara tolka det som att vi inte har skött oss, eftersom det stod att det var obligatoriskt att gå den här utbildningen.” Det är efter lunch och hundtimmen som jag brukar kalla det. Timmen när alla deltagare är trötta och helst vill att föreläsaren släcker ner ordentligt i lokalen så att det inte märks när åhörarna slumrar in. Det är timmen när jag får jobba som en hund för att skapa energi i salen igen. Den här dagen står jag inför en ny grupp bestående av chefer, professorer och pedagogiska ledare. En erfaren dam granskar mig strängt och förklarar att hon tar det som en förolämpning att hon blivit kallad till min utbildning i Effektivare Möten.

Den här veckan har jag träffat många deltagare som kommit tillbaka från föräldraledigheten och med full entusiasm kastat sig in i jobbet igen. De har pratat om hur fantastiskt det känns att som småbarnsförälder få dricka en hel kopp kaffe utan att behöva springa och rädda upp en katastrof. Glädjen i att få prata till punkt med en annan vuxen utan att avbrytas av akuta blöjbyten. I nästa sekund har de med värme och stolthet visat bilder på sina söta lintottar. De har påmint sina kollegor om hur lyckligt lottade vi ska känna oss om vi har ett jobb att gå till. Visst kan man klaga på att ”det är för mycket” ibland. Men föreställ dig det omvända.

Vem är du om du inte har ett jobb att gå till? Händer det något med ditt värde då? Händer det något med din glädje?

I slutet av varje vecka har jag en stående punkt i min kalender. Samtalet till min pappa. Sisådär vid halv fem varje söndag ringer jag honom och pratar om allt mellan himmel och jord i upp till en timme. Första gången jag ringde honom efter att min mamma hade gått bort, så satt jag med en klocka i handen och tog tiden. Jag hade bestämt mig för att få samtalet att vara i minst fyra minuter. Sekunderna tickade fram sakta, sakta. Det är min mamma som har skött de sociala kontakterna i familjen. Pappa har varit den reflekterande, analyserande och ibland blyga. Han öppnar bara munnen om han har något väldigt viktigt att säga. Han är inte Telias bästa kund genom tiderna om man säger så. Den som verkligen kunde få pappa att öppna upp sig var hans hund, Simon. Min pappa har haft tre passioner i sitt liv. Mamma, Hunden och Jobbet. På grund av ålder har alla tre försvunnit, en efter en.

Jag minns när det hette arbetslös och hur Arbetsförmedlingen i sina reklamkampanjer jobbade hårt för att det skulle heta arbetssökande. Arbetslös fick inte bli förknippad med värdelös. Men är arbetsökande förknippat med värdesökande? Men visst kan man väl ha ett arbete och ändå känna sig värdelös?

Det fick jag erfara i slutet av den här veckan när jag stod inför de pedagoger och ledare som känt sig tvingade att gå min utbildning Effektivare Möten. Personalchefen tog på sig ansvaret för att ha velat ge alla medarbetare utbildningen som en bonus för att de alla har gjort ett bra jobb. ”Jag kunde inte för mitt liv föreställa mig att ni skulle ta det som en förolämpning.” sa hon och tittade sig förvånat omkring i den stora utbildningssalen. ”Jag gick själv en utbildning med Petra för ett par månader sedan och tyckte det var bland det bästa jag har gjort. Nu ville jag erbjuda er samma möjlighet. Det är tänkt som en belöning.”

När vi väl rett ut missförstånden fick vi en mycket kreativ eftermiddag där deltagarna med stort engagemang bjöd på sina erfarenheter, kunskaper och skratt. När dagen var klar hade de tagit fram suveräna guidelines för olika typer av möten samt prövat metoderna om och om igen i olika möteskonstellationer. Det vara glada ansikten som lämnade lokalen och tackade för en givande eftermiddag. Kvar stod jag och kunde inte låta bli att känna mig lite fundersam över att en utbildning i effektivitet skulle ses som en förolämpning mot någons kunskap och erfarenhet.

Jag är inne på mitt 18:e år som effektivitetskonsult och lär mig nya saker hela tiden. Min pappa fyller snart 70 år och har nyss gått i pension, men hävdar att det fortfarande finns så mycket att lära. ”Det är en glädje att känna sig värdefull och det är en glädje att lära sig nya saker. Den dag jag slutar känna det, är den dag något i mig dör.”

Önskar dig en helg med mycket glädje

Petra Brask

 

”Remember that the most valuable antiques are dear old friends.”
H. Jackson Brown, Jr.

 

Ett mått på framgång

målbilden”Jag har haft en så’n där IKEA-natt, där hela familjen byter sängar med varandra. Därför är jag så glad att få välkomna Petra till oss igen, som ska hjälpa oss att få ihop vår tid och vårt liv. Har funderat på om vi är ovanligt tröga eller dumma, som måste ta hit dig för tredje gången?” Chefen som inleder konferensen är lika klok och tjusig som jag minns henne och hon leder sin avdelning med stort ansvar och tydlighet. Jag förklarar lugnt att det inte är ovanligt att jag kommer tillbaka både tre och fyra gånger för att hjälpa deltagare in i nya sunda arbetsvanor. Samtidigt blir jag väldigt taggad av hennes förväntningar. ”Hjälpa oss att få ihop vår tid och vårt liv…” Jaha, då får vi sätta igång, vi har bara tre timmar på oss och en hel sal full med deltagare.

Den här veckan har bestått av att föreläsa på en hel del kickoffer. Nu ska hösten sparkas in och samtidigt är det varmare än någonsin ute. Ja, inne med för den delen. Men vem klagar? Det känns lätt att låta vinterkläderna ligga kvar på vinden och använda sommarstassen ett tag till. På personalmatsalernas uteplatser vimlar det av anställda som kavlar upp armarna och lutar sig tillbaka på lunchrasten. Det är nästan så att man kan låtsas att det är juli och semester en stund till.

På det försäkringsbolag som tog emot mig för tredje gången i veckan, rådde det full aktivitet. Det var över ett år som jag var hos dem senast och vi stämde av tidstjuvar och förbättringsåtgärder som gjorts sedan sist. Både de och jag kunde glatt konstatera att mycket hade hänt. Utvecklingen till det bättre var ett faktum. De kom även på nya utmaningar och saker att effektivisera.

Men det som gjorde mig extra glad var den åtgärd de gjort för att fira sina framgångar. I deras fikarum stod ett avlångt plexiglasrör snart helt fyllt med bollar. Idén var egentligen så enkel att den var genial. Alla hade möjlighet att lyckas samla poäng för avdelningen och varje boll bar ett datum för den insats som gjorts. Dessutom togs en bild på varje bollvinnare, som skickades ut till samtliga. Det fanns fyra milstolpar på röret, tårta, pubkväll, picknick och till sist målfest.

Visst hade det varit några upprörda röster om röret och en del negativa kommentarer som fällts av somliga i början. Men de rösterna tystnade snabbt när man själv fått äran av att vinna en boll för avdelningen.

Läser man böcker av människor som lyckats leda sina team till stor framgång, så verkar en stor del handla om att glädjas tillsammans och fira sina framgångar. Och för att kunna göra det måste man ju mäta dem. Jag tycker att denna avdelning har hittat ett uppfinningsrikt sätt att göra det på.

Med stor eloge till dem avslutade jag föredraget med att påminna om hur viktigt det är att få energin att hålla hela hösten. Vi gick igenom fakta kring stress och hur du förebygger den, samt pratade om de alarmerande rapporter som sömnforskarna har om våra dåliga sömnvanor i Sverige. IKEA-natt är inte bara för de som har barn. Även de utan barn ligger och snurrar i sängen eller vandrar runt som osaliga andar genom sin bostad samtidigt som deras inre röst tjatar ”Sov! Du måste verkligen sova nu!”.

När du var liten hade du kanske en nalle i sängen som skulle hjälpa dig att somna? OM du tillhör dem som ersatt den med en nalle på nattduksbordet, som plingar av påminnelser för möten eller statusuppdateringar på Facebook, så kan jag tipsa dig om att den nallen inte har samma positiva effekt. Då kan du istället känna dig som den åsna, som jag fick i present av försäkringsbolaget. Den ska göra stor nytta i en familj i Afrika, dit de redan skänkt en get i mitt namn.

Tack kära kunder för ytterligare en härlig vecka i effektivitetetens tjänst!

Önskar dig en varm sensommarhelg

Petra Brask

”Coming together is a beginning, keeping together is progress, working together is success.”
Henry Ford

Vem bestämmer över din tid?

No-time-to-explain”Jag vet inte om jag har några mål. Jag tror inte det. Jag tycker det är viktigast att leva i nuet.” Jag tittar förvånat på den unga norrländskan framför mig. Hon har en väldigt professionell utstrålning och har visat sig vara ett riktigt chefsämne. I förstudien kan jag se att hon har farligt höga stressindikationer och mellan raderna läser jag om enormt höga krav på sig själv. Nu påstår hon att hon inte har några mål. ”Var ser du dig själv om fem år?” lirkar jag. Hon intar försvarsställning och säger kyligt. ”Ingenstans.” Har du några drömmar? Fortsätter jag och letar efter att något ska gnistra till i hennes ögon. ”Hon sneglar förbi mig, sväljer nervöst, och stammar ”Om jag säger vad jag drömmer om, så tycker du bara att jag är knäpp.”

Efter en vecka på konfirmationsresa med min dotter i Italien, så är jag fantastiskt glad att vara tillbaka i Sverige igen. Rom är Rom, men hemma… Den här årstiden har en oemotståndlig skandinavisk charm. Dessutom har jag hört den ena italienskan efter den andra berätta hur fantastiska män vi har i Sverige ”Era män förstår det här med jämlikhet. De skulle aldrig begära att ni går hemma med barnen och ger upp er karriär. Dessutom så busvisslar de inte nedlåtande när man går förbi på gatan.”

När jag berättar om min viking därhemma som både sköter tvätten, lagar cyklarna och fantastiskt god mat. Så håller de söta italienskorna på att svimma. ”How romantic!” Jag borde väl egentligen inte avslöja det för honom, med risk för att han packar väskan och åker till Italien. Men jag säger det just i syfte att jag tror vi ibland glömmer bort hur bra vi har det. Att vi lever i ett alltmer jämlikt land fullt av möjligheter. Därför blev jag extra förvånad när jag lyssnade på en av mina kunder den här veckan.

”Jag har två barn och är så sugen på att skaffa ett tredje. Knäppt, va?!” Jag tittar förvånat på den unga norrländskan och undrar vad hon menar? Varför skulle det vara knäppt att skaffa ett barn till? ”Jamen, du vet… karriärsmässigt. Jag kommer ju tappa ett år då. Och vad tror du min chef skulle säga? Och frågan är ju om man räknas bort då? Det är ju en kvinnofälla. Jag vet dessutom inte riktigt hur det passar ihop tidsmässigt på jobbet just nu. Min man och jag har råd med ett barn till, men har vi tid?”

Det är ett spännande sätt att ta ifrån sig själv bestämmanderätten över något.  När låter du tiden bestämma och när bestämmer du?

Jag hör det ofta på tåget, tunnelbanan, flyget, på stan och ibland hör jag mig själv säga

Jag hinner inte…
Tiden räcker inte till för att..
Jag skulle gärna lyssna på dig, men klockan säger att…
Jag skulle gärna ses, men det är fullt i kalendern…

Vad händer när vi lämnar ifrån oss ansvaret för varför vi inte gör saker?

Jag kommer ihåg när jag var liten att jag hade kompisar som sa. ”Vi har inte råd. Vår familj har aldrig råd med någonting.”  Då handlade enheten om pengar.

Nu hör jag barnens kompisar säga ”I vår familj har vi inte tid. Mina föräldrar har knappt tid att gå på toaletten.”

Samma problem, men enheten är tid.

Jag uppfattar dessutom en väldig massa dåligt samvete förknippat med detta. ”Vi har inte tid att åka på semester, vi har inte tid att hälsa på mormor. Vi har inte tid att gå till parken, vi har inte tid att gå på bio.” Allvarligt talat. Har vi inte tid? Eller vill vi inte?

Alla har 24 timmar per dygn att förvalta. Vi vet att vi föds och vi dör. Hur lång tid det går däremellan vet vi dock inte. Men vi vet att vi har en möjlighet att göra något bra av den tid vi har.

Ibland brukar jag föreställa mig själv som gammal. Sådär 90 år gammal. Och så tänker jag att jag ska ge mig själv råd där jag är nu i livet. Vad skulle 90-åriga Petra ge för råd till 42-åriga Petra i den här situationen? 90-åriga Petra är en väldigt tuff coach. Hon tycker inte att jag ska slösa mina minuter på en massa dumheter eller nonsens. Hon tycker att varje minut är för dyrbar för det. Hon tycker det är viktig att vara autentisk och äkta i varje relation. Hon tycker att jag ska säga ifrån snabbare, tala om vad jag behöver. Säga hur jag upplever saker, inte konstla till det. Hon är inte lika rädd för konsekvenserna som 42-åriga Petra. För hon vet, att det är värt det.

Men hur ska jag göra då? Om jag ska leva så?

Jag får ofta lunchförfrågningar. Om jag tackade ja till alla som vill ses för en lunch så skulle jag behöva äta lunch morgon, middag och kväll varje dag i veckan. Men hur tackar jag nej? Ibland anses det ofint att säga nej. När jag tackar nej till en lunch kanske någon uppfattar det som att den personen inte är viktig för mig. Men om jag skyller på brist på tid, så kommer jag runt problemet. ”Jag skulle så gärna ses, men jag hinner inte…” Det har alla en förståelse för.

Men faktum är att det som verkligen har lärt mig att säga nej, är att ställa det i relation till vad jag hellre skulle vilja göra med min tid. Att sätta mina behov i främsta rummet. Nej, jag kan inte äta lunch med dig, för då skulle jag bli tvungen att ta tid från min familj och från nära vänner och då lever jag inte som jag lär. Prioritera det som är viktigt, det som tillför mest värde. Familjen är viktig, nära vänner är viktiga. Kunder är väldigt viktiga. Men inte viktigare än min familj.

Mitt jobb är otroligt viktigt, men fortfarande, inte viktigare än mina nära och kära.Notime3

Den dag vi låter vår arbetsgivare avgöra om det är läge att skaffa fler barn eller inte, det är den dag det inte blir fler barn på den här jorden.

Det handlar inte bara om jämställdhet, det handlar om prioriteringar, om livet, om behov, om familjen, drömmar och önskningar. Tänk om det är dags att ha ett samtal med oss själva om vad som är den egentliga orsaken till varför vi känner oss stressade. För tänk om vi inte har brist på tid, utan brist på liv? Trots att vi lever i ett land där vi har råd att ha ett liv.

Önskar dig en ärlig helg

Petra Brask


”The best thing about the future is that it comes one day at a time.”

Abraham Lincoln

Dags att effektivisera julen?

waiting for santa”Hej! Jag ringer från Radio P4 och undrar om du kan vara med i P4s uppesittarkväll den 23 december tillsammans med Johan Wester? Ämnet är förstås effektivitet och om hur man kan effektivisera julen.” Den varma manlige rösten i andra linjen låter så trevlig så jag smälter.  Hur får de som jobbar på radio en så fantastiskt mjuk klang? Har de speciella skolor för att träna rösten?

Ett radioprogram som verkar vara hur spontant som helst är noga planerat av en duktig producent har jag lärt mig nu. Men för mig som gäst i studion är det så långt ifrån en agenda och struktur jag kan komma. Med hjärtat i halsgropen sitter jag där och försöker lista ut vad jag ska utsättas för.

Den här veckan har jag rört mig i vitt skilda städer och branscher, allt från rättsmedicin, IT & teknik till förlagsvärlden. Från deltagare som undrar vad de ska ta sig för när uppgifterna sinar och minuterna segar sig fram till frustrerade deltagare som darrande berättar att de tar lugnande innan de går till jobbet. Kontrasterna är många och stora så här runt jul och nyår. Jag kan känna mig lugn i att december är en månad när mina deltagare är tacksammare än vanligt över alla tips som kan frigöra tid och energi till alla julförberedelser.

Men en effektivare jul? Vill man verkligen effektivisera julen? Tänker jag tyst för mig själv när jag pratar med radiomannen i andra änden.

Söker du på effektivitet i ordlistan så står det ”att nå ett önskat resultat med minsta möjliga ansträngning”. När man inte sätter det i ett sammanhang låter det lätt trist. Ordet kan få människor att associera till strukturfascism och militärisk uppsträckning. Inget utrymme för lust, glädje och spontan samvaro?

För mig handlar effektivitet om att skapa trygghet. Om att få kvalitet på tiden och livet. Om att komma i tid och hålla vad vi lovat varandra. Att slippa lägga onödig energi på att leta efter saker, att skapa marginaler och utrymme för spontanitet och kreativitet.

Motsatsen är att vara ineffektiv, göra saker i onödan, ta extra lång tid med saker som inte är mödan värt. Om att känna otrygghet och oro kring hur man ska få ihop det. Jag tänker på min barndoms jular när mamma sprang som en skottspole mellan köket och matrummet för att ordna allt inför julmiddagen. Hon höll på i dagar och handlade, lagade, bakade, syltade och snyftade för att hela tjocka släkten skulle komma och få just precis alla delikatesser snyggt uppradade på finbordet.

Hemmet skulle vara pyntat och julfint och de tre barnen hela och rena i nya hemsydda fina julkläder. Pappa jobbade hårt fram till julafton och sedan satt han i soffan och underhöll släktingar med mamma sprang fram och tillbaka mellan alla rätterna. När allt var klart kunde klockan vara nio eller tio innan farfar gick till kyrkan för att köpa tidningen och ”missa” tomten.

Något som ger trygghet är traditioner. Vi har en vana av att fira jul och nyår på ett visst sätt. Vi kanske inte alltid tycker om det, men vi är vana vid det och på så sätt trygga med det. I en värld när så mycket förändras, så är det tryggt med något som är beständigt.

Och när det gäller våra vanor, så är de inte alltid helt lätta att förändra. De sitter ofta djupt rotade. Det vet du när du försökt ändra en vana. Att byta låda på osthyveln kan orsaka stora bekymmer i de flesta hem. Tänk dig då att kliva in på människors arbetsplats, deras revir, där de rotat fast sig och föreslå en förändring. Eller att vara den släkting som föreslår en förändring i julvanorna? Ve och fasa!

När jag frågade mina barn om det var något med julen som de tyckte vi kunde effektivisera sa de genast. ”Ja, julklappsutdelningen! Den tar för lång tid!”

Sedan vi blev bonusfamilj fick vi ärva traditionen i min sambos familj, där det är sed att öppna ett paket i taget och så ska hela släkten jubla eller förfasas över den inköpta presenten. Snacka om prestationsångest! Redan i september börjar adrenalinnivån stiga. I år har vi tagit ett gemensamt beslut att helt avskaffa julklappar till vuxna. Det har skapat en ljuvlig sinnesfrid och lättnad när vi insåg det alla tänkte, men ingen vågade säga.

”Men är inte det tråkigt med bara julklappar till barnen?” sa en deltagare i veckan. Nej, vi lättar upp stämningen med en julfrågesport istället. Mina svärföräldrar är väldigt förtjusta (läs duktiga) i frågesport.

Själva schemat under dagen är väldigt effektivt redan. Vi börjar med jullunch som består av ett knytkalas där alla bidrar. Delikatesserna är uppätna lagom till Kalle Anka börjar. Efter det är det julklappsutdelning tillsammans med kaffe och saffranspannkaka med salmbärssylt (ja, vi är en gotländsk släkt). I år kommer då ett inslag av frågesport i samband med detta och sedan tar nästa sport vid. Den årliga julpromenaden. Volangerna på kroppen ska trimmas efter all mat, så vi går långpromenad runt kyrkan och insuper julstämningen från alla hem och marschaller som vi går förbi.

Då vi är ett gäng gourmander händer det att det bli vickning efter det. ”Lite julskinka till?”

Sedan samlas vi en stund i soffan och instämmer i hur bra julen har varit, i år igen. Rörande överens om att det är just så här den ska firas. Lugnt och fint och med god planering. Det är inte så långt ifrån min barndoms jular, men med den skillnaden att här hjälps vi åt. Det finns ingen mamma som springer benen av sig medan resten av gänget väntar i soffan. Men hennes recept finns kvar. Det är tradition och smakar gott.

Jag vet inte om det går att effektivisera julen eller om vi ens vill det, men jag vet att vid julen så vill i alla fall jag slippa stress. Julen är inte bara en tradition, det är en känsla. Vilken känsla tar du med dig till julbordet?

Bloggen tar nu julledigt och är tillbaka igen den 11 januari, 2013.

Varmt tack för det här året tillsammans och tack för all härlig feedback ni mejlar mig, det värmer gott att veta att bloggen gör så mycket nytta.

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag dig

Petra Brask

 

Tips på julklappsrim:

Fast den mycket pengar kostar, står den bara där och rostar. (Brödrost)

Denna bok har inga mord, ingen kärlek och inga ord. (Plånbok)

Ibland så tycker jag du luktar unken, egentligen borde jag köpt hela dunken. (Rakvatten)

Med denna kan du springa och ha kul, det är något som du har önskat dig varje jul. (Hund)

Jesus ligger i sin krubba, här får du en bandyklubba. ( ! )

Sida 2 av 212

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask