Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged coaching

Grattis Moder Svea

Tidsjakten1Tre steg i det gröna och så ropar kameramannen ”Tack, det räcker. Gå tillbaka fem steg och börja om.” Min programledarkollega och jag står mitt ute på en blomstrande äng och ska göra en sista tagning för ett av avsnitten i programmen. Vi är lite mer än halvvägs och har fått en riktigt bra start. Inte bara på ängen. Familjerna vi besökt har tagit emot oss med öppna armar, trots att vi stundtals kommit med stora sjok av kameramän, ljudteknik, redaktörer och producenter. Medan jag väntar på att vår kameraman, Martin, ska ställa in skärpan igen, tänker jag tillbaka på vårt möte med den första familjen där det vällde ut barn, katter och hundar ur huset. Hela deras hem var fullt av oavslutade projekt och dess invånare var trötta och stressade. Och jag bävade ”Herregud, vad har jag gett mig in på? Tänk om jag inte klarar av att hjälpa dem att strukturera upp sin tillvaro och frigöra tid?

Den här veckan har varit som en dröm. Sverige är så grönskande vackert nu och vi filmar mycket utomhus. Ena dagen står jag nere i södra Sverige i en vacker berså. Nästa dag är jag ute på en lummig äng och ser ut över en glittrande blå vik i Mellansverige. Mina kollegor undrar bekymrat hur jag får ihop det. ”Det är många programdeltagare du ska coacha nu, samtidigt som vi behöver din hjälp med innehållet i kommande avsnitt. Och så ska du ju filma också. Hur mår du?” Jag ler inombords och tycker att det skulle vara oerhört komiskt om programledaren och coachen i Tidsjakten blev för stressad. Men samtidigt njuter jag faktiskt av att ha kollegor som månar så om mig. Det finns någon del i mig som får en kick av att de tror att jag sliter. Men faktum är att jag njuter något så oerhört just nu.

Den jobbigaste perioden är över. Den där allt kändes nytt och främmande, när jag hade svårt att gå och prata samtidigt framför kameran. Nu börjar jag kunna termerna i branschen. Jonas, min programledarkollega, och jag har lärt känna varandra och det känns som att hela produktionen har slappnat av i förvissning om att vi verkligen levererar det vi ska. Jag har fått mycket positiv feedback, men det bästa är att deltagarna i programmet är så nöjda och glada. De går i mål och ser betydligt piggare och lugnare ut när jag lämnar dem. Men samtidigt är de sorgsna. ”Ska ni gå nu? Det kommer att bli så tomt. Vi har vant oss vid att ha er här. Men, Petra, du kommer väl tillbaka snart?” Jag lovar att det gör jag visst. ”Coachingen fortsätter ett tag till så att vi säkerställer att förändringen blir beständig.”

Samtalen och mejlen med frågor från mina kära kollegor Janne och Monica strömmar in mer sällan, de sköter rutinerat och proffsigt våra kunder och vanliga utbildningsverksamhet. Till och med hemma har vi landat i rutiner kring mina högst oregelbunda arbetstider och ibland väldigt långa dagar. Min käre sambo påstår att mina barn är ännu mer hjälpsamma när jag inte är hemma. Han samarbetar effektivt med min exman, barnens pappa, om hämtningar och lämningar och skjuts till aktiviteter, som krockar med inspelningstider.

Jag tar ett djupt andetag där ute på ängen. För en stund känns det som att jag står där alldeles själv. Martin, Jonas, Maja, vår inslagsproducent och Pascal, vår ljudtekniker, försvinner bort, deras röster hörs bara som svagt mummel när jag ser ut över det blå vattnet som möter ängen så mjukt. ”Du klarade det, Petra. Du är inte klar än, det finns prövningar kvar. Men oj, vilken start du fått. Bra jobbat. Njut nu. Njut av den här stunden.” Det är som att en osynlig ande står bredvid mig och viskar peppande ord i mitt öra. Jag tar in den lugna skymningen, ser solen sänka sig bakom en dunge och ett vemod sköljer över mig. För precis så kunde hon låta, min bästa coach i världen. Hon gick bort för fyra år sedan och kommer inte att se det här programmet. Men hon hade varit så stolt, oavsett hur det hade gått. Stolt för att jag vågar följa min dröm. Och idag när jag firar den svenska nationaldagen, Moder Svea. Så ska jag också passa på att fira dig mamma. Och alla mammor och pappor därute. Alla coachande föräldrar, vänner, nära och kära som älskar dig oavsett om det går bra eller dåligt. Sverige är så vackert nu. Så passa på att stanna upp och njut en stund. Grattis till dig, och grattis till Sverige, vårt forsterland.

Oavsett vilken äng i livet du står på så önskar jag dig en njutningsfylld helg

Petra Brask

”If you can dream it, you can do it.”
Walt Disney

Tystnad. Tagning.

DalaIlama”Hur känns det?” jag känner mig som en sportjournalist när jag för tredje gången ställer samma fråga. Min deltagare i programmet upprepar lydigt samma svar igen. Kameramannen gör tummen upp och till och med ljudteknikern ser nöjd ut. ”Vi fick med allt. Då ska vi bara ta en storbild. Så om ni kan börja om från början igen och göra allt ni nyss gjorde fast på tio sekunder. Deltagaren och jag tittar på varandra. ”Det är nu det här programmet börjar visa resultat. Coaching på tio sekunder? Jag är imponerad.” fnissar deltagaren och tittar förväntansfullt mot mig. ”Ni kan inte prata om vad som helst, för det är läppsynk.” ropar inspelningsproducenten med myndig röst. ”Läppsynk?” undrar deltagaren och ser frågande ut.

Det är spännande att lära sig nya saker. Men det är helt klart så att min hjärna går på högvarv just nu och det går åt mer energi än vanligt. Det är så många detaljer som ska fungera samtidigt. Plötsligt känns det jobb jag gjort i snart tjugo år som ett helt nytt jobb. Saker som varit självklara, som att gå och prata samtidigt, blir svåra för att det ska göras på rätt plats och gärna i bild. Och det är så oerhört frustrerande. Den här veckan har jag klivit upp i ottan varje morgon och åkt ut till olika inspelningsplatser i Sverige. Tålmodiga tekniker och deltagare har gjort jobbet så givande. Men det har också funnits stunder när jag har tvivlat på mig själv. Som just när jag ska gå och prata, få fram en mening som på mitt papper ser så alldeles självklar ut, framföra ett budskap och coacha som jag gjort i så många år. Och plötsligt känner jag mig som en treåring som just lärt sig prata.

Då längtar jag så efter att allt bara ska sitta i ryggraden. Att allt bara ska kännas lätt och ledigt. Att jag ska glida in i bild, så där naturligt och snyggt och leverera mitt budskap lika elegant som Stina Dabrowski.

Hur lång tid tar det att lära sig ett nytt jobb? När förväntas man vara ”varm i kläderna”? Vid vilken tidpunkt anser nya kollegor att ”det borde sitta nu”?

Den intressantaste frågan är nog när du själv anser att ”nu borde jag kunna det här”. Tyvärr är den tidsramen oerhört snäv i mitt fall. Jag har alltid varit oerhört otålig. Har velat knäppa med fingrarna och så ska jag bara kunna allt. Ger du mig en tennisracket så vill jag kunna spela som Serena Williams direkt. Min inre otåliga röst hetsar på mig och glömmer för stunden att Serena Williams råkar vara bäst i världen och har spelat tennis sedan hon var fyra år, typ varje dag.

Stina Lundberg Dabrowski som hon heter, är numera professor i TV-produktion men har säkert också lidit under sina första veckor framför kameran. Kanhända har hon en gång i tiden snubblat på orden och glömt sina repliker. Hennes inspelningsledare kanske någon gång har suckat tålmodigt, svalt en gång extra och sedan försökt låta glad när hon säger. ”OK, då gör vi om det här.”

”Det syns även i bild på långt håll om ni pratar om något annat, så håll er till ämnet.” förklarar inspelningsproducenten tålmodigt när både jag och deltagaren funderar över ordet ”läppsynk”. Vi börjar bli trötta. Det har varit en lång dag för oss alla, med många övningar och en del prövningar. Vädret som inte riktigt kan bestämma sig om det ska vara soligt eller molnigt, prövar tålamodet till det yttersta hos vår ändå så lugne kameraman. För fjärde gången tittar han upp och säger. ”Nu så, då kan vi köra igen.” Jag hinner inte mer än öppna munnen så bryter ljudteknikern. ”Det kommer en lastbil. Ni får vänta tills den kört förbi.” Åskådarna börjar samlas nyfiket runtomkring oss i den gamla gränden. Några av dem pekar och tar kort.

Är det värt det? Är en fråga jag brukar ställa mig själv ofta. En kontrollfråga för att stämma av att jag verkligen prioriterar rätt i livets ibland så snåriga lingonskog. Är det värt all tid detta tar ifrån min vanliga kursverksamhet och från min familj just nu? Frågan är berättigad och speciellt de där stunderna när jag undrar om jag någonsin kommer kunna lära mig det här. Kanske till sista programmet? Suckar jag inombords.

”Jag tyckte mycket om den sista övningen du gjorde.” säger plötsligt deltagaren medan vi väntar på att lastbilen kör förbi oss. Dånet från motorn är så högt och föraren navigerar farligt nära trottoarkanten där vi står. Jag får nästan läsa på läpparna för att uppfatta vad min deltagare i programmet säger. ”Vad var det som gjorde att du tyckte om den sista övningen?” frågar jag nyfiket men också för att kontrollera att jag hört rätt. Svaret dröjer. Lastbilen kör förbi. Deltagaren svarar eftertänksamt. ”Den var personlig. Du ställde frågor som jag aldrig ställt mig själv. Men som jag borde gjort för länge sedan.” Jag hinner inte svara förrän producenten ropar. ”Tystnad. Tagning.”

Jag känner hur jag fylls med extra energi. Tänk att det känns så gott att få höra att det gör skillnad. Så skönt att få höra att det här faktiskt inte ”bara är på TV”. Det händer på riktigt. Trots att det är omtagningar och upprepningar så får den här deltagaren de insikter och övningar som behövs för att frigöra tid och energi. Få bort sin oro och frustration över av att tiden aldrig räcker till för det som är viktigt. På riktigt. Då är det värt det. Och blir det nu lite fel så är det ju tur att det ”bara är på TV” för det går ju faktiskt att ta om, till skillnad från andra saker i livet, som är svårare att klippa bort och redigera.

Önskar dig en oredigerad helg

Petra Brask

 ”I never said to be like me, I say be yourself and make a difference.”
Marilyn Manson

 

 

 

Är du lik Napoleon?

Forever Jung”Hej, vad kul att se dig!” Den trendiga chefen som nyss fyllt femtio ser avundsvärt pigg och snygg ut när hon som vanligt möter upp mig i företagets reception. Vi hämtar kaffe och så leder hon in mig i ett ljust litet konferensrum där hon prydligt tagit fram en agenda för dagens coaching. Datorn står redo och hon vill ha konkreta tips på hur hon kan hantera sina planeringsverktyg i Outlook bättre. ”Men först vill jag prata om en annan viktig sak.” säger hon hastigt och en bekymmersrynka täcker plötsligt hennes panna. ”Vi har gjort ett Myers-Briggs test här på jobbet och enligt den så skulle jag passa som förskolelärare! Det är jag inte nöjd med. Min assistent fick betydligt bättre resultat och hade samma bokstäver som Julius Cesar. Hjälp mig, hur ska jag kunna vända det här till något positivt?” Den duktiga chefen tittar desperat på mig och förväntar sig ett klokt svar tillbaka. Det enda jag funderar över är varför det skulle vara negativt att passa som förskolelärare? Och samtidigt är jag så full i skratt över att ett test har gjort denna, annars så balanserade kvinna, helt utom sig.

Tycker du det är roligt att jämföra dig med andra? Eller att med en slags skräckblandad förtjusning upptäcka att du är lik Napoleon eller Julius Cesar? Då är Myers-Briggs något för dig. Vad jag vet så har de tagit bort Hitler, vilket ju är mycket omtänksamt av dem.

Testet framställdes under 1900-talet av amatörpsykologerna Isabell Myers och hennes mor, Katherine C Briggs. Det bygger på den schweiziske psykiatern Carl Gustav Jungs teorier om psykologiska typer.  Det är ett av världens mest använda personlighetstest och har över 50 års forskning bakom sig. I första hand är det ett instrument för självkännedom och personlig utveckling och visar hur skillnaderna mellan människor kan tas tillvara för att skapa effektivare arbetsgrupper.

När jag kommer hem från jobbet så här i slutet på veckan står min man och pysslar i köket och dofter från kvällens middag letar sig ut i hallen. Jag känner hur det vattnas i munnen. Han visslar och låter gladare än vanligt och efter att ha hängt av mig kappan går jag nyfiket in i köket. Jag hälsar på min man och sniffar på grytan som visar sig vara en fransk Boeuf Bourguignon. Mums, det kommer bli en riktigt god kväll.

”Idag var vi verkligen så stressade på jobbet allihop.” säger min man och grimaserar. ”Jaså?” svarar jag och tänker vadå idag? Det har ni väl varit i många veckor? De håller på med flera stora upphandlingar samtidigt och arbetstoppen är ett faktum. ”Ja, men idag var det värre än vanligt. Vi var så stressade att vi gick runt som osaliga zombier och visste inte i vilken ände vi skulle börja.” Jag ler och tänker att det låter precis som beskrivningen av de flesta av mina deltagare den här veckan. ”Så då gick jag faktiskt in på internet och visade mina kollegor ett Myers-Briggs test som man kan göra själv på några minuter. Vi fyllde i det där och satt sen och skrattade hysteriskt när vi såg vilka olika profiler vi hade. En i min grupp visade sig vara ”Fältmarskalk” och hade samma personlighetstyp som Margaret Thatcher. Vi retades med henne och sa att ”hade vi vetat det här, så…”

Jag lyssnade fascinerat på min mans redogörelse av arbetsdagen och funderade över det kloka i att göra en personlighetstest när man har så mycket annat att göra. För mig illustrerar det hur stress verkligen kan leda oss in i felprioriteringar. ”Jag har så mycket att göra nu att jag bara måste.. gå in på Aftonbladets hemsida.” Min man la på locket på grytan och hämtade ivrigt sin dator. ”Kom så ska du få göra det här testet också.”

Jag var tveksam. Jag hade precis coachat en kund i veckan som ännu inte hämtat sig från chocken av just ett Myers-Briggs test på nätet. Hur tillförlitligt är det där egentligen? Och tänk om jag också skulle visa mig ha en personlighetstyp som lämpade sig bättre som tunnelbanevakt än som effektivitetskonsult? Skulle jag älta det i några veckor då?

Jag bestämde mig för att ta det med en nypa salt, men höll ändå andan när min man presenterade resultatet för mig. Jag pustade ut när jag kunde konstatera att jag, enligt testet, helt klart hamnat i rätt bransch. Men de där fyra bokstäverna säger långt ifrån allt om mig. Faktum är att det får mig att tänka lite på horoskop. ”Du har gott humör och vill vara till nytta för andra. Du är förnuftig och praktiskt lagd.” Stämmer inte det på de flesta? Om de fick säga det själva i alla fall?

Min man noterade att våra fyra bokstävskombinationer i testet var väldigt lika och blev smått förvånad. ”Det står här att du är mer styrd av ditt analytiska tänkande än av dina känslor.” Han sneglar tveksamt på mig. ”Ja, men läs här då.” utbrister jag lika förvånad. ”Det står vid din profil att din drömpartner är min totala motsats.”

Då tar min man datorn och stänger av den bestämt. Nu lägger vi ner alla test för ikväll och njuter av den goda grytan istället. Och över de fantastiska matångorna sa jag skål till min man och tänkte åt skogen med alla tester, livet har lärt mig att ”Lika barn leka bäst.”

En god helg önskar jag dig

Petra Brask

”Tact is the ability to describe others as they see themselves.”
Abraham Lincoln

 

Men här är länken om du är nyfiken och ändå vill göra testet… 😉

http://se.41q.com

Mer info om MBTI

http://en.wikipedia.org/wiki/Myers-Briggs_Type_Indicator

 

 

Coaching – ett effektivt sätt att nå dina mål

”Vet du att du är den enda jag kan prata med om det här!” Min gamla kollega för­står inte, min nya chef bryr sig inte och mina vänner… Ja, där vill jag väl inte er­känna…hur det är…egentligen… Du kom­mer med så bra råd och jag känner mig så lättad efter en kursdag med dig.”

Jag tittar förundrad på min coachingkund som jag jobbat med vid fyra kurstillfällen. Un­der dessa tillfällen har jag sällan kommit med varken råd eller lösningar utan helt enkelt ställt frågorna som fått henne att plocka fram svaren i sig själv.

Coaching – en livstil

Ett sätt att leda, att möta människor, ett sätt att tänka och ett sätt att vara.

Om jag har uppfattat saken rätt så finns det ett stort intresse för coaching hos företag, som ett utbildningsverktyg eller som en kund har sagt att det gör dig tryggare och säkrare i ditt arbete. Du som inte tycker det är intressant kan helt enkelt sluta läsa nu.

Vem har nytta av coaching? Har en chef mer nytta av coaching än en medarbetare? Hur kan du använda det i ditt liv?

Definition av coaching:

Coaching är ett sätt att stödja utveckling med resultatfokus

Skillnad på coach och mentor:

En mentor är en mer erfaren person som är bollplank och rådgivare inom sitt yrkesom­råde.

En coach är bollplank oavsett yrkesområ­den. En coach ställer frågorna – kunden kommer med svaren – som omvänd Jeo­pardy!

”Du ska ju coacha mig i  mitt jobb idag och jag vill bara be om ursäkt  om jag verkar ofo­kuserad, men du vet… Ja, barnen är ju tonår­ingar och ger mig minst femton gråa hårstrån per natt.”

– Påverkar det dig i ditt jobb, tror du?

”Va, nej, jag menar inte så! Jag kan skilja på jobb och privatliv!”

– Du började med att be om ursäkt för att du kan verka ofokuserad.

Coaching är något som alla kan lära sig. Det handlar om att stötta en individ eller en grupp människor att utvecklas och höja prestationen från där de står idag till något mål de har i framtiden.

På våra utbildningar använder vi coa­ching som ett effektivt verktyg att nå utbildningsmålen genom att följa upp deltagaren.

Studier vi­sar att man via coa­ching kan stödja per­soner till att bli upp­märksamma på möjligheter istället för hinder.

Coaching stärker också den positiva ar­betsmiljön. Alla blir mer medvetna om vad de säger, när de säger det och hur de pratar med varandra. Det finns inga misstag, bara erfarenheter som man får feedback på.

Metodik
Det går att använda sig av en rad olika tek­niker som att; lyssna aktivt, läsa av, ställa öppna frågor och ge feedback.

Lyssna
Förmågan att lyssna är en stor grundpelare inom coaching. En coach lyssnar aktivt och koncentrerar sig helt på den som blir coa­chad. En god lyssnare fungerar som en inspiratör och tar inte över samtalet eller kommer med färdiga lösningar.

Läsa av
Att observera reaktioner och läsa av den man coachar med ögonen ger mycket in­formation om hur den coachade mår, rea­gerar och tänker.

Öppna frågor
Att använda öppna frågor som vad? hur? när? leder samtalet framåt. I vissa lägen kan du behöva jobba med precisionsfrågor av typen:

  • Jämfört med vad?
  • Vad mer specifikt, hur mer specifikt?
  • Vad skulle hända om?
  • Gäller det här alltid/alla/aldrig?

”Alla är ju så himla framgångsrika och lyckas med både det ena och det andra! Det känns som att det bara är jag som aldrig springer i mål med nå’t!”

– När du säger alla, gäller det alla i Kina också?

”Nej, inte alla kineser, kanske.

– Bra, då kan vi ta bort ungefär 2 miljarder människor. Hur är det med de i Indien?

”Nej, vi kan ta bort hela Asien! Vi kan ta bort resten av världen och fokusera på de jag kän­ner.”

– Bra, hur många skulle det kunna vara?

”Tja, som är framgångrika? Min kollega, eller, ja, det beror på vad man menar… Han har ju ingen fritid och jobbar jämt… så hans liv är väl inte så lyckat egentligen…

Feedback
Att ge beröm och uppmuntran är ett av de viktigaste verktygen en coach har för att få effektiva och snabba resultat med den en­skilde coachingkunden i dennes utveck­ling.

Jag vet inte varför, men jag tycker det är en ynnest att få glädjen att coacha och hjälpa deltagare till att må bättre och känna respekt för sig själva och sin insats igen. Allra gladast blir jag när mina deltagare går hem stärkta av jobbet och har energi över till sina barn och sin familj.

När jag reflekterar över den här veckan så riktar jag en särskilt varm tanke till min egen coach, som alltid är där och lyfter och stöttar mig i livet. Du är en pärla, mamma, vad skulle jag göra utan dig?

Trevlig helg,

Petra, Effektivitetskonsult

”Den människa som inte med framgång tagit itu med sig själv, skall aldrig med framgång ta itu med någon annan.”

Ralph Waldo Emerson (1803-1882)

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask