Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Posts Tagged återhämtning

Har du sovit gott?

sleep6”A good laugh and a long sleep are the two best cures for anything.”
Irish proverb

Vi ägnar en tredjedel av vårt liv åt att sova. Känns det effektivt? Synen på sömn har förändrats sedan Aristoteles tid; från att vara något självklart och naturligt till att bli ett nödvändigt ont som vi tycks behöva för att fungera normalt. Russell Foster är neuroforskare inom området cirkadiansk* dygnsrytm: Han studerar sömncyklerna i hjärnan och ställer frågan: Vad vet vi om sömn? Inte mycket, med tanke på att vi sover under en tredjedel av våra liv. I detta TEDtalk får du ta del av tre teorier om varför vi sover och Foster krossar också vanliga myter och missuppfattningar om hur mycket sömn vi behöver i olika åldrar. Han pekar ut nya, utmanande metoder där man t o m studerar sömnen för att förutse vissa mentala sjukdomar. Men framförallt får du förståelse för att sömnen är din vän och grunden för att öka din kvaliteten på dig och din vakna tid.

 

Önskar dig en helg med hög kvalitet

Petra Brask

”A well-spent day brings happy sleep.”
Leonardo da Vinci

*Cirkadianska rytmer styr viktiga biologiska processer, t.ex. växling mellan sömn och vakenhet hos djur samt bladrörelser hos växter. Rytmen uppkommer spontant, oberoende av yttre stimuli. Den uppträder således i konstant ljus eller mörker med en period som avviker något från 24 timmar. En sådan period kallas frilöpande. I naturen justeras den frilöpande perioden av främst ljus, vilket resulterar i en period på nästan precis 24 timmar.

Hon tackar mig – det är nästan outhärdligt

Procrastination”En stor sten har fallit från mitt hjärta. Du kommer att tappa hakan när jag berättar vad som har hänt.” säger den allvarliga kvinnan och sätter sig sakta på sin stol. Hennes rörelser är långsamma som att de fortfarande håller på att bearbeta chocken. Första gången jag träffade henne berättade hon om den vibrerande oron som aldrig ville ta slut. Med frustration och tårar i ögonen satt hon i högar av saker hon borde tagit tag i för länge sedan. Ansvar och skuld sköljde över henne som alltför höga vågor och hon såg ut att ha fått flera kallsupar. I hennes ögon skönjdes inget hopp om att kunna klara sig iland. När vi nu träffas på hennes sista steg i utbildningen lägger hon sin förvånansvärt lilla hand mot bröstkorgen och blundar när hon utbrister; ”Jag är så glad att det är över.”

Den här veckan har gjort allt den kan för att visa mig att livet minsann kan vara annorlunda än förra veckan. Jag får också passa på att tacka alla kära bloggenläsare som kom med peppande tillrop som gjorde att det känns skönt att finnas till. Solen har hjälpt till genom att skina från en klarblå himmel och påminna oss om att våren är här. Den strålade extra vackert över Siljan, vid Tällberg i Dalarna där jag undervisade en stor grupp ledare i planeringskonstens alla regler. Några av dem verkade tycka att kalendern var som en alltför trång konfirmationskostym och egentligen hade de inte tid att gå på kurs. Men när jag drog på låten ”Happy” med Pharrell Williams i högtalarna och uppmanade alla att ställa sig upp och hänga med i en inledande morgongympa, så följde de snabbt efter mina galna danssteg. Jag önskade att jag kunnat vara kvar hos dem hela veckan.

Men då hade jag missat ett annat väldigt spännande möte med en ledare som påminde mig om något som jag nästan hade glömt. Kanske kan du känna igen det? Hur ont det gör när vi håller fast vid något för glatta livet samtidigt som det tar oss bort från det glada livet. Eller när vi tror att vi är ensamma om att någonsin känna så. De där stunderna när vi försöker pressa en rund kub igenom en alltför liten och fyrkantig öppning. De där ångestfyllda dagarna när vi tror att vi inte har några andra val. Eller när vi har två alternativ men ändå väljer det sämsta.  Och så lättnaden när vi vågar släppa taget om det gamla. Lättnaden när livet öppnar sig och erbjuder en ny möjlighet som helt plötsligt känns så självklar. Och oviljan att gå tillbaka till det fyrkantiga igen.

”Jag har rensat upp allt nu. Precis som du uppmanade mig redan vid första kurstillfället, men som jag inte riktigt kunde ta till mig då.” Jag såg mig omkring i hennes arbetsrum och kunde bara konstatera att det var ljusare på något sätt. Alla dammiga högar var borta. Ytorna glänste som att någon gått fram med en trasa fylld av polermedel. Det var ett kontor som lockade till arbetslust. ”Och se här i min dator!” Stolt visade hon mappstrukturen som nu var uppdaterad så att bara årets viktigaste information var kvar på bästa platsen. Inboxen i mejlen var så gott som tom och att göra-listan var prydligt rensad och indelad i prioritetsordning. Jag vände mig mot min deltagare igen och såg hur hon andades lättare och satt med mungipor som letade sig upp längs kinderna. Sedan la hon handen på bröstkorgen igen. ”Vet du vad jag ångrar?” säger hon med eftertryck. Jag skakar tyst på huvudet. ”Jag ångrar att jag inte gjorde det här för ett år sedan. Tänk vad mycket onödigt lidande jag hade sluppit då.” hon suckar djupt och sjunker ihop. ”Hur lång tid tog det dig att rensa upp allt?” frågar jag nyfiket. ”Två dagar.” svarar hon snabbt ”Jag stängde in mig i mitt rum i två dagar och tog itu med allt. Det var så skönt! 16 timmar var allt det tog för att få en nystart igen. Varför har jag inte gjort det tidigare?!” hon riktar sin fråga rakt ut i rummet som att något osynligt väsen ska komma fram och svara henne. ”Men du, säger jag uppmuntrade, nu har du ju gjort det och det hade ju varit värre om du väntat ett år till.” Hon nickar eftertänksamt. ”Ja, så är det nog.” Sedan vänder hon sig mot mig och säger det som jag nästan redan har förstått. ”Men jag kommer inte att vara kvar här. Jag lämnar idag.”

Vi sitter båda i eftertänksam tystnad en stund och sedan frågar jag ”Vad ska du göra nu då?” Då kommer leendet snabbt tillbaka och hela hon lyser upp. ”Jag ska äntligen göra något som jag drömt om. Jag ringde några kontakter och då visade det sig att det fanns en öppning för ett jobb som jag inte trott att jag skulle kunna få.” Hon tittar på mig som att hon inte tror att det är sant. Jag ler stort från öra till öra och gratulerar henne till hennes nya framtid.

”Då har jag bara en fråga kvar. Vad gör du om du trillar tillbaka i gamla (o)vanor på nästa arbetsplats?” Jag är så inställd på att hon ska svara att hon då självklart sätter av två dagar i kalendern och ser till att rensa upp tillvaron och komma ifatt igen. Därför blir jag så paff när hon glatt säger ”Om jag trillar tillbaka i gamla hjulspår, då ringer jag Petra Brask och så får du komma och rädda mig igen.” sedan skrattar hon gott men blir snabbt allvarlig när hon fortsätter.

”Tack för att du fick mig att inse att den här situationen inte håller längre. Du fick mig att stanna upp och reflektera. Det var först då jag förstod allt i sitt sammanhang och att det här inte är rätt för mig. Jag försökte pressa en rund kub igenom ett fyrkantigt hål och det höll på att ta kål på mig.” Hon tackar mig – det känns nästan outhärdligt. Jag klandrar mig själv för att jag inte lyckades förmå henne att sätta av de där två dagarna i kalendern tidigare. Men så lyssnar jag på henne igen. ”Innan jag kastar mig in i nästa jobb ska jag njuta av några långsamma timmar. Bara ligga och höra regnet mot taket. Höra hjärtats lugna dunk. Läsa poesi och låta mig vaggas till ro.”

Tänk om en del av livet handlar om att lära sig att avsluta i tid? När självbevarelsen säger till fötterna att gå gäller det att stanna upp och lyssna. Och att sätta på sig dojorna och inte fotbojorna. Vem vet vad som väntar runt hörnet?

Önskar dig en helg i frihet

Petra Brask

“Procrastination is like a credit card: it’s a lot of fun until you get the bill.”
Christopher Parker

 

Får du skäll när du är stressad?

chihuahua-tongue”Det är inte bara stressen som är ett problem för mig. Det värsta är att jag får skäll när jag stressar också. Och då blir jag ännu mer stressad.” Kvinnan som uttalar sig har långt bakåtkammat hår med hårspännen för att hålla det på plats, men några lockar har slitit sig och inramar vackert hennes ansikte. Vi pratar om stress och hur vi behöver ha en strategi för att hantera arbetstoppar när de uppstår. Kvinnan refererar till att vi inte bara har stress på jobbet. ”När vi ska ha gäster hemma kan jag känna att stressnivån ökar drastiskt ju närmare vi kommer tiden för att gästerna ska anlända. Och det är då som Alex plötsligt börjar skälla på mig.”

Den här veckan har det stått en del på spel. Jag har bland annat startat upp utbildningar hos nya spännande kunder och jag har hållit föreläsning för mina nya kollegor i media-branschen. När det står mycket på spel kan vi alla få igång adrenalinnivåerna lite extra och känna hur det går åt mer energi. Då gäller det att ha en strategi för att återhämta sig mellan varven.

Aktivitet kostar vila. Det vet varenda idrottsman. Men när vi jobbar så har vi en tendens att tro att vi ska orka hur mycket som helst, utan återhämtning. Vi sätter upp mål som vi ska nå och sedan glömmer vi bort att fira när vi nått dem. Istället kastar vi oss i lianerna mot nästa mål. En sak till, bara en sak till, sen…

Din hjärna undrar vad du håller på med när du ständigt flyttar fram horisonten för när du ska få fira, få känna dig lyckad, få hämta andan och säga ”Det där gjorde vi bra!”.

Under effektivitetsutbildningarna brukar mina deltagare få uppskatta hur de använder sin tid under en genomsnittlig arbetsdag. Många fyller i tid för rutiner, möten och utbildningar och sedan när jag ber dem uppskatta hur mycket oförutsett som de behöver utrymme för, så kör det ihop sig. Då tar nämligen tiden slut. ”Det är väl inte så farligt, säger jag, vi har väl ändå fått med allt?” Då brukar de flesta le lättade och pusta ut. ”Så skönt! Ja, det har vi ju!” och så sänker de axlarna en aning. Ända tills någon kommer på att; ”Men vänta nu. Har vi inte glömt något? Det som står på min att göra-lista har jag inte fått med i den här tidsbudgeten.” Som effektivitetskonsult och kursledare är det underbart att se när polletten trillar ner i utbildningssalen. Deltagarna vänder sig till mig och undrar ”Hur löser vi det här?” Min fråga tillbaka är uppenbar. ”Ja, hur brukar ni lösa det när arbetstiden tar slut och ni fortfarande har viktiga uppgifter kvar att göra?” Det går ett sorl genom utbildningssalen och de flesta mumlar ”Övertid. Man får ta med jobbet hem.”

Jag nickar frenetiskt framme vid tavlan och målar till en ruta med tid till. ”Vi får lägga till en ruta och du kan ju alltid låna tid från ditt privata liv, eller hur?” säger jag ironiskt. Deltagarna missar ironin och nickar lättade. ”Javisst, det går ju bra.”

”Vilken tid är det du tar av då? Låt mig frasera om den frågan. Vems tid är det du lånar av?” är min följdfråga och nu funderas det igen så det knakar i lokalen men ganska snabbt kommer svaren. ”Min egen tid. Familjens. Barnens. Träning. Vila. Återhämtning.” Någon fortsätter; ”Tid för att träffa vänner. Gå ut i naturen. Ligga på soffan och vila.” Någon annan utbrister; ”Sömn, min sovtid blir helt klart mindre för att jag ibland jobbar långt in på nätterna.”

Jag skriver för glatta livet framme på tavlan för att få med alla tankar på vilken tid som först går åt när arbetstiden inte räcker till. ”Brukar du få tillbaka den där tiden” undrar jag nyfiket. ”Ibland.” svarar någon. Men de flesta svarar ”Nej.”
Jag skakar på huvudet och utbrister ”Då är det inte ett lån. Då är det stöld. Du kan inte gå in på banken och be att få låna en miljon kronor och i nästa mening säga att du inte tänker betala tillbaka lånet, inte ens betala räntan på det.”

Vid det här laget kan man nästan se hur tankarna hoppar runt i hjärnorna på deltagarna. Deras ansikten avspeglar många känslor. En del blir upprörda. Jag bryter därför in med en snabb fråga. ”Hur märker din familj på dig att du är stressad? Resonera med din bordsgranne.” Efter några minuter kommer svaren. ”Jag blir arg, irriterad, trött, vill vara ifred.”
”Min fru säger att jag stänger henne ute när jag är stressad. Hon påstår att jag försöker se ut som att jag lyssnar, men att jag inte tar in någonting av det hon säger. ”
”Min sambo säger att jag är odräglig när jag är stressad. Slår i dörrar. Suckar. Och är allmänt grinig. Hon tycker det vore bättre om jag klev av några busshållplatser innan vårt hem och gick av mig stressen innan jag kom hem istället.”

Jag ler åt alla exempel och kan absolut känna igen mig i många av deltagarnas upplevelser. Det här är mänskligt. Det är så vi stackars människor reagerar i en värld där valen är många och kraven på tillgänglighet är större än någonsin.

Min nästa fråga blir oundvikligen. ”Om du skulle fundera ut en strategi för att bättre hantera din stress. Fundera på vad du behöver som mest när du är stressad?” Den frågan brukar generera stor tystnad. Det här är en del av dagen när jag plötsligt kan höra fläktsystemet i kurslokalen, så tyst är det. Efter en stund brukar det alltid vara någon lite extra klok och observant deltagare som noterar att allt det som behövs när vi är stressade står redan på tavlan. Det står i rutan med privat tid som vi tog av för att arbeta extra när vi inte hinner med det vi ska göra under arbetstid. Om du letar bland stöldgods, så kommer du att hitta din strategi för att hantera din vardagliga stress.

”Alex är verkligen expert på att upptäcka när hela familjen blir stressad. Då ställer han sig i fönstret och skäller. Högt och ljudligt söker han vår uppmärksamhet tills vi stannar upp och tar några djupa andetag. Tills vi lugnar våra steg. Eller tills vi sätter på honom kopplet och ger honom hans kvällspromenad. Och är det något som är avstressande så är det att ta en promenad med hunden.” Jag kan inte låta bli att le stort åt den lille Chihuahuan som helt klart verkar bestämma hemma hos min deltagare.

Tänk om det är så att du istället för att sno av din privata tid skulle kunna effektivisera hur du använder din arbetsdag istället? Tänk om
du kunde frigöra tid från möten, från hur du sköter dina rutiner, från alla avbrott och allt oförutsett som dyker upp. Kanske det är så att du egentligen behöver omprioritera och säga nej till vissa saker. Du kanske tillhör dem som tycker att jobbet är det du vill syssla med på fritiden också. Men betänk då att din hjärna i alla fall behöver återhämtning mellan varven. Tänk om du helt plötsligt fick lite mer fritid? Eller kanske lite mer fri tid. Vad skulle du längta efter att göra då? Måste erkänna att jag blir grymt sugen på att skaffa en Alex, trots risk för utskällning.

Aktivitet kostar vila. Därför tar bloggen sportlovsledigt nästa vecka och är tillbaka igen fredagen den 7 mars, utvilad, glad och kreativ.

Önskar dig en stressfri helg med mycket fri tid

Petra Brask

”The key is not to prioritize what’s on your schedule, but to schedule your priorities.”
Stephen Covey

Sparar du på champagnen?

champagne”Jag måste erkänna en sak. Jag har ju bara hört gott om dig, men jag hade ändå gjort mig en bild av hur du skulle vara. Och jag måste erkänna att jag var rädd för dig.” Chefen framför mig är en man i medelåldern som har varit med om en hel del tuffa saker i sitt liv. Han har fått klara av en utbrändhet och överlevt ett cancerbesked. Han har svårt att sitta stilla när han pratar. Det är som att han vill hylla livet i varje sekund. Och det kanske är så, när vi har varit där i gränslandet mellan liv och död, att vi vill insupa varje minut som att det var den sista. Hans historia berör mig och jag tycker han har varit så modig. ”Om jag säger så här. Jag sparar inte på champagnen, livet är för kort för det.” Jag sitter och kan inte annat än gapa. Den här mannen har helt klart för sig vad som är viktigast i livet och hur han vill prioritera. Idén om han skulle vara rädd. För mig?! Är så långt ifrån mina egna tankar att jag formligen häpnar. Den enda jag brukar lyckas skrämma är mig själv.

Den här veckan har jag träffat många kloka deltagare som uppnått resultat, klarat av kriser, bockat av projekt och uppnått drömmar och sedan sitter de och tittar på mig och säger att de är trötta. Och så kommer tårarna i ögonen. Tröttheten sveper som en skugga över ansiktet och så stryker de otåligt med handen över ögonen och ber om en kur som gör att de bara ska orka lite till. En sak till. De är beskvikna och ledsna över att de är trötta redan. Året har ju bara börjat.

Men, när nu vintern fick en seg start, och det har varit mörkt länge och du har klarat av massor, så är det väl inte så konstigt om du känner att du behöver påfyllning av energi? Om du försöker pressa in mer så kommer hjärnan att protestera eller börja gå på autopilot. Det där som skulle bli så häftigt kommer bara att falla platt. Känns det som att du behöver återhämtning, NU! Då är det antagligen så. Då hjälper det inte att chefen står och viftar i ditt ansikte och säger; ”Kom igen, nu kör vi! Nu vill jag se att ni satsar 110 procent. Lägg i en högre växel. Öka, öka!”

Ska du få med dig hjärnan och högsta växeln ett tag tills det blir vår och sol, värme och semester, så måste du ge din hjärna lite påfyllning längs vägen. Nu är det inte läge att spara på champagnen. Nu är det läge att skämma bort dig själv ordentligt. Nu är det läge att skratta. Skrattet är den absolut bästa energipåfyllaren.

Att le sänker blodtrycket, hjälper dig att slappna av, minskar stress, gör att du tränar 15-26 ansiktsmuskler, får dig att se yngre ut och sätter igång flera delar av din hjärna.

Här kommer några galna tips som kan få din hjärna med i matchen igen och kanske till och med får dig att le.

  • Gör något galet, något som är helt olikt dig.
  • Köp lösnäsor och bullar till alla på nästa gruppmöte
  • Är du arbetssökande? Häng med dina kompisar till deras jobb några dagar.
  • Gör egna kinesiska visdomsord och lägg i fruktskålen.
  • Tvinga samtliga till promenadmöten.
  • Förlägg nästa avdelningsmöte i en kreativ lokal, kanske ett museum?
  • Gå baklänges i korridorerna.
  • Nog med svart! Fram med färger ur garderoben. Ta på dig något starkt rött, orange eller varför inte knallgult!
  • Duscha kallt eller varför inte vinterbada?
  • När inget annat hjälper smörj in dig med pepparmyntsolja eller släng fram polkagrisar i en skål.
  • Gör en lista på världens tio roligaste filmer, välj den roligaste och se den.
  • Ge någon en blomma och hitta på en galen anledning till varför; ”Grattis, du har kontorets snyggast knutna skosnören.”
  • Ge någon en uppskattning och känn hur lycklig du blir av att göra någon annan glad.
  • Massage är alltid rätt.
  • Att försöka uppnå perfektion kan ta kål på vem som helst.  Inse att du har brister och är mänsklig. Det är i skavankerna vi människor får de mest intressanta samtalen.
  • Djupandas. Sträck på dig – stretcha
  • Gör om hemma eller på jobbet!
  • Var tyst på måndagar. Låter det omöjligt? Låtsas att du tappat rösten, fantastiskt skönt (och kanske inte bara för dig?)
  • Andas frisk luft och rör på dig, ut och promenera.
  • 20 minuters solsken kan göra jordens skillnad, kasta dig ut om du ser att den skiner… eller sätt dig vid ett fönster så du får dagsljus.
  • Gör en lista på 5 saker du har att se fram emot.can-t-buy-happiness

”Du var ju inte det minsta skrämmande, tvärtom, så har du fått mig att lyfta. Och på något konstigt sätt har jag gått med på att prova alla dina tips kring planering och struktur. Men det jag är mest förvånad över  är att du efter bara en kvart kunde ge en analys över vem jag är och vad som driver mig. Vad avslöjad jag känner mig. Men inte ens det var skrämmande. Jag som trodde att jag inte hade så mycket att lära egentligen och nu vill jag träffa dig igen. Har du tid med det?” Jag ler och nickar åt den modige chefen samtidigt som jag känner att där fick jag mitt glas champagne av honom.

Om det är så att du är en av dem som bara sprungit på, utan att riktigt ta in att du kanske egentligen är lite trött just nu i slutet på vår mörkaste årstid, så stanna upp och fundera en stund. Tänk om du bara fick välja en sak den här helgen som skulle kunna fylla på dig med energi? Vad skulle du välja då? Om du fick fylla på någon annan med energi? Vad skulle du göra då?

Önskar dig en helg som är en riktig energipåfyllare

Petra Brask

”Passion is energy. Feel the power that comes from focusing on what excites you.”
Oprah Winfrey

 

 

Blir du aldrig färdig?

Recovery”Det var en välbehövlig vila. Det blev två hela och så välgörande veckor. Nu känns det som att min hjärna har fått distans och orkar tänka igen. Före jul så blev minsta problem till en stor sak. Nu så här i ljuset av en vilsam period kan jag nästan fnissa över med vilken intensitet jag jagade små stackars detaljer som att de var stora, otäcka monster som skulle hanteras och tämjas. Och hela tiden muttrade jag att bara allt blev färdigt så skulle jag minsann få vila. Problemet är bara att jag aldrig blev färdig.” Mannen som pratar med mig i telefon låter så glad. Jag kan se honom framför mig i sitt cendrébruna hår och stora skägg. Han har en mjuk stämma när han är på gott humör. Men de som jobbar med honom vet att han kan få en mycket bestämd skärpa när han blir stressad eller irriterad. Och han blir väldigt lätt irriterad när han blir stressad. Vem blir inte det? I hans fall höll det på att kosta honom familjen.

Den här veckan har jag mött deltagare som haft en helt annan energi än när jag mötte dem före jul. Och jag kan bara instämma för egen del. Ledigheten bjöd på en stor dos påfyllning av energi. Förutom julfirande och skidåkning så roade jag mig med att lyssna på årets Vintervärdar i P1. Om du av någon anledning inte fick tid att lyssna på Tomas Sjödin, så har jag i slutet av bloggen lagt in hans vinterprat från den 28 december.

Tomas Sjödin är författare, pastor och föreläsare och har skrivit många böcker. Han är dessutom krönikör i Göteborgs-Posten. I sitt vinterprat berättar han att det finns ord som han fruktar innebörden av. Ett av dem är ”förgäves”.

Det får mig att tänka på hur många deltagare som, när vi pratar om vad som ger dem motivation i jobbet, nämner hur viktigt det är med mål och mening. Att veta att de bidrar till verksamheten, men också hur viktigt det är att få feedback för sin insats. ”Det värsta är när man inte hör något alls. Eller när man hör att det man gjort inte var till någon nytta. Eller att man gjort något helt i onödan.” är vanliga kommentarer när vi pratar om tids- och energitjuvar på jobbet. Många deltagare tar som exempel upp rapporter som de fyller i till någon ekonomiavdelning och där de tycker att de fyller i samma saker i flera olika rapporter, men undrar om informationen någonsin används och hur stort värde den ger? Tänk om du lägger ner en oerhörd kraft och tid på en väldigt omständlig rapportering som är förgäves?

Det leder mig osökt in på hur viktiga ord kan vara. Och att det finns andra källor till energi än bara återhämtning. Ibland kan det vara de minsta orden som ger mest. Tack. Tack för att du fyller i den här rapporten. Tack för att du alltid lämnar in din lönerapport i tid. Tack för att du är en så himla härlig kollega. Tack för att du gör ett så bra jobb i det här projektet.  Det korta ordet på fyra bokstäver uttrycker att det finns ett värde i det man gör.

Inte minst när vi kommer hem kan det lilla ordet få stor betydelse. Tack älskling, för att du ordnar med tvätten. Tack för att du tänkte på mig idag. Tack för att du plockade ur diskmaskinen. Tack för att du var tyst, när jag behövde lugn och ro omkring mig.

Men ibland när orken tryter orkar vi inte vara så himla tacksamma mot vår omgivning. Vi kanske i bästa fall orkar på jobbet, men inte när vi kommer hem. Där tar kraften liksom slut. Och så blir vi besvikna på oss själva för att vi inte är de där människorna vi skulle vilja vara med de som står oss närmast. Ibland förväxlar vi kanske bristen på ork, med bristen på kärlek? Vi glömmer kanske att det är enklare att skaffa ett nytt jobb än att skaffa en ny familj?

Eller hade du tänkt hinna med dig själv och familjen när det är mer lämplig tid för det? Eller när du inte orkar jobba mer? Eller när du är klar med det som måste göras?

En liten retlig detalj i livet är att man aldrig blir färdig. Det finns alltid något staket som ska målas, någon kartong som ska rensas, något projekt som ska avslutas.

När trycket på vardagslivet ökar, så är det viktigt att hålla i minnet att det är just det, vardagslivet – som är livet. Det kommer inte något annat liv efter det sedan. Det är inte så att vi först lever vardagslivet i 80 år och sen kommer lyxlivet.

Tänk om det här året ska bli ett år med lite mer lyx i vardagslivet? Med större marginaler, lite mer vila mellan varven, lite återhämtning trots att den där att göra-listan inte är färdig. Aktivitet kostar vila, det vet varenda idrottsman. Och om det också kostar kärlek, då vore det ju rentav lönsamt att vila tillsammans med dina nära och kära ibland. Se till att du har planerat in nästa längre återhämtningsperiod och att du skapar lite luft i kalendern så att du får det att fungera under tiden. För när vi blir stressade tappar vi inte bara tålamodet och distansen till saker och ting. Vi minskar också vår effektivitet och vår förmåga att fatta bra beslut.

Önskar dig en lyxig helg

Petra Brask

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/291148?programid=2071

“Hopeful thinking can get you out of your fear zone and into your appreciation zone.”
Martha Beck

Sida 1 av 3123

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask