Den kvinnliga mellanchefen som ringt mig suckar bekymrat och jag hör hur hennes stol gnisslar i protest när hon uppgivet lutar sig tillbaka. ”Jag tänkte att det skulle bli bättre, nu när jag kom tillbaka från semestern… och har fått vila… att det liksom skulle vara borta då… men det känns som att jag har legat vaken hela natten och tänkt på jobbet…”

Tankar på jobbet verkar ta mer av vår tid än någonsin. I USA jobbar den genomsnittlige arbetaren 55 timmar i veckan. I Europa har korta arbetsveckor länge varit normen, på pappret… men e-post, SMS, mobiltelefoner och uppkoppling till jobbet hemma och på semestern håller oss bundna till kontoret även när vi tekniskt inte borde vara ”i tjänst”.

”…Efter bara tre veckor känner jag så dåligt samvete över att inte räcka till vare sig hemma eller på jobbet… och det känns som att jag inte bidrar…eller att jag inte får uppskattning för det jag gör…” tonen blir tvekande, långsam, hon tänker, sen säger hon på sin mjuka norrländska ”Jag vet att jag aldrig kan bli som min chef, så duktig, så omtyckt, och min kollega som är så bra på allt och jobbar jämt, men.. Jag vet inte, Petra, jag vill bara känna att jag gör ett bra jobb. Är det så konstigt?”

Nej, det är inte så konstigt. Det konstiga är definitionen på ett bra jobb… att din definition handlar om en jämförelse med andra… och att du alltid kommer till korta då.

Han är så bra på det, och hon jobbar si och så, Janne sa så bra saker sist och Anna är så bra på att sammanfatta. I dina tankar räknar du upp vad varje människa en och en är så bra på och lägger ihop det och får summan supermänniska = inte du, långt ifrån du.

Det finns säkert en eller flera saker som du också är bra på. Är jag övertydlig om jag säger att det blir en orättvis jämförelse med andras sammanlagda begåvningar? En högst orättfärdig bedömning av dig själv och din egen förmåga. Inte ens Moder Teresa hade klarat det.

Jag brukar be mina deltagare ge exempel på när de haft en bra vecka på jobbet och hemma samt tips på hur de kan skapa det oftare (det finns en enorm kraft i att komma fram till det själv). Nedan är några av deras svar tillsammans med mina erfarenheter, som jag hoppas kan inspirera dig till att skapa en sund inställning till dig själv och din egen insats:

1. Din inställning
Oavsett hur mycket du älskar ditt jobb, oavsett hur stor en del av ditt liv du är beredd att låta det ta, så är det i slutändan du som måste kunna ”stänga av” och välja att njuta av din fritid. Din hjärna är inte gjord för att vara ”uppkopplad” hela tiden.

2. Lär dig att säga ”Nej”
Om du har problem med att hänga med i allt som händer i ditt liv, kan det kanske vara så att du har lovat bort mer tid än du har? Dubbelkolla med din kalender innan du svarar.

3. Njut av fri tid.
Ibland kan vi bli stressande med alla inbokningar och att göra-listor, så till den grad att vi slutar planera och göra listor (ironiskt men tyvärr alltför vanligt…). Se till att också ha en helt listfri dag och njut av att bara ta saker som de kommer.

4. Håll kommunikationen öppen
Låt dina nära veta vad som händer i ditt arbetsliv när det blir hektiskt, så att du öppnar upp för förståelse. Men håll öron och ögon öppna för vad de säger också. Om din partner, dina vänner eller dina barn börja klaga – eller säga rakt ut att du arbetar för mycket – lyssna på dem. De är vanligtvis bättre på att läsa dig än vad du själv är…

5. Var ärlig mot dig själv
Detta är det svåraste, men också den mest nödvändiga. Under din veckoreflektion bör du fråga dig själv ”Är det så här jag vill ha det?” Och följa upp genom att gå igenom hur du lyckas skapa balans i dina 24 timmar per dygn. Var ärlig – det här är ditt liv vi pratar om.

”Det var skönt att få hjälp att bena ut det här.” Jag hör hur hon, äntligen… släpper ut en lättnadens suck… efter en halvtimmes samtal… den tid det tog för henne själv att inse att hon varit sin egen största energitjuv (och tidstjuv). ”Det är som att min hjärna är den värsta terroristen. När jag blir stressad upprepar jag negativa saker och klankar ner på mig själv, när allt jag vill och behöver är uppmuntran och höra att jag gör ett bra jobb.”

Tänk om vi inte kan sitta och vänta på att chefen, kollegan eller partnern ska vakna upp ur sin dvala och ge oss den bekräftelse vi behöver. Tänk om det är enklare än så? Hur skulle det kännas att ha den kraften själv?

Det är en härlig känsla att du med en enkel uppskattning kan tysta ner någon annans terrorist och tro mig, vi lever alla med varsin ibland…

En underbar givande helg med mycket uppskattning önskar jag dig,

Petra

”Det kan vara lättare att ge än att få och ger du mycket så får du mycket.”

And in English:
http://time4petrabrask.wordpress.com/