”Jag går upp en timme tidigare på vardagarna nu. Det är så skönt att sitta där på morgonen med en het rykande kaffekopp och bara ta in dagen en stund innan jag i lugn takt tar mig iväg till jobbet.” Det är vindstilla ute när jag tar mig mot sista uppföljningssteget för en av mina deltagare. Jag är nyfiken på hur det har gått? När vi träffades första gången såg han på mig som något som katten hade släpat in. Det var inte han som hade beställt utbildningen utan hans chef. Det såg ut som att han tog det som en personlig förolämpning att han skulle träffa en tidsexpert. En tidsexpert?! Vem kan vara expert på tid? Är det ens en titel?
Den här veckan har jag varit runtom i Sverige och träffat många nya kunder. Det är spännande varje gång när jag kliver in i ett konferensrum och noterar att några av de som sitter där redan har börjat rita i blocket för att hålla sig vakna. ”Effektivitetsutbildning? Puh! Det här kan bli en lång dag.” Sedan följer jag dem och ser hur de vaknar till när de inser att det här inte är tråkigt utan tvärtom viktigt. För det handlar om deras tid och deras liv. Jag ser många känslouttryck komma och gå. Ibland blanka ögon när jag berättar om stress och hur det påverkar oss men oftast ser jag axlar som skakar av skratt när de känner igen sig i hur tokigt vi alla använder tiden ibland.
Hur väl känner du själv igen dig i följande?
Du går upp på morgonen, har förhoppningsvis sovit gott och din hjärna har tagit tillfället i akt att sortera all information som du fick dagen före i rätt fack, så att du ska ha den tillgänglig när du behöver den. Det betyder att du vaknar som en ren, stark och härlig hårddisk, redo för nya äventyr. Vad är det första du gör när du kommer till jobbet då? Hämtar kaffe eller té? Ja, så långt är allt bra. Det är vad du gör efter det som förbryllar mig. Du sätter dig förmodligen vid datorn och öppnar mejlen. Där hugger du tag i det som är lätt, roligt och snabbt fixat, så att du får det undanstökat och en känsla av att du i alla fall har gjort någonting idag. Samtidigt som du gör det sneglar du på en stor fet padda i form av en surdeg som sitter på ditt skrivbord, på din att göra lista eller bara i ditt samvete och skaver som attan. Du tänker att det där måste du ta tag i, men det får du göra sen! För nu måste du gå på ett möte.
När mötet som dessutom drog ut på tiden är klart, är det ingen idé att hugga tag i något för det är snart dags för lunch. Du äter lunch och hur sugen är du nu på att verkligen hugga tag i något viktigt, tufft, omfattande projekt? Inte mycket! Du kollar mejlen. Letar upp några kollegor som du behöver prata med. Du sneglar på skrivbordet och noterar att det nu sitter 3 paddor där. Det var ju bara en i morse?! Den från i morse är dessutom fetare och rätt oaptitlig vid det här laget. Den kväker ett gutturalt läte för dig och du blundar och försöker skaka av dig den kväljande känslan.
Det är snart dags för nästa möte. De tre paddorna är med dig in i mötet, de sitter på din axel och du börjar känna magsyran stiga. Det är snart slut på dagen och du anar att paddorna kommer tvingas följa med dig hem. Arbetsdagen är inte stor nog att rymma dem alla. Men kanske om du jobbar över lite? Visst ska du klara av dem?
När alla möten är avklarade och du ska ta itu med dina paddor inser du att du är för trött. Det är bättre att gå hem och göra dem efter middagen istället.
Lättad över ditt beslut tar du dig hemåt med paddorna på samvetet, i väskan eller i datorn. När du kommer in genom dörren till ditt hem hälsar din hund glatt på dig, din partner mindre glatt och barnen halvhjärtligt, de sitter hukade över varsin padda och kollar youtube-klipp. Du ska just packa upp paddorna från jobbet när du förskräckt upptäcker att bredvid din hund står två paddor till. Och då menar jag inte dina familjemedlemmar.
I hallen står listerna som ska upp i vardagsrummet och blev över sedan senaste tapetseringen, för två år sedan… I hallen står också skridskor som du lovade att åka och slipa åt barnen förra vintern… Är det verkligen vinter snart igen? Tillsammans med paddorna från jobbet och allt annat du hade tänkt fixa blir det här bara för mycket för dig. Vad begär folk av dig egentligen? Nu får det räcka! Nu är det faktiskt dags för din egen tid.
”Det var så komiskt.” min deltagare skrattar lättad på sitt sista steg med mig.” Jag minns fortfarande när du berättade om de där surdegspaddorna. Då trodde jag nästan att du hade satt upp en dold kamera vid min arbetsplats, för det där var verkligen jag.” Jag tittar på den samlade, lugna mannen och har nu nästan svårt att tro att det är sant. Men så minns jag tillbaka hur stressad han varit första gången när han närapå slog ut hela kaffekoppen över skrivbordet vid två tillfällen. ”Du vet att innan jag gick den här utbildningen så kunde mina kollegor verkligen köra med mig. De kunde komma i sista sekunden och säga – Kan du fixa det här? Det måste vara klart igår. Det är ingen som säger så längre.” han ler lugnt. ”Då tittar jag bara på dem och säger att det inte går. Jag behöver minst en dags framförhållning om jag ska få in det i min planering.” Jag ser respekt i hans kollegors ögon när de följer honom med blicken medan han visar mig sin nya realistiska planering. Men det som värmer mitt hjärta är den betydligt rakare hållning jag noterar när han följer mig ut. Det må vara att han har fått kollegornas respekt för att han fått kontroll över sin tid och sitt liv. Men framförallt har han fått tillbaka respekten för sig själv. Tänk om det är den respekten som är hans största nyckel till att frigöra tid till det som är viktigt?
Önskar dig en helg utan paddor
Petra Brask
”Swallow a toad in the morning and you will encounter nothing more disgusting the rest of the day.”
Nicolas Chamfort
