Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

Se upp för hajar

hajen”Det är så mycket att göra nu så jag har egentligen inte tid att vara här?” Den unga deltagaren sveper in i rummet där hon ska få individuell utbildning och uppföljning tillsammans med mig. Kjolen i hennes klänning fångar nästan min kaffekopp som har stått där hela dagen. Diskret flyttar jag den till en säkrare plats på konferensbordet och försöker få mitt lugn och att smitta av sig till den uppstressade unga damen. ”Vi ligger efter med leveranserna. Det här skulle varit klart i förra veckan.” hon pekar på ett projekt i sin att göra-lista. Hennes blick sneglar mot mig och sedan mot dörren. Det är uppenbart att hon tycker det är en felprioritering att sätta sig ner och få överblick över sitt jobb tillsammans med mig just nu. Hennes hopp om att jag ska förstå det och släppa iväg henne får ett abrupt slut när jag öppnar munnen och svarar henne.

Den här veckan har varit fylld med deltagare som just insett att det kommer en jul i år igen. De har också råkat titta längre än en vecka i sin kalender och upptäckt att året är på väg att ta slut. Reaktionerna över dessa två insikter har bestått i ett slags panikartad inre kaos som resulterar i att de springer in i konferensrummet som att de var jagade av ett gäng hajar. Jag har frågat; ”Har du någon efter dig?” och en deltagare i veckan svängde om i dörröppningen och slängde en hastig blick över axeln innan han krampaktigt svarade ”Nej, jag tror inte det?” jag frågade ”Är du säker?” Då tittade han över axeln igen.

Jag tycker det är en berättigad fråga att ställa sig själv. Är jag säker på att det verkligen är fara för livet? Eller är det min hjärna som spelar mig ett spratt? Den kan nämligen göra det när den upplever sig sakna en tydlighet över det sammanhang den befinner sig i. Reptilhjärnan blir orolig och undrar om du verkligen har koll på läget? Ditt korttidsminne är begränsat och rymmer endast 5-9 enheter åt gången. Dessa enheter byts ut var 30:e sekund. Man kan säga att vi snittar en hjärnkoll på 7 saker åt gången. Har du mer än 7 saker på gång i ditt liv just nu? Hjärnan bryr sig inte om ifall det är på jobbet eller hemma, den räknar in allt.

December kan vara en månad när det är mycket som händer både på jobbet och hemma. Då är det läge att avlasta ditt korttidsminne eller arbetsminnet, som det kallas i dagligt tal, och istället göra listor och en tydlig planering som du kan förhålla dig till. När du inte listar ner allt som ska hända utan försöker hålla det i huvudet eller skriver det på olika ställen som postitlappar, olika anteckningsblock, skickar mejl till dig själv, så blir din hjärna orolig att du ska tappa bort någon information. Den saknar överblick och börjar hjälpa dig genom att räkna upp allt du inte får glömma bort att komma ihåg. För varje gång din hjärna räknar upp allt, får du en upplevelse av att du har mer att göra än du egentligen har.

”Nu blir jag ledsen.” Ögonen tåras och den unga kvinnan böjer ner huvudet så att luggen döljer ansiktet. Hon har pratat på om hur mycket hon har att göra, utan att hämta andan, tills hon till slut märkte att jag inte sa någonting. Då tystnade hon och la sedan till; ”Jag har märkt att jag har börjat glömma bort saker. Jag minns knappt vad jag nyss sa.” och sedan kom den första tåren. ”Det är bara för mycket och det tar aldrig slut. Vi får bara mer att göra hela tiden och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag räcker liksom inte till. Det är för mycket privat också.” Tårarna rinner nu nerför kinderna och hon torkar irriterat bort dem. ”Jag blir så arg över att jag blir ledsen nu också. Det har jag verkligen inte tid med och så känner jag mig svag. Jag vill inte vara svag.” Jag svarar eftertänksamt; ”Min gissning är att du har varit stark för länge och inte har fått den återhämtning som du behöver som människa. Jag gissar också att du behöver ett planeringssystem som kan hjälpa dig skapa ett realistiskt förhållande till din tid och vad du rimligtvis kan åstadkomma under dygnets timmar.”

Ibland kan vi bli överraskade när vi listat ner allt. Det kanske inte är så farligt som vi tror? Är det något som hjärnan tycker är otäckt så är det allt som är okänt. Det vi inte riktigt klargjort kan te sig mycket värre än det som är tydligt uttalat.

Vilka hjärnspöken brottas du med just nu? Skriv ner dem. Jag brukar jämföra med Steven Spielbergs skräckfilm ”Hajen” från 1975. Titeln symboliserar en vithaj på 7,5 meter som brutalt attackerar och slukar människor. Men när i filmen får vi se hajen? Den visas inte förrän i slutminuterna och då ser den verkligen plastig och rätt fånig ut. Men fram till dess har Spielberg oss i sitt grepp helt skräckslagna över något vi inte ens har sett. Vår fantasi är mycket värre än vad Spielberg någonsin skulle kunna hosta fram. Det vet varenda skräckfilmsregissör.

hajen5Så om din december ska vara så långt ifrån en skräckfilm du kan komma, se till att stanna upp och skriv ner vad du vill ska hända. Ska det bli en romantisk komedi, en action-thriller eller ”Ett päron till farsa firar jul”? Se till att vara schysst och ta bort de saker som kan vänta. Förhoppningsvis har vi ett liv även efter jul. I alla fall om vi ser upp för hajarna.

Passar på att önska dig en riktigt härlig första advent

Petra Brask

”En liten tröst när man känner sig trött i hjärnan
är att det bör vara ett bevis för att man har en.”
Carl Hammarén (1922-1990)

 

Är du förberedd?

stressStahler”Hej, jag undrar om du har tid med en intervju angående hur man förebygger stress inför julen? Och det är bråttom. Helst skulle vi behöva höras redan idag om jag ska hinna få klart artikeln i tid.” Jag läser mejlet från journalisten som arbetar för en stor känd tidning och tänker att det är den tredje intervjun på detta tema som jag gör. Den första gjordes redan efter semestern, den 4 augusti. Då var det svårare att föreställa sig sill och brysselkål. Nu känns det inte längre lika långt borta. ”När ska artikeln ut?” frågar jag nyfiket när jag pratar med journalisten. ”Jag menar det är ju hög tid att sätta igång nu om det inte ska bli stressigt.” Jag hör hur hon flämtar och sväljer som att hon nu både bävar inför att få ut artikeln i tid och att hinna med sin egen jul.

Att det närmar sig jul märks inte minst på att tempot skruvats upp ute på arbetsplatserna i Sverige, samtidigt som ljuset har skruvats ner. November är så mörk att mina grannar har börjat sätta upp delar av sin julbelysning redan. Första advent är nära. Men när jag frågar mina deltagare om de har börjat förbereda julen så verkar de förvånade över frågan. Julen? Det är väl ändå lite tidigt? Men om vi tittar i kalendern så kan vi se att den närmar sig med stormsteg. Det är inte så många helger att vifta på längre om du ska hinna med lussefirande, julklappsinköp och julbord.

Hur kommer det sig att för vissa människor är julen som en ”happening” varje år? Trots att vi har gjort det här några år nu, så är det som att det är en överraskning att det faktiskt ska ske i år igen? Ju närmre den 24 december vi kommer desto mer ökar hysterin. Längtan efter julkänsla, stillhet och frid kläms in i några minuters tystnad under ungarnas lussefirande på skolan, samtidigt som man sneglar på telefonen och känner adrenalinet stiga i takt med antalet mejl som rasar in.

Vad är det som gör att det känns som jul? Jag ställer frågan till mina ungdomar för att få reda på vilka förväntningar de har inför julen. Min dotter svarar omedelbart; ”Det är allting före julen som gör julkänslan. Advent och allt julpynt.” Min son säger sedan. ”Vi har lärt oss att göra köttbullar på hemkunskapen i skolan, så dom tänkte jag fixa i år.” Jag kan inte låta bli att se imponerad ut. Tonåringar är en härlig tillgång här hemma. Jösses, vad stora de blivit och vad mycket de kan hjälpa till med. ”Julgodis är viktigt. Har vi bokat in att vi ska göra julgodis?” Jag nickar och pekar på kalendern. ”Det gör vi på första advent.”

Jag delar in julen i tre delar; julmaten, julklapparna och julkänslan. Alla delarna behöver funderas igenom och förväntningar bör stämmas av med alla inblandade. Men först och främst får man fundera över hur man vill fira julen. Det blir mer och mer populärt att lämna julen hemma och åka iväg ifrån hela arrangemanget. Kanske har man lättare att hitta julfriden någonstans på en strand i ett varmt land eller i skidbacken med serverat julbord på fjällhotellet?

Jag tycker också det är viktigt att fundera igenom vilka man vill fira julen med. Jag hade en deltagare som såg alldeles förskräckt och sa; ”Det är så långt ifrån min verklighet att min fru, jag och barnen skulle våga ifrågasätta jultraditionerna och åka iväg och fira själva någonstans.” Han tittade längtansfullt på de exotiska resebilder han hade som skärmsläckare på sin dator. ”Släkten ska ju ha sitt.” sa han och suckade. ”Min mamma skulle förmodligen ha ihjäl mig om jag sa att vi ska resa bort i jul.” Men samtidigt som han sa det, såg han också lite nöjd ut. Det kanske är härligt med en stor tjock släkt som gör som de brukar? Det kan finnas något invant och tryggt med att checka av de där pinsamma punkterna under julhelgen. Så där, nu har svärmor spillt ut sillen i år igen, check. Och där kommer morbrors gamla jakthistoria, check. Så nu ska bara svägerskan klaga på att glöggen inte smakar som förr, men först ska vi alla se Kalle Anka, så att farfar får sin tupplur. ”Barn, barn, nu måste vi se på Kalle!” ”Men varför ser vi på det?! Det är ju inte ens roligt?”

Oavsett vilken jul du eller din familj har tänkt i år, så är det hög tid att sätta igång att planera och stämma av med alla inblandade. Se till att ni är klara över julklappsarrangemangen. Vem ska ge till vem? Hur mycket ska de kosta? Be om önskelistor och gör framför allt egna listor innan du ger dig ut i julhandeln. Det är svårt att förvänta sig att inspirationen ska komma i folkmyllret eller att du ens ska kunna komma ihåg vilka du skulle handla till. Jag har många deltagare som tänker shoppa julklappar på nätet hemma och till och med får hem dem inslagna och klara. Se bara till att beställa dem i tid. ”Det går ju också att hoppa över julklappar helt och hållet och istället skänka pengarna till bättre behövande. Det ska vi göra.” sa en av mina deltagare stolt i veckan.

Julmaten är också värd att planera i tid. Ifrågasätt vad ni verkligen vill ska finnas på julbordet och se till att alla får bidra. Mycket av julmaten går faktiskt att förbereda i god tid och laga innan den 24:e. Tänk på att göra listor även där. ”OurGroceries” är en fiffig gratis-app för telefonen där du kan börja skriva in dina shoppinglistor. Den är gratis och går att dela med dina familjemedlemmar. Den fungerar utmärkt resten av året också. Familjen skriver upp saker på den så fort något är på väg att ta slut hemma.

Julkänslan kommer du inte att hitta under granen. Den kommer inte heller av att det är en person som drar hela jullasset. Se till att fördela uppgifterna. Det ökar stoltheten, glädjen och känslan av gemenskap när alla får bidra och vara delaktiga.

Lika viktigt som det är att göra en lista över uppgifterna inför julen, lika viktigt är det att skapa en INTE-att göra lista. Fundera över vad som går att plocka bort? Finns det några omöjliga projekt, förväntningar, dåliga samveten som faktiskt är helt orimliga att försöka uppnå under den här tiden på året? Det magiska ligger i att skriva ner det. Då aktiverar du den logiska delen av hjärnan som har betydligt lättare för att avgöra hur realistiska dina tankar som flyger runt därinne i hjärnan, egentligen är?

jullugnTänk om det härligaste med julen är just nu? I förberedelserna inför den? Då vore det ju synd om vi missade att uppleva dessa fina stunder bara för att vi är så fokuserade på att hasta ihop allt till den 24:e december. Tänk om det är så med resten av livet också? Att när vi inte stannar upp och tar oss tid att reflektera och planera blir vi så stressade över allt det där som ska hända SEN, att vi glömmer att njuta av allt som händer just nu?

Önskar dig en härlig helg och vecka i stunden

Petra Brask

 

”Så som vi lever våra dagar,
så lever vi våra liv.”
– Annie Dillard

Är du på rätt plats?

aten”Vet ni varför ni är här?” Sorlet tystnar i det moderna konferensrummet. Förvånade ögon möter mig och ersätts snart av axelryckningar och ertappade ögonkast till varandra. Jag formulerar i ord det jag läser på deras kroppspråk. ”Jag får känslan av att ni är här för att er chef har sagt att ni ska vara det?” Generade leenden och blickar som tittar ner i bordet bekräftar det jag anar. ”Förstår också att ni hade en helgdag igår och nu bara har två dagar på er att hinna jobba ifatt innan det blir två dagars ledigt igen.” Deltagarna mumlar igenkännande och börjar nicka. ”Så på en skala 1-10 hur sugna är ni på att gå på utbildning hela dagen idag? Minus 7?” Lättade skratt utbryter i lokalen och de vågar möta min blick igen. ”Har ni många samtal ni ska hinna ringa, saker som ska fixas och det känns som att tusentals mejl väntar i inkorgen?” Deltagarna har nu full uppmärksamhet på mig och ser lika förvånade ut som att jag var en spådam som råkat gissa rätt stjärntecken på första försöket. ”Hur kan du veta det?!”

Det var nästintill omöjligt att ta sig igenom tullen i Bukarest med två Kosta Boda-ljushållare. Tulltjänstemannen bad mig riva upp presentpapperet och höll nästan på att slå sönder dem för att se om de hade något olämpligt i sig. När jag åker från Arlanda kan jag inte låta bli att köpa varianten som ser ut som en snöboll i glas till de fantastiska assistenter som hanterat hotell, flyg och konferensbokningar i länderna jag åker till. Det är dessutom så omåttligt förtjusta i vår svenska vackra glaskristall. Jag borde kanske haft med mig en liten gåva till chefen, som i vissa länder anses brukligt. Men jag ömmar för de där assistenterna som sällan ens får något tack för sina insatser. Att bli sedd och respekterad i våra dagliga gärningar kan skapa den där extra energin vi så väl behöver när vardagen kommer med sina utmaningar. Det kan vara en starkt bidragande orsak till om vi gillar vårt arbete eller inte.

Fördelen med att vara ute och resa är att jag får mycket reflektionstid, värdefull utvärderingstid då jag hinner fundera över varför jag hamnat där jag har hamnat och om det jag gör leder mig dit jag vill. Om inte, varför?

Kontoret i Bukarest är modernt och fräscht som alltid för det företag jag blivit ditkallad av. Ibland får jag påminna mig själv om vilket land jag befinner mig i, då deras kontor ser förvillande lika ut. Men det som skiljer är deltagarna. Den här gången kommer de in lite blyga i konferensrummet och undrande över vad som ska hända. Deras chef äntrar lokalen näst sist och är väldigt entusiastisk. Han är en stor utövare av time management och har insett för länge sedan vilken skillnad det gör i vardagen. När kursdagen är slut är han ännu mer exalterad och vi kommer överens om en uppföljningstid om tre veckor, då samtliga deltagare ska ha kommit en ansenlig bit på den handlingsplan för time management som vi enats om. Med en så klok chef som förebild känner jag mig oerhört trygg med att lämna kontoret och ta mig in till Gamla Stan i Bukarest för att äta middag. I taxin på vägen hem efter en god rumänsk måltid får jag 70-talsfeeling när jag inte hittar bältet i baksätet och inser att det inte finns något. När chauffören tänder ett bloss och undrar om jag kan visa honom vägen till hotellet, väntar jag bara på att Saturday Night Fever ska börja spelas på radion också.

Nästa morgon blir jag hämtad tidigt för vidare färd med flyg till Aten för att ta hand om samma företags grekiska kollegor. Jag slänger in väskan på hotellrummet och slänger ett beundrande ögonkast på dekorationen innan jag med kartan i handen tar mig ut till det väntande Aten. Målet är Akropolis, med den mäktiga vyn över staden och en god grekisk middag, innan jag tar en tidig kväll för att ladda inför uppdraget att effektivisera grekerna nästa dag.

Jag är inte förvånad när de kommer försent till konferensrummet på morgonen. Det är de inte ensamma om att göra första gången man går en time management-utbildning. Men resten av dagen får jag dem att respektera tiden. Det finns många effektiva knep för det som fungerar i samtliga kulturer.

Mitt under en workshop om epost-policy är ljudnivån och kroppsspråken i konferensrummet så högljudda och intensiva att jag tänker ”Nu är de ordentligt osams.” När jag frågar hur det går för dem. Ler de glatt och svarar. ”Good, good.” De fnissar åt min förvånade reaktion och förklarar att de har samma reaktion när de är i Sverige. ”You are so quiet when you’re having meetings in Sweden, we believe you hate eachother.” Jag nickar och vill inte berätta för dem att ibland gör vi nog nästan det, speciellt om någon tar upp något under punkten ”Övriga frågor.” Där rök chansen att mötet ska ta slut, så alla hinner i tid till nästa.

”Hur tycker ni det är att arbeta i ett företag som präglas av svensk möteskultur?” frågar jag deltagarna. ”Do you really want to know?” skrattar de tillbaka.

Under lunchen berättar jag att min son nyligen läst om Greklands historia i skolan och att jag var och besökte Akropolis kvällen innan. ”You have an impressing history.” säger jag entusiastiskt. Vilket får alla att utbrista ”Unfortunately it stayed in the history.” Det märks att de är mycket bekymrade över sitt land och sin ekonomi. När vi går ut på terassen och dricker kaffe i den härliga solen, står de och fryser samtidigt som de röker frenetiskt. ”Det är bara 17 grader och vi får inte röka inne på kontoret längre.” De ser förskräckta ut när jag tar av mig kavajen och vänder ansiktet mot solen.

När jag flyger hem kan jag inte låta bli att reflektera över vilket vackert land grekerna har, så fin natur, imponerande väder, fantastisk mat och så charmigt folk. Jag vet varför jag var där. Låt oss hoppas på att de också förstår varför de är där de är. Det är först då det går att göra en förändring.

Önskar dig en helg och vecka på rätt plats

Petra Brask

”Alla letar efter sätt att ändra världen,
men nästan ingen letar efter sätt att ändra på sig själv.”
Leo Tolstoy

 

Kaffe? Nej, tack.

Sheldon”Ursäkta jag måste bara öppna dörren, det kan vara vår avbytare.” Jag har svårt att uppfatta vad mannen säger, då orden drunknar i ljudet från radions skräniga musik som ekar i den stora bilhallen. Runt bordet i en liten fikadel av lokalen sitter mina deltagare och tittar förväntansfullt på kurshäftena framför sig och sedan på mig. Mannen som verkar tro på multitasking kommer springande tillbaka tillsammans med en väderbiten herre med en harmonisk utstrålning. Han hälsar nyfiket och lovar sedan att ta hand om kunderna medan vi har utbildning. Han sätter sig bredvid oss med blicken mot entréhallen. Nästan genast kommer det in en mycket strikt klädd kund som inte alls har sikte på den väderbitna bilförsäljaren. Han vill prata med högste chefen vid mitt bord. ”Stör jag?! Eller har du tid med en kopp kaffe?” VDn för bilföretaget ser min stränga blick och vrider sig på sin stol.

Det sägs att omväxling förnöjer. I så fall borde jag vara förnöjd, med tanke på alla olika miljöer och situationer som kunderna drar med mig till. Jag har utbildat i skyddsutrustning i byggbodar, sterilklädd i laboratorier och med spypåse i obduktionssalar. En utmanande vardag för mina deltagare där de vill ha kunskaper i hur de kan jobba effektivare. Men den här veckan var första gången jag utbildade i en bilhall med pågående försäljning och radion på högsta volym. Borde jag ha tackat nej under de förutsättningarna?

Varför tackade jag inte nej? Ja, i mitt fall är det lätt. Tiden och intresset finns. Men så är det långt ifrån alltid i vår vardag. Jag möter ofta människor som säger att de borde tacka nej till möten, uppgifter, event, luncher etc. men som klagar på att livet springer på så fort att de inte hinner reflektera över vad de borde säga ja eller nej till. Jag träffar deltagare som inser att de måste boka in regelbunden tid för att reflektera varje vecka. Den tiden kommer liksom inte av sig själv. Under reflektionstiden inser de vad de behöver välja bort till förmån för det de vill ha mer av.

Men med ett nej kan det komma besvikelse och t o m ilska. Det kan förstås kännas jobbigt. Så vissa deltagare erkänner att de säger ja till fler saker än de har råd med för att det är minsta motståndets lag. Andra deltagare säger att de vill vara alla till lags. ”Jag vill bara att alla ska vara glada.” Så fint? Då kommer alla att vara glada… utom du själv.

Självklart kommer det inte bara negativa reaktioner med ett nej. Många gånger kan vi få sympatier och positiva reaktioner beroende på hur vi framför vårt nej. Nejet kan t o m leda till att vi får hjälp. Men det finns en grundläggande rädsla i att säga nej, då vi tror att människor kommer utesluta oss ur gemenskapen, tappa respekten för oss, tycka mindre om oss. Vår reptilhjärna kan hitta på en uppsjö av oroskänslor inför ett nej. Men när vi synar denna oro i sömmarna och i ljuset av logik, så inser vi snart att det jobbigaste med ett nej, är vår oro inför att säga det.

”Jag hade en tuff uppväxt så jag vill bara att alla ska vara glada.” mannen som jag sitter och coachar har farit runt som en skottspole hela dagen. Medan andra häller upp kaffe till sig själva, hinner han serva tio kunder och curla sina kollegor så de spinner som katter. Han berättar själv att han får ångest av att vara stilla. ”Då har man ju inget värde.” Han har snälla bruna ögon och jag önskar att han kunde se på sig själv med mildare blick.

”Att göra alla glada är ett omöjligt uppdrag.” säger jag lugnt och ser hans oroliga uppsyn. ”Är det?!” flämtar han förskräckt. ”Ja, det är det. När du säger alla, menar du alla i Kina då också?” Han ser förvirrad ut och säger; ”Nej, såklart inte.” Bra, då kan vi ta bort ca 1,5 miljarder människor som du inte behöver oroa dig för. ”Hur är det med Indiens befolkning, inkluderar du dem? Alla människor i Afrika?” Han skakar på huvudet. ”Så när du säger alla, vilka menar du egentligen?” Hans axlar sjunker och det ser ut som att han tar ett djupt andetag för första gången den dagen. ”Jag menar bara mina kollegor och kunderna som kommer in här.” Jag nickar och fortsätter; ”Och inte ens de kommer du att göra glada hela tiden. Det är inte ens eftersträvansvärt. Alla som kommer in här vill inte köpa en bil. De vill bara ha kaffe och klaga över vädret, skatten och sophämtningen. Du är här för att sälja bilar och det här är inte klagomuren. Om du ska hålla i längden behöver du välja noga vad du lägger din tid på. Vissa saker behöver du välja bort och säga nej till.” Mannen framför mig börjar skratta. ”Vad skönt, för vissa saker är jag väldigt trött på.”

När jag lämnar företaget för dagen har jag en varm känsla i magen. De behövde många tips i struktur och planering, helt klart, och mötet med dem gjorde ett bestående intryck. Ser framför mig hur de snälla bruna ögonen fylldes med tårar när jag förklarade att hans kollegor tycker att han är så proffsig i sitt jobb och en riktig förebild. De önskar bara att han kunde säga nej ibland. ”Det trodde jag aldrig. Att någon skulle se upp till mig.”

Jag är glad att jag tog uppdraget trots den utmanande miljön att undervisa i. Nästa vecka reser jag till Bukarest och Aten för att effektivisera rumäner och greker. Undrar om det är något jag borde ha tackat nej till?

Önskar dig en noga utvald helg och vecka

Petra Brask

”Om du alltid säger Ja till andra. Vem är det då du säger Nej till?”

Konsten att säga Nej

Vem är den viktigaste personen i rummet?

Stockholm”Vem är den viktigaste personen här? Vem är din chef? Gå till spegeln och fråga din chef vilka mål du har? Vad vill du ha mer av och vad vill du ha mindre av i ditt liv?” Den äldre mannen på scenen pratar till oss 500 i publiken som att vi alla var där ensamma med honom. Han har lika vitt hår som jultomten och utstrålar värme men också skärpa. ”De flesta människor har inte tänkt igenom sina mål, varken på jobbet eller hemma. Tänk dig att någon ber dig hämta en portfölj med en miljon kronor. Du får dem. De är dina och de finns någonstans i Stockholm. Men du tar inte reda på adressen. Du åker runt planlöst i Stockholm i flera år och hoppas att någon ska stå där en dag mitt på gatan och vinka och räcka fram miljonen.” Skratten dånar i lokalen. Effektivitetsgurun Brian Tracy fortsätter allvarligt. ”De flesta människor vet inte vart de ska och ändå är de missnöjda.”

Den här veckan har jag, utöver en mellanladning i Sundsvall och två föreläsningar i Solna och Älvsjö, varit på Berns två gånger. Ena gången för att utbilda och andra gången för att utbildas. Det var med stor förväntan som jag och min kollega, Monica, promenerade längs med Nybrokajen bort mot Berns för att få en heldags utbildning med effektivitetsgurun Brian Tracy. På köpet fick vi också lyssna på Microsofts Sales Manager, Pontus Haglund och Kevin Scott från LinkedIn. Men det var förstås Brian som briljerade.books

Det stod inget om hans ålder, men man får anta att den är ansenlig, när man läser om vad han gjort. Han har utbildat på över 1.000 företag, talat till över 5 miljoner människor på 5.000 seminarier i 67 länder världen över. Han har studerat, forskat och skrivit i 30 år inom ämnen som ekonomi, historia, affärsstrategi och psykologi. Han har 66 bästsäljande böcker som översatts till 42 språk. Och trots att Pontus Haglund på Microsoft delade med sig av många boktips, gjorde han fadäsen att inte nämna en enda av Brians böcker. Något som han fick äta upp så fort Brian tog till orda.

Herr Tracy använde inte en enda powerpoint-bild utan hade istället sett till att vi satt med varsin bok där vi fick anteckna hans viktigaste lärdomar på sidor som hade förskriven text och bara lämnat små luckor för nyckelorden. Det var ungefär som att lösa korsord. I pauserna fann jag mig fylla i sidorna i förväg, för att försöka lista ut nyckelorden redan innan Brian sagt dem och jag var inte ensam om att göra det. Fascinerat såg jag hur han fått oss alla engagerade i hans kunskapsområde. Om någon missade något nyckelord höll vi upp böckerna till varandra och hjälpte tyst till att fylla i de värdefulla orden. Där satt slipade företagsledare, chefer och beslutsfattare, men han fick oss alla att bete oss som skolelever där vi andäktigt tog till oss hans expertis.

Det som fascinerade mig mest var just avsnittet som handlade om mål och att vi missar att verkligen detaljerat formulera och fokusera på våra mål. Därför delar jag med mig av en förvånansvärt enkel övning här:

  1. Bestäm dig för vad du vill uppnå.
  2. Skriv ner det tydligt och specifikt.
  3. Bestäm en sluttid för när du ska ha uppnått det. Sätt upp delmål med sluttider om det är ett stort mål som sträcker sig över längre tid.
  4. Gör en lista med allt du kan komma på att du kan göra för att nå ditt mål.
  5. Organisera sedan listan; a) Vad är första steget? b) Prioritera listan. Vad är mer viktigt, vad är mindre viktigt?
  6. Sätt igång genast med första steget för att nå ditt mål, vad det än är.

Gör en lista på 10 mål som du skulle vilja uppnå inom det närmaste året.

  1. ______________________
  2. ______________________
  3. ______________________
  4. ______________________
  5. ______________________
  6. ______________________
  7. ______________________
  8. ______________________
  9. ______________________
  10. ______________________

 

Tänk dig att du skulle kunna nå ett mål på din lista inom 24 timmar. Vilket mål skulle göra den största förändringen till det bättre i ditt liv då?

_______________________________________________________________________________

Brian Tracy

Bestäm dig redan innan för att du aldrig kommer att ge upp oavsett vad som händer. Bara genom att ha satt ett mål och bestämt dig så får du energi. Det ger din hjärna något positivt att fokusera på. Men tänk om du inte når ditt mål? Även den frågan har Brian Tracy svaret på. ”Javisst, men tänk om du når det? Då har det inte kostat dig någonting. Fråga din chef i spegeln vad han eller hon skulle tycka om det?”

Önskar dig en målinriktad vecka och helg

Petra Brask

 

”You can’t build a reputation on what you’re going to do.”
Henry Ford

 

Sida 9 av 48« Första...7891011...203040...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask