Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

Mejlen slösar med din tid och skapar stress

Även om vi blivit bättre på att hantera e-post så är det fortfarande stressande för många. I grunden beror det på att vi är sociala varelser, enligt e-post-forskaren Olle Bälter.

Stresströskeln har höjts i arbetslivet och det gäller även e-posten. Samtidigt som vi klarar av fler mejl i inboxen och är mer medvetna om riskerna så är e-post-stressen fortfarande ett problem för de deltagare och företag vi möter under våra effektivitets utbildningar. När uppstod detta gissel som kallas mejl? Heter det verkligen mejl eller heter det e-post? Hur hanterar vi den då effektivt, så vi slipper stress?

Olle Bälter som har forskat om e-post på KTH säger att vi är sociala varelser och att nyfikenheten att läsa ett nytt mejl är så hög att vi inte hanterar det rationellt.  En av mina deltagare berättar att han efter första kurstillfället kommit på sig själv flera gånger med att helt i onödan avbryta det han hållit på med bara för att läsa ett mejl, som inte ens är viktigt. Även om man bara tittar till på ett mejl så har det stor påverkan på effektiviteten.

Det tar mellan 30 sekunder och tre minuter efter att man läst meddelandet tills man är tillbaka helt i tankarna till uppgiften där man lämnade den, enligt Olle Bälter.

Jag lägger märke till att Olle använder ordet e-post när han talar till media eller skriver om det. På svenska används ofta det engelska ordet mail, med den försvenskade stavningen mejl, för såväl e-post som e-brev, trots att mail egentligen bara betyder ”post”. Svenska datatermgruppen rekommenderar att man använder sig av e-post för tekniken och e-brev för själva meddelandet.

E- posten uppstod i mitten av 1960-talet som meddelanden mellan användare på samma dator. 1969 blev det möjligt att skicka meddelanden också till en dator långt borta. Så småningom övergick de flesta system att använda Internet och SMTP. Sedan dess har mängden e-post ökat explosionsartat. Nu skickas varje år omkring 60 000 miljarder (= 60 biljoner) e-brev över hela världen. Det motsvarar omkring två miljoner meddelanden varje sekund. Det första e-brevet mellan regeringschefer skickades 4 februari 1994, då Carl Bildt som statsminister skrev till president Bill Clinton (det här var före Monica… Lewinsky…misstänker jag…).

GÖRA – SPARA – KASTA

Hur gör vi det här effektivt då? Våra kursdeltagare får lära sig att hantera sin e-post på ett enkelt och smidigt sätt. De lär sig att dela in användningen av mejl i tre kategorier:

GÖRA; Om ditt mejl går att hantera på några minuter gör du det med en gång om det tar längre tid drar du över det till ditt e-postprograms att-göra lista och sätter en tid för när du senast ska ha gjort det.

SPARA; Kan det vara användbart och viktigt? Är det intressant för dina arbetsuppgifter? Ja, då bör det sparas i en lättanvänd mappstruktur som är levande och som rensas och uppdateras allteftersom ditt arbete utvecklas.

KASTA; En studie som ett universitet i England gjorde på 400 chefer i Europa visade att 1/3 av all e-post de fick var helt onödig. När vi gör tidstudier på våra deltagare fyller de i att de lägger mängder av timmar (i genomsnitt 8 timmar per person och vecka enligt min senaste grupp) på att hantera onödig e-post – oanvändbar eller ointressant information/kommunikation som inte fyller något av deras behov. Frågan är ju varför de fick den informationen från början? Om du nu får den, se till att kasta den med en gång och lär dig skapa regler för e-post som kan gå direkt till papperskorgen. Se till att be om ändringar om du står på sändlistor och får information du inte behöver.

När jag träffade en av mina grupper för sitt andra utbildningssteg i veckan, såg de lyriska ut över frågan om vilken förändring kring e-posthanteringen som gjort att de frigjort mest tid sedan sist. ”Stänga av plinget!” säger en i gruppen snabbt och de andra nickar glatt och instämmande. Tänk att en så enkel sak kan göra en så stor skillnad!

Stäng av plinget eller annat som visar att du fått mejl. Datorn ska inte avgöra när det passar att läsa e-post. Mitt råd är att gå in i inboxen 3-4 gånger per dag;  morgon, lunch och eftermiddag. Det passar inte alla men för många räcker det faktiskt. På så sätt kan du istället flytta din fokus från din in-korg till din kalender och att-göra lista och lättare prioritera de uppgifter som skapar mest värde i ditt arbete.

– Skönheten och farligheten med e-post är att det är så lätt att bli av med saker. Många känner sig nöjda med sig själva när de har formulerat några frågor i ett mejl och snabbt skickat iväg det. Det gäller att inte ha för bråttom, anser Olle Bälter.

– Genom att slarva i första skedet gör man både sig själv och andra en otjänst. Det händer alltför ofta att den som får ett mejl svarar på något annat på grund av att frågan inte är entydig, eller skickar tillbaka en fråga om vad som menades.

Jag instämmer helt med Olle och uppmanar mina deltagare att tänka till på hur mejlet går att formulera för att göra det lätt för mottagaren att förstå och svara på. Då ökar chansen att få ett snabbt och bra svar tillbaka så att ärendet kan avslutas. Ha heller inte för bråttom när du svarar. Tänk till en extra gång på om du verkligen har besvarat frågan, annars kommer den snart tillbaka igen…

… som ett brev på posten…

…eller i mejlen…

Till sist; Hantera din mejl när du verkligen har tid att hantera den, se till att avsluta och besluta om det som finns där och sluta sitta som en gråsparv och titta upp och ner i din in-box. Att öppna och stänga mejl som du redan har läst hundra gånger utan att fatta några som helst beslut är ett enkelt sätt att få dagen att gå, men tänk om det finns roligare sätt att spendera din tid på?

Nu har jag gjort min fredagsreflektion och rensat upp i min mejl och i mitt huvud, det känns skönt. Ser fram emot att ladda batterierna inför nästa vecka och helgen är lovande med mycket fri tid som jag tänker slösa bort på mig själv och familjen. Eller tänkte… ända tills min dotter sa imorse ”Mamma, vad ska vi göra till helgen, vi måste väl ändå GÖRA något?!!”… Ja, måste vi det…?

Passar på att önska dig en trevlig helg!

Petra, Effektivitetskonsult

”Den tid du vill slösa bort, är inte bortslösad tid.”
Bertrand Russell (1872-1970)

källor:
IDG 26 feb -10
Wikipedia
KTH och Olle Bälters ”Electronic mail in a working context”

De 125 mäktigaste i svenskt näringsliv


Den 8 mars var det dags igen. För hundrade gången firades den Internationella Kvinnodagen och mina väninnor och jag skickade hurtiga sms till varandra och grattade oss själva. Kvällen hade jag vikt åt Veckans Affärers gala i Konserthuset där prestigefyllda priser delades ut till kvinnliga toppar inom svenskt näringsliv.

Ståendes bland Sveriges kvinnliga elit, som var uppklädda till tänderna, önskade jag mest att jag var journalist och hade rätten att sticka upp en mikrofon ibland de 1300 församlade för att fråga; Vad har du offrat för att komma dit du är idag? Var det värt det? Tror du att vi någonsin kommer att uppnå jämlikhet i de 254 börsnoterade bolagen i Sverige?

Nu fick jag istället kasta mig över den italiensk-inspirerade buffet-tallriken med den fiffiga hänganordningen för vinglaset, medan jag spanade omkring mig för att uppfatta ansikten och samtal mellan de framgångrika. Till min hjälp hade jag en kär och underbar kund från Bonniers, som glatt och lätt levererade namn på namn i mitt öra, när jag såg ansikten som jag kände igen och inte kunde placera.

ÄR MAN STARK FÅR MAN VARA SNÄLL

Alltför snart var det dags att sätta sig ner och njuta av Camilla Wagner, moderator för kvällen och VA’s reporter som var klädd i en något oformlig svart klänning från Dagmar, hennes kollega och sparringpartner på scenen, Anna Körnung, VA’s Chefredaktör, var klädd i en likadan, fast vit. Fast vad gör det, när man är stark och snäll och ger röst åt de som normalt inte har tillgång till media?

Genom sin insats har Camilla fått Fredrika Bremer-priset för sitt gedigna arbete att lyfta jämställdshetsfrågan och arbeta med att förändra de normer, fördomar och strukturer som finns i näringslivet idag. EU-kommissionen har uppmärksammat hennes arbete med att ta fram de 100 bästa arbetsplatserna för kvinnor och Camilla ska ner till Bryssel och dela med sig av de analyser och slutsatser de dragit av denna omfattande studie.

ÅRETS ANDERS-INDEX

Utöver listan på de 125 mäktigaste kvinnorna fick vi också en rapport på årets Anders-index, VA’s uträkning på hur många börs-VD:ar det finns med olika namn… Utav de 254 olika börsnoterade bolag vi har i Sverige idag finns det:

15 Anders

13 Johan

11 Hans

11 Lars

10 Per

9 Fredrik, 9 Peter och 9 Jan

8 Magnus

7 Mikael

6 Mats

5 Jörgen

5 Erik

och

4 Kvinnor

13 manliga förnamn delar på 118 VD-jobb av 254 alltså 46%.

1,7% av alla VD:ar är kvinnor… Nu förstår vi ju att den Internationella Kvinnodagen fortfarande behövs!

Det finns också en branchindelning för året, berättade Camilla, t ex om du jobbar på ett lastbilsföretag så lönar det sig att heta Leif och om du vill vara VD i Byggbranschen ska du heta Johan.

Men nu var jag ju inte där för att höra om alla män, jag ville ju veta mer om vad kvinnorna hade åstadkommit under 2009?

DU KAN INTE LIGGA MED ALLA

Jag fick snällt ge mig till tåls medan Camilla berättade att hon av en kollega fått höra att ”Du kan inte ligga med alla.” Jag hickade till i min stol på fjärde raden och undrade om jag hade hört rätt, där i Konsertsalen med alla mäktiga..? Camilla fortsatte ”Jag förstår att det inte är Ok att ligga med alla, men jämställdhet kräver samarbete och att vi driver frågan så långt vi bara kan… så därför tänker jag ”ligga” med alla. Jag tänker vara en riktig ”slampa”. Jag slappnar av och förstår att hon syftar på samarbete. Det är bra, jag är lugn… tills hon plirar till på scenen och frågar:

”Känner ni till liggstraffet? Det är tyst i salen när vår moderator imiterar en basröst och mullrar ”Ja… hon kanske är kompetent då… men jag skulle aldrig ligga med henne!”

De förlösande skratten från de 1300 i salen värmde gott och jag funderade i mitt stilla sinne på om jag någonsin tänkt så om Sverker Olofsson på PLUS? ”Ja.. han kanske är kompetent, men jag skulle aldrig…” Nä, jag tror inte det.

DE TOG PRISET

Priset till Sveriges mäktigaste kvinna gick till en härlig, energifull kvinna klädd i svart med starkt gröna inslag, Lena Olving, 53 år. Vice vd på Saab. Efter 25 år i bilbranschen fick hon luft under vingarna och blev operatitivt ansvarig för Sveriges största bolag inom försvars- och säkerhets sektorn. Hon kunde busvissla som en hel karl och var helt klart värd ett pris.

Årets förbättrare blev Sophie Stenbeck. Som ordförande i Hugo Stenbecks stiftelse med tillgångar på 400 miljoner kronor har hon startat ”Playing för change” där åtta svenska sociala entreprenörer får lön och coachning under ett till tre år för att förverkliga sina idéer och ge barn och ungdomar ett bättre utgångsläge. Sophie kunde inte vara på plats själv för att ta emot sitt pris. Har man 400 miljoner kan det ju vara svårt att hinna med, tänker jag.

Årets entreprenör blev Joyce Kimwaga Lundin som hjälper invandrarkvinnor ur socialbidragsfällan genom att förmedla räntefria starta-eget-lån på upp till 25 000 euro. Hon värmde mitt hjärta. JOY-ce tänkte jag, du är nog en ängel som gör mycket gott här på jorden.

Priset till årets sanningssägare gick till Ebba Lindsö, som modigt och självutlämnande avslöjade maktstrukturerna i hela det svenska näringslivet i boken ”Livet, makten och konsten att vara sig själv”. Ebba berättade också om hur hon i början av sin karriär supit sina manliga kollegor under bordet genom att ha tummis med bartendern och få sina drinkar serverade utan alkohol.

Årets nykomling blev en tuff Amanda Koutra, ny VD för Carat, som sprudlade av självförtroende och som inte tvekade det minsta att mitt i en brinnande finanskris ta på sig jobbet att leda en mediabyrå i tider när ingen ville annnonsera.

Årets nytänkare, Charlotta Wikström, Eniro, flyttade jämställdhetsarbetet från ledningsgruppen ut i organisationen, genom att låta alla anställda utmana sina fördomar och komma med egna lösningar. Charlotta sa klokt att en jämställdshetsplan ska inte vara ett dammigt dokument inlåst på en HR-avdelning. Härligt, Charlotta!

Jacob Wallenberg hade inget emot att få priset för ”Gubben mot strömmen”. Han gör mer än bara pratar. Han har bl a gett sin vd jämställdhetsbonus och föreslagit att styrelserna utökas med platser vigda för kvinnor för att påskynda utvecklingen.

FÖR HÖGT PRIS?

När priserna var utdelade, musikerna färdiga och applåderna ebbade ut, så rann vi i en strid ström nerför trapporna och till mera mingel och bubbel i foajén. Jag hängde kvar en lagom lång stund för att få med mig en svart kasse hem som det stod Veckans affärer på och där jag fick tidningen, lite smått och gott och ett paket gröna ljus. Passar kanon till påsk!

Jag fick inte svaret på vad dessa mäktiga offrat för att komma dit de är idag, men jag fick klart för mig att jämställdhetsarbetet är en lång och tidskrävande process och att de kvinnor som jag mött under kvällen helt klart är förebilder. Jag hoppas att de inte fått betala ett för högt pris för att få kvällens pris. Jag vet i alla fall att jag njöt av en trevlig kväll, i gott sällskap med många härliga skratt. Det är livet det!

Petra, Effektivitetskonsult

”Life is what happens while you’re busy making other plans.”
John Lennon

7-9 saker i huvudet samtidigt…

Minnet är det som gör att det är möjligt att lagra information. Inlärning och minne går hand i hand. Man kan säga att minnet är det konkreta, lagrade resultatet av inlärningen

Har du någon gång under en av våra effektivitets utbildningar hört att du kan ha 7-9 saker i huvudet samtidigt? Var kommer den informationen ifrån?

Man brukar skilja på korttidsminne och långtidsminne. Korttidsminnet kan vara från några sekunder till några timmar. Det har en begränsad kapacitet, som varierar mellan olika individer (och mellan män och kvinnor…?)

Långtidsminnet är långtidslagring av minnet. För att informationen ska komma till långtidsminnet så behövs det att informationen är väsentlig för individen.  I motsats till korttidsminnet innehåller långtidsminnet mycket information.

Korttidsminnet (KTM) Information som vi uppmärksammar kan föras till KTM. Eftersom uppmärksamheten är selektiv når en stor del av informationen aldrig KTM utan vi måste koncentrera oss på informationen om den skall föras dit. Inmatning i KTM kan ske visuellt (en mental bild), akustiskt (ljud) och semantiskt (baserad på mening). Väl där kan informationen repeteras och på så sätt stanna kvar längre. KTM har en begränsad kapacitet. Man brukar säga att det har 7+-9 lagringsfack dvs vi kan hålla kvar 7+9 enheter samtidigt i KTM. Detta varierar dock mellan olika individer. Det bästa sättet att hålla kvar informationen i KTM är genom repetition. Medvetandet är då upptaget så att ingen ny inmatning kan ske och därför sker inte heller någon undanträngning av information.

Minnet & Inlärning
Studier visar att minnet avtar kraftigt med tiden och redan efter en dag kommer man ihåg endast 25 % av den inlärda mängden. Det är lättare att komma ihåg det som är i början och i slutet av ett inlärningspass samt det som är avvikande. Använder man flera sinnen vid inlärningen är det också lättare att minnas, men det viktigaste sättet att hjälpa minnet är att repetera.

Av den anledningen tror jag på uppföljning, att inte bara träffa deltagaren en gång, utan följa upp och repetera, coacha och se att resultatet består… på lång sikt.

Petra, Effektivitetskonsult

Vanor och beteenden

”Nej, men hej, vad kul att se dig igen! Läget? Du har inte ändrats någonting se’n sist…” skrattande får jag en björnkram av just Björn, en gammal deltagare som gick en effektivitetsutbildning för mig sju år tidigare. Jag är säker på att jag har förändrats en hel del under de år som gått, min badrumsvåg är löjligt avslöjande på den punkten…

”Petra, vårt problem är akut, hela säljkåren tycks ha fastnat i mejl-träsket… bland annat…” Björn har nu blivit ansvarig försäljningschef på ett teknikföretag och insett att de behöver hjälp… att förändra sina vanor… ”Kan du hjälpa oss att frigöra tid så att vi hinner ta hand om våra kunder?” Björn lägger huvudet på sned och tittar hoppfullt på mig.

Ja, det är ju frågan, kan man verkligen förändra någon eller något? Varför är vanor så viktiga? Vilka egenskaper behöver du för att skapa en förändring?

Ordet vana härstammar från latinets habitus, som betyder dräkt. Du klär dig i en mängd vanor, som fysiska handlingar, attityder och reaktionsmönster. Vissa hjärnforskare hävdar att minst 99 % av allt vi gör dagligen styrs vanemässigt. Dina vanor utgör din personlighet och är en självklar del av dig. Därför finner du trygghet i dem. Du har oftast bra argument för att slippa förändra din personlighet, och alla som har försökt vet hur svårt det är att bryta ett vanemönster…

Anledningen till att de flesta förändringsprocesser går mycket långsamt är att de kräver mycket mod. Viljan att förändras finns där, men rädslan för konsekvenserna är starkare. Det är skrämmande att lämna den invanda tillvaron bakom sig, även om livet känns förtvivlat sorgligt. Du vet vad du har, men inte vad du får. För att åstadkomma en förändring kan du ta hjälp av följande egenskaper:

Vilja – Det blir ingen förändring om inte viljan finns.
Mod – Våga frångå tryggheten i det bestående.
Uthållighet – Det kan vara mödosamt att ändra på attityder, rutiner och regler.
Fantasi – Tänk nytt och ifrågasätt det invanda.
Flexibilitet – Du behöver kompetens och prova nya metoder och tekniker.

Att släppa taget om tryggheten kan göra oss livrädda. Hellre lever vi som halva människor än överger det vi kallar trygghet. När jag försäkrar Björns säljare att vår effektivitetsutbildning inte är något nytt, att de egentligen känner till det här men inte fått tiden att tillämpa det tidigare – slappnar de av och slutar vara rädda för att jag ska inleda dem i en ovan förändring. De andas ut och tycker att jag är en rätt hygglig prick, som faktiskt är där för att hjälpa dem frigöra tid till det som är viktigt. Björn ler stort när alla säljare tömt sina in-korgar och fått en mängd verktyg för att kunna fokusera på kunderna igen.

Så här på min fredagsreflektion inser jag att det börjar bli dags att träffa Niklas. Det går inte att skjuta upp längre. Niklas är personlig tränare och hygglig nog att hjälpa mig med min träning, eller ja, vilken träning? Men det är ju det Niklas, ska ändra på, eller var det jag som skulle ändra på det…

”Att våga är att förlora fotfästet en stund.
Att inte våga är att förlora livet.”

Sören Kierkegaard

Petra, Effektivitetskonsult

Delmål – förhalning & perfektionisten…

”Det är så mycket nu och det känns som att det aldrig tar slut.” en av mina deltagare för veckan, en trött småbarnspappa tittar på mig och suckar. ”Jag har så mycket att ta tag och jag vet inte i vilken ände jag ska börja?”

Under kursdagen har vi bland annat pratat om vikten av att sätta upp mål och att ha delmål som kan ge dig avslut (och känslan av belöning) längs vägen.

Småbarnspappan fortsätter att prata och suckar över hur jobbigt allt är. Han har fått svårt att sova på nätterna och under vargtimmen listar han allt han ska göra i sitt huvud och känner hur uppgifterna ter sig obeskrivligt stora. Jag tittar på min klocka och ser att han spenderat en omedveten halvtimme av vår gemensamma tid åt att prata om hur mycket han måste ta tag i. Jag funderar stillsamt på hur mycket tid han ägnar sig åt att oroa sig för allt han har att göra, istället för att faktiskt ägna tiden åt att göra det…?

Hans kollega sitter mittemot och blir nu uppslukad av konversationen. Han nickar instämmande och berättar om hur han förra veckan hade bestämt sig för att jobba hemifrån för att bli klar med ”Rapporten” med stort R, en jätterapport som han i månader ägnat minst en timme per dag åt att tänka på… hur stor och jobbig den är.

”Jag gick upp i god tid, drack kaffe och åt en macka, medan jag mentalt gjorde mig redo för att köra igång, men så började jag fundera på hur stor rapporten var och tänkte att jag bara skulle ta en cigg först… Sen sätter jag igång…”

Herrarna tittar på varandra och nickar i samförstånd.

”Väl inne vid datorn efter ciggen kom jag på att det ändå är bäst att bara kolla på e-posten så att jag sen kan fokusera på uppgiften. Jag hade då fått ett mejl från min fru om att vi skulle komma ihåg att boka biljetter till London. ”Vi”, betyder ju ”jag”, har jag lärt mig och tänkte ”Bäst att jag gör det nu.” och där gick ytterligare tjugo minuter… Sen kom jag på att det kanske är bäst att jag slänger i en maskin tvätt också, så vi har nåt rent att packa ner till London… Jag går sen och tar en cigg till och funderar på innehållet i rapporten.”

Jag ler åt det faktum att han hellre ägnar sig åt något så tråkigt (i mina ögon) som att tvätta än att faktiskt göra den här rapporten. Han fortsätter energiskt att beskriva sin arbetsdag med yviga gester.

”När klockan är fem i tolv och jag fortfarande inte har börjat på rapporten, som nu börjar bli riktigt bråttom, får jag ångest och demoner. Nu börjar tankar komma upp om att jag kanske skulle kunna skjuta på det här mötet där rapporten ska presenteras. Jag blir upprörd; vad f-n begär dom… att man ska behöva komma med en sån här omfattande rapport… Jag lägger ner ytterligare någon timmes tanketid som handlar om varför rapporten borde vara betydligt mindre nu när jag har så kort med tid…”

Hans kollega ler medlidande och mumlar att ”Ja, jo, det där känner jag igen…”

”Jag har precis börjat skriva på det första stycket i rapporten när dörren till vårt hem slås upp och barnen kommer hem från skolan. De ropar glatt ”Pappa, pappa, gissa vad vi har gjort idag!” Pappa har mycket att stå i nu, mycket att göra, stressad… mumlar jag frånvarande… Barnen suckar, det har du ju alltid… Jag hamrar nu frenetiskt på tangenterna…”

Kollegorna skrattar förlösande tillsammans och undrar om det här skulle betecknas som vansinne i en by i Afrika till exempel.

Jag förklarar lugnande att det inte är vansinne utan ett högst vanligt förekommande förhalningsbeteende som drabbar alla människor ibland, t o m i Afrika.

Förhalning eller uppskjutarbeteende innebär vanemässig senareläggning eller undvikande av handlingar, beslut och arbetsuppgifter. Man undviker viktiga aktiviteter till förmån för aktiviteter som kanske också måste göras men som har lägre prioritet, eller som inte alls bidrar till att man uppnår sina mål, exempelvis dagdrömmande eller datorsurfande.

Förhalning är vanligt i samband med perfektionism, på grund av en tendens att negativt utvärdera resultat och sin egen insats. Förhalning börjar ofta med att arbetsuppgifter uppfattas som större eller svårare än de är och inträffar ofta när ett val måste göras mellan en större uppgift och mindre uppgift.

Småbarnspappan avslutar sin berättelse ur sitt liv med en resignerad suck ”Det blev en sen kväll framför datorn… Frugan fick natta barnen… igen… och på morgonen upptäckte hon den oupphängda tvätten i tvättmaskinen…”

Tänk om han hade styckat elefanten, d v s delat upp uppgiften i mindre delmål, så att han snabbare kunde komma till delavslut. Varje avslut är en belöning, en endorfinkick i kroppen, som ger extra energi. När uppgiften blir för stor och omfattande har hjärnan svårt att få en överblick över delarna och tiden fram till ett avslut (och en belöning) känns oändligt.

Börja din arbetsdag med att hjälpa dig själv i processen och fråga; Vad är nästa steg? Hur skulle det kännas att ha gjort det? Fokusera på en sak i taget, ett avslut i taget och medan du gör det ska jag fokusera på min veckoplanering.

Den fråga jag behöver ställa mig nu är: ”Hur går det med min träning? Vad är nästa steg?”

Petra, Effektivitetskonsult

”Om du vill ha ont om tid ska du ingenting göra.”

Anton Tjechov, 1860-1904

Sida 47 av 49« Första...102030...4546474849

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask