Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

Tidsoptimist? Hur lång tid tar det egentligen?

”Titta här!” Den finska chefen visar mig sin excel-fil där hon jämför sin uppskattade planering med vad den blev i verkligheten.  ”Power Point-mallen hade gamla logon, jag spenderade tjugo minuter bara med att söka efter en liknande presentation, som en kollega gjorde förra året. Det gick en kvart för att försöka få den där jäkla rubriken att liksom flyga in över bilden. Och då var jag inte ens klar med texten!” De fräcka röda pumpsen stampar otåligt under skrivbordet samtidigt som orden lämnar hennes mun i en strid ström av konsonanter och små salivstänk.

 – Jag gissade att förberedelserna skulle ta en kvart! 

Förmågan att tidsuppskatta hur lång tid något tar har en tendens att locka fram din optimistiska sida och tanke om att allt sker ”i den bästa av världar”.

När gick allt enligt planerna senast? Har du ibland för lite (eller inga) marginaler? Varför kan det vara så svårt att tidsuppskatta en uppgift realistiskt?

Att vara tidsoptimist är mycket vanligt och något som drabbar oss alla, enligt forskarna. Vi vill hinna med mycket och ignorerar helt eller delvis alla delarna i det vi ska göra.

Att tänka tillbaka på hur lång tid det tog senast du gjorde något liknande, ger hjärnan en större chans att plocka fram en mer realistisk tidsuppskattning åt dig.

Det minskar risken för en ”5 i 12”-kultur som baseras på en ”allt-tar-15-minuter” optimism. Den typen av kultur leder inte alltför sällan till stress och dålig framförhållning i organisationer som skenar.

När våra deltagare uppmanas att fokusera på all relevant information för att tidsuppskatta sina uppgifter, märker de snabbt att deras planering blir mer exakt.

”Nu har jag reviderat min att göra-lista och kommit fram till ett enkelt sätt att räkna ut den exakta tidsåtgången.”

Jag är tillbaka i Sverige på ett av mina favoritföretag och lyssnar med värme på den erfarne teknikern. Han var mycket berest i sitt jobb och med ett charmigt vitt skägg och sina många historier hade han helt klart stått för underhållningen vid lunchen. Jag ler när jag tänker på hans berättelse om hur kollegorna i alla år insisterat på att man minsann ska köpa en flaska whisky på varje flygplats och hur han hade hela vinden full med flaskor. Han hade inte haft hjärta att berätta för kollegorna att han inte gillar whisky.

I somras hade han varit mycket bekymrad när det var så varmt. Tänk om whiskyn skulle ta eld där uppe? Och så hade det blivit ett väldigt projekt för honom och frugan att bära ner alla flaskor i källaren istället. Med tårar av skratt i ögonen var det några i kursgruppen som undrade om det inte hade varit enklare att berätta för kollegorna att han inte drack whisky..? Någon föreslog att källaren kunde vara en tänkbar plats för nästa kick-off.

Några år före pension hade han nu, efter en veckas tidsstudier kommit till en djup insikt om sin tidsuppfattning. ”Först gissade jag hur lång tid jag trodde att uppgifterna i veckan skulle ta och sedan skrev jag ner och mätte hur lång tid de faktiskt tog och nu har jag lärt mig att om jag multiplicerar min ”gissnings”-lista med pi (3,14) så får jag fram den tid det tar egentligen.”

Om du är tidsoptimist (om du andas och lever på jorden, är det rätt troligt att du är det) och ska uppskatta hur lång tid dina uppgifter tar, se till att;

1) överväga hur lång tid det tagit dig tidigare
2) ha utrymme för marginaler… om allt inte går som på räls.. (tågen gör ju det, men inte ens det hjälper…)
3) gå igenom alla steg du behöver ta för att få det gjort.

När jag växte upp bodde vi bland annat flera år på Sri Lanka (nej, mina föräldrar var inte missionärer). När vi någon gång skulle besöka en restaurang lärde vi oss snabbt att vi måste beställa maten minst två timmar innan vi blev hungriga. Då slapp vi äta oss mätta på bröd.

Åren utomlands gav mig en insikt om att marginaler är nödvändigt för att livet ska gå ihop. Trots det kan jag ibland bli för tidsoptimistisk i Sverige, för här fungerar ju allt så fantastiskt bra… när det inte är vinter.

Tack alla som har hört av sig denna vecka och varit oroliga för min hälsa. Vilken omtanke! Jag är fullt friskförklarad utan några magiska kurer. Den njursten som pockade på min uppmärksamhet, kom ut på naturlig väg.

Önskar dig en riktigt avkopplande helg med gott om marginaler!

Petra Brask utan tofflor

”TTT – Ting Tar Tid
Att ingenting planera tar ännu mera tid.”

 

Pressa de sista dropparna ur citronen?

Klockan tre på natten gick jag hukande ut till den frosttäckta bilen för att ta mig till Danderyds sjukhus och akutmottagningen. Jag hade försiktigt väckt min kärlek och sagt att det var bäst att han var kvar hemma hos barnen och han sa yrvaket ”Vart ska du då?” Jag pratade med Sjukvårdsupplysningen och de tyckte det var bäst att jag åkte in.” ”Mmm…OK…” mumlade han sömndrucket. Klockan fem skulle han vakna igen och tro att han drömt vårt samtal och förvånat titta på den tomma platsen bredvid sig i sängen.

Vad hade hänt? Har du behov av att vila upp dig ibland? Finns det tid för det?

Den här veckan hade jag slagits för. I min kalender stod det ”Bokslut” varenda dag, förutom en lunch med en kär bekant och ett litet behjärtansvärt uppdrag på Arbetsförmedlingen för att inspirera nya eldsjälar att våga starta företag. Sverige behöver företagare, kloka, driftiga missionärer som vågar tro på sitt budskap och sälja sina idéer utan att fastna i de största och ineffektivaste fällorna. Därför kunde jag inte tacka nej. Men resten av veckan hade jag lyckats bevaka för att djupdyka i bokföringens ädla konst och rensa i alla mappar som kunde härröra till ordet ekonomi.

Ekonomi kommer från grekiskans ”oikonomos” och är en sammansättning av två ord: ”oikos” betyder ”hus” och ”nemein” betyder ”tilldela”, ”ordna”, ”fördela”. Ordet avser ursprungligen hur man fördelar sysslor och tillgångar i sitt egna hem eller i mitt fall i mitt egna företag.

Det kostade 50 kronor att parkera utanför Danderyds sjukhus fram till klockan 10.00 på förmiddagen. ”Det får räcka.” muttrade jag och haltade bort mot akutintaget. En effektiv brunett öppnade snällt dörren och bad mig sitta ner. Hon var redo vid tangenterna när jag stammade fram mina symptom. Hon talade med någon odefinierbar accent, men hennes röst lät som honung i mina öron. Jag tänkte tacksamt att nu är hjälpen nära. ”På en skala 1-10 hur stor smärta känner du?” Allt går liksom i slow motion och jag ser att hon väntar på mitt svar, men det tar en stund för min hjärna att registrera hennes fråga. ”Nio. Det är nio.” flämtar jag till slut.

Klockan hinner bli halv tio på förmiddagen innan jag har tagit alla möjliga prover och träffat två läkare. Jag har tre diagnoser, varav en trolig är blindtarmsinflammation och den troligaste är njurstensanfall. En tredje doktor kommer in och frågar om jag heter Jessica. ”Nej, inte vad jag minns.” svarar jag trött. Hon ber om ursäkt och skyller på att hon varit vaken hela natten. ”Förstår vad du menar.” mumlar jag överslätande.

Min andra doktor kommer tillbaka och säger att de vill ha kvar mig för observation. Men jag tittar på klockan och ser att min parkering håller på att gå ut, så jag avböjer och tackar för den fina smärtlindringen och lovar att sköta observationen hemifrån. ”Nu har ni ju alla mina prover här, så att det blir ju oerhört effektivt om jag behöver komma in igen.” Den söta doktorn ler. Hon minns att hon frågat mig vad jag jobbar med och tackar för alla tips hon fått om hur hon ska organisera sina läkartidningar och sitt skrivbord.

På vägen hem lyssnar jag av mitt mobilsvar och hör ett meddelande från en kär gammal vän, som undrar varför jag ombokat en tjejträff vi skulle haft redan i januari. ”Du kan väl pressa några droppar till ur citronen och få in vår träff i ditt schema? Kanske redan till helgen?” Jag skrattar högt i bilen när jag hör hennes röst. Hon är charmig och hon vet precis hur hon ska linda mig runt sitt lillfinger.

Jag kommer ihåg något jag läst av Tomas Sjödin, varmt uppskattad krönikör i Göteborgs-Posten och författare till många fina böcker. Han sa ”Att vila är att växa.” och han berättade också om sin gamle vän Martin när han efter en lågproduktiv dag (som gnagde på samvetet) hade gett honom rådet att ”själen behöver gå i morgonrock och tofflor ibland och dra benen efter sig. Duktighetsmaskinen inom oss måste ibland ges frihet från förpliktelser och rutiner.”

Man får prioritera det liv man vill leva. Och den här veckan prioriterar jag själen och kroppen som den bor i. Lite bokslut får det bli, men jag klämmer inte ur de sista dropparna ur citronen.

Ett varmt tack till svensk sjukvård och de fantastiska eldsjälar som jobbar där. Vilka änglar ni är och med vilken värme och omtanke ni sköter ert jobb. Bara att veta att ni finns gör mig hel igen.

Önskar dig en härlig helg med många C-vitamin kickar!

Petra Brask med tofflor

”The great blessing of life is having dreams to realize.”
Paulo Coelho

Har du en Backup? En plan B?

”Du har en mapp här som heter ”Idiots” vill du ha kvar den i din nya struktur för 2011?” frågar jag nyfiket en av mina deltagare i början på veckan. Mannen, som för fullt håller på och rensar upp sin e-post och strukturerar mapparna, hejdar sig på tangenterna och tar ett djupt andetag. Sen tittar han otåligt på mig och jag tänker att min fråga skulle ha åkt in i just den mappen, om han hade fått den på mejl.

Radera och spola tillbaka…”Erase and Rewind” sjunger The Cardigans. Riktigt så drastiskt behöver det inte vara men ibland önskar du att du kunde starta om. Ibland går den önskan i uppfyllelse, mer än du är beredd på och då gäller det att ha en backup, en plan B.

Har din dator kraschat någon gång? Har du förlorat värdefull information? Har du gjort en backup på länge?

När jag ställer dessa frågor till mina deltagare, så ser de nästan rädda ut och tittar på varandra. En del blundar och ryser, andra tittar desperat på datorn, som om de vill veta om den är säker eller tänker svika dem. Det finns nästan alltid någon i gruppen som sitter helt lugn och säger. ”Jodå, det där har hänt mig, jag förlorade allt jag ägde och hade i datorn, och gick glatt upp till IT-avdelningen för jag tänkte att de har ju säkert en backup på allt. Och det hade de ju haft, om jag hade lagrat informationen på rätt ställe.”

När gjorde du själv senast en backup? 

Företaget du arbetar på bör ha rutiner och funktioner för att ”automatiskt” ta backup på dina arbetsareor och e-post (inkl. kalender och kontakter). Förutsatt att ditt företag har sådana funktioner så behöver du känna till vad som förväntas av dig. Sker det helt automatiskt eller måste du klicka på någon knapp (local folder backup), lagra i någon speciellt bibliotek/directory eller svara ja på någon fråga från något upp-poppande fönster (där du nästan alltid svarar nej för det brukar ta sådan tid…)? 

Använder ni speciella lagringsytor på server eller använder ni dokumenthanteringssystem som Sharepoint eller liknande? Känner du till skillnaden på vilka bibliotek/directory/enheter som är lokala och vilka som tillhör en server (C:, G:, H:-disken etc.)?

Vad kan du själv göra? 

Att ta backup på lokala (de som ligger på din personliga dator) dokument (så som Word- och Excel-filer) är oftast väldigt enkelt, speciellt om du har lagrat allt under Mina dokument. Markera hela Mina dokument eller de underbibliotek du vill göra backup på och kopiera till lämpligt medium (extern hårddisk eller bränn ner på CD eller DVD). Tänk på att livslängden på CD och DVD har visat sig vara begränsad. Det bästa alternativet verkar än så länge vara en extern hårddisk. 

Många företag på Internet erbjuder dessutom extern lagring via nätet. Det du måste fråga dig är om du vågar lite på sekretess, riktighet och tillgänglighet hos en sådan leverantör. 

Från Outlook och Explorer finns funktioner så att filer kan exporteras. Personliga mappfiler (inkl. e-post, kontakter, kalender), favoriter och cookies kan sparas på annat medium och sedan importeras vid återställning. 

Sedan så finns det givetvis en uppsjö backup-program som hjälper dig definiera vilka filer och kataloger som skall tas backup på och där du också kan schemalägga återkommande backup. Microsoft samt de flesta säkerhetsprogram tillhandahåller sådana funktioner.

Fördelen med dessa program är att du kan återskapa en hel hårddisk och att den andra gången du gör backup så kopierar programmet bara över det som är ändrat och nytt. Dvs det går snabbare andra gången. Nackdelen med vissa av dessa program är att själva backup-filen är en enda stor fil där du inte själva kan välja ut en enskild fil att återställa utan att gå via programmet.

När jag bytte från min gamla dator till min nya (en liten nätt s.k. Netbook)  här i början på året, var det himla bekvämt och smidigt att flytta in i den nya, tyckte min IT-guru och man. Jag tror att han blev lite imponerad (det är inte varje dag) av att jag hade inte bara en aktuell back-up av ”Mina dokument”, utan även Outlook, mina genvägar och favoriter samt cookies i Explorer. På en fredagseftermiddag hade jag tillgång till allt från min gamla dator i min nya fina och det var uppdaterat, rensat och klart. En god början på helgen och riktigt fredagsmys istället för något som kunde blivit en riktig rysare. 

Låt oss konstatera att med arkivering och backup får du inte bara en livlina för återställning om datorn går sönder, du kan också rensa ut allt gammalt och ändå ha det kvar…av nostalgiska skäl.

När du nu tar helg, kan du ju alltid fundera på hur du har det på datorn hemma och alla digitala bilder på barnen och nära och kära, dina golden moments i livet. Tänk om det är dags att göra back-up på dem? Ibland är det bra att ha en plan B för om allt kraschar vill du slippa uppleva att du hör hemma i mappen ”Idiots”.

Önskar dig en riktigt trevlig helg!

Petra Brask

”Lägg inte alla ägg i samma korg.”
Mamma

Karriär eller inte? Vem avgör det?

”Gör jag rätt prioriteringar eller inte? Ja, vad gör jag? Jag vet inte vad jag gör längre, Petra, det känns som att jag står och stampar och dagarna bara går.” Jag vet att den ljushårige mellanchefen borde vara i  50-årsåldern, men det är svårt att tro när hans lugg trillar ner lite fräckt över ögonen och skrattgroparna ger ett intryck av livsglädje och humor.  Men skrattet är långt borta och ögonen allvarliga och trötta när han tittar hjälpsökande på mig. Så säger han plötsligt ”Hur har du gjort för att lyckas med din karriär?” Hans kommentar gör mig helt stum.

Har jag verkligen gjort karriär? Vad är en karriär och hur viktig är den för oss egentligen?

När mina deltagare berättar vad som motiverat dem till att ta sitt jobb så erkänner de visserligen att lönen spelar in, men de pratar lika varmt om företagets planer och möjligheterna att utvecklas och växa.  Vissa vill satsa på en funktionell karriär – en fördjupning inom sitt område, en specialisering, ta sig an svårare uppgifter. Andra deltagare pratar om att de vill ha en utvidgad karriär och satsa mer på en bredd, visa att de klarar fler och olika uppgifter

De kopplar sin karriär till en position, ansvar och befogenheter och därmed högre lön. Givetvis krävs det utbildning, kompetensutveckling och erfarenhet. Ibland funderar jag på hur viktig karriären är för dem själva eller om drivkraften ligger i hur omgivningen betraktar dem? Är det ”häftigt” att berätta vilken titel eller lön du har på nästa släktträff och på pub-kvällen med kompisgänget?

”Jag gör samma sak dag ut och dag in. Jag är redo för ett mer omfattande chefsjobb, men hur lägger jag in det i kalendern, där är det ju redan fullt? Är enda sättet att byta arbetsplats?” den ljushårige 50-åringen tittar besviket ner i skrivbordsunderlägget och utstrålar en enorm trötthet över sin situation.

Vi lever i en värld där jag upplever att ledtiderna är väldigt korta. Deltagarnas planering är lika kortsiktig som en dagsländas, när jag träffar dem första gången. I bästa fall synkar de sin kalender så att de kan blicka 3 månader bakåt och 6 mån framåt. Men i deras eget huvud snurrar bara de uppgifter som det brinner i och som borde varit gjorda igår. Samtidigt hör jag dem utlova deadlines till kunder och kollegor, som om de hade 48 timmar per dygn. ”Javisst, Börje, det ordnar jag till dig, det fixar jag direkt här.” Ibland hör jag nästan att kunderna blir stressade av att saker ska bollas fram och tillbaka i raketfart. De hinner inte tänka.

Och hur ska du då kunna skapa en bättre framtid? Det du tänker idag påverkar hur ditt liv blir imorgon.

Lycka är väldigt inne nu och vi ska göra listor för att nå våra livsmål.  Det kanske har gått troll i att vi måste ha gigantiska mål i livet, men är du missnöjd, så finns det ju en stor anledning att sätta dig ner och fundera över vad du vill istället och vad du vill uppnå?

Då är du åtminstone öppen för möjligheten om den råkar springa in i dig på stan. Är det din dröm att vinna på lotteri, så kan det ju vara bra att åtminstone köpa en lott. Väntar du på att stekta sparvar ska flyga in i munnen, så kan det vara lämpligt att i alla fall gapa.

”Ibland gör du ju faktiskt karriär utan att du tänker på det.” svarar jag till slut min vemodige deltagare. ”Jag har deltagare som har gått hem och uppdaterat sin CV bara för att komma fram till att de har gjort en mängd intressanta saker, som de inte reflekterat över. Det ger dem det där extra modet och energin att ta ett steg till i den riktning de önskar. Jag är inte en karriärscoach, min specialitet är effektivitet, som visserligen är ett verktyg för att ge dig tid och kraft att ta dig dit du vill och ge dig en struktur och planering så att du får de resultat du önskar. Men det låter som att du har fastnat i alla hinder och behöver hjälp att bena ut vad du har för möjligheter.”

Alla vill inte göra karriär, säger de, för dem är det t o m ett skällsord för att de inte vill (eller kanske för att de innerst inne har för dåligt självförtroende…)

Oaktat om man vill göra karriär eller inte, så är det den din planering som avgör om du tar dig närmre dina mål eller längre bort. Steg för steg, dag för dag kan du ta dig över de högsta av berg om du bara fokuserar på rätt saker.

Aristoteles sa att det är upp till staten att se till att vi blir lyckliga. Freud gjorde istället kopplingen kärlek och arbete.

Jag är långt ifrån så klok som dessa stora tänkare, jag har bara en oerhörd passion för det jag jobbar med och det är möjligt att det i någons ögon är en karriär – jag tycker nog mest att jag bara är – jag är medveten. Jag vet vart jag är på väg och vad jag behöver göra idag för att ta mig dit, på lång sikt.

Och det jag behöver göra nu är att ladda batterierna. Min framgångsrike storebror kommer på besök i helgen för att reta upp sin lillasyster lite (läs mycket). Det är hans specialitet.

Önskar dig en mysig helg med nära och kära,

Petra Brask 🙂

”All vetenskaps början är förvåningen över att tingen är som de är.”
Aristoteles (384 f Kr – 322 f Kr)

The blog in English: http://time4petrabrask.wordpress.com/2011/01/28/career-or-not-who-is-the-judge-of-that/

En riktig bottendag

”Idag har jag haft en riktig bottendag och jag är så fruktansvärt irriterad över det!” jag tittar frustrerat på min tålmodigt lyssnande man när jag öser ur mig min klagosång.

I över femton år har jag predikat att morgonstund har guld i mund.”Gör det viktigaste först medan hjärnan är pigg och du har energi att tugga dig igenom de svåra sakerna.” Nu hade jag nästan glömt bort hur det känns när man börjar i helt fel ordning.

Vad händer när någon annan styr min dag? Hur planerar jag realistiskt? Hur mycket tid har jag till mitt förfogande?

Micael Dahlén är en kreativ professor i ekonomi på Handelshögskolan och författare till boken ”Nextopia” (rekommenderas varmt). Micael har räknat ut att livet består av 29 000 dagar (som den urläckre Mikael Madsen så fint säger i Fritidsresors reklam). En tredjedel av dessa dagar sover vi bort. Under en fjärdedel är vi för unga eller för gamla för att styra livet själva. Det blir inte många dagar kvar.

Några av dessa dagar spenderar du på jobbet (9 000… och framför datorn 2000 och framför TVn minst lika många..). För att inte smeta ut ditt arbete över de få som är kvar och kallas för  din fritid, så behöver du fundera på hur du kan förvalta din arbetstid på bästa sätt.

”Min magkänsla sa mig att det här blir fel. Om jag bara hade lyssnat på den där lilla kloka rösten…” Johan tittar på mig och jag vet att han funderar på om jag är klar snart. Om han bara ser så där förstående ut och nickar i samförstånd i någon minut till, så kan vi säkert styra in kvällen på något trevligare ämne snart. Jag suckar inombords och tänker att nu är jag jobbig. Var det verkligen förra veckan som jag bloggade om PMA? En positiv mental attityd! I stunden känns den som en riktig ovän. Varför blev det så här?

Kalendern – din bästa vän?

Kalendern är din bästa vän och det signalsystem du behöver för att tala om vad du ska göra och när. Nyckeln är att använda kalendern så realistiskt som möjligt. Genom att de uppgifter du tänkt göra synliggörs kan du ta bättre kontroll över din tid. Det är så du skapar en proaktiv kalender.

Vilka pusselbitar får plats?

Först måste du vara medveten om de saker som tar tid från din arbetsdag. Våra deltagare får under våra utbildningar mäta och räkna ut hur mycket tid de lägger inom dessa fyra huvudkategorier:

  1. Arbetsuppgifter, projekt
  2. Oförutsett
  3. Möten och utbildningar
  4. Återkommande uppgifter och rutiner

De flesta deltagare inser snabbt att de har alldeles för lite tid till sina ”Arbetsuppgifter och projekt” och att deras arbetsdagar fylls av alldeles för många avbrott (2), möten (3) och mail (4). När du har identifierat var du läcker mest tid, blir nästa steg att göra något åt det.

Utmaningen i de flesta jobb är att hinna med din egen att göra-lista. Det var i den sitsen jag befann mig efter att ha varit ute och rest och utbildat hela förra veckan. Nu hade jag satt av förmiddagen för att beta av mina viktigaste uppgifter. Det hade gått fantastiskt bra om jag inte istället hade ägnat min tid åt att diskutera en stor och komplex fråga med en av mina kollegor. Detta satte igång hur många tankar som helst i mitt huvud och motivationen att på eftermiddagen sätta mig med de viktiga och stora uppgifterna var nu på minus 7. Jag hämtade aldrig igen den tiden den dagen, inte energin heller.

När jag på kvällen skulle ta mig in på kontoret och försöka samla ihop resterna av den mindre lyckade planeringen ”råkade jag hamna” någon annanstans. Min hjärna sa förrädiskt att en liten paus framför något meningslöst TV-program kan ju inte skada 🙂 och så fastnade jag framför SVTs ”Jakten på lyckan” med Hanna Hellquist. Precis vad jag behövde och långt ifrån meningslöst!

Sporrad av Hanna ställde jag väckarklockan på 2 timmar tidigare. Att gå upp tidigt är som att få en extra dag. Jag såg skönheten i soluppgången och var riktigt nöjd efter att ha bockat av de viktigaste sakerna.

Hannas program lärde mig att fokusera på det som jag ska vara tacksam för i mitt liv, så tack käre man för att du stod ut med en kvinna som det fullständigt rök ur öronen på. Tack också för att du är ett sån’t tekniskt geni och på nolltid fixade i ordning min nya dator. Tack min nya kollega för att du testar mig, det behöver jag, så att jag inte förlorar respekten och ödmjukheten.

De deltagare som fyllde den här veckan har det varit en förmån att få jobba med och jag vill särskilt tacka för all fin feedback jag fått, speciellt från alla bloggen-läsare, är så glad att den kommer till nytta.

Önskar dig en skön helg med mycket fri tid,

Petra Brask

”Många skuggor i livet kommer av att man skymmer solen för sig själv.”

Sida 40 av 49« Första...102030...3839404142...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask