Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

Karriär eller inte? Vem avgör det?

”Gör jag rätt prioriteringar eller inte? Ja, vad gör jag? Jag vet inte vad jag gör längre, Petra, det känns som att jag står och stampar och dagarna bara går.” Jag vet att den ljushårige mellanchefen borde vara i  50-årsåldern, men det är svårt att tro när hans lugg trillar ner lite fräckt över ögonen och skrattgroparna ger ett intryck av livsglädje och humor.  Men skrattet är långt borta och ögonen allvarliga och trötta när han tittar hjälpsökande på mig. Så säger han plötsligt ”Hur har du gjort för att lyckas med din karriär?” Hans kommentar gör mig helt stum.

Har jag verkligen gjort karriär? Vad är en karriär och hur viktig är den för oss egentligen?

När mina deltagare berättar vad som motiverat dem till att ta sitt jobb så erkänner de visserligen att lönen spelar in, men de pratar lika varmt om företagets planer och möjligheterna att utvecklas och växa.  Vissa vill satsa på en funktionell karriär – en fördjupning inom sitt område, en specialisering, ta sig an svårare uppgifter. Andra deltagare pratar om att de vill ha en utvidgad karriär och satsa mer på en bredd, visa att de klarar fler och olika uppgifter

De kopplar sin karriär till en position, ansvar och befogenheter och därmed högre lön. Givetvis krävs det utbildning, kompetensutveckling och erfarenhet. Ibland funderar jag på hur viktig karriären är för dem själva eller om drivkraften ligger i hur omgivningen betraktar dem? Är det ”häftigt” att berätta vilken titel eller lön du har på nästa släktträff och på pub-kvällen med kompisgänget?

”Jag gör samma sak dag ut och dag in. Jag är redo för ett mer omfattande chefsjobb, men hur lägger jag in det i kalendern, där är det ju redan fullt? Är enda sättet att byta arbetsplats?” den ljushårige 50-åringen tittar besviket ner i skrivbordsunderlägget och utstrålar en enorm trötthet över sin situation.

Vi lever i en värld där jag upplever att ledtiderna är väldigt korta. Deltagarnas planering är lika kortsiktig som en dagsländas, när jag träffar dem första gången. I bästa fall synkar de sin kalender så att de kan blicka 3 månader bakåt och 6 mån framåt. Men i deras eget huvud snurrar bara de uppgifter som det brinner i och som borde varit gjorda igår. Samtidigt hör jag dem utlova deadlines till kunder och kollegor, som om de hade 48 timmar per dygn. ”Javisst, Börje, det ordnar jag till dig, det fixar jag direkt här.” Ibland hör jag nästan att kunderna blir stressade av att saker ska bollas fram och tillbaka i raketfart. De hinner inte tänka.

Och hur ska du då kunna skapa en bättre framtid? Det du tänker idag påverkar hur ditt liv blir imorgon.

Lycka är väldigt inne nu och vi ska göra listor för att nå våra livsmål.  Det kanske har gått troll i att vi måste ha gigantiska mål i livet, men är du missnöjd, så finns det ju en stor anledning att sätta dig ner och fundera över vad du vill istället och vad du vill uppnå?

Då är du åtminstone öppen för möjligheten om den råkar springa in i dig på stan. Är det din dröm att vinna på lotteri, så kan det ju vara bra att åtminstone köpa en lott. Väntar du på att stekta sparvar ska flyga in i munnen, så kan det vara lämpligt att i alla fall gapa.

”Ibland gör du ju faktiskt karriär utan att du tänker på det.” svarar jag till slut min vemodige deltagare. ”Jag har deltagare som har gått hem och uppdaterat sin CV bara för att komma fram till att de har gjort en mängd intressanta saker, som de inte reflekterat över. Det ger dem det där extra modet och energin att ta ett steg till i den riktning de önskar. Jag är inte en karriärscoach, min specialitet är effektivitet, som visserligen är ett verktyg för att ge dig tid och kraft att ta dig dit du vill och ge dig en struktur och planering så att du får de resultat du önskar. Men det låter som att du har fastnat i alla hinder och behöver hjälp att bena ut vad du har för möjligheter.”

Alla vill inte göra karriär, säger de, för dem är det t o m ett skällsord för att de inte vill (eller kanske för att de innerst inne har för dåligt självförtroende…)

Oaktat om man vill göra karriär eller inte, så är det den din planering som avgör om du tar dig närmre dina mål eller längre bort. Steg för steg, dag för dag kan du ta dig över de högsta av berg om du bara fokuserar på rätt saker.

Aristoteles sa att det är upp till staten att se till att vi blir lyckliga. Freud gjorde istället kopplingen kärlek och arbete.

Jag är långt ifrån så klok som dessa stora tänkare, jag har bara en oerhörd passion för det jag jobbar med och det är möjligt att det i någons ögon är en karriär – jag tycker nog mest att jag bara är – jag är medveten. Jag vet vart jag är på väg och vad jag behöver göra idag för att ta mig dit, på lång sikt.

Och det jag behöver göra nu är att ladda batterierna. Min framgångsrike storebror kommer på besök i helgen för att reta upp sin lillasyster lite (läs mycket). Det är hans specialitet.

Önskar dig en mysig helg med nära och kära,

Petra Brask 🙂

”All vetenskaps början är förvåningen över att tingen är som de är.”
Aristoteles (384 f Kr – 322 f Kr)

The blog in English: http://time4petrabrask.wordpress.com/2011/01/28/career-or-not-who-is-the-judge-of-that/

En riktig bottendag

”Idag har jag haft en riktig bottendag och jag är så fruktansvärt irriterad över det!” jag tittar frustrerat på min tålmodigt lyssnande man när jag öser ur mig min klagosång.

I över femton år har jag predikat att morgonstund har guld i mund.”Gör det viktigaste först medan hjärnan är pigg och du har energi att tugga dig igenom de svåra sakerna.” Nu hade jag nästan glömt bort hur det känns när man börjar i helt fel ordning.

Vad händer när någon annan styr min dag? Hur planerar jag realistiskt? Hur mycket tid har jag till mitt förfogande?

Micael Dahlén är en kreativ professor i ekonomi på Handelshögskolan och författare till boken ”Nextopia” (rekommenderas varmt). Micael har räknat ut att livet består av 29 000 dagar (som den urläckre Mikael Madsen så fint säger i Fritidsresors reklam). En tredjedel av dessa dagar sover vi bort. Under en fjärdedel är vi för unga eller för gamla för att styra livet själva. Det blir inte många dagar kvar.

Några av dessa dagar spenderar du på jobbet (9 000… och framför datorn 2000 och framför TVn minst lika många..). För att inte smeta ut ditt arbete över de få som är kvar och kallas för  din fritid, så behöver du fundera på hur du kan förvalta din arbetstid på bästa sätt.

”Min magkänsla sa mig att det här blir fel. Om jag bara hade lyssnat på den där lilla kloka rösten…” Johan tittar på mig och jag vet att han funderar på om jag är klar snart. Om han bara ser så där förstående ut och nickar i samförstånd i någon minut till, så kan vi säkert styra in kvällen på något trevligare ämne snart. Jag suckar inombords och tänker att nu är jag jobbig. Var det verkligen förra veckan som jag bloggade om PMA? En positiv mental attityd! I stunden känns den som en riktig ovän. Varför blev det så här?

Kalendern – din bästa vän?

Kalendern är din bästa vän och det signalsystem du behöver för att tala om vad du ska göra och när. Nyckeln är att använda kalendern så realistiskt som möjligt. Genom att de uppgifter du tänkt göra synliggörs kan du ta bättre kontroll över din tid. Det är så du skapar en proaktiv kalender.

Vilka pusselbitar får plats?

Först måste du vara medveten om de saker som tar tid från din arbetsdag. Våra deltagare får under våra utbildningar mäta och räkna ut hur mycket tid de lägger inom dessa fyra huvudkategorier:

  1. Arbetsuppgifter, projekt
  2. Oförutsett
  3. Möten och utbildningar
  4. Återkommande uppgifter och rutiner

De flesta deltagare inser snabbt att de har alldeles för lite tid till sina ”Arbetsuppgifter och projekt” och att deras arbetsdagar fylls av alldeles för många avbrott (2), möten (3) och mail (4). När du har identifierat var du läcker mest tid, blir nästa steg att göra något åt det.

Utmaningen i de flesta jobb är att hinna med din egen att göra-lista. Det var i den sitsen jag befann mig efter att ha varit ute och rest och utbildat hela förra veckan. Nu hade jag satt av förmiddagen för att beta av mina viktigaste uppgifter. Det hade gått fantastiskt bra om jag inte istället hade ägnat min tid åt att diskutera en stor och komplex fråga med en av mina kollegor. Detta satte igång hur många tankar som helst i mitt huvud och motivationen att på eftermiddagen sätta mig med de viktiga och stora uppgifterna var nu på minus 7. Jag hämtade aldrig igen den tiden den dagen, inte energin heller.

När jag på kvällen skulle ta mig in på kontoret och försöka samla ihop resterna av den mindre lyckade planeringen ”råkade jag hamna” någon annanstans. Min hjärna sa förrädiskt att en liten paus framför något meningslöst TV-program kan ju inte skada 🙂 och så fastnade jag framför SVTs ”Jakten på lyckan” med Hanna Hellquist. Precis vad jag behövde och långt ifrån meningslöst!

Sporrad av Hanna ställde jag väckarklockan på 2 timmar tidigare. Att gå upp tidigt är som att få en extra dag. Jag såg skönheten i soluppgången och var riktigt nöjd efter att ha bockat av de viktigaste sakerna.

Hannas program lärde mig att fokusera på det som jag ska vara tacksam för i mitt liv, så tack käre man för att du stod ut med en kvinna som det fullständigt rök ur öronen på. Tack också för att du är ett sån’t tekniskt geni och på nolltid fixade i ordning min nya dator. Tack min nya kollega för att du testar mig, det behöver jag, så att jag inte förlorar respekten och ödmjukheten.

De deltagare som fyllde den här veckan har det varit en förmån att få jobba med och jag vill särskilt tacka för all fin feedback jag fått, speciellt från alla bloggen-läsare, är så glad att den kommer till nytta.

Önskar dig en skön helg med mycket fri tid,

Petra Brask

”Många skuggor i livet kommer av att man skymmer solen för sig själv.”

Hur tar du dig igenom oxveckorna?

”En av våra största tidstjuvar är vissa negativa kollegor. De bara klagar och klagar. Jag orkar inte lyssna på dem! Vad ska man göra? Jag försöker undvika dem, för de drar ner mig med och då blir det så tungt att jobba.”  den unga skånskan berättar engagerat om arbetsklimatet i det öppna landskapet.

”Ja, som om det inte var tungt nog nu den här mörka årstiden med 13 oxveckor till nästa ledighet!”  utbrister en äldre herre med vitt skägg och ett väderbitet ansikte som skvallrar om mycket frisk luft och ett rikligt naturintresse.

Kan en vinnande attityd ta dig igenom oxveckorna? Hur vänder du motgång till framgång? Vad menas med oxveckor?

Oxveckorna kallade man i det gamla bondesamhället den arbetsperiod som vidtar efter en längre ledighet, t.ex. jul, och när det är långt till nästa ledighet. Det var typiskt tiden efter julledigheten. Det var en tid då man fick slita som en oxe, därav uttrycket.

Påsken är en rörlig högtid och påskdagen infaller alltid den första söndagen efter fullmånen på eller efter den 21 mars. Därför kan påskdagen infalla mellan den 22 mars och 25 april. I år infaller påsken den 24 april, vilket är ovanligt sent och det innebär 13 arbetsveckor till nästa ledighet. Hur klarar du det?

”Alla som har fru och småbarn vet att tennis hör till de lättare sakerna i livet.”
John McEnroe (1959-)

Bestäm dig för att ha en Positiv Mental Attityd (PMA)
En Positiv Mental Attityd är ett absolut villkor för de som vill lyckas i idrott. Jag minns med värme Sverige mot Finland i ishockey-VM, 2003, när Sverige låg under med 5-1 och jag vet inte vad de gjorde i omklädningsrummet mellan perioderna, men jag tror inte de grävde ner sig i problemen.

Se den underbara vändningen och föreställ dig att du på en kvart kan göra samma vändning under din arbetsdag. http://www.youtube.com/watch?v=YJY-6BkpPq0

Eller varför inte hitta inspiration från EM 2004, Sverige-Italien, när Zlatan klackar in målet. ”Det är inte möjligt!” Jo, det är möjligt. Med en positiv mental attityd och en talang är allt möjligt. Hur långt kommer du på din talang? http://www.youtube.com/watch?v=RjnSvpEBOLo

Fokusera på din framtid, på att hitta lösningar på problem som uppstår och fundera på vad du kan lära dig av situationen. Passa också på att studera hur framgångsrika idrottsmän uppträder, hur framgångsrika människor – de du beundrar – gör. Vilka egenskaper vill du/kan du ta efter?

Det är inte hur du har det, utan hur du tar det.

Jag minns när jag var 25 år och nyanställd effektivitetskonsult i Stockholm. Med respekt i blicken gick jag fram till den konsult på företaget som hade gjort kometkarriär och var den stora stjärnan på företaget. ”Hej, du måste vara Helene, dig har jag hört talas om.”  Helene skakade tveksamt min utsträckta hand och sa ”Jaha och du måste vara Petra och dig hade jag aldrig anställt!”  Något förstummad tittade jag på min nya idol och frågade nyfiket ”Varför inte då?” Helene skakade på huvudet och sa barskt ”Du är alldeles för ung! Hur ska du ha pondus att hantera en ledningsgrupp på Ericsson?” Situationen var väldigt ny och oförberedd för mig, men jag frågade spontant. ”Och hur gammal är du då?” Helene replikerade kort ”Jag är 55 år.” ”Jaha” sa jag ”Dig hade jag aldrig anställt!!” Den aktningsvärda konsulten såg helt förbluffad ut och sa ”Varför inte då?!” ”Du är alldeles för gammal.” log jag stort ”Men, medelåldern på oss är perfekt, så vad säger du? Får jag hänga med dig ut?” Helene var känd för att svära som en borstbindare och sa ”Ja, för satan, du är ju både rolig och har skinn på näsan. Jag ska lära dig allt jag kan.”

Helene är fortfarande min mentor och jag har henne att tacka för så mycket. Hon är en stor pedagog och en fantastisk affärskvinna. Still going strong!

Hon har lärt mig att nyfikenhet är kunskapens moder och repetition är kunskapens fader och hon har lärt mig att det är helt OK att misslyckas, för det är så jag lär mig och det är vägen till framgång.

Det är inte hur du har det utan hur du tar det.

I det ögonblick du bestämmer dig för att börja tänka i termer av lösning blir du en annan person, mer konstruktivt tänkande – i varje problem ligger också en möjlighet!

Nu är det ett nytt år 2011 – vilka möjligheter tänker du fokusera på då? Om du inte vet vart du vill kan du hamna vart som helst. Se till att du har dina mål klara och att de är tydligt formulerade, så att din hjärna är klar över nästa steg.

Nu ska min hjärna få helg och avkoppling!

Trevlig helg,

Petra Brask

”Människan är inget annat än summan av sina tankar. Det man tänker det blir man.”
Mahatma Gandhi (1869-1948)

Mission Impossible?

”De viktigaste cheferna på företaget står på översta raden och vi som är mindre viktiga står på nedersta raden. Därför fungerar det inte att styra om alla CC-mejl automatiskt till en egen mapp.” Den arabiska kvinnan tittar bestämt på mig med kolsvart kajal som markerar de mörkbruna ögonen och med håret hårt tillbakadraget.

Jag vaknade i gryningen på söndagsmorgonen några veckor tidigare av att mobilen ringde och jag svarade yrvaket ”Ja, det är Petra.” En avlägsen kvinnoröst i andra änden frågade tvekande ”Is this the Petra Brask company?” Min hjärna letade upp den engelska delen i huvudet och svarade automatiskt ”Yes, that is correct, how can I help you?”

Barnen var i full färd med att förbereda Lucia-tåg för sin pappa i Stockholm, när jag och min kollega, Monica, reste ner till Dubai för att effektivisera 23 deltagare på ett internationellt kontor i Mellanöstern. Här där helgdagarna heter fredag och lördag och veckan startar med en söndag.

Hur kommer det sig att de flyger ner effektivitetskonsulter hela vägen från Sverige? Är tidstjuvarna verkligen så stora? Skulle de gå att lösa eller hade jag skickat en orderbekräftelse och skrivit under för Mission Impossible?

Jag hade inte förväntat mig att vi skulle starta utbildningen på utsatt tid. Min kropp var fortfarande förvirrad av tidsskillnaden på tre timmar och undrade vad jag gjorde i en kurslokal klockan fem på morgonen. Klockan blev kvart över nio, lokal tid, innan deltagarna, med nationalitet från världens alla hörn, till slut hade samlats och förväntansfulla ögon vände sina blickar emot mig.

I Dubai finns bara 100.000 emirater som är ursprungsbefolkningen och utgör knappt 10% av den totala befolkningen i Förenade Arab Emiraterna, som sedan 2 december, 1971 är en sammanslagning av sju emirater: Abu Dhabi, Dubai, Sharjah, Ajman, Umm al-Qaiwain, Ra’s al-Khaimah and Fujairah. Trots att det finns få emirater, så finns det desto fler inresta gästarbetare från Indien, Pakistan, Iran och alla andra länder runtomkring. De bor i utkanterna av staden och blir skjutsade i busslaster in till stadens hotell och shoppingcenter, där de gör sina dagsverken. Mina deltagare tillhör de som är lyckligt lottade och som bor i fina lägenheter, har en bra lön och arbetar på ett företag som t o m delar ut julklappar till sina anställdas barn.

En av de gästarbetande har rest ända från Irland för att göra en insats och förbättra Dubai-kontorets interna rutiner. Hon gick en effektivitetsutbildning för mig redan 2008 på Irland och blev frälst i arbetsmetodiken vi rekommenderar och i hur enkelt det är att frigöra tid genom att förenkla sina arbetsmetoder. När hon skulle vidareförmedla kunskaperna på sin nya arbetsplats i Mellanöstern, stötte hon dock på stora hinder. Hon gick därför upp till HR-chefen och rekommenderade dem att flyga ner oss. När vi mötte henne på kontoret den första morgonen var hon noga med att betona att vi inte skulle bli ett dugg ledsna om vi inte lyckades förändra något. Det är svårt här, men då har vi alla fall försökt, var hennes tröstande ord.

När jag sammanställde deltagarnas förstudier förstod jag snart att tidstjuvarna på det här kontoret inte skilde sig särskilt mycket från resten av världen. Jag insåg att deras största tidstjuv också var ”Svårt att säga Nej.” Deras andra största tidstjuv förvånade mig dock lite. ”Brist på information.” och jag förstod snart varför. När något går fel i det här landet är inte första frågan ”Hur rättar vi till det?” utan Vems fel är det? Men, det gäller väl inte bara här..? Att folk inte kom i tid till sina möten var förstås också en tidstjuv, men det löste vi snabbt när jag berättade att de gärna får komma sent efter rasterna, men då får de sjunga framme hos mig.

Tänk om vi har skapat en ny sångtrend i Dubai? Jag vet i alla fall att en av deltagarna heter Elvis och det var inte för inte. Han hade en fantastisk sångröst och fick stora applåder, när han fick ta konsekvensen av att ha kommit försent. Det var bara en sångare under de tre utbildningsdagarna, punktlighet blev en dygd. Jag vet nu att det går att förändra arbetssätten även i det här mångkulturella landet.

”You are wrong. I told my managers about the CC-rule and they have now put me on the To-list on all their e-mails.” En av herrarna vänder sig glatt till den stränga arabiska kvinnan som inte ser vinsten med att flytta sina CC-mail till en separat mapp. Glada skratt utbrister i lokalen när hon gratulerar honom till att ha kommit upp sig i världen.

Ett stort varmt tack till cheferna i Dubai, som satte sitt rykte på spel, och vågade testa våra metoder även i den här delen av världen. Har förstått att de upplever att de fått valuta för pengarna, då de redan beställt uppföljning samt nya kurser till alla de som inte kunde delta.

Jag tror inte att det är mer ”Mission Impossible” att förändra arbetsvanorna i Mellanöstern än vad det är i Europa, speciellt om du försöker vara profet i ditt eget hus. Det är betydligt enklare att komma utifrån och peka på möjligheterna och vinsterna med att frigöra tid och få balans mellan arbete och fritid. Men, trots det, så spelade de faktiskt in Mission Impossible 4 med Tom Cruise och Co på stranden vid vårt hotell. It’s a small world!

Med denna lilla reseblogg från Dubai vill jag önska dig och din familj en alldeles underbar jul! Vi hörs igen i bloggen den 14 januari när jag är tillbaka från julledighet och skidåkning med familjen.

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År,

Petra

”Att vara begränsad är ingen styrka.”
Arabiskt ordspråk

Delegera eller dumpa?

”Jag har 39 graders feber och borde egentligen ligga till sängs.” VDn hostar och nyser vilt omkring sig. Med hes och knappt hörbar röst säger han ”Visst skulle jag kunna delegera jobbet till någon annan, men jag orkar inte ens tänka på hur jobbigt det skulle vara att förklara. Det går fortare om jag gör det själv, host, host, atjoo!!”

Vad händer när vi slutar delegera? När vi tror att själv är bäste dräng? Eller när vi upplever att det inte finns någon att delegera till?

Konsten att delegera är egentligen inte så svår, men det vi ofta brister i är uppföljning. Detta brukar dock vara en tidstjuv som hamnar lite längre ner på listan. Den tidstjuv som oftast toppar listan på vanligaste tidsläckage är ”Svårt att säga Nej”. På andra plats kommer ”Ofta avbruten av…”. Sedan handlar det mest om brist på struktur, dålig planering och ineffektiva möten.

Den här veckan har jag utbildat ledningsgruppen på ett företag vars överlägset största tidstjuv var bristfällig delegering. Ovanligt, men spännande. När jag frågade deltagarna vad de trodde att det berodde på, tänkte de länge och tittade fundersamt på varandra. Sedan sa en klok, äldre man att det nog handlade om kontroll. ”Det är läskigt att släppa ifrån sig kontrollen till någon annan och lita på att de gör ett bra jobb.”

Jag frågade vilka konsekvenser bristfällig delegering kan få på en arbetsplats? ”Ja, det är ju att man själv får för mycket att göra och i sista sekund dumpar jobbet på någon annan.” svarar den kloke mannen. ”Det är inte det största problemet.” säger en ung kvinna med alerta ögon och kvicka rörelser. ”Det värsta är att det leder till bristande motivation hos oss som vill mer, men aldrig får några utmaningar. Utvecklingen stannar totalt och så börjar man se sig om efter ett annat jobb.”

En timid ledare med snälla ögon mumlar ”Det är väl så att man ibland tycker att alla andra har så mycket att göra, så man vill inte besvära någon, genom att komma med mer jobb.” Diskussionerna utmynnade i ett grupparbete där de fick komma överens om vad som skulle prioriteras samt vilka uppgifter som med fördel kunde delegeras och hur den processen skulle gå till.

Företagets VD, som hade beställt utbildningen, var febrig och genomförkyld. Han dök in i kurslokalen en stund på morgonen bara för att säga att han inte skulle ha tid att vara med, för han hade ett annat jobb som behövde slutföras och det var för jobbigt att delegera till någon annan. Efter att ha talat i enrum med honom en stund lyckades jag skicka hem honom. Han protesterade, men gav motvilligt efter när han till slut insåg det magiskt underliga i sitt beteende och att hans medarbetare inte kommer göra som han säger, utan som han gör.

Min vecka avslutades med ett effektivitetsseminarium för 20 chefer i Dalarna, på hotell Dalecarlia, precis vid Siljan. Underbart vackert. Deltagarna kom från bilbranschen och ironiskt nog krånglade min bil just den här dagen. Räddad av tåget, som för en gångs skull gick precis som det skulle, tog jag mig smidigt till Tällberg och kurslokalen i tid. Det gjorde inte mina deltagare, men det berodde inte på bilproblem, utan på att de hade startat försent hemifrån. De fick lära sig den hårda vägen att man bara kommer sent en gång till mina lektionspass, nästa gång får man sjunga.

Från Dalarna bär det nu av vidare till Dubai en vecka. Båda börjar på D, men där slutar nog likheterna. 35 deltagare väntar på att jag ska lösa deras tidstjuvar och skapa ordning och reda i en utmanande arbetsvardag. Har sammanställt deras förstudier och här handlar det inte om irritation för att någon kommer sent till ett möte utan snarare glädje om en kund behagar dyka upp över huvudtaget. Tänk om jag ska starta en sångtrend i Förenade Arab Emiraten? Delegering verkar man dock duktigare på och att peka med hela handen. Det är vad de skriver, men vi får väl se hur det är i verkligheten.

Nu ska jag dumpa mina älskade barn hos deras pappa en vecka och packa om väskan.

Passar på att önska dig en riktigt fin Lucia-helg,

Petra

”Ju mörkare det är, desto större är chansen att det snart blir ljusare.”

Sida 40 av 48« Första...102030...3839404142...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask