Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

Är du trött innan veckan ens börjat?

Jag var trött när jag landade i London i måndags. Trött innan veckan ens börjat. Solen sken välkomnande från klarblå himmel när taxin släppte av mig utanför mina favoritkunders kontor. Det var nästan så att jag inte ville gå in. Funderade på varför man inte kan ha kurser i effektivitet utomhus? Hade jag vetat vad som väntade mig därinne, så hade jag förmodligen vänt i dörren och åkt hem igen…

I veckan passerade vi vårdagsjämningen och på natten mellan lördag och söndag, går vi över till sommartid. Vi går mot ljusare tider. När dagsljuset kommer åter efter den mörka årstiden, jublar kroppens hormoner och nervsystem.

Många känner sig piggare och gladare. Men det är lika många som blir vårtrötta, sega och t o m nedstämda. Hur kommer det sig? Det är väl ändå en rätt märklig reaktion när allt det tuffa är över? Hur botas en vårtrött själ?

Solen kommer och går. Årstiderna växlar och vår kropp ska hänga med i alla dessa förändringar. När våren kommer ökar dagsljuset med 5-10 minuter per dygn under några månader. I norra Sverige blir dagsljusförändringen ännu större. Jordaxelns lutning gör så att det blir upp till en timme mer dagsljus per vecka. Vi har en fysiologisk kroppsklocka, som ställs in av ljus och mörker.

När ljuset ökar känner många sig piggare och gladare. Men upp till 25% känner av en trötthet och mosighet, som nästan påminner om jetlag. En dygnsrytm som ständigt håller på att ”ställas in” tar på krafterna. Det kan yttra sig i att du känner dig nedstämd, irriterad, går upp i vikt eller behöver sova mer än vanligt. Ca 5% drabbas t o m av depression.

Det är extra viktigt att varva alla aktiviteter med vila under vårens omställningsveckor. Något som också hjälper är att helt enkelt vara utomhus i dagsljuset. ”Gå gärna ut i ljuset direkt på morgonen så stabiliserar du dygnsrytmen.” säger forskare på området.

Detta tänkte jag på när jag motvilligt masade mig in till de mörka kontorslokalerna i England, för att förbereda dagens effektivitetsutbildning. Jag startade igång datorn och fick fart på projektorn. Persiennerna var redan nerdragna.

En skugga som rörde sig över den mörka heltäckningsmattan i konferensrummet fångades i min ögonvrå. Jag tittade till, men såg inget. När jag skulle gå ut och hälsa på de första deltagarna såg jag skuggan igen. Det kunde väl inte vara…?

Nej…?! Svettpärlor bröt ut i pannan och pulsen drog upp i 190. Om du har en fobi mot något, så vet du precis hur jag reagerade. Jag försökte andas lugnt och be en av kursdeltagarna om hjälp. ”Eh… kan du möjligtvis kolla om den där mörka skuggan där borta är en spindel.” En gigantisk, med huggtänder…. Ville jag lägga till, men tystnade.

Den unge mannen skrek till och kalabalik utbröt innan någon med en glasburk i högsta hugg lyckades fånga in den motsträvige besten. En röst inom mig kved ”Snälla, ha ihjäl den.” Jag vet, det är en orättvis och hemsk tanke. Försiktigt harklade jag mig och sa ”Kan du tänka dig att gå iväg med den en bra bit från kontoret, så att den inte står utanför och väntar när jag ska ut sen?”

Efter att burken med innehåll visats upp för alla tillströmmande deltagare och samtliga förskräckt uttryckt ”Oh, dear! Det var den största jag någonsin sett här!” så bars burken ut i solen och spindeln släpptes ut på grönbete. Säkerligen glad av att få vänja sig vid dagsljuset och mumsa på alla vårprimörer.

I kurslokalens fönster stod jag och inspekterade förloppet, samtidigt som orden ringde i mina öron. ”…det var den största vi sett här inne…” Hur många hade de sett då?

Om jag säger så här. Det var fantastiskt vårväder i London, det hade kunnat bota vilken vårtrötthet som helst, men jag har nog aldrig varit så glad att åka därifrån.

Hem, trygga hem.

En riktigt solig helg önskar jag dig

Petra Brask

Jag såg en skylt: ”Rastplats 3 km”. Det är ganska stort. Många människor måste vara trötta.
Steven Wright (1955-)

Får du ihop livspusslet?

Tänk dig att du viger större delen av ditt liv till ett jobb som du avskyr för att kunna köpa saker som du inte behöver så att du kan imponera på människor du inte gillar. Låt oss hoppas att det inte gäller dig?

Den här veckan har jag varit på ett företag där problemet inte har varit för mycket jobb utan snarare nedläggning och hotet av för mycket fritid. Korridorerna har ekat spöklikt tomma där jag har gått förbi rum efter rum som för bara några månader sedan var fyllda med liv och rörelse, med passion och intensitet, med människor som brann för företagets utveckling och sitt bidrag till den.

På de små whiteboard-tavlorna utanför deras rum har jag läst hälsningar som ”Gått för alltid.” ”Lycka till.” och ”På möte med Darth Vader.”

Vi vill inte ha för mycket att göra och vi vill inte hotas av för lite att göra. Hur skapar du balans så du får ihop livspusslet? Är det ens möjligt? Nigel Marsh är författare till böckerna ”Fat, Forty and Fired” och ”Overworked and Underlaid.”

Han säger att livspusslet är alltför viktigt för att man ska lägga det i arbetsgivarens händer. På TEDxSydney visar Marsh en idealdag med balans mellan familjetid, egentid och produktivitet – och ger dig en rolig men allvarlig tankeställare. Notera att du kan se videoklippet med svensk text (ca 10 min).

[ted id=1069 lang=sv]

http://www.ted.com/talks/lang/sv/nigel_marsh_how_to_make_work_life_balance_work.html

Önskar dig en balanserad och härlig helg

Petra Brask

Är det dags att genuscertifiera företag?

”Du kan väl ta och simma lite medan vi andra badar bastu…” Camilla Wagner, kvällens konferencier och kvinnokämpe läser med känslosam röst det brev hon fått av en medsyster och ledare i ett alltför vanligt svenskt bolag. ”Kvinnan som skrivit brevet har nyligen fött barn och känner knappt igen sin egen kropp. Fan också! Hon visste att det skulle fattas viktiga beslut, därinne i bastun, utan henne…” Hon svalde och bestämde sig sedan. Jag gör det här för mina medsystrar, tänkte hon och klädde av sig vartenda klädesplagg.  Hon försökte sträcka stolt på sig och i bara mässingen, i den bara överskottshuden klev hon in i bastun och satte sig bredbent bredvid sina manliga kollegor. Det gjorde ont… så in i… ont… Men det som gjorde att hon stod ut var att hon insåg… att det gjorde mer ont… hos dem som redan satt i bastun.”

Det är inte svårt, du väljer bara en tjej istället för en kille.” Pontus Schultz, Chefsredaktör på Veckans Affärer (VA) förklarar det enkla i att välja in en kvinna i ledande befattning. Och ändå tycks det vara så svårt. Näringslivet har visat sig vara den sista mansreserven. Det är galakväll på Cirkus. VA Kvinna bjuder upp in oss för att hylla de 125 mäktigaste kvinnorna.

Året är 2012! Ska vi verkligen behöva belysa kvinnors rättigheter? Ska vi behöva belysa det faktum att jämställdhet och mångfald skapar lönsammare bolag? I den sociala (r)evolutionen har vi väl ändå kommit längre?

I en vecka när vi firar internationella kvinnodagen så borde näringslivet rodna över det faktum att vi inte kommit längre. I ledningsgrupperna för börsens 247 bolag är det 4 av 10 som överhuvudtaget inte har någon kvinna i ledningsgruppen. T o m kyrkan har kommit längre… och då är det inte länge sedan vi började få kvinnliga präster…

Men det har skrällt till. Det kan vi konstatera när Camilla, i en djuplila vacker klänning, går igenom årets Anders-index. När VA en gång i tiden gick igenom listan över namn på börs-VD:ar, var Anders överlägsen. I år får han se sig omsprungen av 15 Johan och 14 Per. Det finns endast 13 börs-VD:ar som heter Anders. Det finns 11 Peter och 11 kvinnor… Skrällen då? Ja den består i att vi för första gången har 2 Mia och 2 Eva.

Är det dags att genuscertifiera företag? Gör vi som konsumenter för lite? På samma sätt som vi väljer varor och tjänster efter företagens miljömärkning, så är det kanske dags att välja dem efter genusmärkning? All forskning visar ju att jämställt är mer lönsamt, så det är en smartare affär för alla.

”Det är väl bra om kvinnor får komma in i styrelser och se att det inte är deras grej.” Mats Qviberg, 2010. VA sticker in gamla stofil-citat som avslöjar några ledtrådar till varför vi fortfarande har en brist på jämställdhet.

På Cirkus scen inträder nu en ny känd partiledare. Som i sin tysthet börjat vinna respekt. Stefan Löfvén . Han lutar sig mot podiet och mot ett tal på flera sidor, som han troget följer. Han lutar sig på sin erfarenhet som IF Metalls ordförande. Och det känns som att han i en publik som kanske inte innehåller hans största anhängare, ändå vinner.

Men på bänkraden sitter en man med ring i örat och hästsvans. Och han antecknar för fullt, noterar, bevakar, iakttar. Snart är det hans tur.

Löfvén avslutar ett något för långt tal och scenen äntras nu av en vanare talare. Anders Borg har inget manus och rör sig fritt över scenen samtidigt som han slänger upp powerpoint-bilder med staplar och diagram. Räkna med Anders Borg. Han är 150% övertygad om att vi behöver mångfald och att vi måste undvika de gangsterkalkyler som varit fördärvet för andra länder i EU och i den ekonomiska krisen. Borg är feminist, hävdar han. Camilla Wagner kommer upp på scen och frågar Borg varför inte Fredrik Reinfeldt är feminist? Borg menar att han och Fredrik diskuterat det ofta, men… att Fredrik tycker att den enda etikett han vill ha är Moderat. Han vill först och främst representera sitt parti. Camilla är snabb i repliken och säger rappt ”OK, men vad jag vet har han inga problem med att kalla sig Djurgårdare.” 1-0 till Camilla.

”Män ägnar sig åt karriär och fritid, kvinnor åt sex och service.” Leif Östling, 2002

Vi hade nu kommit till den lyxiga programpunkten för kvällen. Prisutdelningen. Buffén var uppdukad, det bubblade i glasen och ett böljande hav av korallrött och grått med läckra pumps hade äntrat Cirkusgolvet. Blixtar som lyste upp breda leenden, kvinnor i klungor, social förväntan. Vem tar hem priset, trofén, äran?

Själv stod jag där i mina H&M-kläder, som min stylist och bonusdotter rekommenderat, och tänkte att för en gångs skull ska jag väl kunna pricka in stilen för kvällen och slippa känna mig så beige och udda i den kvinnligt läckra församlingen. Min media-vän, alltid så chic och rätt, guidade mig i kändisdjuneln och hejade glatt till höger och vänster. Med lite räkmajonnäs i mungipan följde jag henne in till en plats nära scenen. Jag ville inte missa något. Med penna och papper satt jag redo för att anteckna pristagarna.

Trumvirvlarna yr och i högtalarna dånar musik och en röst som säger ”Årets entreprenör” Nyligen fyllde hon 70 år och samtidigt fyllde hennes klädföretag 35 år och firade en omsättning på en halv miljard kronor. Gudrun Sjödén har blivit Sveriges exportstarkaste varumärke.  Gudrun äntrade scenen som en mjuk, glad färgklick och delade med sig av 3 entreprenörstips: Du måste vara född av företagarföräldrar, börja med affärer i 20-års åldern och vara frisk alla dagar. Då kan du lyckas.

Priset till ”Årets Ögonöppnare” delades ut till en fin och ansvarsfull Camilla Kuylenstierna. Hon vill att vi ska prata om en alldeles för vanlig och tabubelagd sjukdom. Hon föddes i en gravt alkoholiserad familj och växte upp med parkbänksalkisar i köket. Hon satt på fosterhem och tampades med sociala myndigheter samtidigt som hon gick i privatskolan Carlssons Skola på Östermalm med sitt adliga efternamn som sköld. Med sin bok Ansvarsfull, som kommer ut i början på maj, vill hon att vi ska bry oss om, utifrån omtanke. Våga säga: Du mår inte bra och du är viktig för oss. Vi vill hjälpa dig. Det gjorde hennes arbetsgivare och det har räddat livet på henne.

Årets ”Gubbe mot strömmen” blev Hans Vestberg, VD Ericsson, som när han blev koncernchef slängde slipsen. ”Mångfald ger bättre affärer. Och det börjar hos mig. Det krävs att jag agerar för att det ska fungera. Du måste lyssna och förstå individen och vara nyfiken som chef. Vi ställer alltid frågan om det fanns någon kvinna eller någon från något annat land bland de sökande. Det ska sitta i vår ryggmärg”, säger Hans.

Årets nykomling borde ju rimligtvis vara Estelle… och mycket riktigt visar VA en bild på det nya kungalivet. Men den egentliga pristagerskan låg hemma i maginfluensa. Ingalill Berglund, VD för ett av landets största fastighetsbolag, Atrium Ljungberg.

Årets ryggrad var också rätt självklar och lyste med sin frånvaro. Jag tror inte någon undgått Inga-Britt Ahlenius skoningslösa kritik av FNs generalsekreterare Ban-Ki-Moon. Hon tvekar inte att granska och avslöja maktmissbruk och korruption. Trots att 72-årige Inga-Britt dragit sig tillbaka ska nog hennes fiender inte slappna av…

”Årets makthavare” beskrivs som en blandning mellan Pippi Långstrump och duktiga Annika. Likheten kanske ligger i det småländska arvet från Värnamo där Annie Lööf är uppväxt. I en giftgrön klänning äntrar hon scenen med en självklarhet och säger att ”Det är vad du gör, inte vad du är som är viktigt.”

Men det som verkligen tog andan ur publiken och gjorde oss alla smått starstruck var ändå när popmusiken dunkade ur högtalarna och vi skulle presenteras för pristagaren av ”Årets svenska i världen.” Robyn kommer in med sin korta blonda pojkfrisyr. Propert klädd i sandbruna byxor och en vacker topp, äntrar hon Cirkus bland näringslivets toppar. Det är en kontrast som heter duga. VA:s chefredaktör, Pontus, får nästan tunghäfta och i soffan ser det ut som att t o m Hans Vestberg vill slita fram autografblocket.

Publiken är fylld av ivrigt uppsträckta handviftningar när Robyn ödmjukt säger att hon inte ser sig som en ledare utan gärna vill ha en mentor. Det är mäktigt. Vi är alla så tagna att vi nästan glömmer att vi inte fått veta vem hon är än. Den mäktigaste av dem alla?

Vi försöker samla oss och ta emot henne med lika mycket värme. Susanna Campbell, Ratos nya VD är ödmjuk och vrålläcker i svart tajt klänning. Med självklar pondus tar hon emot priset, samtidigt som hon är lite missnöjd över att detta pris ska behövas år 2012… Mellan raderna hör man att hon längtar hem… till sin familj…

Och vem gör inte det? Galan är över, i baren flockas näringslivet runt popikonen. Försiktigt tar jag mig fram för att tacka den eminenta Camilla Wagner för hennes viktiga arbete och tacka VA för en fantastisk kväll. En av de bättre på länge. Jag citerar Lena Olving ”Jag vet inte hur det gått till, men på något sätt har jag blivit en ambassadör för Veckans Affärer.” Jag vet, Lena, men det är lätt hänt, efter så här lärorika och roliga kvällar.

”Det är svårt för mig att se kvinnor kopplad från sin erotiska kraft.” Lars O Grönstedt, VD för Handelsbanken, 2002

Mångfald är bättre än enfald

När jag tog flyget till London i måndags för min arbetsvecka där, hamnade jag bredvid en vithårig Örebro-tant med klös. Hon såg ut som ett litet troll i grå mysbyxor och en illgrön t-shirt. På magen satt en knallröd bögslunga. Jag förstod att hon hörde dåligt när hon skrek högt till flygvärdinnan. ”Jag tar kaffe och vatten, för det är väl gratis??!!!”

Hungrig som en varg bad jag om något matigare och såg att hon sneglade länge på min bricka. Till slut kunde hon inte hålla sig. ”Ursäkta, men vad kostar det där?” Suckande vände jag mig tålmodigt mot henne och tänkte stilla. Ska det här komma att bli en väldigt lång resa?

Med mycket bestämd röst berättade damen att hon skulle vidare till Brasilien. ”Något måste jag ju göra nu när jag är pensionär.”
– Brasilien?! Oj, det är ju långt bort. Har du någon som möter dig där? Undrade jag förvånat.
”Nej, jag reser med Tema-resor. Jag reser alltid med dom.”
– Jaha, då är du en av deras bästa kunder förstår jag.
Då tittar hon misstänksamt på mig och sedan sneglar hon ut genom fönstret och muttrar. ”Det tror jag inte.”
– Men om du reser så mycket med dem, måste du väl tycka att de är bra?
”Så där. Sa hon och ryckte på axlarna. Jag brukar klaga på något varje gång, så får jag lite pengar tillbaka, som jag kan resa mer för.”

Jag börjar få respekt för den här damen och börjar också bli ordentligt full i skratt. Men hon tittar uppfordrande på mig och jag vågar inte visa med en min vad jag känner. Är så rädd att hon ska sluta prata med mig och nu har hon verkligen fångat mitt intresse.

– Vad brukar du klaga på då?
”Det finns alltid nå’t. När jag var i Kenya förra året, så klagade jag på avloppet, det rann inte ut ordentligt, så det blev fullt med vatten i duschen. Ja, då skrev jag ett brev om det.”

Sedan kommer en lång utläggning om alla hennes resor runt om i världen och shoppingturer hemma på ICA i Örebro, där hon bland annat lyckats byta en vissnande pelargon mot en ny fräsch. Jag uttrycker mig väldigt väl i skrift, säger hon stolt och ögonen glittrar.

Ujujuj, se upp Brasilien… tänkte jag.

Jag tror inte vi vill erkänna hur ofta vi ser tillvaron ur ett rätt snävt perspektiv. Om någon är väldigt olik dig, så har du lätt för att tycka att det är en udda eller konstig person. De som är lika dig, har du lättare för att gilla. Och ändå är det inte det som bygger ett effektivt team eller ens en bra arbetsplats.

Jag måste erkänna att alla fördomar flaggade upp och stora alarmklockan klämtade när jag satte mig bredvid tanten med den knallröda bögslungan på magen. Men det blev verkligen en av mina roligaste resor på länge. Jag vet inte vad som var så speciellt med denna udda dam. Kanske hennes mod att sätta sig på tvären i de flesta situationer? Något hos henne gjorde mig alldeles varm i hjärtat.

Tänk vilket spännande möte hon bjöd på. Och då denna pansarvagn inte pratade ett ord engelska vågade jag inte släppa henne ur sikte på Heathrow förrän jag såg att hon gick mot rätt terminal. Där vände hon sig om och vinkade till mig med ett stort leende. Det första jag sett hos henne. Då såg hon nästan söt och beskedlig ut. Nästan…

Önskar dig en riktigt udda helg

Petra Brask

“Länge leve den lilla skillnaden, särskilt när den inte är alltför liten.”
Ethel Bartlett

Vecka 9 har vi sportlov och ny blogg kommer fredag vecka 10. Då är det återigen dags för den årliga galan där Veckans Affärer utser Sveriges mäktigaste kvinna. Jag är självklart där och rapporterar. Väl mött! //PB

Vardagen är roligare än vi tror

I DN Söndag den 12 februari läser jag att vardagen är roligare än vi tror. Det har jag svårt att ta in just denna vecka. Den avslutades med en dag dränkt i oflyt. Allt som kunde gå fel gjorde det. Frukostmüslin åkte ut på köksgolvet, alla parkeringsplatser inom 10 mils radie var upptagna och så där höll det på. När lingonsylten som vi skulle ha till middagen var tvungen att stå längst in i kylskåpet bakom alla andra hundra burkar, så kände jag att måttet var rågat. Förbaskade sylt!!

En undersökning som gjorts nyligen av United Minds visar att trots tidsbrist och mycket som vi ska få att gå ihop tycker vi svenskar att vardagen är både rolig och händelserik. Ordet Stressig kommer först på tredje plats när vi ska välja ord som bäst beskriver vår vardag. Det vi uppfattar som vardagsmys är lugn och ro med familj och vänner och att få äta en god middag tillsammans.

Vardagsmiddagen är alltså mer än bara mat? Vilka vardagsvanor är det då som döljer sig bakom våra svenska gardiner?

Rent tidsmässigt visar studien att vi spenderar 32 minuter på att laga mat varje dag. Barnfamiljer får lägga på lite extra och lagar mat i 37 minuter. Men det tar bara 23 minuter att äta maten.

18.00 är vår vanligaste vardagsmiddagstid. Bara 3% har lite sydländska vanor och äter efter kl 20.30.

65% har en bestämd plats runt matbordet i hemmet. Det trodde jag nog var fler som hade? Hur gör resten? Roterande schema?

Simultankapaciteten verkar vara på topp eller vad sägs om att 48% lyssnar på musik när de lagar mat, 32% talar i telefon och 19% procent tittar på tv. Matlagningsprogram kanske?

3 av 4 tänder levande ljus i samband med måltiden. 15% tycker att vardagsmys är lika med ett glas vin. Och 6% ber en bordsbön. Kombinerat skulle ju dessa tre kunna bli rena nattvarden.

Vi har en del tabun vid matbordet tack och lov. 54% förbjuder generande kroppsljud (Endast…?!), 26% förbjuder svärord och 18% säger nej till armbågar på bordet.

Vilka spännande middagskonversationer har vi runt middagsbordet då? Ja, jag vet inte hur stor variation det kan bli, men 65% talar om hur dagen varit. 8% frestar på matsmältningen och talar om våra politiker Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven och andra när de äter. Och sen har vi de stackars 4% som inte säger någonting . De kanske inte får en syl i vädret? Eller tränar de matnyttig mindfulness?

Hur bra är vi på att planera våra middagar? Sådär… skulle jag vilja påstå. 34% bestämmer vad de ska äta till middag under samma dag. 15% bestämmer sig kvällen före och endast 8 % veckoplanerar. Då kan man ju förstå att vi blir lätta byten i handlarnas kampanjer… Köp, kom och köp… Extra pris… röda lappar bara idag… till samma pris som igår…

Enligt forskning är vardagsmiddagen en prioriterad aktivitet, särkslit om man har barn. Det är viktigt att få en lugn stund ihop även om det inte alltid är lätt att få till. Men för många är det enda tillfället på dagen man ses och därför blir måltiden viktig. Vi kämpar därför mycket med att få till mat som alla tycker om.

Som effektivitetskonsult måste jag ju slå ett slag för alla goda appar som du kan ladda ner till din smartphone, fulla med smaskiga recept. Koka ihop, Arla köket och ICA är bara några goda exempel. De flesta går att enkelt göra om till shoppinglistor så att du får alla ingredienser prydligt uppradade och kan bocka av dem i affären. Min sambo har alltid varit intresserad och duktig på matlagning, men med den tekniska revolutionen har det bjudits på många delikata nyheter här hemma.

Tack United Minds och SCB för nya härliga siffror som lyser upp vår vardag. Kan säga att jag behövde bli speciellt medveten om dem idag. Och det känns nu lyxigt att mitt största problem idag har handlat om lingonsylt. Och det är dags för helg. Det är inte var dag som är en helgdag och det är väl just det som gör att det känns lite extra lyxigt.

En lyxig helg önskar jag dig

Petra Brask

”Det är inte var dag som är en helgdag.”

Sida 32 av 49« Första...1020...3031323334...40...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask