Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

Du kanske vet vad du gör, men vet du varför?

Många vet vad de ska göra. En del vet hur de ska göra det. Men hur många ifrågasätter varför?

När jag nu avslutar min första arbetsvecka efter påsklovet och reflekterar över vad som gjort mest intryck på mig, så är det helt klart Simon Sinek och hans inspirerande föredrag och upptäckt om hur vår hjärna fungerar. Det kan vara din bästa investering i tid på länge. (18 minuter).

http://www.ted.com/talks/lang/sv/simon_sinek_how_great_leaders_inspire_action.html

Tänk om det är dags att börja ifrågasätta varför du gör saker? Reflektera över vad du brinner för? Ta reda på vilka dina grundvärderingar är? När du är klar över det, så har du allt bränsle du behöver för att nå dina mål.

Önskar dig en värdefull helg

Petra Brask

“People don’t buy what you do; people buy why you do it.”
Simon Sinek

Tar du med dig paddor hem?

Vad innebär det att vara effektiv? Ordboken säger att det är när du med minsta möjliga ansträngning uppnår ett önskat resultat. OK, men vad är motsatsen då? Kanske är det när du anstränger dig tills du blir blå och ändå känner att du knappt kommit halvvägs?

Låt oss ta ett exempel från en inte helt ovanlig deltagare till mig för att se om du kan känna igen dig i något.

En ”vanlig” arbetsdag

Du går upp på morgonen, har förhoppningsvis sovit gott och din hjärna har tagit tillfället i akt att sortera all information som du fick dagen före i rätt fack, så att du ska ha den tillgänglig när du behöver den. Det betyder att du vaknar som en ren, stark och härlig hårddisk, redo för nya äventyr. Vad är det första du gör när du kommer till jobbet då? Hämtar kaffe eller té? Ja, så långt är allt bra. Det är vad du gör efter det som förbryllar mig.

Du sätter dig förmodligen vid datorn och öppnar mejlen. Där hugger du tag i det som är lätt, roligt och snabbt fixat, så att du får det undanstökat och en känsla av att du i alla fall har gjort någonting idag. Samtidigt som du gör det sneglar du på en stor fet padda i form av en surdeg som sitter på ditt skrivbord, på din att göra lista eller bara i ditt samvete och skaver som attan. Du tänker att det där måste jag ta tag i, men det får jag göra sen! För nu måste jag gå på ett möte.

När mötet som dessutom drog ut på tiden är klart, är det ingen idé att hugga tag i något för det är snart dags för lunch. Du äter lunch och hur sugen är du nu på att verkligen hugga tag i något viktigt, tufft, omfattande projekt? Inte mycket! Du kollar mejlen. Letar upp några kollegor som du behöver prata med. Du sneglar på skrivbordet och noterar att det nu sitter 3 paddor där. Det var ju bara en i morse?! Den från i morse är dessutom fetare och rätt oaptitlig vid det här laget. Den kväker ett gutturalt läte för dig och du blundar och försöker skaka av dig den kväljande känslan.

Det är snart dags för nästa möte. De tre paddorna är med dig in i mötet, de sitter på din axel och du börjar känna magsyran stiga. Det är snart slut på dagen och du anar att paddorna kommer tvingas följa med dig hem. Arbetsdagen är inte stor nog att rymma dem alla. Men kanske om du jobbar över lite? Visst ska du klara av dem?

När alla möten är avklarade och du ska ta itu med dina paddor inser du att du är för trött. Det är bättre att gå hem och göra dem efter middagen istället. Det finns ju tack och lov en kväll också och det är viktigt att vara flexibel.

En ”vanlig” kväll hemma

Lättad över ditt beslut tar du dig hemåt med paddorna på samvetet, i väskan eller i datorn. När du kommer in genom dörren till ditt hem hälsar din hund glatt på dig, din partner mindre glatt och barnen halvhjärtligt, de är inne i ett tv-program.  Du ska just packa upp paddorna från jobbet när du förskräckt upptäcker att bredvid din hund står två paddor till.

I hallen står listerna som ska upp i vardagsrummet och blev över sedan senaste tapetseringen, för två år sedan… I hallen ligger också en trasig cykelslang som du lovade att åka och byta åt barnen förra året… Är det verkligen dags att ta fram cyklarna igen? Tillsammans med paddorna från jobbet och allt annat du hade tänkt fixa blir det här bara för mycket för dig. Vad begär folk av dig egentligen? Nu får det räcka! Nu är det faktiskt dags för din egen tid.

Samtidigt som familjen drar och sliter i dig så sätter du dig med dagens tidning, som du inte hann läsa på morgonen. Du ger upp efter tio minuter då du inser att du precis hinner sätta fram mat till alla innan skjutsningar till aktiviteter tar över och dominerar resten av kvällen. Efter middagen och efter att ha packat ihop allt och alla inför morgondagen är du så trött att du stupar ner i vardagsrumssoffan. Vardagsrummet utan lister, vem bryr sig, vem behöver lister egentligen? Vilket dumt påfund muttrar du och sjunker in i Aktuellt på TV. Det är ändå viktigt att hänga med i nyheterna.

Det tänker du fortfarande när du sitter kvar även mellan nyheterna och genom två sändningar till. I genomsnitt spenderar vi 11,5 år av vårt liv framför TVn. Kvalitetstid?

Vid tio tittar du på de 3 paddorna du hade med dig från jobbet, men inser att du är för trött för att tänka. Du noterar att det kommit in några nya jobbmail som du pliktskyldigt betar av. Det är viktigt att svara snabbt och vara tillgänglig. Och så har du i alla fall städat undan lite inför imorgon, för då ska du minsann ta itu med paddorna!

När du lägger huvudet på kudden, tänker du att det hade varit himla härligt med en herdestund med din älskling, men du orkar bara inte. Tanken är god, men… du somnar. Energin är slut. Bredvid dig ligger någon med en bok och är irriterad över att … Ja, vadå? Ljuset släcks. Vi tar nya tag imorgon.

Och vad händer nästa dag..?

Det kan vara svårt att bryta mönster, att skapa nya vanor. Men här finns det mycket tid och energi att frigöra. Tänk bara så härligt det skulle vara att slippa de feta paddorna.

Önskar dig en glad påsk redan nu då jag och familjen passar på att använda helgdagarna till semester och reflektion. Bloggen är tillbaka igen fredagen den 20 april.

Trevlig helg

Petra Brask
”De flesta av oss slösar bort våra liv som om vi hade ytterligare ett på banken.”
Ben Irwin

Är du trött innan veckan ens börjat?

Jag var trött när jag landade i London i måndags. Trött innan veckan ens börjat. Solen sken välkomnande från klarblå himmel när taxin släppte av mig utanför mina favoritkunders kontor. Det var nästan så att jag inte ville gå in. Funderade på varför man inte kan ha kurser i effektivitet utomhus? Hade jag vetat vad som väntade mig därinne, så hade jag förmodligen vänt i dörren och åkt hem igen…

I veckan passerade vi vårdagsjämningen och på natten mellan lördag och söndag, går vi över till sommartid. Vi går mot ljusare tider. När dagsljuset kommer åter efter den mörka årstiden, jublar kroppens hormoner och nervsystem.

Många känner sig piggare och gladare. Men det är lika många som blir vårtrötta, sega och t o m nedstämda. Hur kommer det sig? Det är väl ändå en rätt märklig reaktion när allt det tuffa är över? Hur botas en vårtrött själ?

Solen kommer och går. Årstiderna växlar och vår kropp ska hänga med i alla dessa förändringar. När våren kommer ökar dagsljuset med 5-10 minuter per dygn under några månader. I norra Sverige blir dagsljusförändringen ännu större. Jordaxelns lutning gör så att det blir upp till en timme mer dagsljus per vecka. Vi har en fysiologisk kroppsklocka, som ställs in av ljus och mörker.

När ljuset ökar känner många sig piggare och gladare. Men upp till 25% känner av en trötthet och mosighet, som nästan påminner om jetlag. En dygnsrytm som ständigt håller på att ”ställas in” tar på krafterna. Det kan yttra sig i att du känner dig nedstämd, irriterad, går upp i vikt eller behöver sova mer än vanligt. Ca 5% drabbas t o m av depression.

Det är extra viktigt att varva alla aktiviteter med vila under vårens omställningsveckor. Något som också hjälper är att helt enkelt vara utomhus i dagsljuset. ”Gå gärna ut i ljuset direkt på morgonen så stabiliserar du dygnsrytmen.” säger forskare på området.

Detta tänkte jag på när jag motvilligt masade mig in till de mörka kontorslokalerna i England, för att förbereda dagens effektivitetsutbildning. Jag startade igång datorn och fick fart på projektorn. Persiennerna var redan nerdragna.

En skugga som rörde sig över den mörka heltäckningsmattan i konferensrummet fångades i min ögonvrå. Jag tittade till, men såg inget. När jag skulle gå ut och hälsa på de första deltagarna såg jag skuggan igen. Det kunde väl inte vara…?

Nej…?! Svettpärlor bröt ut i pannan och pulsen drog upp i 190. Om du har en fobi mot något, så vet du precis hur jag reagerade. Jag försökte andas lugnt och be en av kursdeltagarna om hjälp. ”Eh… kan du möjligtvis kolla om den där mörka skuggan där borta är en spindel.” En gigantisk, med huggtänder…. Ville jag lägga till, men tystnade.

Den unge mannen skrek till och kalabalik utbröt innan någon med en glasburk i högsta hugg lyckades fånga in den motsträvige besten. En röst inom mig kved ”Snälla, ha ihjäl den.” Jag vet, det är en orättvis och hemsk tanke. Försiktigt harklade jag mig och sa ”Kan du tänka dig att gå iväg med den en bra bit från kontoret, så att den inte står utanför och väntar när jag ska ut sen?”

Efter att burken med innehåll visats upp för alla tillströmmande deltagare och samtliga förskräckt uttryckt ”Oh, dear! Det var den största jag någonsin sett här!” så bars burken ut i solen och spindeln släpptes ut på grönbete. Säkerligen glad av att få vänja sig vid dagsljuset och mumsa på alla vårprimörer.

I kurslokalens fönster stod jag och inspekterade förloppet, samtidigt som orden ringde i mina öron. ”…det var den största vi sett här inne…” Hur många hade de sett då?

Om jag säger så här. Det var fantastiskt vårväder i London, det hade kunnat bota vilken vårtrötthet som helst, men jag har nog aldrig varit så glad att åka därifrån.

Hem, trygga hem.

En riktigt solig helg önskar jag dig

Petra Brask

Jag såg en skylt: ”Rastplats 3 km”. Det är ganska stort. Många människor måste vara trötta.
Steven Wright (1955-)

Får du ihop livspusslet?

Tänk dig att du viger större delen av ditt liv till ett jobb som du avskyr för att kunna köpa saker som du inte behöver så att du kan imponera på människor du inte gillar. Låt oss hoppas att det inte gäller dig?

Den här veckan har jag varit på ett företag där problemet inte har varit för mycket jobb utan snarare nedläggning och hotet av för mycket fritid. Korridorerna har ekat spöklikt tomma där jag har gått förbi rum efter rum som för bara några månader sedan var fyllda med liv och rörelse, med passion och intensitet, med människor som brann för företagets utveckling och sitt bidrag till den.

På de små whiteboard-tavlorna utanför deras rum har jag läst hälsningar som ”Gått för alltid.” ”Lycka till.” och ”På möte med Darth Vader.”

Vi vill inte ha för mycket att göra och vi vill inte hotas av för lite att göra. Hur skapar du balans så du får ihop livspusslet? Är det ens möjligt? Nigel Marsh är författare till böckerna ”Fat, Forty and Fired” och ”Overworked and Underlaid.”

Han säger att livspusslet är alltför viktigt för att man ska lägga det i arbetsgivarens händer. På TEDxSydney visar Marsh en idealdag med balans mellan familjetid, egentid och produktivitet – och ger dig en rolig men allvarlig tankeställare. Notera att du kan se videoklippet med svensk text (ca 10 min).

[ted id=1069 lang=sv]

http://www.ted.com/talks/lang/sv/nigel_marsh_how_to_make_work_life_balance_work.html

Önskar dig en balanserad och härlig helg

Petra Brask

Är det dags att genuscertifiera företag?

”Du kan väl ta och simma lite medan vi andra badar bastu…” Camilla Wagner, kvällens konferencier och kvinnokämpe läser med känslosam röst det brev hon fått av en medsyster och ledare i ett alltför vanligt svenskt bolag. ”Kvinnan som skrivit brevet har nyligen fött barn och känner knappt igen sin egen kropp. Fan också! Hon visste att det skulle fattas viktiga beslut, därinne i bastun, utan henne…” Hon svalde och bestämde sig sedan. Jag gör det här för mina medsystrar, tänkte hon och klädde av sig vartenda klädesplagg.  Hon försökte sträcka stolt på sig och i bara mässingen, i den bara överskottshuden klev hon in i bastun och satte sig bredbent bredvid sina manliga kollegor. Det gjorde ont… så in i… ont… Men det som gjorde att hon stod ut var att hon insåg… att det gjorde mer ont… hos dem som redan satt i bastun.”

Det är inte svårt, du väljer bara en tjej istället för en kille.” Pontus Schultz, Chefsredaktör på Veckans Affärer (VA) förklarar det enkla i att välja in en kvinna i ledande befattning. Och ändå tycks det vara så svårt. Näringslivet har visat sig vara den sista mansreserven. Det är galakväll på Cirkus. VA Kvinna bjuder upp in oss för att hylla de 125 mäktigaste kvinnorna.

Året är 2012! Ska vi verkligen behöva belysa kvinnors rättigheter? Ska vi behöva belysa det faktum att jämställdhet och mångfald skapar lönsammare bolag? I den sociala (r)evolutionen har vi väl ändå kommit längre?

I en vecka när vi firar internationella kvinnodagen så borde näringslivet rodna över det faktum att vi inte kommit längre. I ledningsgrupperna för börsens 247 bolag är det 4 av 10 som överhuvudtaget inte har någon kvinna i ledningsgruppen. T o m kyrkan har kommit längre… och då är det inte länge sedan vi började få kvinnliga präster…

Men det har skrällt till. Det kan vi konstatera när Camilla, i en djuplila vacker klänning, går igenom årets Anders-index. När VA en gång i tiden gick igenom listan över namn på börs-VD:ar, var Anders överlägsen. I år får han se sig omsprungen av 15 Johan och 14 Per. Det finns endast 13 börs-VD:ar som heter Anders. Det finns 11 Peter och 11 kvinnor… Skrällen då? Ja den består i att vi för första gången har 2 Mia och 2 Eva.

Är det dags att genuscertifiera företag? Gör vi som konsumenter för lite? På samma sätt som vi väljer varor och tjänster efter företagens miljömärkning, så är det kanske dags att välja dem efter genusmärkning? All forskning visar ju att jämställt är mer lönsamt, så det är en smartare affär för alla.

”Det är väl bra om kvinnor får komma in i styrelser och se att det inte är deras grej.” Mats Qviberg, 2010. VA sticker in gamla stofil-citat som avslöjar några ledtrådar till varför vi fortfarande har en brist på jämställdhet.

På Cirkus scen inträder nu en ny känd partiledare. Som i sin tysthet börjat vinna respekt. Stefan Löfvén . Han lutar sig mot podiet och mot ett tal på flera sidor, som han troget följer. Han lutar sig på sin erfarenhet som IF Metalls ordförande. Och det känns som att han i en publik som kanske inte innehåller hans största anhängare, ändå vinner.

Men på bänkraden sitter en man med ring i örat och hästsvans. Och han antecknar för fullt, noterar, bevakar, iakttar. Snart är det hans tur.

Löfvén avslutar ett något för långt tal och scenen äntras nu av en vanare talare. Anders Borg har inget manus och rör sig fritt över scenen samtidigt som han slänger upp powerpoint-bilder med staplar och diagram. Räkna med Anders Borg. Han är 150% övertygad om att vi behöver mångfald och att vi måste undvika de gangsterkalkyler som varit fördärvet för andra länder i EU och i den ekonomiska krisen. Borg är feminist, hävdar han. Camilla Wagner kommer upp på scen och frågar Borg varför inte Fredrik Reinfeldt är feminist? Borg menar att han och Fredrik diskuterat det ofta, men… att Fredrik tycker att den enda etikett han vill ha är Moderat. Han vill först och främst representera sitt parti. Camilla är snabb i repliken och säger rappt ”OK, men vad jag vet har han inga problem med att kalla sig Djurgårdare.” 1-0 till Camilla.

”Män ägnar sig åt karriär och fritid, kvinnor åt sex och service.” Leif Östling, 2002

Vi hade nu kommit till den lyxiga programpunkten för kvällen. Prisutdelningen. Buffén var uppdukad, det bubblade i glasen och ett böljande hav av korallrött och grått med läckra pumps hade äntrat Cirkusgolvet. Blixtar som lyste upp breda leenden, kvinnor i klungor, social förväntan. Vem tar hem priset, trofén, äran?

Själv stod jag där i mina H&M-kläder, som min stylist och bonusdotter rekommenderat, och tänkte att för en gångs skull ska jag väl kunna pricka in stilen för kvällen och slippa känna mig så beige och udda i den kvinnligt läckra församlingen. Min media-vän, alltid så chic och rätt, guidade mig i kändisdjuneln och hejade glatt till höger och vänster. Med lite räkmajonnäs i mungipan följde jag henne in till en plats nära scenen. Jag ville inte missa något. Med penna och papper satt jag redo för att anteckna pristagarna.

Trumvirvlarna yr och i högtalarna dånar musik och en röst som säger ”Årets entreprenör” Nyligen fyllde hon 70 år och samtidigt fyllde hennes klädföretag 35 år och firade en omsättning på en halv miljard kronor. Gudrun Sjödén har blivit Sveriges exportstarkaste varumärke.  Gudrun äntrade scenen som en mjuk, glad färgklick och delade med sig av 3 entreprenörstips: Du måste vara född av företagarföräldrar, börja med affärer i 20-års åldern och vara frisk alla dagar. Då kan du lyckas.

Priset till ”Årets Ögonöppnare” delades ut till en fin och ansvarsfull Camilla Kuylenstierna. Hon vill att vi ska prata om en alldeles för vanlig och tabubelagd sjukdom. Hon föddes i en gravt alkoholiserad familj och växte upp med parkbänksalkisar i köket. Hon satt på fosterhem och tampades med sociala myndigheter samtidigt som hon gick i privatskolan Carlssons Skola på Östermalm med sitt adliga efternamn som sköld. Med sin bok Ansvarsfull, som kommer ut i början på maj, vill hon att vi ska bry oss om, utifrån omtanke. Våga säga: Du mår inte bra och du är viktig för oss. Vi vill hjälpa dig. Det gjorde hennes arbetsgivare och det har räddat livet på henne.

Årets ”Gubbe mot strömmen” blev Hans Vestberg, VD Ericsson, som när han blev koncernchef slängde slipsen. ”Mångfald ger bättre affärer. Och det börjar hos mig. Det krävs att jag agerar för att det ska fungera. Du måste lyssna och förstå individen och vara nyfiken som chef. Vi ställer alltid frågan om det fanns någon kvinna eller någon från något annat land bland de sökande. Det ska sitta i vår ryggmärg”, säger Hans.

Årets nykomling borde ju rimligtvis vara Estelle… och mycket riktigt visar VA en bild på det nya kungalivet. Men den egentliga pristagerskan låg hemma i maginfluensa. Ingalill Berglund, VD för ett av landets största fastighetsbolag, Atrium Ljungberg.

Årets ryggrad var också rätt självklar och lyste med sin frånvaro. Jag tror inte någon undgått Inga-Britt Ahlenius skoningslösa kritik av FNs generalsekreterare Ban-Ki-Moon. Hon tvekar inte att granska och avslöja maktmissbruk och korruption. Trots att 72-årige Inga-Britt dragit sig tillbaka ska nog hennes fiender inte slappna av…

”Årets makthavare” beskrivs som en blandning mellan Pippi Långstrump och duktiga Annika. Likheten kanske ligger i det småländska arvet från Värnamo där Annie Lööf är uppväxt. I en giftgrön klänning äntrar hon scenen med en självklarhet och säger att ”Det är vad du gör, inte vad du är som är viktigt.”

Men det som verkligen tog andan ur publiken och gjorde oss alla smått starstruck var ändå när popmusiken dunkade ur högtalarna och vi skulle presenteras för pristagaren av ”Årets svenska i världen.” Robyn kommer in med sin korta blonda pojkfrisyr. Propert klädd i sandbruna byxor och en vacker topp, äntrar hon Cirkus bland näringslivets toppar. Det är en kontrast som heter duga. VA:s chefredaktör, Pontus, får nästan tunghäfta och i soffan ser det ut som att t o m Hans Vestberg vill slita fram autografblocket.

Publiken är fylld av ivrigt uppsträckta handviftningar när Robyn ödmjukt säger att hon inte ser sig som en ledare utan gärna vill ha en mentor. Det är mäktigt. Vi är alla så tagna att vi nästan glömmer att vi inte fått veta vem hon är än. Den mäktigaste av dem alla?

Vi försöker samla oss och ta emot henne med lika mycket värme. Susanna Campbell, Ratos nya VD är ödmjuk och vrålläcker i svart tajt klänning. Med självklar pondus tar hon emot priset, samtidigt som hon är lite missnöjd över att detta pris ska behövas år 2012… Mellan raderna hör man att hon längtar hem… till sin familj…

Och vem gör inte det? Galan är över, i baren flockas näringslivet runt popikonen. Försiktigt tar jag mig fram för att tacka den eminenta Camilla Wagner för hennes viktiga arbete och tacka VA för en fantastisk kväll. En av de bättre på länge. Jag citerar Lena Olving ”Jag vet inte hur det gått till, men på något sätt har jag blivit en ambassadör för Veckans Affärer.” Jag vet, Lena, men det är lätt hänt, efter så här lärorika och roliga kvällar.

”Det är svårt för mig att se kvinnor kopplad från sin erotiska kraft.” Lars O Grönstedt, VD för Handelsbanken, 2002

Sida 31 av 48« Första...1020...2930313233...40...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask