Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

En strävan efter balans

”Det här går över… Jobbet är sådant… Jag har inget val… men det är lugnt, jag har läget under kontroll och behöver ingen hjälp.”

Jag vet inte hur du känner, men har det inte tjatats väldigt mycket om stress de senaste åren? Akta dig, se upp, den kan drabba alla den där stressen! Den är klasslös och kryper över landsgränser. Det har varit som en böldpest och vi har suttit över kaffekoppar och nickat menande när någon har rusat förbi.

”Jojo, Gösta… Han stressar för mycket… Det är inte bra för hjärtat… eller för Gösta…Stackarn, så sorgligt va? Och inget kan man göra… Han måste inse det själv. Det var som när Maggan sprang in i väggen. Pang! sa det och jag gick fram till henne och frågade. Är det dags nu? Jodå… jag såg det komma… Men inte hon.. Suck! Någon borde ha gett henne sparken! Det är det enda som hade hjälpt.”

Jag mår illa när jag hör dessa välmenande kommentarer om att det inte går att hjälpa människor som är på väg in i väggen. Att de måste inse det själva. Absolut, har alla ett eget ansvar. Men, det är klart att det går att hjälpa till. Du har flera år på dig att göra något. Det tar lång tid innan någon trillar över kanten. Och tyvärr tar det lång tid att komma tillbaka. Ny forskning visar också att många organ i kroppen sätts på sparlåga när vi stressar och de har svårt att någonsin återhämta sig.

Det låter ju läskigt. Men stress är inte farligt. Stress är en naturlig del av oss och hjälper oss i många situationer. Kroppen strävar alltid efter balans, det är inbyggt i systemet. Och det är när vi lutar för mycket åt något håll och gör det alldeles för länge, som det kör ihop sig.

Hur fungerar det i praktiken?

Alla människor har pannlober (alla djur har inte det) som bl a hjälper oss att förutse hot och bekymmer. Pannloberna hjälper oss också att skapa nya tanke- och beteendemönster och tillåter oss att självkritiskt reflektera över våra beteenden och tankar.

När vi blir väldigt stressade minskar denna förmåga och det gör att vi får;

  • Svårare att fatta beslut
  • Dålig planeringsförmåga
  • Mer impulsivitet
  • Mindre engagemang och motivation

Vad är det som gör oss stressade då?

Det är väldigt individuellt. Men det är ofta som vi skyller på jobbet. ”Det är så mycket nu! Vi har det så stressigt. Vi är inne i en så’n period…”

Jag har suttit med deltagare som gör liknande arbetsuppgifter och där en av deltagarna i princip suttit i taket för att det är så stressigt. Och den andra deltagaren ser lugn ut och säger att visst har vi ett stadigt tempo, men jag känner att jag hinner med.

När jag frågar deltagaren som sitter med panik i blicken; ”Hur är det hemma då?” Visar det sig att det pågår en uppslitande skilsmässa eller en omständlig flytt eller någon nära vän som hastigt har gått bort eller något bröllop som håller på att arrangeras. Alla dessa, var och en för sig genererar rätt mycket adrenalin hos vilken människa som. Och skulle inte det påverka under jobbtimmarna?

Det finns deltagare som är superstressade utan att det pågår för mycket vare sig på jobbet eller hemma, men däremot inom dem. De har en prestationsbaserad självkänsla som gör dem till ett lätt offer. De är alltid på plats, ställer alltid upp, säger aldrig Nej. Deras inre krav på sig själva är så höga att om de sviker det minsta känner de en enorm skam.

Det är ingen fara om du känner igen dig. Vi har alla saker som pågår i våra liv. Men det finns grader i helvetet. Det tillhör att vi har lite vardagsstress och i perioder har vi även en viss överansträngning som vi återhämtar oss från under helgen eller semestern. Men om du ignorerar dina signaler under väldigt lång tid och bara kör på i 190 km i timmen, känner du dig till slut utmattad. Då har det gått för långt.

Om du märker att du har kommit tillbaka från semestern och flyger fram de första 3-4 veckorna men sedan börjar gå på tomgång igen, sover sämre, ofta blir irriterad och låg. Ja, då är det dags att fundera över vilken balans du har i ditt liv?

Den här veckan har min man haft en Må bra-vecka på jobbet. Varje dag har bestått av olika teman som

Hälsodagen:
Med information om hur viktigt det är med regelbunden motion och bra kost.

Mail-fria dagen:
Mailboxen är mer av en stressfaktor för många än ett effektivt sätt att kommunicera och samarbeta. Tidningen Computer Sweden skrev den här veckan om att IBM skrotar sitt mailprogram Lotus Notes med grunden att mail är på utdöende och att moderna sociala nätverk tar över kommunikationsvägarna på företagen.

Uppskattningsdagen:
Hur bra är vi på att uppskatta varandra? 80% av all uppskattning som du får under ett helt liv, får du före 3 års ålder… Uppskattning ger energi och kostar ingenting.

Jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå för min man under uppskattningsdagen. När han kom hem var han alldeles exalterad och berättade om ett föredrag på temat Balans i Livet av psykologen Christer Karlsson på Manpower Hälsopartner.

Han sa att vi som befinner oss i riskområdet att utveckla stress symptom är

Typ A-beteende (Människor som präglas av stark tidspress och tävlingsinstinkt)

Över- och understimulering (du upplever dig ha för mycket att göra, eller för lite att göra)

Biologisk klocka (du sover för lite under för lång tid)

Ovanliga livshändelser som inte tas om hand (dödsfall, kriser i livet)

Prestationsbaserad självkänsla (du är bara värd något om du gör något)

Förändringar (vi har olika trösklar till hur bra vi hanterar förändringar, givetvis också beroende på hur dessa förändringar presenteras för oss)

Självklart styrs stress också av om vi känner att vi kan påverka vår situation eller inte och på de krav som ställs på oss. Om vi upplever vårt beslutsutrymme som högt eller lågt.

Några kontrollfrågor till dig själv:

När hade du tråkigt senast? Om du har haft tråkigt eller känt att nu måste det hända något, så är du sannolikt inte utsatt för ohälsosamt mycket stress.

När gjorde du senast något som gjorde dig glad? Det är viktigt med mål i livet, men glöm inte bort att bygga in belöningar också. Vad fyller på din energi?

Hur lång period under dagen är du i en positiv sinnesstämning?

Jag fick gåshud på armarna när min man berättade om hur Christer avslutat sin föresläsning. ”Apropå det här med ovanliga livshändelser så råkade jag själv ut för en sådan för ett år sedan. Min dotter, då 17 år, avled hastigt i en cykelolycka.”

Min man berättade att man kunde höra en knappnål falla och att Christer sedan hämtat andan och skakigt fortsatt. ”Det är inte så lätt att ha en positiv sinnesstämning då och jag har haft många dagar när jag inte varit på jobbet. Min arbetsgivare och jag tycker det är helt OK. Hade jag haft en prestationsbaserad självkänsla, så hade det varit ännu mer förödande. Nu har jag tack och lov inte det. Och min familj och jag tar en dag i sänder. Vi får se hur det går. Det här behöver ges tid. Och jag ger det tid. För vem ska stå upp för mig om inte jag själv gör det?”

Han avslutade sin föresläsning med 4 tips för balans i livet.

Prioritera

Motionera

Sov

Andas

Jag insåg att jag knappt hade andats när min man avslutade sin berättelse om dagen. Han fick en varm uppskattning av mig för att han kunde återberätta så mycket. Det är roligt att dela erfarenheter och kunskap och jag är glad att ha honom vid min sida. Speciellt de dagar när jag är hemmablind för mina egna signaler. Då gör han en skillnad. Det är jag säker på att du också gör i någons liv och framförallt i ditt eget.

Nästa vecka är jag på ledarskapsutbildning hela veckan från tidig morgon till sen kväll. Det ska bli oerhört spännande. Lovar att berätta mer i nästa blogg som därför kommer fredagen den 5 oktober.

Önskar dig en balanserad helg

Petra Brask

 

”Det finns en balans i mitt liv, det finns verklighet och det finns en del som ser ut att vara riktigt glamourös, men i slutet är vi alla bara människor ändå.”

Olivia Newton-John

Lite velig? Beslutsvånda?

Ska du välja fast eller rörlig ränta? Ska du gå upp nu eller om fem minuter? Svarta eller blå strumpor? Besluten i livet är många.  Vissa är du medveten om att du fattar och andra sker av bara farten.

Men varför blir vi så veliga ibland? Hur många beslut fattar vi under ett dygn? Hur kan vi fatta beslut utan att våndas?

Ofta är vi så rädda att fatta fel beslut att en del beslut inte blir tagna. Men hur lätt är det, när valen är så många? Går du in på ett kafé kan du välja på sju olika wienerbröd, sjuttio sorters kakor och för att inte tala om hur många varianter av kaffe och té det finns. Vilken ska du välja? Idag har vi mer information att sortera i,  fler alternativ att utvärdera och oundvikligen mindre tid.

Ari Riabacker som är doktor i risk och beslutsanalys påstår att vi i Sverige lider av beslutsimpotens. Doktor Ari menar att vi ibland lägger ner oproportionerligt mycket tid på att fatta vissa beslut. Risken är att vi lägger ner mer tid på att välja rätt elavtal än på att välja partner.

När vi i familjen skulle göra glassinköp på stranden i somras, fascinerades jag över att min son nästan alltid valde samma glass, min man hade tre alternativ och valde enkelt ett av dem vid frysboxen. Själv var jag experimentell och ville oftast testa nå’t nytt, medan min dotter gick igenom samtliga alternativ och nagelfor dem, vägde för och nackdelar, tills vi skrek att vår glass smälter.

Oavsett om vi tycker vi tar för hastiga eller för långsamma beslut, så kan vi alla fall enas om att vi tar många. Under ett dygn fattar vi mellan 2.500 – 10.000 beslut.

Men problemet som jag upplever hos mina deltagare är snarare de beslut som inte fattas. De beslut som ligger där och skvalpar, som vi bär på, vrider och vänder på, och som vi ibland förhalar så länge att vi till slut funderat längre tid på om vi ska göra något, än vad det hade tagit tid att genomföra det. Hela organisationer lider ibland av att beslut blir långbänkar och är frustrerade över att inte komma vidare.

Vad beror det på att vi blir så veliga då? Hinner vi inte få tillräckligt med underlag?

Nej, tydligen är det så att desto mer tid vi lägger ner på att fatta ett beslut, ju oroligare blir för att det kanske är fel beslut. Har jag lagt ner så mycket tid på att tänka på det här så måste det bli det absolut bästa beslutet.

Mer underlag hjälper inte heller alltid, oftast använder vi bara informationen till att stärka oss i det vi tänkte från början. En slags beslutsperfektionism?

Ett mer tidseffektivt sätt att agera på är att välja bort de absolut sämsta alternativen och sedan välja något av de bra alternativ som är kvar.

Självklart finns det en balans mellan beslutets konsekvens och tiden vi lägger ner på det. De beslut som verkligen är viktiga för oss, som bostad och pension t ex kan vara värda att lägga ner mer tid på. Tyvärr är det väl ibland dessa som får stryka på foten, för att vi ligger efter med småbesluten? Eller när var du inne och kollade upp dina pensionsval senast?

Om jag ska tolka psykologer och vana beslutsfattare rätt så är det några saker vi kan tänka på när vi ska bestämma oss

  • Det mest optimala beslutet finns inte. Sortera bort de sämsta alternativen och välj ett av de bättre.
  • Mer information blir inte bättre, utan kan t o m göra dig mer tveksam.
  • Hur har du gjort tidigare? Kan du återanvända beslutsvägarna från liknande beslut? Erfarenhet underlättar givetvis.
  • Försök inte göra ”alla glada”. Alla kommer inte gilla dina beslut.
  • Sluta älta och förhala. Fatta ett beslut.
  • Om det blir fel, fatta ett nytt beslut.

Om inte detta tar dig framåt så finns det några appar som kan hjälpa dig i besluten:

Time Glass  – Ett timglas med gröna och röda bollar, om det blir en grön boll är det ”ja”, om du får en röd boll så är det ”nej”.

I will decide – olika modeller för att fatta beslut

Geek logic – En riktig nörd-app som hjälper dig att räkna ut saker som “Om du har en chans i hel—e att bli ihop med någon?”

Min man kan intyga att jag själv springer runt och velar här hemma ibland. Senast i morse frågade jag honom vad jag skulle ha på mig, då jag hade några extra viktiga möten och ville känna mig riktigt bekvämt och proffsigt klädd. Tålmodigt svarade han och hjälpte mig till ett riktigt bra beslut samtidigt som jag tittade avundsjukt på hans kostym. Han har tre olika som han alternerar mellan och han behöver i princip bara välja skjorta. Så lätt! Tänk om det inte är mer än rätt att han få engagera sig lite mer i mina val?

Det var kanske därför han avslutade veckan med att visa mig den gamla sketchen med velige Gösta Ekman och handlare Tage Danielsson. Aftonbladet eller Expressen? Mmm… men så illa däran är jag inte… om jag själv får bestämma. Eller? http://youtu.be/qRme1X2O400

Önskar dig en beslutsam helg

Petra Brask

“A peacefulness follows any decision, even the wrong one.”
Rita Mae Brown

Från utmaning till utveckling

”Ursäkta, min man skällde på mig för att jag inte åt lunch igår. Går det bra att jag äter här, fast att jag inte anmält mig?” Den rödhåriga konferensvärdinnan som jag ställer min fråga till verkar vara i 45-årsåldern och ser ut att vara ett riktigt rivjärn. Hon har säkerligen en vana att hantera de mest konstiga förfrågningar. ”Det går fint! Kom med här så ska vi säga till hovmästaren.”

Jag plockar energipåfyllning från den smaskiga buffén och med en välfylld tallrik ska jag precis slinka upp till mitt skrivrum igen, när jag blir stoppad av den bestämda värdinnan. ”Tänker du äta uppe i konferensrummet??!!” Jaa, stammar jag generat.

Den här veckan har varit väldigt lyxig. En kort bit hemifrån ligger ett underbart hotell och konferenscenter precis vid en sjö. Såstaholm heter det och är egentligen ett tidigare pensionat för skådespelare. I de anrika rummen kan du se spår av bl a Hasse & Tage, Ingrid Bergman och Greta Garbo. Konferensrummet jag hyrt hela veckan för att skriva på min bok, bär namnet Håkan Westergren. Han har gjort en mängd svenska filmer läser jag i hans salong samtidigt som jag klär varenda kvadratmeter med bokkapitel och idéer.  Så skönt att få breda ut sig.

Men underbart är kort. Trots att jag haft det så bra, så kan jag ändå inte låta bli att så här på fredagsreflektionen gruva mig inför nästa vecka. Den är betydligt tuffare. Utmaning efter utmaning ligger framför mig och jag känner magsyran stiga, fast att det inte ens är måndag än.

För att få lite inspiration googlar jag på utmaningar och hittar det här 9 minuters-talet på TEDtalks av Amy Purdy. Hon är professionell snowboardåkare, men vilken resa hon gjort…

http://www.ted.com/talks/amy_purdy_living_beyond_limits.html

Plötsligt känns mina utmaningar nästa vecka som en västanfläkt. Och faktiskt visar Amy en ny dimension av det hela. Varför tro att du har en gräns för vad du klarar av? Det är vid gränsen det börjar och din fantasi och möjligheterna tar vid.

Jag hoppas jag kan utveckla Amys styrka utan att för den skull behöva gå igenom det hon gjort. Tänk om det är det våra svårigheter gör? Utvecklar oss.

Så vågade jag utmana konferensvärdinnan och kombinera jobb och lunch i mitt konferensrum? Nej, jag följde snällt med henne ut, när hon likt en mamma dammade av en stol till mig i det gassande solskenet på uteplatsen. ”Jag tror det var så här din man menade, när han skällde på dig för att du inte åt lunch. Han tycker nog du ska ta en paus. Vad vill du ha att dricka?” Jag svarar vatten och sitter förbluffad och äter i lugn och ro medan jag funderar på om min man och konferensvärdinnan är i maskopi på nå’t sätt.

Att vara på konferens är inte så dumt, jag gillade verkligen sällskapet.

Önskar dig en gränslös helg

Petra Brask

”När vi accepterar våra gränser kan vi passera dem.”
Albert Einstein

En talares värsta mardröm

Strålkastarljuset lyste mig i ögonen, droppar av svett rann under skjortan längs med ryggen och i huvudet ljöd tusen röster ”Vad sa du nu?!” ”Så heter det väl inte?!” Åhörarna skruvade på sig och några la demonstrativt armarna i kors.

Har du någon gång stått inför ett större antal åhörare och undrat hur du tänkte när du åtog dig uppgiften att hålla tal?

Den här veckan har haft inslag av prestationsångest. Min käre man fyller 50 år och det är dags för hyllningstal till helgen. I mitt huvud kommer ovälkomna tankar som att släkt och vänner vet att jag jobbat som utbildare och föreläsare i 17 år och deras förväntningar måste vara skyhöga. Tänk om jag inte levererar? Det är ett utmärkt sätt att försätta sig själv i total blackout och kreativitetstorka. Att vännerna förmodligen inte haft tid att tänka på något annat än att få ihop vardagen och sina egna tal är inget som har slagit mig.

Vid det här laget är det väl allmänt känt att orden bara står för 7%  av det som lyssnaren tar in, resten av kommunikationen består av din röst och ditt kroppspråk. Vad är det då som gör konsten att hålla tal till en utmaning?

Jag tror vi kan dela upp utmaningen i tre delar

  1. Att överhuvudtaget framträda för en större samling. Känna att du har allas ögon på dig.
  2. Att ha ett bra innehåll. Det finns ämnen som folk tycker är ointressanta, men som kan växa om du är bra på att framföra det.
  3. Ett bra framförande. Att kunna klassisk retorik, med logik, språk, struktur, rätt nivå och kanske ett stänk av humor.

Låt säga att du fixar 2 och 3 när du står hemma på kammaren, men ändå får scenskräck när det väl gäller. Vad kan man göra åt det?

Efter gymnasiet skulle jag prova att jobba som reseledare i Spanien en sommar. Det som slog mig var hur himla obehagligt jag tyckte det var på scenen i strålkastarljuset. Åhörarna försvann i en dimma och det susade i öronen på mig.  Jag började läsa allt jag kom över om retorik och metodik. Hur lägger man upp ett bra anförande? Vad ska man tänka på? Det resulterade i att jag mycket väl förstod hur man skulle göra, men när jag blev stressad av att stå framför folk, så gjorde jag alla fel. Den insikten var nästan värre.

Jag tog en kvällskurs på TBV som hette ”Våga tala”. Första gången jag ställde mig upp inför gruppen bad kursledaren åhörarna att blunda. Då kändes det bättre och plötsligt kom flytet. Efter lite träning, kunde deltagarna titta och jag tappade ändå inte bort mig.

Idag när jag står på scen, får jag fortfarande rampfeber ibland, men då har jag en röst i huvudet som säger ”Du har ju gjort det här så många gånger nu.” Övning ger färdighet, övning ger trygghet.

Scenskräck eller inte så finns det inga genvägar. Ett tal eller föredrag behöver förberedas. Bjuder dig här på en mall som jag brukar använda mig av:

  1. Inledning: en rolig bild, något som får åhörarna att skratta, då slappnar både du och de av. Vill du fånga deras intresse, så börja berätta en intressant historia som knyter an till ditt ämne. Någon du precis träffat, något som hänt. Men avsluta den inte. Sluta mitt när det är som mest spännande och gå över till punkt 2.
  2.  Vad: Vad är du här för att prata om – en mening.
  3. Varför: Frågeställningar och motiveringar. Vad har du för nytta av det här? Vad ger det dig att veta det här? Skulle det vara till nytta för dig att få ett enkelt redskap..? Ställ max tre frågor (ställer du för många, framstår du själv som ett enda stort frågetecken) och se till att de besvaras innan du är klar med ditt tal.
  4. Fakta: Studier, undersökningar, statistik, siffror. Det kan vara fakta och siffror om dig själv, så att du styrker din trovärdighet att prata om ämnet. Men även fakta kring det ämne du ska prata om.
  5. Hur: Hur går man går tillväga. Tips och lösningar. Har man en övning så gör man den i hur-delen.
  6. Tänk om: En kort framtidsfundering. Kan du tänka dig fler användningsområden för den här övningen? Tänk om det är så enkelt att…? Gå igenom ett tänk om-scenario.
  7. Frågor: Om åhörarna ska få ställa frågor, så tas de här. Alternativt ställ egna frågor och se till att du besvarat de frågor du ställde under punkt 3.
  8. Sammanfatta: Kort repetition.
  9. Avsluta: Avsluta den historia som du började med. Knyt ihop till början av föredraget.

Min kära bonusdotter som läser till Civilekonom på universitetet, kom inflygande på mitt kontor efter sin kurs i retorik och sa: – Nu har jag ett kanontips som jag lärt mig. När man går upp på scenen ska man tänka ”Fan, vad snygg jag är!” Det går inte att ha dålig hållning då!

Tänk dig att du är en otroligt vacker 22-åring och går upp på scen. Hur härligt skulle inte det kännas?

Så vad är en talares värsta mardröm? Jag tror vi alla kan känna igen oss i detta klipp från TED talks

http://www.ted.com/talks/a_ted_speaker_s_worst_nightmare.html

Önskar dig en talande helg

Petra Brask

 

”Behärska ämnet, så kommer orden av sig själva.”
Cato d.ä.

10-i-topp tipsen inför hösten

När vi kommer tillbaka till jobbet efter semestern så är huvudet fullt med det vi lämnade innan semestern och som nu poppar upp. Saker som vi kanske sköt upp till efter semestern? Vi står inför någon slags startblock inför hösten och funderar på hur vi bäst ska ta vara på denna chans till ”nystart”?

 1.       Fånga tiden – gör en tidsbudget

Alla betraktar vi vår tid som en värdefull resurs. Lika självklart som det är att göra prognoser och budgetar med vår ekonomi, så bör vi betrakta vår tid och vår planering på samma sätt.

Höststarten är ett bra tillfälle att se över din långtidsplanering. Vilka mål har du? Vad förväntas du uppnå? Tänk efter om det finns ett antal viktiga saker som behöver göras under hösten och se till att boka in tid för dem redan nu (t ex utvecklingssamtal, budgetarbete, projekt).

2.       Ha marginaler

Förstå att det kommer ske oförutsedda saker. De flesta människor är tidsoptimister och tar till för snålt med tid när de beräknar hur lång tid saker och ting ska ta. Ha marginaler, ta till lite extra, njut av att bli klar med saker i tid eller till och med före utsatt tid. Vad är det värsta som kan hända? Att du får tid över?

3.       Belöning och mål

Lägg även in en del belönande mål på vägen. Det kanske låter lyxigt när du kommer tillbaka från semestern att redan nu planera in nästa, men jag tror det är viktigt att ha något att se fram emot. När blir julsemestern? Vad gör du då? Se till att den bokas in så att det inte blir någon halvmesyr eller sista sekunden-lösning.

4.       Veckoreflektion

De timmar du har under en arbetsvecka ska gå jämnt ut med dina viktigaste arbetsuppgifter. Om du ständigt hamnar på minus och måste ”låna” för mycket tid av din fritid för att få jobbet att gå ihop, så behöver reflektera över hur du förvaltar dina tillgångar. Ta för vana att stanna upp i slutet av veckan och stäm av din långtidsplanering. Har det du gjort under veckan tagit dig närmre dina mål?

5.       Ifrågasätt vilka möten du är med på

Vanligaste orsaken till ineffektiva möten är att deltagarna kommer oförberedda… p g a att de inte ”hinner” förbereda sig…  för de har ”för många möten”. I Sverige är vi duktiga på att skapa konsensus och se till att alla är med på besluten, men det kostar mycket mötestid och vi ser gärna till att bjuda in alla till samtliga möten. Kanske med rädsla för att någon ska bli trampad på tårna för att de inte blir inbjudna? Se över de möten du deltar på, behövs alla? För vem, vilka? Är de effektiva?

6.       Inkorgen i mejlen är en brevlåda – inte en ”att göra”-lista

Kan det ibland vara så att det du tänkt göra under dagen försvinner till förmån för det som råkar trilla in i inkorgen? I dagens läge kan vemsomhelst få tag på din mailadress och din inbox fylls på med bråttom och viktigt samt med en hel del oväsentligheter, som du kanske ägnar dig åt av bara farten. Låt inte mejlen skapa din vecka efterhand.  Se till att det är din planering som styr.

7.       Se upp med tidstjuvar

I samband med att man ser över sin arbetssituation så är det väsentligt att se över eventuella tidstjuvar. Hur kan du arbeta effektivare? Självklart handlar det om din egen realistiska planering med mål och delmål, men vi är så beroende av varandra. Att bli effektivare kan handla om att se över hur du använder dina elektroniska verktyg men också om hur du samarbetar effektivt med dina kollegor och den organisation du har omkring dig.

8.       Fastna inte i detaljer

Förr gick man bort i korridoren och pratade med sina kollegor, nu skickar man ett mejl till 3-4 personer. ”Ska vi vara med på mässan?” Och alla svarar alla – och alla svarar olika – och så är cirkusen igång. Det sker mycket dubbelarbete, många är involverade i det mesta. Alla behöver inte vara involverade i allt. ”För din info” är bra i vissa fall, men ibland skickas mycket information omkring i mejlsystemet för att vi är rädda att någon ska känna sig utanför, eller för att visa chefen att vi jobbar, eller för att sätta press på någon annan. CC-mejl har blivit ett sätt att involvera Gud och alla.

9.       Sätt gränser – hjärnan behöver återhämtning

Det finns människor som checkar in på jobbet, jobbar och checkar ut igen efter 8 timmar och då är de klara för att låta familj och fritid ta vid. Men långt ifrån alla har det så. Med smartphones som har både mail, linkedIn, Facebook och twitter kan vi uppleva en förväntan att vi ska vara tillgängliga dygnet runt.

Det gränslösa arbetet ställer höga krav på vår förmåga att ta in information, bearbeta och förädla den, fatta beslut och genomföra dem. Din förmåga att sätta gränser blir alltmer avgörande för din hälsa.

10.  Ta emot hjälp

Var inte rädd för att be om hjälp. I det informationssamhälle vi lever i är det många som behöver verktyg för att inte tappa bort sig själva och sin riktning i allt brus.

Tänk om du skulle frigöra både tid och energi på att förändra något till det bättre? Börja med det som skulle göra störst skillnad och unna dig en skön nystart inför hösten.

Önskar dig en skön helg

Petra Brask

”Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut.”
Nalle Puh

 

Sida 29 av 49« Första...1020...2728293031...40...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask