Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

Står du rakt i kaffekön?

”Min mamma var en hemlös alkis, min pappa en trippelexaminerad nationalekonom. Han har aldrig fått ett jobb i Sverige. Själv har jag försökt anpassa mig och vet att det är viktigt att stå rakt i kaffekön.” De subjektiva åsikterna om Sverige som ett slutet samhälle, där vi tar oss rätten att döma de som är annorlunda, haglar ur den 25-årige mannen med en hastighet av ett vulkanutbrott och med lika intensiv hetta. Han har samma frisyr som vår Finansminister, men där slutar likheterna.

Det är den Stora Chefsdagen i Vinterträdgården på Grand hotell. Det är tidningen Chef som samlat drygt 350 chefer från svenskt näringsliv, kommuner och landsting för att lyssna på Eldsjälar, ledare som brinner lite extra. Vad kan vi lära oss av dem? Hur vet vi att vi möter en eldsjäl? Kan det finnas nackdelar med att brinna för något?

”Att få oförtjänt beröm är som att kissa på sig. Det värmer skönt först, men blir snart obehagligt kallt.” Margot Wallström är en eldsjäl som föredrar att omge sig med sanningssägare. Hon bär en klänning med ett smått psykedeliskt mönster och sitter coolt tillbakalutad i en av de vita fåtöljerna på scenen. Cissi Elwin-Frenkel, VD på Chef intervjuar vant och undrar om det inte är jobbigt att alltid ha sanningssägare omkring sig. Margot skakar på huvudet och säger att själv använder hon sig av LUFT-modellen vid svåra samtal och feedback: Lyssna, Uppskatta, Förstå, Tala

Hon skrattar när hon minns PG Gyllenhammars reaktion på hennes feedback-modell. ”Nonsens!!! Man börjar väl med det man ska säga?!!” Margot är trött på frågor om Göran Perssons kritiserade ledarstil och vill istället lyfta fram Ingvar Carlsson som en god förebild. Han var tydlig och duktig på att lyssna. Hon avslutar intervjun med att säga ”Idag behöver jag inte le hela tiden. Även om det kan upplevas hotfullt för män, när kvinnor inte ler.”

När Margot går av scenen möter hon en leende man som byter plats med henne. Han sprudlar av energi och är stolt över att leda företaget som funnits i 137 år. Hans Vestberg, VD på Eriksson vill utveckla, motivera och ge energi. Drömmen är att 100.000 anställda ska känna att det är roligt att komma till jobbet.

”Här är namnen på 43 människor som jag har kontakt med varje vecka.” Hans visar ett kort som inte är större än ett visakort. ”Hur hinner du det?!” undrar Cissi på Chef. Själv undrar jag hur han klarar att läsa 43 namn på så liten yta? Karln bär inte glasögon, vad jag kan se…

”Det viktigaste i allt ledarskap är att börja med dig själv. Finn ut hur du fungerar, bestäm sen vad du vill lägga din tid på.” Hans har delat in sina uppgifter i 3 delar: Enkla, Svåra och Extremt svåra. Målet är att aldrig jobba med de enkla uppgifterna, som han också kallar ”skitlistan”.

Efter en bensträckare äntras scenen av före detta punkaren, Dan Eliasson. På 70-talet sjöng han i ”Bad Boo Band” med låttexter som inte går att upprepa i det här forumet… Idag är han generaldirektör för Försäkringskassan och säger sig jobba i människokärlekens tjänst. Dans främsta uppgift är att återupprätta hedern och stoltheten hos de som jobbar på Försäkringskassan, en av Sveriges mest utskällda arbetsplatser. ”Först när vi har återfått en inre styrka, kan vi börja jobba på att förändra och göra tillvaron bättre för våra kunder. Det måste vara inifrån och ut om det ska hålla i längden.”

Jag kan inte låta bli att gilla Dan och googlar nyfiket för att lyssna på hans punklåtar. Chockerande underhållning…

Efter lunchen står det Annichen Kringstad på talarlistan och sportjournalisten André Pops ska intervjua. Strålkastarna lyser plötsligt vid sidan av scenen. Två trapetser hänger ner från det skyhöga taket och i varsin trapets hänger Annichen och André. Mästarnas Mästare har flyttat in i Vinterträdgården. Andrés öppningsfråga känns självklar ”Hej Annichen, hänger du ofta här?” Som sportkommentator ingår det nog i kontraktet att leverera några hemska ordvitsar varje dag.

Annichen berättar om tider av prestationsångest och hur hon på senare år fått klart för sig att hennes självbild och idealbild legat en bra bit ifrån varann. ”Som ledare är det viktigt att förstå sig själv först, sen kan man bli nyfiken på andra.”

Gäller inte det alla, tänker jag tyst för mig själv.

Filippa Reinfeldt, kommer in i en rafflande snygg blus och får veta att hon beskrivs som ”Management by Trevlig” av sina medarbetare. Det har Chef undersökt. Och det är möjligt att det är så. Men bakom den trevliga och icke talträngda Filippa skönjer jag en vilja av stål. Och när frågorna blir för privata sätter hon en tydlig gräns. André Pops insisterar på att hon ska ge tips på hur hon klarar att jobba så mycket och ändå må bra. Filippa svarar att hon nyligen börjat träna mer och insett hur svårt det är med yoga.

Många av ledarna som talar under dagen är inne på att affärsmodellen i företag nu förändras på djupet. Bara de senaste åren har det blivit självklart att ha en smartphone i fickan. ”Vi har förändrat våra vanor och problemet är att många företag inte hänger med. Vi måste lära oss att göra affärer på ett helt annat sätt.” Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet berättar om processen att gå från en papperstidning per dygn, till att uppdatera en internettidning flera gånger dagligen. ”Men det finns något positivt med att papperstidningen dör ut. Det går inte åt lika många träd.”

Ljuset i salongen släcks plötsligt och en film visas. Tolv modiga ungdomar berättar att ”Det är OK att känna.” Filmen om unga vuxna i åldern 16-30 år med cancer, har väckt stor uppmärksamhet. När jag ser den förstår jag varför. http://youtu.be/162gYmyiGrU

Julia Mjörnstedt, grundare av Ung Cancer, berör oss till tårar när hon berättar om sin vardag som ledare för en liten organisation. De fajtas med stora frågor som rättigheten till ett värdigt liv när du har drabbats av cancer.

När vi kommit så här långt känner jag mig nöjd och helt slut. Ändå är det en talare kvar. Hur ska jag orka ta in mer? Då skuttar det fram en ung stilig man i jeans, skjorta och gympadojjor. Han har med sig en äldre man som sätter sig på en stol på scenen.

”Hej! Det här är min pappa. Han kommer från Bangladesh. Han har trippelexamen i nationalekonomi, men har aldrig fått ett jobb i Sverige. Min mamma var missbrukare och hemlös. Jag heter Leo Razzak och nu ska jag berätta något som jag aldrig har berättat förut.”

Leo fick mig att skratta åt mig själv och oss människor. Hur misstänksamma vi kan vara mot det som inte är exakt som vi är vana vid. Hur dåliga vi kan vara på att ställa oss frågan ”Varför? Varför är det så viktigt i Sverige att stå rakt i kaffekön?

För mig är Leo en eldsjäl och jag kan inte för mitt liv komma på hur det skulle kunna vara något negativt. Det är svårt att tro att han kommer från en trasig uppväxt, för med sin cancersjuka pappa på scenen framstår han så hel. Så rak och äkta. Det är uppfriskande att möta efter en dag med 350 chefer där yta ibland kan te sig viktigare.

Önskar dig en genuin helg tillsammans med de du verkligen bryr dig om.

Petra Brask

”Alla människor är lite konstiga utom du och jag, och till och med du är lite konstig.”
Robert Owen (1771 – 1858)

Ledarskapsbikt

Flygplanets fönsterruta känns kall mot pannan när jag tankfullt lutar mig mot den och sneglar ut över de sockervaddsmjuka molnen. Mina tankar är kvar på Mossbylunds konferensgård vid det mäktiga havet, 1,5 mil väster om Ystad. Jag saknar redan de människor jag träffat för första gången i mitt liv. På mindre än en vecka har de kommit mig så nära att det känns som om vi delat en livstid. Min uppgift var att utvärdera kursledarnas kvalitet inför ett potentiellt samarbete och jag skulle bara delta litegrann. Därför var jag så aningslös inför vad som skulle hända mig.

”Vad gjorde ni egentligen på den där ledarskapskursen, mamma?”  Det har gått några dagar sedan jag kom hem och min dotter sitter i soffan med huvudet på sned och ögon som sveper fundersamt över mitt ansikte. ”Du är annorlunda.” Jag ler och frågar om hon menar annorlunda bra eller annorlunda dåligt. Hon tar ett djupt andetag och känner in. ”Du är gladare och har mer energi. Fast det har du ju alltid. Men nu är det på ett lugnare sätt.”

Hur reagerar du när du är ny i en grupp? Hur bekväm känner du dig? Vilka funderingar och kanske fördomar har du om de du möter?

Det och mer om gruppers utveckling skulle jag få uppleva och lära mig när min taxi stannade utanför den skånska kursgården i måndags efter en högst förvirrande taxifärd ifrån Sturups flygplats. Ibland kan jag häpna över en del taxichaufförers avsaknad av lokalsinne.

Under fem dagar skulle jag få en tydlig karta över gruppers utveckling från ineffektiva till högpresterande team, men jag skulle också hitta hem i mig själv.

Vi var åtta förväntansfulla ledare från organisationer och företag runtom i Sverige. Tre män och fem kvinnor. Våra kursledare heter Måns Lindblom och Gudbjörg Petursdottir (ja, hon är från Island). De andra deltagarna var ännu så länge namnlösa och okända för mig. Jag visste bara att de två erfarna kursledarna var psykologer i grunden och att de såg ut att vara kompetenta nog att kunna hantera en världskatastrof. Något som kändes väldigt tryggt under veckans övningar och prövningar.

Under kvällen på dag ett hade jag ett trevligt samtal med två av de andra deltagarna och vi konstaterade att vi redan fått lära oss så mycket. Vi förstod gruppers utvecklingsstadier och vilka viktiga faktorer som behövs för att skapa effektiva team med människor som får utrymme att visa sin talang. ”Men jag hoppas det blir lite intensivare känslomässigt. Jag har kollegor som gått den här utbildningen och gråtit hela veckan. Men så kände inte jag idag.” säger en mörkhårig kvinna med ett samlat ansiktsuttryck. Gråtit?! Varför skulle vi göra det? Jag tänker att det är nog ingen fara för min del, jag är ju mest här som observatör.

Nästa dag inleddes med tester och gruppövningar där vi fick utvärdera varandra. Alla höll fortfarande en god min även om vi kämpade med siffror och konsten att ge feedback utifrån de första intryck vi fått av varandra. Det är inte helt lätt att sitta framför en ny bekantskap och uttala dig om ifall du upplever att de vill kontrollera andra eller inte, om du känner att de inkluderar dig och är öppna i sin kommunikation. Vi hade fortfarande ingen aning om att det här bara var början.

På onsdagen var vi en trygg och glad grupp som slappnat av inför varandra. Då började prövningarna. Nu skulle vi härdas och testa våra gränser. Övningarna kändes plötsligt inte lika bekväma längre. Vi fick uttrycka våra största rädslor. ”Vad ljuger du om inför dig själv?” Jag fick en klump i halsen, när en man i gruppen sa. ”Jag ljuger ibland inför mig själv om att jag kan mer än jag egentligen kan. Jag undrar när omvärlden ska se att jag är en bluff.” Kvinnan till vänster om honom sa ”Tack.” och rörd fortsatte hon. ”Jag ljuger ibland inför mig själv om att jag är bättre än alla andra.” När turen kom till mig ville jag bara säga. ”Jag vet inte, jag kan inte komma på något.” Och precis då sa kursledarna. ”Om du nu känner att du inte kan komma på något, så ber vi dig att söka extra noga efter svaren i dig själv. Fortsätt övningen.” Det var allt som behövdes. Och vilken befrielse. Att sitta där framför främlingar som du känner dig trygg med och få erkänna dina ofullkomligheter som den självklaraste sak i världen.

Du som läser kanske undrar vad det här är för kurs egentligen? Påminner det inte lite om pyjamaskurserna på 70-talet? Du kanske fnyser och tänker. ”Det där är inget för mig.” Jag kanske hade gjort likadant om någon hade berättat det för mig.

Det ultimata testet på vår effektivitet i gruppen och ökade ledarkunskaper märktes i slutövningen under fredagen. Vi fick i uppgift att välja den bäst lämpade ledaren för vår grupp. Vi visste inte då att även efter en så kunskapsfylld vecka, så lyckas bara 20% av grupperna att utse en ledare inom den utsatta tiden. Vi fick 30 minuter på oss. Tänk om vi inte skulle lyckas?

Jag kommer inte ihåg när jag senast skrattade så mycket samtidigt som jag fällde tårar. Varje dag innehöll reflektion, motion, teori och övningar. Varje minut knöt kursledarna banden tätare mellan oss medlemmar i gruppen. Till slut satt vi där och hade delat varandras livshistorier. Och det var längesen det kändes så självklart, skönt och enkelt att vara människa.

Det var smärtsamt att lämna mina nya vänner på fredag eftermiddag och samtidigt längtade jag så det gjorde ont efter att komma hem till min viktigaste grupp, mina älskade barn och man.

Varmt tack till kursledare och deltagare för en betydelsefull vecka. Jag önskar jag fått den här kunskapen för länge sedan. Tack min vän Anna, som redan gått den här kursen, för dina coachande sms under veckan. Tack vare oss alla fick min familj hem en lite annorlunda, lugnare och gladare mamma.

Önskar dig en hel helg

Petra Brask

”Att våga erkänna sina brister inför andra är stort, men att erkänna dem inför sig själv är större.”
Johan Wiklund (1962 – )

En strävan efter balans

”Det här går över… Jobbet är sådant… Jag har inget val… men det är lugnt, jag har läget under kontroll och behöver ingen hjälp.”

Jag vet inte hur du känner, men har det inte tjatats väldigt mycket om stress de senaste åren? Akta dig, se upp, den kan drabba alla den där stressen! Den är klasslös och kryper över landsgränser. Det har varit som en böldpest och vi har suttit över kaffekoppar och nickat menande när någon har rusat förbi.

”Jojo, Gösta… Han stressar för mycket… Det är inte bra för hjärtat… eller för Gösta…Stackarn, så sorgligt va? Och inget kan man göra… Han måste inse det själv. Det var som när Maggan sprang in i väggen. Pang! sa det och jag gick fram till henne och frågade. Är det dags nu? Jodå… jag såg det komma… Men inte hon.. Suck! Någon borde ha gett henne sparken! Det är det enda som hade hjälpt.”

Jag mår illa när jag hör dessa välmenande kommentarer om att det inte går att hjälpa människor som är på väg in i väggen. Att de måste inse det själva. Absolut, har alla ett eget ansvar. Men, det är klart att det går att hjälpa till. Du har flera år på dig att göra något. Det tar lång tid innan någon trillar över kanten. Och tyvärr tar det lång tid att komma tillbaka. Ny forskning visar också att många organ i kroppen sätts på sparlåga när vi stressar och de har svårt att någonsin återhämta sig.

Det låter ju läskigt. Men stress är inte farligt. Stress är en naturlig del av oss och hjälper oss i många situationer. Kroppen strävar alltid efter balans, det är inbyggt i systemet. Och det är när vi lutar för mycket åt något håll och gör det alldeles för länge, som det kör ihop sig.

Hur fungerar det i praktiken?

Alla människor har pannlober (alla djur har inte det) som bl a hjälper oss att förutse hot och bekymmer. Pannloberna hjälper oss också att skapa nya tanke- och beteendemönster och tillåter oss att självkritiskt reflektera över våra beteenden och tankar.

När vi blir väldigt stressade minskar denna förmåga och det gör att vi får;

  • Svårare att fatta beslut
  • Dålig planeringsförmåga
  • Mer impulsivitet
  • Mindre engagemang och motivation

Vad är det som gör oss stressade då?

Det är väldigt individuellt. Men det är ofta som vi skyller på jobbet. ”Det är så mycket nu! Vi har det så stressigt. Vi är inne i en så’n period…”

Jag har suttit med deltagare som gör liknande arbetsuppgifter och där en av deltagarna i princip suttit i taket för att det är så stressigt. Och den andra deltagaren ser lugn ut och säger att visst har vi ett stadigt tempo, men jag känner att jag hinner med.

När jag frågar deltagaren som sitter med panik i blicken; ”Hur är det hemma då?” Visar det sig att det pågår en uppslitande skilsmässa eller en omständlig flytt eller någon nära vän som hastigt har gått bort eller något bröllop som håller på att arrangeras. Alla dessa, var och en för sig genererar rätt mycket adrenalin hos vilken människa som. Och skulle inte det påverka under jobbtimmarna?

Det finns deltagare som är superstressade utan att det pågår för mycket vare sig på jobbet eller hemma, men däremot inom dem. De har en prestationsbaserad självkänsla som gör dem till ett lätt offer. De är alltid på plats, ställer alltid upp, säger aldrig Nej. Deras inre krav på sig själva är så höga att om de sviker det minsta känner de en enorm skam.

Det är ingen fara om du känner igen dig. Vi har alla saker som pågår i våra liv. Men det finns grader i helvetet. Det tillhör att vi har lite vardagsstress och i perioder har vi även en viss överansträngning som vi återhämtar oss från under helgen eller semestern. Men om du ignorerar dina signaler under väldigt lång tid och bara kör på i 190 km i timmen, känner du dig till slut utmattad. Då har det gått för långt.

Om du märker att du har kommit tillbaka från semestern och flyger fram de första 3-4 veckorna men sedan börjar gå på tomgång igen, sover sämre, ofta blir irriterad och låg. Ja, då är det dags att fundera över vilken balans du har i ditt liv?

Den här veckan har min man haft en Må bra-vecka på jobbet. Varje dag har bestått av olika teman som

Hälsodagen:
Med information om hur viktigt det är med regelbunden motion och bra kost.

Mail-fria dagen:
Mailboxen är mer av en stressfaktor för många än ett effektivt sätt att kommunicera och samarbeta. Tidningen Computer Sweden skrev den här veckan om att IBM skrotar sitt mailprogram Lotus Notes med grunden att mail är på utdöende och att moderna sociala nätverk tar över kommunikationsvägarna på företagen.

Uppskattningsdagen:
Hur bra är vi på att uppskatta varandra? 80% av all uppskattning som du får under ett helt liv, får du före 3 års ålder… Uppskattning ger energi och kostar ingenting.

Jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå för min man under uppskattningsdagen. När han kom hem var han alldeles exalterad och berättade om ett föredrag på temat Balans i Livet av psykologen Christer Karlsson på Manpower Hälsopartner.

Han sa att vi som befinner oss i riskområdet att utveckla stress symptom är

Typ A-beteende (Människor som präglas av stark tidspress och tävlingsinstinkt)

Över- och understimulering (du upplever dig ha för mycket att göra, eller för lite att göra)

Biologisk klocka (du sover för lite under för lång tid)

Ovanliga livshändelser som inte tas om hand (dödsfall, kriser i livet)

Prestationsbaserad självkänsla (du är bara värd något om du gör något)

Förändringar (vi har olika trösklar till hur bra vi hanterar förändringar, givetvis också beroende på hur dessa förändringar presenteras för oss)

Självklart styrs stress också av om vi känner att vi kan påverka vår situation eller inte och på de krav som ställs på oss. Om vi upplever vårt beslutsutrymme som högt eller lågt.

Några kontrollfrågor till dig själv:

När hade du tråkigt senast? Om du har haft tråkigt eller känt att nu måste det hända något, så är du sannolikt inte utsatt för ohälsosamt mycket stress.

När gjorde du senast något som gjorde dig glad? Det är viktigt med mål i livet, men glöm inte bort att bygga in belöningar också. Vad fyller på din energi?

Hur lång period under dagen är du i en positiv sinnesstämning?

Jag fick gåshud på armarna när min man berättade om hur Christer avslutat sin föresläsning. ”Apropå det här med ovanliga livshändelser så råkade jag själv ut för en sådan för ett år sedan. Min dotter, då 17 år, avled hastigt i en cykelolycka.”

Min man berättade att man kunde höra en knappnål falla och att Christer sedan hämtat andan och skakigt fortsatt. ”Det är inte så lätt att ha en positiv sinnesstämning då och jag har haft många dagar när jag inte varit på jobbet. Min arbetsgivare och jag tycker det är helt OK. Hade jag haft en prestationsbaserad självkänsla, så hade det varit ännu mer förödande. Nu har jag tack och lov inte det. Och min familj och jag tar en dag i sänder. Vi får se hur det går. Det här behöver ges tid. Och jag ger det tid. För vem ska stå upp för mig om inte jag själv gör det?”

Han avslutade sin föresläsning med 4 tips för balans i livet.

Prioritera

Motionera

Sov

Andas

Jag insåg att jag knappt hade andats när min man avslutade sin berättelse om dagen. Han fick en varm uppskattning av mig för att han kunde återberätta så mycket. Det är roligt att dela erfarenheter och kunskap och jag är glad att ha honom vid min sida. Speciellt de dagar när jag är hemmablind för mina egna signaler. Då gör han en skillnad. Det är jag säker på att du också gör i någons liv och framförallt i ditt eget.

Nästa vecka är jag på ledarskapsutbildning hela veckan från tidig morgon till sen kväll. Det ska bli oerhört spännande. Lovar att berätta mer i nästa blogg som därför kommer fredagen den 5 oktober.

Önskar dig en balanserad helg

Petra Brask

 

”Det finns en balans i mitt liv, det finns verklighet och det finns en del som ser ut att vara riktigt glamourös, men i slutet är vi alla bara människor ändå.”

Olivia Newton-John

Lite velig? Beslutsvånda?

Ska du välja fast eller rörlig ränta? Ska du gå upp nu eller om fem minuter? Svarta eller blå strumpor? Besluten i livet är många.  Vissa är du medveten om att du fattar och andra sker av bara farten.

Men varför blir vi så veliga ibland? Hur många beslut fattar vi under ett dygn? Hur kan vi fatta beslut utan att våndas?

Ofta är vi så rädda att fatta fel beslut att en del beslut inte blir tagna. Men hur lätt är det, när valen är så många? Går du in på ett kafé kan du välja på sju olika wienerbröd, sjuttio sorters kakor och för att inte tala om hur många varianter av kaffe och té det finns. Vilken ska du välja? Idag har vi mer information att sortera i,  fler alternativ att utvärdera och oundvikligen mindre tid.

Ari Riabacker som är doktor i risk och beslutsanalys påstår att vi i Sverige lider av beslutsimpotens. Doktor Ari menar att vi ibland lägger ner oproportionerligt mycket tid på att fatta vissa beslut. Risken är att vi lägger ner mer tid på att välja rätt elavtal än på att välja partner.

När vi i familjen skulle göra glassinköp på stranden i somras, fascinerades jag över att min son nästan alltid valde samma glass, min man hade tre alternativ och valde enkelt ett av dem vid frysboxen. Själv var jag experimentell och ville oftast testa nå’t nytt, medan min dotter gick igenom samtliga alternativ och nagelfor dem, vägde för och nackdelar, tills vi skrek att vår glass smälter.

Oavsett om vi tycker vi tar för hastiga eller för långsamma beslut, så kan vi alla fall enas om att vi tar många. Under ett dygn fattar vi mellan 2.500 – 10.000 beslut.

Men problemet som jag upplever hos mina deltagare är snarare de beslut som inte fattas. De beslut som ligger där och skvalpar, som vi bär på, vrider och vänder på, och som vi ibland förhalar så länge att vi till slut funderat längre tid på om vi ska göra något, än vad det hade tagit tid att genomföra det. Hela organisationer lider ibland av att beslut blir långbänkar och är frustrerade över att inte komma vidare.

Vad beror det på att vi blir så veliga då? Hinner vi inte få tillräckligt med underlag?

Nej, tydligen är det så att desto mer tid vi lägger ner på att fatta ett beslut, ju oroligare blir för att det kanske är fel beslut. Har jag lagt ner så mycket tid på att tänka på det här så måste det bli det absolut bästa beslutet.

Mer underlag hjälper inte heller alltid, oftast använder vi bara informationen till att stärka oss i det vi tänkte från början. En slags beslutsperfektionism?

Ett mer tidseffektivt sätt att agera på är att välja bort de absolut sämsta alternativen och sedan välja något av de bra alternativ som är kvar.

Självklart finns det en balans mellan beslutets konsekvens och tiden vi lägger ner på det. De beslut som verkligen är viktiga för oss, som bostad och pension t ex kan vara värda att lägga ner mer tid på. Tyvärr är det väl ibland dessa som får stryka på foten, för att vi ligger efter med småbesluten? Eller när var du inne och kollade upp dina pensionsval senast?

Om jag ska tolka psykologer och vana beslutsfattare rätt så är det några saker vi kan tänka på när vi ska bestämma oss

  • Det mest optimala beslutet finns inte. Sortera bort de sämsta alternativen och välj ett av de bättre.
  • Mer information blir inte bättre, utan kan t o m göra dig mer tveksam.
  • Hur har du gjort tidigare? Kan du återanvända beslutsvägarna från liknande beslut? Erfarenhet underlättar givetvis.
  • Försök inte göra ”alla glada”. Alla kommer inte gilla dina beslut.
  • Sluta älta och förhala. Fatta ett beslut.
  • Om det blir fel, fatta ett nytt beslut.

Om inte detta tar dig framåt så finns det några appar som kan hjälpa dig i besluten:

Time Glass  – Ett timglas med gröna och röda bollar, om det blir en grön boll är det ”ja”, om du får en röd boll så är det ”nej”.

I will decide – olika modeller för att fatta beslut

Geek logic – En riktig nörd-app som hjälper dig att räkna ut saker som “Om du har en chans i hel—e att bli ihop med någon?”

Min man kan intyga att jag själv springer runt och velar här hemma ibland. Senast i morse frågade jag honom vad jag skulle ha på mig, då jag hade några extra viktiga möten och ville känna mig riktigt bekvämt och proffsigt klädd. Tålmodigt svarade han och hjälpte mig till ett riktigt bra beslut samtidigt som jag tittade avundsjukt på hans kostym. Han har tre olika som han alternerar mellan och han behöver i princip bara välja skjorta. Så lätt! Tänk om det inte är mer än rätt att han få engagera sig lite mer i mina val?

Det var kanske därför han avslutade veckan med att visa mig den gamla sketchen med velige Gösta Ekman och handlare Tage Danielsson. Aftonbladet eller Expressen? Mmm… men så illa däran är jag inte… om jag själv får bestämma. Eller? http://youtu.be/qRme1X2O400

Önskar dig en beslutsam helg

Petra Brask

“A peacefulness follows any decision, even the wrong one.”
Rita Mae Brown

Från utmaning till utveckling

”Ursäkta, min man skällde på mig för att jag inte åt lunch igår. Går det bra att jag äter här, fast att jag inte anmält mig?” Den rödhåriga konferensvärdinnan som jag ställer min fråga till verkar vara i 45-årsåldern och ser ut att vara ett riktigt rivjärn. Hon har säkerligen en vana att hantera de mest konstiga förfrågningar. ”Det går fint! Kom med här så ska vi säga till hovmästaren.”

Jag plockar energipåfyllning från den smaskiga buffén och med en välfylld tallrik ska jag precis slinka upp till mitt skrivrum igen, när jag blir stoppad av den bestämda värdinnan. ”Tänker du äta uppe i konferensrummet??!!” Jaa, stammar jag generat.

Den här veckan har varit väldigt lyxig. En kort bit hemifrån ligger ett underbart hotell och konferenscenter precis vid en sjö. Såstaholm heter det och är egentligen ett tidigare pensionat för skådespelare. I de anrika rummen kan du se spår av bl a Hasse & Tage, Ingrid Bergman och Greta Garbo. Konferensrummet jag hyrt hela veckan för att skriva på min bok, bär namnet Håkan Westergren. Han har gjort en mängd svenska filmer läser jag i hans salong samtidigt som jag klär varenda kvadratmeter med bokkapitel och idéer.  Så skönt att få breda ut sig.

Men underbart är kort. Trots att jag haft det så bra, så kan jag ändå inte låta bli att så här på fredagsreflektionen gruva mig inför nästa vecka. Den är betydligt tuffare. Utmaning efter utmaning ligger framför mig och jag känner magsyran stiga, fast att det inte ens är måndag än.

För att få lite inspiration googlar jag på utmaningar och hittar det här 9 minuters-talet på TEDtalks av Amy Purdy. Hon är professionell snowboardåkare, men vilken resa hon gjort…

http://www.ted.com/talks/amy_purdy_living_beyond_limits.html

Plötsligt känns mina utmaningar nästa vecka som en västanfläkt. Och faktiskt visar Amy en ny dimension av det hela. Varför tro att du har en gräns för vad du klarar av? Det är vid gränsen det börjar och din fantasi och möjligheterna tar vid.

Jag hoppas jag kan utveckla Amys styrka utan att för den skull behöva gå igenom det hon gjort. Tänk om det är det våra svårigheter gör? Utvecklar oss.

Så vågade jag utmana konferensvärdinnan och kombinera jobb och lunch i mitt konferensrum? Nej, jag följde snällt med henne ut, när hon likt en mamma dammade av en stol till mig i det gassande solskenet på uteplatsen. ”Jag tror det var så här din man menade, när han skällde på dig för att du inte åt lunch. Han tycker nog du ska ta en paus. Vad vill du ha att dricka?” Jag svarar vatten och sitter förbluffad och äter i lugn och ro medan jag funderar på om min man och konferensvärdinnan är i maskopi på nå’t sätt.

Att vara på konferens är inte så dumt, jag gillade verkligen sällskapet.

Önskar dig en gränslös helg

Petra Brask

”När vi accepterar våra gränser kan vi passera dem.”
Albert Einstein

Sida 28 av 48« Första...1020...2627282930...40...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask