Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

Vad äter din tid?

autumn1Han var arbetsnarkomanen som hade problem med att arbeta måttligt. Han prioriterade bort sömn, skratt, vila, fritid och hunger. Han var så övertygad om att han brakat in i väggen att han prioriterade bort alla läkarbesök. Det kunde i alla fall inte bli värre. Men det kunde det… 

Kristian Gidlund föddes 1983 i Borlänge och slog igenom som trummis i bandet Sugarplum Fair. Han var musikern, journalisten och författaren som kämpade en ojämn kamp mot cancer. Han började skriva sin blogg ”I kroppen min” 2011 när han fick sitt sjukdomsbesked.  En pojkes funderingar kring en död som kom alldeles för tidigt. Bloggen har haft över åtta miljoner besök. Kanske för att han vågade dela med sig av sina tankar om döden. Kanske för att han vägrade censurera sig själv. Kanske för att vi behöver höra hans tankar om hur han uppskattar livet mer än de flesta.

”Jag ser inte bara hur cancern äter min kropp, men också hur den äter min tid. Jag ser mina planer krackelera. Hur våren, sommaren och resten av året slås sönder framför mina ögon.”

I tisdags den här veckan den 17 september tystnade Kristian Gidlunds penna, fyra dagar innan han skulle ha fyllt 30 år. Men jag får fortfarande gåshud när jag lyssnar på hans sommarprogram från söndagen den 30 juni, 2013. Om du inte hade tid att lyssna då, så är här länken till hans insikter i slutskedet av livet. Rest in peace, Kristian, dina ord och ditt brev till din ofödda son kommer att leva kvar hos mig.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/209304?programid=2071&play=4610283&playtype=sändning

Vi vet att vi föds och vi vet att vi dör, det är de enda garantier vi har här på jorden. Men tiden däremellan varierar. Den vi får gäller det att ta vara på och spendera klokt.

Önskar dig en tacksam helg

Petra Brask

”Paradiset kan vara en plats på jorden.”
Kristian Gidlund

 

 

Vem sätter värde på dig?

Learning”Jag ifrågasätter hela begreppet effektivitet. Och så kan jag bara tolka det som att vi inte har skött oss, eftersom det stod att det var obligatoriskt att gå den här utbildningen.” Det är efter lunch och hundtimmen som jag brukar kalla det. Timmen när alla deltagare är trötta och helst vill att föreläsaren släcker ner ordentligt i lokalen så att det inte märks när åhörarna slumrar in. Det är timmen när jag får jobba som en hund för att skapa energi i salen igen. Den här dagen står jag inför en ny grupp bestående av chefer, professorer och pedagogiska ledare. En erfaren dam granskar mig strängt och förklarar att hon tar det som en förolämpning att hon blivit kallad till min utbildning i Effektivare Möten.

Den här veckan har jag träffat många deltagare som kommit tillbaka från föräldraledigheten och med full entusiasm kastat sig in i jobbet igen. De har pratat om hur fantastiskt det känns att som småbarnsförälder få dricka en hel kopp kaffe utan att behöva springa och rädda upp en katastrof. Glädjen i att få prata till punkt med en annan vuxen utan att avbrytas av akuta blöjbyten. I nästa sekund har de med värme och stolthet visat bilder på sina söta lintottar. De har påmint sina kollegor om hur lyckligt lottade vi ska känna oss om vi har ett jobb att gå till. Visst kan man klaga på att ”det är för mycket” ibland. Men föreställ dig det omvända.

Vem är du om du inte har ett jobb att gå till? Händer det något med ditt värde då? Händer det något med din glädje?

I slutet av varje vecka har jag en stående punkt i min kalender. Samtalet till min pappa. Sisådär vid halv fem varje söndag ringer jag honom och pratar om allt mellan himmel och jord i upp till en timme. Första gången jag ringde honom efter att min mamma hade gått bort, så satt jag med en klocka i handen och tog tiden. Jag hade bestämt mig för att få samtalet att vara i minst fyra minuter. Sekunderna tickade fram sakta, sakta. Det är min mamma som har skött de sociala kontakterna i familjen. Pappa har varit den reflekterande, analyserande och ibland blyga. Han öppnar bara munnen om han har något väldigt viktigt att säga. Han är inte Telias bästa kund genom tiderna om man säger så. Den som verkligen kunde få pappa att öppna upp sig var hans hund, Simon. Min pappa har haft tre passioner i sitt liv. Mamma, Hunden och Jobbet. På grund av ålder har alla tre försvunnit, en efter en.

Jag minns när det hette arbetslös och hur Arbetsförmedlingen i sina reklamkampanjer jobbade hårt för att det skulle heta arbetssökande. Arbetslös fick inte bli förknippad med värdelös. Men är arbetsökande förknippat med värdesökande? Men visst kan man väl ha ett arbete och ändå känna sig värdelös?

Det fick jag erfara i slutet av den här veckan när jag stod inför de pedagoger och ledare som känt sig tvingade att gå min utbildning Effektivare Möten. Personalchefen tog på sig ansvaret för att ha velat ge alla medarbetare utbildningen som en bonus för att de alla har gjort ett bra jobb. ”Jag kunde inte för mitt liv föreställa mig att ni skulle ta det som en förolämpning.” sa hon och tittade sig förvånat omkring i den stora utbildningssalen. ”Jag gick själv en utbildning med Petra för ett par månader sedan och tyckte det var bland det bästa jag har gjort. Nu ville jag erbjuda er samma möjlighet. Det är tänkt som en belöning.”

När vi väl rett ut missförstånden fick vi en mycket kreativ eftermiddag där deltagarna med stort engagemang bjöd på sina erfarenheter, kunskaper och skratt. När dagen var klar hade de tagit fram suveräna guidelines för olika typer av möten samt prövat metoderna om och om igen i olika möteskonstellationer. Det vara glada ansikten som lämnade lokalen och tackade för en givande eftermiddag. Kvar stod jag och kunde inte låta bli att känna mig lite fundersam över att en utbildning i effektivitet skulle ses som en förolämpning mot någons kunskap och erfarenhet.

Jag är inne på mitt 18:e år som effektivitetskonsult och lär mig nya saker hela tiden. Min pappa fyller snart 70 år och har nyss gått i pension, men hävdar att det fortfarande finns så mycket att lära. ”Det är en glädje att känna sig värdefull och det är en glädje att lära sig nya saker. Den dag jag slutar känna det, är den dag något i mig dör.”

Önskar dig en helg med mycket glädje

Petra Brask

 

”Remember that the most valuable antiques are dear old friends.”
H. Jackson Brown, Jr.

 

Ett mått på framgång

målbilden”Jag har haft en så’n där IKEA-natt, där hela familjen byter sängar med varandra. Därför är jag så glad att få välkomna Petra till oss igen, som ska hjälpa oss att få ihop vår tid och vårt liv. Har funderat på om vi är ovanligt tröga eller dumma, som måste ta hit dig för tredje gången?” Chefen som inleder konferensen är lika klok och tjusig som jag minns henne och hon leder sin avdelning med stort ansvar och tydlighet. Jag förklarar lugnt att det inte är ovanligt att jag kommer tillbaka både tre och fyra gånger för att hjälpa deltagare in i nya sunda arbetsvanor. Samtidigt blir jag väldigt taggad av hennes förväntningar. ”Hjälpa oss att få ihop vår tid och vårt liv…” Jaha, då får vi sätta igång, vi har bara tre timmar på oss och en hel sal full med deltagare.

Den här veckan har bestått av att föreläsa på en hel del kickoffer. Nu ska hösten sparkas in och samtidigt är det varmare än någonsin ute. Ja, inne med för den delen. Men vem klagar? Det känns lätt att låta vinterkläderna ligga kvar på vinden och använda sommarstassen ett tag till. På personalmatsalernas uteplatser vimlar det av anställda som kavlar upp armarna och lutar sig tillbaka på lunchrasten. Det är nästan så att man kan låtsas att det är juli och semester en stund till.

På det försäkringsbolag som tog emot mig för tredje gången i veckan, rådde det full aktivitet. Det var över ett år som jag var hos dem senast och vi stämde av tidstjuvar och förbättringsåtgärder som gjorts sedan sist. Både de och jag kunde glatt konstatera att mycket hade hänt. Utvecklingen till det bättre var ett faktum. De kom även på nya utmaningar och saker att effektivisera.

Men det som gjorde mig extra glad var den åtgärd de gjort för att fira sina framgångar. I deras fikarum stod ett avlångt plexiglasrör snart helt fyllt med bollar. Idén var egentligen så enkel att den var genial. Alla hade möjlighet att lyckas samla poäng för avdelningen och varje boll bar ett datum för den insats som gjorts. Dessutom togs en bild på varje bollvinnare, som skickades ut till samtliga. Det fanns fyra milstolpar på röret, tårta, pubkväll, picknick och till sist målfest.

Visst hade det varit några upprörda röster om röret och en del negativa kommentarer som fällts av somliga i början. Men de rösterna tystnade snabbt när man själv fått äran av att vinna en boll för avdelningen.

Läser man böcker av människor som lyckats leda sina team till stor framgång, så verkar en stor del handla om att glädjas tillsammans och fira sina framgångar. Och för att kunna göra det måste man ju mäta dem. Jag tycker att denna avdelning har hittat ett uppfinningsrikt sätt att göra det på.

Med stor eloge till dem avslutade jag föredraget med att påminna om hur viktigt det är att få energin att hålla hela hösten. Vi gick igenom fakta kring stress och hur du förebygger den, samt pratade om de alarmerande rapporter som sömnforskarna har om våra dåliga sömnvanor i Sverige. IKEA-natt är inte bara för de som har barn. Även de utan barn ligger och snurrar i sängen eller vandrar runt som osaliga andar genom sin bostad samtidigt som deras inre röst tjatar ”Sov! Du måste verkligen sova nu!”.

När du var liten hade du kanske en nalle i sängen som skulle hjälpa dig att somna? OM du tillhör dem som ersatt den med en nalle på nattduksbordet, som plingar av påminnelser för möten eller statusuppdateringar på Facebook, så kan jag tipsa dig om att den nallen inte har samma positiva effekt. Då kan du istället känna dig som den åsna, som jag fick i present av försäkringsbolaget. Den ska göra stor nytta i en familj i Afrika, dit de redan skänkt en get i mitt namn.

Tack kära kunder för ytterligare en härlig vecka i effektivitetetens tjänst!

Önskar dig en varm sensommarhelg

Petra Brask

”Coming together is a beginning, keeping together is progress, working together is success.”
Henry Ford

Säger du ja till rätt saker i höst?

TV4 Nyhetsmorgon Petra Brask”Nej, nej, nej…” sitter jag i bilen på väg in till TV4s studio och mumlar tyst för mig själv. Hur tänkte jag när jag tackade ja till att vara med i direktsändning i TV? Vilken del av min hjärna tyckte att det var ett lysande sätt att spendera en söndagsmorgon på? Att det var samma del som förmodligen skällt ännu högre om jag INTE sagt ”Ja.” är inget jag reflekterar över. Däremot sa jag nej till taxi. Tydligen blir alla erbjudna att få åka taxi in till studion, men det kunde jag visst säga nej till. ”Nej, tack, jag föredrar att köra in själv.” hör jag mig själv svara. Varför då? Trodde jag att en taxi hemifrån oss in till stan skulle sänka TV4:s budget? Undrade min man. ”Nej, älskling, men jag orkar inte prata med en taxichaufför hela vägen in, när jag ska fokusera på vad jag ska säga i TV.” Min man höjer på ögonbrynen. Att jag skulle kunna åka taxi utan att prata med chauffören hela vägen, vet han redan är en omöjlighet.

Det är löjligt tomt på parkeringen utanför studion. Så tomt att jag börjar fundera på om jag verkligen är på rätt adress. Jag går uppför trappan och tar mig in genom dörrslussen. Receptionisten bekräftar att jag kommit rätt. En studiovärdinna kommer springande och presenterar sig som ”Amanda” och säger att det är bäst jag följer henne till ”sminket” med en gång. Antagligen ser jag ovanligt blek ut.

Vi går uppför en lång trappa, som Amanda förmodligen springer upp och ner i med olika gäster ca hundra gånger under en dag. En barsk brunett slänger på mig en svart kappa och börjar sminka och fixa håret. Hon muttrar över att mitt hår torkat utan att jag fixat till benan rakt. ”Det måste du göra hemma när håret är blött. Tänk på det till nästa gång.” Jag mumlar matt att det blir nog inte fler gånger. Mitt inre är i upplösningstillstånd och jag har svårt att sitta still. ”Vad är du här för?” frågar sminkösen och kisar mot mig i spegeln. Jag har bara lust att svara ”Ja, det undrar jag också.” Men säger lydigt. ”Jag jobbar med effektivitet – hur du får mer gjort utan att jobba mer.” ”Ha! Det kan vi allt om här på sminket, oss behöver du inte lära någonting!” säger hon och fortsätter fokusera på min hopplösa hårbena.

Bestämda och många steg hörs i trappan och sminköserna mumlar i kör ”Nu kommer Carl Bildt.” Några sekunder senare dimper han ner på stolen bredvid mig och hälsar kort ”Hej.” till alla i rummet. Han stirrar ner i sina papper och ser inte speciellt pratsugen ut.

Det är faktiskt andra gången jag sitter bredvid Carl Bildt utan att prata med honom. Första gången var för ett par år sedan när jag flög till Finland. Då hamnade vi av en slump bredvid varandra, men den gången tänkte jag inte på det förrän vi gick av planet.

Bildts sminkning går betydligt fortare än min. Lite puder och sen är han klar, reser sig och traskar lika bestämt nerför trapporna. ”Min” sminkös har nu gett upp om min sidbena och säger ”Du får ha den sådär.” Hon tar av mig kappan och säger att jag är färdig.

Med stapplande steg letar jag mig nerför trapporna och blir mött av Amanda igen. Hon leder mig till det stora fikarummet och ”väntsalen” för oss som ska in i sändning. ”Här kan du äta frukost medan du väntar.” säger Amanda glatt och pekar på den stora buffén av filmjölk, frallor och müsli. Tack mumlar jag lågmält och känner hur det vänder sig i magen. Skakigt häller jag upp lite kaffe och ett glas vatten och ser mig om efter någonstans att sitta. Det finns bara en plats ledig. Den är bredvid Carl Bildt. Tredje gången gillt.

När Bildt reser sig för att gå in i studion, kommer Amanda och sätter sig på hans plats. Hon ler uppmuntrande mot mig och säger att snart är det min tur. Ovanför de två gigantiska TV-skärmarna som dominerar det kombinerade fika- och väntrummet, tickar stora, röda, digitala siffror som tidtagarur.

Jag tittar nervöst ner i mitt block för att läsa mina anteckningar. Där står bara tre punkter;
Andas
Tala lugnt
Du kan det här

Långsamt släpper nervositeten och jag börjar känna mig fokuserad, som en löpare som ställer sig vid startsträcket. Jag är redo. Nu kör vi.

Så här efteråt kan jag bara säga att jag är otroligt glad över att det var Jonas Gardell som spillde té över hela bordet i sändning och inte jag. Han hanterade det snyggt och torkade upp med stor precision. Ordning och reda, Jonas, det är bra.

Stort tack till alla nära och kära för peppning både före och efter min TV-debut. Ett extra stort tack till min käre man för att du stod ut med mig dagarna innan. Har full förståelse för om du skulle googla efter en klinik för anhöriga till TV-stjärnor.

Det kan tyckas att åtta minuter i etern inte är mycket att bekymra sig över. Men för mig var det åtta viktiga minuter och jag ville bjuda på något bra. Och visst hade det varit mycket enklare att säga ”Nej.” Men attans vad glad jag är så här efteråt att jag sa ”Ja.”

Önskar dig en livsbejakande helg

Petra Brask

Länk till TV4s Nyhetsmorgon ”Så får du loss mer tid”

TV4Play: Så får du loss mer tid

Petra Brask

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Ibland är det enklare att säga ja och ibland är det enklare att säga nej. Men vem har sagt att livet alltid måste vara enkelt?”
Petra Brask

10 bra saker med hösten

höstgläjdeSom en längtande, trofast hund, väntar tangenterna och reflektionstiden när jag nu tar upp fredagsbloggen igen. Fingrarna skälver och dansar fram, som kalvar på grönbete, glada att äntligen få dela med sig av sina intryck. Kort sagt jag har saknat dig, kära bloggen-läsare. Hur har din sommar varit? Har du suttit i solstolen och kommit fram till att det är dags för en uppgradering? Inte bara på ditt datorprogram, utan på hela ditt liv?

Hösten väntar och med den en nystart, en möjlighet att göra något annorlunda. Kanske har du någon längtan som pockar på. Där under solglasögonen i sommar kanske din blick flackade iväg för sig själv en stund bortöver fjärran och fångade svansen på en gammal dröm du haft en gång.  Den där drömmen om att sadla om, gå vidare, bryta ny mark eller bara börja leva livet något rikare och ta med dig sinnesnärvaron till jobbet.

Kanske tillhör du de som pustar ut och är tacksam över att semestern äntligen är slut? En vecka till och du hade fått krupp? Som en vilsen varg har du nu hittat hem till flocken som uppskattar dig för det du bidrar med i teamet? Alla är tillbaka i de bekväma rutinerna och ordningen är återställd. Du gnuggar händerna och hugger in i högen av höstens projekt.

Om du skulle vara en av dem som håglöst tittar ut genom fönstret och undrar vad du gör inomhus när solen är ute? Om du skulle vara den som står extra länge under fläkten i badrummet, bara för att drömma dig bort till resebolagens kritvita stränder. Om du skulle vara en människa som känner att hela kroppen går på sparlåga för den är i chocktillstånd över att sommaren tagit slut. Då kan jag lugna dig och säga att det är den inte. Någonstans i världen finns det alltid en sommar. Kanske kan du börja spara och planera för nästa ledighet, se till att du har något att längta till och kämpa för. Men kom ihåg att hösten också är en härlig tid. Ingen beskriver den lika vackert som Karlfeldt i sin Höstvisa.

För dig som fortfarande är tveksam kommer här en lista med 10 bra saker med hösten:

  1. Färgerna
    Äntligen får du gå i svart, invirad i halsdukar och se svår och intellektuell ut samtidigt som du fluktar över höstens intensiva färgskiftningar i rött, gult och grönt.
  2. Dofterna
    Dagg, dimma, frost och sjörök smyger sig in och doftar mystiskt, ibland jordigt, men uppfriskande.
  3. Nystarten
    Längtan efter att börja på nytt, göra något annorlunda, starta en ny klass, ett nytt projekt, en ny kurs. Nu börjar det, spänningen ilar i ryggraden. Du är redo!
  4. Inköpen
    Äntligen får du shoppa nya höstgarderoben och ytterligare en ylletröja.
  5. Aktiviteterna
    Kurskatalogerna strömmar in och vill locka dig att prova nya saker som; mat på lätt svenska, långfärdskridskor för nybörjare och språkcocktail, prova tre språk samtidigt.
  6. Lövhögarna
    De retsamma lövhögarna som bara väntar på att du ska vältra dig i dem eller kasta löv på en oskyldig passerande.
  7. Festerna
    Kickofferna, onsdagsklubben, fredagsgänget, lördagsmiddagen, äntligen kan vi kura ihop oss igen och släppa loss sommarens historier.
  8. Ljusen
    Med totalt lugn kan du plocka fram de stora blockljusen och stilla ett helt rum.
  9. Kryddorna
    Varma drycker gör sig bäst under hösten; varm choklad med kanel, hett kaffe med kask, grönt jasminté och längtan efter första glöggens kryddor lockar dig.
  10. Glöden
    Glöden från brasans sken, glödande kinder som överraskat mött den första morgonfrosten, glöd och passion i ögonen från den som kryper intill dig i mörkret.

Ser fram emot att förgylla din höst med bloggen igen och dela med mig av exempel från de deltagare jag möter, historierna i fikarummen runt om i Sverige och världen samt ny forskning och statistik på mitt kära kärnämne Effektivitet. Målet är att frälsa hela världen, så nu kör vi!

Önskar dig en kärnfull augusti-helg

Petra Brask

– Ja, det är höst. Mitt hjärtas väna vän,
vad lust, att vårfödd kärlek lever än!
Vad lust att se din unga fägring mogna,
din barm bli hög, din kind bli äppelröd!
Stort är att älska, mer att vara trogna
i älskogs brusande och bråda glöd.

När hem jag kommer från en tidig jakt,
bak trappans jungfruvin du står på vakt,
och när från ljustring sent jag återvänder,
ur fönstrets mörker hälsar mig din röst;
din blick har följt mitt bloss längs älvens stränder.
Vad lust att älska i den kära höst!

Ur Karlfeldts Höstvisa

Sida 22 av 49« Första...10...2021222324...3040...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask