Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Home

Vem är den viktigaste personen i rummet?

Stockholm”Vem är den viktigaste personen här? Vem är din chef? Gå till spegeln och fråga din chef vilka mål du har? Vad vill du ha mer av och vad vill du ha mindre av i ditt liv?” Den äldre mannen på scenen pratar till oss 500 i publiken som att vi alla var där ensamma med honom. Han har lika vitt hår som jultomten och utstrålar värme men också skärpa. ”De flesta människor har inte tänkt igenom sina mål, varken på jobbet eller hemma. Tänk dig att någon ber dig hämta en portfölj med en miljon kronor. Du får dem. De är dina och de finns någonstans i Stockholm. Men du tar inte reda på adressen. Du åker runt planlöst i Stockholm i flera år och hoppas att någon ska stå där en dag mitt på gatan och vinka och räcka fram miljonen.” Skratten dånar i lokalen. Effektivitetsgurun Brian Tracy fortsätter allvarligt. ”De flesta människor vet inte vart de ska och ändå är de missnöjda.”

Den här veckan har jag, utöver en mellanladning i Sundsvall och två föreläsningar i Solna och Älvsjö, varit på Berns två gånger. Ena gången för att utbilda och andra gången för att utbildas. Det var med stor förväntan som jag och min kollega, Monica, promenerade längs med Nybrokajen bort mot Berns för att få en heldags utbildning med effektivitetsgurun Brian Tracy. På köpet fick vi också lyssna på Microsofts Sales Manager, Pontus Haglund och Kevin Scott från LinkedIn. Men det var förstås Brian som briljerade.books

Det stod inget om hans ålder, men man får anta att den är ansenlig, när man läser om vad han gjort. Han har utbildat på över 1.000 företag, talat till över 5 miljoner människor på 5.000 seminarier i 67 länder världen över. Han har studerat, forskat och skrivit i 30 år inom ämnen som ekonomi, historia, affärsstrategi och psykologi. Han har 66 bästsäljande böcker som översatts till 42 språk. Och trots att Pontus Haglund på Microsoft delade med sig av många boktips, gjorde han fadäsen att inte nämna en enda av Brians böcker. Något som han fick äta upp så fort Brian tog till orda.

Herr Tracy använde inte en enda powerpoint-bild utan hade istället sett till att vi satt med varsin bok där vi fick anteckna hans viktigaste lärdomar på sidor som hade förskriven text och bara lämnat små luckor för nyckelorden. Det var ungefär som att lösa korsord. I pauserna fann jag mig fylla i sidorna i förväg, för att försöka lista ut nyckelorden redan innan Brian sagt dem och jag var inte ensam om att göra det. Fascinerat såg jag hur han fått oss alla engagerade i hans kunskapsområde. Om någon missade något nyckelord höll vi upp böckerna till varandra och hjälpte tyst till att fylla i de värdefulla orden. Där satt slipade företagsledare, chefer och beslutsfattare, men han fick oss alla att bete oss som skolelever där vi andäktigt tog till oss hans expertis.

Det som fascinerade mig mest var just avsnittet som handlade om mål och att vi missar att verkligen detaljerat formulera och fokusera på våra mål. Därför delar jag med mig av en förvånansvärt enkel övning här:

  1. Bestäm dig för vad du vill uppnå.
  2. Skriv ner det tydligt och specifikt.
  3. Bestäm en sluttid för när du ska ha uppnått det. Sätt upp delmål med sluttider om det är ett stort mål som sträcker sig över längre tid.
  4. Gör en lista med allt du kan komma på att du kan göra för att nå ditt mål.
  5. Organisera sedan listan; a) Vad är första steget? b) Prioritera listan. Vad är mer viktigt, vad är mindre viktigt?
  6. Sätt igång genast med första steget för att nå ditt mål, vad det än är.

Gör en lista på 10 mål som du skulle vilja uppnå inom det närmaste året.

  1. ______________________
  2. ______________________
  3. ______________________
  4. ______________________
  5. ______________________
  6. ______________________
  7. ______________________
  8. ______________________
  9. ______________________
  10. ______________________

 

Tänk dig att du skulle kunna nå ett mål på din lista inom 24 timmar. Vilket mål skulle göra den största förändringen till det bättre i ditt liv då?

_______________________________________________________________________________

Brian Tracy

Bestäm dig redan innan för att du aldrig kommer att ge upp oavsett vad som händer. Bara genom att ha satt ett mål och bestämt dig så får du energi. Det ger din hjärna något positivt att fokusera på. Men tänk om du inte når ditt mål? Även den frågan har Brian Tracy svaret på. ”Javisst, men tänk om du når det? Då har det inte kostat dig någonting. Fråga din chef i spegeln vad han eller hon skulle tycka om det?”

Önskar dig en målinriktad vecka och helg

Petra Brask

 

”You can’t build a reputation on what you’re going to do.”
Henry Ford

 

Hur ligger du till enligt Braskometern?

morning routine”Hej! Hoppas ni mår bra! Här gör vi vårt bästa för att hålla liv i alla goda ting vi lärde oss under utbildningen i personlig effektivitet förra hösten. Det går bra och har förändrat vardagen på ett härligt sätt för många av oss.” Utan att jag märker det har mungiporna åkt upp när jag läser mejlet från en av våra härliga beställare. Ser honom och företaget framför mig. Det går så bra för deras verksamhet att de tvingats växa fort. De var i desperat behov av metoder för att jobba effektivare både individuellt och tillsammans. Några av dem gick redan på knäna. ”Tillströmningen av nyanställda har varit ganska stor under året och några missade tillfället med individuell coaching. Andra hade behövt en gång till. Kort sagt- vi är i behov av en uppföljning för nya såväl som etablerade medarbetare. Fråga- hur gör vi det bäst? Vi har också lanserat en verktygslåda för att hålla oss på rätt kurs med det vi lärde oss. Mitt favoritverktyg bland dessa är Braskometern som alla utsätts för en gång i månaden. Braskometern möts av allt från glada leenden till obekvämt flackande blickar…”

Hösten är här och den andas en längtan om nystart när jag är ute och utbildar nya deltagare. Ny termin = nystart av rutiner. De senaste veckorna har utöver vädrets skriftningar också bestått av kontraster med allt från Kristallengalan till begravning för min pappa. Du som är trogen läsare av bloggen har noterat att den inte kommit lika plikttrogen varje fredag. Det har att göra med prioriteringar och höjd acceptansnivå för att allt kan man inte prioritera när livet kommer med många utmaningar på en gång. Det lärde jag mig redan för fem år sedan när min mamma gick bort. Något annat som jag tog med mig från den tiden var alla mallar jag sparade för hennes begravning. Jag förstår att jag kan låta lätt morbid nu i mina pedagogiska exempel, men kan inte nog betona vikten av checklistor, rutiner och mallar, när tillvaron är fylld av känslostormar. Att då kunna öppna mappen som det står Mamma på och hitta mall för begravningsannons, förslag på dikter, program till kyrkan, val av psalmer, blommor, kista, tackkort etc gör att axlarna åker ner och jag känner att jag kommer klara av att hantera tillvaron trots många jobbleveranser.

Kristallen2015När sedan Kristallengalan stod för dörren mitt i denna sorg höll jag på att få panik och tänka ”VAD ska jag ha på mig?” Blir alltid så svettig i sammanhang där alla är så smala, snygga och trendiga. Känner mig som en katt bland hermelinerna och blir därför inte ens förvånad när samtliga programledare vid SVTs bord hälsar artigt för att sedan spänna ögonen i mig och fråga; ”VEM är DU?” Men även den här gången kunde jag göra saker lättare för mig genom att ta samma klänning från förra året. Jag menar, ingen där kommer ihåg hur min klänning såg ut. Min man gör det i alla fall inte. Dessutom bjöd jag med min man, min bonusdotter och hennes sambo, så att jag fick vara den erfarna och de blev nykomlingarna. Njöt hela kvällen av att få vara där med min familj, i alla fall de med åldern inne. När jag efter middagen lämnade mitt SVT-bord, hade dessa trevliga programledare och journalister lyckats gräva ur mig mina bästa effektivitetstips och några reseanekdoter från Irland och Mellanöstern. John Chrispinsson tog mig i hand och sa ”Det var trevligt att träffa någon från verkligheten.”

Jag gillar också ”verkligheten”. Men nu undrade jag vad mina deltagare hade hittat på med Braskometern? Visst har jag hört om chefen som skrivit ut mitt kort och satt på skrivbordet, som en påminnelse om struktur. Jag vet också att den deltagarens fru klagade på att inte ens hon fanns med på skrivbordet. Samma chef köpte också in en stor fet (surdegs)padda i betong som han satte på skrivbordet hos de som inte höll sig till de nya effektivare rutiner som man kommit överens om. Så här efteråt är jag tacksam att han skrev ut mitt foto och inte bara skrev mitt namn på paddan. Men, Braskometer…?

Företaget Icebug tillverkar inte bara fantastiska löpskor som du kan springa med på is. Här delar de med sig av sina mallar och rutiner som vi tog fram i samband med utbildningen i personlig effektivitet.

PERSONLIGT arbetssätt och LEAN på ICEBUG

”Det här är vårt sätt att försöka överbrygga det faktum att alla inte var med på utbildningen. Vi sätter det i händerna på en nyanställd. Ansvarig chef introducerar och har sedan lite riktlinjer för hur det här följs upp med daglig avstämning de första två veckorna. Funkar någorlunda men långt ifrån perfekt. Därav anledningen till att vi vill beställa en egen utbildning till alla nyanställda och då även passa på att ge oss andra en uppföljning med Petra. ”Braskometern” J. Se nedan mejl som skickas ut före månadsmötet.”

Braskometern- Uppföljning av ’Så här jobbar vi på Icebug’.

Fråga: Om du bedömer dig själv- hur bra lyckas du personligen att efterleva våra 3 huvudverktyg vad gäller personligt arbetssätt och effektivitet under en genomsnittlig dag, d.v.s.:

  • E-post. Jag gör min e-post max 3 ggr per dag
  • Eget arbete till 09.30. Jag ägnar tiden fram till 09.30 åt eget arbete med mina prioriterade punkter. Undantag från detta är bokade möten
  • Prio 1. Jag börjar dagen med den punkten jag har prioriterat som viktigast i min todo-lista.

 

 Gradera dig själv från 1-10 där 1 är ”lyckas inte alls i dagsläget” och 10 är ”klockrent”

Skicka in dina tre siffror före månadsmötet.

”Leveransen av detta är en siffra på oss som grupp. Tanken är (a) att vi poängterar vikten av att vi har fokus på detta och (b) på ett någorlunda lättsamt sätt i bästa fall ser att vi blir bättre och bättre efterhand på det vi har definierat som våra tre viktigaste delar av det vi lärde oss på kursen. Braskometern möts varje månad av allt från glada leenden till obekvämt flackande blickar… Vår senaste score är 6,0. Klart bäst sedan vi började i våras.”

Varmt tack till Tom och alla på Icebug för att vi får ta del av detta inspirerande sätt som ni tagit vara på kunskaperna och gett alla ett fortsatt stöd på arbetsplatsen. Med sådana eldsjälar förstår jag varför ni fortsätter växa i rekordfart.

Nu skulle man ju lätt kunna tänka att ”vi har ingen Tom som kan ta tag i det här på vårt företag, så därför kommer vi aldrig lyckas så bra”. Ja, visst, det är ju också en målsättning. Men tänk om man kunde bli en Tom? Eller tänk om vikten ligger i att ta del av dessa checklistor, rutiner och mallar?

toad3Oavsett vilka jobbleveranser eller privata utmaningar du har i livet just nu, kanske dessa rutiner kan göra att just dina axlar åker ner och du känner att du kan hantera tillvaron lite enklare.

Ett annat alternativ kan ju vara att inhandla en stor fet (surdegs)padda i betong eller annat material. Men du kanske ska förklara först innan du sätter den på någons skrivbord eller köksbord, så att det inte feltolkas. ”Kom att tänka på dig, när jag såg den här.”

Önskar dig en trevlig helg och en enklare vecka

Petra Brask

 

”Life is really simple, but we insist on making it complicated.” Confusius

 

Bara gör’t!

interruptingtitanicmoment”Det som toppar listan över era tidstjuvar är att ni upplever er bli ofta avbrutna.” Deltagarna mumlar unisont och instämmande. Så är det säger de och ryser. De vill inte ha en höst till där frustrationen över att aldrig få komma till avslut, för att det alltid dyker upp nya saker, dominerar. De är solbrända om kinderna efter att ha cyklat runt Ven hela dagen innan. Solen lyser upp hela det knökfulla konferensrummet och vi har fönster och dörrar öppet för att få tvärdrag och svalkande luft. ”Men det är inte den enda tidstjuven ni har.” fortsätter jag pedagogiskt och hinner inte ens avsluta meningen när en fågel flyger in genom altandörren och fångar allas uppmärksamhet.

Semesterbilderna på sociala medier börjar bli allt färre och det känns som att vi är många som kommit igång och börjat jobba nu. I Sverige i alla fall. I resten av Europa får många av mina deltagare autosvar på sina epostmeddelanden som säger att det är ”business as usual” först i mitten av september igen. Jag tänker tillbaka på senaste veckan och kan bara konstatera att alla sysslor inomhus har jag gjort med stort motstånd. Min själ har längtat ut till kvällssolen och min hjärna har fått påminna mig om att det bara tar några minuter att plocka ur diskmaskinen. Det har också varit klurigt för både mig och deltagarna att hålla ångan uppe i konferensrummen. Då har jag ändå föreläst på kickoffer, som kloka beställare valt att lägga på de mest vackra platser runtom i Sverige. Har du till exempel inte varit på Ven så kan jag varmt rekommendera det. De deltagare som inte hade kommit igång med träningen efter semestern, fick en härlig kick när de cyklade runt hela ön i det fina vädret.

”Jag undrar om det finns någon metod för att komma igång och göra saker som man gärna förhalar?” En av deltagarna ställer frågan som många undrar över när vi diskuterar förhalningsbeteende som ofta är en stor tidstjuv. ”När man ska komma igång att träna kan man använda sig av 5-minutersmetoden. Man tänker innan träningen att man bara behöver springa i fem minuter och sedan när man väl är där ute i spåret, så blir det längre. Tricket är ju att komma iväg och att komma igång. Kan man använda en liknande metod när det är en uppgift som är svår, tråkig eller omständlig?” Jag lyser upp och säger att det är en idé som fungerar väldigt bra. Det finns t o m en liknande metod som heter Pomodoro-metoden, som har fem grundsteg;

  1. Bestäm vilken uppgift du ska göra (och sätt dig på en plats där du får jobba ostört).
  2. Sätt en timer på 25 minuter (en s k pomodoro-cykel).
  3. Fokusera på endast den uppgiften tills tiden är ute.
  4. Ta en paus på 5 minuter och sätt sedan timern på 25 minuter igen (steg 2), eller
  5. Om fyra pomodoro-cykler passerat tar du en längre paus på ca 15–20 minuter.

En del av mina deltagare brukar också göra en markering vid varje paus för att lättare kunna följa upp hur lång tid uppgiften tar. Att göra en tydlig markering ger också en känsla av att ha nått ett delmål. I pauserna brukar de passa på att hämta kaffe eller te och sträcka på sig.

Pomodoro är italienska för tomat och det var just en tomatformad kökstimer som metodens utvecklare, Francesco Cirillo, använde sig av för att hålla koll på tiden. Numera finns en timer på din smartphone eller ett antal appar som kan hjälpa dig, t ex TimeBoxing eller varför inte prova Pomodoros egen app, Pomodoro Timer.

Att mäta tiden på hur lång tid en uppgift egentligen tar är ett knep som har räddat många av mina deltagare från att fastna i förhalningsbeteenden. Jag hade bland annat en deltagare som varje vecka skulle räkna en handkassa som fanns på arbetsplatsen. När jag träffade henne första gången hade hon skjutit upp att göra det i flera månader och hade ett riktigt dåligt samvete. Bara hon sa ”handkassan” så förvreds hennes ansikte som att hon stoppat in en riktigt sur godisbit i munnen. Hon berättade att hon tänkte på det i princip varje dag, men kom också på tusen anledningar till varför hon inte ”hann med” att göra det. ”Du förstår, Petra, en dag stod jag till och med och putsade fönster på jobbet och då ska du veta hur mycket jag avskyr att putsa fönster och det är inte ens mitt jobb att göra det på vår arbetsplats. Men allt var bättre än att räkna handkassan, för det är så tråkigt och tar ju evigheter. ”Jag gav henne tipset att räkna handkassan när hon kom tillbaka till jobbet och samtidigt kontrollera hur lång tid det faktiskt tar. Kunde inte låta bli att fnissa förtjust när jag kom ut och skulle coacha henne individuellt. På anslagstavlan mittemot hennes skrivbord satt en stor lapp. ”Det tar 12 minuter att räkna handkassan!”

I konferensrummet på Ven hade vi hunnit börja jobba med gruppens tidstjuvar när en fågel bestämde sig för att flyga in i just vårt konferensrum. Problem uppstod när hen skulle flyga ut igen och snurrade in sig i gardinen och landade i fönstret. En av deltagarna kom framspringandes med sin sjal i högsta hugg. Hon kastade den raskt över pippin och lyfte sedan lugnt ut den genom altandörren. När hon tog bort sjalen satt den där och plirade överraskat med ögonen och lyfte sedan glatt mot skyn igen. Kvinnan gick lugnt och satte sig. När vi brast ut i en spontan applåd över hennes kloka och snabba agerande, sa hon förklarande. ”Jag har jobbat på Macdonald’s…”

Oavsett vilken metod du har för att lyckas, som du lärt dig den hårda vägen eller genom andras goda exempel, så kan jag varmt rekommendera metoden att ta tid på saker. Jag menar inte att du ska bli någon irriterande tidsstudieperson, som klockar allt och alla i din omgivning. Men när din hjärna försöker lura dig och påstå att det tar för lång tid att rensa upp mejlen efter semestern eller att städa hemma, plocka ur diskmaskinen. Utmana då den tanken med att kolla hur lång tid det faktiskt tar. För tänk om det bara tar tre minuter att plocka ur diskmaskinen. Tre minuter. Då kan du lika gärna göra det med en gång. Bara gör’t.

Önskar dig en effektiv vecka

Petra Brask

 “Procrastinate now, don’t put it off.”
― Ellen DeGeneres

 

Mjukstart?

After-VacationYrvaket vaknar jag av ett konstigt ljud. Det är inte min man som snarkar, konstaterar jag, samtidigt som min hand för säkerhets skull redan har puttat till honom. Sätter mig upp i sängen för att finna den rätta källan till oljudet och hittar till slut telefonen. Har jag verkligen ställt larmet på den? Är det redan måndag och jobbarvecka? Väckarklockan lyser 07.00. Men den säger också att det bara är söndag. Pekfingret har i ren självbevarelsedrift fipplat med telefonen så att den slutat låta. Någon säger ”Hallå?!” Jag trycker försiktigt luren mot örat och svarar hest. ”Hallå?” Inser snart att det här är samtalet som jag bävat för hela sommaren.

Det är med blandade känslor som mina deltagare kommer släntrande in till jobbet igen. Några undrar vad de heter och vad de jobbar med? Andra tittar förtvivlade på sina att göra-listor och undrar hur de någonsin kunde tycka att det var en rimlig lista att börja hösten med? Vissa kommer inte in alls. De tröttnade på julivädret och jobbade istället. När nu augustisolen sluter dem i sin varma famn skrattar de hela vägen till stranden och gör käcka beach-incheckningar på Facebook. För säkerhets skull använder de Instagram och Twitter också, så att vi inte missar deras fantastiska semesterplanering à la SMHI. Men jag är inte bitter…

Min första arbetsdag börjar med ett kundmöte, som kunden valt att lägga i Stallmästaregårdens gröna trädgård med utsikt över den vackra Brunnsviken. Jag är tacksam att ha min kära kollega, Monica, med mig som redan mjukstartat en vecka tidigare. Hennes hjärna är som vanligt skärpt och alert samtidigt som min hjärna febrilt försöker hänga med. Kunden börjar med att glatt recitera stress- och arbetsmiljöforskaren Dan Hanssons tips om hur man mjukstartar efter semestern. Stolt harklar han sig och läser tipsen som han printat ut från Text-TV;

Så överlever du att börja jobba igen:

  • Var förlåtande mot dig själv om du är lite trögstartad – det är naturligt.
  • Fundera på hur du kan förlänga känslan av semester.
  • Om du mår bättre av det, kolla mejlen och rensa innan du börjar jobba igen. ”Att komma tillbaka till 5000 mejl kan vara riktigt stressande”.
  • Börja jobba på en onsdag så att det är kort till helgen, eller jobba deltid första veckan om det är möjligt.
  • Fundera på nästa ledighet om det ger dig energi.
  • Känner du riktig ångest, fundera på vad det beror på och om du kan åtgärda det eller om du kanske behöver byta jobb.

Efter det mjukstartande mötet åker Monica och jag in till vårt nya fina kontor på Wallingatan i Stockholm. Färgen har knappt hunnit torka på väggarna och den nya röda kaffemaskinen står i givakt för att servera oss kaffe, med den enda utmaningen att ingen har inhandlat kaffe. Nästan lika snabbt som Harry Potter förflyttar sig med flampulver tar vi oss till Kungsgatan och förväntar oss att George Clooney själv ska stå där och sälja dyrbara Nespresso-kapslar till oss. Men George är inte hemma, eller så är det just det han är. Personalen behandlar oss som stjärnor och lockar oss att prova det mesta i kaffeväg. Koffein-stinna tar vi oss tillbaka till kontoret med raska steg.

Det är skönt med semester, reflekterar jag, men oj vad det är underbart att vara tillbaka på jobbet igen. Den här sommaren var tuff, en av de tuffare i mitt liv. Min älskade gamla pappa har varit svårt sjuk och mina bröder och våra familjer har turats om att sitta vid sjuksängen. Hela sommaren har känts som en sträckbänk mellan liv och död. In och ut på sjukhus, in och ut på vårdhem och så hem. Pappa ville bara vara hemma. Där var det lugnt och tryggt. Och så i söndags kom samtalet från min bror att pappa tagit sitt sista andetag. Då tänker jag att jag borde vara beredd på det. Att sorgen på något vis ska vara hanterad under sommaren. Min bror och jag delar upp listan med släktingar och vänner som ska informeras och jag tycker att jag är samlad när jag ringer det första samtalet. När pappas syster svarar i andra änden, kommer gråten. Och den är långt ifrån samlad.

Min pappa var ”old school” eller ”hård men rättvis”. Han har drivit igenom stora hjälpprojekt utomlands och många gånger i farliga miljöer. När han och mamma väl flyttade hem till Sverige igen förstod han inte varför vi klagar så mycket här. ”Sverige är ett underbart vackert land med så mycket som fungerar.” När han skulle ta sig an projektet att bygga en stugby på Ölands Djurpark hade en av hantverkarna råkat tappa sina verktyg i lejongården. Pappa gick lugnt in och hämtade dom. Föreståndarinnan kom springande oerhört upprörd och skrek ”Du är inte klok! De kunde ha ätit upp dig!” Pappa snäste ”Lejon äter inte va’ skit som helst.” Men även den tuffaste lejontämjaren hade sina mjuka sidor. I sina ensamma stunder läste han dikter av Dan Andersson.

I våras var jag ute på föreläsningsturné tillsammans med en mycket klok Chefspsykolog på SOS International, Ingrid Almgren Sjölander. Hon visade bland annat en bild på något som såg ut som två volymknappar, med graderingen 0 -10. Den ena stod det ”stressnivå” på och den andra ”acceptansnivå”. Hon menade på att vi aldrig kommer att kunna sänka stressnivån i vårt liv till noll. Det kanske inte ens är önskvärt. Men ju svårare saker som pågår i livet samtidigt desto viktigare är det att skruva upp volymen för vår acceptans. Acceptera att vi inte orkar lika mycket som vanligt. Vara extra förlåtande även när det blir fel. Tänk om vår största kravställare och kritiker är vi själva? Vad skulle hända om vi så här i början på hösten skulle vara lite mildare i vår inre dialog? Tänk om det skulle bli precis den mjukstart vi behöver? Till och med el-motorer har en krets för mjukstart för att de inte ska dra extremt mycket energi i början och för att de inte ska gå sönder och brinna upp.

Önskar dig en mjuk höststart

Petra Brask

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida –
den käraste, den käraste med ögon blå.

Dan Andersson, (1888-1920)

Svårt att släppa taget?

let-go3Så blev det dags för semester. Äntligen. Borde jag lägga till med ett litet käckt utropstecken. Fast i år känns det inte så. Den här våren har uppdragen duggat tätt och intensivt, men det har också varit en oas, en tid av meningsfull njutning, en slags workfullness, där jag har fått fokusera på ett uppdrag i taget, en deltagare i taget. För en stund har jag kunnat stänga dörren till ett privatliv, där jag alltid känner att jag är på fel plats. Ett privatliv med en svart sorgekant, fyllt av ett dåligt, sorgligt samvete som betyder att jag älskar min sjuka gamla pappa och önskar att jag kunde vara där han är, jämt. Och ändå inte. För då skulle jag gå under.

Ibland är det så svårt att släppa taget. Vill liksom inte slå på frånvarohanteraren riktigt än. Jag kan ju jobba några dagar till. Riktigt så mycket semester behöver jag väl i ärlighetens namn inte? Har jag slagit på ett autosvar, så känns det fånigt att svara på mejlen. Vad ska andra tänka då? ”Jaha, så hon kan inte släppa taget om jobbet. Inte ens hon. Som tjatar på oss andra. – Stäng dörren till jobbet när du är ledig, så hjärnan kan koppla av. Men själv står hon där med dörren på glänt och låter några mejl slinka iväg ut i cyberrymden.”

Är helt säker på att mina kära deltagare har andra saker att tänka på än huruvida jag svarar på mejl eller inte under min semester. Men min inre röst, som coachar och tycker sig ha rätt att tillrättavisa mig, sitter på axeln som en olyckskorp och skakar på huvudet och säger strängt; ”DU VET att det där inte är bra. Antingen jobbar du eller så är du ledig. Tro inte att du kan LÅTSAS vara ledig. SLÄPP taget nu.” Men en del av mig VILL inte. En del av mig inser att det är jobbet som varit min mindfullness och undrar vad som ska hända med mig om jag BARA ska simma runt i mitt privatliv i flera veckor? Kommer jag inte att drunkna av skuldkänslor då? Effektivitetskonsulten i mig som sitter på andra axeln ber mig vänligt att vara rationell och lista ”Vilka skuldkänslor är det då?” Fogligt gör jag en borde-måste-lista

  • Vara hos pappa
  • Rensa ut pappas hus och sälja
  • Göra roliga saker med familjen
  • Fixa och göra fint i vårt hus
  • Umgås med vänner
  • Skriva
  • Segla

Efter en stund slår det mig plötsligt att även roliga, energigivande och påfyllande saker har hamnat på den tunga borde-måste-listan. Hur gick det till? De ska ju inte alls vara där! Vad mer har mitt undermedvetna svalt av bara farten? Känner mig som någon som sprungit en löprunda vid Dalälven med öppen mun. Jag spottar genast ut dessa undermedvetna myggor som flugit in i munnen utan lov och utan logisk ordning.

Öppnar bestämt frånvarohanteraren och inser att semester är precis vad jag behöver, så min hjärna får vila upp sig och komma in i ett hälsosamt tänkande igen. Sist jag kollade så snurrade jorden även när jag inte jobbar. Ja, jag kommer att sakna er kära deltagare, kloka kollegor och roliga jobbuppdrag. Men jag vet att ni är där i höst igen. Och då kommer jag tillbaka utvilad, myggbiten och med ny energi.

Första veckan efter semestern kommer jag knappt veta vad jag heter eller vad jag jobbar med. Då brukar ett gäng journalister höra av sig. ”Ge oss dina bästa tips på hur man kommer igång med jobbet och får en bra start på hösten.” brukar det heta. Då är jag lika blank i huvudet som många andra efter semestervilan. Hur det nu kan bli så efter 20 år med samma jobb? Nyfiket undrar jag vad jag ska svara på en sådan fråga och får alltid en två sekunders blackout. Sen kommer det tillbaka igen. Som ett rinnande vatten från ryggraden berättar jag hur du kommer igång att jobba igen och min inre coachande effektivitetskonsult ler segervisst och utbrister. ”Där ser du, du har det ju. Tur att du släppte jobbet så du kunde komma tillbaka med nya krafter.”

Tack och lov för sjukvård och hemtjänst som gör ett fantastiskt omsorgsarbete för våra äldre i Sverige. Så att vi anhöriga kan ladda om batterierna. I de tyngsta stunderna i mitt privatliv är jag så glad att ha ett jobb som känns meningsfullt och som jag brinner för. Är så tacksam och tar det aldrig för givet. Men har också respekt för att jag inte kommer att ha den där energin och kreativiteten om jag inte unnar mig att vara ledig och fylla på med ny energi och nya idéer. För tänk om det är det som händer när man släpper taget om något en stund? Är det inte då man ger utrymme åt något annat att komma in? Spännande. Välkommen alla nya idéer och sommartankar. Förhoppningsvis väl formulerade i nya bloggar som startar i slutet av augusti igen.

Önskar dig en härlig sommar med två händer som släppt taget, lediga och fria att omfamna något nytt.

Petra Braskidag är början på något nytt

”Det behövs tystnad,
det behövs lugn.
För tillväxt behövs tid.
Ingenting växer på en åker
som ständigt plöjs upp”

Mari Aulanko

Sida 11 av 49« Första...910111213...203040...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask