Du får en sol av fem möjliga

Inre kritiker”Jag måste tyvärr ställa in vår träff, är genomförkyld och känner mig rätt låg.” Jag tittar på meddelandet från min vän och förstår så väl känslan. Jag svarar snabbt ”Hej Vännen, förstår dig, känner mig också låg när jag är sjuk och ligger hemma. Är som att allt plötsligt faller över mig. Plötsligt kan jag ingenting, har aldrig gjort något vettigt. Alla synder i världen är mitt fel. Andra Världskriget, svälten i Afrika, Tsunamin… det var jag! Sen räcker det med en kontakt med en annan människa så får jag plötsligt perspektiv igen. Sjukt, men sant. Så kom bara ihåg att jag tycker du är fantastisk, klok och betydelsefull.”

Vad är det som gör att vi plötsligt tillåter vår inre kritiker att uttala de mest hemska saker samtidigt som vi sväljer dessa tankar som om de vore sanningen? Ibland häller vi i oss orden så snabbt att vi varken hinner registrera eller ifrågasätta dem. I vår inre bedömning ger vi oss en sol av fem möjliga. Kan det till och med vara så att vi har lättare att värja oss när någon annan ger oss lågt betyg, än när vi gör det själva?

Det jag gör påverkar vem jag blir. Men det jag upprepade gånger tänker om mig själv, påverkar vad jag gör.

Hur kan vi göra för att bli en bättre chef över vår egen hjärna?

Är det dags att stanna upp och tacka hjärnan för vad den försöker förmedla? ”Tack snälla hjärna för att du påminner mig om att ifall jag inte gör det här jobbet tillräckligt bra, så kommer jag förlora alla mina kunder, mitt jobb och bli långtidsarbetslös resten av livet.”

”Tack för att du tar upp det här med Beach 2013 och att om jag inte tränar nu så får jag bada i vassen i år igen. Tack för att du i samma mening nämner att om jag blir fetare och min man tappar lusten för mig så kommer jag bli ensam och aldrig mer älskad. Det gör mig inte mer motiverad att träna, men tack ändå.”

”Tack för dina varningar hjärnan, jag ska nu ta vara på alla tillfällen att lära av tidigare erfarenheter och inte göra om samma misstag igen.”

Jag kan ibland känna att jag lever i en krigszon. En del av hjärnan säger; ”Ät den där efterrätten nu, unna dig! En annan del säger; ”Men för tusan, skärp dig kvinna, har du ingen karaktär?!” Jag tror jag är i stort behov av en fredsmäklare, som kan gå in och sluta fred med alla tankar och känslor.

När Jan Eliasson medlade i kriget mellan Iran och Irak på 80-talet, så använde han sig av diplomati på hög nivå. Inte en enda gång föreslog han att ett utav landen skulle utplånas. Hans mission var att de skulle sluta kriga mot varandra och istället leva sida vid sida. Istället för att lägga energin på skadegörelse av både byggnader och människor, så ville han att de skulle fokusera på att bygga friska, välmående samhällen.

Det skulle vara väl drastiskt att lobotomera hjärnan för att ta bort de negativa tankar som kommer.  Bör jag istället välkomna den inre dialogen? Det är svårt att opartiskt granska sig själv. Jag tror att det ligger i sakens natur att för säkerhets skull vara lite mer kritisk. Och vid tillfällen när vi är sjuka, trötta, stressade och allmänt irriterade. Vem tror du då vinner den inre dialogen? Din inre positiva coach eller din inre kritiker?

Då kan det vara skönt att säga till den inre kritikern. ”Jag vet nog att du utnyttjar att jag är sjuk nu.”

Jag behöver inte gilla alla tankar som dyker upp, jag kan bara notera att de är där, medan jag går ut och får saker gjorda. För till syvende och sist så vill jag göra saker och för att göra dem behöver jag energi.

Kritik är ett sätt att utvecklas och bli bättre. Men för mycket nedslående kritik, som kanske inte ens är sanningen, kan också hindra mig. Vad skulle hända om jag lyssnade mer på den där rösten som säger. ”Det där gjorde du bra!” Tänk om jag kanske till och med skulle lyckas bättre då?

Det jag tänker påverkar mitt humör, min fysiska hälsa, hur trött eller pigg jag känner mig. Tankarna är mina mentala vanor, hälsosamma eller ohälsosamma. Den här helgen ska jag, likt en god ledare, lära känna mina utmanare och bli mer uppmärksam på vad de förmedlar.

Men jag ska också komma ihåg att unna mig en timeout ifrån den inre kritikern och fokusera på lyckliga tider med människor jag älskar, den vackra våren och livets goda.

Önskar dig en helg med fem solar av fem möjliga

Petra Brask

“You are a mature adult, yet you live each day by the rules of your inner voice.”

 

 

 

 

Dela gärna detta inlägg

PB Partners Dream Team

Om Tidsbloggen

Vem bestämmer över din tid?
I Tidsbloggen delar vi med oss av våra tankar och reflektioner kring våra liv som effektivitetsexpert på Petra Brask & Partners.

Kategorier