Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Arkiv för Okategoriserade Kategorin

Bara fem minuter

IMG_1914”Vi kommer väl inte tvingas att spela några rollspel?” min beställare och chef skyndar fram till mig längst in i den stora matsalen. Det är fyllt med pynt och levande ljus brinner på bordet där jag dukar upp min dator. Jag är inbjuden till ett succéföretag som med sina många och unga medarbetare ska få tips att hantera tiden och livet. Jag måste erkänna att jag inte förstod riktigt hur stora de är förrän mina ungdomar frågade var jag skulle iväg och föreläsa. De blev eld och lågor och berättade att det är där många av dagens youtube-stjärnor hänger. ”Tänk om du får träffa någon av dem?” utbrister de exalterat. ”Ni låter som att jag ska träffa George Clooney.” fnissar jag och möter blanka ansiktsuttryck. ”Vem är det?” Jag tappar andan och börjar nu bli riktigt nervös inför föreläsningen. Tänk om medarbetarna tycker jag är en gammal stofil? En jobbig, tjatig morsa som inte fattar någonting? ”Nej då, de behöver inte vara oroliga vi ska inte göra några rollspel” svarar jag min beställare som genast går ut och lugnar alla på företaget vilket resulterar i att fler vågar sig in i matsalen. Sedan kommer hon fram igen och skakar på huvudet när hon ser att jag laddat upp vår senaste utbildningsfilm från YouTube ”Surdegspaddan.” ”Den där bör du nog inte visa här.” säger hon och skrattar lite generat. ”Jag såg den på er YouTube-kanal och ehhh… kort sagt… jag tror att den är för lång för att visas här.” Jag svarar automatiskt. ”Den är bara fem minuter.” Hon tittar tillbaka med ett blankt ansiktsuttryck och svarar ”Precis.” Jag sväljer hårt.

Den här veckan har varit fylld av fina möten med kursdeltagare, kunder och kollegor. Det är en underbar känsla att få föreläsa och prata om det ämne som ligger mig så varmt om hjärtat. Men trots det så kan jag inte sticka under stol med att det ska bli så skönt att nu få fokusera på våra utvecklingsprojekt. Resten av den här våren får mina kära kollegor dra ett tyngre lass och ta hand om de flesta av uppdragen ute hos våra deltagare. Ser fram emot att stundvis göra mig helt otillgänglig för omvärlden och bara grotta ner mig i nytt utbildningsmaterial som behöver formuleras och skrivas. Det ska bli så härligt att få göra det klart så att jag sedan kan få ägna mig åt min nya mission i livet.

Du som har träffat mig den senaste tiden vet att jag brinner för våra ungdomar och deras utmaningar. Hemma har jag en son som går ut grundskolan till våren och en dotter som tar studenten. Trots att båda har växt om mig i längd och ser ut att klara sig alldeles utmärkt själva, så märker jag att mitt stöd som förälder behövs mer än någonsin. Framförallt upplever jag att de behöver hjälp med balans samt bra vanor och rutiner. Något de inte är ensamma om.

Två av tre barn känner sig stressade när det gäller skolan. Det är vanligare att barn känner stress på grund av läxor och prov än på grund av höga krav från föräldrar eller lärare. Många barn känner sig stressade över att få bra betyg men det är också en press att vara populär, status bland kamrater, en stressig och bullrig skolmiljö är också orsaker till en ökad stress bland ungdomar.

När jag börjat höra mig för bland de ungdomar jag möter när jag är ute på skolor och föreläser så slår det mig att;

  • De har höga krav på sig själva
  • Att vara bäst är det enda som räknas
  • De oroar sig för att inte få tillräckligt höga betyg
  • Vissa känner av press från föräldrar och är rädda för att göra dem besvikna

Våra ungdomar växer också upp med sociala medier där de förväntas vara tillgängliga. När min son var med mig på jobbet och fick stänga av sin telefon under en föreläsning pustade han och sa; ”Nu kommer mina kompisar tro att jag har dött.” När han slog på sin telefon igen hade han 70 statusuppdateringar på sin telefon. Det går inte att prata om bara ungdomar och stress utan att också ta med oss föräldrar i bilden. Vilka förebilder är vi för våra barn? De kommer aldrig att få bra sömn-, mat- och träningsvanor eller bättre balans på sitt dygn om inte vi visar dem vägen och lever som vi lär. Om en vuxen hjärna behöver 7-8 timmars sömn så behöver en tonårshjärna betydligt mer; 9-10 timmars sömn. Detta i kombination med att deras hormoner gör så att de får svårt att somna på kvällen samtidigt som skolan börjar 8. Det är en svår ekvation att få ihop.

Några bra vardagsrutiner som underlättar för både barn och vuxna.

  • Ordentligt med sömn
  • Frukost på morgonen
  • Rörelse och motion
  • Avkoppling innan det är dags att sova

”Vad bra det var! Grymma tips, ju. Varför fick man inte lära sig det här i skolan?” Ett gäng unga deltagare och youtubers kommer fram och tackar för föreläsningen samtidigt som jag pustar ut. Det gick vägen. Min kollega Monica brukar alltid skratta när jag är förvånad över att kunskaperna går hem i så olika åldrar och områden. ”Vad trodde du? Att få ihop tiden och livet är något som är angeläget för alla.” Jag ler tacksamt tillbaka och tackar för all fin feedback innan jag tar mig ner i hissen och ut i kvällsluften. Men lite underligt är det väl ändå? Tänk att något så grundläggande som återhämtning, sömn, mat och rörelse prioriteras bort till förmån för allt annat. Att tillåta oss att vara mänskliga tar mer än bara fem minuter. Det är som att vi tror att det går att bygga ett hus utan en grundstomme. När vindarna blåser blir det betydligt tuffare att klara trycket om vi inte har en bra grund att stå på. Är det verkligen så vi vill att våra barn ska gå ut i livet? De gör som vi gör.

Önskar dig en skön helg

Petra Brask

“Don’t judge each day by the harvest you reap but by the seeds that you plant.”
Robert Louis Stevenson

 

 

Har du en plan B?

humor-cat-plan-B”Släpp tankarna på jobbet och fokusera bara på att bli frisk nu. Vi fixar dina uppdrag åt dig. Kryakramar!” ”Ingen fara bästa Petra, hör av dig när du piggnat till så bokar vi en ny tid.”
”Det är lugnt, vännen, jag kontaktar kunderna och ser till att allt löser sig.”

Djupt rörd och tacksam läser jag alla fina ord från mina fantastiska kollegor och kunder som bara är så förstående och hjälpsamma när jag nu knappt hunnit hem från Asien innan jag dukar under för årets influensasäsong. Det är alltid den där kampen om att inte vilja inse att det faktiskt inte går att gå ut och föreläsa när man är sjuk. Min man och mina ungdomar ser mig stappla nerför trappan i morgonrock och på ren rutin sätta igång den redan laddade kaffemaskinen, för att sedan få kväljningar när kaffedoften sprider sig och hasta till badrummet. När jag kommer ut igen och börjar plocka fram frukosten sätter min son händerna i sidorna och säger strängt ”Mamma, hur vore det om du lever som du lär och går och lägger dig igen?”

Har du insikt om när det är dags att sjukskriva dig? Finns det tid och resurser för det? Har du en plan B?

Den här veckan var rätt fullbokad. Min man skakade på huvudet när han såg min kalender. ”Har du planerat in allt det här? Gör du något slags experiment för att ta reda på hur sönderstressade människor har det?” Jag skakar trotsigt på huvudet. ”Nej, men prova själv att vara bortrest en månad från den vardagliga verksamheten. Det är klart att du får jobba ifatt när du kommer tillbaka.” Min man ser inte ett dugg övertygad ut. ”Du har ju kollegor. Delegera. Det är väl det du säger på dina utbildningar?” Jag mumlar tillbaka att jo, ja, men det är inte så lätt alltid när företaget har mitt namn. Men innerst inne vet jag att han har rätt.

I höstas gick jag och utbildade mig hos en ekonomiexpert för att tvinga mig själv att respektera mina egna resurser. Det innebar många sköna och osköna tankeställare. Ekonomi kommer från grekiskans »oikonomos« och är en sammansättning av två ord: »oikos« betyder »hus« och »nemein« betyder »tilldela«, »ordna«, »fördela«. Ordet avser ursprungligen hur man fördelar sysslor och tillgångar i sitt egna hem. Det innebar att jag skulle få stenkoll inte bara på företagets ekonomi utan också min privata men ledde till att jag började ifrågasätta hur jag använder alla mina resurser; pengar, energi och tid.

”Gå och lägg dig.” Min sons ord låter som pistolskott i mitt redan dunkande huvud och jag vill bara be honom att sänka rösten. Jag ska just säga att det inte är någon fara, jag är piggare än jag ser ut, men hinner inte öppna munnen utan får springa till badrummet igen. Min dotter står lugnt bredvid och fortsätter oberört att sminka sig. Hon är inte det minsta äckelmagad och om hon inte hade varit så bestämd med att läsa juridik, så hade hon passat utmärkt inom vården. Har sett henne obekymrat sitta och äta framför TVn samtidigt som doktor House utför en avancerad operation. Nu vänder hon sig till mig medan jag hulkar över toaletten och säger lugnt och logiskt. ”Mamma, du måste tänka på att inte smitta dina kunder. Gå och lägg dig. Vill du att jag ringer Monica och ber henne hjälpa dig att meddela kunderna?” Jag skakar på huvudet och muttrar. ”Tack, det är lugnt, jag fixar det.” Tanken på mina lugna, proffsiga kollegor gör att jag omedvetet sänker axlarna och illamåendet lugnar sig.

”Inget ont som inte har något gott med sig.” brukade min kloka mamma alltid säga. I det här fallet har min frånvaro inneburit att mina kollegor fått uppdrag de verkligen har njutit av att leverera med stort engagemang. Jag har fått se att det går att delegera och att det ger människor en chans att växa och utvecklas. Tänka sig att jorden snurrar alldeles utmärkt helt utan min inblandning. Man kan inte planera för när det oförutsedda ska ske, men när det väl sker kan man ha en plan och en backup för detta. Mina deltagare i England kallar det för contingency plan – en beredskapsplan om kriser uppstår.

Något positivt med att bli liggande på sofflocket en längre tid är att jag äntligen stillat min nyfikenhet på den norska populära ungdomsserien SKAM. Nu förstår jag vad det är mina ungdomar refererar till när de droppar namn och repliker på norska vid köksbordet.

Ett varmt tack till alla fina förstående kunder och kollegor – de fantastiska eldsjälar som jag har förmånen att jobba med. Vilka änglar ni är och med vilken värme och omtanke ni sköter ert jobb. Bara att veta att ni finns gör att jag känner att immunförsvaret aktiverar hela försvarsstaben.

Önskar dig en kempefin vecka

Petra B

“Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about.
Be kind. Always.”
Ian Maclaren (från Nooras vägg i SKAM)

 

 

Morgonstund är en guldstund

god morgon

”Vi saknar solljuset och behöver energi nu.” säger Ingrid Hegg, en av mina proffsiga kollegor när jag kommer in på kontoret och undrar vad hon tycker att jag ska blogga om. Vi tänder ljus och sätter oss med varsin krämigt god cappuccino och stämmer av veckorna som varit med jag har varit bortrest. I fredags kom jag hem från en lång sejour i Asien där jag långt ifrån saknat solen. Istället har jag hunnit jobba med de strategiska frågorna och reflekterat över långsiktiga mål tillsammans med min kollega och eminenta marknadsstrateg Monica Svensson. Det har varit skönt att stanna upp och ta sig ur vardagens grepp om min stenåldershjärna. I Thailand har den fått återhämtning efter ett intensivt år med många uppdrag och stora utvecklingsprojekt och istället fått tid att låta tankarna vandra för att ge plats till nya idéer och mer energi.  När jag ser tillbaka inser jag att vi på köpet fått hållbara hälsorutiner som går utmärkt att tillämpa även hemma.”

När Ingrid nu säger att hon tror att det behövs energipåfyllning så tänker jag därför passa på att dela med mig av en av dessa härliga rutiner – en morgonrutin. Nu kanske du undrar om jag drabbats av denguefeber eller något liknande? Vad skulle vinsten vara med att trycka in ytterligare en sak i en redan alltför stressig morgon? Men det är just det som är vinsten. Att undvika att få en stressig morgon och dag genom att stanna upp och äga tiden. Vara närvarande i lugnet som varje ny, tidiga dag kommer med, då din hjärna är oförstörd av andra intryck. Här kommer därför tips på hur du kan hantera din morgontimme och få energi för resten av dagen.

Morgontimmen ger fokus. Så varför inte se den som din stund? Lova inte bort den till någon annan.

Din första tanke på morgonen är oftast den sista tanken du hade innan du somnade.
Ex. ”Hur ska jag orka med? Jag kommer vara så trött.” Vad skulle hända om du tänker ”Vad härlig med en ny dag där jag har gott om tid att fokusera på det jag önskar.” Var gärna specifik med vad du önskar. Ex. Fokusera på min hälsa, träning, en specifik uppgift som du vill göra, något du vill läsa. Eller en sinnesstämning som du vill ha med dig under dagen.

Ställ din väckarklocka på en plats så att du måste kliva ur sängen för att stänga av den. Använd inte din smartphone som en väckarklocka. Lockelsen av att börja din dag med alla andras liv på sociala medier blir för stor för vår sociala hjärna att ignorera.

Tänk inte utan gå direkt till badrummet och vaska vatten i ansiktet så att du vaknar till. Om du inte är en morgonmänniska så vill kanske din stenåldershjärna argumentera för att stanna kvar i sängen. Argumenten kan vara många och tyckas goda. Ex. ”Vila medan du kan. Man vet aldrig när man får sova igen.” ”Tänk vad skönt det vore att somna om nu. Det kan omöjligt vara hälsosamt att gå upp såhär tidigt.” Lyssna inte, gå bara till badrummet.

Det är din timme. Vad vill du fylla den med? Exempelvis; stillhet, meditation, mindfulness, yoga, stretch, löpning, läsa, fördjupa dig, kreativitet,  visualisera, målfokusera, skriva, uppskatta vad du har etc.

Nu är du hungrig, inte bara på frukost utan på livet. Vi har några grundläggande behov; sömn, rörelse och näring i förhållande till hur mycket vi rör oss. Med den här starten på dagen kan du unna dig att äta som de kungliga. När din morgontimme blivit till en vana blir den ett behov och du har skapat, en ny effektiv och livsavgörande rutin.

Det jag lärt mig efter att ha startat mina morgnar på det här sättet, både på resande fot och nu hemma i Sverige igen, är att jag trivs bäst med att variera mina morgnar. Det vanligaste schemat har varit att göra Yoga via Spotify med Malin Berghagen, solhälsningen är min favorit just nu. Sen har jag satt mig och läst ett kapitel ur Anna Zetterbergs bok ”Mer än hjärna”. Därefter har jag tagit fram en anteckningsbok där jag skrivit ner mina värderingar och specificerat hur jag ska få in mer av dem i min vardag det här året. Jag ställer klockan med 20 minuters alarm, så att jag ska slippa tänka på hur lång tid jag har hållit på. När jag är färdig med detta märker jag att resten av familjen börjar vakna och min mage också och då är det riktigt mysigt att glida ut i köket och hälla upp en god kopp kaffe. Så här kanske inte din morgonstund skulle se ut? Du vill kanske lägga upp den på ett helt annat sätt. Om du tog en timme helt för dig själv på morgonen. Vad skulle du fylla den med då? Tänk om du skulle prova?

Önskar dig en härlig vecka

Petra Brask

”På morgonen är världen din
då har ingen annan varit framme och fingrat på den.”

strandmorgon

Godare och smartare Jul

griswold-christmas”Jag är så stressad.” säger en av mina deltagare i veckan när jag ska hjälpa henne att rensa upp i datorn och strukturera upp hennes tid och liv. Hon skakar på handen när hon hastigt häller i sig ett glas vatten och börjar hosta okontrollerat när några droppar hamnar i fel strupe. Vattendroppar dansar över hela tangentbordet, skärmen och de många bilderna på hunden och familjen som sitter uppklistrade på den överfyllda anslagstavlan. Hon har ett alldeles eget kontorsrum, vilket ändå får anses som lyxigt, men under alla år jag jobbat med företaget har jag noterat att hon aldrig stänger dörren. Lådor och hyllor svämmar över av trötta pappershögar. Hon har 26.000 mejl i inkorgen och en gammal sorglig mappstruktur som är alldeles för finfördelad och där mappar från Hedenhös-tiden upptar de bästa platserna. ”Åh, ursäkta, jag vet inte vad som hände.” säger hon olyckligt och jag undrar stilla om hon menar hostattacken eller röran. Hon skjuter upp axlarna mot öronen igen. ”Det här måste väl vara det värsta du har sett?” Hon skrattar till men tystnar hastigt.

Vi lackar mot jul och det märks inte minst på att stämningen trissas upp som om vi närmade oss domedagen och inte alls en gemytlig julafton. Det är som att vi måste klara av hela årets måsten på en gång. I vår iver att uppfylla det som vi uppfattar som andra människors förväntningar på oss, biter vi ihop och bockar av att göra-listan som om det var en marschorder från Karl den XII. Inget får strykas eller flyttas fram. Allt ska klaras av. Låt oss ta slaget i Poltava när vi ändå är igång.

Visst finns det också något härligt med att vi närmar oss ännu ett årsslut. Vi surfar på en våg av energi som uppstår för att vi plötsligt bockar av mer än vanligt på att göra-listan, vilket bidrar till motivation att ta tag i ännu fler saker. Men om det medför att vi bågnar av ansträngning och stapplar in i julefriden som om vi nätt och jämt överlevt ett slagfält, så kan det vara dags att börja fundera över en smartare strategi.

Under de senaste veckorna har jag haft turen att få vara ute hos deltagarna tillsammans med min kollega och samarbetspartner, Anna Zetterberg, som är författare till boken ”Mer än hjärna!” en bok jag varmt rekommenderar. Där förklarar Anna utifrån hur den mänskliga hjärnan fungerar hur du kan ta hand om och styra din hjärnkraft på ett bättre sätt.

Det vi vet med all tillgänglig hjärnforskning idag är att om vi ska jobba smartare så behöver vi;

Sömn – en sisådär 7-8 timmar enligt forskarna
Näring – i förhållande till hur mycket vi rör oss
Trygghet – det vill säga inte uppleva alltför mycket stress

Tänker du ändå att det vore spännande att utmana ödet för att kolla om du är en utomjordisk supermänniska och att dessa grundläggande behov inte alls gäller dig, så kan du prova att använda dina tids- och energiresurser riktigt oekonomiskt genom att;

  • Alltid vara tillgänglig
  • Se till att alla signalfunktioner är på i datorn, paddan och telefonen
  • Göra allt oviktigt först och skjuta upp det viktigaste till sista sekunden
  • Skippa pauser
  • Smeta ut tankar på jobbet över dygnets alla timmar
  • Aldrig slappna av
  • Slarva med kost, sömn och rörelse
  • Se till att stora privata projekt alltid sammanfaller med de största arbetstopparna på jobbet

”Nu är det tomt! Det känns nästan overkligt.” säger min deltagare och tittar överraskat på mig och skrattar sedan lättat. Jag tittar på klockan och ser att vi lyckats rensa upp kaoset i hennes e-post på två timmar. Den gamla strukturen är undanröjd och en ny förenklad variant blänker fint på skärmen. Hon har fått lära sig att skapa regler så att programmet själv gör det största sorteringsjobbet och rensar undan lågt prioriterade mejl, så att hon snabbt kan fokusera på att hantera det som är viktigast. Hon har stängt av aviseringarna både på datorn och telefonen. Hennes att göra-lista är upprensad och ligger där i prioritetsordning. De viktigaste uppgifterna är inbokade i kalendern.

”Nu ska vi fira.” säger hon och jag tar med mig min kaffekopp och följer efter henne. Det är hög tid att vi tar en rast innan vi fortsätter med att lägga in en långsiktig planering för nästa år. Med en tydlig planering kan hon lättare välja bort och prioritera. Det förenklar om hon har fasta rutiner och bryter ner större uppgifter i mindre bitar, så att hon kan hålla i den här sköna känslan av att ha näsan ovanför vattenytan. Min deltagare tittar på mig glatt ovetandes om mina planer och tror att hon är klar. Men det här slaget är inte över än. Karl den XII är en västanfläkt jämfört med den här effektivitetskonsulten.

Tycker du också att det vore trevligt med ett liv efter jul, så råder jag dig att anamma en hållbar strategi redan nu för att få en godare och smartare jul och ett gott nytt år. Jag vet att den här julen lämnar en hel del i övrigt att önska vad gäller lediga dagar. Men passa på att skratta och umgås med vänner. Ta hand om dig och se till att vara lite ledig och göra ingenting. Ifrågasätt din egen hjärna när den påstår att det är så stressigt nu och går igång som att ditt liv hänger på det. Är det verkligen sant? Tänk om din förmåga att ifrågasätta din upplevda stress är just vad ditt liv hänger på? Ladda kanonerna så firar vi oss in i det nya året med hållbara och sunda vanor.”

Önskar dig en God Jul och ett Gott Nytt 2017

Petra Brask

 “Var inte rädd.”
Karl XII (1682-1718)

santa-happy
 

 

 

Vintern är inget val

vinter”De sa på radion att om man kunde så vore det bäst att jobba hemifrån.” mannen kom extra tidigt till kurslokalen och stannade till framme vid scenen hos mig och började ta av sig den stora varma vinterjackan. ”Det verkar som att snön tar stockholmarna med överraskning. Men det är väl inget nytt att det är vinter varje år?” fortsätter han med sin vackert lugnande dialekt som klingar som balsam för min själ. Har knappt sovit en blund på två nätter, delvis för att bevaka maktkampen i det amerikanska valet men sedan för att jag grubblade på om vädrets makt över Stockholm skulle göra att jag kom försent till min egen föreläsning i planering. ”Tänk om vi skulle jobba hemifrån varje gång vi har sånt här väder hemma i Luleå, då skulle vi få stanna hemma i ett halvår.” fortsätter mannen för sig själv medan han kryssar fram och lägger beslag på en bra plats i lokalen. ”Det är liksom inget val vi kan göra under vintern. Hur skulle det gå för samhället då?” muttrar han och sätter sig ner. Jag ser ut över den stora öde konferenslokalen. Skulle det visa sig att det bara är jag och Luleå som trotsar vädrets makter idag?

Vintern har definitivt kommit till Stockholm. De som länge funderat på om det är dags att sätta på vinterdäcken på bilen, behöver inte fundera längre. När jag i början på veckan föreläser på en stor konferens är det nästan hälften som erkänner att de förhalat att byta till vinterdäck. ”Det där har blivit en riktig surdegspadda.” säger en dam och försöker sedan skylla på däckverkstaden. ”Du vet när jag ringde till dem, så hade de inte tid och sedan så var inte däcken hos dem utan hos en leverantör till dem och det skulle ta några dagar…” Visst kan vi skylla ifrån oss på alla möjliga omständigheter, men till syvende och sist så handlar det om framförhållning och planering. ”Alltså, jag blir så himla sur på mig själv när jag skjuter upp saker. Jag har snubblat över målarpenslar och färg hemma i hallen i flera månader nu. Hur svårt kan det vara att komma till skott och börja måla egentligen?” säger en man på en föreläsning idag. Jag förklarar snabbt att det inte är någon idé att skälla på sig själv, för det leder oftast bara till att vi förhalar mer. Tänk istället att du alltid kan börja på nytt. Varje dag är en ny chans till att göra bättre än igår. Varje dag är en chans till nystart.

I den tuffa vintertrafiken lyssnar jag extra noga på radion och råkar även svälja barnradion i min iver att inte missa trafikrapporteringen. På barnradion skriver en ung kille på 7 år in och klagar på att det är så röriga och stressiga morgnar hemma hos honom och att mamma och pappa är på så dåligt humör. Programledaren ringer då upp en 13-åring som säger sig ha goda råd. ”Hej, vad har du och dina syskon gjort för att få ordning på morgnarna hemma?” undrar programledaren. 13-åringen svarar klokt;
”Vi är fem i familjen och alla var griniga, stressade och trötta på morgnarna. Vi skällde och skrek på varann och sedan hade man med sig den känslan i skolan hela dagen.”
Jag tänkte i mitt stilla sinne att om folk nu inte har nog med valvaka och snökaos, så kan vi ju alltid mula in hur dåliga föräldrar vi är. Men spetsade öronen eftersom den kloka 13-åringen ändå sade sig ha en lösning.
”Jaha, vad gjorde ni åt detta då?” undrar programledaren.
”Jag och mina syskon tog ett snack med våra föräldrar om att vi inte vill ha det så här längre och sedan började vi utvärdera varje morgon. Så när vi åt middag på kvällen betygsatte vi morgonen och förklarade också varför vi satte det betyget.”
”Men hur kunde det hjälpa?”
frågar barnprogramledaren och jag hör att nu har även han spetsat öronen. Finns det hopp?
”Jo, men det som hände var att våra föräldrar då började gå upp en stund tidigare och då blev det inte så stressigt längre utan riktigt mysigt.”
”Jaha, fick de gå upp jättetidigt då?”
hör jag programledaren fråga och jag grimaserar och föreställer mig stackars föräldrar som yrvaket masar sig upp i ottan.
”Nej.” svarar 13-åringen snabbt. ”Det räckte med en kvart tidigare, så blev det en tydlig skillnad.”

Jag måste erkänna att i dessa vintertider har jag inte nöjt mig med en kvart tidigare. Jag har gått upp en timme tidigare än vanligt. Och jag har noterat att de deltagare som tagit sig till jobbet och till föreläsningarna också har kommit i väldigt god tid med gott om marginaler. På en frukostföreläsning som tidningen Chef anordnade i veckan satt många i godan ro och drack sitt morgonkaffe och smaskade smörgåsar innan de släntrade in i lugn och ro i den stora konferenslokalen. Det är skillnad från de flesta andra dagar när många kommer sladdande in i sista sekunden och ser ut som att de har en tiger efter sig.

”Vi ses till sommaren” ropar min dotter till de fyra kompisarna och de tre lärarna som tagit sig till skolan. Jag håller nästan på att missa henne när jag ska hämta. Hon har väntat utomhus i några minuter och är redan översnöad likt en snögubbe. ”Det var så mysigt i skolan idag. Jag är så glad att du tog dig tid att skjutsa mig dit. Det var så värt att gå.” utbrister min dotter entusiastiskt på vägen hem. ”Varför var det så värt det?” frågar jag nyfiket och lyssnar på hur hon berättar om hur de få som tagit sig till skolan samlats och pratat med varandra på ett sätt som de aldrig gjort annars. Det får mig att tänka på hur det måste ha varit förr i tiden när man samlades runt elden och berättade historier.

Runt bilen dansar snöflingorna tätt i luften och faller tunga och blöta över hela tillvaron. På vägen till och från skolan får vi stanna och plocka upp frusna människor som förgäves väntar på inställda SL-bussar. När snön bäddar in oss i ett stort vitt duntäcke behöver vi hjälpas åt, ta chansen att närma oss varandra i reflektion och eftertanke. Vi har svårt att påverka det amerikanska valet eller vädret, men med vår tid kan vi göra kloka val. Tänk om bara en kvart kan göra en stor skillnad? Tänk om det skulle vara de värdefullaste 15 minuterna i vårt liv?

Önskar dig en vit helg med goda val

Petra Brask

”Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That’s how the light gets in.”

Leonard Cohen

 

Sida 5 av 6« Första...23456

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask