Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Arkiv för Mental inställning Kategorin

Styrkan i sårbarhet

Ja, du läste rätt. Sårbarhet och styrka. Kanske inte den första kopplingen vi automatiskt gör i hjärnan? Jag tror snarare att vi automatiskt tänker att sårbarhet är förknippat med svaghet. Det är i alla fall så många känner inför att visa sig sårbara. Men tänk om det är en myt?

Tänk på någon som du tycker har gjort något svårt; t ex gått igenom en svår sjukdom, en stor sorg, erkänt ett stort misstag eller delat med sig av en kris. Vad tänker du om den personen då?
Modig? Det krävs ett oerhört mod och en styrka för att visa sig sårbar.

Brené Brown är forskaren som studerar mänsklig samhörighet. Hon vet vad som händer när din chef säger 37 bra saker om dig och så en sak som du kan ”utveckla”. Hon vet varför du fastnar på det du ska ”utveckla” och inte kan ta till dig de där 37 bra sakerna. I ett klokt och roligt föredrag på TEDxHouston, delar hon med sig av sin forskning, som gett henne ett personligt mål att förstå sig själv och vad som händer när vi hamnar i en grupp med andra människor. Hon berättar vad de har gemensamt – de helhjärtade människor, som har modet att vara ofullkomliga och stå för det. Hon förklarar också varför vi dövar våra känslor och t ex dricker mer öl och äter fler muffins när vi är olyckliga.

På 20 minuter ger hon dig en ordentlig tankeställare som höjer kvaliteten på ditt liv och ger dig förståelse för hur sårbar och stark du är.

[ted id=1042 lang=sv width=560 height=315]

http://www.ted.com/talks/lang/sv/brene_brown_on_vulnerability.html

Önskar dig en mänsklig helg med dina nära och kära

Petra Brask

”Jag förlorade striden över min sårbarhet och vann tillbaka mitt liv.”
Brené Brown

Rädd att du är en bluff?

”Kommer du in på mig som person också, under den här utbildningen? För i så fall vill jag lära mig att ta mer plats. Eller ja, att våga säga det jag egentligen tänker. Jag har tappat räkningen på alla möten där jag tänker alla smarta saker som andra vågar uttrycka. Varför sa inte jag det först?” Jag sitter tyst och lyssnar noga på kvinnan som sitter på sin kontorsstol framför mig. I hennes arbetsrum finns högar med bevis på hennes kompetens. Skåp, hyllor och lådor hotar att svämma över av pärmar och papper från hennes långa tid på företaget. På väggarna hänger diplom och intyg tillsammans med flera bilder av hennes tre barn i olika åldrar.

Den kompetenta kvinnan hämtar andan och fortsätter. ”Och så har jag ständigt dåligt samvete över att kalendern bara rymmer en massa måsten. Det känns som att jag inte hinner njuta av mina barn. Alla tror säkert att jag är en bra mamma, men ibland undrar jag om jag är en bluff hemma också? Alla andra föräldrar hämtar sina barn tidigt på dagis och fritids. De sitter där på alla barnens aktiviteter som att det är det bästa som finns att se ungarna spela fotboll, handboll och simma. Jag sitter bara där och känner att jag har så himla mycket annat jag borde göra. Och så får jag dåligt samvete för att jag tänker så.” Jag tittar ingående på den skuldtyngda trebarnsmamman och säger lugnt ”Ja, du är helt klart den enda föräldern i världen som tänker så.” Håret fladdrar till när hon hastigt svänger på huvudet och tittar misstroget på mig.

Att vara rädd för hur andra uppfattar dig är normalt. Men tänk dig att aldrig kunna skaka av dig den där känslan av att du inte alls är den andra uppfattar dig som? Att tro att just du blev befordrad, inte berodde på att du är bättre, utan på att din chef helt enkelt var för snäll eller dum nog att befordra just dig? Jag kan absolut känna igen mig i att jag ibland slår knut på mig själv för att ge barnen ett bra liv. Jag skjutsar dem till aktiviteter och lagar deras favoritmat men kan ändå känna att jag inte duger som förälder. Nog finns det väl något mer jag borde göra för att få titeln ”MVG-mamma”?

Det är ofta jag coachar ledare som på ett eller annat sätt uttrycker ”Om alla bara visste att jag egentligen inte vet vad jag håller på med…”

Rädslan att vara en bluff är vanligare än vi tror. Människor som har hur mycket bevis som helst på att de verkligen är kompetenta och framgångsrika, sitter hemma på kammaren och stirrar på sina diplom och känner att ”Jamen, det var ju bara tur, eller för att jag hade de rätta kontakterna, eller för att jag är så envis och tvingade igenom det här.

För en del är blufftänkandet milt och uppkommer sällan, för andra är det intensivt och ständigt. För vissa försvinner det med erfarenhet för andra försvinner det aldrig.

Vad menas med att känna sig som en bluff? Jamen, inget konstigt egentligen. Jag tror faktiskt att hela succén med TV-serien Solsidan bygger på igenkänning som har med bluff-tänkandet att göra. När Fredde och Mickan kämpar förtvivlat för att toppa Saltsjöbadens societetstege. De vill berättiga sin plats med de senaste prylarna och märkeskläderna och snubblar över lögner för att hålla fasaden uppe.

Blufftänkande är när du känner att du är på en plats eller på en position som du faktiskt inte förtjänar. Du känner att du lurar andra och att en dag kommer de att avslöja dig. Det är ungefär samma känsla som om du lyckats bli medlem i en exklusiv klubb där du egentligen inte hör hemma. Och eftersom du inte hör hemma på klubben, så måste du se upp med hur du beter dig och behärska dig själv så att du inte drar någon onödig uppmärksamhet till dig själv. Uppmärksamhet kan leda till att du blir ”avslöjad”.

Det intressanta är egentligen inte hur det uppstår, utan vad det gör med oss. Utöver att detta är begränsande, så tar det väldigt mycket tid och energi.

Bluffmakeri – en känsla som förminskar vad vi egentligen är. Som gör att vi inte känner glädje och stolthet över vad vi åstadkommer.

Varje år vid välkomsttalet till alla antagna på Stanfords universitet i USA brukar man be studenterna att räcka upp handen om de anser att det måste ha blivit något fel hos antagningsnämnden och att de egentligen inte förtjänar sin plats på det prestigefyllda universitetet. 70% räcker upp handen. Endast 30% anser sig vara värda sin plats.

Vad är det värsta som kan hända då? Låt säga att vi blir ”avslöjade”. Vi släpper garden och visar att vi är mänskliga, att vi kan misslyckas eller ännu värre t o m lyckas (Hur höga ska inte kraven på mig själv bli då? Och hur ska vännerna hantera min framgång?) Ja, tittar vi in i hjärnan och de rädslor som aktiveras så handlar det oftast om rädslan för att bli övergiven. Vi tror att vännerna ska lämna oss eller anklaga oss om vi visar oss sårbara. Vilket i sig är rätt orealistiskt. För vi är sårbara. Vi är mänskliga. Och vägen till att må bra och vara lycklig handlar om att våga öppna sig och visa sin sårbarhet. Men det förutsätter mod, för det är otroligt läskigt. Så läskigt att vi hellre dövar våra känslor på alla sätt vi kan. Vi springer fort, bokar in varenda timme, snaskar godis och sitter där på läktaren när barnen gör alla sina aktiviteter och undrar hur det kommer sig att ALLA andra är så lyckade. Tänk om de sitter och tänker likadant?

Önskar dig en autentisk helg med dina nära och kära

Petra Brask

 

”Det gäller att ha mod att vara den jag är och inte tappa modet för att jag är den jag är.”
Torvald Gahlin (1910-2006)

Så perfekt och så tråkigt…

”Jag vet inte hur länge jag förhalat att boka vår semesterresa i vinter” suckar den mörkhåriga kvinnan förtvivlat och sjunker djupt ner i den kornblå konferensstolen. Hennes kollegor tittar förvånat på henne. ”Det låter ju jättekul! en ljushårig man skakar tvivlande på huvudet och tänker på sina utlägg som han inte redovisat det senaste halvåret och tycker att det ska bli så tråkigt att ta tag i. Han hade mycket hellre bokat en resa. ”Varför har du skjutit upp en så rolig uppgift?” Hon skrattar generat, men blir sammanbiten igen. ”Alltså, det kanske låter enkelt, men jag vill ju boka den perfekta semesterresan, med det finaste hotellet och det säkraste flygbolaget. Till det bästa priset! Det handlar om två av våra få semesterveckor med våra sedan länge sparade pengar. Det får inte bli fel!”

Hösten har intagit oss på fullt allvar. Vinden biter i kinderna när solen tittar bort. Händerna känns kalla och stela utan handskar. Vissa börjar se rätt trötta och glåmiga ut nu. Det som lyser upp tillvaron för somliga är väntan på den inplanerade semesterresan. När vi jobbar med planering ser jag det ena resmålet efter den andra i deltagarnas kalendrar. Det är Sydafrika, Thailand, USA och förvånansvärt många som ska till Kanarieöarna.

Vad är det som definierar en bra semesterresa? Är det avkoppling och vila, en frihet från internet och krav på att vara tillgänglig? Är det kärleken som längtar efter att blomstra efter en tuff vardag? Vilka semesterhistorier brukar du dela med dig av?

En färsk Novus-undersökning om svenskarnas resvanor visar att 32 procent av svenskarna planerar en utlandsresa i vinter och av dem har tre av tio bokat sin resa redan i augusti eller tidigare. Favoritresmålet i vinter är Gran Canaria. Näst mest bokat är Thailand, tätt följt av USA som har ökat med 50 procent. New York står för den största ökningen på 68 procent.

Undersökningen visar att semestern inte längre är en frizon från internet och sociala medier. 42% brukar vara uppkopplade på internet under utlandssemestern. Internet på resan används för att hålla koll på omvärlden genom tidningar och nyheter (24 %), kolla privata mail (24 %) och för att logga in på Facebook, Twitter och andra sociala medier (17 %).

Resor gynnar kärleken

En av tio har hittat sin nuvarande kärlek eller en tidigare partner på en resa. Av de svenskar som har ett förhållande uppger var tredje att de blir mer kärleksfulla mot sin partner när de reser tillsammans och 15 procent bråkar mindre (endast 3 procent bråkar mer).
(Undersökningen är genomförd av Novus i augusti 2011 Läs hela undersökningen >> )

Det oväntade blir en bra historia

”Hej! Vart ska du åka?” frågar den vänlige taxichauffören när jag stiger in i taxin i Lund i veckan. ”Jag önskar att jag kunde säga Bali, men jag ska bara till Sturup för vidare färd hem till Stockholm.” svarar jag hastigt.
Mannen är ung och har långt, platinablont hår i en tofs. Ögonen skrattar i backspegeln när han kör iväg. ”Har du varit på Bali?” Undrar han. Och innan jag hinner nicka ägnar han den 20 minuter långa färden åt en mycket underhållande historia om när han och hans flickvän hade varit i Indonesien och förväntat sig paradiset, det perfekta vågskvalpet och de gyllene solnedgångarna. Men icke!

”Redan tredje dagen när vi skumpade runt på en bussresa var vi rejält magsjuka båda två. På fjärde dagen rasade taket i vår bungalow in. Det som tog priset var på hemresan när det visade sig att bara en av oss hade plats på flyget.”

Jag skrattade så tårarna rann åt hans underbara sätt att berätta med självironi och stor portion humor. Han avslutar sin berättelse med att säga. ”Vet du att det ändå är en av mina bästa semestrar?”
”Hur kommer det sig?” frågar jag och funderar på om han är självplågare.
”Den resan har förgyllt så många middagspartyn och fikastunder med kollegorna. Den blev långtifrån perfekt, men det blev en väldigt bra historia.”

Jag log fortfarande tankfullt när jag satt och väntade på flyget. Vilken klok människa. Jag funderade på de saker jag gjort och de jag hört mina vänner göra. Och visst är det väl så? Det oväntade, det som blir tokigt, dråpligt och sticker ut från det vanliga. Det är det som förgyller livet och kryddar våra middagar och möten med varandra. Och det gäller inte bara resor.

Tänk om vi skulle satsa på att vara lite mindre perfekta? Den operfekta semestern? Vart skulle du resa då?

Önskar dig en ovanlig helg
Petra

”Ingen person behöver semester så mycket, som den som just haft semester.”
Elbert Hubbard

Tillåter du dig att göra misstag?

”Det där feel-good börjar kännas trist måste jag säga. Det kan stå en upp i halsen med alla goda tips som man ändå inte orkar följa. Nej, fram för lite smuts i bägaren så att man kan identifiera sig. Finns det något eländes elände-nät”värk”?”  Den snart 40-åriga brunetten har nötbruna ögon och en figur som skulle passa perfekt i mina för små kläder som är förpassade till längst in i garderoben. Jag blir nästan upprörd när jag ser att hon slentrianmässigt slängt på sig en urtvättad rosa bomullströja och svarta byxor, som använts väl de senaste 10 åren. Hennes ansikte är osminkat och håret på ända när hon suckar och fortsätter.

 ”Jag vill höra om andras elände så jag kan gå därifrån och känna; Ja, jag är ju rätt bra i alla fall. De som pratade och bölade på scenen hade det värre än jag. ”

Jag lyssnar på min vän som är som en syster för mig. Hon plockar ner mig på jorden när jag börjar bli för uppblåst och tror att jag kan frälsa hela världen med effektivitet. Hon har ett av de godaste hjärtan och muttrar ofta att människor måste sluta vara så ego-fixerade.

”Folk hetsar upp sig över att de har för mycket att göra, jag förstår inte varför? Rensa i listan då och fokusera på det som är viktigt. Ge dina barn lite extra tid eller dig själv. Gör något viktigt för någon annan människa, eller ja, strunta i det och bara va.”

Jag ler när jag lyssnar och mina tankar far iväg på den födelsedagsfest vi ordnar för henne. Nu ska hon få en riktig överraskningshelg och vara prinsessa för en dag. Vi ska dränka denna småbarnsmamma i omtanke och ego-tid och hon kommer förmodligen avsky oss för det. Men det är rätt åt henne med tanke på att hon fixade en överraskning till mig i form av att åka motorcykel med ögonbindel och en spådam, som om möjligt var ännu mer positiv än jag. Ja, det är nog så att jag gick därifrån och tänkte att så jobbig är jag i alla fall inte. Kanske fick hon mig att må lite bättre med mig själv? Även om jag var lite matt av själva upplevelsen.

Varför är det i relation till andra som vi avgör hur lyckade vi själva är? Om någon lyckas sämre, kan vi då höja oss och tänka att våra misstag minsann inte är så farliga? Blir vi stressade av alla ”lyckade” människor som ler på bilder och i TV och verkar ha så perfekt liv? Ställer vi så höga krav på oss själva att vi måste koppla av med Lyxfällan för att känna oss duktiga igen?

Att tillåta dig göra misstag är det bästa sättet att undvika dem, enligt ny forskning. Heidi Grant Halvorson är Doktor i psykologi och författare till boken ”Succeed: How We Can Reach Our Goals” , enligt Dr Heide närmar vi oss det mesta av det vi gör med två olika inställningar:

1. ”Vara bra” – där fokus ligger på att bevisa att du är duktig och redan kan det du gör.

2. ”Bli bättre” – när du vill lära dig något eller förbättras.

Problemet med ”vara bra” mål är att de tenderar att slå tillbaka när det blir tufft. Vi börjar snabbt tvivla på vår förmåga (”Åh nej, jag kanske inte är bra på det här!”), Och detta skapar en hel del ångest. Ironiskt nog är det då mer troligt att vi slutligen misslyckas. Oräkneliga studier har visat att ingenting stör din prestation så mycket som ångest.

”Bli bättre” mål är praktiskt taget skottsäkra, då vår förväntan från början är mer realistisk och vi mäter de små framstegen istället för att förvänta oss de stora skördarna så fort vi sått ett litet frö. Du accepterar att du kan göra några misstag längs vägen och fortsätter vara motiverad trots motgångar.

Alltför ofta när chefen ger oss ett uppdrag, förväntar vi oss att kunna göra arbetet felfritt, oavsett hur svårt det kan vara. Vi fokuserar på att vara bra, och utsikten att misslyckas (inte leva upp till våra egna förväntningar) blir skrämmande. Tänk tillbaka på när du senast försökt angripa något riktigt svårt i ditt liv. Hur kändes det? Skrämmande? Obekvämt?

En del människor är ivriga att möta nya utmaningar, andra försöker bara överleva utan att orsaka några större katastrofer. Något helt nytt är förstås skrämmande, eftersom oddsen för att göra misstag är större när man är oerfaren. Inte undra på att vi välkomnar nya utmaningar med så lite entusiasm, ibland.

Hur kan du omforma dina mål så att du känner att du lyckas?

  •  Börja med att acceptera det faktum att när något är svårt och nytt, kommer du behöva lite tid att verkligen få grepp om det. Du får göra några misstag, och det är OK.
  • Kom ihåg att be om hjälp när du stöter på problem. Att behöva hjälp betyder inte att du inte kan – i själva verket är det tvärtom. Endast de dåraktiga tror att de kan göra allt på egen hand.
  • Försök att inte jämföra dig med andra människor – jämför istället dina resultat idag med din prestation igår.

Ja, förlåt mig, nu avslutade jag med de där goda tipsen i alla fall. Jag är ett hopplöst fall som tydligen inte kan låta bli att lägga mig i människors möjlighet till utveckling. Förra helgen var jag på klass-återträff för oss som gick ut nian tillsammans. Jag var ju då inte äldst, men jag var fetast, eller ja, kanske inte fetast, men jag var definitivt långt ifrån smalast (på tal om att inte jämföra sig med andra) Så den här veckan får jag äta upp mina ord när Kristina Gissler, personlig tränare, nu sätter tänderna i mig och ropar ”Bra, Petra” när jag gör armhävningar. Tänk om jag skulle följa mina egna råd och gå in för att lära mig träna en gång för alla.

Önskar dig en hälsosam helg,

Petra Brask

”Errare humanum est, ignoscere divinum est.”

(Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt.)

Hur tar du dig igenom oxveckorna?

”En av våra största tidstjuvar är vissa negativa kollegor. De bara klagar och klagar. Jag orkar inte lyssna på dem! Vad ska man göra? Jag försöker undvika dem, för de drar ner mig med och då blir det så tungt att jobba.”  den unga skånskan berättar engagerat om arbetsklimatet i det öppna landskapet.

”Ja, som om det inte var tungt nog nu den här mörka årstiden med 13 oxveckor till nästa ledighet!”  utbrister en äldre herre med vitt skägg och ett väderbitet ansikte som skvallrar om mycket frisk luft och ett rikligt naturintresse.

Kan en vinnande attityd ta dig igenom oxveckorna? Hur vänder du motgång till framgång? Vad menas med oxveckor?

Oxveckorna kallade man i det gamla bondesamhället den arbetsperiod som vidtar efter en längre ledighet, t.ex. jul, och när det är långt till nästa ledighet. Det var typiskt tiden efter julledigheten. Det var en tid då man fick slita som en oxe, därav uttrycket.

Påsken är en rörlig högtid och påskdagen infaller alltid den första söndagen efter fullmånen på eller efter den 21 mars. Därför kan påskdagen infalla mellan den 22 mars och 25 april. I år infaller påsken den 24 april, vilket är ovanligt sent och det innebär 13 arbetsveckor till nästa ledighet. Hur klarar du det?

”Alla som har fru och småbarn vet att tennis hör till de lättare sakerna i livet.”
John McEnroe (1959-)

Bestäm dig för att ha en Positiv Mental Attityd (PMA)
En Positiv Mental Attityd är ett absolut villkor för de som vill lyckas i idrott. Jag minns med värme Sverige mot Finland i ishockey-VM, 2003, när Sverige låg under med 5-1 och jag vet inte vad de gjorde i omklädningsrummet mellan perioderna, men jag tror inte de grävde ner sig i problemen.

Se den underbara vändningen och föreställ dig att du på en kvart kan göra samma vändning under din arbetsdag. http://www.youtube.com/watch?v=YJY-6BkpPq0

Eller varför inte hitta inspiration från EM 2004, Sverige-Italien, när Zlatan klackar in målet. ”Det är inte möjligt!” Jo, det är möjligt. Med en positiv mental attityd och en talang är allt möjligt. Hur långt kommer du på din talang? http://www.youtube.com/watch?v=RjnSvpEBOLo

Fokusera på din framtid, på att hitta lösningar på problem som uppstår och fundera på vad du kan lära dig av situationen. Passa också på att studera hur framgångsrika idrottsmän uppträder, hur framgångsrika människor – de du beundrar – gör. Vilka egenskaper vill du/kan du ta efter?

Det är inte hur du har det, utan hur du tar det.

Jag minns när jag var 25 år och nyanställd effektivitetskonsult i Stockholm. Med respekt i blicken gick jag fram till den konsult på företaget som hade gjort kometkarriär och var den stora stjärnan på företaget. ”Hej, du måste vara Helene, dig har jag hört talas om.”  Helene skakade tveksamt min utsträckta hand och sa ”Jaha och du måste vara Petra och dig hade jag aldrig anställt!”  Något förstummad tittade jag på min nya idol och frågade nyfiket ”Varför inte då?” Helene skakade på huvudet och sa barskt ”Du är alldeles för ung! Hur ska du ha pondus att hantera en ledningsgrupp på Ericsson?” Situationen var väldigt ny och oförberedd för mig, men jag frågade spontant. ”Och hur gammal är du då?” Helene replikerade kort ”Jag är 55 år.” ”Jaha” sa jag ”Dig hade jag aldrig anställt!!” Den aktningsvärda konsulten såg helt förbluffad ut och sa ”Varför inte då?!” ”Du är alldeles för gammal.” log jag stort ”Men, medelåldern på oss är perfekt, så vad säger du? Får jag hänga med dig ut?” Helene var känd för att svära som en borstbindare och sa ”Ja, för satan, du är ju både rolig och har skinn på näsan. Jag ska lära dig allt jag kan.”

Helene är fortfarande min mentor och jag har henne att tacka för så mycket. Hon är en stor pedagog och en fantastisk affärskvinna. Still going strong!

Hon har lärt mig att nyfikenhet är kunskapens moder och repetition är kunskapens fader och hon har lärt mig att det är helt OK att misslyckas, för det är så jag lär mig och det är vägen till framgång.

Det är inte hur du har det utan hur du tar det.

I det ögonblick du bestämmer dig för att börja tänka i termer av lösning blir du en annan person, mer konstruktivt tänkande – i varje problem ligger också en möjlighet!

Nu är det ett nytt år 2011 – vilka möjligheter tänker du fokusera på då? Om du inte vet vart du vill kan du hamna vart som helst. Se till att du har dina mål klara och att de är tydligt formulerade, så att din hjärna är klar över nästa steg.

Nu ska min hjärna få helg och avkoppling!

Trevlig helg,

Petra Brask

”Människan är inget annat än summan av sina tankar. Det man tänker det blir man.”
Mahatma Gandhi (1869-1948)

Sida 3 av 41234

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask