Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Arkiv för Mental inställning Kategorin

En superviktig utmaning

 

”Hej! Vad kul att se dig! Ska ni ha produktionsmöte idag?” säger den söta damen i receptionen på Titan television när jag kommer in genom entrédörren i måndags. Samtidigt kommer hennes tax utspringandes och ställer sig tätt intill mina ben för att bli klappad. ”Ja, idag är det möte igen och så ska jag tydligen träffa en stylist.” mumlar jag samtidigt som jag sätter mig på huk och tillåter mig en stund av mindfulness när jag klappar den sträva, varma taxpälsen. Vad jag inte berättar är att jag är så nervös över att träffa ett modeorakel att jag led hela söndagen hemma av garderobsångest och till slut frustrerat utbrast till min man; ”Jag har INGET att ha på mig!” Han stirrade förvånat på mig och sedan på raderna av plagg i garderoben och undrade om jag möjligtvis behövde nya glasögon. Han skulle just till att fråga, men hann inte. Jag var redan på väg ut ur huset ropandes; ”Jag måste handla, något nytt, något MODERNT! Herregud, den där stylisten ska inte få sucka och säga ”…och jag som trodde Babben var min största styling-utmaning…”

Den här veckan började med möte på Titan Television som kommer att vara min arbetsplats mer eller mindre på heltid nu och fram till i början på september, då programmet ska sändas. Har ”ledigt” vissa dagar för att slutföra uppdrag och genomföra några seminarier som varit inbokade sedan länge. På sätt och vis känns det skönt att fokusera på en enda sak. Och gudarna ska veta att det behövs. Det här med att göra TV-program tar mycket tid, speciellt som det är ett program som inte gjorts förut och som bygger mycket på min kunskap och erfarenhet. Men det är fantastiskt roligt att få jobba med så många duktiga TV-proffs.

Bitvis känns det dock fortfarande en bit utanför min komfortzon. Som det här med att träffa en stylist som kommer in så där tjusigt klädd, med perfekt lagd makeup och en vacker hårman som om hon var tagen ur tidningen Elle. Hon har med sig en lika moderiktig kollega (Kommer stylister alltid i par?) som har en ungdomlig och tuff stil och som med pigg blick registrerar allt hon ser.  ”Vilken storlek har du?” frågar chefsstylisten rakt över bordet mitt ibland TV-proffsen. Jag skruvar på mig i min alldeles nyinhandlade blåa blus och frågar försiktigt vad hon menar med storlek?  ”Jag menar det är en rätt stor fråga. Det finns ju så många olika storlekar. Pratar vi skor, jeans eller Small, Medium och Large här?” Hela bordet tystnar och vänder sin uppmärksamhet mot mig. Jag tittar på vetebullarna på bordet som jag redan har vräkt i mig av. När jag tänker efter, så är jag nog den enda i rummet som har ätit av dem. Men herregud, har man köpt bullar till ett möte, så är väl ändå tanken att man ska äta upp dem?! Nu ser jag mig omkring och inser att de andra är så där superslanka. Min programledarkollega har inte ett uns av överflödigt fett och jag förstår plötsligt att jag kommer vara den enda som står med dubbelhakor i bild. Låt oss hoppas att det blir lite vanliga människor med valkar som ställer upp i programmet.

”Du kan mejla mig dina storlekar och om du har några favoritfärger på kläder.” säger chefsstylisten omtänksamt och ger mig sitt visitkort. Jag inser att hon liksom vi alla i rummet, bara vill göra sitt jobb så bra som möjligt. Hon är fokuserad på att få mig och min programledarkollega att funka i bild och på ett sätt som gör att man hör att vårt budskap går fram och att man inte hänger upp sig på våra kläder. Ungefär som när jag undervisar. Förhoppningsvis ska det inte vara någon stor fläck, eller färger och former som gör att mina deltagare funderar mer över min klädsel än över det de ska lära sig. Det hade ju varit fantastiskt roligt att få veta vad de tänker ibland.

Jag pustar ut och ler varmt mot stylisterna och ger mig sedan in i en lång förklaring om mina storlekar samtidigt som jag spontant utbrister. ”Jag var så nervös att träffa er att jag har på mig den finaste blusen i min garderob. Den är helt ny.” Jag ser hur min programledarkollega ler roat innan han kläcker ur sig sina storlekar lika vant och ogenerat som att han rabblade gångertabellen. Och när man tänker efter så är ju en storlek inte mer än en siffra. Även om siffran på mina kläder var lika stor som siffran på hans skor.

Tänk om den största utmaningen med det här TV-programmet inte kommer bestå i att hjälpa deltagarna i programmet? Det är ju något jag redan har hållit på med i tjugo år ute på företag, organisationer och myndigheter samt hos privatpersoner. Min största utmaning blir kanske att vara mig själv? När kamerorna slås på och lamporna börjar lysa, så är det så himla lätt att börja svettas och helt plötsligt tro att man måste vara någon annan och bättre kopia av sig själv. I de lägena är det underbart att ringa en gammal vän, som känt mig sedan vi gick i grundskolan och som snusförnuftigt förklarar ”Jag kommer titta på programmet för att du är du. Och du är inte överviktig, du är superviktig och det enda du vill med det där programmet är att hjälpa människor. Vill jag titta på supermodeller, så kan jag slå på Top Model. Det är det som är så härligt i Sverige. Här kan man välja.”

Och med min kära väninnas ord ringandes i öronen önskar jag dig en superviktig helg

Petra Brask

En ny vecka beställes, tack!

aliveEn ny vecka beställes, tack! Kan jag bara få börja om? Eller nej, inte börja om, helst. Bara stryka ett streck över den här veckan. Glömma att den ens existerat. Ja, förutom allt positivt som har hänt då. Som den där underbare läkaren i Göteborg som var så glad över sina framsteg och nya effektiva verktyg och som hade ordnat en hel mottagningskommitté som tog hand om mig tills han var klar inne på salen. Eller de där favoritkunderna som jag gjorde ett spontanbesök hos i veckan och som välkomnade mig med värme och berättade hur mycket utbildningen betytt för dem. Eller mina härliga kollegor som i vått och torrt står vid min sida och påstår att jag inspirerar dem. Eller ja, min man då, som av någon anledning vill fortsätta leva tillsammans med mig och menar att han känner sig lyckligt lottad. Ja, eller barnen, som verkar tycka att de har den bästa mamman i världen. Men det gör ju barn, och visst, helt klart hade det varit värre om de inte tyckte det. Men förutom det, så har det varit en skitvecka!

Jag är mest sur på mig själv. För att jag har fokuserat på helt fel saker. Av hundra deltagare i en föreläsningssal så har jag letat upp den som haft mungiporna längst ner på halsen och bara pratat till hen. De där skratten, glädjen, nickningarna och igenkännande mumlet har jag inte hört. De som kommit fram och tackat efteråt har jag knappt noterat. De som undrar om de kan få mer material, ”för det här var ju så intressant” har jag glömt i nästa sekund. För jag har bara fokuserat på hen med mungiporna på halsen, som knappt log någon gång.

Så här i slutet av veckan har jag en inre kritiker som sitter på min axel och skriker. ”Hallå, fröken egoföreläsare, är det dags för en reality check? Är det dags att inse att jorden inte snurrar runt dig och att människor kanhända har andra saker som pågår i livet och därför kan ha mungipor som sträcker sin ner till knäskålarna, utan att det för den sakens skull har med dig att göra? Kan det vara så att även om det har med dig att göra, så kanske det är för att de helt enkelt inte gillar ditt ämne, inte håller med dig eller bara sitter och tänker på att de egentligen inte har tid att gå den här utbildningen.” Det är ju i och för sig rätt paradoxalt att man inte har tid att gå en time management-utbildning. Men inte mer paradoxalt än det faktum att jag känner mig misslyckad bara för att inte 100% tycker att det jag gör är kanon. Eller snarare det knasiga faktum att jag faktiskt inte vet vad de tycker utan bara har kört igång min egen fantasi på högvarv och agerar som OM hela världen var emot mig.

När jag söker tröst hos vänner, så säger de att de känner igen sig. När jag googlar på ämnet så ser jag att det finns många psykologer i världen som skrivit åtskilliga spaltmeter om hur våra hjärnor scannar efter faror eller orosmoment som tecken på att vi inte har en rättmätig plats i gruppen. Vårt behov av att känna oss betydelsefulla, delaktiga och kompetenta har vi med oss sedan urminnes tider.  När vi levde som grottmänniskor så var det oerhört viktigt att vara en värdig medlem i gruppen. Ensam var inte stark, ensam var död.

Det finns ett antal skäl till varför vår känslighet och risken för att bli avvisad ökar i alla åldersgrupper sedan ett decennium, det menar New York-psykologen Robert Leary. Han påstår att det är ett problem att föräldrar och lärare öser ospecifikt beröm över barn. Detta kan slå tillbaka eftersom det föder en känsla av att ständigt bli utvärderad hos barnen. Om beröm inte är baserad på något specifikt så kan det istället skapa en känsla av osäkerhet. Det får dig att undra om din radar fungerar över huvudtaget? Om du misstänker att du inte får ärlig feedback, kommer du att vara mer känslig för all feedback, positiv som negativ. Tankar som ”Gillar folk verkligen mig?” får istället fäste.

Leary menar också att vi är på väg att bli en prestationsbaserad kultur. Särskilt ungdomar känner en brådska att ta sig in i rampljuset, i stället för att arbeta mot att bli en stabil medlem i en grupp. Det gör dem mer oroliga för att inte känna att de tillhör.

Men den främsta anledningen till att vi blir mer känsliga för att bli avvisade är att vårt uppdelade samhälle har minskat och försvagat våra sociala band. För bara 200 år sedan tillhörde alla en liten klan. Det var vanligare att man bodde hela sitt liv i samma stad. Familjer var mer intakta och samhället mer segmenterat. Nu måste vi alla återanpassa oss i sociala nätverk, där antalet främlingar som vi samverkar med är större, vilket också skapar fler risker för att bli avvisad. En ökad allmän känsla av osäkerhet gör oss mer sårbara, mer känsliga för andra människors uppfattning om oss.

Den här veckan har jag helt klart lagt tid och energi på fel saker. Tänk om jag istället för att älta alla fantasier om vad jag tror att människor tycker om mig, hade fokuserat på de som faktiskt är intresserade av det jag har att lära ut. Tänk så mycket mer energi jag skulle haft med mig in i helgen nu. Nu är jag mest tacksam över att den kommer så att jag kan hämta mig ur energitappet av min självömkan. Nu vill jag bara lägga den här veckan bakom mig och fokusera på de som faktiskt tycker att jag är en självklar medlem i gruppen och gillar mig även när jag känner mig pytteliten. Nu är det bara jag som ska gilla mig också.

Önskar dig en omtyckt helg

Petra Brask

“Konstigt att självömkan smakar så dåligt trots att du gjort den alldeles själv.”
Johan Wiklund

Blir du aldrig färdig?

Recovery”Det var en välbehövlig vila. Det blev två hela och så välgörande veckor. Nu känns det som att min hjärna har fått distans och orkar tänka igen. Före jul så blev minsta problem till en stor sak. Nu så här i ljuset av en vilsam period kan jag nästan fnissa över med vilken intensitet jag jagade små stackars detaljer som att de var stora, otäcka monster som skulle hanteras och tämjas. Och hela tiden muttrade jag att bara allt blev färdigt så skulle jag minsann få vila. Problemet är bara att jag aldrig blev färdig.” Mannen som pratar med mig i telefon låter så glad. Jag kan se honom framför mig i sitt cendrébruna hår och stora skägg. Han har en mjuk stämma när han är på gott humör. Men de som jobbar med honom vet att han kan få en mycket bestämd skärpa när han blir stressad eller irriterad. Och han blir väldigt lätt irriterad när han blir stressad. Vem blir inte det? I hans fall höll det på att kosta honom familjen.

Den här veckan har jag mött deltagare som haft en helt annan energi än när jag mötte dem före jul. Och jag kan bara instämma för egen del. Ledigheten bjöd på en stor dos påfyllning av energi. Förutom julfirande och skidåkning så roade jag mig med att lyssna på årets Vintervärdar i P1. Om du av någon anledning inte fick tid att lyssna på Tomas Sjödin, så har jag i slutet av bloggen lagt in hans vinterprat från den 28 december.

Tomas Sjödin är författare, pastor och föreläsare och har skrivit många böcker. Han är dessutom krönikör i Göteborgs-Posten. I sitt vinterprat berättar han att det finns ord som han fruktar innebörden av. Ett av dem är ”förgäves”.

Det får mig att tänka på hur många deltagare som, när vi pratar om vad som ger dem motivation i jobbet, nämner hur viktigt det är med mål och mening. Att veta att de bidrar till verksamheten, men också hur viktigt det är att få feedback för sin insats. ”Det värsta är när man inte hör något alls. Eller när man hör att det man gjort inte var till någon nytta. Eller att man gjort något helt i onödan.” är vanliga kommentarer när vi pratar om tids- och energitjuvar på jobbet. Många deltagare tar som exempel upp rapporter som de fyller i till någon ekonomiavdelning och där de tycker att de fyller i samma saker i flera olika rapporter, men undrar om informationen någonsin används och hur stort värde den ger? Tänk om du lägger ner en oerhörd kraft och tid på en väldigt omständlig rapportering som är förgäves?

Det leder mig osökt in på hur viktiga ord kan vara. Och att det finns andra källor till energi än bara återhämtning. Ibland kan det vara de minsta orden som ger mest. Tack. Tack för att du fyller i den här rapporten. Tack för att du alltid lämnar in din lönerapport i tid. Tack för att du är en så himla härlig kollega. Tack för att du gör ett så bra jobb i det här projektet.  Det korta ordet på fyra bokstäver uttrycker att det finns ett värde i det man gör.

Inte minst när vi kommer hem kan det lilla ordet få stor betydelse. Tack älskling, för att du ordnar med tvätten. Tack för att du tänkte på mig idag. Tack för att du plockade ur diskmaskinen. Tack för att du var tyst, när jag behövde lugn och ro omkring mig.

Men ibland när orken tryter orkar vi inte vara så himla tacksamma mot vår omgivning. Vi kanske i bästa fall orkar på jobbet, men inte när vi kommer hem. Där tar kraften liksom slut. Och så blir vi besvikna på oss själva för att vi inte är de där människorna vi skulle vilja vara med de som står oss närmast. Ibland förväxlar vi kanske bristen på ork, med bristen på kärlek? Vi glömmer kanske att det är enklare att skaffa ett nytt jobb än att skaffa en ny familj?

Eller hade du tänkt hinna med dig själv och familjen när det är mer lämplig tid för det? Eller när du inte orkar jobba mer? Eller när du är klar med det som måste göras?

En liten retlig detalj i livet är att man aldrig blir färdig. Det finns alltid något staket som ska målas, någon kartong som ska rensas, något projekt som ska avslutas.

När trycket på vardagslivet ökar, så är det viktigt att hålla i minnet att det är just det, vardagslivet – som är livet. Det kommer inte något annat liv efter det sedan. Det är inte så att vi först lever vardagslivet i 80 år och sen kommer lyxlivet.

Tänk om det här året ska bli ett år med lite mer lyx i vardagslivet? Med större marginaler, lite mer vila mellan varven, lite återhämtning trots att den där att göra-listan inte är färdig. Aktivitet kostar vila, det vet varenda idrottsman. Och om det också kostar kärlek, då vore det ju rentav lönsamt att vila tillsammans med dina nära och kära ibland. Se till att du har planerat in nästa längre återhämtningsperiod och att du skapar lite luft i kalendern så att du får det att fungera under tiden. För när vi blir stressade tappar vi inte bara tålamodet och distansen till saker och ting. Vi minskar också vår effektivitet och vår förmåga att fatta bra beslut.

Önskar dig en lyxig helg

Petra Brask

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/291148?programid=2071

“Hopeful thinking can get you out of your fear zone and into your appreciation zone.”
Martha Beck

Är du tillräckligt ihärdig?

zlatanAngela Lee Duckworth lämnade ett krävande jobb som managementkonsult för ett ännu mer krävande jobb; att undervisa sjundeklassare i matte. Hon insåg snabbt att IQ inte var det enda som skilde de framgångsrika eleverna från de som det gick sämre för på skolan.

Angela lämnade klassrummet och började forska och studera barn och vuxna i alla typer av utmanande situationer. Hon samarbetade med organisationer och privata företag, och undersökte: ”Vilka av de här säljarna kommer kunna behålla sina arbeten?” och ”Vem kommer att tjäna mest pengar?” I varje studie var hennes fråga vem är framgångsrik här och varför?

I alla dessa mycket olika sammanhang fanns ett kännetecken, som ofta visade sig leda till framgång. Och det var inte social intelligens. Det var inte ett vackert utseende, fysisk hälsa, och det var inte IQ. Det var ihärdighet. Här förklarar hon sin teori om hur ihärdighet ökar chansen till framgång.

[ted id=1733 lang=sv]

http://www.ted.com/talks/lang/sv/angela_lee_duckworth_the_key_to_success_grit.html

Och här kan du testa hur ihärdig du själv är:

https://sasupenn.qualtrics.com/SE/?SID=SV_06f6QSOS2pZW9qR

Önskar dig en effektiv helg

Petra Brask

Zlatancitat

Är du lik Napoleon?

Forever Jung”Hej, vad kul att se dig!” Den trendiga chefen som nyss fyllt femtio ser avundsvärt pigg och snygg ut när hon som vanligt möter upp mig i företagets reception. Vi hämtar kaffe och så leder hon in mig i ett ljust litet konferensrum där hon prydligt tagit fram en agenda för dagens coaching. Datorn står redo och hon vill ha konkreta tips på hur hon kan hantera sina planeringsverktyg i Outlook bättre. ”Men först vill jag prata om en annan viktig sak.” säger hon hastigt och en bekymmersrynka täcker plötsligt hennes panna. ”Vi har gjort ett Myers-Briggs test här på jobbet och enligt den så skulle jag passa som förskolelärare! Det är jag inte nöjd med. Min assistent fick betydligt bättre resultat och hade samma bokstäver som Julius Cesar. Hjälp mig, hur ska jag kunna vända det här till något positivt?” Den duktiga chefen tittar desperat på mig och förväntar sig ett klokt svar tillbaka. Det enda jag funderar över är varför det skulle vara negativt att passa som förskolelärare? Och samtidigt är jag så full i skratt över att ett test har gjort denna, annars så balanserade kvinna, helt utom sig.

Tycker du det är roligt att jämföra dig med andra? Eller att med en slags skräckblandad förtjusning upptäcka att du är lik Napoleon eller Julius Cesar? Då är Myers-Briggs något för dig. Vad jag vet så har de tagit bort Hitler, vilket ju är mycket omtänksamt av dem.

Testet framställdes under 1900-talet av amatörpsykologerna Isabell Myers och hennes mor, Katherine C Briggs. Det bygger på den schweiziske psykiatern Carl Gustav Jungs teorier om psykologiska typer.  Det är ett av världens mest använda personlighetstest och har över 50 års forskning bakom sig. I första hand är det ett instrument för självkännedom och personlig utveckling och visar hur skillnaderna mellan människor kan tas tillvara för att skapa effektivare arbetsgrupper.

När jag kommer hem från jobbet så här i slutet på veckan står min man och pysslar i köket och dofter från kvällens middag letar sig ut i hallen. Jag känner hur det vattnas i munnen. Han visslar och låter gladare än vanligt och efter att ha hängt av mig kappan går jag nyfiket in i köket. Jag hälsar på min man och sniffar på grytan som visar sig vara en fransk Boeuf Bourguignon. Mums, det kommer bli en riktigt god kväll.

”Idag var vi verkligen så stressade på jobbet allihop.” säger min man och grimaserar. ”Jaså?” svarar jag och tänker vadå idag? Det har ni väl varit i många veckor? De håller på med flera stora upphandlingar samtidigt och arbetstoppen är ett faktum. ”Ja, men idag var det värre än vanligt. Vi var så stressade att vi gick runt som osaliga zombier och visste inte i vilken ände vi skulle börja.” Jag ler och tänker att det låter precis som beskrivningen av de flesta av mina deltagare den här veckan. ”Så då gick jag faktiskt in på internet och visade mina kollegor ett Myers-Briggs test som man kan göra själv på några minuter. Vi fyllde i det där och satt sen och skrattade hysteriskt när vi såg vilka olika profiler vi hade. En i min grupp visade sig vara ”Fältmarskalk” och hade samma personlighetstyp som Margaret Thatcher. Vi retades med henne och sa att ”hade vi vetat det här, så…”

Jag lyssnade fascinerat på min mans redogörelse av arbetsdagen och funderade över det kloka i att göra en personlighetstest när man har så mycket annat att göra. För mig illustrerar det hur stress verkligen kan leda oss in i felprioriteringar. ”Jag har så mycket att göra nu att jag bara måste.. gå in på Aftonbladets hemsida.” Min man la på locket på grytan och hämtade ivrigt sin dator. ”Kom så ska du få göra det här testet också.”

Jag var tveksam. Jag hade precis coachat en kund i veckan som ännu inte hämtat sig från chocken av just ett Myers-Briggs test på nätet. Hur tillförlitligt är det där egentligen? Och tänk om jag också skulle visa mig ha en personlighetstyp som lämpade sig bättre som tunnelbanevakt än som effektivitetskonsult? Skulle jag älta det i några veckor då?

Jag bestämde mig för att ta det med en nypa salt, men höll ändå andan när min man presenterade resultatet för mig. Jag pustade ut när jag kunde konstatera att jag, enligt testet, helt klart hamnat i rätt bransch. Men de där fyra bokstäverna säger långt ifrån allt om mig. Faktum är att det får mig att tänka lite på horoskop. ”Du har gott humör och vill vara till nytta för andra. Du är förnuftig och praktiskt lagd.” Stämmer inte det på de flesta? Om de fick säga det själva i alla fall?

Min man noterade att våra fyra bokstävskombinationer i testet var väldigt lika och blev smått förvånad. ”Det står här att du är mer styrd av ditt analytiska tänkande än av dina känslor.” Han sneglar tveksamt på mig. ”Ja, men läs här då.” utbrister jag lika förvånad. ”Det står vid din profil att din drömpartner är min totala motsats.”

Då tar min man datorn och stänger av den bestämt. Nu lägger vi ner alla test för ikväll och njuter av den goda grytan istället. Och över de fantastiska matångorna sa jag skål till min man och tänkte åt skogen med alla tester, livet har lärt mig att ”Lika barn leka bäst.”

En god helg önskar jag dig

Petra Brask

”Tact is the ability to describe others as they see themselves.”
Abraham Lincoln

 

Men här är länken om du är nyfiken och ändå vill göra testet… 😉

http://se.41q.com

Mer info om MBTI

http://en.wikipedia.org/wiki/Myers-Briggs_Type_Indicator

 

 

Sida 2 av 41234

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask