Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Arkiv för Inspiration & utmaningar Kategorin

Klarar du ”marshmallow-utmaningen”?

Tom Wujec delger ett stycke förvånansvärt djup forskning på ”marshmallow-utmaningen” – en enkel gruppövning som innefattar okokt spaghetti, en knapp meter tejp och en marshmallow. Vem kan bygga det högsta tornet av dessa ingredienser? Och varför lyckas en viss, överraskande grupp alltid bättre än genomsnittet?

Lite inspiration inför sommarens kick-off eller barnkalas eller varför inte när du samlar familjen över sommarprojekten hemma.

http://www.ted.com/talks/lang/sv/tom_wujec_build_a_tower.html

[ted id=837 lang=sv]

Önskar dig en lekfull helg

Petra Brask

“Creativity is just connecting things. When you ask creative people how they did something, they feel a little guilty because they didn’t really do it, the just saw something. It seemed obvious to them after a while”
Steve Jobs

Pga klämdag och ledigheter den 7 juni, så är bloggen tillbaka igen den 14 juni, 2013.

Är du trygg och effektiv i ditt team?

Österström konferensNär GPSen sa att vi var framme tittade jag mig misstroget omkring. Jag hade hämtat upp Rikhard, norsk kursdeltagare och vän, på Arlanda och styrt bilen mot Sundsvall. Nu var vi plötsligt mitt ute i ingenstans. Det var nattsvart och snövallar. Astrid, GPSens röst, måste vara helt fel ute? Jag provade att rulla fram lite till på vägen. ”Gör en U-sväng nu!” ropade Astrid hastigt och jag backade tillbaka igen för att svänga in på en liten gårdsplan. Vi tittade skeptiskt på den avlånga ljusa byggnaden, som i mörkret såg ut mer som en praktisk skolbyggnad, än en tjusig konferensgård. Skulle det verkligen hållas en exklusiv ledarskapsutbildning här? Jag suckade, stängde av Astrid och bilen, tog ett djupt andetag och gick in.

The Human Element, världens bäst bevarade hemlighet, säger Ron Luyet med glimten i ögat när han introducerar sig själv och programmet den första kursdagen. Ron var med från starten när den amerikanske psykologen Will Schutz grundade FIRO (Fundamental Interpersonal Relationship Orientation)- teorin om hur medlemmar i en grupp förhåller sig till varandra.

Will fick redan på 50-talet i uppdrag av den amerikanska marinen att ta reda på varför vissa arbetsteam var effektivare än andra, trots att de hade precis samma grundförutsättningar. Det tog inte lång tid för Will att räkna ut att vi är olika människotyper, med olika behov och hur man kunde sätta ihop grupper som skulle kunna jobba optimalt tillsammans. Effektiviteten ökade från 50% till 75% och där hade man ju kunnat känna sig rätt nöjd. Men inte Will, han var känd för sitt analytiska sinnelag och han skulle inte ge sig förrän han tagit reda på vad de sista 25% berodde på.

Hur kunde de förbättras för att uppnå 100% effektivitet i ett team? Resultatet blev The Human Element. Programmet som jag nu skulle bli licensierad i. Jag såg fram emot veckan med skräckblandad förtjusning. Tillsammans med 16 andra deltagare skulle jag från tidig morgon till sen kväll drillas i ledarskap och träna på att handleda mina kurskamrater på engelska. Skulle jag klara av det? Tänk om jag la ner all denna tid och alla pengar och så sa de; Tyvärr Petra, du passar inte för detta, det är bäst du åker hem nu. Oroligt tittade jag mig runt i kurslokalen. Två veckor, OK, bara 14 dagar kvar alltså…

Vår svensktalande lärare Per-Åke Sundholm har precis hunnit gå igenom grunderna i programmet när den store amerikanen Ron Luyet kliver in i kurslokalen, nyss influgen från Japan, där han ofta är och utbildar. Ganska snart finner jag mig fundera på hur han kan hålla ett så högt tempo med oss, samtidigt som han har en så stor tidsskillnad i kroppen? Var hämtar karln all energi? Jag gör en notering i mitt block att fråga om det. Föga förstod jag att svaret delvis låg i programmet.

Ron ber oss föreställa oss en metafor där känslorna är en stor rosa elefant och på toppen av elefanten sitter det styrande intellektet. Allt det där fungerar fantastiskt bra, ända tills elefanten blir rädd.

Tänk dig att du möter dina rädslor och släpper ut dem i dagsljuset bara för att inse att de inte är så farliga. Tänk dig mängden energi du förbrukat på att hålla dessa rädslor i schack. Tänk dig hur du ansträngt dig för att försvara dig mot en omgivning som triggat dessa rädslor, utan att du varit medveten om det.

”People bond by sharing their scars more than their medals.säger Ron lugnt och betonar vikten av att skapa en trygg miljö där deltagare kan dela med sig av sina erfarenheter och inse att de är långt ifrån ensamma om sina upplevelser. Att skapa ett tryggt och öppet arbetsklimat – är en grund till att skapa effektiva team.

I olika grupper och konstellationer får vi lära oss övningar där vi kan ta en ineffektiv arbetsgrupp som styrs av rädsla och har aktiverat sina försvar till att bli en effektiv grupp som känner sig trygga med varandra och kan lägga full fokus på uppgifterna som ska göras istället för att oroa sig för sin plats i gruppen; om de är tillräckligt kompetenta, om någon har en dold agenda, om de är omtyckta.

Jag fascineras gång på gång över hur grundläggande och självklara våra mänskliga behov är och vilka enorma krafter som sätts igång när dessa behov inte möts.

”This workshop would have gone much better if some of you would step up! You know who you are.”

Rons ord gör att vi först sätter kaffet i halsen och sedan ser vi glimten i ögat när han förklarar att vi ibland dömer oss själva så hårt. Inte nog med att vi ska bli triggade av kollegor som påminner oss om situationer där vi känner oss otillräckliga, inkompetenta eller avvisade. Vi har ett gäng papegojor på axeln som ständigt sitter där och klankar ner på oss själva. Ron förklarar tålmodigt när dessa papegojor föddes.

”If any part of you is not worthy – when did you first feel this? Listen.
It is always leading to your past. Often based on a feeling that you are not good enough.

Jag inser plötsligt allvaret. Jag tittar på mina kurskamrater, jag är inte den enda som har barn… Hur kan jag uppmuntra dem på ett bra sätt? Jag skriver frågan i blocket och tittar hjälpsökande på Ron. Det må vara en kurs i ledarskap, och jag kan inte tänka mig ett viktigare ledarskap än att vara förälder.

”Never compare the scores. Comparisons are almost always a form of attack.”

När du uppmuntrar dina barn tänk på att:

  • Uppmuntra ansträngning och uthållighet
  • Uppskatta att de vågar pröva och utmana
  • Uppskatta intresse, energi, entusiasm
  • Uppskatta nya lärdomar
  • Uppskatta strategier och tillvägagångssätt
  • Fokusera på lärande och utfall
  • Använd bakslag som lärdomar
  • Ge specifik feedback.

Detta fungerar utmärkt på dig själv också. Ron blinkar med ena ögat.

Två veckor senare står jag lättad på kursgårdens veranda och tittar på mitt certifikat i handen. Jag klarade det, puh! Jag går in och tackar personligen den duktige kocken, Janne, som lagat så god mat. Österströms kursgård fem mil utanför Sundsvall visar sig från sin bästa sida i solskenet som gnistrar över den vackra trakten. Jag hoppas jag får uppleva det på sommaren någon gång. Kan bara föreställa mig den mäktiga naturen. Med tårfyllda ögon vinkar jag av kurskamraterna. Sida vid sida har vi kämpat och nu ska vi skiljas. Det är sorgligt samtidigt som längtan efter familjen pockar på.

Jag får norskt sällskap i bilen hem också och det är skönt att få reflektera över de nya kunskaperna tillsammans. När jag släppt av min Human Element-kollega på Arlanda, kör jag hemåt försjunken i tankar och blir nästan förvånad när Astrid plötsligt säger ”Du har nu anlänt till destinationen.” Jag tittar ut och ser en välbekant gul byggnad. Mitt hem, min trygghet, mitt team. Borta bra, men…

Önskar dig en skön helg

Petra Brask

”I do not want to be friends with anyone who likes me as a friend.
Woody Allen

 

Kan du fatta dig kort?

whopaid”Vill du ha lite glögg? Vi dukar upp det varje morgon för att skapa lite julstämning hos personalen.” Barbro pekar ut över den röd-vita kafeterian fylld med ljus, pepparkakor, mandel och russin. Doften ur alla termosar känns som julmusik inombords. Chefen framför mig utstrålar stor entusiasm och hälsar med värme på en medarbetare som passerar. ”Den här tjejen kom och frågade om hon fick göra en adventskalender för avdelningen, så nu får alla varsin julklapp före jul. Det kostade 600 kronor allt som allt, men har gett oss så mycket glädje.” Jag avundas de anställda på det här företaget som har en sådan engagerad chef och fylls av nyfikenhet när hon böjer sig fram mot mig och säger.” Jag har läst din blogg och du får gärna skriva om det här, med mitt namn och allt, så lovar jag berätta varför vi vill anlita dig.”

Den här veckan gjorde Kung Bore så att jag kände mig rätt insnöad. Arlanda stängde och deltagare fick följas upp på telefon istället. SAS skickade sms efter sms för att informera om den ena förseningen efter den andra. Själv skickade jag SMS till min mentor för att tacka för den roliga nostalgikvällen i fredags. Hon sms:ade tillbaka och tackade för alla roliga historier. Jag svarade att det hade varit jättekul, men muttrade när telefonen hela tiden föreslog andra mindre korrekta saker jag skulle skriva. Vad heter den där retstickan som uppfann autokorrigering?!!

Jag började fundera över SMS och dess begränsningar.  Hur har det präglat vår språkutveckling? Underbart är kort, men kanske inte alltid? Vad hinner du egentligen få sagt på 160 tecken?

I måndags den 3 december fyllde SMS 20 år. Det första Short Message Service -meddelandet sändes över Vodafones GSM-nätverk i England den 3 december 1992. På sin PC skrev Neil Papworth på Sema Group till Richard Jarvis på Vodafone och hans Orbitel 901-telefon – ”Merry Christmas”.

Utvecklingen gick sakta. Min kollega, Jan Winstedt, berättade att en väninna till honom visat funktionen på 90-talets mitt och när han skickade sms till resten av vänkretsen så fick han noll svar. Ingen begrep att tjänsten fanns eller vad de skulle ha den till. Från 0,4 meddelanden per person och månad 1995 så skickar vi idag 4 sms per person och dag i Sverige. Men frågan är om SMS kommer fylla 30 år då gratistjänster som WhatsApp och Skype tagit över mer och mer? Även sociala medier har gjort att vi känner mindre lust att sms:a varandra. Men faktum kvarstår, även om du använder WhatsApp, FB eller Twitter. Du måste fatta dig kort. Ibland så kort att du knappt vet vad sändaren menar. Jag sitter som ett frågetecken när min dotter chattar med sina kompisar på Facebook. Tålmodigt förklarar hon;

Yolo – You only live once (kom de på det nu?)
Vgd – Vad gör du?
bsdv – bara så du vet
Kbry – Ok, jag bryr mig inte.

Egentligen är det inte så nytt, det här med förkortningar. Min svärfar är telegrafist och spionerade på ryssarnas radiotrafik under hela sitt arbetsliv. På jularna brukar jag roa mig med att fylla på hans snaps en extra gång för att försöka få ur honom alla hemligheter, men han bara ler och säger ”I could tell you but then I have to kill you.” Ibland funderar jag på om min svärmor kan ha tänkt samma sak eller om hon är redo att ha ihjäl mig ändå? OMG

Kontaktannonser är ett annat forum där förkortningar används flitigt. ”66 m sök Q max 40, hemmakv o prom, bra i kök, önsk bekantsk ev äkt. Sv t kramBjörn”

En fundering jag har är hur vi gjorde dessförinnan? När vi hade djungeltrummor och röksignaler, menar jag. Förkortade vi då också? Stod man på håll och såg någon skicka

”Björnskinn t salu. Rea. Skynda fynda.”

Eller hörde man trumman “ses v floden, ta m bärs” Vad trummade han? Skulle vi ta med bär?

I boken ”Pinsamma SMS” läser jag om hur ofta vi inte bara misstolkar förkortningar, men hur vi också skapar ovänner för livet genom att skicka SMS med hög sanningshalt, men till fel person. Som den man som trodde han skickade ett sms till sin humoristiske och kortväxte kompis: ”Tjena dvärgen. Vad händer i helgen?” Men som istället hamnade hos hans minst lika korta chef.autocorrect

Det är klart att det lätt blir fel, när allt ska gå så snabbt och allt ska vara kortare, mikrobloggar och snabbSMS. Vi sparar tid, vill få in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Jag försöker hålla tummen rätt på tangenterna när jag skriver till Barbro på min smartphone och tackar för ett givande möte och god glögg. Visst händer det att jag går tillbaka till mina skrivna meddelanden ibland och tänker ”Vad skrev jag egentligen?

Tänk om det är så att SMS och förmågan att uttrycka sig kort har skapat en helt ny språkutveckling för våra unga generationer. Vad händer då med framtidens litteratur? Kommer det ut en kontenta på framtidens bloggar och twitter? Som lekman kan jag inte låta bli att fundera om framtidens läsare kommer uppleva mina bloggar som lika långa som Dostojevskijs ”Brott och straff”? Dt e eg 7kt ql isf.

3vlig helg

Petra Brask

  

Kort ordlista

BTSOOM Beats the shit out of me. Ungefär: Ingen aning.

OMG Oh, my God!

cs! Vi ses!

d Du/dig/din/det.

d1a Detta.

dt Det.

e Är.

eg Egentligen.

fr Från.

f1 Fett. Ett plusord ungefär som jätte-.

H! Hej!

hare! Ha det! eller Ha det bra!

iaf I alla fall.

iofs I och för sig.

Isf I så fall

ivf I varje fall.

lixom Liksom.

lr Eller.

mkt Mycket.

newbie Även ”noobie”. Nykomling på ett forum.

ngn Någon.

ngt Något.

noobie Även ”newbie”. Nykomling på ett forum.

o Och.

oxå Också.

pok Puss och kram.

p&k Puss och kram.

ql Kul.

r Är.

7k Sjuk.

3vligt Trevligt.

tkr Tycker.

Se den engelska bloggen för typiska engelska förkortningar. http://wp.me/pTsP0-8w

Humor du?

”Vi har en kollega i kontorslandskapet som hyschar så fort man andas. Det räcker med att jag tänker på att jag vill säga något så får jag ett menande ögonkast.” Kvinnan framför mig sitter med ett stort varmt leende som är så typiskt för henne. Hon har en lång blond hästsvans och är moderiktigt klädd. Bakom henne skymtar jag stora panoramafönster med en utsikt över Stockholmskvällen. Stadens ljus gnistrar och glimmar i det täta novembermörkret. ”Sen har jag en annan kollega som ser ut som att sju svåra år har drabbat henne. Hon släpar sig in genom kontorsentrén på måndagsmorgnarna och suckar ”Jaha, nu är det bara 5 dagar kvar, sen är det helg.” min väninna och fd kollega berättar fascinerat om hur det är att just har fått en anställning efter att ha varit egen företagare i många år.

”Men jag tror jag börjar få lite fart på kollegorna nu. I tisdags såg jag fröken ”sju-svåra-år” klämma på en stor apelsin och jag viftade från andra sidan landskapet och pekade på frukten. Hon tecknade tillbaka och undrade om hon skulle ta med en frukt till mig? Jag skakade frenetiskt på huvudet och pekade på apelsinen hon höll i och visade att hon skulle kasta den till mig. Hon tittade oroligt bort mot ”hysch-kvinnan” men kastade sedan klumpigt apelsinen rakt över landskapet. Nu gällde det bara att fånga den snyggt.”

November känns som en mellanmånad, som en mörk transportsträcka innan advent, lucia och julefrid tar vid. Jag längtar redan efter julbelysningen och funderar allvarligt på att hetsa upp grannarna genom att pynta tidigare än vanligt i år. Ute på företagen möts jag av något utmattade kunder som stretat sig till jobbet och utmanat regn, blåst och kyla. De suckar över det gråa och mörka och fastnar med blicken på något semesterminne som lyser upp när datorns skärmsläckare går på. Några pratar drömmande om julledigheten.

När mörkret lägger sig över Sverige är det extra viktigt att fylla på ditt kul-konto. Vad ger dig energi? Har du någon kollega eller vän som livar upp tillvaron? Är du kanske själv en sådan?

En marknadschef som fick sin uppföljning den här veckan sa lättad ”Bra, att du är här, jag behöver ladda batterierna. Förresten hur lyckas du vara så energisk jämnt? Vad går du på?” Jag tittade förvånat på henne och undrade om hon var ironisk. Men hon såg allvarlig ut.

Jag minns när jag började jobba som effektivitetskonsult på stenåldern (1995). Då var det många ögonbryn som höjdes när jag anlände till effektivitetsföretaget i Stockholm. ”Lantlollan” från Kalmar, 25 år ung med sönderpermanentat hår och en omåttlig positivism. En del av mina kollegor trodde att jag var djupt religiös. ”Så glad och energisk kan man ju inte vara, henne kan vi inte släppa ut till kun­derna”. En av delägarna utnämnde sig till min mentor och bokade tid för klippning och styling. ”Tagga ner fröken lycklig!”.

Men jag är varken djupt religiös eller född glad. Däremot är jag begåvad med en fantastisk uppsättning vänner. När min energi dippar, är det dem jag ringer. Och de ställer upp mangrant. Som tur är har jag många, så jag kan slita ut dem en i taget.

När hälsotidningarna rekommenderar oss att stärka upp immunförsvaret med extra c-vitaminer för att klara den mörka hösten, ringer jag istället mina gamla barndomsvänner. Förra veckan lunchade jag med en vän från grundskolan, som jag inte träffat på mycket länge. Hon är nyss hemflyttad till Sverige efter att ha bott på Sri Lanka i 22 år. Jag tittade fascinerat på henne och konstaterade att hon såg likadan ut som när vi gick i femman. Hon hävdade att jag också gjorde det, och då har hon snälla ögon. Hennes svenska hade en charmig brytning när hon berättade om hur fantastiskt det är att få komma hem till Sverige. Jag tittade ut i det november-grå och bad henne upprepa vad som är så fantastiskt med Sverige nu igen. Vi skiljdes åt med stora leenden.

I tisdags kväll åt jag middag med en f d kollega och tillika granne, som förgyllt min tillvaro med så oerhört många skratt. Vi träffades första gången när vi båda var mindre lyckligt gifta och delade sorger och skratt i varandras kök. Hon utbildade sig till coach och vi gjorde en del uppdrag tillsammans. Hon hade en osviklig förmåga att hitta på bus ute hus kunderna. Jag minns hur vi var inne på ett ganska strikt bankkontor i Stockholms innerstad och försökte få en högst motsträvig deltagare att rensa upp på sitt kontor. Bankdirektören hade sagt att om vi lyckades med honom, kunde de tänka sig att göra en utbildning för resten av företaget.

Jag kände att loppet var kört när mannen satt med armarna i kors i det kaos-artade kontorsrummet. Hakan var djärvt utskjuten och hela kroppen var spänd i protest när han sa ”Det här kommer ni aldrig att lyckas med.” Den utmaningen var som att hälla bensin på en eld för min kollega. Det glittrade till i hennes ögon och så hör jag henne säga ”Ska vi slå vad?” Om vad då? Säger han rappt. ”Om du rensar upp här inne i eftermiddag, så kommer Petra och jag att dansa på ditt skrivbord imorgon.” Ett djävulsleende smög sig in i mannens ansikte och han lutade sig nöjt tillbaka och började lojt skissa på ett kontrakt som min kollega och jag skulle skriva under, för att hålla oss till vårt löfte.” Chockad men tyst blängde jag på min kollega och skakade menande på huvudet. Mina ögon talade om för henne att hon inte var klok. Hon bara ryckte på axlarna och skrattade. Jag måttade deltagarens skrivbord med blicken och försökte föreställa mig dansandes på det. Skulle det ens hålla? Det här var visserligen åtskilliga kilo sedan, men ändå?

”Nästa fredag ska vi ha Frossarfredag. Alla tar med sig sitt favorit-bakverk och så smakar vi av varandra.” Jag ser förmodligen ut som en fågelholk efter att ha hört historier om apelsin-kastning i landskapet, matlådor som bytts ut i hemlighet och nu frossarfredag. Det är ingen hejd på busen som min väninna infört i det kommunala kontorsliv hon nu påbörjat. Jag minns att när hennes nya chef ringde för att fråga mig om jag trodde hon var lämplig för att arbeta hos dem, då var mitt spontana svar: ”Jag är avundsjuk på er, ni kommer få så kul!” Och jag kan inte låta bli att tänka på när vi shejkade loss till ABBAs Dancing Queen på ett av bankens anrika kontorsbord, som otroligt nog höll. Trots att ryktet nådde bankdirektören så fick vi förtroendet att jobba vidare med resten av bankens personal. Kanske just därför?

För dig handlar kanske hösten om att passa på att kura skymning med en kopp té och en god bok. Du kanske njuter av att slippa krav på käcka grillkvällar och besök hos moster Agda. Tids nog kommer julen med julklappar, besök och stök. Nu är tiden när ingen är förvånad eller upprörd över att du kurar ihop dig inomhus och du tänker njuta av varje minut. Mörkret kanske är din bästa vän.

Oavsett vad som fyller på dig med energi i höstens mörka så önskar jag dig en skön helg!

Petra Brask

”Vänner är änglar som lyfter dig, när dina egna vingar har glömt bort hur man flyger.”

För mycket slentrian? För lite utmaningar?


”Wow! Inte visste jag att han kunde måla. Och så fint!”
Min 9-årige son, Eric, står och gapar över den gigantiska oljemålningen av en vacker kvinna som speglas i vattnet hon står i, medan klippor och vacker svensk natur mjukt omsluter hennes uppenbarelse.

Den här veckan har jag plöjt igenom böcker på min fritid. Min prenumeration på Kontentan tillåter mig att sluka bok efter bok på nolltid och stilla min otåliga längtan efter ny kunskap.

Varför denna nyhetshunger? Kan det vara så att jag är fast i trygghetszonen? För mycket förutsägbar slentrian och för lite utmaningar?

Alasdair White, forskare inom management och verksamhetsstyrning definierar trygghetszonen som ett område där du känner dig trygg och kan agera med liten risk. Han definierar optimal prestationszon som något strax utanför din trygghetszon. Detta ska inte förväxlas med panikzonen, som du hamnar i om du är långt utanför din trygghetszon och som skapar höga stressnivåer i kroppen. Att vara i din optimala prestationszon innebär att nå målen strax bortom din egen kompetensnivå, vilket ger hög tillfredställelse och känsla av att lyckas.

Visst är det viktigt att känna dig trygg i dig själv och i din roll på jobbet, men du behöver utmana dig själv ibland. Det är då du växer och utvecklas.

Hur tar jag mig utanför trygghetszonen då?

Ja, det är ju helt och hållet individuellt. Jag tänker på min svägerska som kan tycka det är jobbigt att sitta på ett kafé och behöva hämta kaffekannan för att gå och fylla på sin kopp. Hon vill hellre ta sin kopp till kaffekannan. Jag menar, vad skulle folk tro om hon springer iväg tre bord med den allmänna kaffekannan? Ja, vad skulle kunna hända…?  Folk ställer sig upp och skriker ”Vad i hel—e gör du med kaffekannan?

Jag har väldigt lätt för att se vart andras trygghetsgräns går. 🙂 Men mina egna begränsningar… Ja, vilka då, förresten?

I och med min älskade mammas bortgång har jag fått spendera en del tid i kyrkan och tänker på en helt underbar gammal tant som heter Ulla-Britta (jo, hon heter så, på riktigt..) som satt bredvid mig i kyrkbänken och sjöng högt, hjärtligt och ljudligt (och rätt falskt på sina ställen). ”Jesus kommer på vägen, och han kommer till dig och dig och dig…” Ulla-Britta skorrade glatt och pekade på oss som satt intill ”…och dig och dig..”

Hon var ett självlysande inslag i bänkraden. Min kärlek, Johan, viskade tyst i mitt öra ”Så där kommer du bli när du blir gammal.”

Han har säkert rätt och frågar du min svägerska, så tycker hon nog redan att jag är där. Men varför vänta? Är det inte dags för lite rebelleri à la 70-tal ? Dansa på borden som de gör i Hair, klä dig oväntat eller sjunga som Ulla-Britta. Vad skulle hända om vi slutar tänka ”Jag vet vad jag har och inte vad jag får så jag blir kvar och softar här i min trygghetszon ett tag till”.

Tillsammans med min son Eric, så kan jag bara beundra min härlige bror som vid 43 års ålder helt plötsligt inhandlar konstböcker, oljefärger och målardukar och börjar sätta färg på sin tillvaro. Det är att utvecklas, att spetsa sina sinnen, att lära sig något nytt. Han har överraskat oss alla (och säkert sig själv också) med sin oanade talang.

Tänk om vi skulle följa hans exempel och lämna den stora upptrampade gropen, den mur vi byggt upp runt omkring oss? Hur skulle det kännas? Det är ju ”bara” en mental gräns, som är enkel att kliva över. Allt vi behöver göra är att prova något nytt, hälsa på en okänd människa, vissla högt i mataffären eller sjunga som Ulla-Britta.

Önskar dig en fin Alla helgona helg med dina nära och kära,

Petra

”Du säger alltid ”Imorgon, ja, imorgon ska jag leva!” Säg mig, min vän, när kommer den dagen du pratar om?”
Marcus Valerius Martialus

Bloggen på engelska  http://time4petrabrask.wordpress.com/2010/11/05/too-many-routines-not-enough-challenges/

Sida 4 av 512345

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask