Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Arkiv för Brist på tid Kategorin

Se upp för hajar

hajen”Det är så mycket att göra nu så jag har egentligen inte tid att vara här?” Den unga deltagaren sveper in i rummet där hon ska få individuell utbildning och uppföljning tillsammans med mig. Kjolen i hennes klänning fångar nästan min kaffekopp som har stått där hela dagen. Diskret flyttar jag den till en säkrare plats på konferensbordet och försöker få mitt lugn och att smitta av sig till den uppstressade unga damen. ”Vi ligger efter med leveranserna. Det här skulle varit klart i förra veckan.” hon pekar på ett projekt i sin att göra-lista. Hennes blick sneglar mot mig och sedan mot dörren. Det är uppenbart att hon tycker det är en felprioritering att sätta sig ner och få överblick över sitt jobb tillsammans med mig just nu. Hennes hopp om att jag ska förstå det och släppa iväg henne får ett abrupt slut när jag öppnar munnen och svarar henne.

Den här veckan har varit fylld med deltagare som just insett att det kommer en jul i år igen. De har också råkat titta längre än en vecka i sin kalender och upptäckt att året är på väg att ta slut. Reaktionerna över dessa två insikter har bestått i ett slags panikartad inre kaos som resulterar i att de springer in i konferensrummet som att de var jagade av ett gäng hajar. Jag har frågat; ”Har du någon efter dig?” och en deltagare i veckan svängde om i dörröppningen och slängde en hastig blick över axeln innan han krampaktigt svarade ”Nej, jag tror inte det?” jag frågade ”Är du säker?” Då tittade han över axeln igen.

Jag tycker det är en berättigad fråga att ställa sig själv. Är jag säker på att det verkligen är fara för livet? Eller är det min hjärna som spelar mig ett spratt? Den kan nämligen göra det när den upplever sig sakna en tydlighet över det sammanhang den befinner sig i. Reptilhjärnan blir orolig och undrar om du verkligen har koll på läget? Ditt korttidsminne är begränsat och rymmer endast 5-9 enheter åt gången. Dessa enheter byts ut var 30:e sekund. Man kan säga att vi snittar en hjärnkoll på 7 saker åt gången. Har du mer än 7 saker på gång i ditt liv just nu? Hjärnan bryr sig inte om ifall det är på jobbet eller hemma, den räknar in allt.

December kan vara en månad när det är mycket som händer både på jobbet och hemma. Då är det läge att avlasta ditt korttidsminne eller arbetsminnet, som det kallas i dagligt tal, och istället göra listor och en tydlig planering som du kan förhålla dig till. När du inte listar ner allt som ska hända utan försöker hålla det i huvudet eller skriver det på olika ställen som postitlappar, olika anteckningsblock, skickar mejl till dig själv, så blir din hjärna orolig att du ska tappa bort någon information. Den saknar överblick och börjar hjälpa dig genom att räkna upp allt du inte får glömma bort att komma ihåg. För varje gång din hjärna räknar upp allt, får du en upplevelse av att du har mer att göra än du egentligen har.

”Nu blir jag ledsen.” Ögonen tåras och den unga kvinnan böjer ner huvudet så att luggen döljer ansiktet. Hon har pratat på om hur mycket hon har att göra, utan att hämta andan, tills hon till slut märkte att jag inte sa någonting. Då tystnade hon och la sedan till; ”Jag har märkt att jag har börjat glömma bort saker. Jag minns knappt vad jag nyss sa.” och sedan kom den första tåren. ”Det är bara för mycket och det tar aldrig slut. Vi får bara mer att göra hela tiden och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag räcker liksom inte till. Det är för mycket privat också.” Tårarna rinner nu nerför kinderna och hon torkar irriterat bort dem. ”Jag blir så arg över att jag blir ledsen nu också. Det har jag verkligen inte tid med och så känner jag mig svag. Jag vill inte vara svag.” Jag svarar eftertänksamt; ”Min gissning är att du har varit stark för länge och inte har fått den återhämtning som du behöver som människa. Jag gissar också att du behöver ett planeringssystem som kan hjälpa dig skapa ett realistiskt förhållande till din tid och vad du rimligtvis kan åstadkomma under dygnets timmar.”

Ibland kan vi bli överraskade när vi listat ner allt. Det kanske inte är så farligt som vi tror? Är det något som hjärnan tycker är otäckt så är det allt som är okänt. Det vi inte riktigt klargjort kan te sig mycket värre än det som är tydligt uttalat.

Vilka hjärnspöken brottas du med just nu? Skriv ner dem. Jag brukar jämföra med Steven Spielbergs skräckfilm ”Hajen” från 1975. Titeln symboliserar en vithaj på 7,5 meter som brutalt attackerar och slukar människor. Men när i filmen får vi se hajen? Den visas inte förrän i slutminuterna och då ser den verkligen plastig och rätt fånig ut. Men fram till dess har Spielberg oss i sitt grepp helt skräckslagna över något vi inte ens har sett. Vår fantasi är mycket värre än vad Spielberg någonsin skulle kunna hosta fram. Det vet varenda skräckfilmsregissör.

hajen5Så om din december ska vara så långt ifrån en skräckfilm du kan komma, se till att stanna upp och skriv ner vad du vill ska hända. Ska det bli en romantisk komedi, en action-thriller eller ”Ett päron till farsa firar jul”? Se till att vara schysst och ta bort de saker som kan vänta. Förhoppningsvis har vi ett liv även efter jul. I alla fall om vi ser upp för hajarna.

Passar på att önska dig en riktigt härlig första advent

Petra Brask

”En liten tröst när man känner sig trött i hjärnan
är att det bör vara ett bevis för att man har en.”
Carl Hammarén (1922-1990)

 

Har någon snott din kudde?

imageSjälen och det goda humöret var på väg rakt ner i skorna. Det var som en mardröm jag brukade drömma när jag var liten. Om hur jag kom på försent när jag skulle till skolan och hur hela omgivningen var emot mig när jag kämpade för att ta mig dit i tid. Dörren krånglade, väskan tappade ur sitt innehåll, bussen kom försent och hela tiden kände jag stressen över att inte hinna i tid dit jag skulle. Det var alltid en lättnad att vakna och inse att det bara var en mardröm. Så var det inte nu. Jag var smärtsamt vaken. Och någon hade snott min kudde.

Den här veckan körde igång med många härliga möten och slutade med några större föreläsningar. Bland annat i Linköping som man kan ta sig till väldigt snabbt och smidigt med tåg, som det så käckt står på SJs hemsida. Redan där borde man ju bli misstänksam. Hur mycket extra marginaltid behöver man för att åka tåg? Vad händer när du kommer försent? Hur hanterar du ett förlorat tidstapp?

När man jobbar med att utbilda inom Time management så finns det en stor dödssynd – att komma försent. Det är svårt att hämta upp det tappet i förtroende när du ska ställa dig på scen och föreläsa om tid. Då jag är en av de största tidsoptimister som går i ett par skor, har jag ofta tillämpat mina egna planeringstekniker genom att skapa ordentliga marginaler i kalendern. Jag brukar kalla dem för kuddar, tidskuddar. Dessa härliga mjuka kuddar av tid skyddar mig under veckorna och ser till att jag slipper jäkta till olika evenemang. Kuddarna gör så att jag slipper komma inspringande med andan i halsen och röda kinder och flåsade säga ”Heeej” samtidigt som jag försöker ge ett lugnt och förtroendeingivande intryck. Kuddar gör att jag kan njuta hela vägen till kunderna och vara full av energi när jag väl är framme. I bästa fall. Men du och jag som lever i verkligheten vet att ibland kan inte ens kuddarna dämpa de fall av tidskrävande händelseutveckling som t ex en tågresa kan skapa i ditt liv.

Av just denna anledning tittade jag misstänksamt på SJs käcka hemsida som utlovade smidiga tågresor, parallellt med att jag insöp SMHIs senaste värderrapport. Den var full av varningskyltar för väghalka och stora snöflingor. Miljövännen i mig vill ju helst undvika egen bil och om det nu är halt också så finns det dubbla anledningar att åka med SJs rullande service. Föreläsningen i Linköping skulle börja klockan 13.00. och med en tågkudde på det, tänkte jag.. hmmm… Låt säga att jag tar i riktigt ordenligt och åker hemifrån klockan 07.00… Min man som älskar allt som andas framförhållning tittar uppskattande på min planering och mumlar ”Du lär dig!” Jag muttrar tillbaka ”Vad fint… så här efter 20 år i time management branschen.”

Planeringen gick ut på att jag åkte två tåg tidigare än jag egentligen behövde. Du som har varit med förr har säkert redan listat ut att den stora rejäla tidskudden sprack. Tåget kom in en timme försent till Stockholms central. Fortfarande vid gott mod hoppade jag på marginalerna skulle hålla. En timme senare hade vi fortfarande inte kommit förbi Södertälje. Det berodde inte på vädret utan på tekniska problem. Jag hade råkat hamna på en vagn som egentligen var abonnerad av ett helt företag. De hade full personalfest mitt på blanka förmiddagen och gick runt och drack öl och hälsade glatt på varandra. Innan jag listade ut att de alla kom från samma företag satt jag och funderade över hur öppna och sociala vi svenskar ändå har blivit med varandra. När konduktören sedan upplyste mig om att jag var den enda passageraren på den vagnen som liksom inte tillhörde gänget, så fick det sin förklaring.

Tågföraren var flitig med att informera om alla tekniska fel och när vi närmade oss tre timmars försening så började jag inse att inte ens min väl tilltagna tidskudde skulle hålla. Stämningen i vagnen hade gått från suckar, besvikelse, till ilska och sedan skratt. Det räckte med att tågföraren slog på mikrofonen och sa ”Ja, då får vi be om ursäkt men…” så skrattades det hejdlöst i vagnen. Jag tittade febrilt på klockan och insåg att jag måste ringa beställaren och förbereda dem på att jag inte skulle dyka upp i tid. En del av mig kände skuldkänslor över att komma försent. En annan del försökte lugna mig och menade att jag kunde ju inte gärna be om en övernattning i Linköping när jag ska börja föreläsa kl 13.00. Det fanns ingen att bli arg på. Bara en uppgivenhet och käsla av att befinna sig i en mardröm som inte tog slut.

När jag en timme försenad kliver upp på scenen framför de tålmodiga kunder som väntat in mig, så är jag mycket glad att det inte är mitt första år i branschen. Det gick att vända förtroendet, det gick att använda det som hänt som ett exempel på den verklighet där vi behöver vara flexibla och ställa om. Visst kan man planera för det oförutsedda, visst kan man lägga in tidskuddar och andra marginaler. Men ibland hjälper inte ens det. Tänk om det då är din förmåga att kunna hantera det oförutsedda som blir din räddning? I det här fallet blev jag räddad av tre rutinerade chefer som tog över en timme av min föreläsningstid och gjorde något vettigt av den. Stort varmt tack för det!

Önskar dig en flexibel helg
Petra Brask
”Last night I dreamt I ate a ten pound marshmallow. When I woke up the pillow was gone.”
Tommy Cooper

Får jag köpa en minut av dig?

”Hej, jag mår inte alls bra. Jag är så fruktansvärt frustrerad!” Kvinnan i telefonen darrar på rösten av vrede och det låter som att hon har gråtit nyligen. ”Hjälp mig reda ut mina tankar, snälla.” säger hon uppfordrande och låter inte alls som den snyggt samlade kvinna som hon brukar vara. Rösten sviktar igen och hon snyftar till. ”Vad är du rädd för?” frågar jag lågt och väntar på hennes svar. Det kommer omedelbart, som en blixt exploderar hennes röst genom luren ”Jag är inte rädd! Jag är förbannad! Heligt förbannad!”

Den här veckan har jag mött många som varit på väg att bryta ihop. Det har räckt med att säga hej, så har det kommit en flodvåg av själslig frustration som flytande lava ur munnen på alltför uttröttade deltagare. På telefonsvararen har flera bekanta beklagat sig och bett mig ringa upp för att hjälpa dem reda ut sina tankar. Lite stilla tänkte jag att hos min massör borde det i alla fall vara lugnt, där är ju en fredad zon. Där kanske det kan få handla om mig? Jo, pyttsan, mitt i en avancerad knådning av min högra axel bröt den sönderstressade egenföretagaren också ihop. Jag har funderat på om det finns någon gemensam nämnare till alla dessa sammanbrott? Ja, onekligen. Det har handlat om bristen på tid. Och bristen på respekt…

När ifrågasatte du hur du använder din tid senast? Vänta, låt mig frasera om den frågan. När ifrågasatte du hur du tillåter andra att använda din tid senast?

Låt oss göra ett litet räkneexempel. Låt oss säga att en minut av ditt liv är värd en krona för dig. Låter det för lite? Din arbetsgivare räknar att du har ett självkostnadspris på 550-750 kr i timmen, då ingår kostnader för lokaler, IT, administration utslaget på varje anställd. Så om vi räknar på 600 kr på en arbetstimme så är en minut av din tid värd 10 kr, men jag insisterar. Låt oss räkna på att en minut av din tid är 1 krona.

Jag vet att myntverket har pratat om att ta bort enkronan, så du kanske tycker du blir väldigt lågt värderad här, men det är för att det ska bli lätt för dig att multiplicera, när du själv sedan bestämt värdet på din tid. Tycker du att den är värd tio gånger mer, kan du bara lägga till en nolla.

OM en minut av ditt liv är värd 1 krona, så innebär det att en timme är 60 kr, ett dygn är värt 1.440 kr, ett år är värt 525.600 kr om du lever till du är 80 år, vilket är en genomsnittsålder i Sverige, så skulle det motsvara en förmögenhet på 42.080.000 kr. Du är alltså mångmiljonär.

Du som värderar dig tio gånger högre är ännu rikare. 420 miljoner, på god väg att bli miljardär. Tänk vad en nolla kan åstadkomma! Grattis!

Då ska vi se hur du förvaltar dina tillgångar? Forskarna har räknat ut att vi spenderar 11,5 år av vårt liv att titta på TV, det blir drygt 6 miljoner kr. I Sverige spenderar vi minst 33 h per månad och person bara på sociala medier och om du börjat med det när du var 13 år (inträdesålder för Facebook bl a) och lever till du är 80 år blir det ca 1,5 miljoner kr.

Det kan jämföras med totalt lite mer än månad av våra liv som vi spenderar på att mysa ihop med vår partner. Drygt 43.000 kr spenderar du alltså av din livstidsresurs på kärleken. Och så undrar vi varför skilsmässostatistiken ökar?

Vanligaste orsaken till att man gick isär för bara några år sedan var att någon i relationen varit otrogen, så är det inte längre enligt tidningen Leva PS. Nu beror det på att vi växer ifrån varandra. Växer? Eller prioriterar oss ifrån varandra?

Hur är det på jobbet då? Ja, där kan vi ju lugnt påstå att din arbetsgivare i alla fall värderar din tid högre eller åtminstone får betala ett högre pris för den. Hur väljer du att prioritera din tid där då? För många och långa möten? Ständiga avbrott? Svårt att säga Nej? Listan över våra tidstjuvar kan göras lång.

Jag är heligt förbannad över omorganisationen på företaget!” OK, exakt vad är du så upprörd över då? Frågar jag lugnt. Kvinnan som ringt upp mig, medan jag är på väg hem i bilen, tänker länge och jag kan nästan höra hur hennes ilska knastrar på linjen. ”Jag vet inte. Men jag gillar det inte!” svarar hon svävande.

Exakt 22 minuter senare har vi rett ut varför hon är så upprörd och jag svänger in bilen framför huset. Min vän avslutar glatt vårt samtal med att säga. ”Tack, nu känns det mycket bättre! Förresten hur mår du?”

Jag svarar snabbt att jag mår utmärkt om jag bara får lägga på luren, annars kommer min man slå ihjäl mig för att han får vänta med middagen. Min nu betydligt gladare väninna lägger på med ett klingande skratt som värmer gott i mitt hjärta när jag går in till mitt hem, min oas, där jag vilar och hämtar kraft.

När jag lägger handen på dörrhandtaget slits dörren upp och ut sträcks en hand med en soppåse. ”Vad bra att du kom. Kan du slänga de här och hämta posten. Hej, förresten, maten är klar NU!” Tänk vad skönt det är att ha en fredad zon, där tiden är min eller ja, nästan…

En skön helg med respekt för din tid önskar jag dig,

Petra Brask

“Time is what we want most, but what we use worst.”
William Penn (1644-1718)

Har du energi till jul?

Julen kan vara en av de mest stressande händelserna under året och i år har tomten planerat extra dåligt och lagt helgdagarna på just helgen. Inte mycket tid att springa ifrån och handla klappar och fixa julmat. Trycket ökar och för vissa är sista-minuten-shoppingen ett faktum.

Riskerar du att bli en av de som står där villrådig dagarna före julafton när alla storlekar och färger är slut i butikerna? Hur ska det gå när förväntningarna är som högst på familjegemenskapen samtidigt som jobb-listan aldrig tycks ta slut? Vad står högst upp på din egen önskelista?

”Julen är den tid på året då det köps mest diamanter.” läser jag i en veckotidning hos hårfrisörskan. Verkligen? Det har jag aldrig märkt… Men vad vore julen utan griljerad skinka, en tindrande gran och den heligaste traditionen av dem alla – Kalle Anka och hans vänner? Smakar det, så kostar det. Under december månad gör de svenska hushållen av med drygt 10 procent av den totala årsförbrukningen av el.

o Det årliga julbadet, badkar 150 liter, betingar en kostnad på 7,84 kr. (60 minuter × 5 600 W)
o Julgransbelysning (inomhus) kostar 1,60 kr per dygn. (24 timmar × 48 W)
o Att griljera skinkan kostar 1,05 kr. (15 minuter × 3 000 W)

Elkostnaderna är beräknade enligt ett pris på 1,40 kr/kWh (inkl abonnemang, energiskatt och årsavgift). Boende och matkostnad är givetvis högre, men elen är den tredje största kostnaden ett normalhushåll har.

Det är inte bara elen som svider i plånboken, alla julklappar och julmat gör sitt till för att höja kostnader och blodtryck. Här är därför några konkreta förslag för att minska julhetsen och skapa en rimlig jul utan att du behöver slänga dig ner helt slutkörd i soffan på julafton.

Julklappar
Om du har en stor krets av släkt eller vänner att köpa julklappar till, kan det bli mycket kostsamt både i tid och kronor. Du kanske kan minska stress och kostnader för alla om du föreslår att:

  • Ni bara köper paket till barn under 18 år.
  • Ni skriver allas namn på varsin lapp och stoppar i en burk. Låt alla dra varsin lapp och så behöver du bara köpa present till en person.
  • Ni sätter en gräns på kostnaden per present till varje person.
  • Gör en lista över alla gåvor som ska köpas innan du går och handlar. Om du väntar på att inspirationen ska slå till, kan du vandra planlöst i köpcentrumet i timmar.
  • Om möjligt, gör din jul shopping tidigt (det är hög tid nu).
  • Handla dina julklappar på Internet. Vissa företag slår också in dem i presentpapper mot en liten extra avgift.

Julmaten
Att förbereda en måltid för familj och vänner kan vara roligt men tröttande och stressande på samma gång. Jag hade en deltagare i förra veckan som klagade på att det alltid var hon och hennes man som gjorde allting och att ingen av gästerna hjälpte till, de tog inte ens med sig något.

Om du tillagar och förbereder maten hemma, se till att delegera uppgifter. Till ett julbord fungerar det ju perfekt att alla tar med sig något, det blir dessutom trevligare och roligare när alla känner sig delaktiga.

Gör en lista på mat och ingredienser. Köp så mycket du kan i förväg – det blir trängre i affären ju närmre julafton (och vissa varor tar slut).
Är det tiden som är knapp mer än kassan, så fundera på att göra matinköpen online. Butiken kommer att leverera dina matvaror till din dörr. (Självklart dyrare än att besöka affären själv, men du kanske tycker det är värt att få den tiden till annat.)

Julkänslan
Stress, ångest och depression är vanliga under julen. Psykologer försäkrar oss att dessa känslor är helt normala.
Räkna inte med mirakel. Om du och vissa familjemedlemmar ibland gnabbas andra tider på året, så vore det väl konstigt om det inte blev lite spänningar även vid jul. Undvik kända riskfaktorer. Om politik är ett känsligt ämne i din familj, prata inte om det. Om någon tar upp ämnet, använda distraktion och prata om nå’t annat.

Bästa julhälsan får du genom att äta och dricka måttligt, säger alla hälsogurus och de brukar lägga till; Sov ordentligt och rör på dig.

En riktigt mysig tradition vi har hemma är julpromenaden på förmiddagen, när svärmor och jag traskar runt i skogen och pratar om livet och året som varit. På kvällen kör vi den gemensamma ”julrullningen”. Hela tjocka släkten går ut och går tillsammans efter all julmat. Vi brukar ta oss bort till kyrkan och se alla fina ljus och marschaller som tänts för ”absent friends”. På vägen hem igen blir det pulkaåkning i närmaste backe för stora och små (risk för barmark i år…) Frusna söker vi oss sedan hem till lite värmande glögg samtidigt som vi inte kan undgå att se in i vardagsrummen vi går förbi hur folk fortfarande sliter med julklapparna.

Så vad är det då egentligen du önskar dig mest av allt till jul? Kanske är det fred på jorden eller i alla fall fred i hemmet under julen? Lite fredad tid om det går att önska? Vad det än är så hoppas jag att du hittar det under granen eller kanske i ditt hjärta.

En riktigt lugn och fin jul önskar jag dig.

Petra Brask

”The one thing women don’t want to find in their stockings on Christmas morning is their husband.”
Joan Rivers

En demokratisk resurs

Det var något annorlunda med en av deltagarna i den till bredden fyllda konferenslokalen i Teheran. Kvinnorna som samlats bar de typiska slöjorna för att täcka håret och längre koftor och stora blusar som täckte armar, hals och höfter ner över låren. Inga kurvor fick synas. Männen bar propra skjortor och ordentliga långbyxor. De pratade glatt och gestikulerade intensivt. Alla utom en. Men det var inte det som gjorde att hon stack ut från den böljande mängden.

Jag hade landat i huvudstaden kvällen innan och använde dagen till att se mig omkring och komma in i tidszonen innan jag skulle vidare till kunderna och hålla utbildning i effektivitet för 30 iranska deltagare. Det var hett under min egen burka, inköpt på Dubais flygplats några månader tidigare när jag var där för att effektivisera i Mellanöstern. Dubai är Mellanösterns First Class, med guldmarknader, glitter och överdåd, var du än sätter din fot.  Deltagarna där bar varierad klädsel, de flesta var klädda i västerländskt mode. Av hänsyn till kulturen bar jag visserligen långarmat och byxor.

Teheran skulle skilja sig markant från Dubai, trodde jag. Så här tänkte jag gå iklädd min svarta burka med glitterpärlor och oroade mig för om jag råkat köpa en festburka? Jag behövde ett iranskt stilråd. Tacksam över att ha en livlina tog jag mig från flygplatsen till hotellet och slog numret till min bästa väninnas släkting i Teheran för att bli ditbjuden på middag. Tack och lov! Det skulle visa sig att jag hade mycket att lära mig om mina fördomar innan jag åkte till kunderna följande dag.

Deltagarna fick min uppmärksamhet igen. Nu såg jag var det var som gjorde att en av deltagarna stack ut. Det var något med hennes rörelser. De var smidiga, nätta och lätta. Inget gjordes i onödan. Med utsökt precision placerade hon datorn på konferensbordet och sorterade prydligt och tydligt sina kurspapper bredvid. Hon kom snabbt fram och hälsade för att välkomna mig till Iran. Allt i graciösa, enkla rörelser och med stor värme. Det såg ut som en orientalisk dans när hon tog sin plats i rummet. Hon såg inte ut att göra av med speciellt mycket energi. Men eftersom jag läst hennes förstudie, så visste jag bättre.

Kanske berodde hennes värme på att hon äntligen skulle få hjälp? HR-direktören intygade att det här var ett gäng stressade medarbetare, som efterfrågat en effektivitetsutbildning länge. De hade sprungit sig trötta och törstade efter tips på hur de skulle kunna få veckorna att gå ihop.

Hon vände sitt ansikte mot mig igen och där kom det där speciella ansiktsuttrycket. Det är svårt att beskriva, men det var som att hennes ögon ropade på hjälp. Gör något! Gör så att jag slipper köra huvudet i väggen varje vecka och fundera över varför jag inte hinner med min att göra-lista den här veckan heller. Hjälp mig att få ihop mitt liv och min tid. Gör mig effektivare.

Jag log och pustade ut. Trots att jag var i ett nytt land och i en för mig främmande kultur, så var ingenting nytt eller främmande. Dessa ögon kommunicerade samma budskap som många andra deltagare. Samma budskap som når mig i varje land jag åker till, oavsett om det är Sverige, England eller Iran.  Vi är alla lika. Vi brottas med att få tiden att räcka till. Denna gäckande resurs som är så demokratiskt fördelad över hela världen. Vi har alla 24 timmar per dygn att förvalta. Frågan är bara hur vi förvaltar denna resurs.

När ifrågasatte du hur du använder din tid senast? Vänta, låt mig frasera om det. När ifrågasatte du hur du tillåter andra att använda din tid senast? Tänk om du skulle passa på att göra det den här helgen?

Önskar dig en helg så som du vill ha den

Petra Brask

”Idag hade jag inte tänkt göra någonting, men jag har inte hunnit med det heller.”

(Vet att många bloggen-läsare (ni är långt över 1000 nu) efterfrågat ett resereportage från Iran, så det lovar vi kommer på vår hemsida snart. www.petrabrask.se Tack för ditt engagemang! Iran skulle visa sig vara en överraskning.)

Sida 1 av 212

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask