Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Arkiv för Balans i livet Kategorin

10 bra saker med hösten

höstgläjdeSom en längtande, trofast hund, väntar tangenterna och reflektionstiden när jag nu tar upp fredagsbloggen igen. Fingrarna skälver och dansar fram, som kalvar på grönbete, glada att äntligen få dela med sig av sina intryck. Kort sagt jag har saknat dig, kära bloggen-läsare. Hur har din sommar varit? Har du suttit i solstolen och kommit fram till att det är dags för en uppgradering? Inte bara på ditt datorprogram, utan på hela ditt liv?

Hösten väntar och med den en nystart, en möjlighet att göra något annorlunda. Kanske har du någon längtan som pockar på. Där under solglasögonen i sommar kanske din blick flackade iväg för sig själv en stund bortöver fjärran och fångade svansen på en gammal dröm du haft en gång.  Den där drömmen om att sadla om, gå vidare, bryta ny mark eller bara börja leva livet något rikare och ta med dig sinnesnärvaron till jobbet.

Kanske tillhör du de som pustar ut och är tacksam över att semestern äntligen är slut? En vecka till och du hade fått krupp? Som en vilsen varg har du nu hittat hem till flocken som uppskattar dig för det du bidrar med i teamet? Alla är tillbaka i de bekväma rutinerna och ordningen är återställd. Du gnuggar händerna och hugger in i högen av höstens projekt.

Om du skulle vara en av dem som håglöst tittar ut genom fönstret och undrar vad du gör inomhus när solen är ute? Om du skulle vara den som står extra länge under fläkten i badrummet, bara för att drömma dig bort till resebolagens kritvita stränder. Om du skulle vara en människa som känner att hela kroppen går på sparlåga för den är i chocktillstånd över att sommaren tagit slut. Då kan jag lugna dig och säga att det är den inte. Någonstans i världen finns det alltid en sommar. Kanske kan du börja spara och planera för nästa ledighet, se till att du har något att längta till och kämpa för. Men kom ihåg att hösten också är en härlig tid. Ingen beskriver den lika vackert som Karlfeldt i sin Höstvisa.

För dig som fortfarande är tveksam kommer här en lista med 10 bra saker med hösten:

  1. Färgerna
    Äntligen får du gå i svart, invirad i halsdukar och se svår och intellektuell ut samtidigt som du fluktar över höstens intensiva färgskiftningar i rött, gult och grönt.
  2. Dofterna
    Dagg, dimma, frost och sjörök smyger sig in och doftar mystiskt, ibland jordigt, men uppfriskande.
  3. Nystarten
    Längtan efter att börja på nytt, göra något annorlunda, starta en ny klass, ett nytt projekt, en ny kurs. Nu börjar det, spänningen ilar i ryggraden. Du är redo!
  4. Inköpen
    Äntligen får du shoppa nya höstgarderoben och ytterligare en ylletröja.
  5. Aktiviteterna
    Kurskatalogerna strömmar in och vill locka dig att prova nya saker som; mat på lätt svenska, långfärdskridskor för nybörjare och språkcocktail, prova tre språk samtidigt.
  6. Lövhögarna
    De retsamma lövhögarna som bara väntar på att du ska vältra dig i dem eller kasta löv på en oskyldig passerande.
  7. Festerna
    Kickofferna, onsdagsklubben, fredagsgänget, lördagsmiddagen, äntligen kan vi kura ihop oss igen och släppa loss sommarens historier.
  8. Ljusen
    Med totalt lugn kan du plocka fram de stora blockljusen och stilla ett helt rum.
  9. Kryddorna
    Varma drycker gör sig bäst under hösten; varm choklad med kanel, hett kaffe med kask, grönt jasminté och längtan efter första glöggens kryddor lockar dig.
  10. Glöden
    Glöden från brasans sken, glödande kinder som överraskat mött den första morgonfrosten, glöd och passion i ögonen från den som kryper intill dig i mörkret.

Ser fram emot att förgylla din höst med bloggen igen och dela med mig av exempel från de deltagare jag möter, historierna i fikarummen runt om i Sverige och världen samt ny forskning och statistik på mitt kära kärnämne Effektivitet. Målet är att frälsa hela världen, så nu kör vi!

Önskar dig en kärnfull augusti-helg

Petra Brask

– Ja, det är höst. Mitt hjärtas väna vän,
vad lust, att vårfödd kärlek lever än!
Vad lust att se din unga fägring mogna,
din barm bli hög, din kind bli äppelröd!
Stort är att älska, mer att vara trogna
i älskogs brusande och bråda glöd.

När hem jag kommer från en tidig jakt,
bak trappans jungfruvin du står på vakt,
och när från ljustring sent jag återvänder,
ur fönstrets mörker hälsar mig din röst;
din blick har följt mitt bloss längs älvens stränder.
Vad lust att älska i den kära höst!

Ur Karlfeldts Höstvisa

Är du på riktigt?

”Du är en så’n där människa som är på riktigt.” kvinnan som sitter framför mig berättar hur glad hon blev när vännerna kom hem på middag och uttryckte uppskattning för att hon vågade visa exakt hur rörigt hennes hem såg ut i verkligheten. ”Jag menar, jag ville ju inte lägga krut på att städa. Jag ville fokusera på att laga god mat.” Samtidigt anar jag en rebellisk sida hos henne. En människa som vill protestera mot att allt ska vara så perfekt hela tiden och att vi ska sitta på middagar och skryta om hur bra allt är, när det egentligen inte är det.

Solen har tittat fram och jag börjar ana vår, även om jag fick skrapa bilen i morse. När veckan började i Malmö upptäckte jag att flera skåningar redan plockat fram lättare vår-jackor och färgglada ylletröjor. Kände mig helt fel i min tjocka bruna vinterjacka. Men när veckan nu slutar i ett betydligt kallare Umeå, är jag ändå glad att ha den på.

”Är du ordningssam, Petra?” undrade en programledare på radio P4 nyligen. Och jag hajar alltid till när jag hör den frågan. Vem är juryn? Vilka bestämmer om jag är ordningssam eller inte? Är det kanske jag som är domare här? Och i så fall, vem jämför jag mig med?

Det är svårt att jobba med effektivitet i sjutton år, utan att anamma en del tips på vägen, mest av den anledningen att det är så mycket enklare och trivsammare när jag har ordning och reda. Men jämför jag mig med min sambo så kan jag ibland fundera över hur strukturerad jag egentligen är.  Jag har inte tillträde till tvättstugan hemma, då min sambo tycker jag är för slarvig med sorteringen.

En rationell general i mig vill bara få eländet gjort på kortast möjliga tid. Det kan innebära att tvätten endast delas in i tre högar; ljust, mörkt och färgat. Min sambo delar in allt i ljust, mörkt och färgat i 40-gradigt och 60-gradigt, d v s sex högar. Dessutom har han en speciell korg för handtvätt och en för all rödtvätt. Ingenting tvättas förrän det är en full maskin av varje sortering. Det kan alltså innebära att det tar ett tag innan kläderna hänger i garderoben igen. Tidigare hade vi en särskild korg för allt giftgrönt, vilket resulterade i att en sommarklänning jag köpt blev tvättad strax före julafton nästa gång. När jag försöker prata om det här med mina vänner så vill de bara slå mig. ”Kom inte och klaga på att din man sköter all tvätt, vi är inte intresserade av att höra på det. Köp mer giftgrönt, så löser det sig.”

Men hur är det egentligen med röran på jobbet och i våra svenska hem? Och vad kostar den oss i utrymme, pengar och tid?

I genomsnitt letar vi 45 min per dag efter saker på jobbet, vilket snabbt uträknat blir 5 arbetsveckor på ett år. Hemma letar vi ännu mer, ungefär en timme, efter nycklar, räkningar och viktiga papper till barnens skola som vi vet att vi la på ett ”bra ställe”. Det vanligaste vi letar efter är glasögon och de sitter oftast på huvudet.

På arbetsplatser kan jag fortfarande hitta en del röriga kontor, med tre-fyra kaffekoppar med olika grad av gammalt kaffe i, 2-3 kalendrar, i vilka man skriver olika saker så att det ska blir extra förvirrat i hjärnan. Några olika pennställ med olika grad av fungerande pennor, häftapparater, stämplar sedan Hedenhös-tiden, tejprullar, saxar, kort på barn och barnbarn, man eller fru. Har hittat kort på en ex-fru en gång också. Hon stod kvar av gammal vana. Men vanligast är röran i datorn, med mappstrukturer som är lika fantasifulla som en femårings teckningar. Långa rader av mappar som tar evigheter att lägga in något i, alternativt avsaknad av mappar och tusentals mail i inkorgen.

På fikarasterna berättar deltagare om att de senast körde in bilen i garaget 1984 och att nu står där all sorts bråte och arvegods, som de inte vågar kasta. De hyr extra utrymme på Shurgard för några tusenlappar i månaden. Många förhalar utrensning av garderober, vindsutrymmen, kökslådor och klagar på att hallen är en katastrofzon. Panik utbrister när man ska bjuda hem gäster. Vart ska vi gömma strykhögen? I tvättkorgen?

”Vet du att när jag växte upp skulle allting vara perfekt, allt i vårt hem stod i vinkelrät ordning. Min första dammråtta såg jag när jag var 18 år och flyttade hemifrån. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det är min barndom jag rebellerar mot, genom att envisas med att ha det stökigt hemma.” Jag lyssnar lugnt på min deltagare och förklarar att svaren till varför vi gör som vi gör många gånger handlar om mönster från barndomen, som vi följer eller försöker bryta mot. Jag berättar om en vän till mig på Öland, som växte upp i ett otroligt rörigt hem där den enda ordning som fanns att hitta, var i hans rum. Han jobbar för övrigt som inredningsdesigner idag. Gissa om han gillar vitt och rena linjer? Jag har en annan vän som kastade sig ner på golvet och kammade mattfransarna när folk gick ut genom dörren. Hennes mamma var superpedant.

Jag är varken överpedantisk eller slarvig. Jag gillar ordning som gör att jag hittar saker när jag behöver dem, det gör tillvaron smidigare och enklare. Jag tycker om att ha rena ytor omkring mig. Men öppnar du en låda med pennor, så kommer de inte att ligga färgsorterade och i storleksordning. Och tänk om det är så att jag aldrig lär mig sortera tvätten i åtta olika högar? Om jag säger så här, oddsen är väldigt små att jag någonsin gör det. Och jag tror jag kan leva utan giftgrönt.

Önskar dig en effektiv helg

Petra Brask

“If your house is really a mess and a stranger comes to the door greet him with, ”Who could have done this? We have no enemies.”
Phyllis Diller

Varför du inte får något gjort på kontoret

Det har varit en härlig vecka. Jag har bland annat haft turen att föreläsa för chefer i hemtjänsten ifrån Sveriges alla hörn. De hade ett öppet sinne och skrattade igenkännande när jag beskrev hur rörig en arbetsvecka kan bli när man försöker vara tillgänglig jämt. Efter min föreläsning kunde jag inte låta bli att stanna kvar en stund och fika med dem. En av cheferna berättade då om hur hon tagit med sig jobbet, som hon inte hunnit göra under arbetstid, hem. Till slut hade hennes man och barn börjat klaga på att hon alltid jobbade hemma på kvällarna. För att undvika klagomål smög hon helt enkelt in på toaletten tillsammans med miniräknaren och lönelistorna och gjorde allt som hon behövde koncentrationstid till. Efter några veckor frågade hennes son en kväll ”Mamma, hur kommer det sig att jag alltid hittar miniräknaren i badrummet nu för tiden?”  Vad svarar man då?

Jason Fried skrev bestsellern ReWork tillsammans med David Heinmeier Hansson och ifrågasatte vår tids arbetskultur. Under en inspirerande och tankeväckande kvart förklarar han varför vi inte får något gjort på kontoret. Även om han generaliserar och är väl utmanande ibland och speciellt på sista punkten, så tror jag vi behöver hans hjälp att ifrågasätta hur vi egentligen jobbar.

[ted id=1014 lang=sv width=560 height=315]

http://www.ted.com/talks/lang/sv/jason_fried_why_work_doesn_t_happen_at_work.html

Önskar dig en jobbfri helg

Petra Brask

“Facebook and Twitter aren’t the real problems in the office. The real problems are what I like to call the M&Ms, the Managers and the Meetings.”
Jason Fried

 

Utvald eller bortvald?

”Jag blev inte vald, det kändes som att de andra inte ens la märke till mig.” tårarna blandas med mascara och bildar ett ojämnt randigt mönster i det unga ansiktet. Huvudet är nedböjt och ansiktet göms under tjocka blonda slingor.  ”När de sedan sa att nu har alla blivit invalda och fått en roll, så påpekade jag att så var det inte alls. Då tittade hela gruppen förvånat upp, som om de inte insett att jag var där. Sedan sa någon att jag kunde få vara suppleant till revisorssuppleanten. Jag skruvade på mig och visste inte vad jag skulle svara. Så då bestämdes det, så där utan vidare. Jag var stum. Jag blev suppleantens suppleant! Fattar du?” Tårarna letar sig hela vägen över ansiktet och droppar från kinderna ner på den stickade tröjan. Den ser varm och skön ut men kanske lite för stor på den späda kroppen.

Det har varit val i USA. Jag har funderat på om det kan vara någon i världen som har missat det? Det var spännande in i det sista och jag andades lättad ut när jag slog på morgonnyheterna och konstaterade att Obama vann. Det känns som att det är bra för USA. Och bra för världen. Det känns säkert väldigt bra för Obama också. Men hur är det att inte bli vald? Att t o m bli bortvald?

Det är en mänsklig grundrädsla, att hamna utanför gruppen, att bli ignorerad, förödmjukad eller bortstött. Vi är beredda att gå bra långt för att slippa uppleva den skräck det innebär att känna oss bortvalda. Vi springer hellre och ställer oss utanför frivilligt och av egen kraft, än att bli utesluten av gruppen.

Jag kan fortfarande minnas hur det var på gymnastiklektionerna i skolan. Dofterna från omklädningsrummet på 70-talet när vi klädde om till korta nylonshorts och tog på oss de vita sockiplasten. Jag visste precis rankingen bland mina klasskompisar. Vem som skulle bli vald först när vi skulle välja lag. Rädslan för att bli kvar sist. Jag minns också de som sa; ”Jag kan inte vara med på gymnastiken idag för jag är sjuk.” Och ibland var det säkert p g a en elak bacill, men ibland tror jag att det var av en rädsla för att bli vald sist.

Hur är det på din arbetsplats? Känner du att du tillhör? Har du behov av det?

En medarbetare betraktas som en medlem av en arbetsgrupp om hans eller hennes bidrag till gruppens arbete har en inverkan av någon betydelse på gruppens arbetsresultat.

Ibland vill vi vara med och höra till oerhört mycket, andra gånger föredrar vi att vara ensamma. Vi är olika när det gäller hur mycket och på vilket sätt vi vill inkludera andra och bli inkluderade av andra. Att ha kontakt och inkludera andra människor kan betyda ögonkontakt, samtal, möten, en klapp på axeln, täta samtal eller ett telefonsamtal.

När jag väntade på min dotter utanför musikskolan i måndags trummade jag otåligt på bilens ratt och tittade efter eleverna som strömmade ut med sina fioler på ryggen. Till sist kunde jag urskilja henne trots att det redan hunnit bli mörkt ute. Hon vinkade och gick mot min bil, samtidigt som en mamma i bilen mittemot hastigt skuttade ut och ropade HEJ! till min dotter. Mamman öppnade menande bagageluckan för fiolen och vinkade igen och sa Hej, heeej! Som ett stort fan av vardagshumor satt jag kvar med ett brett leende och såg hur min dotter gick förbi den snopna mamman och istället hoppade in i min bil. Då först insåg hon att hon försökt vifta till sig fel barn. Med ett avväpnande skratt vinkade hon till oss båda och fick syn på sin egen dotter. Jag hörde tonåringsmumlet ”Men mamma, vad du är pinsam!” I mörkret är alla katter grå… Men döttrar?

Jag vände mig skrattande mot min efterlängtade unge och skulle precis krama om henne när jag såg att hon, som nyss varit så glad när hon gått med kompisarna, nu fullständigt hade brutit ihop. Det var som att gå från strålande solsken till orkanen Sandy på en millisekund.

Men lilla älskling, vad har hänt? Sa jag bekymrat. Och då kom den. Historien om hur fiolorkestern skulle bli en förening för att de ska åka på musikläger och hur hon känt sig totalt ignorerad. ”Jag ville ju få en roll som betydde något. Kanske inte ordförande eller sekreterare, det verkar så jobbigt, men någon riktig roll. Nu blev jag suppleantens supp. Det är inte ens en riktig roll!”

När vi kom hem slängde hon sig om halsen på sin bonuspappa och snyftade ur sig samma historia igen men med fler detaljer. Vi turades om att trösta och prata om vikten av att känna att vi tillhör, känna att vi blir valda och inte bortvalda. Men också om vikten av att ha en inneboende känsla av att vara utvald, speciell, älskad och del i ett sammanhang oavsett om man blir invald i styrelsen eller inte.

När vi låg och mös på sängkanten vid läggdags, berättade hon om discogruppen på skolan där hon är ordförande och att det är skitjobbigt att få alla att lyssna. På senaste mötet pratade kompisarna i mun på varandra, någon fingrade på datorn, andra fipplade på mobilen, en kompis visade en bild på en häftig högtalare och sa samtidigt; ”prata på du” till den som hade ordet. Min dotter suckade och sa att det är säkert så här för att vi är unga och så barnsliga. Jag fnissade och sa att så här går det till på vuxnas arbetsplatser också, precis så här faktiskt.

Vi sa god natt och jag stod kvar en lång stund i dörröppningen och tittade på henne när hon vände sig om för att sova. Tänk vilken tur jag har som får tillhöra det här teamet. Jag är så glad för att hon väljer att öppna sig för mig.

Önskar dig en tacksam helg med ditt team

Petra Brask

”En kommitté är en skara ovilliga, utvalda av en skara olämpliga, i syfte att besluta något onödigt.”
Richard Harkness (1907-1977)

En strävan efter balans

”Det här går över… Jobbet är sådant… Jag har inget val… men det är lugnt, jag har läget under kontroll och behöver ingen hjälp.”

Jag vet inte hur du känner, men har det inte tjatats väldigt mycket om stress de senaste åren? Akta dig, se upp, den kan drabba alla den där stressen! Den är klasslös och kryper över landsgränser. Det har varit som en böldpest och vi har suttit över kaffekoppar och nickat menande när någon har rusat förbi.

”Jojo, Gösta… Han stressar för mycket… Det är inte bra för hjärtat… eller för Gösta…Stackarn, så sorgligt va? Och inget kan man göra… Han måste inse det själv. Det var som när Maggan sprang in i väggen. Pang! sa det och jag gick fram till henne och frågade. Är det dags nu? Jodå… jag såg det komma… Men inte hon.. Suck! Någon borde ha gett henne sparken! Det är det enda som hade hjälpt.”

Jag mår illa när jag hör dessa välmenande kommentarer om att det inte går att hjälpa människor som är på väg in i väggen. Att de måste inse det själva. Absolut, har alla ett eget ansvar. Men, det är klart att det går att hjälpa till. Du har flera år på dig att göra något. Det tar lång tid innan någon trillar över kanten. Och tyvärr tar det lång tid att komma tillbaka. Ny forskning visar också att många organ i kroppen sätts på sparlåga när vi stressar och de har svårt att någonsin återhämta sig.

Det låter ju läskigt. Men stress är inte farligt. Stress är en naturlig del av oss och hjälper oss i många situationer. Kroppen strävar alltid efter balans, det är inbyggt i systemet. Och det är när vi lutar för mycket åt något håll och gör det alldeles för länge, som det kör ihop sig.

Hur fungerar det i praktiken?

Alla människor har pannlober (alla djur har inte det) som bl a hjälper oss att förutse hot och bekymmer. Pannloberna hjälper oss också att skapa nya tanke- och beteendemönster och tillåter oss att självkritiskt reflektera över våra beteenden och tankar.

När vi blir väldigt stressade minskar denna förmåga och det gör att vi får;

  • Svårare att fatta beslut
  • Dålig planeringsförmåga
  • Mer impulsivitet
  • Mindre engagemang och motivation

Vad är det som gör oss stressade då?

Det är väldigt individuellt. Men det är ofta som vi skyller på jobbet. ”Det är så mycket nu! Vi har det så stressigt. Vi är inne i en så’n period…”

Jag har suttit med deltagare som gör liknande arbetsuppgifter och där en av deltagarna i princip suttit i taket för att det är så stressigt. Och den andra deltagaren ser lugn ut och säger att visst har vi ett stadigt tempo, men jag känner att jag hinner med.

När jag frågar deltagaren som sitter med panik i blicken; ”Hur är det hemma då?” Visar det sig att det pågår en uppslitande skilsmässa eller en omständlig flytt eller någon nära vän som hastigt har gått bort eller något bröllop som håller på att arrangeras. Alla dessa, var och en för sig genererar rätt mycket adrenalin hos vilken människa som. Och skulle inte det påverka under jobbtimmarna?

Det finns deltagare som är superstressade utan att det pågår för mycket vare sig på jobbet eller hemma, men däremot inom dem. De har en prestationsbaserad självkänsla som gör dem till ett lätt offer. De är alltid på plats, ställer alltid upp, säger aldrig Nej. Deras inre krav på sig själva är så höga att om de sviker det minsta känner de en enorm skam.

Det är ingen fara om du känner igen dig. Vi har alla saker som pågår i våra liv. Men det finns grader i helvetet. Det tillhör att vi har lite vardagsstress och i perioder har vi även en viss överansträngning som vi återhämtar oss från under helgen eller semestern. Men om du ignorerar dina signaler under väldigt lång tid och bara kör på i 190 km i timmen, känner du dig till slut utmattad. Då har det gått för långt.

Om du märker att du har kommit tillbaka från semestern och flyger fram de första 3-4 veckorna men sedan börjar gå på tomgång igen, sover sämre, ofta blir irriterad och låg. Ja, då är det dags att fundera över vilken balans du har i ditt liv?

Den här veckan har min man haft en Må bra-vecka på jobbet. Varje dag har bestått av olika teman som

Hälsodagen:
Med information om hur viktigt det är med regelbunden motion och bra kost.

Mail-fria dagen:
Mailboxen är mer av en stressfaktor för många än ett effektivt sätt att kommunicera och samarbeta. Tidningen Computer Sweden skrev den här veckan om att IBM skrotar sitt mailprogram Lotus Notes med grunden att mail är på utdöende och att moderna sociala nätverk tar över kommunikationsvägarna på företagen.

Uppskattningsdagen:
Hur bra är vi på att uppskatta varandra? 80% av all uppskattning som du får under ett helt liv, får du före 3 års ålder… Uppskattning ger energi och kostar ingenting.

Jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå för min man under uppskattningsdagen. När han kom hem var han alldeles exalterad och berättade om ett föredrag på temat Balans i Livet av psykologen Christer Karlsson på Manpower Hälsopartner.

Han sa att vi som befinner oss i riskområdet att utveckla stress symptom är

Typ A-beteende (Människor som präglas av stark tidspress och tävlingsinstinkt)

Över- och understimulering (du upplever dig ha för mycket att göra, eller för lite att göra)

Biologisk klocka (du sover för lite under för lång tid)

Ovanliga livshändelser som inte tas om hand (dödsfall, kriser i livet)

Prestationsbaserad självkänsla (du är bara värd något om du gör något)

Förändringar (vi har olika trösklar till hur bra vi hanterar förändringar, givetvis också beroende på hur dessa förändringar presenteras för oss)

Självklart styrs stress också av om vi känner att vi kan påverka vår situation eller inte och på de krav som ställs på oss. Om vi upplever vårt beslutsutrymme som högt eller lågt.

Några kontrollfrågor till dig själv:

När hade du tråkigt senast? Om du har haft tråkigt eller känt att nu måste det hända något, så är du sannolikt inte utsatt för ohälsosamt mycket stress.

När gjorde du senast något som gjorde dig glad? Det är viktigt med mål i livet, men glöm inte bort att bygga in belöningar också. Vad fyller på din energi?

Hur lång period under dagen är du i en positiv sinnesstämning?

Jag fick gåshud på armarna när min man berättade om hur Christer avslutat sin föresläsning. ”Apropå det här med ovanliga livshändelser så råkade jag själv ut för en sådan för ett år sedan. Min dotter, då 17 år, avled hastigt i en cykelolycka.”

Min man berättade att man kunde höra en knappnål falla och att Christer sedan hämtat andan och skakigt fortsatt. ”Det är inte så lätt att ha en positiv sinnesstämning då och jag har haft många dagar när jag inte varit på jobbet. Min arbetsgivare och jag tycker det är helt OK. Hade jag haft en prestationsbaserad självkänsla, så hade det varit ännu mer förödande. Nu har jag tack och lov inte det. Och min familj och jag tar en dag i sänder. Vi får se hur det går. Det här behöver ges tid. Och jag ger det tid. För vem ska stå upp för mig om inte jag själv gör det?”

Han avslutade sin föresläsning med 4 tips för balans i livet.

Prioritera

Motionera

Sov

Andas

Jag insåg att jag knappt hade andats när min man avslutade sin berättelse om dagen. Han fick en varm uppskattning av mig för att han kunde återberätta så mycket. Det är roligt att dela erfarenheter och kunskap och jag är glad att ha honom vid min sida. Speciellt de dagar när jag är hemmablind för mina egna signaler. Då gör han en skillnad. Det är jag säker på att du också gör i någons liv och framförallt i ditt eget.

Nästa vecka är jag på ledarskapsutbildning hela veckan från tidig morgon till sen kväll. Det ska bli oerhört spännande. Lovar att berätta mer i nästa blogg som därför kommer fredagen den 5 oktober.

Önskar dig en balanserad helg

Petra Brask

 

”Det finns en balans i mitt liv, det finns verklighet och det finns en del som ser ut att vara riktigt glamourös, men i slutet är vi alla bara människor ändå.”

Olivia Newton-John

Sida 4 av 6« Första...23456

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask