Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Arkiv för Balans i livet Kategorin

Jag är inte modig

courage”Var inte rädd att ändra dina beslut om det känns fel, risken är att det blir värre.” Kristina Lindhe, VD på Lexington står som en lysande stjärna på scenen och berättar om sin resa från att ha utbildat sig till lärare till att inse att inredning är hennes grej. Lexington finns nu över hela världen och har drygt 100 anställda med en omsättning på 120 miljoner. Min kollega Monica och jag sitter i ett stort atrium utanför Grant Thorntons lokaler på Sveavägen 20 mitt i Stockholm och lyssnar nyfiket. Temat på föreläsningen är att ”Leda ett bolag i tillväxt.” Kristina fortsätter berätta om sin passion och sin starka tro på företaget ”Många säger att de tycker jag är så modig. Men jag tycker att man måste vara rädd för att vara modig och jag har aldrig varit rädd. Jag har varit naiv.”

Den här veckan har varit en inspirerande vecka i effektivitetens tecken. Det har varit spännande att se reaktionerna av lättnad hos deltagare som gått från 13.000 mejl i sin inkorg till noll. Eller uppleva alla aha-moments hos chefer som stannar upp och reflekterar över sina mål och förväntningar och inser att dygnet inte rymmer så många timmar som de orimligt ställda kraven skulle innebära. Rensa, välj bort, fokusera. När jag så satte mig i slutet av veckan för att själv utvecklas var jag spänd av förväntan. Vad är egentligen avgörande för att nå de mål och drömmar vi föresatt oss? Vilka misstag och erfarenheter har redan gjorts därute, som vi kan lära oss av? Vad är det som ger det där modet och extra energin som så väl behövs i vår vardag?

IMG_0005”Nu ska jag ge ett råd som jag själv är dålig på att följa; Ta vara på det som ger dig energi.” Lexingtons VD tar ett djupt andetag och fortsätter. ”Jag har en förmåga att bara se nästa mål hela tiden och glömma bort att stanna upp och njuta av allt vi uppnått.” Det går ett sus av igenkänning hos oss i publiken. ”Så nu har jag faktiskt hittat några enkla sätt att stanna upp och njuta. Jag brukar t ex sätta mig på plan 3 på NKs kafé mitt i julruschen. Kafét ligger mittemot vår butik och då sitter jag och dricker kaffe och noterar hur människor handlar våra saker och till och med slår in dem och ger bort till vänner och släktingar i presenter. Tänk att det vi gör kan betyda så mycket för människor. Det är så stort!” Skratten klingar i lokalen och några ögon tåras också.

IMG_0014”Jag brukar också sätta mig ner och minnas spännande möten jag har haft, t ex med en kvinna från Mongoliet som jag mötte när vi öppnade en av våra butiker i Kina. Hon var så enormt förtjust i våra saker att hon ville att jag skulle komma hem till henne personligen och inreda hela hennes hem.” Jag föreställer mig Kristina åka runt till sina kunder och inreda och undrar hur hon hinner med det också? Blir lättad när hon skrattande erkänner att det gjorde hon förstås inte, men hur hon njöt av att ändå någon på en sådan avlägsen plats som Mongoliet, älskar deras produkter så mycket. ”Vi var tidiga och unika med att alltid ha människor med på bilderna med våra inredningsföremål. Det innebar att vi behövde klä dessa modeller på ett sätt som passade i miljön. Då vi från början inte hade någon som helst budget för modellernas kläder innebar det att jag fick ta kläder ur min egen garderob. En inköpschef i Tyskland ville absolut beställa en mockaskjorta som en av modellerna hade på sig. När jag förklarade att det var min, insisterade hon i alla fall och menade att den är med på bilden, så då borde hon kunna beställa den. Det är faktiskt så som idén till att göra Lexington Clothing startade.” Jag höll andan och undrade om Kristina faktiskt sålt sin egen skjorta och blev lättad när hon förklarade att nej, där gick gränsen.” Då jag också är Kreativ Chef får jag dessutom vara med på alla vackra platser i New England där vi fotar och spelar in våra reklamfilmer.” Jag förstår snabbt vilken energipåfyllare det måste vara att sätta sig ner på stranden och se vågorna rulla in samtidigt som modellerna springer runt i vackra kläder.

IMG_0004I tanken försvinner jag bort en stund från Kristinas föreläsning och funderar på vilka energipåfyllare jag ägnar mig åt i vardagen. Det hon beskrev lät märkligt nära mindfulness. Att stanna upp och njuta i stunden. Tänkte på att jag får många sådana stunder när jag skriver, bloggar eller är med mina ungdomar. Jag gled tillbaka till Kristina igen och hörde hon pratade om hur svårt det var att öppna bolag i Frankrike. ”Jag tänkte lite naivt att där ska vi ju självklart etablera oss. Hade jag vetat hur svårt och omständligt det var hade jag nog aldrig gjort det. Så var det med vårt klädmärke också. Jag tänkte att det skulle vara enkelt att bara addera kläder till våra produkter, men att starta ett klädmärke var som att starta ett helt nytt företag. Det var helt nya producenter, nya distributionskanaler och nya konkurrenter.”

Den erfarna VDn betonade vikten av att tänka igenom sina idéer noggrant och se om de verkligen håller hela vägen. Det kan jag verkligen hålla med om. Men tänk om det är bra att vara lite naiv också? Att inte alltid fundera ut hundra scenarion som skulle kunna göra att allt går åt skogen. Tänk om vår naivitet är just det som hämmar rädslan och ger oss modet att följa vår passion och våra drömmar? I så fall Kristina Lindhe, är du både naiv och modig.

Önskar dig en stanna-upp-och-njuta helg

Petra Brask

”Have the courage to follow
your heart and intuition.”

Steve Jobs

IMG_0006

Ringrostig? Dags att göra mindre och få mer gjort

”Det här textilmönstret har jag skapat utifrån naturen i min trädgård på Gotland.” Jag sitter tålmodigt på en björkstubbe redo för att gå upp på scenen direkt efter textilkonstnären. Det är den stora Formex-mässan i Stockholm med hundratals utställare som visar de vackraste saker som jag inte hade en aning om att jag behöver. Längst in i den gigantiska A-hallen har Stockholmsmässan ställt upp en scen där vi föreläsare snabbt ska byta av varandra. Jag har en halvtimme på mig att kraxa fram hur åhörarna ska få balans på sin vardag. Det är min första föreläsning för i år och då inträffar ett årligt hjärnsläpp. Min reptilhjärna kör igång med en outsinlig svada ”Balans i vardagen?! Vad har du att säga om det egentligen?!” Personligen tycker jag att det är en väldigt ovälkommen peppning och försöker skaka av mig den inre rösten. ”Jag har faktiskt jobbat med det här i 20 år nu.” Men den inre rösten är ihärdigare än Mike Tyson kunde vara och fortsätter skoningslöst; ”Jo, men på en halvtimme?! Ska du lyckas lösa världsproblemet med att skapa balans i vardagen? Lycka till!” Vid det här laget har konstnärinnan avslutat sin presentation och jag flyger upp på scenen jagad av min inre Mike Tyson-röst samtidigt som jag tänker att på en sådan här mässa är det nog ändå ingen som har tid att lyssna på en föredragshållare. Jag vänder mig ut mot raderna av stolar som nu plötsligt är fullsatta. ”Som sagt, lycka till!” säger min inre Tyson skadeglatt.

Den här veckan fick jag boka om och delegera några uppdrag då en förkylning lagt band på mina stämband. Känner mig minst sagt ringrostig efter både ledighet och influensa. Märker snart att det inte bara är jag som tycker det är trögt att starta upp det nya året. Ordet ringrostig är känt sedan 60-talet. Det kommer från boxningsvärlden och betyder ”matchovana efter långt uppehåll”. Jag spänner ögonen i min kära kollega, Monica, ”Hur mår vi egentligen?” Hon, liksom jag, hade ett mycket roligt men oerhört intensivt år förra året. Uppdragen regnade tätt och vi fick ha ett snabbt fotarbete för att hinna hantera alla förfrågningar. ”Är vi nog återhämtade och redo för ett nytt år?” Monica är lyhörd och säger försiktigt. ”Ja, jag är det. Är du?” Jag funderar en stund och säger sedan. ”Ja, återhämtningen var det inget fel på. Men den här influensan… Kändes tungt bara att ta trapporna upp till kontoret.” Vant går vi igenom kalendern och flyttar om för att skapa mer luft så att den stämmer bättre överens med dagsformen. Mina lungor fylls genast med mer luft och det nya syret gör att det genast känns bättre i kroppen.

Jag tittar på min att göra-lista och fördelar in den i kategorier. Där finns några skrivprojekt som är kluriga att beräkna tiden på. Jag multiplicerar med pi. Som den tidsoptimist jag är, vet jag av erfarenhet att den marginalen kommer att behövas. Det är betydligt enklare att räkna ut hur vi ska få lönen att räcka till för månadens utgifter än vad det är att få tiden att räcka till för månadens uppgifter. När vi räknar pengar så vet vi åtminstone vilken valör de har. Men när det gäller tid har vi den utmaningen att vår hjärna har svårt att förhålla sig till tid. Den kan få för sig att en uppgift som vi gör ofta tar ”ingen tid alls”. ”Lämna barnen på dagis? Det fixar jag på fem minuter.” säger hjärnan glatt och gör en tankevurpa och glömmer alla steg som är involverade eller tror att vi får göra uppgiften helt ostörda och i ”den bästa av världar”. Hjärnan gör tvärtom också. Den kan hitta på att en uppgift tar jääättelång tid. Faktiskt så lång tid att det kommer dröja lääänge innan vi någonsin hittar den tiden i vår kalender. Det är helt enkelt aldrig rätt vecka att städa bilen, träna, deklarera, göra reseräkningar eller se över pensionsförsäkringarna.

Det finns en utmaning till som har med vår tidsuppskattning att göra och den är mer kopplad till energi. Jag som föreläser ofta har märkt att en föreläsningstimme tar mer än dubbelt så mycket energi som en timme på kontoret. Jag och mina kollegor brukar skämta om att vi är ”föreläsningsbakis”. Även resor tar en del energi, speciellt längre resor. Jag kan skriva att jag ska landa på torsdagen, men vet då att det tar ett dygn till för själen att landa. Har också märkt att väldigt social tid behöver kompenseras med längre stunder för mig själv. Timmar när jag är stilla behöver vägas upp med timmar när jag är i rörelse. Det där med balans i vardagen är en ständig vägning av tid och energi för att få sömn, arbetstid och fritid att gå ihop. Jag märker också att det behövs stoppas in en hel del ”fri tid” som ett slags lim mellan bokningar för att få en bättre balans.

Det känns också som att ju mindre jag väljer att fokusera på desto mer får jag gjort. Jag vet, det låter helt sjukt och nu tänker du att influensan inte bara tagit över rösten, den sitter nog lite högre upp. Men faktum är att efter 20 år som effektivitetskonsult så kan jag säga att effektivitet handlar inte om att springa fortare och göra mer. Det handlar tvärtom om att stanna upp, rensa bort och ta vara på det naturliga flödet som blir när vi får fokusera på en sak i taget. Gör mindre och få mer gjort. Det låter väl som ett härligt fokus för 2016?

”Hur kändes det?” min kära kollega Monica ringer och undrar hur det gick att hålla årets första föreläsning. ”Det var sådär. Men det var ingen som kastade ruttna tomater i alla fall.” svarar jag raspigt. Monica skrattar högt. ”Det har i alla fall redan kommit in mejl från åhörare som tackar för en mycket givande presentation på Formex. De gillar speciellt idén med att ta tiden på ”vanliga” uppgifter som man under- eller överskattar.” ”Ha, där ser du?!” säger jag till mig själv och svingar en rak höger som fullständigt knockar min inre Mike Tyson. Han är nere för räkning på mattan i boxningsringen. Jag ställer mig med foten på hans rygg och säger triumferande. ”Om jag var du, skulle jag se upp med att ställa upp mot mig igen.” Han svarar inte. alive

Det må vara att vi är några i världen som känner oss lite ringrostiga och det kanske till och med finns de som känner sig nere för räkning. Men vi kommer igen. Och tänk om det är just det som är vår viktigaste resurs här i livet? Vår förmåga att komma igen. Ibland själva. Ibland med hjälp av omtänksamma medmänniskor. Förhoppningsvis blir vi klokare och starkare varje gång vi mött på motstånd.

Önskar dig en skön helg

Petra Brask

”Bara döda fiskar följer strömmen.”
Ryskt ordspråk

Ett fantastiskt skitår?

22timmarBåda satt rakryggade och andades långt ifrån ända ner i magen. De tittade på mig som att jag skulle ha förmågan att sluka dem hela. Men där fanns en annan blick också. Hopp. En längtan att bli accepterad. En önskan att bli sedd och lyssnad till. Jag intog en lugnande pose i den stora fåtöljen och hoppades att värmen jag kände inom mig skulle stråla rakt ut genom mitt leende och in i deras oroliga magar. ”Vill du berätta hur du har det just nu?” De tittade på varandra. Han nickade obemärkt. Hon tog sitt första skakiga djupa andetag sedan jag hälsat på henne och började försiktigt att berätta.

Den här veckan har känts väldigt lyxig. Jag har haft ovanligt mycket tid för återhämtning och inspiration. Något jag verkligen värderar så här i decembers mörker och många sysslor. Tack vare advent har vi ljus i vårt hus och på en hel del andra platser.

På hemmafronten har vi fixat allt inför julen, vilket i praktiken innebär en resa långt bort samt ett beslut att skippa julklappar och istället skänka pengarna till bättre behövande. Check! Kollegorna och jag har haft julavslutning och ätit julbord. Check! Jag har gjort min utvärdering av 2015 och målsättningar för 2016. Check! Vad mer kan man önska så här dags på året? Att alla ska vara lyckliga, må bra och sova gott om nätterna? Vilket i sig är ett idiotiskt mål då det är nästintill omöjligt att uppnå. Därför blev jag bekymrad när min son kom hem från skolan i början på veckan med många rynkor i pannan.

”Har det hänt nå’t?” undrar jag oroligt och inser att jag får böja nacken ordentligt. När blev han så lång? ”Nej, jag mår bra.” svarar han med basröst. ”Men jag är orolig för en kompis som känner sig väldigt stressad.” Han slår sig ner bredvid mig i köket och häller upp en kopp kaffe. När började han dricka kaffe?! Jag tittar på klockan. Kaffe när man är fjorton? Kommer effekten av det att ha gått ur hans kropp lagom till han ska sova?

En tonårshjärna, som är under ombyggnad, behöver 9-10 timmars sömn, mer än en vuxen som klarar sig på 7-8 timmar. Tyvärr får ungdomar sällan tillräckligt med sömn i veckorna. Inte vuxna heller för den delen. Att känna sig trött på kvällen hänger ihop med sömnhormonet melatonin, som styrs av ljus och mörker. Det börjar öka på eftermiddagen för att man ska vara trött på kvällen. Sitter man framför Tv:n, datorn eller ligger med padda eller smartphone i sängen utsätts man för blått ljus som kan lura hjärnan att tro att det fortfarande är dag vilket hämmar produktionen av melatonin.

”Jag sa till min kompis att min mamma är världens bästa effektivitetsexpert och att du skulle kunna hjälpa henne att hantera stressen.” Jag får en klump i halsen när min son tittar på mig som att jag sitter inne med svaret på livets alla gåtor. Det är en härlig tid. När våra barn tycker att vi är hjältar. ”Om du har en vän som vill prata med mig, så är det klart att jag lyssnar.” svarar jag eftertänksamt. ”OK, går det bra imorgon?” svarar sonen snabbt. Automatiskt kollar jag i kalendern innan jag svarar ja.

Sammanfattar kalenderåret 2015 med blandade känslor. På det personliga planet har jag bland annat haft en del tuffa utmaningar med en svårt sjuk pappa som lämnade oss i början på hösten. Samtidigt har det professionella livet varit rena tsunamin i form av många uppdrag och spännande förfrågningar. Sammantaget har 2015 varit ett fantastiskt skitår som bestått av en vågsamt mixad cocktail som, om jag svalt den i ett svep, skulle ha lett mig rakt i fördärvet.

Därför kan jag med stolthet säga att det som jag och mina kollegor lär ut fungerar. Det är inte bara för att jag ser det på mina deltagare och får höra hur det påverkar deras liv. Utan för att jag själv inte skulle överlevt det här året utan alla effektiva tips och tekniker.

”När det är mycket som händer kan jag ha extremt svårt att sova. Min hjärna ältar saker och jag kan inte varva ner. Jag tänker på saker som hänt, saker jag sagt och gjort och så funderar jag på hur bra det var egentligen?” jag nickar och lyssnar. Min sons kompis har berättat att hon tycker att svenska är ett av de roligaste ämnena i skolan. Jag förstår varför. Hon har ett rikt språk och lätt för att uttrycka sig. ”Tycker du om att skriva?” frågar jag fundersamt. Hon nickar ivrigt. ”Skriver du dagbok?” Hon skakar på huvudet. ”Jag gjorde det förut. Men inte nu längre.” Kan du tänka dig att börja med det igen? ” Hon nickar. ”Och kan du lägga till tre frågor som du svarar på; Vad hände idag som gjorde dig glad? Vad gjorde dig extra stolt över dig själv? Vad ser du fram emot imorgon?” Hon skriver noga ner frågorna i sitt anteckningsblock.

Din hjärna behöver varva ner innan du ska sova. Hjärnan vill helst ha två timmar på sig för att komma in i rätt läge för sömn. Det tar ungefär 10 minuter att somna. Ju längre tid det tar desto tidigare behöver du låta hjärnan koppla av från intryck från dator, surfplatta och mobil. Läs en bok, skriv dagbok, reflektera, ta ett bad eller lyssna på musik så får hjärnan en chans att förbereda sig för sömn.

Aktivitet kostar vila och när vi sover passar hjärnan och kroppen på att återhämta sig, nervsystemets celler laddas med ny energi och restprodukter städas bort under sömnen.

Hjärnan behöver också semester. Om du tillhör dem som tycker att hösten gick fort och nu är det plötsligt jul, så är du inte ensam. Passa på att återhämta dig under de röda dagarna. Det är i regel inte ”högarna på jobbet” som skapar den största stressen utan en kombination av höga krav på ”jobbet-fritid-egen tid”. Kanske dags att önska dig en kravfri jul och nyår?

Tack för det här fantastiska året tillsammans. När den privata zonen varit utmanande har jobbzonen gett mig ny energi. Jobbet, kollegorna, kunderna och alla härliga ungdomar jag fått förmånen att träffa, inklusive mina egna har varit solskenet i mitt liv. Jag vill också tacka styrelsen som väglett verksamheten under året; Monica Svensson och Johan Wiklund och våra externa rådgivare. Styrelsen, Jan Winstedt och våra samarbetspartners har gjort ett kanonjobb och för företaget blev det ett rekordår. Det tänker vi slå under 2016. Till vår hjälp har Är-det-inte-jul-snartvi nya kloka medarbetare. Men det tar vi nästa år. Det får bli en cliffhanger. Då ska jag också berätta om den minnesresa jag kommer göra över jul och nyår. Tillbaka till barndomslandet Sri Lanka, där jag ska visa mina ungdomar var jag växte upp och gick i skola, när jag var i deras ålder och yngre.

Bloggen är tillbaka igen den 15 januari, 2016. Ser fram emot det.

Passar på att önska dig och din familj en kravlös jul och ett Gott Nytt 2016

Petra Brask

 

ErnstVad är väl en jul utan några Ernst Kirchsteiger citat;

  1. När man var liten var man inte riktigt trygg med tomten.
  2. Man får en glögg som är så god som att kyssa en ängel.
  3. Se till att ni släcker ljuset när ni lämnar rummet, då får ni en roligare helg.
  4. Ju äldre jag har blivit, ju mer intresserad blir jag av själva papperet runt presenten.
  5. Det finns de som påstår att vitt inte är en färg. I själva verket är det julens vackraste färg.
  6. Kom över på ett glas glögg har blivit ett modernt mantra. Det måste ju innebära att det är enkelt.
  7. Vad är det som gör att vissa granar faktiskt bestämmer sig för att bli julgranar och andra bara är fula?
  8. Man känner sig nästan som Kalle Anka ibland. Jag tycker det är kul att vara en del av den svenska julen.
  9. Det är du som är herre över din egen jul. Anpassa julen efter hur du mår just nu. Den kan bli fantastisk i alla fall.
  10. Det spelar ingen roll hur mycket elektriskt ljus man tänder så har den lilla öppna lågan en synnerligen märkvärdig kraft.

Svårt att släppa taget?

let-go3Så blev det dags för semester. Äntligen. Borde jag lägga till med ett litet käckt utropstecken. Fast i år känns det inte så. Den här våren har uppdragen duggat tätt och intensivt, men det har också varit en oas, en tid av meningsfull njutning, en slags workfullness, där jag har fått fokusera på ett uppdrag i taget, en deltagare i taget. För en stund har jag kunnat stänga dörren till ett privatliv, där jag alltid känner att jag är på fel plats. Ett privatliv med en svart sorgekant, fyllt av ett dåligt, sorgligt samvete som betyder att jag älskar min sjuka gamla pappa och önskar att jag kunde vara där han är, jämt. Och ändå inte. För då skulle jag gå under.

Ibland är det så svårt att släppa taget. Vill liksom inte slå på frånvarohanteraren riktigt än. Jag kan ju jobba några dagar till. Riktigt så mycket semester behöver jag väl i ärlighetens namn inte? Har jag slagit på ett autosvar, så känns det fånigt att svara på mejlen. Vad ska andra tänka då? ”Jaha, så hon kan inte släppa taget om jobbet. Inte ens hon. Som tjatar på oss andra. – Stäng dörren till jobbet när du är ledig, så hjärnan kan koppla av. Men själv står hon där med dörren på glänt och låter några mejl slinka iväg ut i cyberrymden.”

Är helt säker på att mina kära deltagare har andra saker att tänka på än huruvida jag svarar på mejl eller inte under min semester. Men min inre röst, som coachar och tycker sig ha rätt att tillrättavisa mig, sitter på axeln som en olyckskorp och skakar på huvudet och säger strängt; ”DU VET att det där inte är bra. Antingen jobbar du eller så är du ledig. Tro inte att du kan LÅTSAS vara ledig. SLÄPP taget nu.” Men en del av mig VILL inte. En del av mig inser att det är jobbet som varit min mindfullness och undrar vad som ska hända med mig om jag BARA ska simma runt i mitt privatliv i flera veckor? Kommer jag inte att drunkna av skuldkänslor då? Effektivitetskonsulten i mig som sitter på andra axeln ber mig vänligt att vara rationell och lista ”Vilka skuldkänslor är det då?” Fogligt gör jag en borde-måste-lista

  • Vara hos pappa
  • Rensa ut pappas hus och sälja
  • Göra roliga saker med familjen
  • Fixa och göra fint i vårt hus
  • Umgås med vänner
  • Skriva
  • Segla

Efter en stund slår det mig plötsligt att även roliga, energigivande och påfyllande saker har hamnat på den tunga borde-måste-listan. Hur gick det till? De ska ju inte alls vara där! Vad mer har mitt undermedvetna svalt av bara farten? Känner mig som någon som sprungit en löprunda vid Dalälven med öppen mun. Jag spottar genast ut dessa undermedvetna myggor som flugit in i munnen utan lov och utan logisk ordning.

Öppnar bestämt frånvarohanteraren och inser att semester är precis vad jag behöver, så min hjärna får vila upp sig och komma in i ett hälsosamt tänkande igen. Sist jag kollade så snurrade jorden även när jag inte jobbar. Ja, jag kommer att sakna er kära deltagare, kloka kollegor och roliga jobbuppdrag. Men jag vet att ni är där i höst igen. Och då kommer jag tillbaka utvilad, myggbiten och med ny energi.

Första veckan efter semestern kommer jag knappt veta vad jag heter eller vad jag jobbar med. Då brukar ett gäng journalister höra av sig. ”Ge oss dina bästa tips på hur man kommer igång med jobbet och får en bra start på hösten.” brukar det heta. Då är jag lika blank i huvudet som många andra efter semestervilan. Hur det nu kan bli så efter 20 år med samma jobb? Nyfiket undrar jag vad jag ska svara på en sådan fråga och får alltid en två sekunders blackout. Sen kommer det tillbaka igen. Som ett rinnande vatten från ryggraden berättar jag hur du kommer igång att jobba igen och min inre coachande effektivitetskonsult ler segervisst och utbrister. ”Där ser du, du har det ju. Tur att du släppte jobbet så du kunde komma tillbaka med nya krafter.”

Tack och lov för sjukvård och hemtjänst som gör ett fantastiskt omsorgsarbete för våra äldre i Sverige. Så att vi anhöriga kan ladda om batterierna. I de tyngsta stunderna i mitt privatliv är jag så glad att ha ett jobb som känns meningsfullt och som jag brinner för. Är så tacksam och tar det aldrig för givet. Men har också respekt för att jag inte kommer att ha den där energin och kreativiteten om jag inte unnar mig att vara ledig och fylla på med ny energi och nya idéer. För tänk om det är det som händer när man släpper taget om något en stund? Är det inte då man ger utrymme åt något annat att komma in? Spännande. Välkommen alla nya idéer och sommartankar. Förhoppningsvis väl formulerade i nya bloggar som startar i slutet av augusti igen.

Önskar dig en härlig sommar med två händer som släppt taget, lediga och fria att omfamna något nytt.

Petra Braskidag är början på något nytt

”Det behövs tystnad,
det behövs lugn.
För tillväxt behövs tid.
Ingenting växer på en åker
som ständigt plöjs upp”

Mari Aulanko

När allt är som vanligt

normalFörsta arbetsveckan på nya året är avklarad. Det gick ju bra. Trodde att det skulle vara annorlunda, när man nu ändå har varit ledig ett tag och det är nytt år. Tänkte att det skulle ta lite tid att komma in i saker och att jag nu skulle sitta värdigt och känna att det är 2015. Annorlunda. Människor skulle titta på mig och reagera på något sätt. Så blev det inte. Efter en något förvirrad halvtimme så var allt som vanligt. Jag gjorde som vanligt, skorna satt som de skulle, orden kom ut på rätt ställe, tanken ledde till handling och mina kära deltagare lyste upp och sa ”Åh, vilka bra tips!”

Jag gillar när allt är som vanligt. Nackdelen med ledighet är att den behöver styras upp, annars blir den ovanligt full av fula ovanor. När allt är som vanligt så har jag rätt hälsosamma rutiner som min kropp mår bra av. Min hjärna också. Vad heter dagen när vi hyllar vanligheten och var dags vardag? Hur vanligt är det med vanlighet egentligen? Och vad är motsatsen?

När jag googlar på ordet vanlig kommer det 33 700 000 resultat på 0,21 sekunder. En av dem är Nationalencyklopedin som snabbt beskriver att vanlig är ett adjektiv som förekommer ofta i tiden eller rummet och därför ej är anmärkningsvärd. Redan där börjar man ana utmaningen i att detta ska få en egen dag och firas i kalendern? Synonomer är allmän, gängse, ofta använd, frekvent, vardaglig och normal. Aha, normal! Minns motvilligt tillbaka till en tid långt tillbaka i livet när jag satt i skilsmässosamtal med min första man tillsammans med två av kommunens utsedda terapeuter. Jag noterade att båda hade filttofflor. Något jag även sett att de tre personerna i receptionen verkade ha. I de tomma kontorsrummen vi gått förbi, stod det filttofflor i olika bruna, grå och gröna nyanser uppradade på golvet. Det var helt klart vanligt förekommande med filttofflor på just den här kommunen. Kanske t o m normalt? När jag under samtalet refererade till något min man brukade göra som jag tyckte var onormalt korkat, fick jag snabbt en tillrättavisning av den kvinnliga terapeuten. ”Det är nedlåtande att påstå att någon är onormal. Du kan referera till att du uppfattar det som mer eller mindre vanligt.” Ordet korkad nämnde hon inget om.

Motsatsord till vanlig är sällsynt, ovanlig och t o m konstig. När jag söker på ovanlig får jag bara 571 000 resultat på 0,22 sekunder. Alltså betydligt färre och på något längre tid. När jag istället söker vidare på ordet vanlig för att få se dess ursprung så är det nästintill en omöjlighet. Istället får jag skanna igenom vanlig sjukdom, vanlig statistik, vanlig bil, vanlig hund allt som är vanligt. Till slut kommer en ordlista där användarna har fått skriva egna förslag på ordet vanlig. Förslagen är standard och snäll. Snäll? Ja, det kanske inte är så ovanligt att vi tycker det vanliga står för normen, det vi är vana vid uppfattas som mindre hotfullt.

Jag vet bara att när jag fick en ovanligt påtvingad ledighet i december så uppfattade jag den som väldigt hotfull mot hela min vanliga existens. Men väldigt snabbt insåg jag att även i den skapade jag snabbt en vardag. Och helt plötsligt kändes det konstigt att börja jobba igen. Tänk om jag inte kommer ihåg hur man gör? Svettigt insåg jag att verksamheten inte på något sätt hade slutat snurra bara för att jag var borta några veckor längre vid jul. Mina underbara kunder hade glatt fortsatt att boka in min vår via mina kollegor. När jag öppnade kalendern var den fulltecknad med spännande uppdrag. Knäsvag undrade jag hur det skulle gå? Jag har ju varit borta, tänk om allt är borta?

Därför var det så skönt att konstatera att det satt som det skulle. Min hjärna behagade snällt att plocka fram kunskaperna och erfarenheterna igen. När jag väl satt där ute hos kunderna som förväntansfullt tittade upp och sa; ”Det här har gjort en sådan skillnad på hur vi jobbar här på kontoret och på mitt eget liv och planering. Nu vill jag bara att du visar hur jag kan påverka alla för långa och många möten som vi har externt också.” Då kom kreativiteten igång, lusten och passionen för mitt ämne time management rann till som het lava i blodet, pulsen ökade och en känsla av att må fantastiskt bra infann sig. När veckan närmade sig sitt slut och jag stod och borstade tänderna på morgonen såg jag något gnistra till i spegeln. En extra glimt, en rodnad på kinderna, en upphetsning, som inte riktigt fanns där när jag var ledig. Välsignade vanlighet. Är tacksam för all ovanlig ledighet, konstiga händelser, udda upplevelser i livet som händer så att jag kan lära mig att hylla min vanliga vardag. Var dag.

Oavsett om du råkar bära korkade filttofflor så önskar jag dig en normal helg precis som vanligt

Petra Brask

 “Everything was perfectly healthy and normal here in Denial Land.”
Jim Butcher, Cold Days

Sida 1 av 612345...Sista »

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask