Ny inspiration och reflektion varje vecka!

Arkiv för Återhämtning och vila Kategorin

Pressa de sista dropparna ur citronen?

Klockan tre på natten gick jag hukande ut till den frosttäckta bilen för att ta mig till Danderyds sjukhus och akutmottagningen. Jag hade försiktigt väckt min kärlek och sagt att det var bäst att han var kvar hemma hos barnen och han sa yrvaket ”Vart ska du då?” Jag pratade med Sjukvårdsupplysningen och de tyckte det var bäst att jag åkte in.” ”Mmm…OK…” mumlade han sömndrucket. Klockan fem skulle han vakna igen och tro att han drömt vårt samtal och förvånat titta på den tomma platsen bredvid sig i sängen.

Vad hade hänt? Har du behov av att vila upp dig ibland? Finns det tid för det?

Den här veckan hade jag slagits för. I min kalender stod det ”Bokslut” varenda dag, förutom en lunch med en kär bekant och ett litet behjärtansvärt uppdrag på Arbetsförmedlingen för att inspirera nya eldsjälar att våga starta företag. Sverige behöver företagare, kloka, driftiga missionärer som vågar tro på sitt budskap och sälja sina idéer utan att fastna i de största och ineffektivaste fällorna. Därför kunde jag inte tacka nej. Men resten av veckan hade jag lyckats bevaka för att djupdyka i bokföringens ädla konst och rensa i alla mappar som kunde härröra till ordet ekonomi.

Ekonomi kommer från grekiskans ”oikonomos” och är en sammansättning av två ord: ”oikos” betyder ”hus” och ”nemein” betyder ”tilldela”, ”ordna”, ”fördela”. Ordet avser ursprungligen hur man fördelar sysslor och tillgångar i sitt egna hem eller i mitt fall i mitt egna företag.

Det kostade 50 kronor att parkera utanför Danderyds sjukhus fram till klockan 10.00 på förmiddagen. ”Det får räcka.” muttrade jag och haltade bort mot akutintaget. En effektiv brunett öppnade snällt dörren och bad mig sitta ner. Hon var redo vid tangenterna när jag stammade fram mina symptom. Hon talade med någon odefinierbar accent, men hennes röst lät som honung i mina öron. Jag tänkte tacksamt att nu är hjälpen nära. ”På en skala 1-10 hur stor smärta känner du?” Allt går liksom i slow motion och jag ser att hon väntar på mitt svar, men det tar en stund för min hjärna att registrera hennes fråga. ”Nio. Det är nio.” flämtar jag till slut.

Klockan hinner bli halv tio på förmiddagen innan jag har tagit alla möjliga prover och träffat två läkare. Jag har tre diagnoser, varav en trolig är blindtarmsinflammation och den troligaste är njurstensanfall. En tredje doktor kommer in och frågar om jag heter Jessica. ”Nej, inte vad jag minns.” svarar jag trött. Hon ber om ursäkt och skyller på att hon varit vaken hela natten. ”Förstår vad du menar.” mumlar jag överslätande.

Min andra doktor kommer tillbaka och säger att de vill ha kvar mig för observation. Men jag tittar på klockan och ser att min parkering håller på att gå ut, så jag avböjer och tackar för den fina smärtlindringen och lovar att sköta observationen hemifrån. ”Nu har ni ju alla mina prover här, så att det blir ju oerhört effektivt om jag behöver komma in igen.” Den söta doktorn ler. Hon minns att hon frågat mig vad jag jobbar med och tackar för alla tips hon fått om hur hon ska organisera sina läkartidningar och sitt skrivbord.

På vägen hem lyssnar jag av mitt mobilsvar och hör ett meddelande från en kär gammal vän, som undrar varför jag ombokat en tjejträff vi skulle haft redan i januari. ”Du kan väl pressa några droppar till ur citronen och få in vår träff i ditt schema? Kanske redan till helgen?” Jag skrattar högt i bilen när jag hör hennes röst. Hon är charmig och hon vet precis hur hon ska linda mig runt sitt lillfinger.

Jag kommer ihåg något jag läst av Tomas Sjödin, varmt uppskattad krönikör i Göteborgs-Posten och författare till många fina böcker. Han sa ”Att vila är att växa.” och han berättade också om sin gamle vän Martin när han efter en lågproduktiv dag (som gnagde på samvetet) hade gett honom rådet att ”själen behöver gå i morgonrock och tofflor ibland och dra benen efter sig. Duktighetsmaskinen inom oss måste ibland ges frihet från förpliktelser och rutiner.”

Man får prioritera det liv man vill leva. Och den här veckan prioriterar jag själen och kroppen som den bor i. Lite bokslut får det bli, men jag klämmer inte ur de sista dropparna ur citronen.

Ett varmt tack till svensk sjukvård och de fantastiska eldsjälar som jobbar där. Vilka änglar ni är och med vilken värme och omtanke ni sköter ert jobb. Bara att veta att ni finns gör mig hel igen.

Önskar dig en härlig helg med många C-vitamin kickar!

Petra Brask med tofflor

”The great blessing of life is having dreams to realize.”
Paulo Coelho

Rörigt värre


Jag känner mig rätt tillintetgjord som predikar ordning och reda, struktur och planering och samtidigt kommer hem till mitt hemmakontor och finner ett rörigt resultat av lämningar från en tidspressad kursledare som ”mellanlandat” där de senaste veckorna. Hur kunde detta hända? Har jag blivit en av mina mest stressade deltagare som inte känner att jag har koll? Var är mina superkrafter?

Mår lite illa av att behöva erkänna mig som syndare, komma ut ur garderoben, kliva fram till mikrofonen och säga ”Jag är rörig…. Det började med en tjänsteresa… och efter en tid blev det fler och fler resor…” Samtidigt känns det fantastiskt befriande och nästintill ansvarslöst härligt att erkänna.

I måndags klev jag in i mitt arbetsrum hemma och flydde genast alldeles förskrämd ut till köket igen. Styrkt av ännu en koffeindos (den tredje den morgonen) gick jag tillbaka till mitt s k arbetsrum och insåg att ingen skulle vilja vara där. Hade en lång ”att göra”- lista i min dator, som stod knappt synlig i röran. Golvet var täckt av väskor, halvt ipackade och halvt urpackade, allting var halvt.

Ilsket och surt konstaterade jag att här får man inte plats att tänka, än mindre arbeta. De gamla sorteringskorgarna från 80-talet kändes plötsligt överhängande bruna och fula. Blommorna var utmattade och halvdöda och hängmapparna slitna, med mossig uppmärkning. Mina tre skåp var överbelamrade med saker, undanstoppade i all hast, för att det skulle se snyggt ut vid senaste middagspartyt. Jag menar jag jobbar ju med det här, klart jag har ordning… Eller?

Gick igenom kalendern och undrade hur jag tänkte… luckor för oförutsett och egna rutiner…? Gäller det bara vid lågsäsong?

Barnen kom från sin pappavecka och landade hos mig på eftermiddagen. Min käre son sa glatt
”Hej, mamma! Har du varit ute och rest nu igen?!
”Hej älskling! Ja det har jag.”
”Jag ser det!” säger han menande och pekar med huvudet åt allt det röriga.
Jag tittar gapande på honom när han lugnt sätter sig ner på vardagsrumsmattan och kastar sig in i ett legokrig med sin uppbyggda pansararmé.
”Du ser det? Hur menar du då?” säger jag halvt förvirrat.
Han rycker på axlarna och svarar  ”Jag menar bara att det kan vara rörigt när du inte har varit hemma på ett tag.” Jaha, vad kul att han som är 9 år ser det och jag ser det inte…

”Vill du hjälpa mig att rensa upp här då? ”
Han tittar upp och gör en grimas. ”Nähä, verkligen inte!  Jag ska över till Andreas och leka nu.”  Och så sätter han av som en skottspole in till grannen. I dörren möts han av storasyster som äntrar hemmet med all världens tyngder på sina axlar.
”Hej mamma! …suck, pust, stön… Jag är sååå trött på Lina, verkligen… men asså… hon är sååå världsjobbig… Asså… Men.. Gud… Har du varit ute och rest? Du borde verkligen rensa upp här. Men asså…vad ska jag göra åt Lina… Jag orkar inte lyssna på henne längre…bla… bla.. bla…”

”Ska du med? Mamma ska åka och handla.”
”Va, handla, nu?”
”Ja, jag orkar inte med mina bruna plastkorgar i arbetsrummet längre, jag måste ha nya. ”
”Jaha?” dottern tittar på mig som att jag inte är klok.
”Jag måste ha nya blommor också, de här har dött innan solen går upp imorgon.”
”Ok, men asså mamma var inte så dramatisk… chilla lite… och försök att inte vara så pinsam i affären.” Får jag handla en ny penna? Lina har en jättecool penna…”

Jag sneglar på min dotter och försöker minnas. Var jag verkligen så där när jag var 12 år? Skickar en tacksamhetstanke till min egen mamma, som i så fall stod ut… OCH fortfarande påstår att hon älskar mig?!

I vårt närmaste kontorsvaruhus finner jag himmelriket som ska rädda mitt kontor. Nya korgar, blågröna ”post it”-lappar, fräscha plastfickor och en knallrosa häftapparat (min gamla gav upp förra veckan). Dottern hittar en häftig penna och betydligt gladare i hågen styr vi mot kassan. Den unge kassören tittar på oss och alla varor och utbrister
”Här var det stor-shopping, må jag säga! Är det dags för lite ordning och reda?”
”Ja, hon har jätterörigt hemma.” säger min dotter upplysande (och hon tycker att jag är pinsam…)
Han ler glatt mot henne och frågar mig ”Har du konto här?” Jag nickar och svarar med mitt kundnummer.
”Det var ett tag sen du var här… Vad jobbar ditt företag med?”  Min dotter öppnar munnen igen och upplyser honom medan hon höjer menande på ögonbrynen.

Jag funderade allvarligt på att be honom låta bli att slå in den häftiga pennan.

Sitter nu nöjd efter min stora rensningsprocess. Den rosa häftapparaten lyser uppskattande mot mig och en vacker orkidé ger en tjusig glans åt mitt arbetsrum. Till den köpte jag en gardin i tema marin med texten ”Bland kobbar och skär”

Det är där jag vill vara nu. Barnen hade skolavslutning igår ( Ja, ja, mina ögon blev blanka till ”Den blomstertid…” Vad är det med den där sången…?) och nu vill jag också ha lov och ut och segla. Där på de svallande vågorna i min älsklings segelbåt har jag minutiös koll på horisonten och det enda som står på min ”att göra”- lista är;

– hissa segel
– reva segel
– slappna av…

.. Med dessa rader tar bloggen sommarsemester och snart jag också. Vi är tillbaka igen när skolan startar, den 20 augusti, med nya ord, nya krafter och nya härliga kunduppdrag. Den veckan har jag börjat jobba med FN och rapporterar gladeligen från Köpenhamn i full fart i augusti.

Mycket sol, värme och avkoppling önskar jag dig denna sommar och tackar för att du hälsat på här på bloggen under våren.

Väl mött snart igen!

Sommarhälsningar från

Petra

”Semester är att ha ingenting att göra och hela dagen att göra det på.”
Eddie Cantor (1892-1964)

 

Sida 2 av 212

Petra Brasks fredagsblogg

Här bloggar jag varje fredag och delar med mig av tankar och reflektioner kring mitt liv som effektivitetskonsult. - Petra Brask

Kontakt

Petra Brask
VD och Senior Effektivitetskonsult
info@petrabrask.se
www.petrabrask.se
@PetraBrask